Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under januari 2015

Av D - 31 januari 2015 23:39

Ja, jag ska väl kvällsblogga innan jag går och lägger mig också..

 

Jag minns inte riktigt hur kvällen/natten såg ut igår. Mer än att jag la mig VÄLDIGT sent. Att jag satt i köket.. Och att jag bestämde mig för att leva på bara vätska från och med nu..

 

Men det var gårdagens tankar det. Efter en rätt ut sagt H*VETISK dag!

... Men idag mår jag bättre. Jag behövde nog den där pausen från vardagen.. Den VUXNA vardagen!

 

Jag tar dagen ifrån början.

... Gick som sagt och la mig VÄLDIGT sent inatt. Hade svårt att somna. Och när jag väl somnade, vaknade jag efter bara någon timme igen. Kollade klockan.. Och det var fortfarande några timmar kvar tills jag skulle gå till bussen...

 

Jag var trött och sliten. Visste att jag skulle känna mig DÖD hos mamma och pappa idag! ... Men jag såg fortfarande lika mycket fram emot det, som jag gjorde igår..

 

... Jag vaknade med ett gott humör. Borstade tänderna(Vilket inte alltid händer)... Och kom sedan på att jag ville köpa med mig någon present till mamma och pappa. Eller familjen i det stora hela. En kärleksgåva..

Men det var lördag morgon. Och ingenting var öppet. Så det blev ingenting med  det. Inte för att jag fortfarande var lika pigg på det ändå, när jag väl kom in till stan..

 

Bussen var sen idag. Jag tror att jag stod och väntade i minst en halvtimme. Då jag var en kvart tidig också..

Det var till en början, bara jag och tre plogbilar ute. Ingen annan kunde ses så långt ögat nådde..

Ja, det kom en till tjej till busshållsplatsen sedan. Typ när bussen SKULLE ha gått.

 

... Väl i stan...

Ja, jag gick in och satte mig i väntsalen. Klockan var strax efter åtta. Och min nästa buss skulle inte gå färrän fem i tio..

Det var BARA att vänta.

Skönt till en början. Då det bara var jag och kanske ett par till människor i väntsalen... Men så kom två JÄTTEgäng med.. Sådana människor som skulle åka flygbussarna eller vad det nu heter!

... Inte lika lugnt. Blev lite spänd och visste inte vart jag skulle titta. Men annars var det bra. Förutom tröttheten efter natten och hungern i magen dåda.

 

På bussen.

... Och så en kort promenad hem till mina föräldrar.

Mamma och pappa var ute och skottade snö när jag kom.. Så jag gick in och satte mig vid tv:n och tittade på djurbebisar tillsammans med mormor..

 

Ja, jag vet inte vilka som har hängt med tidigare. Men jag har iallafall skrivit någon gång, om min och mormors relation. Vad jag känner för henne... Och hur jag inte alls fungerar tillsammans med henne. Då HON är hård och inte ALLS tänker på vad hon säger.. Och JAG är känslig och ofta tar väldigt illa upp.. På grund av dåligt självförtroende, antagligen...

Mormor kan låta väldigt irriterad och som om allt man(eller hon) säger är en självklarhet. Hon, för att "det är klart hon har rätt".. Och någon annan, för att "Ja, men det behöver du ju inte ens SÄGA" ...

... Ja, jag påverkas väldigt mycket av andras humör och energi också..

 

... Men det var inte så att jag skulle klanka ner på min mormor nu. Utan snarare tvärtom. Även om det fortfarande känns lite jobbigt ibland... och jag antagligen inte i FÖRSTA taget skulle VÄLJA att umgås med henne(exempel. Undvek jag att gå med på teatern(eller om det var musikal) som de flesta av syskonen ska med på, som vi har bjudit mormor på i julkapp... På grund av att jag tycker att det är lite jobbigt)..

 

... Men faktum är, att jag TRIVS bättre nu. Jag KAN sitta ensam tillsammans med henne. Eller PRATA med henne, utan att känna mig tyngd i både sinne och själ..

 

Satt iallafall där en stund. Pratade lite grann.. Och inväntade att mamma och pappa skulle komma in. Hälsade på 14åringen och 17åringen... och pratade lite med dem..

Sedan blev det en vända till affären. Mamma och pappa skulle köpa fikabröd. Då vi ju skulle fira 17åringens 18årsdag.

... Och JAG fick äntligen min idominsalva köpt! Så nu ska såren i ansiktet behandlas VARJE dag. Så att jag inte känner lika stort behov av att pilla och riva på dem. Jag menar dessa sår. Samma sår. Har jag haft sedan innan jul! Sedan tiden då vi flyttade! Och allt var så stressigt..

 

Hem igen iallafall. Och sedan blev det nog fika, tror jag. Minns ju inte riktigt.

... Dock fick jag en liten känslomässig chock, innan vi åkte till affären..

Jag fick höra, bara sådär, att även 23åringen, 20åringen och hans tjej skulle komma idag! Ja, det GÖR ju inte så mycket. Har funderat en del under veckan. Att det skulle vara kul om det inte BARA var jag och mormor som kom! Men jag hade ju inte RÄKNAT med det! Och trött som jag var, blev jag bara lite ångesttyngd.. Vilket gick över så fort som de kom.

 

Dagen idag har varit bra. Jag har varit trött och seg. Spänd i magen... Och det var KÄNNBART i hela kroppen, att jag hade dragit i mig ALLDELES för lite näring de senaste dagarna!

... Men jag var på bra humör hela tiden... och det var en trevlig dag, med en VÄLBEHÖVLIG paus från vardagen, och lättnad!

 

Efter lunchen, blev det iallafall...

Ja, då kom ju resten av syskonen. Alltså 20åringen med tjej, och 23åringen. Det blev tårta och bulle. Även kakor. Men det var jag inte så sugen på...

 

... Det pratades..

Och ja-a.. Kanske inte HAR så mycket mer om det att säga.

... Men efter fikat, försvann iallafall alla syskonen in på 14åringens rum. Och jag blev sittandes på köksstolen och pratade med mamma. Mormor la sig på soffan och tittade på tv...

... Och ja. Mamma lagade mat. Och pappa, vet jag inte VAD han gjorde!

 

Jag har iallafall fixat så att pappa kommer över med luftmadrassen till mig på torsdag nästa vecka... Och sedan så kommer de över, mamma och pappa, på lördag nästa vecka. För att åtminstone sätta upp en gardin och några lampor... Ja, hur många lampor jag nu har som är redo att hängas upp..

Visst Xsambon är här då.. Men det får han stå ut med. Det blir ju inte så länge. De kommer. Jobbar. Fikar lite(deras önskemål)... Och sedan åker vi nog med dem in till stan. Tar skjuts dit, liksom. Eller så, beroende på när de kommer, åker vi med dem HEM från stan när de är på väg HIT istället..

 

Jag passade på att ta stöd och diskutera lite grann, det här med gardiner och tv... Ja, sådana saker där jag känner att jag vill ha någon annans synpunkt. Bara se deras reaktion, höra deras råd, vad gäller både smak och funktion..

 

Middag. Köttfärssås och spaghetti. Och ALLA stannade för att äta. Vilket var trevligt. Och inte nog med DET! Jag kunde även sno skjuts hem av 20åringen, och hans tjej som har körkort.

... Det var ju iochförsig lite jobbigt. Kände mig så spänd när jag skulle fråga. Satt bara med osäkerheten i kroppen och väntade in det rätta tillfället. Men det kändes aldrig rätt. Och jag var beredd att ta bussen istället. Men så frågade mamma. Och jag kunde direkt ställa frågan själv också..

 

Jag menar. Jag KÄNNER ju tjejen nu! Jag kan ju liksom prata med henne. Inte stora diskussioner. Och inte heller samtal.. Men ändå så att jag kan flika in med någon mening bara sådär random.. Utan att känna obehag..

... Men det var ändå svårt...

 

Så. Efter middagen, packade vi oss in i bilen och körde iväg. Jag, Tjejen, 20åringen, 23åringen och 14åringen. 14åringen har nämligen fått jobb på en typ snabbmatrestaurang av något slag. Och jobbar där varannan helg.. Eller varannan lördag kanske det var. Och han är så STOLT och glad! Kul att se! ... Hans första lön... Ja, han verkade så stor.. Han trodde sig vara redo att ta över 23åringens lägenhet :P Han är så vuxen ;P

 

Vi körde in på City Gross på hemvägen. Då syskonen ville handla godis..

... Och sedan åkte vi hem.

.. När jag kom hem, började jag direkt kolla lite på vad för tv-bänk jag ville ha... Ja, eller jag kollade tv först. Blev helt snurrig i huvudet av allting. Så jag struntade i pappas råd vad gällde lcd eller plasma, och körde mitt eget rejs istället. Har dock inte bestämt mig helt ännu. Men imorgon beställer jag den som jag har tänkt mig, om jag inte har något bättre förslag då!

 

Kollade tv-bänk. Började mäta väggen för att se hur stor den jag hade tänkt mig, skulle bli mellan min fikus och golvlampan.. Men fick inte speciellt hum om det ändå. Så svårt att se bilden framför sig bara, av hur det kommer att se ut.. Men det känns som om jag har bestämt mig för den iallafall.

 

... Kollade soffbord som skulle passa till.. Ja, hela vardagsrummet.. Sparade en hel del. Men tog sedan bort en efter en. Tror att det lutar åt den i inlägget nedan. Och så soffa. Ja, den har varit en självklarhet sedan innan jag flyttade!

... Gardiner har jag dock INTE orkat titta idag! Men var ju inte hemma förrän... Ja, efter nio iallafall!

 

.. Åt lite pyttipanna som jag värmde i micron. Direkt ur frysen. Värmde den på för hög grad, ALLDELES för länge! Så blev lite krispig.. Men såå god!

 

Ja, idag har varit en bra dag. Pausen från vardagen gjorde mig gott. Och jag har återfått krafterna och viljan. Lite av entusiasmen över att inreda lägenheten igen. Påmints om kärleken och glädjen i att umgås med familjen.. Ja, det var härligt.

... Och jag känner inte för tillfället, någon motvilja till diverse näring ;)

 

Med det säger jag god natt. Är såå trött!

Lite smått stressad inför veckan. Men WhiteBoarden är bombad med allt som ska göras och kommer att hända under veckan. Så det ska nog gå bra.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 31 januari 2015 23:14

Jag tror att jag har hittat en soffa, ett soffbord. En tv och en tv-bänk..

Det enda jag funderar på är ifall soffbordet kommer att se konstigt lågt ut bredvid soffan. Det är liksom bara ca 35cm högt..

     

ANNONS
Av D - 30 januari 2015 20:45

... Ja-a.. Vad HÄNDE nyss? Det kan man undra(om man nu var den som upplevde det)...

 

Jag vet inte riktigt själv.. Nu är jag bara så TRÖTT på hela skiten! Vardagen är en kamp. Ett rent missnöje. Och det värsta är ändå att ha den här INSIKTEN. Insikten i hur man lever. VETSKAPEN om vad man GÖR mot sig själv. Och vad man BORDE göra. KUNSKAPEN... Ja, det sunda FÖRNUFTET som talar om för en vad som är rätt och fel. Och gör en MEDVETEN om vad det är som ska TILL för att man ska kunna förändra situationen till det bättre...

 

Ja, det jobbigaste och allra mest sura och frustrerande i det hela, är att VETA att man såå enkelt kan uppnå någonting bra... Men att man ÄNDÅ inte GÖR det! Att VETA att det håll som man ständigt, varje sekund av varje minut av varje dag, kämpar åt, är det håll som ändå GÖR att man mår som man mår...

Att VETA att det är bara JAG som har kontrollen över mitt eget liv...

Och att jag väljer DETTA!

 

... Ja-a... Det var nog DET och mycket mer, som gjorde att jag tappade greppet. Att jag kände för att skita i allt, då jag inte längre orkar MED denna vardagen. Att ÅTERigen känna, efter närmare två år, att man inte hör hemma i det här livet. Att man inte klarar av det...

 

Ja, jag känner inte att jag mäktar med. Jag är ingen självständig människa. Jag känner mig inte vuxen... Och jag gör STÄNDIGT klart för mig själv, att jag inte heller är INTRESSERAD av något J*VLA liv!

 

... När jag satt här. Frustrerad för det mesta. Hur livet ser ut. Att jag inte orkar med det vuxna liv som jag så länge LÄNGTAT efter och KÄMPAT för.. När jag inte ens kunde komma på en j*vla FÖRSTA MENING till bloggandet(!) på grund av det jag utsätter min hjärna för(som jag by the way kan KÄNNA FORMEN av i mitt huvud!) ...

... När jag kände dessa frustrerandets tårar pressa på från insidan av mina ögon...

 

... Ja, då sprang jag som blixten, in i köket, och tog fram ALLA burkar med onyttigheter, och utan att varken vara hungrig, sugen... eller ha varken lust eller vilja... Började jag proppa. Snabbare än vanligt. Och utan att smaka. Tankarna sprang sitt vildaste maraton innanför mitt pannben... Och jag kunde inte uppfatta en enda en av dem..

 

Jag var bara så FRUSTRERAD. UPPGIVEN. Men ändå inte.

... Ja, förvirrad. Mer än någonsin... "Ville jag DÖ nu?" "Eller vad menades med det här?" "Vad KÄNNER jag nu?"

... Ja, problemet är nog att jag funderar för mycket...

 

Men om jag tar dagen idag då.. By the way. Ibland önskar jag bara att jag kunde flytta hem igen..

... Igår natt, efter inlägget, tror jag mig minnas att jag proppade igen..

Eller så var jag bara himla mätt...

Så jag drog iallafall på mig ytterkläderna, och för att slippa äta MER, gick ut på en promenad..

 

När jag var hemma igen, minns jag inte. Men jag vet att jag satte mig och proppade knäckebröd med smör på, när jag kom hem.. Mest för att det var gott.

En efter en, efter en. Upp till ungefär tio stycken.

 

Jag mådde ju som vanligt inte så bra av det, rent psykiskt. Bestämde mig för att från och med imorgon(idag), svälta. Eller iallafall hoppa över att äta, om jag inte kunde FÖRSÄKRA mig själv om att jag skulle äta LAGOM mycket och inte börja vräka efter första tuggan.

 

... Somnade sedan till slut.

Och vaknade tidigt, tidigt imorse..

Minns inte när jag klev upp... Och jag kan inte heller minnas dagen särskilt bra idag.

.. Men jag minns jag satt och löste korsord i ungefär en timme..

Ja, just det. Klev upp vid halv ett..

 

Drack ett glas juice. Och sedan gjorde iordning mig en kopp te. Och fastnade med näsan i korsordsboken..

... Messade mamma. Bara för att höra efter ifall mormor fortfarande skulle komma i helgen. Och så meddelade jag att jag kommer att vara hos dem runt tio imorgon. Och åka hem eftermiddag/kväll någon gång.

 

Xsambon messade mig när jag fortfarande satt där och kopplade av framför korsordsboken. Jodå, jag var avslappnad. På bra humör och trivdes med tillvaron. Just då. Var dock lite hungrig. Men med korsordsboken framför näsan, var inte detta någonting som störde mig.

 

Han skulle iallafall beställa resa hit till mig. Och undrade vart han skulle kliva av.

Så på fredag nästa vecka, ska jag möta honom i stan.. Och gissa vad. Ångest på det!

... Jag blev stressad. Orolig. Och fick ångest. Fortfarande ett bra humör. Men inte ALLS lika lugna känslor inombords!

 

... För det första. Kände mig desperat. Att jag tjatar hit en kille, vars förhållande med mig, aldrig fungerade när vi bodde tillsammans. Den kille som under alla de år(fyra) som vi spenderade under samma tak, för "kärlekens" skull, inte ville ge en blick åt varken våran bebis(hunden) eller mig... Den kille som dock gjorde ALLT för mig, men som ALDRIG såg mina eller Vovvens behov..

... En DEL av allt det som gjorde att jag gång på gång ville in i döden...

 

Ja, jag tar HIT HONOM av alla människor! ... Men det HAR ju sin förklaring. Den enklaste förklaringen NÅGONSIN! HAN är den personen som jag känner mig ALLRA närmast.. Som känner mig ALLRA bäst av ALLA på denna jorden! Bättre än min egen mamma! HAN är den personen som jag kan vara HUR korkad som helst med! Utan att han ger en ENDASTE dum kommentar eller elak blick!

... Och jag KÄNNER ingen annan.

 

Så. Jag kände mig desperat. Då jag VET att jag ALLTID får ångest, åtminstone den första dagen tillsammans med honom. Då han inte ÄR den jag önskar att han vore. Den kille som jag blev förälskad i vintern 08(om jag inte missminner mig)..

 

Men han kommer då. Och stressad är jag för att jag kom på att det nu finns en MASSA som jag måste fixa innan han kommer! Nu kan jag inte skjuta på dessa saker längre!

Tvätt behöver tvättas. Då jag inte har några rena sängkläder. Madrass måste blåsas upp. Då jag inte har någon extra sovplats.. Disken måste diskas... Och åtminstone FRUKOST måste inhandlas innan han kommer!

 

... Och jag är bara såå stressad!

 

... Sänghäng. Ja, jag har inte ens tagit på mig kläderna idag. Har suttit/legat med morgonrocken hela dagen.

Lite radio.. Och sedan komma på med ett hastigt ryck, att jag ju måste DUSCHA idag också! Om jag inte vill åka SKITIG till föräldrarna imorgon! Då jag går hemifrån vid sju på morgonen..

 

Låg kvar en stund och lyssnade klart på radion som jag höll på med. Ville ju inte missa finalen i baktävlingen(baknings-?)!

 

Duschade..

Ja-a.. Sedan MINNS jag inte så mycket mer.

Jag har haft en bra dag i hjärnan(till skillnad från annars) den mesta delen av dagen. Har känt mig lite extra ensam... Och som vanligt, uttråkad... Lite tankar kring ätandet... Men ändå inte så farligt. Då det gick bra att äta som jag ville idag..

 

Ja, den enda stunden som var lugn och bra, var väl i och för sig då jag satt vid korsorden.. Men bättre det, än inget alls.

Ser fram emot dagen imorgon. Då jag ska få slippa allt vad krav eller krig heter och få känna trygghet för en stund...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 30 januari 2015 20:09

   

... Efter att ha skrivit detta inlägg i min textsamling(detta är en del av det), kom jag på att säkert skulle allt bli enklare om man bara tog sig UT i livet. Började UPPLEVA saker. Och göra sådant som man tycker att är kul.. Lätt att sitta instängd mellan fyra väggar och knappt ha någon kontakt alls med varken levande ting eller verkligheten... Och sedan försöka påminnas om det härliga med LIVET!

 

Ett kvällsinlägg kommer snart. Är bara lite seg i huvudet. Har ingen första mening ännu.

Av D - 30 januari 2015 18:35

Hahaha xD Vad roligt. Det finns en webbsida :P Var bara tvungen att dela. Kolla här -->

Av D - 30 januari 2015 12:27

Tänkte jag lägger in en ny viktbild.

... Men jag kan ju säga att detta ändrar sig väldigt mycket hela tiden. Vet jag vägde 51.5 för någon vecka sedan(efter att ha vägt 48 någon vecka efter hitflytt)... Men såhär såg det ut nyss iallafall.

 

Av D - 29 januari 2015 20:05

Jag försökte precis blogga. Började. Det gick trögt. Kändes inte rätt. Inte bra. Inlägget blev bara mer och mer fel. Och jag märkte hur många gånger jag bara raderade vad jag hade skrivit. Mening för mening.. Vilket gjorde att hela inlägget kändes falskt. Påhittat. Fastän det inte VAR det, såklart. Så jag raderade hela inlägget.. Och nu testar jag igen.

 

... Anledningen är ju att jag har såå mycket funderingar i huvudet, these days.. Och en dag som denna. Då jag knappt sovit under natten. Har suttit på möte och samlat på mig funderingar... och när jag har ÄTIT såpass fel några dagar, att jag är alldeles konstig inombords och märkbart segare i huvudet... Ja, jag orkar inte tänka. Tankarna är sega, och tunga att släpa på.. Det känns som att släpa på en elefant. (När jag säger det, ser jag Världens Starkaste Man(som brukade gå på tv), släpa på dessa lastbilar)

 

Så. Ni vet ju att jag hade bestämt mig för att kämpa. Att återigen ta mig an kampen att vända på mina tankar och tvinga mig gå fullt ut åt ett och samma håll... Ja, idag var det ju bara att lycka till med!

Jag fick ångest. Kände mig seg. Stressad. Jag visste jag hade funderingar... Men orkade inte pressa fram en TANKE! ... Och att försöka mig på NÅGOT slags schema... NÅGON slags lista... Struktur.. Ja, det gav jag upp med innan jag ens hade börjat.

 

Det känns för hårt. För tungt. Och när man inte orkar tänka... Hur ska man då kunna tänka rätt? ... Men tanken slog mig... "Men då kanske jag inte heller orkar tänka fel... Och DET är ju bra"... Då får helt enkelt livet ta mig dit livet vill ta mig... Och kanske BLIR det åt rätt håll! Kriget tar ju iallafall slut...

 

Ja. Men vi tar dagen idag. Så får ni veta mer.

... Igår natt var ingen vidare natt. Efter att jag hade bloggat, fick jag för mig att proppa igen. Jag var redan illamående. Konstig inombords av allt det dåliga jag hade ätit under dagen... Och så proppar jag ÄNNU mer!

 

... Jag kände INGEN som helst kontroll...

Ja, nu minns jag ju inte hur gårdagens inlägg såg ut rent känslomässigt. Så är svårt att minnas övergången mellan inlägg och incident.

.. Men iallafall. Så. Frustrerad går jag in på datorn igen. Gör ett sådant där kort som det var såå länge sedan jag gjorde sist(till bloggen iallafall) ... Och sedan satte jag på mig ytterkläderna och tog mig en promenad. Klockan var halv elva.

 

Det var härligt. Lite lätt avslappnande. Jag funderade ju fortfarande. Men frisk luft. Mörker... Och inga folk! ... Ja, det var lugnande.

.. Kom in igen vid kvart över elva. Fortfarande med en jobbig känsla inombords.. Allra helst i magen!

Satte mig vid datorn en stund till. Och klev sedan i säng..

 

Men det var inte slut HÄR. Nej, för att klockan halv tre, klev jag upp igen. Halv tre på morgonen, och jag kunde inte sova, på grund av känslan i magen.. Och antagligen tankarna i huvudet också... Och energin från godiset, kanske. Inte för att jag brukar påverkas av det...

 

Satte mig i köket, med morgonrocken på. Bara stirrade. Hade lust att proppa. Bara för stressens skull. För ångesten det innebar att inte kunna sova på grund av någonting som man SJÄLV utsätter sig för!

.. Kunde inte äta igen. Ville, men kunde inte. Eftersom att jag REDAN var för mätt. Illamående. Och inte alls sugen. Bara trött på att äta. "Det hade inte varit rätt", helt enkelt.

 

Satte mig istället och löste lite korsord. Ett efter ett. Ja, ord alltså. Tror att jag har minst TJUGO påbörjade men ej avklarade korsord i den boken! Och det, för att jag inte har ro till att klura på EN ruta i mer än tio sekunder!

 

Så. Nästa. Nästa. Nästa. 

Till slut gav jag upp(klockan var halv fyra) och gjorde ett nytt försök till sömn... FORTFARANDE med samma unkna känsla! Instängd i mig själv. Ångest. Och illamående...

 

Somnade iallafall. Och vaknade igen vid femtiden. Japp, ingen bra natt inatt. Men klev inte upp. Låg kvar och vaknade en gång i halvtimmen ungefär, fram tills klockan sju. Då jag inte längre kunde sluta ögonen...

... Nu var det bara att vänta på att bussen snart skulle gå. Så att jag kunde promenera dit.

 

Väl i stan, var jag där en halvtimme för tidigt. Usch, tänkte jag...

Satte mig på busstationen, i väntsalen, och väntade... Jag var RIKTIGT nervös. Mådde riktigt dåligt av att skulla dit. Vet inte varför. Jag är van vid att gå på möten... Och jag BRUKAR inte känna mig i NÄRHETEN av lika spänd innan! ... Men... Ja-a. Känslan av tvivel, som har rört sig inom mig det senaste, satte väl sina spår.

 

... Till slut, orkade jag inte vänta längre. Så jag gick. Tre minuter tidigare än vad jag hade tänkt. Men det blev rätt så lagom ändå. Jag kom dit i samma veva som tjejen från boendestöd gjorde...

Dock vågade jag inte ringa på porttelefonen idag. Då jag hade glömt hur det gick till... och därför inte vågade testa.

 

Väl på mötet. Ja, jag var ju mig själv... Eller INTE mig själv, om man så vill! Nuför tiden, är jag inte så säker på vem som ÄR jag själv!

... Jag satt tyst. Stirrade. Och kände mig allmänt obekväm... Kunde inte säga någonting. VILLE inte säga någonting! Och egentligen kände jag bara att det inte var någon mening. "Jag VILLE ju uppenbarligen inte" ...

 

Men samtidigt ville jag. Precis som det har sett ut de SENASTE dagarna..

... Ja. Det här är det svåra. Det jag ska försöka beskriva NU. För att det känns så RÖRIGT alltihop. Och jag VET egentligen inte ens vad som hände! MINNS inte i skrivandets stund, vad jag kände... Ja, när jag kom ut därifrån..

 

Jag VET bara att jag inte kände mig bekväm med vad som sagts. Och att det där "ABSOLUT inte var något för mig" .. Jag VET att det öppnade upp mitt sinne och fick mig att känna att jag kunde uppnå ALLT jag bara ville! Och att jag skulle klara det SJÄLV! Att jag har PRECIS samma möjlighet till att uppnå det jag vill åstadkomma, bara jag gav mig FAN på det och FÖSÖKTE tillräckligt!

 

... Och ja. Jag MINNS också hur SJÄLVKLART valet kändes i den stunden. "DETTA var början på mitt nya liv!" ... Och ju längre tiden gick och jag fick leva i mina egna tankar, desto mer självklart var det. "Det var ju klart att jag skulle klara det" ... "Strukur, struktur och struktur" ... "Listor och scheman" ... Och en j*vla vilja att tänka åt rätt håll!" ...

 

Jag tog första bästa buss hem...

Och väl hemma, satte jag mig vid datorn. Jag VISSTE att det skulle bli en utmaning att orka med. Att UTFORMA alla dessa listor och känna mig TRYGG med dem sedan... Så jag tog mig lite skräp att äta... Och så började jag göra ett par kort till, till datorn. Mest för att det redan hade börjat kännas lite rörigt i huvudet, av alla funderingar och den nya förändringen inombords, som nu hade kommit så plötsligt..

 

"Nu var det MYCKET pågång!" ... Men humöret var bra. Och modet likaså..

... Men så hände något. Det blev bara ALLDELES för rörigt i skallen. Och dessa LISTOR som skulle komma att göras IMORGON(!), blev redan för mycket att stå i. "Hur skulle jag orka?" ... "Hur skulle jag få dessa att gå ihop?" "Kunna LITA på dem?" ... Och "HUR skulle jag sedan orka med att övertala mig själv om att FÖLJA dem(!?), när jag inte orkade tänka ALLS?" ... Och att orka med att ständigt övertala sig själv om hur man ska tänka. Hur man ska känna.. Och vad man ska sträva efter... "Nej, energin fanns inte. Och lågan som så nyligen tänts... Ja, den slockade igen. På samma sätt som jag själv, efter lite musik, slocknade i sängen..

 

Men nu är jag vaken igen. Jag har suttit en stund i köket. Funderat. Proppat lite till onyttigheter... Samtidigt som jag har funderat över "SKA man kanske chansa på boendestöd ändå?" ... För att, visst. Saker kan vända fort. Och innan jag vet ORDET av, kanske jag klarar allt själv igen.. Som jag hela tiden TROR att jag ska göra! ... Och kanske KLARAR jag redan av det själv, om jag som jag säger, bara FÖRSÖKER hårdare.. Kanske ÄR det som jag TROR, att jag kan men bara inte VILL det tillräckligt. Att allt är ENKLARE än vad jag TILLÅTER det att vara!

 

... Men sanningen ser ändå ut så, att jag inte TAR mig dit jag vill. Att jag inte GÖR dessa saker "som jag såväl klarar av" ... Jag går RUNT i denna h*vetescirkel... Och trots tjat och gnäll i frustration, från min egen sida, så TAR jag mig inte ur det...

 

... Så. Kanske ska man chansa.. Vad har jag att förlora? Det enda jag kan förlora, är min vilja att hetsäta, för att sedan svälta... och hetsäta igen... För att jag HAR ju ingenting annat just nu! Mina problem i vardagen, är mitt enda liv.. Tur man har sin familj att byta av det med ibland.

 

... Och SKULLE det nu gå för långt... Ja, då avbryter jag alltihop.. Det KAN ju faktiskt göra gott också. Och då är det VÄRT det!

 

... Vi får se. Skriver inte till min kontakt på kommunen förrän jag känner mig någorlunda klar i huvudet..

... Men just nu, känns det bara som om jag vill ha någon snabb lösning som tar bort all ångest.. Men vet att denna lösning(iallafall en del av den) är en hälsosam kost och en fungerande vardag. Att prata med någon trygg och stabil person, hade dock inte varit helt fel...

 

God natt med er <3

Jo. Har kollat tv idag också. KANSKE har valt en. Men jag kan ju ingenting om sådant där. Bokstäverna säger mig ingenting..

 

 

Av D - 29 januari 2015 14:13

 

.. Kanske att jag delar på punkt ett lite. Då listan direkt ger för mycket ångest. "Hur lyckas?" ... Man BEHÖVER ju inte klara allt på en gång :)

Kanske kan börja med shoppingen. Så att jag får hem mat och sådant. Och så satsar jag på matrutinerna.

 

Det blir ju lite dumt. För att allt i hushållet behöver ju göras. Men det får ske i min gtakt, helt enkelt =)

 

... Det nya livet.. Kampen inför framtiden, börjar nuuu! ... Ja, eller imorgon ;)

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12 13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se