Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under september 2017

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt...

Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lika förvirrad är jag själv...


Jag känner mig så vilsen. Alla andra känns så säkra, och det känns som om de glider genom livet, socialt. Själv känner jag mig så himla oerfaren.. -Vad är parkärlek? Vad är vänskap..? Vad är romantik, och vad är sexuell upphetsning? Rent teoretiskt, vet jag väl vad det är.. -Men hur känns vad? Har jag känt det förut? Och kommer jag, i så fall, att känna det igen? Och om du inte är den rätte, kommer jag att ha hunnit förlora flera möjligheter, innan jag finner denne? Är jag bara blockerad av något? Skulle jag känt annorlunda?


... Jag tycker om dig, min kära.. men känner inget, sexuellt... Känner mig bara skyldig, när jag vet att du vill...


...


När jag känner såhär och ständigt påminner mig själv om det eller blir påmind, så vill jag bara fly undan... -För att hur ska man kunna fortsätta gå, -om man inte vet vart man är, vill eller är påväg? Jag vill bara blunda för verkligheten, lägga huvudet under en kudde, och ignorera omvärlden... -Men grejen är, när jag ser mig själv fly verkligheten och alla förväntningar, är den person jag vill göra det tillsammans med, HanSomInteHarEttNamn... -Det är bara så! -En väldigt bra kompis, eller mer än så? Han är ju underbar, rent personlighetsmässigt.. Men attraktionen finns inte där.. -Eller?

-Jag vänder bort huvudet, om han vill pussas :P


...


Annars.


Jag bor nästan hos HanSomInteHarEttNamn.

Arbetsmässigt, har jag försökt få igång någon form av arbetsträning, nu, så att jag hinner komma igång med något innan min aktivitetsersättning går ut. Men det känns ju inte så troligt, då sådant tar tid, kommunikationen inte fungerar, och jag bara har ca fem månader på mig. Men jag har ett möte inbokat med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, där vi ska planera för tiden efter ersättningen. Vilket är bra, eftersom att jag inte har en aning om vad som kommer att hända eller hur jag ska hantera det..!


...


Idag har jag suttit och tittat på tv, hemma hos superförkylda HanSomInteHarEttNamn. Jag har åkt hem, haft ont i huvudet och nacken. Tvivlat på vad jag känner, och trots det, bjudit med HanSomInteHarEttNamn till julfirandet. Jag har ätit lite grann, sett på mer tv hemma... Vilat i sängen...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt...

Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...


... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför.. -Visst kommer vi väl att ses igen?

Det är bara det att han vill något som inte jag är intresserad av. Som jag önskar att jag kunde vara intresserad av... Och jag känner att jag sviker både honom och folk omkring oss, om jag inte kan ge dem vad de vill ha. Visa dem vad de vill se... Och säga vad de vill höra...

Jag har kul tillsammans med HanSomInteHarEttNamn. Men för mig, kommer det aldrig att kunna bli någonting annat än vänskapligt mys. Det kommer aldrig att kunna bli helt naket eller kyssar och hångel... Och jag kommer aldrig heller kunna se oss som en familj eller helt sammanboende...

Jag känner mig pressad, när vi inte kan umgås utan att förväntningarna finns där i bakgrunden. Utan att förhoppningarna och drömmarna ligger och puttrar inom honom...


... Han vet att jag inte vill samma, nu. Jag har inte sagt något om det, men han vet. Jag känner att han vet. Och jag känner hans missnöje och ångest på grund av det...


... Jag orkar inte ha en relation som klämmer... Inte just nu... Men samtidigt är jag beroende av honom. Av kontakten. Av att ha någon att vända mig till, -och någon att få tiden att gå, tillsammans med... Bara det... -Det är inte kul, -när jag tynger honom, genom att må dåligt under tiden...

... Och han är ju 24åringens sambos kompis.. Vilket gör det svårt att lägga honom helt bakom mig... Och att vissa vill att vi ska få till det, mer än vad jag någonsin gjort.. -gör det hela så himla svårt..


...


Annars så är det arbetsförmedlingen, hyran och boendestödräkningen, -som tynger mig tyngst, just nu, tror jag...

Jag behöver logga in på internetbanken, så att jag kan kontrollera att min hyra inte blev dragen två gånger denna månad...

Arbetsförmedlingen har skrivit in mig i något program som jag ännu inte har hört någonting om. Jag har varken fått höra ifrån någon handläggare eller fått veta från deras håll, att jag ska gå ett program. Utan jag fick brev från försäkringskassan, där det kom fram... -Får väl se när jag får någon info om vad som händer... Egentligen skulle jag ju skriva till dem och säga att jag har aktivitetsersättning, men jag har inte orkat... Kanske kan jag lika bra agera som att jag inte har det, så kanske jag kommer igång någon gång...

... Och så dras jag med en relativt hög boendestödräkning, för ett stöd som jag inte tagit emot. som jag aldrig har träffat... Känns surt. Allra helst eftersom att jag inte kunde säga upp stödet, då handläggaren var på semester!


...


Jag vill bort.. Jag vill avsluta... För att det här här inte kul...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards