Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under november 2015

Av D - 30 november 2015 23:02

Som om jag behöver trycka i stålrör genom mitt bröst, för att pysa ur all luft... Det är vad jag känner just nu...


Som om hjärtat ska sluta slå, och all smärta släpper med en sista suck...

Det vore inte helt ovälkommet... Inte just nu...

Inte nu, när jag ligger här. Nedbäddad i sängen. Med endast mörkret och musik som sällskap... Med trycket över bröstet. Mer fysiskt än psykiskt denna gång, som påminner mig om att jag lever...

Som försöker, med hög röst, få mig att inse vad jag gör...


Oron.. som säger mig... Om ett liv i Självvållad smärta, är det enda jag har att erbjuda mig själv, kanske ändå döden är en bättre väg...

... Ja.. om det inte vore för det lilla... Det stora hindret... Svek.


Men egentligen är livet över.. Och jag tackar inte nej till en okomplicerad död... Om mina nära får vara inkluderade i det okomplicerade..

ANNONS
Av D - 30 november 2015 21:20

...

 

Jag är kroppsligt slut. Fryser... Och har ont runt bröstkorgen... En jobbig känsla i magen... Nästan lite illamående...

 

... Och egentligen vill jag bara sova. För att slippa...

Men sinnet, det är fortfarande för piggt. För vaket för att kunna sova redan nu... Då mina dagar börjar såpass sent inpå dagen...

 

...

 

Det har inte hänt så mycket idag...

Jag klev upp när HemTillGården skulle börja...

Såg på den...

 

Satt kvar framför tv:n. Väntade på att det skulle bli lite mer eftermiddag, kväll.. Innan jag kunde ta mitt kaffe... Kaffet med en skvätt grädde i...

 

...

 

Jag har mått dåligt, fysiskt...

Så att jag till slut skrev till MinKontaktPåKommunen. För att kanske lugna ner mig själv lite...

 

Vi pratade lite utredning...

Men det är ingenting som jag orkar skriva om, här och nu...

.. Mer än att... Det, liksom annat stöd, eller hjälp, är en omöjlighet för mig att ta mig an...

 

...

 

Nu väntar jag bara på att dagen ska ta slut. Min dag, det vill säga...

.. Så att jag sedan kan gå och lägga mig... Vakna upp till en ny dag...

Inte för att det känns som någonting att se fram emot. Men ändå... Det är ju inte den här dagen heller, att leva i här och nu...

 

...

 

Jag messade Xsambon, för att ha någon att prata med. Någonting annat än smärtan jag upplever fysiskt, att fokusera på... Och oron inför vad jag egentligen gör mot mig själv... Oron för när det hela ska vara över.. Och på vilket sätt...

 

...

 

Men han var inte särskilt rolig...

Vilket gjorde att, med känslan jag har just nu, blev jag mer och mer fåordig... Och nu har vi lagt ner för denna gången.

 

...

 

Jag har fortfarande känslan av. Vetskapen om, att jag behöver duscha...

Men ingen ork... Inte heller mod. Men det skrev jag ju någon rad om i förra kvällsinägget.. Så att...

 

...

 

Oroar mig fortfarande över när pappa ska komma. Att jag inte kommer att orka städa tills dess. Inte heller följa med honom hem till dem...

 

Oroar mig inför helgen, då 27åringen kommer att höra av sig och vilja träffas...

... Att vistas här. Att hon sover över.. Nej, det kommer inte att funka... Då jag inte har någon som helst mat i skåpen...

.. Och orkar jag inte städa, vågar jag inte heller släppa in henne...

 

... Men kanske att jag orkar träffas i stan, över lördagen. Hon nöjer sig nog med det...

 

...

 

Ska jag skada mig själv såhär, resten av mitt liv, vill jag gärna försvinna...

 

...

 

God natt med er <3

Nu blir det att däcka framför tv:n... Och bestämma mig för ifall jag ska dricka ett glas isvatten eller inte...

 

 

ANNONS
Av D - 29 november 2015 23:12

Det här kom till mig(i mitt huvud) idag..

Lite historia. Rätt så hård sådan...


Men jag antar det kommer tillbaka.. med måendet..

       

Av D - 29 november 2015 20:42

...

 

Nej, det blir ingen HelleniusHörna för mig...

Jag orkar helt enkelt inte. Behöver skriva...

Annars tycker jag om DavidHellenius väldigt mycket. Han är härlig...

 

...

 

.. Mitt bröst...

Hjärtat känns tungt att bära. Sådär ansträngt...

Nästan så att andningen blir svår... Fast ändå inte...

 

... Svimningskänslan rusar över mig i några sekunder, när jag ställer mig upp... Magen spänner...

... Och benen, de darrar lite lätt...

 

...

 

Det är jag som gör detta. Det är jag...

... Och fastän jag känner hela tiden. "Att svälta, det är inte vad jag vill"... Så är det där jag hamnar... Och jag accepterar det bara...

 

... För att. Då är den större delen av mig nöjd... Den större delen, trygg...

... Ja-a... Och den större delen vardagliga bekymmer och besvär, ur vägen...

Hela grejen med planering.. Vardagssysslor.. Såsom handling, matlagning och diskning...

 

...

 

Men jag är orolig...

Varje gång jag kommer in i en period av svält. Full svält, eller bara ytterst lite näring...

... Varje gång så har jag i åtanke... En gnagande vetskap...

Ett förnuft...

 

"Jag riskerar kraftigt håravfall".. Vilket är ett faktum..

"Jag riskerar att trötta ut min kropp till den grad att den inte längre orkar återhämta sig..."

"Och jag riskerar att dra på mig olika hjärnskador".

.. "Synen, hörseln... Talet, kan påverkas likaså"...

 

... Ja.. Om det går såpass långt...

 

...

 

Än sålänge har jag ju sluppit allt det där...

Jag har haft smärtsamma perioder...

Perioder då jag har fått kraftiga stötar i magen... Bara en period, dock...

Perioder då jag har blivit illamående. Hållit på att svimma...

Behövt sitta på golvet och vänta ut det värsta. Dricka någonting. Bara för att ha en chans att ställa mig upp igen...

 

... Och mitt hår... Ja, det är väldigt, väldigt uttunnat... Och har alltid.. Trots rädslan för hjärnskador, varit den största anledningen till min samtidiga ovilja till att svälta igen...

 

...

 

Men trots det...

Jag gör det igen... Igen, igen och igen...

 

Av olika anleningar varje gång, utsätter jag mig själv för det...

För att. Det är hårt. Tungt, att inte göra det...

 

... Och alla problem och bekymmer som ligger på sidan om. Runt omkring svälten och hetsen, gör att jag många gånger inte ser något annat alternativ än att svälta...

 

...

 

Idag har det, likt igår, bara blivit en kopp kaffe med grädde i, på hela dagen...

Jag har funderat mycket, och ältat under ångest, vad jag ska göra med den mat som ligger och blir dålig...

 

... Skar upp vattenmelonen. La in den i frysen...

Skrev datum på alla tetror... La i frysen...

Och hade sedan den där runt ett kilo tunga osten, att älta...

 

... Den störde mig länge. Där jag satt i soffan och sökte på insidan av mitt huvud, efter en lösning på dilemmat...

 

Jag skrev upp på VitaTavlan, "Osten"...

Och så ältade jag ett par timmar till... Utan framgång. Och sköt bekymret till en annan dag...

 

Ost blir inte så bra att hyvla, efter att ha varit fryst...

Och det kändes inte heller bra att tärna eller riva ett helt kilo ost. När jag inte vet när perioden kommer att vara över... Ifall den kommer att hinna bli dålig eller inte...

 

...

 

Idag vaknade jag flera gånger, innan jag klev upp...

Märkte starkt av, att jag nu sover för mycket. Då jag nästan kände att jag tvingade mig själv till att somna om...

 

Klev upp vid halv två... Tror jag... Men jag är inte säker...

 

Började skära frukt...

Lägga saker i frysen...

Och satte mig sedan framför tv:n och ältade ost...

 

Sedan.. När jag kände mig tillräckligt lugn i sinnet, gjorde jag mig en kopp kaffe med grädde i... Och drog i mig, vad jag visste var den enda näriungen för dagen...

 

...

 

Jag har suttit vid tv:n hela dagen...

Gått in i badrummet, då och då...

... Frågat mig själv vad jag håller på med...

Och oroat mig lite grann för min fysiska och... "blir det "neurologiska?" hälsa...

 

...

 

Såg på JävulenBärPrada, som gick på tv...

Och såg en glimt av ljus, i att börja sminka mig och köpa snygga kläder...

Kände att "Jag är inte modeintresserad. Tycker inte om när människor tittar på mig.. Oavsett anledning till det... Och jag har aldrig varit särskilt intresserad av mitt utseende... Men jag tror mig ändå kunna bli gladare av att veta att jag ser bra ut. Och att jag trivs med hur jag ser ut.. Bara för mig själv... Och såkart utåt sett, till viss grad.. Vem gör väl inte det?"...

 

...

 

Jag har diskat den lilla disk som jag har använt idag. Det vill säga. Kopp och tesked...

Och även diskat ett par matlådor, när jag ändå höll på...

 

Jag har känt att jag behöver duscha.. Stanken. Fettet i håret. Det torra ansiktet...

Ja, jag säger inte mer än så...

 

... Men jag har inte orkat...

Inte heller riktigt vågat...

Då jag är rädd för att värmen i vattnet, ska ge mig svårt att fortsätta stå upp. Andas ordentligt...

Ge mig panik...

 

...

 

Jag har tänkt på mina föräldrar, som redan är lite oroliga...

Vad jag gör mot dem, indirekt. Varje gång som jag utsätter mig själv för det här...

 

... Och jag har ett antal gånger, tänkt tanken "Ska jag göra såhär mot mig själv. Mot mina nära.. Så kan jag lika gärna aktivt ta livet av mig istället... Det besparar mig en hel del oro, panik och smärta... Det besparar mina föräldrar oron.." ...

 

... Nej. Fel sagt av mig. Dumt. Och onödigt...

Mina föräldrar mår nog mycket(mycket) bättre av att jag mår dåligt och är vid liv. Än av att jag förvinner för gott... På grund av hur jag hade det...

 

...

 

Jag vet inte när jag hittar tillbaka...

"Hur ska jag veta "om"?"

... Det blir hårdare och hårdare för varje gång... Men än sålänge har det alltid vänt... "innan det har blivit för sent"...

 

... "Men till vilken mening?.. När jag ändå inte ger mig själv en chans?"...

 

...

 

God natt med er <3

Jag ska sätta mig vid tv:n igen...

 

 

Av D - 28 november 2015 23:51

... Jag gick och la mig när det var mörkt...

Vaknade när det var mörkt igen...

 

...

 

Jag ska försöka skriva ett inlägg...

Men jag mår rätt så dåligt just nu. Fysiskt...

 

...

 

Sedan igår vid fyratiden. Då jag åt mitt godis, har jag inte ätit någonting...

Druckit en kopp kaffe med grädde i, har jag gjort...

Druckit vatten med is i, har jag gjort...

 

...

 

Jag vaknade som sagt till klockan... Min matklocka som fortfarande ringer vid 17-tiden...

Vill inte stänga av den... Ta bort alla mattider från mina larm...

... För att... Det skulle få mig att på något sätt, känna mindre mening... Mindre kontroll...

... Känna mig mer flygande...

 

...

 

Vaknade vid ettiden. Då lunchklockan ringde. Men sov bara vidare...

Drömde sådär konstigt igen...

Det handlade om mina texter. Om det jag skriver...

 

... Mina gamla lärare ifrån lågstadiet...

De tog mina texter... och började jaga mig...

Eleverna likaså...

 

...

 

Ja, det var jättekonstigt...

Och såå såå verkligt...

 

.. Jag minns jag gömde mig på de konstigaste av ställen...

Och allt är ju möjligt i drömmarna. Så att man tar sig ju verkligen överallt...

 

...

 

Vaknade sedan vid 17-tiden.

Klev upp...

... Och satte mig vid tv:n...

 

Jag såg på SåMycketBättre... Och sedan när HelaAustralienBakar började, gick jag istället och diskade...

För att..

Just det. Jag hade sett på SOSDjur innan det, och kände mig lite spänd. Då jag hakade upp mig lite...

 

Diskningen kan hjälpa. Iallafall till viss del. När man väl orkar ta tag i det...

Man får fokusera på annat. Man får glömma bort...

Och i regel, blir jag mer tankspridd av det. Vilket gör mig lite mer avslappnad. Då jag inte längre fixerar vid en enda tanke. Ett enda bekymmer... Ja-a. Ett enda problem...

 

... Jag stod där och diskade. Kopp efter kopp...

Ja, efter att ha sorterat upp all disken i kategorier, på diskbänken...

... Funderade på en det ena, en det andra...

 

...

 

Nu när jag snart var klar med disken, började jag känna mig svimfärdig. Jag var kroppsligt trött... Och jag visste.. att egentligen hade jag behövt äta någonting...

"Egentligen... Om jag hade vågat"...

 

...

 

Men när diskningen var klar. Och jag nu struntade i de där kanske tio matlådorna som var kvar att diska. Struntade i det där skräpet på bordet. .. I smulorna som låg här och där...

När jag struntade i tetrorna som skulle behöva skakas på för att se om dessa fortfarande behövde torka lite ytterligare "innan jag slänger dem i papperskassen för sopsortering"...

 

... Ja. Då tog jag mig ett glas isvatten. Bara för att slippa känna mig svimfärdig. Och så satte jag mig vid tv:n igen...

 

...

 

Min käraste bloggvän T ställde frågor som jag svarade på, här på bloggen.

Och även en annan person. Trevlig.

 

...

 

Det har blivit film på 4:an. HurMångaKramarFinnsDetIVärlden...

 

...

 

Och nu när jag har vaknat så sent...

Inte har ätit någonting...

... Ja. Jag känner mig konstig...

 

Det var rätt så deprimerande att vakna när det redan var mörkt...

Men det var skönt att få diskningen gjord...

 

Det är upprörande att ha mat som snart blir dålig... Men att inte våga äta... Inte våga stoppa någonting ätbart i munnen.. "För att man är rädd att inte kunna.. Vilja sluta äta sedan"...

Och kanske vill man inte heller börja äta igen...

Kanske trivs man med att nu äntligen svälta istället för att proppa...

 

... Jag får inte kontroll...

Så.. När jag väl slutar äta... ".. Vill jag ge mig in på att försöka klara det igen?"...

 

...

 

Jag skulle behöva duscha...

... Men det är inte så lockande, när hela dagen har försvunnit på sömn...

 

Jag måste hinna.. Orka städa innan pappa kommer...

Han kanske kommer över nästa vecka, för att hämta över min HemligaJulklapp... Och då ska jag följa med hem till dem. För att jag vill ha kontroll över paketet, tills de har ställts på en bra plats i väntan på julen...

 

...

 

Och så har jag ju(nästan) lovat 27åringen att vi ska träffas nästa helg...

Och ska hon sova här, som hon antagligen vill... Ja, då måste ätandet fungera. Jag måste ha handlat mer mat...

... Och jag måste ha städat...

 

... Det oroar mig också...

 

... "Hur ska jag orka? Klara det?".. Och "Vill jag.. klara det?"...

 

...

 

God natt med er <3

Jag ska gå och lägga mig på soffan en stund till...

 

 

Av D - 28 november 2015 19:49

 

... En kopp kaffe med grädde i, har jag iallafall vågat ta mig idag...


... Och sedan jag vaknade vid 17, har jag även hunnit diska NÄSTAN all disk :)

Bara några matlådor.. Rätt så många.. kvar. Men ändå.


...


Blev svimfärdig efter det.. Men ett glas isvatten senare, och jag mår lite bättre igen.


... Inatt oroade jag mig mycket för när pappa ska komma. Att jag inte kommer att orka STÄDA tills dess...


Men mer om det, i kvällsinlägget ikväll. Natt.

Oj

Av D - 28 november 2015 17:00

Oj. 17.00, och jag vaknar av klockan :O 

La mig 03-tiden..! Lång sömn..

Av D - 27 november 2015 21:21

...

 

Jag TROR...

Eller rättare sagt.

ÄN sålänge har det varit en lugnare dag i sinnet, vad gäller ätandet...

Jag har inte känt det här STORA behovet av att äta, äta, äta utan stopp. På grund av stress eller ångest... På grund av TVÅNG...

 

... Men jag VET samtidigt att jag bör vara FÖRSIKTIG med när jag känner att jag PROPPAR och inte...

För att... Jag VET inte om det ÄR VARJE gång som jag KÄNNER att jag proppar, som jag faktiskt GÖR det...

... Ibland får jag bara en känsla av att mitt "proppande" har väldigt mycket att göra med att jag "äter när jag inte vill. Borde"... Att jag "äter trots ångest och brist på hungerkänsla"...

 

... Men det är ju klart...

OFTAST när jag KÄNNER att jag proppar, så GÖR jag ju även det...

Sådär så att det gör ONT i magen...

 

... Även de gånger jag äter FEL saker, känns det automatiskt som om jag proppar. Hetsäter... För att det är så onyttigt. Och att då "äta utan stopp", gör mig orolig. Nervös...

 

...

 

Vidare.

Jag gick och la mig vid kvart över sex imorse. Efter att ha legat i soffan framför tv:n och kämpat med att hålla mig vaken, i ungefär en halvtimme...

 

... Jag VILLE inte gå och lägga mig... VERKLIGEN INTE..!

För att. Jag ville inte möta en ny dag...

 

... Jag känner FORTFARANDE så.

För att. Varje dag är en utmaning. Varje DAG riskerar att bli en dag utan kontroll... En UPPGIVEN dag... Med NOLL tro på varken mig SJÄLV eller LIVET...

... Och den känslan... är jag RÄDD för...

 

...

 

Jag klev upp vid halv tolv. Eftersom att klockan ringer för HemTillGården då...

Åt någon halvdan lunch...

Och såg på alla mina program på tv:n...

 

Ja. HALVSÅG på dem iallafall...

Jag hade inte så gott fokus. Inte just på DET, iallafall...

Var ju mycket funderingar... Med tanke på situationen...

 

...

 

Jag har lite SVÅRT att MINNAS...

Ja, men hela DAGEN idag... är typ blurrig...

 

... Jag kan se att jag skrev i min textsamling vid 16-tiden idag...

... Och det ser ut att ha handlat om ätstörningen, även DÅ...

Även IDAG, har jag alltså tyngts av den där hjärnan... Känt mig uppgiven. Hjälplös... Och under FULL kontroll av FEL del av mig själv..!

 

...

 

Jag gick iväg till affären någon gång... precis INNAN det inägget.. Eller precis EFTER det...

MINNS inte riktigt...

Köpte mig en liten påse med lösgodis, som jag gör VARJE fredag.

.. Ungefär... Ja, men knappt ett och ett halvt hekto...

 

.. TROTS mina svårigheter med hetsätandet som jag går igenom just nu!

... Men det känns ändå okej. För att jag hinner inte PROPPA på såpass lite ändå...

Den enda risken EGENTLIGEN, är ju allt SOCKRET.. Att det ska få mig att börja proppa på ANNAT..

Men nej. Inte än sålänge. Men dagen är ju inte slut. Inte på långa VÄGAR..!

 

...

 

Någon gång därefter. Minns inte när.. Messade 27åringen igen.

Hon skulle ju höra AV sig idag, för att höra om vi skulle TRÄFFAS IMORGON. På stan...

 

... Press. Ångest... Och en vilja att bara FÖRSVINNA...

Tung i bröstet. Tjock i sinnet... En varm STORM som ruschade inom mig...

 

... Nej, "jag ORKADE inte!"...

Jag hade "FRUKTAT" inför det där. Då jag inte känner att jag får vardagen att gå IHOP just nu. Då jag inte orkar planera för middagar. Inte orkar planera för INKÖP... Inte orkar LAGA middagar... Inte orkar koka enklaste gröt...

 

... Då jag inte orkar DISKA. Inte orkar STÄDA... Och då, bara att komma in i DUSCHEN, känns som någonting att skjuta framför sig!

 

... Då mitt ANSIKTE är prickigt, ömt och buckligt...

Då jag inte vill lämna lägenheten...

Än mindre, SE på någon annan! .. Bli SEDD...

 

...

 

Så jag fick ångest...

Visste inte vad jag skulle svara... Jag kände skuld hit och dit. Brist på ork.. Som blandades med dåligt samvete, till en enda tjock GRÖT...

 

...

 

Men jag svarade till sist. Ljög.

Jag sa att jag inte hade sovit någonting. Och att jag inte var säker på ifall jag skulle orka vara VAKEN imorgon...

 

Dåligt samvete. Japp. Självklart.

Men jag ORKADE bara inte lova att vi skulle SES. Jag orkade inte tvinga mig själv ifrån hemmet... Orkade inte ta tag i disken. Inte dra dammsugarröret fram och tillbaka över golvet...

 

... Och det faktum att skåpen blir mindre och mindre fyllda med ÄTBART...

Nej, jag vill inte ha några frågor...

 

...

 

Men jag var ju bara TVUNGEN att ställa in henne på NÄSTA helg, istället...

Så att hon skulle känna lite värme i den kyla jag kände att jag sände ut...

 

... Så att. Nu måste jag på NÅGOT sätt, hitta TILLBAKA tills nästa helg. Om jag inte bara ser till att ställa IN mig såpass mycket på en TRÄFF, att jag orkar kämpa mig iväg till STAN en vända och träffa henne!

 

...

 

Efter det messet, la jag mig ner i soffan...

Eller så åt jag godis...

Eller skrev i min textsamling...

Minns som sagt var inte ORDNINGEN över DAGEN idag...

 

Men NÅGON gång där vid fyra-fem-sex-tiden, somnade jag iallafall på soffan. Sov ett tag... Tvingade upp ögonen då och då. För att se så att jag hade kontroll över vilka program på TV:N som började och slutade... Och för att se till så att inte min dator gick i viloläge. Eftersom att den LÅTER JÄTTEHÖGT, om den råkar stängas av... och sätts IGÅNG för TIDIGT efter det!

 

...

 

Efter att jag hade sovit. Messet var skickat. Godiset uppätet.. och jag inte hade utsatt mig själv för något propp "ÄN SÅLÄNGE"... Så kändes det mesta lite lugnare.

Jag kände mig gladare. Lättare inombords...

 

... Ja, till JÄMFÖRELSE iallafall...

Jag FUNDERADE fortfarande väldigt mycket... Känner mig FORTFARANDE tyngd över situationen. Och jag HOPPAS lite lätt på att få FORTSÄTTA vilja dö...

 

... Jag vet. Fel. Konstigt.

Ja, kanske det.

Men för MIG har det länge sett UT så...

Det är ENKLARE att vilja dö...

 

...

 

Jag FUNDERADE på det lite grann idag. När jag lät tankarna passera, om en behovsmedicin. Bara en desperat tanke. För att orka leva ett LIV "om jag ändå ska leva"...

 

... Då kände jag liksom den här MOTVILJAN. Den här RÄDSLAN fylla mig, med ens...

"Men, tänk om det FUNGERAR... DET vill jag ju inte!"...

Jag menar. Det är ju jätteläskigt. Helt främmande... "Och någonting som jag inte ALLS känner mig BEKVÄM i..!"..

 

"Hur hanterar jag ett liv där JAG mår BRA?"... "Vad gör jag av min vardag... om jag nu ska ha ett LIV?" ... Och "Hur ska jag orka MED ett sådant stort, främmande och FLYGANDE liv som det blir?"...

"Ett liv som jag aldrig förut har varit tvungen att hantera... Att VÄNJA mig vid..?"...

 

...

 

Nej... Det är läskigt...

Och jag vet inte om jag är redo. Om DET är vad jag VILL... Om jag ORKAR...

Jag känner ingen TRYGGHET i det. Vanemänniska som jag är...

 

...

 

Och det är nog inget konstigt ALLS. Många... Alla, till viss DEL, är nog det. Vanemänniskor. Och nya saker är läskiga för många...

 

... Men just NU, känns det som om det behövs mer VILJA än vad jag har, för att kunna gå emot min rädsla...

Och vill jag inte gå emot DEN... Ja, då finns det inget hopp...

 

... Jag ser inte hoppet NU...

Men HADE det funnits ett... Om så bara en SKUGGA av det... Så försvinner även DET... Om jag varken vågar eller VILL...

 

...

 

Nu till kvällen, har jag sett på Idol. Och ska snart se på utröstningen. Jag hoppas på killarna...

Men det känns som om tjejen är för bra för att åka ut...

Har bara aldrig fattat TYCKE för henne. Medans just DESSA två killar, har varit mina favoriter redan från första stund...

 

...

 

Funderar på att våga ta mig en kopp kakao, te eller kaffe...

Men jag tror inte att jag vågar. För att. "Tar jag "det".. så kan jag väl ta "det" också... "DET skadar väl inte.."...

 

... Och så är det igång... Kanske...

 

... Jag äter så OKONTROLLERAT och HELT utan "REGLER" nu... Så att jag LIDER varje gång som jag äter någonting ALLS...

 

Jag BEHÖVER dessa stolpar som säger mig "rätt" eller "fel"...

ÄVEN om det så bara är mina EGNA rätt och fel!

... Men nu har jag INGENTING..!

Jag FLYGER! ...

 

... Så att... Jag tror att jag ska strunta i det.

Kanske ett glas isvatten... DET vore iallafall gott.

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se