Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Den här bloggen

Av D - Torsdag 2 mars 00:51

... Jag börjar nog tröttna, känns det som.

Varje kväll, känner jag mig för ointresserad av att blogga. Och varje natt, väntar jag för länge för att känna att jag orkar...

Jag menar. Att skriva till mig själv i min egen känslobok, det har jag inget problem med. Men det är väl kanske blogginläggens utformning och de krav jag har satt upp i bloggandet, som gör att det känns tungt...


Vi får se hur länge jag orkar fortsätta. Men just nu är det ju det faktum att jag kommer att vilja ta upp bloggandet igen sedan, som håller mig igång och tvingar mig att fortsätta... -Jag vill inte hoppa fram och tillbaka... Göra en massa luckor...


...


Imorse tog jag bussen in till stan klockan halv nio...

Jag skulle möta upp JobbCoach för att gå på studiebesök på ett stall... -En möjlig praktikplats...

Jag var redan osäker innan jag klev upp, och låg kvar i några minuter och funderade fram och tillbaka, på ifall jag ens skulle bry mig om att åka in... Jag menar. Det känns som en sådan dödväg, då jag inte ser att jag kommer att kunna ta mig ut ändå... och börja arbeta... -Inte när jag inte känner mig trygg, bekväm och på rätt ställe...


... Jag menar. Jag tycker om arbetsuppgifterna som där är. Både på Brukshundklubben och på stallet, då jag får vara ute och jobba.. -Och in vill jag inte gå! Inte när jag känner mig pressad och inträngd i hörn...

... Men jag känner inte att jag passar in. Att jag är på rätt ställe, då jag känner att jag borde vara på en riktig arbetsplats där allt förväntas av mig, som förväntas bör... Jag kommer inte att kunna känna mig trygg om jag inte känner att jag passar in...


... Jag åkte in iallafall. Tänkte ta mig en promenad medans jag bestämde mig för ifall jag skulle möta upp JobbCoach eller inte... Men då det kändes lite kallt och jag inte hade humöret för att promenera, gick jag in och satte mig på en stol i en galleria, istället...

Jag skrev efter ett tag, till JobbCoach. Sa att jag inte tyckte att det var någon idé att åka dit "då jag ändå inte kommer att kunna ge mig själv en chans"...


Vi messade ett tag, några mess fram och tillbaka... Och ja-a...

Jag försökte få fram att jag hellre ville söka efter en vanlig praktikplats, där kraven känns mer rättställda. Där jag får jobba mer självständigt "för att jag skulle känna mig tryggare då"...

Men det kändes inte som om hon ville gå med på det riktigt... Och när jag skrev att jag trodde att det skulle funka bättre för mig, fick jag inga fler mess...


Det svåra med när folk helt plötsligt slutar svara och inte ens meddelar att de återkommer senare(eller något), är ju att jag inte har någon aning om vad personen i den andra änden tänker... Jag menar. Ska jag vänta på svar? Tänker denne återkomma? Funderar hon? Eller planerar hon att svara men sedan glömmer? ... Eller tycker denne helt enkelt inte att det är värt att prata mer?

... Jag vet inte och det känns så tungt. Men jag skrev iallafall igen nu på kvällen. Frågade om vi kunde ge det en chans att hitta någonting annat "så att jag får försöka iallafall"...

Så att imorgon får hon ge mig ett slutgiltigt svar. För att jag behöver veta ifall jag måste finna en annan väg.. eller ge upp..! Jag har behov av att komma ut, men det måste vara på ett sätt som jag känner mig trygg med...


...


Annars har jag...


Ja, jag åkte hem några minuter senare, efter att ha köpt mig lite sallad ur salladsbaren...

Åt min sallad... Såg på tv... och har där suttit klistrad sedan dess... -Förutom när jag låg och sov vid mellan halv tre-och femtiden kanske(jag var så himla trött!)...


Jag fick ett mess från 28åringen. Hon undrade hur det var, och knuffade fram lite, det faktum att hon vill komma hit snart igen och sova här...

Jag har inte orkat svara. Känner mig så pressad, och mina hemmaförhållanden... Min tillvaro just nu, känns inte riktigt i balans för att ta hem besök... -Allra helst inte av henne! Hon är rätt så krävande.. Både socialt och ekonomiskt... Och jag orkar inte riktigt med det just nu...


Jag har funderat lite på vad jag ska göra på lördag... Ifall jag ska åka till mina föräldrar eller våga mig på att träffa 28åringen i stan...

Jag menar. Att träffa 28åringen skulle innebära en stor risk för att bli tjatad till att ha henne övernattandes här... -Och ångesten i det...

Jag älskar min syster. Men hon kan ha väldigt svårt att förstå när man är redo och inte... Vad det innebär när man inte känner att man orkar...


...


Jaja.

ANNONS
Av D - Onsdag 8 feb 22:21

... Jag är hungrig. Jag är frusen... Och jag känner mig förbryllad.. Uppgiven... Trött...

Det känns som att jag inte kan få till det. Som om det inte längre är möjligt att göra rätt, då jag faktiskt i självaste verket inte vill... Och jag känner mig bara så... handfallen...


... På fredag ska jag iallafall på studiebesök på Brukshundklubben, för att förhoppningsvis börja jobba där...

Och kommer jag inte ut på praktik.. sysselsättning, denna gången, så vet jag inte vad jag ska ta mig till... Det alternativet finns liksom inte! Jag behöver ut...


... Det känns bara så tungt nu...

Bara fyra dagar in på svälten...


Men grejen är ju den att jag egentligen inte ska svälta såhär hårt, och att om jag hade ätit såpass mycket som min plan innebär, hade jag med största sannolikhet inte känt av det här lika fort...

Men jag känner inte att jag vill äta mer. Jag vill äta nästan ingenting alls, eller äta så mycket jag bara kan... Och det gör det här väldigt tungt, för att jag slungar mig själv mellan att hetsäta utan att egentligen vilja... Fastän det gör ont... Och att försöka leva på nästan ingenting alls, fastän det får alla känslor, fysiska som psykiska, att löpa amok!


... Och.. nej, ingenting duger.

Jag tycks inte kunna finna rätt väg. En väg som jag trivs med...

Jag vet ju en väg som jag trivdes med! Men det är ju den vägen som jag inte alls tycks vilja eller orka ge mig in på just nu..!


... Nej, jag får hoppas på praktikplatsen. Att jag tar mig ut... och att det gör det helvete som jag utsätter mig själv just nu för, mindre svårt att hantera...

... Varför det nu skulle göra det... Men det är min enda chans.. känns det som...


...


Dagen idag.


Satt uppe tills klockan var halv tre igår natt.. Idag morse...

Såg på tv...


Vaknade sedan... Ja, men någon gång på morgonen...

Såg på lite skidåkning på tv:n, då jag inte orkade gå till trafikplatsen idag...

Promenad skulle det bli! Men jag kände att jag hellre ville ta en lugn promenad i stan, än att oundvikligen, trots tid, stressa till trafikplatsen för att ta bussen.


... När klockan blev lagom att gå...

Ja, just det. Jag tog en morot och ett glas vatten också, innan jag gick. Då jag kände mig väldigt kraftlös, och inte skulle ha en chans att orka promenera utan lite energi..! Inte för att jag märkte någon skillnad efter det!


...


Det var jättekallt ute, även idag. Och jag bunkrade upp med vinterjackan, halsduken och de tjocka tumvantarna...

Det höll faktiskt blåsten borta ganska bra, men det hindrade inte kylan från att tränga in i både byxor och öron!


Nej, det var en kall promenad. Och eftersom att jag kände att jag började få ont i öronen av att gå i blåsten, kunde jag inte ens tänka mig att gå en hel 90minuters promenad i kylan!

Så att jag svängde av och in mot stan. Promenaden blev exakt en halvtimme lång när jag landade på busstationen igen. Och jag väntade in den försenade bussen och åkte hem.


...


Hungern har varit den överväldigande känslan idag... Tankar på en nästa hets(som egentligen är förbjuden), har fyllt mitt huvud och gnagt på, hela kvällen... Och tvivlet om ifall jag verkligen orkar fortsätta blogga om dessa tjatande, tunga, tråkiga.. saker... Om jag ska fortsätta blogga alls, har gjort mig låg nu till kvällen...


Jag har ätit en morot till... Och så åt jag lite havregryn med honung...


...


Jag hoppas på ett lyckat studiebesök på fredag. Annars får jag tvinga mig själv att börja ändå!

Och på fredag nästa vecka, ska jag med 24åringen till Ikea.. Om inte planerna ändras!

Disken och allt skräp... Allt hår och damm, stör mig som attan... Likaså det faktum att jag inte har några rena kläder.. i princip.. Och så inte har haft på månader! ... Och jag tar inte tag i det! Inte något av det... Det blir inte av...


...


Nej... Kanske slutar jag blogga nu. Vänder mig till känsloboken, så att jag bara skriver när jag känner behov utav det, och bara för min egen del...

Jag börjar tycka att det känns tungt att skriva om allt som inte fungerar, nu... Och ska jag inte skriva om det, har jag inte så mycket annat... Och att alltid känna att jag vill fel, är någonting som jag egentligen inte känner för att låta andra ta del av...


Får se om jag låser bloggen och fortsätter skriva varje kväll "ifall att". Eller om jag bestämmer mig för att helt enkelt befria mig själv ifrån... den egentligen enda rutinen jag har...


... Nej, vi får se...

Får se om det blir en ny hetsätarperiod snart(vilket känns oundvikligt)... Och så får vi se ifall jag lyckas tvinga mig själv ut på praktik...

Får se ifall jag till slut lyckas återvända, på ett eller annat sätt, till svälten... ordentligt(!)...


... Vi får se, vi får se, vi får se...

Jag mår inte bra just nu... Mest på grund av svälten, skulle jag tro...

ANNONS
Av D - 8 maj 2016 20:56

... Det här var inte bra...

 

... Jag har ätit så dåligt ett tag nu, att det idag när jag har ätit normalt, känns sjukligt...

Jag har ont i magen. Känner mig trött och nästan illamående...

Och min känsla säger mig att jag bara vill promenera. Promenera av mig all näring som blivit utöver det jag brukar äta...

 

Medans min brist på ork säger mig att jag bara vill lägga mig ner och dö... Somna...

 

...

 

Idag har jag varit hos mina föräldrar. Firat min lillebror som fyller 22...

Och jag har ätit. Ätit... Och ätit...

Druckit kaffe. Fyra eller fem koppar sammanlagt idag... Väldigt mycket för någon som i normala fall dricker högst två småkoppar...

 

...

 

Jag tänkte att jag ska börja skriva här på bloggen en gång i veckan. Uppdatera lite vad som hänt sedan veckan innan... Och vad som inte hänt sedan dess...

 

Det kanske funkar. Ja, bättre än att känna att jag rabblar samma sak varje, varje dag...

Kanske det känns bättre att rabbla samma sak med små skiftningar, en gång i veckan...

 

Jag tror det...

Men just nu är jag trött. Sliten... Och vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv, på grund av mängden mat jag har ätit idag... och en brist på ork att "jobba bort" den tunga känslan av övermättnad och utmattning...

 

Så att jag vet inte om jag orkar skriva så mycket mer just idag...

 

Ska väl lägga mig i soffan och önska mig bort ett tag...

Längta efter den tomma och strama hunger som imorgon kommer att infinna sig i min kropp igen...

Efter den svaga känslan i musklerna, som jag nu har blivit så bra kompis med...

Efter den skalle som 20timmar om dygnet, roterar i hundraåttio, efter intresse och ett tvångsmässigt kontrollbehov...

 

... Ja-a... Längta mig tillbaka till tryggheten och bekvämligheten i att...

 

...

 

Okej. Jag tappade det, där...

 

Men iallafall...

Det är nog vad jag ska göra nu...

För att.. Hur mycket jag än önskar, orkar jag inte ta en promenad nu. Varken lång eller kort...

Jag vill bara falla pladask. Njuta av att det inte blir några fler sociala situationer på ett tag...

Inget mer "normalt" ätande...

... Trösta mig med det, för att lindra mitt dåliga samvete... "Mitt svek emot mig själv"...

 

... Jag skriver igen nästa söndag. Och då kommer jag förhoppningsvis berätta mer om hur det går för mig. Vad jag gör... och vad som går bakåt och famåt, på vilken front...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 18 februari 2016 22:02

... Man kan ju säga med fast säkerhet, att jag... inte vet vart jag befinner mig just nu...

Jag tänker jättemycket... Hela tiden. Är munter... men samtidigt med en känsla av press...

Tankarna snurrar. Maler och ältar... Och jag tycks på något sätt ta mig an vardagen... utan att egentligen ha den planen...

 

... Jag menar.

Mitt sätt att hantera mig själv och vardagen... Min tillvaro på just nu, är ju att tänka "Jag ska inte bry mig. Inte vilja uppnå någonting... Inte ha några förväntningar... Jag ska "bara vara"...

 

... Men faktum är... Jag tänker framåt. Jag visionerar. Föreställer mig... Jag nästan drömmer lite grann... Vill verkligen saker(!)... Ofrivilligt...

... Och jag har nu, vad det verkar, lite mer ork till att... åtminstone diska...

... Trots att jag mår illa rätt som det är! Och äter helt oregelbundet. Helt olika saker, beroende på vad jag känner för, för stunden...

.. Och hur många gånger per dag jag får i mig någonting... Eller om det ens är tillräckligt... Det har jag ingen aning om!

 

...

 

Men det känns ändå som om jag börjar slappna av lite. Även om så antagligen inte är hela fallet. Då min hjärna rabblar och stressar upp mig, gång på gång. Till den grad att min textsamling blir överöst med texter om tankar, händelser och känslor...

 

... Men jag lever... På sätt och vis...

 

...

 

... Och när jag skriver nu, så märker jag också att allt jag skriver, har två sidor. Både ja och nej. Både sant och falskt...

Jag känner mig liksom lite splittrad. Inte så säker på... någonting...

 

...

 

Det jag skulle skriva, var iallafall.. att jag lever...

... Men jag är inte så säker på det. Visst ältar jag och drömmer framåt...

Men jag litar inte på att jag någonsin kommer att ta ett steg emot något av allt det som jag önskar att göra, att uppnå eller att uppleva... Kommer nog aldrig ta steget i riktning mot "ett värdfullare liv"...

 

... Det enda nu, är väl att jag...

 

... Tänkte skriva att jag känner mig lugnare vad gäller ätandet... Men det stämmer nog inte heller. Lite muntrare vad gäller det, iallafall. Då jag ju får äta vad jag vill... Hur mycket jag känner att är lagom. Inga krav...

... Och jag behöver inte känna att jag måste vara hemma "för att hinna, orka laga mat" eller för att "kunna äta vid rätt tider"...

... Det är liksom helt fritt, det hela.

 

... Och det känns ju skönt, på sätt och vis...

Men samtidigt, så himla rörigt...

Kroppen mår inte särskilt bra av det. Jag har blivit slöare. Känner mig.. Ja men, slö...

Jag ligger ner i soffan, allt oftare...

Och speciellt till kvällen, blir jag lite lätt illamående...

Huvudet kan pulsera eller dåna lite lätt ibland. Då jag säkert har druckit för lite...

 

... Och röran i mitt huvud. Osäkerheten på mättnad och hunger... Och att veta med sig att det här egentligen inte är särskilt hälsosamt... Men att samtidigt vilja fortsätta "För att det är hanterbart. Och då slipper jag(kanske) svälta... Eller kan iallafall skjuta på det en stund till...

 

... Men svälten. Tankarna att ge upp och vända mig ditåt igen, finns ju hos mig dagligen. Flera gånger varje dag...

För att denna hanteringen av det hela, är flygande. Osäkert... Och hade det varit möjligt, hade jag svävat iväg... Det gör jag inombords...

 

...

 

Jag drömmer. Tänker framåt...

Jag vill saker...

 

.. Och det gör mig uppgiven. Missnöjd...

"Det är så mycket enklare att inte vilja... Att inte ha någonting att uppnå... när det ändå aldrig kommer att ske..."..

Jag är rädd för att misslyckas. Dö lika olycklig, och med ett lika ovärdigt liv som jag lever nu... "Och då är det inte längre möjligt att ångra och göra om"...

 

...

 

Hmm..

 

Vad jag dribblar...

 

Men jag tror att jag är redo att beskriva dagen, nu...

Har väl tänkt ge mina "standardinlägg"... Kvällsinläggen som egentligen skulle skrivas varje kväll, en ny chans..

Men var beredda på supermycket upprepningar :)

... Att dela med mig av resten av mina texter, det vet jag dock inte hur det kommer att bli med... Egentligen inte kvällsinläggen, heller. Men vi testar :)

 

...

 

Igår var jag och handlade mjölk och grädde. Hade lite problem med, natten(och dagen) innan, vart jag skulle handla dessa två saker. Dribblade fram och tillbaka. Ältade i timmar. Gjorde mig själv orolig och nervös...

Men bestämde mig sedan för att ändå åka till stan. Ta en lite... biligare iallafall, affär, än den i byn...

 

... Handlade, och fick med mig även lite andra saker. Vilket är meningen.

"Sålänge som jag kan se till att äta mig mätt varje dag, och aldrig proppa. Så ska jag ju helst tillåta mig själv att handla hem lite vad jag känner för, att äta"...

 

... Jag hade dock lite problem. Kände mig så orolig, för att jag inte vågade köpa vad som helst. Jag vågade inte köpa hem sådant som räcker länge... Eller som det kändes för stunden, som att skulle bli ett riskobjekt för proppandet...

"Kanske ville jag svälta snart. För att jag inte orkar längre... Kanske känner jag mig tvungen, för att jag har proppat.."...

 

...

 

När jag satt och väntade på bussen hem igår, var vädret såå fint.

Solen sken. Och människorna på busstationen, gav mig en härlig känsla i kroppen.. Bara genom att... leva. Vara. Prata, skratta och le...

Solen som reflekterade sig i människa, djur och natur, gav mig bara känslan av att jag gärna hade stannat ute ett tag till, innan jag åkte hem...

 

... Men.. kylvaror.

Så jag åkte hem ändå.

 

...

 

Idag hade jag dock bestämt mig för...

Eller jag bestämde mig igår, men.. För att jag skulle åka in idag istället. Om vädret var lika fint...

"Jag hade ju diskat nästan helt klart. Köttfärsen är tillagad... Och resten av disken, och ugnspannkakan som ska göras så att äggen går åt, kan jag ta på fredag"...

 

...

 

Jag åkte in idag. Inte alls lika fint väder... Men jag orkade inte stanna hemma. Riskera att älta. Oroa mig för mycket... Kanske känna av ätstörningshjärnan. Vilja svälta...

Äta för lite... Och sedan, kanske proppa.

"Jag behövde komma ut idag".. Komma bort.

 

...

 

Jag klev upp när klockan ringde, vid halv tolv.

Såg på HemTillGården... Och åt en hamburgare. Hemgjord, från när jag tillagade köttfärsen. Och en liten klase vindruvur.. Till frukost/lunch...

 

...

 

Och sedan blev det in till stan...

Promenad genom hamnen. Bort och runt. Tillbaka till busstationen...

Och en timme efter promenadens början, var jag tillbaka på stationen. Tog bussen hem, som gick tio minuter senare...

 

...

 

Sedan jag kom hem, har jag ätit. Säkert nästan en gång i timmen...

Men det har inte bara varit "ätit". Jag har även druckit.

... Jag gör ju oftast inte ett mål av dryck och mat. Utan.. delar upp dem. Då jag är orolig att bli "för mätt"...

... Dock så har dessa nog blivit rätt så sammanslagna idag. Förutom att jag nog egentligen inte har "ätit" särskilt alls i eftermiddag. Har nästan bara varit drycker...

 

...

 

Jag har sett på tv.

Skrivit...

Spelat lite Bejeweled...

 

... Jag skriver även loggbok över vad jag äter. Inte hur mycket. Utan bara vad.

Mest för att få lite koll över hur många gånger jag hinner äta under ett dygn... Och även såklart, om jag får i mig något med näring under dagen. Och hur mycket det kan komma tänkas bli... ungefär.

 

... Min ätstörningshjärna är ju inte heller helt oskyldig..

... Bredvid den desperata viljan att lägga av. Svälta, på grund av brist på ork.. Finns ju även den delen som gärna vill äta så lite som möjligt. Hellre gå ner i vikt, än upp. Och så vidare.

... Den är inte så stark. Men den finns där. Påverkar mig en del...

 

... Men då detta bara sker under tunga perioder.. så tror jag att det har mer att göra med att livet är kaotiskt och att jag känner mig flygande. Än att jag faktiskt vill... bli smal...

Ja, det är ju en säkerhet, förståss... Jag har väl egentligen aldrig velat gå ner i vikt för att "bli smal"... Utan det enda har väl i så fall varit att hålla stenhård kontroll, så att jag inte blir överviktig...

 

...

 

Men skit samma.

Vart var jag?

 

... Eehmm...

Förutom det, har jag nog inte gjort så mycket mer...

 

... Så.. det får nog räcka så.

Nu har jag tjafsat och rabblat tillräckligt.

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 3 november 2015 21:59

Jag mår inte BRA av att BARA skriva inlägg som INTE hör till bloggen...

 

Det var EN VECKA sedan jag skrev det senaste kvällsinlägget..!

Det vill säga.. Ett inlägg SKRIVET på bloggen, som beskriver min dag "uppifrån och ner"...

 

Så jag ska väl TESTA få till ett ordentligt inlägg nu...

Men jag har skrivit såå himla många gånger idag... Och mitt sinne känns rörigare än rörigast...

Huvudet tungt... Och bröstet lite lätt kramat.. med en toutch av ängslan...

 

Eller "toutch"...

Ängslan är nog den STÖRSTA känsla jag har känt idag.

Ängslan, och tung och rörig skalle...

 

... Sedan jag skrev ett kvällsinlägg sist, har jag spenderat mina dagar inomhus. Mellan väggarna i min lägenhet, har jag suttit och tråkat...

Känt mig rastlös... Men alldeles för tung och stressad...

.. För DEPRIMERAD för att ens tänka TANKEN att lämna lägenheten...

"En liten promenad... Inte på världskartan".

 

... Men jag tror att det räcker så...

Jag har ju lagt ut mycket känslotexter under tiden, iallafall...

 

Så. Dagen idag...

 

...

 

Jag vet inte...

Kanske ORKAR jag inte beskriva dagen ändå...

Det känns bara så meningslöst...

Men inte BARA det. Utan grejen är också att jag har så mycket tankar och känslor att brottas med just nu... Och att inte riktigt veta vem jag ÄR... Vart jag är PÅVÄG... Eller vart jag VILL vara påväg...

 

... Att inte kunna komma fram till vilken väg som leder till vilket ställe... Och att alltid få bommar igenslagna i ansiktet, varje gång som jag försöker gå... SKÖLDER nerfällda framför ögonen, varje gång som jag försöker se...

 

Och ja-a...

Sättet som jag tänker på...

Felet på hur jag KÄNNER...

Och att VETA att det FÖRSTÖR för mig... Utan att egentligen varken ORKA eller fullt VILJA göra någonting åt SAKEN...

 

... Ja-a...

Jag vet inte vad jag längre vill ha MED i bloggen... Och ifall jag ens ska TVINGA mig själv till att FORTSÄTTA skriva på kommando...

Jag menar. Det är ju på mitt EGET kommando. Men när det gäller mina vanliga känsloinlägg... De som jag lägger in som BILDER...

... Ja, då skriver jag ju bara när jag känner att jag VILL eller BEHÖVER...

... Kvällsinläggen är mer på rutin.. är det meningen...

 

... Men jag kan väl skriva lite grann vad jag har GJORT idag, iallafall...

 

Eftersom att jag inte äter FRUKOST längre, låg jag kvar...

Jag låg kvar fram till halv tolv, då klockan ringde. HemTillGården...

 

MinKontaktPåKommunen har ordnat så att jag ska få ha kontakt med en kurator... via mail...

Jag har redan avfärdat det EN gång... Men idag orkade jag bara inte TÄNKA, när hon föreslog det till mig.

.. Då jag, HELA DAGEN igår, försökte komma fram till hur jag skulle klara av livet. Vilken VÄG jag borde välja... Vad som skulle vara MINST omöjligt... Och om det var NÅGON av vägarna som INTE skulle få mig att vilja ta LIVET av mig till slut..! .. "För att jag inte ORKAR"...

 

... Så jag sa iallafall bara "okej"... Och så lämnade jag hela den här Kuratorgrejen bakom mig sålänge...

TÄNKER jag på det, kommer det att driva mig till VANSINNE!

Inte för att jag kan påstå att jag inte har TÄNKT på det.. eller blivit STÖRD av det ALLS idag...

 

... Det blev tv på förmiddagen... Inpå eftermiddagen(Ja, och hela dagen).

 

... Ja. Jag var en vända på affären också. Men bara för att köpa de saker som jag skulle proppa på idag...

 

Jo...

Jag bestämde mig IGÅR, för att jag skulle börja äta igen...

Men då jag känner mig VÄLDIGT stressad och förstörd inför...

.. Ja, EGENTLIGEN hela LIVET... Men framför ALLT att börja ÄTA igen. Och att ÅTER bry mig OM att försöka få vardagens RUTINER att fungera igen(vilket medför att LIVET måste fungera! SAKER måste uppnås!)...

 

... Ja, så jag bestämde mig helt enkelt för att ta en proppardag idag...

Få SVÄLJA stressen lite...

Och... Det skulle vara ONYTTIGHETER!..

 

.. Så man kan ju säga...

Jag har ätit en hel DEL idag. UTAN att egentligen vara varken SUGEN eller HUNGRIG alla gånger...

Jag har bara proppat... Handskats med att känna mig TVUNGEN att proppa.. "För att det FINNS"... Vilket jag FORTFARANDE gör!

 

... Jag har kollat igenom lite kläder på webben. Då jag vill beställa hem NÅGONTING när jag ändå ska köpa hem julklapparna till min HemligaPerson...

 

Men det TAR så mycket på krafterna, att kolla kläder... Eller vad man än KOLLAR. För att det är för MYCKET. Och allt blir bara en enda RÖRA...

Och perfektionist som jag är, vill jag inte missa en SAK.. innan jag gör mitt val.

 

Men det var ju inte BARA det.

Utan OCKSÅ det faktum att...

... Att kolla EN sak som jag vill köpa, påminde mig också om att det var såå mycket MER jag behöver köpa... Men som jag inte ens orkar TÄNKA tillräckligt länge på, att jag kan skriva en LISTA... En lista som SKULLE kunna lätta UPP lite grann inombords!.. Och i min röriga skalle..!

 

... Och att tänka på allt vad jag egentligen borde KÖPA, fick mig också att tänka på allt som behöver och länge har BEHÖVT FIXAS härhemma. I lägenheten... Och i VARDAGEN...

 

... Vilket förde mina tankar ÅTER till det faktum att LIVET är såå STORT. "Och jag vet inte hur jag ska orka HANTERA det.."...

Uppgivenhet.

 

... Drömmar som redan dimmat bort, upplöses om möjligt, ÄNNU mer...

.. Där jag kampar mot mig själv, dag in och dag ut...

... Med viljorna åt två håll... och inget alls... -kämpar jag mot ett mål som jag inte kan se... Som jag inte vill nå...

.. Med näsan bestämt riktad mot ett avslut... -krampar jag fast vid livet...

 

... Att jag INTE VILL, bottnar nog i att jag inte TROR...

Jag VILL inte uppnå ett bra liv... För att jag TROR inte att det är MÖJLIGT...

Jag VILL inte uppleva mina drömmar... För att jag TROR inte att jag kommer att klara AV det... ELLER orka LEVA dem sedan...

 

... Ja-a...

Men trots en del ängsliga känslor under dagens GÅNG, har idag ändå varit en lugnare dag än igår...

... Om man bortser ifrån mitt problem med ätandet... Och att våga handla mat... "fastän jag inte vet om jag kommer att vilja ÄTA"...

 

.. Och SAMVETET för att jag bara sitter inne... Och att jag EGENTLIGEN skulle behöva utnyttja mitt BUSSKORT! "Man betalar inte 800spänn för EN vända till stan och tillbaka!"...

 

... Ja, det var nog MIN dag.

Men eftersom att jag inte tycker att mina kvällsinlägg gör dagarna rättvisa... Så kanske dessa får avstås ett tag till...

 

Och tillbaka till bara känsloinläggen från min textsamling...

... Även om det smärtar... Bloggens karaktär skulle ju(från början tänkt) vara kvällsinläggen. En sammanfattning av min dag... Nu känns det som om den löses upp till en ena röra...

... Känns som ett svek mot mig själv...

.. En svaghet... att jag inte orkar.. eller VILL...

 

... Den HÄR texten blev för TUNG...

Eller så var den bara väldigt tung att SKRIVA...

 

.. God natt med er iallafall <3

Av D - 21 maj 2015 23:43

... Jag tänkte egentligen inte blogga idag. Kvällsblogga...

 

Jag tycker inte om tanken på vart jag är påväg i livet. Emotionellt och psykiskt... Men även fysiskt...

Jag sabbar för mig själv... Och jag börjar tröttna på att skriva... Allra helst dela MED mig av en massa negativitet och ett fallerande(fallererande?) liv... Jag börjar känna mig obekväm med att skriva för mig allvarliga saker, till människor som egentligen inte berörs alls av just min situation och mina känslor... Känna mig SKYLDIG för hur TUNG min blogg blir och hur gnällig jag låter...

 

... Och jag... börjar helt enkelt lämna bloggandet bakom mig...

Vad som håller mig kvar, är väl det faktum att jag...

Det här skulle vara min dag i livet. VARJE dag, i flera år, var det meningen... Så har det ju inte riktigt varit. Och mitt mål att kunna läsa tillbaka om mitt liv, kampen igenom och vidare... Det är liksom lite grann förstört... Men ÄNDÅ vill jag inte riktigt släppa taget.. Den betyder för mycket för mig, helt enkelt.

 

Ehhmmm... Så nu när jag ändå skriver, kan jag ju lika gärna beskriva min dag idag...

 

... Kan ju börja med att säga att jag har allt utom härliga nätter nuför tiden. Att jag somnar på morgonen... Vaknar senare samma morgon...

Jag kan säga att jag ofta längtar efter tabletter... Eller så säger jag INTE det. För att det hör inte hit...

 

.. Så jag går vidare.

Inatt var nog inget undantag. Jag hade svårt att somna. Låg med mycket funderingar... Oro... Ångest och rädsla. En känsla av fångenskap med tajta rep, inom mig själv...

... Jag skrev till min kontakt på kommunen, för att kunna lugna ner mig själv lite... Har en känsla av att jag håller på att beta av alla mina orosmoment och ångestbelagda ting(om man nu kan säga så)... Så mycket som jag kontaktar henne!

 

Och på talan om att kontakta... Jag mår bara sämre och sämre. Blir bara tyngre och tyngre i skallen. Det blir bara svårare och svårare, att psykiskt andas... Ju mer jag tänker på min situation... Ju mer jag kontaktar.. Ju mer jag försöker se framåt.

 

Jag hoppar lite grann idag.

När jag gick ute på min promenad nu på kvällen, kände jag mig bara så DESPERAT till att få PRATA med någon. Att få dela med mig av mina funderingar.. Min oro för framtiden... Och min brist på ork att uppleva den...

Kanske prata om lite annat för en stund... Eller bara skaffa lite stöd i kärlek...

 

Jag ÖNSKADE såå, att jag kände människor. Människor som jag kunde lita på. Prata med... Men jag konstaterade ganska snabbt, gång på gång... att dessa människor FINNS inte. Inte i mitt liv...

Inte ens XSAMBON kändes bra att kontakta. Spanjoren känner jag inte... Och om jag hade varit tillräckligt desperat... Min andra sjukhuskompis, Halvturken som jag sådär hemligt kallar honom... Nej, hans nummer hamnade i soptunnan i samma veva som jag lämnade sjukhuset...

 

... Mina föräldrar eller syskon var inga alternativ... Inte alls. De vet för lite. Förstår för lite... De har för liten insikt... Och dessutom vill jag hålla våra samtal till det positiva. Prata glada saker... Eller kanske diskutera livet... Men inte på den nivå som det ligger på NU...

Däremot tvivlar jag inte på att jag skulle kunna ha en och annan trevlig stund även nu när jag befinner mig i denna krisen... Eller vad det nu är för något...

 

... Nej, jag var ensam... Och till slut bestämde jag mig bara för att jag skulle sluta tänka. Jag skulle sluta bry mig... Och jag skulle ge upp... Bara göra vad jag hade lust med... Och inte ställa några som helst krav eller förväntningar på mig själv... Varken vad gällde att komma framåt i livet, att göra någonting på dagarna... eller att komma iväg till stan, så att jag får köpa "dagens mat" varje dag...

 

Jag skulle sluta drömma...

För att nu orkade jag inte längre. Jag mådde bara dåligt av att befinna mig i den här desperata och omöjliga situationen. Där jag ändå VISSTE att det var jag som orsakade mitt eget lidande... och inte tog tillvara på de eventuella goda stunder som jag kunde ställas inför...

Och min hjärna var TRÖTT på att tänka... Jag var TRÖTT på att vara missnöjd och desperat.

 

Jag ställde mig upp från bänken som jag satt på. "Japp. Så får det bli" ... Och jag mådde rätt så bra för en stund. Satte på musik i öronen... och gick på vägkanten och sjöng till musiken...

Dock så dog känslan som jag ändå hade fått... Känslan av lättnad, i samma veva som jag tappade greppet om förståelsen för vad som var skillnaden med det NYA sättet att leva, mot hur jag har levt de senaste VECKORNA... Månaderna... ÅREN!

 

... Men iallafall...

Tillbaka till dagens ordning..

Jag klev iallafall som vanligt nuför tiden, upp strax innan ett-bussen skulle gå... Stressade mig iväg till bussen... Och åkte in till stan...

Dock så blev det inte två bussar idag som jag hade TÄNKT mig. Då jag inte kände någon energi eller större lust till att åka ett köpcenter bort idag... Så jag gick istället till en affär i stan, och hoppades på att inte stöta på något kännbart ansikte på vägen...

 

Jag stressade lite grann. Så att jag skulle hinna med första bästa buss hem igen... Orkade inte vara hemifrån... Men det faktum att jag inte känner mig särskilt pepp på att lida FÖR mycket fysiskt av att svälta, gjorde "dagens mat" till ett måste...

 

Jag hann med bussen...

Och väl hemma, blev det tv... Om jag inte minns fel. Och "dagens mat" med en kopp kaffe...

 

Jag förblev sittandes framför tv:n, medans de desperata tankarna... som jag inte minns så väl nu i skrivandets stund, lockade fram tårar i mina ögon... Och en viss desperation till... Nej. Skit samma. Jag vill inte skriva så. Inte idag. Funderar på att...

 

.. Det spelar ingen roll. Och ursäkta för gåtorna. Har svårt för att betsämma mig för vart jag ska sätta gränsen för "säga och inte säga" just nu... Vilket egentligen inte spelar så stor ROLL.. Med tanke på vad jag hittils skrivit.

 

Det blev iallafall ett blogginlägg... Eller egentligen ett inlägg i textsamlingen, som sedan hamnade på bloggen...

Och sedan drog jag på mig ytterkläderna och gick ut en stund.. Promenaden som jag skrev om lite högre upp...

 

Jag promenerade till trafikplatsen... Och sedan med desperat sinne. Då internet inte fungerade på mobilen, så att jag inte kunde kolla buss in till stan, gick jag tillbaka hem igen...

Jag blev jagad av en ung tjej. Kanske... Nej, jag är så dålig på åldrar. Men senare barn, tidigare tonår kanske.. Som ville intervjua(stavning) mig, påstod hon. Men det verkade mest som en lek. Ett skämt... Ja, hon hade kul... Och jag var inte riktigt på humör. Så avvisade henne på ett sätt som jag HOPPAS att blev såpass trevligt som jag ville göra det...

 

Och så gick jag hem... La mig framför tv:n... Och försökte låta bli att oroa mig över... situationen, mig själv... och framtiden... Ja. För oron är det ju inget säkert koncept att börja strunta i allt ÄNNU mer...

 

... Men jag hade iallafall turen att det var David Batra på tv:n när jag kom in. ÄLSKAR honom. Kan nog påstå att han är min favoritkomiker. Dock så hade jag ju redan SETT den föreställningen. Men lika kul ändå.

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 8 februari 2015 20:31

... Jag drar mig lite för att blogga. Då det var så länge sedan sist. Två kvällar. Mycket att skriva. Mycket att få med. Ni vet.

 

Men jag gör det ändå. Då jag vill berätta om min helg med Xsambon. Och mamma och pappa.

 

Men jag börjar ifrån fredag kväll.

... Hade ju som sagt, VÄLDIGT mycket beslutsångest över detta bloggbekymmer. Eller det var nog rättare sagt prestationsångest.

Jag kände mig osäker, och aldrig riktigt nöjd. Jag visste jag jag ville, men ändå inte. Jag tyckte om vad jag åstadkommit. Bakgrunden som jag gjort... och även headern var väldigt fin...

MEN. Ändå inte. 

 

Nej. Jag kunde endast älta. Fundera. Nervöst låta hjärnan snurra rundor. Samma saker som for genom huvudet, gång på gång på gång..

Men nu skulle jag dra till bussen, för att åka in till stan och möta Xsambon.

Jag var tidigt. Orkade inte vänta hemma. Var lite orolig att glömma tiden, där jag satt och ältade vid datorn.

 

Så. Jag drog på mig ytterkläderna och gick. En halvtimme innan bussen skulle gå.. Och vankade sedan, funderandes men på gott humör, fram och tillbaka på busshållsplatsen. I ca tjugo minuter. Tills bussen kom..

 

När jag kom in, skulle inte Xsambon komma förrän om lite drygt en timme. Närmare en och en halv. Så jag bestämde mig för att gå till Coop. Det skulle nog få tiden att gå. Xsambon och jag hade kontakt per sms, under hans resa.

 

Jag tänkte köpa godis till oss. Naturgodis tänkte jag. Då de brukar ha så MYCKET av det, där!

Kommer dit. Promenaden tog endast hälften så lång tid som jag hade hoppats på och trott.. 

... Och när jag kom in på Coop, hittade jag inte naturgodiset alls. Så. Stressad som jag var, började jag istället plocka vanligt lösgodis..

 

Mycket, mycket, mycket. Det dubbla mot vad jag har satt på min veckobudget för onyttigheter!

... Men å andra sidan. Det gjorde ingenting "Vi är ju två stycken nu" ...

.. Och sedan gick jag tillbaka till busstationen.

 

Satt och frös om händerna, fastän vantarna döljde dem.. Men tog ju iochförsig av mig ena vanten, för att messa varannan minut! ... Nej, överdrivet.

... Det var TRÅKIGT att vänta!

 

Satt där i undefär en halvtimme. Kanske 40minuter.. Och så kom han... ÄNTLIGEN.

.. Det mest UNDERBARA med det HÄR, var att... Jag fick inte ÅNGEST! Jag fick inte ångest och kände mig nedstämd och missnöjd av att träffa honom denna gången. Nej, han var glad. Lugn. Och verkade sådär i första anblicken, må mycket bättre.. Men det kan ju även vara så att JAG mår bättre!

 

Vi sa det, under kvällens gång, när vi satt där och hade det supertrevligt och åt SUPERgott på OliverTwist, att vi nog har så mycket roligare den här gången för att vi båda mår så mycket bättre nu, än vad vi tidigare gjort. Han har jobb. Och jag har egen lägenhet.

 

Ja. Vi satt iallafall där. Blev väl omhändertagna av en yngre kille.. Och åt väldigt gott. Jag log och skrattade... Det, kombinerat med kryddor i halsen, gjorde att ögonen började rinna likt ett... Ja, jag vet inte vad.

 

Efter maten, var vi tvungna att ruscha oss iväg. Xsambon hann inte ens dricka upp all öl.

Det var väldigt viktigt att vi hann med just DEN bussen, om vi skulle ta oss hem alls!

Klockan var halv elva.

 

Bussen hem.. Och så blev det en kopp te, i köket.

... Sedan tror jag inte att det HÄNDE så mycket mer den kvällen. Jag satte mig vid datorn och läste lite bloggar och sådär. Medans Xsambon gick på toaletten. Sedan bäddade vi ner oss. Pratade lite grann(mest Xsambon).. Och somnade kort därefter.

 

Vi klev väl upp runt nio - tio någon gång, på lördagmorgonen. Xsambon hade frysit, då det är ett borrat hål på ungefär en centimeter på listen vid balkongdörren.. Hade jag inte sett förut. Inte konstigt det blir så kallt om nätterna! ... Men annars hade han sovit bra. Inte hade han legat HELT på golvet när han vaknade iallafall! Men nästintill. Så inatt låg han på dubbla luftmadrasser.

 

Under lördagen. Ja, vi inväntade mamma och pappa, som skulle komma runt ett... Hade de sagt.

Ligger på luftmadrassen tillsammans och tittar på Fångarna på fortet. Och ju närmre ett klockan blir, desto mer nervös och orolig känner jag mig. Jag hade ångest. Och jag tyckte inte ALLS om att inte veta när de skulle komma. När de skulle ringa på dörren... Exakt vilken TID jag kunde förvänta mig att träffa mer folk!

 

Japp. En ihållande knipig känsla i hela SJÄLEN!

Men jag fortsatte, med halva min uppmärksamhet, kolla på Fångarna på fortet.. Och med den andra halvan, lyssna efter ifall jag skulle få ett mess om närmare tid..

 

När klockan blivit halv två, messar hon äntligen. De blir sena. Ska äta först.

Så. Minst en timme till, konstaterar jag. Och går ut i köket och fyller en liten skål med godis. Och lägger mig tillrätta på sängen. Kramar filten. Och äter godis. Ser på film. UTAN ångest! UTAN oro. "Vi hör av oss innan vi åker" skrev mamma. *Pust*...

 

Nu började vi se på en film. Jag ville se "Saving Mr Banks"... Och det hade inte Xsambon något emot...

Den var bra. Men efter att ha sett ungefär halva, ringer det på dörren, och jag for iväg och öppnar..

Det blir lampupphängning och... Ja, det blir inte så mycket mer.. Knappt det! Nej, kan ju säga att vi... Ja, det blev inte som vi tänkt oss. Stötte på problem efter problem. Hade behövt det, det eller det verktyget.. Det och det felades.. Och ja. Arbetet blev halvklart.

 

... Så innan de går igen, bestämmer vi att de ska komma tillbaka imorgon och ha med sig ALLT vi behöver... och sedan ta med sig Xsambon och mig till stan. Xsambon skulle åka hem och mamma, pappa och jag skulle till ÖoB en vända...

 

Efter att mamma och pappa hade åkt...

Ja, vi SKULLE ju egentligen ha gått till fiket här i byn tillsammans. Pappa, mamma, jag och Xsambon. Men klockan blev så sen. Då de inte KOM förrän klockan TRE! ... Så vi hoppade det istället.

... Ingen fara. Xsambon och jag, kände mer för att vara hemma. Då vi skulle orka/hinna laga mat till kvällen också.

 

DÄREMOT gick vi iväg till affären för att köpa läsk och chips.. Ja, Xsambon ville ha chips. Och jag tänkte snylta. Då jag egentligen inte är så mycket FÖR chips och inte köper det själv..

Men affären var stängd.. Och jag kom istället på... Eller tror det var Xsambon.. Att gå till pizzerian och köpa dricka.

 

Kom hem med vår läsk. Och började direkt med maten.

Och OJ. KLANTIG. Jag kände mig så KLUMPIG! Jag sprätte köttfärs överallt och Xsambon fick torka upp. Då jag blev stressad.

Men jag har förändrats kan jag säga.. När vi BODDE tillsammans, orkade vi YTTERST sällan, varken laga mat eller baka tillsammans. Då jag blev så frustrerad, stressad och arg. Då oron och stressen över att inte hinna med alla moment i tid.. Synka, ni vet, gjorde att jag bara skrek och tjatade på... Skällde ut HONOM.

 

Men igår hölls humöret relativt bra.. Och när det INTE gjorde det, lugnade jag ändå ner mig och höll humöret mot Xsambon ;) .. Jag är inte LIKA rädd för misslyckanden längre :)

 

När maten blev klar, åt vi. När jag väl kände att jag var nöjd med kryddningen och sådär..

Sedan blev det lite godis, framför fortsättningen av filmen. Men nu hade vi börjat se den på min dator istället för hans mobil.. Och madrasserna hade vi lagt två på varandra... DÄR trivdes vi!

 

... Ja-a... När filmen var slut... Jag minns inte... Men tror att han satte på en ny film då. Själv gck jag och borstade tänderna och bäddade ner mig i min egen säng.. Då jag visste att Xsambon inte skulle orka hålla sig vaken... Han somnade hela tiden, gemnom den sista delen av "saving mr Banks"...

 

Lite då och då, "ropade" jag till Xsambon vid min fotände för att se om han sover eller är vaken. Då inte filmen behövde stå på om han inte tittar..

Varje gång sover han... Så sista gången jag väcker honom, stänger jag av datorn. Och går och lägger mig för att somna, själv..

 

Vaknade. Ja, tidigt imorse. Xsambon likaså.. Men klockan nio hade jag satt tid på att vi skulle kliva upp. Då föräldrarna skulle komma vid kvart i elva. Och vi hade en del att fixa innan.

Äta frukost. Varpå JAG skulle diska och Xsambon tömma madrasserna. Sedan skulle vi flytta in sängen i sovrummet.. Och ja... Så VAR det inte så mycket mer.. Men sovrummet behövde ju göras IORDNING med kartongerna, innan. Eftersom att sängen inte fick plats annars.

 

Xsambon har varit väldigt retlig hela helgen. På bushumör.. Och hans favoritsyssla var att tjafsa emot och att peta på mig där det kittlades som mest..

Men ja-a... Han mådde ju märkbart bättre... Och trots att det ibland var lite småjobbigt, gillade jag hans återvunna barnslighet och LUST/TID med mig.. VILJA att vara med mig ;D .. Vi har haft en UNDERBAR helg.. Även om vi inte GJORT sådär jättemycket.. Och även om jag inte skulle orka med det för mycket längre än högst två dagar till. Eftersom att ett liv för oss tillsammans... Ja, det ÄR inget fungerande liv.

 

Vi hann med allt iallafall. Och Xsambon såg när mamma och pappa kom med bilen. Varpå vi rusade ut och satte oss.. Körde iväg till stan.

Vi lämnade av Xsambon. Uträttade ärenden på ÖoB. Och sedan åkte vi vidare hem till dem. Hade tydligen tänkt äta lunch först.. Inte mig emot. Trevligt att få komma hem till dem en stund. Innan jag ska hem till mig igen..

 

Åt lunch. Och så åkte vi direkt tillbaka hit.

Jag hade köpt nya gardiner på ÖoB.. Blankt lila med mörkare lila växter på.. Dessa satte vi upp i sovrummet.. Blev JÄTTEFINT. Men då jag bara köpte EN längd, ska jag tillbaka dit och köpa en till, till veckan. Tillsammans med lite gardinstänger och sådant.

 

Det var kul att hålla på idag. Det hängdes upp lampor i vissa av taken. Gardinen i sovrummet... Och sängen flyttades in dit.. Nu fick jag återigen upp ögonen för inredning.. Lågan som jag behöver för att orka ta tag i det alls. Nu gäller det bara att våga beställa hem/köpa saker. Men jag vet NÄSTAN precis hur jag vill ha det. Så. Bara att göra ;)

 

När de hade åkt, bestämde jag mig för att ta det lugnt. Men jag var ju bara TVUNGEN att springa runt lite först. Kolla på gardinerna. Fundera inreding. Plocka iordning. Och skriva punkter i mobilen, om hur jag vill ha det. Så att jag inte ska glömma. Och så att det bara är att kolla där, när jag väl ska handla..

 

Sedan blev det en kopp te. Och avkoppling framför korsordsboken..

ETT korsord orkade jag med. Och så in till datorn en stund.

Läsa ikapp lite bloggar. Och kolla mailen. Blocket husdjur. Och sådär.

... Och sedan sa tröttheten till mig att jag skulle gå och lägga mig på sängen och lyssna på musik..

 

Kollade på gardinerna i mitt fönster. Och började riva upp en kartong. För att leta efter en pärm till alla mina viktiga papper som ligger i fyra sorterade högar på sovrumsgolvet..

Men hittade den inte...

 

Minns inte riktigt vad som hände först. Efter att mamma och pappa åkte. Men jag har iallafall suttit vid datorn en stund till.. Och jag har ätit en hel del mackor.. Och misslyckats TOTALT med att koka ägg! :P Första gången DET hände!

 

Ja-a.. Och nu till kvällen, har jag funderat lite kring...

Nej, jag vet inte.. Jag har en del att göra, även NÄSTA vecka. Men vi får se.

God natt med er <3

 

 

 

Av D - 6 februari 2015 18:21

Testade även den här... Men jag kan säga att det här är något av den värsta beslutsångesten jag har varit med om. Varenda ledig sekund under dagen.. Sedan jag gjorde bakgrunden och headern, har jag ältat det faktum att jag inte RIKTIGT är nöjd..

 

Jag vill ju FÖRSTÅ bloggens färger.. Här är dessa iallafall lite bättre matchade. Men jag tyckte att bloggen blev för mörk med den gröna. Iallafall när den täckte hela skärmen.. Så på bilden ser det ju bättre ut...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se