Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under september 2014

Av D - 30 september 2014 21:39

Lugnare dag idag än igår... Samma känslor. Sådär lite tung i bröstet. Instängd i mig själv. Tjock i skallen..

Men jag har nästan inte tänkt alls. LÅNGT ifrån lika mycket som de senaste dagarna. Vilket har varit skönt. Jag kan stå ut med tunga känslor. Sålänge som jag kan få unna mig själv att slippa ett näst intill exploderande sinne varje dag :)

 

Hmm. Annars. Just nu sitter jag här och försöker minnas dagen som varit. Vad jag har gjort. Tänkt och känt..

Inte det enklaste, kan jag ju säga! Och att blogga, börjar kännas mer som ett krävande "måste", än ett intresse av ren vilja..

Men det är nog bara tillfälligt. Kanske min variant på bloggtorka =)

 

Börjar från morgonen.

Efter en natt av serier på mobilen. "Small Wonder" hette den, förresten. Nu när jag kommer ihåg det... Så vaknade jag imorse vid... Ja, kanske niotiden.

Redan från första stund idag, kände jag mig tyst och lite låg. Inte sådär så att jag led världans av det. Men bara så att lusten att kommunicera eller hänga med i vad som händer runt omkring mig, var borta.

 

Jag åt min frukost. Samma som vanligt. knappt en decilliter naturel lättyoghurt och en halv decilliter musli.. Och ett glas apelsinjuice.

Och sedan gick jag direkt och bäddade ner mig igen.

Sov vidare en stund..

Och klev sedan upp till datorn, och blev sittandes där fram till lunch.

 

Det blev lunch tillsammans med mamma och pappa. Jag var fortfarande rätt så tyst. Men pratade ändå lite grann.

Sedan fick jag frågan om jag ville följa med mamma på ärenden i stan. Vilket jag blev väldigt osäker på. Jag hade ingen större lust. Och inte heller någon direkt ro till att lämna hemmet..

Men samtidigt ville jag göra det för hennes skull. Hon ville väl ha sällskap.  Och att storhandla själv... Nej, det kändes som om jag ville göra den LILLA saken för henne.

 

Så efter lite mer datorhäng. Mest BubbleShooter. Ja. Lite bloggläsning. Kolla lägenheter.. Ja, det gamla vanliga, helt enkelt.. Åkte vi iallafall iväg till stan.

Jag tog med mig min lilla bruna ryggsäck. Med bankkortet i. Då jag funderade på att själv köpa någonting när vi ändå var iväg till affären.. Men när vi väl kom dit, kände jag ingen ro till att kolla på varor. Inga tillfällen till att "ta reda på" vad jag ville ha.

... Och det var ju iockförsig bra. Eftersom att jag bara "knarkar upp" alltihop på en gång när jag mår som sämst, om jag skulle köpa något som helst ätbart. Vilket jag vill undvika.

 

På bilresan, ville ju sociala mamma, prata en hel del. Vilket är någonting som vi är HELT olika på. Särskilt en för mig osocial dag, som denna. Men jag svarade kortfattat och nickade. Det verkade räcka bra. Och så blir det tyst en minut emellanåt. Tills hon hittar på något annat ämne som kanske skulle fungera bättre att prata om :P

Men mamma är van. Pappa är likadan. Sitter eller går hellre i sin egen värld, än att prata, prata, prata.

 

Det blev iallafall en MASSA handlat!

Och väl hemma, var det bara att plocka upp alla varorna ur IKEAkassarna som vi använder som... Ja, att bära hem matvarorna i. Och in i skåpen med dem.

 

Sedan blev det mer dator. Nu kände jag av lite jobbiga tankar igen. Men inte ALLS i samma utsträckning eller intensitet som igår! Det var MYCKET lugnare. Men det är ju klart att dessa tunga känslor som man går och bär på, lurar fram lite tankar då och då. Och tvärt om.

Så. Jag skrev ett litet exempel på schema över mitt liv. Vilket första steget kunde vara. Och så vidare. Men jag känner mig fortfarande lika vilsen. Tyvärr.

 

Skickade iväg ett mail till min kontakt på kommunen. Där jag frågade hur lång tid en sådan här utredning om aktivitet, kunde ta. För att jag är ju som tidigare uttjatat, väldigt otålig och stressad. Men att iallafall veta UNGEFÄR när saker kan börja hända, lugnar ju de värsta känslorna lite grann ;)

 

Efter en middag under tystnad(från min sida), plockade jag iordning efter middagen. Och satte mig sedan och spelade lite mer BubbleShooter..

Och när jag sedan tröttnade, tog jag med mig dagboken, punktlisteboken, den svarta tuschpennan och bläckpennan, som jag alltid gör, och gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma..

Och där blev jag sedan sittandes tills nu. Då jag skriver mitt sista inlägg innan jag lägger mig i sängen och tittar på några fler avsnitt av Small Wonder...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 30 september 2014 18:08

Detta är en plan.. Vill bara vara säker på steg 1.. Så rinner nog allt på sedan :)

 

A och B och så vidare, behöver inte rimligtvis bara vara ett av alternativen. Utan jag var bara osäker på i vilken ordning dessa skulle ske. Önskvärt är ju att uppnå dem alla tids nog =)

 

 

Av D - 29 september 2014 22:04

... Det kanske inte blir något riktigt inlägg idag. Något inlägg där jag beskriver hela min dag. Alla tankar som jag rullat. Alla känslor som jag burit..

För att jag finner inga ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Och att blogga, känns lite smått meningslöst. Men att inte blogga, vågar jag inte. Eftersom att jag VET att jag kommer att ångra mig! Och jag vill inte ha någon lucka i bloggen!

 

Men skit samma.

Jag rabblar dagen. Det blir väl något liknande ett inlägg iallafall.

 

Jag vaknade imorse efter att ha sett på några fler avsnitt av den där serien, på mobilen.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Japp, det där med att inte gå och lägga sig igen efter frukosten... Ja, det krävs nog mer av livet i övrigt, för att jag ska känna att det är viktigt.

 

Jag minns inte ifall jag sov efter frukosten. Men jag TROR det. Kan även tänka mig att jag såg på lite fler serier efter det.. Men minnet är svart. Och hela dagen är typ utsuddad.

 

Lunch. Diskussion med mamma och pappa. Lite datorhäng. Bubbleshooter. Läsa bloggar. Mail från försäkringskassan. Och även svar från personligt ombud... OCH beslut på posten! Angående bidrag till gymkort.

 

Jag har känt mig väldigt tung idag. Tjock i huvudet. Pressad under jord. Psykiskt svårt att andas. Uppgiven och seg i huvudet. Förvirrad.

Jag har försökt att se. Men vägarna har varit dimmiga. Grumliga. Utsuddade... Borta. Det har bara känts som om jag har befunnit mig i ett litet litet rum. Ett mörkt rum. Tät eller knapp på luft. Svårt att andas. Ett rum vars väggar, sakta pressar sig närmre och närmre mig. Hjälplös och handfallen, kryper jag ihop i ett hörn...

... Det GÅR att ta sig ut. Men jag KAN inte.

 

Ringde Xsambon, för att få prata av mig lite. Det är BARA HONOM jag behöver just nu. Jag behöver tillbaka dit. Men det som stoppar mig, är mina föräldrar. De stoppar mig inte fysiskt. Men emotionellt. För att jag VET hur dåligt de kommer att må. Hur rädda de kommer att vara... Hur besvikna de kommer att bli... Och hur dum och korkad jag kommer att känna mig!

För att, ett faktum ÄR ju... Allt gick åt helvete gång på gång. På gång. I H*vetets stad. Jag klarade mig inte själv. Och jag tillät ingen att hjälpa mig...

Och mina föräldrars oro, blev besvarad gång på gång... Utan att ha någon möjlighet att hjälpa sin dotter... som bodde 35mil bort.

 

Jag och Xsambon pratade iallafall en stund. Närmare en och en halv timme. Om allt och ingenting. Mest tjatade jag av mig om hur gärna jag ville dit. Om hur lite jag visste hur jag skulle bära mig åt för att komma vidare i livet. Hur hjälplös jag kände mig utan svar. Utan att veta vilket håll jag skulle ta det första steget... Utan att veta om det NÅGONSIN kommer att ske!

 

Mer dator. Sedan middag.

Och efter det, ännu mer dator, kan jag tro... Eller kanske inte. Det blev nog lite mer serie på mobilen.

Sedan svarade jag även på Personligt ombuds mail. Hade inte tänkt göra det. Då det oftast känns bättre att bara ignorera allt...

Jag vill ju slita mig loss. Det går ju inte så bra, kan jag säga. Men jag känner mig bara så handfallen. Som en stor och blöt pöl på golvet.. Krälar. Men kan inte samla ihop mig själv till en helhet...

 

Ja. Sedan blev det lite tv, tillsammans med mamma. Rulltårtbit och en kopp varm kakaomjölk. 14åringen kom hem.

Proppade i mig lite kakor. Ett äpple... Ja. Ville proppa tills jag inte kunde få i någonting mer. Bara för att döva mina hjälplösa känslor. Men nej. Är det NÅGONTING som jag KAN kontrollera och göra för mig själv just nu, så ska jag GÖRA det!

 

Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

 


Blev visst ett helt inlägg ändå.

 

 

Av D - 29 september 2014 14:37

 

Jag ska på egen hand, sträcka mig mot topparna. Stark som vinden!

.. Men jag behöver en plan. Ett första steg att envist genomföra ;D

Av D - 29 september 2014 14:23

Samtidigt som jag bara stampar...

Jag får ju försöka välja ut ett av alla stegen, kanske.. Och köra på.

Annars så kommer jag ALDRIG någonstans!

 

Skulle jag komma längre med allt, hos dig? Vill ha ett liv med dig.. Men kanhända att jag sviker både mig själv och mina föräldrar...

 

Kanske bara en "semester" till, i H*vetets stad... Så vet jag vad jag vill(?)..

Av D - 28 september 2014 21:56

Mina tankar idag, har varit fokuserade på framtiden. Och BARA framtiden. Lite punkter om saker som rört sig i mitt huvud. Intressen. Önskemål. Framtidsdrömmar. I min punktlistebok. Intryck som har samlats i mitt huvud... Men mest som mest(om man nu kan säga så), funderingar kring vilken väg jag borde ta för att ta mig dit jag vill. Och vad det egentligen är som jag borde börja med...

"Vem är jag och vad klarar jag av", har varit en annan fundering.

 

Inatt somnade jag rätt så sent. Efter att ha legat i sängen och sett på en gammal amerikans tv-serie på mobilen..

Vaknade sedan imorse klockan... Ja, det minns jag inte. Men klev iallafall inte upp förräns vid halv tio. Åt frukost... Men inte under glädje, kan man ju inte påstå!

Nej, jag kom NER, nyvaken, men på ett rätt så bra humör. Började plocka fram frukosten. I samma ordning som jag alltid gör.. Och så när jag skulle ta fram juicen som jag för en gångs skull, kom ihåg att förbereda tills idag. Då jag alltid annars glömmer. Och därför inte har någon kall juice till morgonen... Så fanns den inte där! Jag hade inte tagit ett GLAS av den där juicen. Då jag gjorde iordning den vid lunchtid igår. Och juicen dricker jag till frukosten.

 

Men den var borta. Och där sitter jag, beredd på att få juice, och nu med matlusten helt bortblåst. Jag blev så låg och skrumpen. Satt i säkert tjugo minuter och bara stirrade. Ut genom fönstret. Ner på bordet... Rakt ut i luften.

Men efter en stund, lugnade känslorna ner sig igen. "Chocken" hade lagt sig, och jag åt min frukost. Men bara lite, så lite. Blev kanske bara en halv deciliter yoghurt och en tredjedels decilliter musli..

 

Upp på övervåningen. Fortfarande en gnutta missnöjd inombords. Slarvbäddade sängen, och la mig på den och såg på några till avsnitt av den där gamla serien som jag påbörjade igår natt.

Plötsligt hör jag pappa skrika. Skrika så högt som han bara gjorde när vi var små. Sådär så att han nästan hesnar.

Med ett hastigt ryck, stoppar jag filmen. Lyssnar. Och förstår att han och mamma bråkar. "Men han som har blivit så lugn. Detta måste vara illa..."

Jag konstaterar rätt så omgående, att det nog vore bäst om jag satte igång filmen igen. Så att jag slipper höra. Slipper bli orolig. Få ångest... Ja, skjunka djupt.

 

Såg klart på avsnittet. Och satte mig sedan vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Antagligen det vanliga... Läste bloggar. Kollade lägenheter...

Ja, jag minns inte. Vilket minne jag har fått de senaste dagarna. För att jag kom nämligen på vad den där aktiviteten vid datorn igår, var. Jag hade nämligen suttit och gjort yrkesvalstest och iq-test. Iq-testerna kostade ju iochförsig pengar att få svar på.. Så det struntade jag i...

 

Så. Vad kan jag ha GJORT vid datorn idag då?

... Skit samma, säger jag om det. Det är väl inte hela världen..

14åringen kom iallafall förbi på mitt rum. Han hade nu kommit hem från sin kompis, och kände väl för lite sällskap..

Man märkte tydligt på honom, att han tyckte att det var jobbigt att mamma och pappa bråkade. Precis som alla "barn", mådde han dåligt och blev osäker av skriket mellan föräldrarna. Mamma grät tydligen, enligt honom. Och pappa.. Ja, honom hörde jag ju långa vägar.

 

14åringen och jag, började busa lite grann. Fäktas med gardinstången som föll ner från hans vägg för några veckor sedan. Retades med varandra... Medans vi väntade på lunchen..

När pappa väl var redo för att börja med lunchen, gjorde han bara iordning den. Satte igång kaffe och dukade bordet. Värmde bröd från frysen och så vidare...

 

Men så försvann han! In till mamma som vilade i sovrummet. Då hon jobbade natt igår natt. Och inte kom hem förrän sju halv åtta-tiden.

Tjafsade i ytterligare en timme, kanske... Medans vi(17åringen och henns kille. 14åringen och jag) satt och lunchade själva. Frågade oss då och då, vart de hade tagit vägen. Lite sådär halvfrustrerade. Och busade på, lite grann. För att lätta upp stämningen lite. Obehaget från sovrummet, skulle bara ha dragit ner oss allihop. Inte för att de var högljudda längre.. Men ändå.

 

Ja. Så efter en timme ca, kom de iallafall. Först pappa. Och sedan, en fem minuter senare, också mamma.

14åringen hade lämnat rummet för några minuter sedan. OCh 17åringen och hennes kille, lämnade när de kom..

Nu blev det iallafall kaffe. Lite lättare stämning. Och pappa och jag diskuterade lite... Räkningar. Att betala räkningar, tror jag att det var... Och igår var samtalsämnet "yrken och pluggning".. Ja...

 

Efter lunchen, diskade jag iordning. Fyllde diskmaskinen helt, och körde den..

Sedan upp hit. För ett till yrkesvalstest. Sortera bort en massa yrken ur de förslag som jag fick... Och sedan orkade jag inte fullfölja. Då tankarna kom. Och jag blev förvirrad... Eller blev och blev. Det bubblade åter upp till ytan.. Det faktum att jag inte vet HUR jag ska ta mig framåt. Vad som är rätt steg att BÖRJA med... Vem jag är och vad jag klarar av..

Kände bara att jag behöver en stödjande vägledande hand på min rygg, som knuffar mig vänligt men bestämt åt rätt håll...

 

Hmm. Vad mer?

... Sedan satte jag mig vid tv:n med mamma. Åt matlåda från frysen. Då 14åringen och 17åringen, hade åkt bort tillsammans med pappa och hans jobb, under dagen.

När det bara är mamma och jag som ska äta, blir det oftast någonting ur frysen. Inte mig emot. Då får jag ju lite att välja på, efter smak ;D

 

Ja.. Därefter blev jag nog sittandes vid tv:n. Men jag minns att jag under dagen, även skickade iväg ett mail till personligt ombud. Bara frågade om hon visste vem man kunde höra av sig till om man känner att man behöver prata med någon. Få lite råd och vägledning. Hjälp att luska ut hur man ska ta sig vidare.. och vart jag hör hemma.. Och sådär...

Jag behöver ju bland annat hjälp att VÅGA. Mer än att bara finna min väg i livet..

 

Men som sagt. Tv hela kvällen. Och när mamma sedan åkte till jobbet, åt jag lite fika och vindruvor. Drack lite kaffe...

Jo, jag behövde det, kände jag. Tänkte börja proppa. men stoppade mig själv, i skafferiet. Då jag inte ska förstöra för mig själv på det sättet... Inte igen.

 

Pappa och syskonen har kommit hem.. och nu blir det sängen för mig.

God natt med er <3

 

 

Av D - 28 september 2014 14:54

Framtiden kommer nämre. Och har återigen börjat intressera mig. Jag menar. Igår natt höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen(!), när tanken slog mig, att jag snart fyller 25!

Jag menar. Det är ju nu som det mesta bör hända. Och här sitter jag. Utan att ta tag i ett skit!

Jobb. Fritid. Det faktum att kärlek och gemenskap i större utsträckning än såhär, är såå viktigt. Och att faktisk ge livet sin mening. Genom sitt första kärleksbarn...

 

Ja-a...

 

Av D - 27 september 2014 21:20

Igår var en... Ja, jag vet inte ens hur jag ska benämna den. Men det var en hemsk dag för min hjärna. Den låg bara som en mosad pöl(Ja, om nu en pöl kan vara mosad) på golvet. Och hur mycket jag än försökte "moppa" upp den med händerna, gled den bara rakt igenom...

Ja, vad jag försöker säga, är att jag inte kände någon som helst kontroll över min hjärna igår. Jag hade svårt att minnas saker. Och allt var helt svart. Jag struntade i halva dagen när jag skrev inlägget. Brydde mig inte ens om att NÄMNA vad jag gjorde innan jag åkte hem igår... Och jag glömde min rutinella "Hjärtliga hälsningar D" som jag ALLTID har i slutet av kvällsinlägget. Och inlägget på min tredje blogg, skrevs med tunn stil istället för fet.

 

Ja, förutom det, så mådde jag även sjukt dåligt. Visste inte vad jag tänkte. Och var fast besluten att förstå hur jag tänkt under dagen. Vilket jag då hade glömt...

 

Men idag har varit en detso bättre dag. Jag...

Ja, jag tror nog att jag börjar från morgonen, som vanligt =)

 

Sov väldigt bra inatt. Och vaknade inte förrän niotiden. Klev då, yrvaken, upp och åt frukost... Lite tung i bröstet. Orolig. Men inte så det gjorde ont. Alltså inte så farligt :)

Idag skulle vi nämligen åka till soptippen, pappa och jag. Och det känns alltid lite jobbigt när man vet att man ska göra någonting ensam med någon.. Eftersom att kravet på att vara social, gör mig väldigt illa till mods. Spänd..

 

Ja. Så ingen "back to bed" idag inte. Nej, nu var det bara frukost. Göra sig iordning. Och sedan vänta på att pappa skulle bli klar att åka.

... La mig dock på sängen, efter att ha suttit på den en stund. Visste ju inte hur länge PAPPA skulle ta på sig!

Men jag låg PÅ sängen. Med kläderna på. Så att risken att jag skulle somna, skulle vara mindre. Ska nämligen försöka vänja mig av med min extra sovstund, nu.

 

Sedan blev det till att åka. Klockan var halv elva, kanske. Minns inte riktigt.

Men jag hjälpte iallafall pappa att backa in bilen till släpet. Sa till honom när han stod rätt. Vilket inte var det enklaste! Då jag ju inte visste riktigt vart som VAR rätt!

 

Släpet på plats. Och iväg vi for. Bara pappa och jag. Ensamma i en bil. Lite spänt till en början. Och ju längre tiden går, i tystnad.. Desto mer spänt känns det.

Men idag VAR det faktiskt inte så farligt. Jag tror att jag börjar känna mig såpass trygg med pappa nu, att det fungerar någorlunda att sitta ensam med honom.

Stelnar ju alltid till lite i bröstet. Och ryggen blir lite extra spänd.. Men det lättar mer och mer =)

 

Framme. Och oron jag hade känt tidigare, för det här med att springa runt på en soptipp som en yr höna, och inte veta vart man ska göra av vad... Ja, den blev inte besvarad denna gången. Nej, idag fanns där hjälpsamma gubbar, som istället för att låta en leta efter dem när man behövde fråga "vart ska den här", kom fram till en själv och var beredd att visa riktningen. Trevliga gubbar, dessutom ;D

 

Snabbt gick det. Och på vägen hem, var man både nöjd och stolt. Pappa och jag, kallpratade lite grann, första biten. Och det kändes bara en GNUTTA spänt ;) Stora framsteg. Och det faktum att 15minuter av bilresan hem, var helt tyst, och jag mådde bra i det, gjorde ju det hela ÄNNU bättre!

 

Hemma, blev det lunch.

Och efter det, antagligen datorn. För att någonting annat kan jag inte minnas att jag direkt GJORT idag. Jag har kollat det vanliga... Jag minns jag har kollat någonting annat idag, också. Men minns inte vad det var...

 

Har iallafall suttit på sängen. Legat på sängen. Bara väntat ut tiden. Tråkat. Funderat och tänkt... en hel del!

Jag har skrivit några punkter i punktlisteboken. Läst bloggar. Kollat lägenheter... Och bävat mig lite för att 17åringen och hennes kille bestämde sig för att komma HIT istället för att åka till Stockholm. Jo, har egentligen inget emot dem. Men de är båda lite speciella. Och tillsammans blir de SUPERSPECIELLA! Och jag har svårt för olika energier som människor utstrålar. Och även röster kan vara ett problem..

 

Men men. Det gick bra :)

De kom till kvällen. Hade rulltårta med sig. Och vid vår normala tid för film och fika, upprepade vi just det :P Film och fika. Idag blev det en dansk deckare. Och det var mamma, jag och pappa, som såg den. 17åringen och hennes kille satt med en stund. Men bestämde sig sedan för att inta övervåningen. 14åringen åkte på bio med sin kompis, efter middagen.

 

... Nu skulle jag egentligen bara önska att komma på vad den där "extra aktiviteten" som jag gjorde vid datorn, var för någonting... Hmmm..

 

Jag kan iallafall säga att jag messade med Xsambon idag.. Kanske var det, det(?)... Kanske inte var vid datorn jag gjorde något(?)..

Men iallafall. Igår när jag mådde som sämst. Men ändå satt och hade kul tillsammans med 14åringen, så messade jag Xsambon och skrev att jag ville vara hos honom... Vilket jag ABSOLUT VILL!!! Jag VILL VERKLIGEN!

Tillbaka. Och idag svarade han med ett såå underbart varmt och gott sms. Jag blev så glad och varm inombords. Trots att jag VET att det bara är tomma ord från någon som bara vill ha mig där. Sedan struntar han i mig. Samtidigt som han är den person i VÄRLDEN, som skulle göra PRECIS vad som helst för mig när det verkligen gäller! Min största trygghet...

Tyvärr 35 mil bort... Men jag vill flytta tillbaka dit. Det vill jag. Jag saknar...

Ja-a.

 

Med det, säger jag iallafall God Natt. Kanske klarar jag detta livet ändå =) Hur, vet jag dock inte. Men ändå =)

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards