Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under juli 2014

Av D - 31 juli 2014 22:58

Nu har jag precis gjort ett VÄLDIGT efterlängtat träningspass! "Gjort ett träningspass"... Säger man så?

 

Idag tog jag det lugnt. Väldigt lugnt. Jag joggade i lugn takt och kände knappt att pulsen ökade. Eller det kanske var att ta i. Men jag blev inte i NÄRHETEN av lika andfådd som jag BRUKAR bli! Och var inte i NÄRHETEN av lika svettig som jag hittills har blivit!

... Vilket stör mig. Jag blir bara så orolig och känner mig lat/svag, när jag känner att jag inte tar ut mig själv lika mycket som jag gjort förut. När jag inte får ut lika mycket av träningen och kämpar på lika bra som jag tidigare gjort...

Men samtidigt. Jag borde vara nöjd. Jag joggade HELA tiden! Om än sakta. Upp för uppförsbackar. Ner för nedförsbackar. Långa längan fram och långa längan tillbaka...

... Men var jag latare idag? Eller orkade jag bara mer? Brukar jag bara vara mer stressad annars? Eller brukade viljan att övervinna mig själv, vara starkare? ... Det var nog helt enkelt bara så, att jag hade lust att ta det lugnt idag. Att klara hela rundan, utan att hålla på att dö av andnöd. Och det gjorde jag! Nätt och jämt andfådd... Nätt och jämt svettig. Efter ca 3.8km joggning.

 

Jag borde vara nöjd... Jag tog mig ju ut och tränade iallafall. Kan ju kämpa på lite extra nästa gång, om jag känner att jag vill utmana mig själv mer ;) Så släpp det, kära D. Förstör inte träningsglädjen nu...

 

Försök släppa det...

Nu. Dagen idag.

... Men ångesten inombords, tar bort glädjen i att skriva. Jag vill bara ut och springa igen. Ta ut mig själv ORDENTLIGT! Jag vill DÖ på den sista tiometersslingan! Som jag BRUKAR göra!

 

Har iallafall varit borta med mamma, pappa och 13åringen, hela dagen idag. Vi har varit på museum. Kollat på alla möjliga saker. Ätit god lunch. Fika på det. Gått omkring lite till. Tittat hit och dit...

... Och sedan satt oss i bilen för att åka hem igen.

 

Åt kvällsmål. Och såg på en film.

Och sedan, efter det, bestämde jag mig för att jag bara MÅSTE få träna innan det är försent att hinna innan den Röda Veckan sätter in. Då jag måste vänta i ett par dagar.

Vädret var härligt. Friskt. Och jag längtade ut. Började styrketräna som vanligt. Och sedan ut och springa...

Känner mig missnöjd NU. Men kanske smälter det in. Det SKA ju inte ses som något misslyckande... Jag joggade ju hela biten. Och att jag klarade DET utan någon större ansträngning, betyder ju bara styrka. Fysisk styrka. Den psykiska styrkan hade fått mig att öka takten ännu mer och utmana mig själv! Och det är nog DEN som jag känner att jag svek mig själv med idag! Ingen som helst utmaning bjöd jag på! ... Men jag får hoppas på nästa gång =)

 

Tog en dusch. Där jag duschade noggrannt(ser felstavat ut) utan schampo. Får se hur håret reagerar på det. Men vill inte använda schampo igen. Då jag duschade imorse klockan halv sex när jag vaknade också...

Jo, jag vaknade till, halv sex. Klev upp på stört, då jag fick för mig att jag skulle duscha. Duschade och klev sedan i säng igen. Med rinnande hår, la jag mig på huvudkudden och somnade till i två timmar till. Klev sedan upp och åt frukost...

 

...Med det säger jag god natt. Ska FÖRSÖKA känna mig nöjd över kvällens insats... God natt med er <3

 

 

Av D - 31 juli 2014 00:01

Vet inte vad jag tycker om den nya headern. Men nu ska jag iallafall sova...

 

Lite mörk kanske(?)...

Av D - 30 juli 2014 22:41

Jaja. För viktuppgången är det väl bara bra om jag slutar träna. Men jag känner att jag kommer att bli deprimerad av det. Vill ju bli stark och känna mig hälsosam. Både psykiskt och fysiskt...

 

Av D - 30 juli 2014 21:53

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Men det var ju inte HELLER så att jag blev FÖRVÅNAD över att det hände! ...

 

Vi tar dagen ifrån början.

Det var en jobbig kväll/natt igår... Den spenderades liggandes i sängen, medans hjärnan jobbade på, i en ihållande takt. Jag försökte bli vän med mig själv och mitt beslut angående gårkvällens träning. Då jag mådde så dåligt för att jag hoppade över träningspasset...

 

Vet inte om jag någonsin lyckades försonas med mig själv och mitt "skamliga" beslut.. Men jag vaknade iallafall imorse, och började direkt försöka få mitt nya schema att gå ihop. Knepa och knåpa. Ja, ni vet, schemat som innebar "träning minst tre gånger i veckan"...

 

Under dagen, kom jag sedan på att jag nog ville börja träna på gym istället. Antingen gym tre dagar i veckan, och joggning tre dagar i veckan. Och så ledigt en. Eller också. Gym två dagar i veckan. Joggning två dagar i veckan. Och resten ledigt. Sådär träning varannan dag, precis som nu...

 

Jag klev iallafall upp. Åt frukost under hiskerlig(ett ord?) tröttnad. Och gick sedan direkt upp hit och bäddade ner mig igen. Sov fram tills klockan 11.00 Och drömde jättekonstigt. Om Bästisen.

 

Sedan har jag typ bara suttit i soffan och planerat. Skrivit dagbok. Och pratat med mamma, pappa och 13åringen.

Känt mig jättetrött, men ändå tagit mig i kragen och dammsugit trappen och hallen. Och så mitt eget rum. Våttorkat det lite snabbt.

 

Jag har kollat lite på datorn. Det gamla vanliga. Men även kommit in på alternativ till schampo. Och att inte tvätta håret för ofta. Vilket etsade fast sig på insidan av skallen DIREKT. Och fick mig att söka mer och mer kunskap. Kunskap, kunskap.

Fick inte saker att gå ihop. Blev osäker. Kände att det krävde för mycket. Och började se fram emot kvällens träning. Då jag visste det skulle få mig att slappna av och sluta tänka. För att jag orkar inte tänka mer. Vill inte lära mig mer... Inte bry mig.

 

Såg på film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Och gick sedan ut för att träna. Trots att ångesten fortfarande vilade i bröstet, för balsammetodens skull...

 

När jag kom ut och skulle börja träna... Ja, jag började som vanligt studsa omkring vilt. Värma upp så gott jag kunde. Ena flugan efter den andra, började hysteriskt surra omkring mig. Jag började vifta mer och mer med armarna. Och det gick ju an sålänge som jag fortfarande värmde upp! Men så skulle jag ju börja styrketräna. Alltså inga hastiga rörelser. Och flugorna FLOCKADES! Japp det nalkades regn... Varför ska just FLUGORNA agera budbärare!?

 

Jag tänkte att jag flyttar mig upp från träden lite grann. Kanske är det färre där...

Men nej. Lika många ändå. Jag försökte hålla ut. Men svor sedan lite lätt panikartat. Beredd att ge upp. Och flyttade mig sedan till framsidan av huset. Grusplan. Var de färre DÄR? Paniken och tålamodet växte sig gigantiska... Och in störtar jag, skrikandes och svärandes. Upp på rummet. Slänger mig i sängen. Skriker rakt ut i några sekunder, och dundrar sedan ner för trappan igen. Ut genom ytterdörren. Plaskar barfota genom det blöta gruset, och sätter mig pladask i bara tajtsen, på grusvägen. Där sitter jag och gråter under ljusgrå himmel. Ser upp mot tallarnas silhuetter mot den nakna himmelen. Och lyssnar till bruset, medans jag låter tårarna väta mina kinder...

Jag gråter högt och gråter mer för vart gång jag önskar och längtar. Minns och saknar...

Men trots smärtan, var det en härlig känsla, där jag satt och "gav upp". Frihet. Lättnad. Allt stod stilla...

 

Och nu sitter jag här. Fortfarande iklädd träningskläderna - och ska kolla flyg, tåg och buss. Semester står först på listan. Inte semester från jobb eller praktik. Nej, semester från vardagen och mina egna krav... Om nu det är möjligt. God natt med er <3


Ska man prioritera den psykiska eller den fysiska hälsan?

 

 

Av D - 29 juli 2014 23:29

En miss i rutinen, resulterar alltid i att jag stränger min rutin ännu mer! I desperat behov av att återfå kontrollen som jag så panikslaget sträcker mig efter...

Men samtidigt i detta fallet, är jag ju inte ens säker på att det är lagom att träna varannan dag... Kanske är det för mycket(?)...

 

Men såhär är det iallafall nu.

 

Vi får se hur det löser sig. Det viktigaste är att jag inte ska behöva känna mig misslyckad när jag bryter den här rutinen.

Så släpp det nu, kära D. Det är försent att börja träna nu. Och ingen skada skedd :) Bara att börja om imorgon.

 

Hoppas jag får sova inatt nu då :)

Av D - 29 juli 2014 22:20

Nu känner jag mig misslyckad... Eller är det missnöjd?

Jag vet inte riktigt. Men det känns verkligen inte rätt att hoppa över träningen idag. Att strunta i den för att det har blivit så sent. Samtidigt som man säkert SKULLE klara av den! Orka med den. 

Det känns bara som om jag hoppar över någonting som det egentligen vore bättre om jag gjorde. Som det inte finns någon godtaglig anledning till att hoppa...

 

Men mest av allt, är jag nog rädd att bli slapp om jag skjuter på träningen tills imorgon... För att. Ifall jag viker för bristen på ork IDAG... Vad är det då som säger att jag inte kommer att börja göra sådana undantag gång på gång på gång? Börja orka alltmer sällan? Känna viljan tryta? ... Ja, vad är det som säger att jag kommer att bli starkare DÅ, och inte svagare?

 

Jag är rädd för att börja slarva.. Och att hoppa över ett träningspass i varannandagsrutin... känns inte bra...

Men samtidigt hade jag jättelust att träna idag. Jag hade lust att styrketräna i gräset. Att jogga tills jag blev helt matt i kroppen men pigg i sinnet. Stretcha och varva ner i gräset, under mörk nattahimmel. Och sedan ta en härlig uppfriskande dusch, under fullständig stolthet =)

Ja, jag hade lust med det... Men det blev senare och senare, och filmen var inte slut. Klart som f*n att jag prioriterar filmkvällen med familjen, före min träning! Ja, där tvivlar jag inte mer än två sekunder! Familjen går först. Inte missar jag det!

 

Så. När filmen var slut och det var meningen att jag skulle göra iordning mig för träning, var klockan 22.10 Och då skulle jag byta om, skaka min proteinshake. Plocka iordning grejer till duschningen. Och jag skulle "rolla" mig med myggmedel.

Träningspasset tar ca 1 timme. Och så duschen på det. Då är vi uppe i 1h 20min. Då är klockan kanske kvart i tolv. Och så har jag bloggningen kvar! ... Som brukar ta minst en halvtimme! Kanske till och med en timme! ... Om jag har väldig beslutsångest vad gäller inläggets kategorisering!

 

Ja-a... Oavsett ursäkter, så är jag inte nöjd med att inte träna idag. Men det får ju vara en gräns på hur sent jag sätter igång. Nog för att jag är ledig. Men jag är REDAN sådär supertrött hela dagarna(!), på grund av värmen(?), eller på grund av träningen(?)... Och en gång... Det borde väl inte göra någonting? Sålänge som jag "ger mig uppå hästen" imorgon igen :) Jag har ju hållit mig till varannan dag hittills. Så jag KAN ju ;)

 

Så. Senast 22.00, ska jag vara REDO att träna varje kväll. För att då kan jag vara klar med träning och dusch, till senast 23.30 ;)

Så gör vi ;D Det är ganska lagom. En helt okej tid att börja blogga. För att den här situationen vill jag INTE göra om igen! Tar mig igenom ångesten ikväll... Men imorgon KÖR vi!!!

 

Se det inte som ett misslyckande, kära D. Du har rätt till att sätta gränser... Även gränser som inte fullständigt gynnar dig ;)

 

Ojojoj. Vad onödigt svag jag känner mig. Saknar redan känslan jag har efter ett DUKTIGT träningspass! Men håll ut. Imorgon tar vi tag i styrkan igen! Kom ihåg, kära D. Det var inte VILJAN som lämnade dig, denna gången!!!

 

Dagen idag. Hoppas att den var händelselös... För att inlägget börjar REDAN bli för lång. För det dåliga samvetets skull :)

Dagen idag, började jag VÄLDIGT trött! Jag klev inte upp förräns halv tio imorse. Gick sedan direkt upp och bäddade ner mig igen. Sov tills elvatiden, då jag for upp ur sängen för att hänga upp tvätten som mamma hade bett mig att hänga ut på torkning. Stod och hängde tvätt i gastande sol, i ca en timme. Väckte sedan 13åringen. Så att han skulle hinna kliva upp innan mamma kom hem och upptäckte att han fortfarande sov. 

Åt lunch. Och la mig sedan på vardagsrumssoffan och halvsov lite till. Skrev några missnöja framtidstankar i min punktlistebok... Och gjorde sedan iordning kaffe tills mamma och pappa kom hem från varsina sjukhus.

 

Åt mellis med dem. Plockade in tvätten tillsammans med mamma. Då vi var rädda att det kanske skulle börja regna.

Och åkte sedan iväg för att handla. 13åringen, jag, mamma och pappa.

Hem och laga mat. Äta. Och sedan blev det tv:n en stund. Tills mamma, pappa och 13åringen joinade, och vi såg på film. 19åringen kom hem efter halva filmen...

Klockan blev för mycket för att hinna träna innan läggdags. Och nu sitter jag här. Med lätt ångest i bröstet. Missnöjd. Kluven ifall jag kanske skulle ta mitt träningspass nu ändå...

 

... God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards