Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 11 november 2014

Av D - 11 november 2014 21:23

... Ångest. Ångest. Ångest... Frustration.

 

Men vi tar dagen från början.

Igår natt.. Eller kväll. Var jag för trött för att orka vara inne på youtube. Iallafall till en början.. Men minns inte om jag lyssnade på musik eller något efter en stund...

Jag skulle ju iallafall skriva ett matschema... Vilket jag inte orkade med... "Hur ska jag äta?" liksom... Skulle också ha skrivit en punktlista över alla intryck jag hade i huvudet... Och om jag inte minns fel, en... Eller ja, just det. Det gjorde jag ju! Jag planerade iallafall morgondagen(denna dagen) igår... På min whiteboard, innan jag klev i säng.

 

Men som sagt. Trött igår natt.

Vaknade sedan imorse... Ja, innan klockan, tror jag... Kan ju minnas fel, såklart.. Eftersom att jag kliver upp TVÅ gånger per dag, så håller jag inte reda på VILKEN av gångerna som jag vaknade innan klockan.

Ja. Upp och äta frukost. Pappa satt redan och åt. Och mamma joinade oss..

 

Efter frukosten, gick jag direkt upp och la mig igen. Ville hinna sova åtminstone en timme, innan folket skulle komma och titta på huset..

... Klev sedan upp till klockan, vid tjugo i tio... Och när jag stod här och höll på att klä på mig. Göra mig redo för att lämna huset, såg jag även bilen komma körandes nerför allén...

 

"Okej. Jag kommer att möta dem... Men skitsamma. Jag går bara förbi"...

Ut genom dörren, och får "ett hej i ansiktet" när jag öppnar ytterdörrarna.. "Hejhej" svarar jag och passerar dem.. Börjar gå nerför(eller borde jag säga uppför, denna gången?) allén. Nu skulle jag gå en timmes promenad, tänkte jag. Bara så att de hann lämna huset igen..

 

Jag kände mig lite handikappad, där jag gick och stapplade. Försökte komma på ett bra sätt att sätta fötterna på. Att GÅ, för att det inte sklle göra så FÖRJORDANS ont i hälen... Skavsåret sved som SJUTTSINGEN! Och jag hade svårt att röra på benen alls.. Och ändå tog jag jumpadojjorna, för att vinterstövlarna var vad som GAV mig skoskavet.

 

Ont, ont, ont. Men jag fortsatte gå. Långsamt. Långsamt.. Men inte mig emot. Jag skulle ju ändå vara borta i en hel timme.

Jag gick ner till bron. Och ställde mig och bara glodde. Stirrade ner i vattnet. På vassen som rörde sig i vindens takt..

Och där stod jag bara och gjorde ingenting. Ingen musik i öronen. Trots att jag tog med mig både mobil och hörlurar...Nej, jag hade ingen lust. Ville inte HA någonting i öronen. Inte idag.

 

Jag hade luvan uppdragen. Hörde att det kom någon gåendes på stavar.. Men hade ingen lust att reagera. Inte för att jag BEHÖVDE det(!)... Då jag inte kände personen som kom. Men när han sa hej, var jag ju tvungen att åtminstone vända mig om lite SNABBT, och svara.

Men. Direkt tillbaka till vassen nere i ån(bäcken?)... Ja, med blicken, dåda :P

 

Efter en stund. Sådär tjugo minuter, kanske. Kände jag ändå att jag kunde börja stappla hem igen. Jag var ju väldigt långsam idag. Så då kanske jag blir hemma lagom. Och så ville jag inte riskera att behöva hantera en situation då gubben på stavar kommer förbi igen... "Ska man säga hej, igen? ... Eller bara ignorera? ... Skulle någotdera kännas konstigare än det andra? ... För honom? För mig?"

 

På hemvägen, kände jag knappt av skavsåret. Det hade bedövat sig själv, och jag kände mig BRA mycket mindre handikappad.

Väl hemma. Och jag möter hela gänget(hyresvärdar och husspekulanter), utanför vårt hus.. Vi hälsar inte på varandra. Och jag går bara förbi och in. Vovven deras(hyresvärdarnas) fick dock en snabb klapp i förbifarten.

 

Skönt, tänkte jag. Lite halvt osäker på ifall de ens hade varit INNE ännu.

La jag mig på sängen och satte youtube på mobilen. Musik och vila. Det var vad jag behövde.

... Fem minuter går... Och så knackar mamma på min dörr. "Det kommer ett par till, om tio minuter"...

Stress, stress. Stress. Frustration och irritation... Ångest. "Vad F*N! Kan de inte ge en en SMULA framförhållning!?... Jag orkar F*N inte gå ut en gång TILL, NUUU..."

 

Ville stanna inne.. Men visste inte hur jag skulle hantera det hela. Ville bara kunna sätta mig någonstans och gömma mig, tills de hade gått igen... Men vid husvisning, kollar de ju igenom HELA huset! Så det skulle inte finnas NÅGONSTANS för mig att sitta ostört.. Och den sociala situationen, kändes omöjlig att hantera.

Jag funderade lite grann på att bara sätta mig i vardagsrumssoffan och stirra. Inte låtsas om att de kommer... Men rädslan att dra någon som HELST uppmärksamhet till mig, gjorde att det inte kändes möjligt.

 

Så. Jag ställde mig och stirrade i hallen, en stund. Försökte tänka.. Men kunde inte komma fram till NÅGON möjlig lösning. Frustration. Bultande hjärta... Hjälplöshet... Irriterad på våra hyresvärdar som "råkade GLÖMMA nästa par som skulle komma"..

Jag drog iallafall på mig sandalerna... Ja, DET kanske inte skulle störa min häl så mycket! ... Och så gick jag upp på övervåningen för att hämta min mobil. Drog med mig jackan, när jag ändå var där..

 

Och ut jag for. I RASK takt denna gången. Fort gick det.. Ja, frustrationen gjorde nog sitt. Och stressen också.

Gick på stora vägen. Tänkte gå in på skogsvägen, precis över gatan. Men där såg jag en av grannarna... Hon med siberian husky hunden och den relativt nyfödda sonen... Så jag ville inte gå dit... Ingen lust till att prata.

 

Fortsatte istället på stora vägen. Till den andra änden av skogsvägen.. Och där satte jag mig ett par meter in i skogen, och bara satt. Stirrade. Tänkte. Irriterade mig som f*n...

Efter ungefär tio minuter, messar mamma... "de kom inte. Så du kan komma hem igen"... IRRITERAD.

... Så jag satt kvar en stund till... Bloggade lite snabbt. Bara för att få ut den VÄRSTA frustrationen. Och tog mig sedan i kragen. Gick hem igen. Snabbt. Jag ville ju hinna äta lunch tillsammans med mamma och pappa.

 

Bättre humör, under lunchen. Diska efteråt, som vanligt...

Och sedan blev det dator en stund. Började beställa hem alla dessa julklappar och presenter. Efter att ha kollat runt lite på Fyndiq, efter olika inredningsprylar och så vidare. Då jag funderade väldigt mycket över hur jag ville att det skulle se ut i min lägenhet. Vad jag behövde och ville ha... Mycket intryck och sådär i mitt huvud... Som stressade mig lite grann...

 

Beställde iallafall hem alla julklappar och presenter idag. SOM jag har oroat mig för dessa! Och nu har jag äntligen lyckats! Behöver inte bry mig igen, förräns jag ska hämta ut dem på posten ;)

Efter det. Ner och hjälpa mamma packa upp varor ur kassarna.. Prata lite med HENNE.. Och sedan upp hit igen. Vila.. Bara ligga på sängen. Vila.

 

Middag.. Mamma gjorde iordning efter middagen. Då jag bara satt och stirrade vid köksbordet.. Väntade ut tiden. Och undvek 23åringens X, när han kom och lämnade hem 14åringen... Ville INTE riskera att behöva prata!

 

Vila igen. På sängen.

... Och sedan VET jag inte om jag satt vid datorn någonting. Minns iallafall att jag kollade blocket hundar, lite snabbt..

Men då jag var väldigt frustrerad under middagen, tror jag nog mest att jag låg i sängen och lät tiden gå. Trött som jag var..

 

Ner för lite tv tillsammans med mamma...

Skriva lite i punklisteboken. Då jag känner mig stressad och tankspridd... Bli ännu mer frustrerad och ångesttyngd(om man nu kan säga så), på 17åringens tjatande och repeterande fram och tillbaka... "Jag lovar att varken mamma eller jag är döva"... Ja, det gnager i öronen, kan man ju lugnt säga. Och sakerna hon säger, är ju inte fjärillslätta, precis. Det ska bli SKÖNT att komma till eget! Då slipper jag lyssna på sådant som får mig att må dåligt... Och jag behöver inte få skav i öronen av höga ljud.

 

Lite dagbokskrivning för att lätta på frustrationen.. Och sedan upp hit för att gå och lägga sig. Sova. Och vänta in morgondagen.. Med ÄNNU en visning!

 

God natt med er <3

 

Just det ja. Jag skrev ett matschema idag. Så nu ska jag försöka börja äta ÅTMINSTONE kvällsmål igen! Då jag nästan är ständigt hungrig nuförtiden... Och DET kan ju inte vara bra! Då är det bättre jag fyller på en extra gång på kvällen ;)

ANNONS
Av D - 11 november 2014 11:25

Först så kommer ett par.. Ut på promenad med skoskav. Hem igen. De första är påväg härifrån...

Upp och lägga sig. Vila...

Mamma knackar på dörren. Det kommer ett par till, som hyresvärdarna glömt bort...

... Må skitdåligt. Stå och stirra.. Slänga på sig sandaler och jacka... Ut på en frustrerad och stressad promenad...

Sätta sig på en sten vid vägen... uppgiven..

... OCH mamma messar och säger att de inte kommer ändå!


Vad f*n!

Lite framförhållning tack. HATAR att gå förbi hyresvärdarnas hus... Att fly hela tiden... I onödan!

ANNONS

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se