Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under januari 2016

Av D - 31 januari 2016 20:24

... Jag har ingen plan på hur jag ska orka fortsätta...

Jag har ingen plan på vad jag ska göra när maten börjar ta slut. Då jag varken orkar med allt vad det innebär att äta, eller vill svälta...

 

...

 

Jag vet inte hur jag ska hantera det. Hela grejen...

Jag tycker efter varje måltid, att jag har ätit för mycket. Eftersom att jag har blivit mätt...

Och efter varje måltid, gör den känslan att jag bara vill börja proppa. På grund av stress och ångest. Uppgivenhet... En känsla av brist på kontroll...

 

...

 

... Och som det ser ut nu, vill jag varken svälta... eller orkar fortsätta äta...

 

... Ja, jag vill inte utsätta mig själv för den smärtan igen... Vill inte känna att jag medvetet och av egen vilja, drar mig själv åt fel håll... Skadar mig själv på ett onödigt vis...

 

...

 

Men jag orkar inte heller fortsätta... Inte när jag känner såhär...

 

Ja. Just nu, är hur jag känner efter att ha ätit. Den där känslan av att man aldrig kan äta lagom...

Och det där begäret man känner, av att alltid behöva börja proppa efter en måltid...

 

... Just nu är det, det som gör att jag inte orkar fortsätta...

Mer än disken och kladdet på min diskbänk... Översvämningen av matstöket...

Mer än känslan av att jag inte kan komma fram till beslut om vad, när, hur och varför... Och därför inte orkar varken planera för, handla eller laga mat...

 

...

 

Men jag kan inte bara sluta, heller...

Jag kan inte gå in i svält än en gång...

För att det skulle innebära att jag verkligen inte har någon chans till ett liv...

 

Jag menar.

Jag har försökt så många gånger.. och alltid ramlat tillbaka ner i svält...

Och jag är trött på det!

 

... Min vilja är att strunta i livet. I vart jag hamnar. Vad jag gör och inte gör. Uppnår och inte uppnår...

Och bara leva för stunden. Försätta mig i de situationer med de människor, som gör att jag skrattar och ler...

Det skulle vara det enda som betydde någonting!

 

...

 

Men det blev bara så himla svårt.. när jag väl började äta.. att ens orka försöka leva utefter det. Den planen...

Jag har inte orkat. Och kommer inte att orka...

 

... Och nu...

Efter att ha slutat svälta. Börjat äta... vet jag inte alls hur jag ska gå vidare! Åt vilket håll jag ska titta...

 

För att detta är ett dödläge... och det finns inga rätt vägar...

Vad jag än gör, kommer det att vara fel. Otryggt. Jobbigt...

 

...

 

Jag kan inte vara ensam...

Jag behöver en trygghet. Någon som ser vad jag gör, men som inte reagerar som jag på det. Som ser alla dessa jättestora dilemman och hur jag hanterar dessa, som något självklart och inte alls uppstressande... Att jag inte gör något fel...

 

Jag har ingen som kan bekräfta hur jag äter... eller vad, just nu...

Ingen som kan se det som normalt, hur mycket jag äter...

Och jag har ingen som kan ta mina tankar ifrån det som tynger mig... i min egen vardag!

 

Det är ju klart att jag kan ta mig hemifrån(om jag hade orkat)... Och därmed träffat någon som lugnar mitt sinne... och tar bort alla krav och förväntningar för ett tag...

Men det är i mitt liv jag mår dåligt...

 

...

 

Jag känner mig vilsen. Jag känner mig uppgiven... Och jag har inga vägar att gå...

 

Jag vill varken dö eller svälta...

Och det gör att de enda vägar som tidigare gett mig trygghet, nu har suddats ut, de också...

 

... Vart vänder man sig då? ...

 

...

 

Jag behöver kanske en aktivitet. Någonting att fylla mina dagar med...

Men hur hinner jag det? Hur orkar jag det om jag ska fortsätta äta? ... Hur orkar jag äta om jag har annat som fyller mitt huvud?

 

...

 

Dagen idag.

Frukost vid nio. Mer än vad jag brukar äta. Som om magsäcken har växt. Dock inte omöjligt...

... Sängen igen... Och kliva upp vid tolv...

 

Tv. Tv, tv, tv...

 

... Skriva massor(massor) i min textsamling... En dag, full av ångest för ätandet och vägar hit och dit... Eller rättare sagt... Inga vägar...

 

...

 

Äta.

Äta, äta, äta...

Och ingen diskning alls... Fastän det inte finns en decimeter ledig yta. Varken på diskbänk eller i slask.

 

...

 

Jag har duschat. Då det var två veckor sedan sist(usch, jag vet)... Och Boendestöd ska väl komma imorgon...

 

... Och så har jag spelat Bejeweled...

 

...

 

God natt <3, från någon som snart exploderar... Hoppas jag.

Denna känslan är för tung att bära.

 

 

ANNONS
Av D - 31 januari 2016 15:35

   

ANNONS
Av D - 30 januari 2016 23:35

... Jag ska beskriva dagen...

Jag känner mig väldigt förvirrad. Så jag vet inte hur det kommer att bli...

 

...

 

Men jag vet att dagen idag har fört med sig att den diskbänk som jag bearbetade lite igår, nu ser minst lika illa ut igen... Om inte värre!

 

Det är ett bombnedslag därinne..!

Skräp, disk... Kladd... Och jag orkar inte lyfta ett finger...

 

...

 

Men jag kan ändå ursäkta mig själv lite grann... Även om det inte känns bra att må dåligt över en explosion som man inte orkar röja upp efter...

 

Men faktum är att jag plöjde mig igenom mina jobbiga känslor idag. Jag tog ett beslut utan att vara helt säker. Utan att fundera allför länge på varför... Eller ens kräva ett svar på den frågan...

 

... Jag bara skrev av mig i min textsamling...

Och så tog jag fram lite olika ingredienser... Och började..!

.. Bara började.

 

Jag höll på halva dagen... Sköljde och skar. Funderade ut vad jag skulle ha i, när...

... Och bara lät det hela bli som det blir...

 

...

 

Det blev mat till slut, iallafall...

 

...

 

Men jag vet inte...

Vet inte mer, vad jag ska säga om det.

Det blev gott... Men diskbänken...

 

... Oj, oj, oj...

 

...

 

Nu på kvällen...

Jag känner mig bara så förvirrad. Så vilsen...

Och allt jag egentligen har lust med, är att proppa. Bara vräka i mig. Och fortsätta vräka i mig, tills det inte längre finns rum för en enda smula till därinne..!

 

... Sedan vill jag svälta. Svälta tills hjärnan börjar tänka konstigt. Ge alla möjliga signaler till att det är dags att äta för att inte ta allvarlig skada...

Då vill jag proppa igen... Tills hjärnan kräver svält... för att kunna acceptera mig...

 

...

 

Jag menar...

Idag har det väl gått rätt så bra...

Jag orkade för en gångs skull, laga mat...

.. Jag hade bara ångest efter kvällsmålet på grund av mättnaden.. Vad jag minns...

 

... Men det är väl mest det att jag inte är redo.

Jag kan inte lita på... Jag tror inte för fem öre, att jag kommer att orka med den här proceduren varje dag...

Att jag kommer att orka ta så snabba beslut om matlagningen varje dag...

Jag tror inte att jag kommer att orka se alla dessa ingredienser. Alla dessa råvaror... Denna mat i mitt huvud, i flera dagar till...

 

... För att faktum är. Den stressar upp mig...

Den gör hjärnan och tillvaron rörig...

Den gör att jag inte känner att jag varken hinner eller orkar ha ett liv där jag skrattar och ler. Umgås och kanske hittar på någonting, på sidan om...

 

...

 

... Och det gör bara att...

En dag som den här, gör mig mer förvirrad än lättad...

 

... Och jag är inte säker på att jag är redo att försöka få till någon fungerande rutin... Ett bekvämt förhållandesätt till mat... Till ätandet...

 

... Och ett faktum är ju ändå...

Även om jag bara struntade i min osäkerhet idag, så var denna matlagningen något som jag tagit mig tid, alla vakna timmar om dygnet i flera dagar nu, till att älta... Fundera över... och försöka komma fram till "hur, vad och varför"...

 

...

 

Jag klev iallafall upp vid nio. Åt min frukost...

Och gick sedan och la mig igen...

 

Sedan. Eftersom att HemTillGården inte går idag, ringde inte min klocka vid halv tolv... Utan runt ettiden, klev jag istället upp.

Gjorde iordning min lunch. Och hamnade sedan i soffan framför tv:n...

 

...

 

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde mer.. Om jag bara satt vid tv:n sedan, fram tills jag började med maten...

 

Ja, jag skrev ju i min textsamling någon gång därinnan, också...

Men sedan började jag med maten...

Sprang mellan tv:n och matlagningen...

 

...

 

Ja, det finns nog inte så mycket att berätta om dagen...

Jag har känt mig vilsen... Inte riktigt vetat vart jag står. Åt vilket håll jag är påväg eller vill...

Och jag har krigat väldigt mycket med mig själv... Men annars mått bra. Varit på bra humör...

 

...

 

... Nu till kvällen, har jag spelat Bejeweled, för att kunna koppla bort lite tankar. Eller kunna fundera under lite mer lugna förhållanden...

Ja, jag känner mig lite lugnare av att dra juveler fram och tillbaka. Upp och ner...

 

...

 

Imorgon, får vi se vad som händer...

 

Jag borde iallafall duscha. Då det var... Hmmm. Jättelänge sedan sist! Alldeles för länge! ...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 29 januari 2016 19:33

               

Av D - 29 januari 2016 15:50

... Ja, det är klart att jag funderar... och känner av en del ängslan och ångest...

Men släpper jag tankarna på matlagning idag, kanske jag kan ta tag i lite av disken.

Om jag orkar, duscha...

Och om jag har tur, slappna av och må lite bättre för en stund. 

Av D - 29 januari 2016 14:00

     

Av D - 28 januari 2016 20:24

... Jag vet inte vad jag är inne i för någonting just nu. Vad jag hela tiden ramlar in i... Eller varför jag ramlar ner i så många olika gropar hela tiden...

 

Jag vet inte om mitt nuvarande dilemma beror på min ätstörning. På att jag i grund och botten, inte vill äta... Eller ifall det mer beror på hur svårt och omständigt det faktiskt är.. Och att hela vardagen just nu, känns för tung för att orka med...

 

...

 

Men det jag vet, är att jag inte har kunnat äta problemfritt på bra länge. Att det tycks bli svårare och svårare att få det att fungera, för varje gång...

Och att jag, varje gång som jag ger upp och börjar svälta, tror att jag inte kommer att orka ge det en chans till...

... Men att jag varje gång, efter längre och längre tid, ändå har vänt håll och gett mig in på det igen... Orkat en stund... Och sedan fallit pladask...

 

Jag vet också att jag har svårt att ta emot stöd. Lika svårt att klara det själv. Att jag ena stunden, kan känna att jag behöver stödet, och att det kunde hjälpa. För att nästa, se det som en förvärrande omöjlighet... Eller rent utav onödigt. Då jag "klarar allt sådant själv. Mår bra"...

 

... Jag vet att jag sitter fast och har gjort så, länge...

... Och jag vet att jag trots det, gör vissa framsteg... Framsteg som dock aldrig känns, eller inom mig, räknas... "För att livet är för hårt. Och jag kommer inte att orka... Framtiden är mörk..."

 

... Och jag vet... att idag... finns det inget liv... Inte om jag även ska orka handskas med ätandet... Och tankarna kring det, all vaken tid...

 

... Jag vet att jag vill vakna upp imorgon, till en annan värld... Eller helst bara sova förevigt...

Jag tycker om livet... Vissa delar av det...

Men... jag vet inte om detta är värt det...

 

...

 

Dagen idag.

 

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Åt frukost. Den frukost som jag skulle...

Gick och la mig igen. För att sedan halvsova fram till HemTillGården.

Gjorde iordning min lunch medans jag väntade på att den skulle börja...

 

... Och åt sedan, när klockan nästan hade blivit lunchdags. Orkade inte vänta...

 

...

 

Jag minns inte så mycket om hur jag har mått under dagen. Känslomässigt... och psykiskt...

Men det har varit en del pressade känslor. Osäkerhet och oro, vad gäller matlagningen. Vad jag ska äta.. och varför. Vilka av sakerna som riskerar att bli gammalt först, och så vidare... Vad jag hellre skulle vilja äta...

 

Men faktum är, att alla känslor och tankar som tynger mig. Alla val och "felval"... Att känna av det här dödliga allvaret hela tiden...

Att dessutom vilja proppa hela tiden... för att bli av med maten... För att slippa detta.. För att få utlopp för min stress...

 

.. Ja, det har gjort att jag varken haft lust, orkat, eller vågat ta steget att laga någon mat alls...

 

...

 

Men jo. Jag kokade soppa till slut. Vet inte hur den blev... Inte min bästa soppa som jag lagat.

Men det fick iallafall bli på tomater och paprika...

Blev vattnig och konstig. Men trots det, ätbar. Så det blir lunchsoppan...

 

.. Men orken till att laga middag sedan, fanns inte då... Allra helst inte med tanke på att jag inte orkar diska. Och diskbänken nu ser... Förjävlig ut, rätt ut sagt!

 

... Så det fick bli färdigmat idag. Vilket gjorde min hjärna väldigt missnöjd. Väldigt missnöjd...

"Jag har mat som behöver tillagas så fort som möjligt, i frysen. Och så äter jag någonting som säkert håller i flera månader till!"...

 

...

 

Jag gick iväg en vända idag. Tänkte åka till stan och promenera. Eller egentligen inte ens promenera. Bara vänta på nästa buss hem...

 

Men det blåste såpass att femtio kilos jag, nästan blåste iväg. Jag lyfte boktavligt några millimeter från marken!

... Så jag gick hem igen...

 

...

 

Jag tänkte väl att jag skulle passa på att utföra lite sysslor. Allra helst diska, laga mat och duscha... Behöver verkligen duscha nu, för flera dagar sedan!

... Men jag orkade inte. Orkade koka soppa... Men något annat har jag inte orkat...

 

Men jag misstänker att det inte bara är hur jag mår, som ligger bakom... Är nog lite lat också... Känner bara ingen anledning att inte vara lat, när det känns som om hela vardagen håller på att rasa samman... Som om jag går i spillror... i en hög på golvet. *Kabooom!*.. Utspridd...

 

...

 

Annars har jag... funderat, funderat... funderat...

Jag har skrivit och skrivit, hela dagen...

Ätit, ätit och ätit...

 

... Jag har sett på tv...

 

... Och jag har bävat inför nästa dag. Nästa måltid...

Hjärnan har känts som låst. Svårt att tänka. Komma fram till svar... Och jag har oroat mig för att glömma... Vilket har gjort att jag har ältat och ältat. Rullat och rullat dessa tankar...

 

...

 

Hur ska jag orka imorgon också?

... Jag vill inte äta igen. På grund av allt runt omkring. Hur det får mig att må...

Det är för mycket. För ansträngande. Och jag är trött på att ha ångest hela tiden...

... Samtidigt tycker jag om att äta. Det lindrar stressen fö en stund. Det är gott...

 

... Det enklaste vore om maten bara kunde försvinna. Att jag kunde leva utan näring...

Som jag skulle leva då!

.. Ja, förhoppningsvis. Måste ju lära mig att gå ut i livet och må bra, också. Men utan matbekymren, skulle det vara möjligt...

.. Nu orkar jag inte. Finns inte plats i mitt huvud...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 28 januari 2016 20:21

 

... Jag har inte ätit för mycket. Jag har ätit mig mätt... Men för mig, är det mer än för mycket...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se