Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 25 november 2014

Av D - 25 november 2014 23:41

... Känner ingen glädje i att dela med mig, längre... Snarare tvärt om.. Då det känns så jobbigt att hänga ut samma inre svaghet gång på gång.. Alltmer ofta..

... Kom på att jag ju kan låsa bloggen ett tag. Om jag vill kunna vara HELT privat och "ifred" och samtidigt inte vill få någon glugg i bloggen.. Men vi får se.

Det är trots allt en del glädje i att andra kan dela min vardag med mig... Även om det inte gör så stor skilnad i sig..

 

Dagen idag.. Ingenting att vara stolt över precis.. Och det känns som att... Nu finns det ingenting kvar. Ingenting av värde.. Jag VET att jag är svag och att jag inte HAR den viljan som krävs... Och nu ser jag bara inte några fler lyckade möjligheter framför mig...

 

Jag klev upp imorse... Röda veckan hade "äntligen" kommit... Och funderingen kom direkt. Tvivlet blev ytterligare lite starkare... "Skulle jag skjuta upp det hela några dagar?" ... "Men jag måste ju ändå in till stan. Då jag har brev att posta... Och föräldrar "att lura"... Ja. Låter kanske fel.. Men jag ville bara inte ha några som helst frågetecken eller konfrontationer när de märkte att jag var hemma och inte på hunddagiset...

 

Så. Jag åkte iallafall. Utan att vara helt säker på att jag skulle gå dit... Eller ifall jag bara skulle posta brevet och sedan gå och sätta mig utanför bibblan... Och springa ut och in från toaletten..

Bussen som jag tog, var JÄTTEFULL.. Och min röda vecka och oron för läckage, lättade från mitt huvud... Ja, jag glömde nog nästan BORT det.

 

Då bussen var så full med ungdomar som skulle till skolan, så fick jag precis se min nästa buss, åka förbi oss när vi anlände till busstationen...

SÅ.. Japp. En anledning att faktiskt TA beslutet att skriva till min jobbcoach.. Det sa liksom klick. Och jag hade bestämt mig.. Inget mer tvivel. Jag skulle till bibblan. Och låna toaletten. Låna toaletten... Och ja. Låna toaletten några gånger till.

 

Men när jag messade jobbcoachen och frågade om det fanns möjlighet att skjuta upp det, fick jag bara till svar att det var lika bra att få det gjort...

Och så kom hon och hämtade mig på torget..

Men jag kan ju inte säga att jag var särskilt PIGG på att vara på hunddagiset idag. Att behöva känna att jag måste vara social.. Att behöva TITTA på människor eller svara när de PRATAR med mig..

Nej. Jag kände mig EVEN MORE tillbakadragen. Osäker och rädd. Idag..

Vågade inte titta upp. Stirrade bara åt ett annat håll... Och ville mest av allt, bara fly. Springa iväg... Men då jag kände att det inte var dags för något beslut som blir fel vad jag än gör, vågade jag inte heller riskera denna praktikplatsen. Denna möjligheten...

 

Så. Vi åkte dit. Jag. Fortfarande lika orolig och osäker. Innerst ovillig till att vara varken bland hundar eller folk... "Det var LÄSKIGT"... Och det faktum att jag läckte och inte skulle våga gå på toaletten... Ja, tanken låg ju där och lurade i bakhuvudet.. Trots att pressen och oron över själva PRAKTIKEN. KRAVEN. Och det SOCIALA, var det som tog över...

 

Väl där, gick vi trots allt in.. Men det kändes INTE okej. Jag såg människorna i ögonvrån... Men jag ville hålla mig så LÅNGT ifrån dem, som möjligt.. Och jag ville inte titta rakt PÅ dem.. Inte heller riskera att behöva SÄGA någonting... Och rädslan i blotta TANKEN på den uppmärksamhet som jag kanske kunde utsättas för(!)...

 

... Nej. Jag ville inte. Jag vågade inte... Och frustrationen över vetskapen om att jag faktiskt bara gjorde det hela STÖRRE än vad det ÄR... Jag menar. De är ju bara MÄNNISKOR. Inga MONSTER! ... Ja, den gjorde att jag kände mig ÄNNU mer misslyckad... och gav mig ångest för att jag sabbade den här chansen och visste med mig att jag skulle göra det igen och igen... och IGEN.

För att i gymnasiet hände något... Jag upptäckte att det inte var farligt att ge upp... Under HELA min uppväxt har jag varit tapper och kämpat... Tillåtit mig själv att må dåligt... Bara för att jag trodde att... Ja, jag tror inte ens att jag visste OM någon annan verklighet... Hade ju aldrig TESTAT att ge upp.. Antagligen i rädslan för konflikter..

.. Men nu.. Ja, jag är MÄSTARE på att backa! För att det GÅR... För att det är ENKELT.

 

... Men jag rusade iallafall ut därifrån istället.. Och så promenerade jag med raska steg tillbaka till biblioteket... Ja, det var stängt när jag kom på morgonen..

Men nu var det öppet. Tog mig in på toaletten, det första jag gjorde.. Satt sedan på bänken i stensalen... Tills jag fick ONT i rumpan! Men ändå satt kvar ytterligare någon timme..

Toaletten igen... Säkert några gånger.. Och sedan vidare till gallerian en stund. För att sitta DÄR och glo lite ytterligare..

 

Tillbaka till bibblan, för ett sista toalettbesök... Och sedan bestämde jag mig för att trots allt köpa lunch.. Klockan var halv ett... Och jag hade redan bestämt mig för att det inte var så viktigt trots allt, att äta...

... Men som sagt. Lunch skulle det bli. Annars sabbar jag YTTERLIGARE en sak, ÄN en gång..

 

Tvivel på vägen til affären. Men köpte mig lite plocksallad.. Gick till busstationen.. Och med lite otrygghet i själen, åt jag min lunch bland allt folk. Ja, det fungerade. Men det är ingenting som jag gör om det går att undvika..

... Men skulle jag hinna med lunch innan middag... Ja, då var det dags nu.

 

Åkte hem.. Och så gick jag direkt upp hit och la mig på sängen.. Jag var JÄTTETRÖTT. och behövde bara sova..

Satte på musik på mobilen... Och slappnade av..

Men då jag visste att hyresvärden skulle komma med en målare, vågade jag inte tillåta mig själv att somna till.. Småsjöng lite grann för att undvika att somna. Då ögonlocken "flimrade"... Om man nu kan säga så(?)...

 

Och så kom de.. Sena. Efter mycket om och men.. Jag kände mig ändå rätt så trygg när de kom och knackade på min dörr.. Osäker inför det hela.. Men det var inte så farligt.. De gick ju nästan på en gång igen..

Och DÅ... DÅ kunde jag slappna av.. Men det gjore jag inte.. Jag klev upp. In på toaletten... Och även ner på nedervåningen för att äta middag tillsammans med mamma. Diskade iordning den lilla disk som var... Och gick sedan upp och la mig under filten... Utan musik, denna gången... Och ja. Jag somnade.

 

Vaknade igen klockan sex.. Och gick då ner och såg på tv. Och där blev jag sedan sittandes till strax innan jag skrev detta inlägget.. Det var också NU som datorn slogs på för första gången..

Vid tv:n åt jag bulle. Kakor.. Och yoghurt med kakao, russin, nötter och frön.. Bobbade i mig... Och bestämde mig för att SLUTA med alla rutiner.. Bara äta när det faller mig in.. För att jag orkar inte bry mig... Inte just nu... Då jag kommit underfund med att hundar inte ALLS är vad jag vill jobba med.. Jag ORKAR inte.. Och jag tror mig inte klara AV det... Har varken kunskap eller lugn och trygghet.. Och jag kräver alltid ALLDELES för mycket av både mig själv och hunden...!

 

Så. Nu blir det natten... Och det ska bli såå skönt att SOVA.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 25 november 2014 00:12

Oke. Dagen från början då...

 

Jag hade svårt att somna inatt. Låg vaken och fifflade med mobilen, fram tills klockan halv fyra på morgonen.. och somnade väl sedan, några minuter senare..

Vaknade till klockan, vid halv sju. Upp för att äta frukost. Och sedan sova vidare en stund. Sov nog rätt så hårt i några timmar. Och klev sedan upp vid tolvtiden.

 

Åt lunch. Diskade iordning efter lunchen...

Och gick sedan upp hit igen. La mig på sängen. Trött. Och med ångest. Då mamma och pappa tjafsade så mycket.. Känner bara att mamma kan vara för mycket ibland.. Och att pappa är en relativt sjuk man som får ta mycket... Ja. Mycket som inte har med förståelse att göra...

.. Men mamma gör nog vad hon kan. Hon är orolig bara. Orolig övar pappas hälsa. Orolig över flytten. Orolig över ekonomin... Ja. Och antagligen orolig för många andra saker OCKSÅ..

Och att sätta sig in i någon annans känslor, när hon själv känner sig stressad eller orolig... Ja, det kan man ju förstå..

 

Men idag blev nog pappa lite sårad, tror jag.

Men om det är något som mamma inte snålar med när hon väl förstått sitt "misstag"... Ja, det är ordet "förlåt" och "jag tänkte mig inte för"... Eller. "Jag såg inte på det på det sättet..."

 

... Ja-a.. Men tillbaka till mig.

Låg på sängen och råkade somna till i ytterligare någon timme. Innan jag till slut klev upp från under min filt, vid halv fyra. Då det var dags för en snabb kopp kaffe, innan pappa skulle åka till jobbet. Ja, han var på undersökning hos läkaren idag.. Så blev några timmar senare iväg.

... Jag passade på att ta en liten skål med yoghurt, russin. Nötter och frön. Också. Då jag var lite småhungrig.. Och middagen skulle inte bli förrän om någon timme.

 

Diska iordning efter fikat...

Och sedan... Ja. Antingen så...

Ja, just det ja. Jag höll på att glömma. Emellan att jag låg på sängen och ältade det faktum att jag skulle behöva duscha innan imorgon... Vilket jag inte orkade. Och att jag behövde städa badrummet idag. Då det kommer hustittare imorgon... Men inte orkade DET HELLER...

Ja, och det att jag SOMNADE på sängen sedan. Städade jag faktiskt badrummet. Trots stressen och bristen på ork.. Ångesten som jag kände..

 

Men jag gjorde bara en snabbstädning. Tog väl tio minuter kanske... Och SEDAN somnade jag på sängen.

.. Men tillbaka till, efter fikat.

Då tror jag att jag satte mig här vid datorn och... Ja, jag HADE tänkt att skriva en peppande text till mig själv, om att jag VISST borde gå till arbetsträningen imorgon. Att jag BORDE klara det här. TROTS de motgångar som tycks läggas på hög.. Ja, det VERKAR som om röda veckan drar ut på tiden, att sätta igång. Den har varit påväg i flera DAGAR nu.. Såpass länge att jag till och med trodde att den skulle vara ÖVER tills imorgon! Men nu tycks imorgon kunna bli FÖRSTA dagen! Vilket betyder att det kan bli ÄNNU en sak att känna sig spänd över imorgon! Allra helst då jag inte kommer att känna ro... eller kanske ens VÅGA gå på toaletten därborta! ... Och jag måste gå varannan TIMME!

 

... Så. Jag hade funderat på att bara se om jag kunde skjuta upp det ett par dagar... Då jag verkligen oroade mig för detta...

Men. Nej. Det är ju klart att det ska GÅ. Jag får ju lösa det på något sätt. Tredubbla skydd :P ...

DET är nog trots allt min MINSTA utmaning imorgon!

 

Men iallafall. Nej. Den där peppande texten... Så långt kom jag aldrig. Jag satte igång datorn... Och ramlade direkt in på att hämta hem planritningen på min lägenhet... Då jag SKRIKER efter att få veta vad som kan stå vart, i lägenheten!

Jag kände bara att jag behövde veta hur stor den var i förhållande till soffa, soffbord, tv-bänk... Skrivbord... Ja, de möbler som jag visste redan NU, hur stora de skulle bli.

 

Så. Jag började räkna ut väggarnas längder... Allihopa. Och räknade även ut kvadratmeter för varje rum... OCH så räknade jag ut möblerna. Målade dem i streck i rätt storlek i förhållande till lägenheten... Och placerade dem vart de kunde tänkas stå..

Det tog sin lilla stund. Både att räkna och att klura ut HUR jag skulle räkna! Göra. Göra om. Göra rätt. Radera. Rotera. Klippa ut. Kopiera. Och klistra in. Börja om HELT från början. Då jag hade tänkt fel...

 

Ja. Det pågick ett tag.

Middag däremellan. Diska iordning lite snabbt. Knappt någon disk. Så det gick snabbt.

Och upp hit och fortsätta.

Ta en paus.. Eller så ansåg jag mig klar.. Jo, jag tror att det var så..

Och så en dusch.

Vinka av mamma. Säga till henne att låta tv:n stå på. Då jag skulle titta på den.. Bara upp och lämna duschhandduken.

 

... Fastnade ÅTERIGEN vid mina ritningar. Råkade ju gå förbi :P ... Fifflade lite till...

Och skrev sedan ut pappret..

Satte mig vid tv:n... Men tittade nästan oavbrutet på pappret.. Med lite tjärv koncentration. Hade ju tv:n att hålla koll på också... Och blev seg i huvudet av att tänka på båda två... Så. Bort med pappret en stund.. Lite te.. Och ett päron. Då jag kände mig småhungrig, vid elvatiden.. Konstaterade att jag än en gång missat kvällsmålet... Så jag satte helt enkelt matklocka nu. Både för frukost, lunch, middag och kvällsmål. Så att jag kan få mitt kvällsmål vid den tid som jag vill ha det. Och inte mitt i natten ;)

... Och så fyllde jag på med en knäckemacka efter päronet.. Då jag kände att jag var ytterligare lite hungrig.

 

Lite mer tv. Svårt att koppla av ordentligt. Och i vetskapen om att natten skulle bli lång efter all sömn... Så kände jag att det var bättre att sitta kvar..

... Men det blir natt. Och jag ska kliva upp(för att inte gå och lägga mig igen) vid halv sju imorgon.

 

... Så. God natt med er <3

 

 

ANNONS

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se