Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Kort livssituationsuppdatering

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunna slappna av. Aldrig våga berätta nyheten för familjen.
Vi bokade in en akuttid för ultraljud, i vecka 11. Då orkade vi inte leva i ovisshet i ifall barnet levde eller inte, längre. -Allt såg bra ut.
Någon vecka senare, hade vi ett rutinultraljud inbokat, för fosterdiagnostik... -Vår värld rasade samman. Bebisen hade en allvarlig avvikelse som inte var förenligt med liv -Akrani... Det innebär att fostret inte har något skallben, -och är, vad jag förstår, en form av ryggmärgsbrock(eller vad nu läkaren sa).
Vi valde att abortera, då barnet ändå inte skulle kunna leva många timmar utanför magen, och det kändes enklare att föda ett foster nu än en liten bebis om sex månader... -Ett dygn på sjukhus, med medicinsk abort. Fick se bebisen och ta kort på den. Såg ut som att det hade blivit en liten pojke. Han var perfekt, med ben, armar, fötter och händer som redan såg ut som de skulle - i miniformat. Det enda som såg lite konstigt ut, var huvudet - som saknade bakre delen och pannan.
Nu är vi hemma. Men då jag valde att åka hem trots att det fanns ungefär 2.5cm moderkaka kvar som inte ville komma ut, är jag nu lite orolig för infektion. Har det inte kommit ut vid ultraljudet på fredag, blir det nog dock ett kirurgiskt ingrepp för att plocka ut det sista. Hade skullat göra det i fredags innan jag åkte hem, men jag var trött och det låste sig när jag skulle lägga mig i den där gynstolen -och jag valde att avbryta.

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annars... -men annars blir det inte så mycket.


Jag bor fortfarande hos HanSomInteHarEttNamn, -men har kvar min lägenhet i MinStad, -som jag kämpar mig hem till, en gång i veckan...

Vi tjafsar en del och blir frustrerade på varandra, -och ingen av oss, vet egentligen hur vi ska ta oss dit där vi blir lyckliga. -Vi har ingen drivkraft.

Jag tvivlar ständigt, på vårt förhållande, på att vi har en framtid tillsammans, -men är samtidigt ovillig att backa, då jag inte litar på någon lycka någon annanstans...

... Hans familj, mår jag dåligt av att träffa, då jag känner mig otrygg och pressad... Så han får nästan alltid åka själv dit, vilket jag får dåligt samvete för. Jag får, också, dåligt samvete för att han tycks vara en så mycket bättre människa än jag(samtidigt som jag misstror hans ärlighet, hela tiden)... och attjag är väldigt snål med den fysiska ömheten.. -Ja, samvetet känns väldigt tungt, just nu...


... På jobbfronten eller sjukvårdfronten, går det inte heller framåt.

Just nu, när jag bor på två ställen, får jag väldigt svårt att hantera möten med vården, -fastän en samtalskontakt var något jag efterfrågade. Även om jag  hade bott kvar i min lägenhet i MinStad, hade sådana möten blivit jobbiga, eftersom att bussarna går så sällan och det gör att väntetiderna i stan blir väldigt långa. -Och härifrån, blir resan omständigt lång!

Har funderat på sjukvården här, -men jag måste ju ändå hem en gång i veckan, för att vattna växterna och kolla posten!

Det där stället som skulle hjälpa mig ut på arbetsträning, -beslutade att jag inte var redo, utan att ge mig en chans... Skyllde på läkaren, -fastän läkaren skrev i mitt intyg till aktivitetsersättning, att det var jobbcoachen som hade sagt till honom att jag inte var redo för den insatsen..! -Vet inte.


... Förutom det...

... Det kanske räcker för idag.


... Pratade med en psykolog, vid ett par tillfällen, förresten, -som påbörjade en utredning. Vet inte om jag har nömnt det, -men hon lyckades iallafall komma fram till en dröse diagnoser -som jag tänker bortse helt ifrån, eftersom att dessa inte är troliga på en sådan kort tid.

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt...

Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...


... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför.. -Visst kommer vi väl att ses igen?

Det är bara det att han vill något som inte jag är intresserad av. Som jag önskar att jag kunde vara intresserad av... Och jag känner att jag sviker både honom och folk omkring oss, om jag inte kan ge dem vad de vill ha. Visa dem vad de vill se... Och säga vad de vill höra...

Jag har kul tillsammans med HanSomInteHarEttNamn. Men för mig, kommer det aldrig att kunna bli någonting annat än vänskapligt mys. Det kommer aldrig att kunna bli helt naket eller kyssar och hångel... Och jag kommer aldrig heller kunna se oss som en familj eller helt sammanboende...

Jag känner mig pressad, när vi inte kan umgås utan att förväntningarna finns där i bakgrunden. Utan att förhoppningarna och drömmarna ligger och puttrar inom honom...


... Han vet att jag inte vill samma, nu. Jag har inte sagt något om det, men han vet. Jag känner att han vet. Och jag känner hans missnöje och ångest på grund av det...


... Jag orkar inte ha en relation som klämmer... Inte just nu... Men samtidigt är jag beroende av honom. Av kontakten. Av att ha någon att vända mig till, -och någon att få tiden att gå, tillsammans med... Bara det... -Det är inte kul, -när jag tynger honom, genom att må dåligt under tiden...

... Och han är ju 24åringens sambos kompis.. Vilket gör det svårt att lägga honom helt bakom mig... Och att vissa vill att vi ska få till det, mer än vad jag någonsin gjort.. -gör det hela så himla svårt..


...


Annars så är det arbetsförmedlingen, hyran och boendestödräkningen, -som tynger mig tyngst, just nu, tror jag...

Jag behöver logga in på internetbanken, så att jag kan kontrollera att min hyra inte blev dragen två gånger denna månad...

Arbetsförmedlingen har skrivit in mig i något program som jag ännu inte har hört någonting om. Jag har varken fått höra ifrån någon handläggare eller fått veta från deras håll, att jag ska gå ett program. Utan jag fick brev från försäkringskassan, där det kom fram... -Får väl se när jag får någon info om vad som händer... Egentligen skulle jag ju skriva till dem och säga att jag har aktivitetsersättning, men jag har inte orkat... Kanske kan jag lika bra agera som att jag inte har det, så kanske jag kommer igång någon gång...

... Och så dras jag med en relativt hög boendestödräkning, för ett stöd som jag inte tagit emot. som jag aldrig har träffat... Känns surt. Allra helst eftersom att jag inte kunde säga upp stödet, då handläggaren var på semester!


...


Jag vill bort.. Jag vill avsluta... För att det här här inte kul...

Av D - 23 augusti 2017 16:25

... Det känns som om jag drunknar. Som en tjock, tät och kvav tyngd inombords, som bara växer och fyller min själ...


...


Jag är trött. Utmattad... och mer lättfrustrerad än på länge...

Jag är nästan aldrig ensam, längre. Och jag börjar, nu, komma in i hur det egentligen känns med sällskap. Hur det egentligen är att ha någon vid sin sida, som inte tänker, gör och känner på samma sätt som en själv... Hur socialt trött och lättirriterad man blir, efter för många timmar vid varandras sida...

Jag hade glömt hur det var, -att ständigt bli uppstressad över de saker som andra gör, bortom ens egen kontroll. Hur det känns när andra "äcklar sig", skräpar ner eller är oförsiktiga... Eller när de har för bråttom och inte tänker efter, i dessa "jätteviktiga" göromål... Eller hur det känns att känna sig arg och otrevlig och därmed bli stressad och ångesttyngd.. -skyldig, stup i ett...


... Jag menar. Jag behöver ju mina pauser. Det gör ju varenda människa.. -Efter ett dygn, är jag socialt slut och vill bara bli ensam....

Men grejen är ju, att jag är beroende. Jag fäster mig vid människor. Börjar känna ett behov av deras trygghet och sällskap... -Det blir som omöjligt att tro på att man kan klara sig ett helt dygn utan dennes sällskap... -Och ingen annan. Nej, ingen annan.. kan ersätta dennes plats, ens för en dag..!


... Men det är jobbigt...

Det är jobbigt att HanSomInteHarEttNamn, ser oss som så mycker mer än bara vänner. Det är jobbigt att han ständigt gör närmanden. Att han hoppas på mer, -och att han tycker om mig, fastän mina tyngder...

... För att, jag är inte attraherad. Inte på det sättet som han hoppas på att jag är. Jag skulle inte kunna tänka mig att kyssas -eller på annat sätt, bli mer intim än vad vi redan har varit... Jag är inte intresserad av hans mun eller kön. Jag är inte intresserad av överdrivet gos, eller hud mot hud... eller att ha honom över eller under mig...

Jag vill bara vara kompis... Och jag tycker inte om hur han står ut med att bli utskälld -och klankt ner på, hela tiden... -Och allt vore bara mycker enklare.. om han kände precis som jag... Om han var jag...


... Jag är trött... men jag vet att vi träffas snart igen... Jag vet att jag, glatt, bjuder över honom, snart igen... -För att, jag är beroende.. trots hans brister...


...


Egentligen borde jag få arbetsförmedlingen kontaktad och se varför jag inte har fått någon handläggare ännu. Jag borde fundera mer, på ifall jag vill fixa en samtalskontakt... Jag borde kontakta EkonomiNissarna på kommunen, om boendestödfakturan som jag inte borde betala "då jag inte haft någon kontakt med dem, och nu inte har boendestöd längre"...

Jag borde bjuda hit 28åringen, då vi inte sett på flera månader...


... Men jag är bara så stressad. Så upptagen.. Så trött... -Slut...

Av D - 30 juni 2017 01:10

... När jag hör musik, kan det kännas underbart. Ibland, känns det som om jag saknar något... Ibland, känner jag mig lycklig inombords. Ibland, harmonisk. Lugn... Ibland, ledsen. Tung... Ibland, ger det mig bara en känsla av någonting meningsfullt, precis utom räckhåll. Sådär så att jag kan se det, men inte röra vid det... "Det finns där, men inte för mig"...


... Mitt liv, är ätstörning. Mitt liv, är ensamhet. Mitt liv är meningslöst... men jag vill ha det, ändå...

Mitt liv, är att gå och lägga mig varje natt, och be till högre makter, högt för mig själv, att inte behöva vakna morgonen efter...

Mitt liv, är glädje och skratt. Det är att prata snabbt och sluddrigt, för att man har så mycket att säga. Det är att inte våga prata alls. Det är att längta efter något socialt... och att, samtidigt, inte orka träffas...

Mitt liv, styrs av rädsla. Bromsas av tunga känslor och osäkerhet... En vilja, som går åt hundra håll...

... Mitt liv, är att längta bort. Det är, att stanna kvar, bara för mina föräldrar och syskon...

Mitt liv, - det är drömmar, men utan hopp... Hopp, men utan tro... Det är, att fortsätta kämpa... Att fortsätta framåt, fastän man egentligen velat lägga av... alldeles ör många år...

... Det är att inte bli litad på... Det är att inte tro på sig själv. Det är att ändå tro.. Det är folk som tror högt.. - Högre än jag...


...


Nu ska jag sova... Jag vill drömma mig bort...

Mycket som händer, just nu. - Jag lever.


På måndag, ska jag träffa HanSomInteHarEttNamn, för första gången. Sedan, ska vi hem till 24åringen och grilla, på kvällen...

Bästisen är hemma hos sin pappa, nu, så vi ska väl träffas någon dag framöver... - Press. Vi har ju, förövrigt, ingen kontakt längre.

28åringen och jag, ska ju också träffas.. - Eftersom att jag blev sjuk, när vi skulle träffas, sist...


Arbetsförmedlingen har inte hört av sig, - samtalsteamet på vårdcentralen, trodde sig inte kunna bistå mig med enkla kuratorsamtal, - och beslutet om boendestöd, tycks dra ut på tiden....


Jag har varken tvättat, diskat eller städat. Och mina växter behöver, sedan länge, planteras om...


Jag äter för mycket. Äter fel... Och viljan att svälta, finns där.. - för svag för att vara till någon nytta.. För stark för att inte trycka ner mig och ge mig dåligt samvete när jag äter...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards