Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under juni 2015

Av D - 30 juni 2015 23:50

Hmmm..

 

När jag tänker på min vardag. Ser tillbaka.. Då känns allt väldigt hektiskt. Som om jag lever i en bubbla av stress... Utan utrymme för vila...

Men i själva verket, händer det egentligen inte mycket alls... Och jag har fler lugna och harmoniska stunder än vad jag sammanfattningsvis.. Heldraget, kan se...

 

... Men det ÄR mycket stress. Det kan jag inte komma ifrån. Neka till.. Se förbi...

Dagarna, timmarna, minuterarna.. De går åt till mycket funderingar på hur, när, vad och varför.. Mycket tvivel och uträkningar. Avvägningar hit och dit... Mycket bollande fram och tillbaka i huvudet, såpass att jag blir stressad från kropp till knopp..

 

Men, dagen idag.

Jag vaknade till klockan imorse.. Klev upp och försökte vakna, medans jag plockade fram min frukost..

Jag åt... Och sedan gick jag och la mig igen. Jag skulle sova fram till... Ja, när jag vaknade. Vilket brukar vara runt elva, halv tolv.

 

.. Och så klev jag upp. Satte mig vid tv:n.. Och väntade sedan på att äta lunch. Och när lunchen var uppäten och mitt tv:program slut.. så var det dags att ta tag i tvätten. Bara välja ut vad av ALLT i min jättehög av tvätt som samlats under månaderna som gått, jag skulle tvätta IDAG..

För att tvättiden var inte förrän klockan fem..

 

Igår trodde jag ju.. BÄVADE jag inför att det skulle bli för mycket att TÄNKA på idag. För stressigt... Och ett sinne utan någon som HELST ro...

Det BLEV inte så illa. Jag funderade och räknade lite grann.. Skrev upp tider och mängd tvättmedel... Oroade mig en SMULA över sorteringen av tvätten.. Vilkens osäkerhet gav mig lite ångest...

 

... Men det BLEV inte så illa. Inte om man jämför med TIDIGARE tvättningar...

Nej, idag var det mer TRÅKIGT. Långrandigt att vänta. Att bara sitta hemma och försöka få tiden att gå, framför tv:n. Att inte kunna åka iväg en stund på dagen, som jag BRUKAR kunna göra...

Visst hade jag kunnat DET.. Men DÅ däremot... DÅ hade det nog blivit ett rent kaos inombords. Stress.

 

... Så det blev ett HIMLA väntande. Stirrande på klockan... Och idag på "tvättklockan" mer än matklockan... Som OCKSÅ ringde under dagen, såklart.

 

... Men jag har suttit vid tv:n. Jag har, trots att jag tycker att det är jobbigt att passera balkongerna påväg till tvättstugan, njutit av det fina vädret under dessa korta sträckor. Bara känt mig en GNUTTA lyckligare av solen, och vuxnare av att tvätta kläder...

 

... Dock så kände jag mig inte tillräckligt avslappnad för att ta ut soporna som står och väntar i hallen och egentligen stod på schemat idag... Men det kan jag göra när som. Det är bara retursopor..

 

... Annars så har jag stött på bekymmer och problem, gällande inköp... Gällande val av vad som känns tillräckligt nödvändigt att köpa för mat... och vad jag egentligen har RÅD med.. Hur SNÅL ska jag vara?..Ja. Och så finns ju såklart funderingen kring hur mycket av maten jag ska göra SJÄLV.. Hur HÅRD jag ska vara mot mig själv, vad gäller halvfabrikat och så vidare...

 

Att hela tiden FUNDERA såhär mycket, gör att jag bara vill "fly" ätandet igen, för att kunna slappna av för en stund.. Allt känns så KAOTISKT.

Jag trivs inte med att ÄTA, helt enkelt. Det ger mig ångest. Och jag känner inte riktigt att jag tillåter mig själv att NJUTA av det, HELLER. Då jag är så självkritisk.. och stressad..

 

Men iallafall. Efter LÅNG väntan vid tv:n, gick jag ner till tvättstugan. Tog beslut om uppdelning av tvätt eller inte... Doserade maskinerna... Och satte sedan mobilen på larm när maskinerna skulle vara klara...

Och så blev det lite dator.. och en MASSA tv!

... Ner och flytta tvätten till torktumlaren.. Och så mer tv...

 

Middag. Maten som jag lagade igår... Vilken hade blivit väldigt tjock och avdunstad.. som jag hade förutspått... Men god ändå...

 

... En LÅÅÅÅNG väntan.. Iväg till affären för att under tvivel, ett rörigt sinne och en hint av ångest.. men ändå ett bra mående... och ljus tillvaro, handla några småsaker och hämta ut ett paket på posten.

... Och sedan var det dags att hämta upp kläderna från tvättstugan.

... Och ÄNTLIGEN rena lakan! Och fler kläder att byta bland ;D ALLTID skönt.

 

... När jag väl började vika ihop alla kläder, fick jag problem med ett örngott.. Jag vred och vände på det... Men jag KUNDE bara inte fatta hur det var GJORT. Det såg ut och in ut, VAD jag än gjorde...

.. LÄNGE satt jag där och frustrerade mig över det... TILLS jag såg att ETT av dessa "ut och in" inte ALLS var ut och in. Det SKULLE se ut så. *Pust*..

 

.. Jag tog en promenad vid niotiden, för att få andas in det härliga vädret i lugn och ro...

Men jag funderade väldigt mycket och kunde inte riktigt slappna av... "Behöver mat att äta imorgon"... Och "vad borde jag köpa till pappa i present?"... Och INGENTING kändes rätt.. Vågar inte handla någonting... I matväg får jag bara ångest för VAD som är värt att köpa... och för ekonomin.. Vad jag har RÅD med... Och när det gäller pappa... Ekonomin såklart... Men även... Vad KÖPER man? ... Jag har ingen ANING.. Men att komma TOMHÄNT, känns inte bra...

 

... Och nu har det varit lite tv...

 

... Sängen nästa.

God natt med er <3

 

 

Av D - 29 juni 2015 21:29

... It's bugging me.. It's bugging me crazy...

... Och jag känner bara just nu, att jag har lust att fortsätta med dessa rutiner som jag ändå så väl TRIVS med, fram tills allt jag köpt har tagit slut. Så att jag slipper börja hetsa... Och sedan bara...

 

... Ja, jag vet inte. Jag vill inte ge upp. Backa.. Inte nu... Inte igen..

Men det känns bara så JOBBIGT, på något sätt.. Att ständigt sitta, gå, stå, ligga... och ÄLTA. Småsaker. Och egentligen ingenting ALLS.

Driva mig själv till VANSINNE i mina försök att lösa de problem som inte finns...

 

... Och idag, när perfektionismen inom mig.. ÅTER har börjat gräva mig alltlängre ner under jorden... Till en plats där paniken snart slår till... När jag ÅTERIGEN har ramlat dit på någonting som jag trodde att var över och förbi...

När jag inte längre känner att jag kan ÄTA FRITT, utan att fundera över om det alls är OKEJ att äta eller dricka det där till frukost istället för middag... Eller liknande...

När ett problem om hur glassen ser ut när den kommer på TALLRIKEN, eller på vilket SÄTT jag får den ur förpackningen, gör mig så NERVÖS att jag känner mig TVUNGEN att ta fram glassen IGEN och försöka en gång TILL, fastän jag inte vill ha mer GLASS... Och därför istället går och gnager, gnager och gnager med ältande och oroligt nervösa tankar i mitt huvud... Medans känslan av uppgivenhet och brist på ork, bubblar upp inombords... I sällskap med de tankar som försöker lösa "det största av problem"...

 

... Men det här glassproblemet var bara ett EXEMPEL. KVÄLLENS exempel...

Det har även varit en dröse ANDRA problemlösningar idag...

... Och just nu, när jag sitter här och känner mig...trött på hela skiten. På känslan av ångest. På oron, osäkerheten... och rädslan...

Då känns morgonsdagens tvättande av kläder, som jag VERKLIGEN behöver få gjort, som tidigare kändes helt okej, VÄLDIGT jobbigt helt plötsligt. Och jag tvivlar på att jag kommer att orka... Oron och ångesten inombords, som just nu bubblar kraftigt, gör att jag inte kan SE mig själv ta stegen ner till tvättstugan eller ens ägna en TANKE åt HUR jag ska tvätta. Vilka KLÄDER jag ska tvätta.. Hur många MASKINER... "Och hur VAR det nu torktumlaren fungerade?".. "Hur mycket TVÄTTMEDEL ska jag ha?"... "Och NÄR ska jag ha en "lugn" stund till att tänka på alla ANDRA stora bekymmer?"...

 

... Men jag ska beskriva dagen idag. Så gott jag kan MINNAS den...

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Klockan åtta. Åt min frukost. Efter att ha löst mitt STORA problem som kom ifatt mig igår kväll. Det problemet som jag trodde att var borta.. Mitt TVÅNG att äta en viss sak vid en viss måltid... Och då BARA den måltiden. För att inte börja fråga mig själv "varför?" och "Varför inte?".. Krig.

 

Jag funderade och ältade en stund, medans jag åt min frukost... På det bekymmer som jag hade burit under natten... "Fick jag dricka apelsinjuice istället för ProViva till frukosten?" Och "Varför? Varför inte?"...

Jag hade ingen ProViva hemma... Bara juice... Och inte heller den tropiska juicen som jag köpte igår, vågade jag tillåta mig själv. "Dessa var ju inte KÖPTA till frukosten...".

... Men till slut så.. "Jag FÅR inte GÖRA såhär mot mig själv"... Och så tog jag ett glas apelsinjuice.

 

Gick och la mig igen.. Och sov vidare en stund. Tills jag blev väckt av mobilen vid halv tio någon gång... Det var Personligt Ombud. Har inte haft kontakt med henne på tre månader. Men hon ville bara fråga om jag behövde hjälp med något. Varpå jag svarade att jag inte trodde det...

 

Somnade inte riktigt om efter det.. Men låg kvar och drog mig. Halvsov, fram tills... Ja, halv tolv någon gång, kanske... Och klev sedan upp.. Började blanda iordning min dryck av mjölk och kakao, bland annat. Och så gjorde jag iordning en lunchmacka...

När jag var klar med det, såg jag att klockan var såpass nära tolvtiden, att jag kunde börja äta direkt istället...

 

... Satt och drog mig i soffan... Tills jag inte stod ut med mina ältande tankar om drycken som idag inte blev som jag hade räknat med. God, men kunde varit bättre... Och nu kände jag bara att jag behövde ställa det tillrätta. För att inte driva mig själv till VANSINNE.

Så jag skakade ihop en ny.. som jag ska dricka till lunchen IMORGON... Som jag nu TROR att blev mer som jag hade tänkt mig. Men det får morgondagen utvisa.

 

Iväg till bussen. Jag skulle handla fläsk och grädde bland annat, till maten som jag skulle laga imorgon. För att, eftersom att jag ska TVÄTTA och sådär imorgon, så åker jag ingenstans då... Antagligen. Så då passar det bra att laga mat den dagen, och äta mammas matlåda IDAG...

 

När jag kom in till stan, gick jag direkt till affären. Plockade på mig det jag skulle ha och bockade av i min "aktuellt"lista som jag skriver i varje gång som jag kommer på någonting som jag ska köpa kommande dag.. Och så tog jag mig en snabbtitt bland hyllorna för att se om någonting extra ville slinka med.. Jag blir glad för allt jag lyckas köpa. Sålänge som jag håller mig inom min ekonomi...

 

När jag var klar, satte jag mig på busstationen och väntade... och åkte sedan hem..

Väl hemma, blev det mat framför tv:n... Och sedan, efter en hel del ältande på morgondagens middag. Frågetecken och så vidare, bestämde jag mig för att laga den redan idag. För att få.. är det "uppgörelse" jag söker...

 

Ja, iallafall. Så jag började skära fläsk. Göra sås... Och så koka fläsket i såsen...

JÄTTEGOD sås och med endast TVÅ kryddor. Vitpeppar och svartpeppar. Och så hade jag naturell yoghurt, lite ost, grädde, mjöl och mjölk...

 

... OCH.. så kom osäkerheten. Det ploppade upp i mitt huvud, från ingenstans... "Var fläsket färdigkokt?" ...

Ältande. Ältande... Frågetecken och osäkerhet...

 

Jag satt trots det, vid tv:n en stund till.. Jag kände mig äckligt mätt.. Fastän det var två timmar sedan jag åt middag... Och jag gick ständigt in till fläsksåsen med makaroner och kollade på den...

Den doftade UNDERBART. Men allt jag kunde tänka på, var "Skulle den vara lika god efter en dag i kylskåp?.. Eller skulle den vara för tjock och avdunstad?"...

 

Sedan blev det dags för kvällsmålet, som jag nuför tiden äter godsaker vid. Glass, bulle, kaka... Lite nötter eller godis...

Ja, men bara sådär lite lagom mycket.

Som det ser ut nu, slutar jag alltid äta när jag känner att jag kan vänta fyra timmar(eller över natten) tills nästa mål. DÅ är jag lagom mätt. Varken mer eller mindre.

 

MEN. Glassen. Igår var det JÄTTESVÅRT att få loss någonting ur byttan. Idag testade jag att VÄRMA skeden... Men det gjorde ingen skillnad. Och jag TROR att det har att göra med att glassen ligger i en pappersförpacknig och därför blir fuktig och hård...

... Och detta "misslyckande" när jag ska lägga upp glass... Det GNAGER inom mig... Och jag vill bara få till det rätt...

 

... Det är ett STORT begär. Behov jag har... Jättejobbigt. Och när jag säger till mig själv att problemet kan vänta.. för att jag inte vill ÄTA glass imorgon också, så... Nej det GÅR inte... Jag vill bara skopa upp den NU... Egentligen.

 

... Ska köpa en glasskopa iallafall. I rostfritt stål. Värma den i vatten... Då SKA det funka!

 

... Jaja. Det blir ett litet försök till att se på tv nu...

Jag ska allt ta det här vidare.. Ska inte ge upp NU... Och i den bästa av världar, ska jag tvätta kläder imorgon ;D

Slipper iallafall matlagningen :)

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 29 juni 2015 19:18

  ... Jag lagade maten till imorgon, redan idag. För att jag kände mig orolig och ältade i ett, om hur den skulle göras. Vad som skulle fungera... och hur den skulle bli...

Och jag orkade inte låta hjärnan rulla längre...


... Så. Nu när jag är klar och har smakat av såsen... Vilken blev UNDERBART god! .. Så känner jag bara att... "HOPPAS att den smakar lika underbart imorgon också, efter en dag i kylskåp!" ..


... Och så blev jag bara så "dödligt" osäker på ifall fläsket var kokt eller inte.. Det syns ju inte såväl när det kokar med sås... Vet inte ens om jag gjorde det rätt...

För att just nu är jag så ovan vid olika sorters mat, att jag inte ens när jag smakade en fläskbit, kunde avgöra om det var genomkokt :(


*Suck..* ... Men det SMAKADE väldigt gott iallafall.

Får hoppas att det är klart.. och att jag inte blir sjuk.. eller hittar en TOTALRÅ fläskbit däri imorgon...


Vi hörs ikväll <3

Av D - 28 juni 2015 23:36

... Jag har bokat tvättid idag. Jag har slängt sopor, sett över budgeten, och handlat lite grann...

Jag lagade egna hamburgare igår... Och jag håller mig till rutinerna, trots en hel del osäkerhet och ångest...

 

... Jag är glad. Känner mig stark.. på sätt och vis...

Men jag är trots det, trött. Känner mig slutkörd... och så fort som jag ska göra någonting... VAD det än ÄR... Tänker jag efter.. inte en gång.. Inte två eller tre... Jag tänker efter, fyra, fem eller sex gånger. MINST... Och under de mest osäkra och tvivlande stunderna, känner jag mig för stressad för att förstå vad jag tänker ALLS...

 

Och jag blir bara så SLUT.

Det är bra dagar nu. Ljusa stunder... Och för första gången på länge, känner jag att det fungerar. Att jag KLARAR det... Och att jag vågar FÖRSÖKA...

... Och ja.. Jag har inga planer på att ge upp...

 

Men just nu... när ångesten gör ont i bröstet. Ja, det känns nästan som kramp.. Men då den blir VÄRRE när jag ältar och funderar. När jag har en pågående problemlösning i huvudet, så måste jag ändå anta att det är ångest...

 

Jag tänkte först inte blogga idag. Bloggade inte igår heller... Men samtidigt, om jag befinner mig i en situation då avståndet från bloggandet, bygger PÅ min ångest ytterligare på grund av att jag vill kunna läsa tillbaka utan en massa luckor... Ja, då får jag ta mig ork.

 

... Men jag vet inte om jag ska skriva om dagen igår, också. Vet inte hur mycket jag orkar leta i mitt huvud efter dessa minnen.

Men jag...

Ja, just det ja. Jag stannade hemma helt igår, iallafall. Då jag hade bestämt mig för att bara gå till affären här i byn och handla lite tillbehör och liknande till hamburgarna. Och så lagade jag dessa hamburgare... Men det har jag ju redan skrivit halvdant om... Så...

 

Jag vet inte hur mycket jag minns...

Men jag kan börja från dagen idag, istället... Hoppar gårdagen. Var nog inte så märkvärdigt...

 

Imorse vaknade jag återigen till klockan. Klev upp, yrvaken, och åt frukost... Och gick sedan direkt och la mig igen... Och sov i några timmar till...

... Klev upp runt...

Jag minns inte... Men någon gång innan lunch. Halv tolv kan den nog ha varit..

.. Och satte mig vid tv:n...

 

Jag gjorde iordning min "drink" på mjölk, kaffe, kakao och lite mjöl, och väntade sedan in att klockan skulle bli lunchtid, så att jag kunde äta...

... Jag satt framför tv:n och åt...

 

... Grejen är den att jag inte minns så mycket vad jag känt och tänkt, idag. Mer än att jag har ältat och varit osäker. Tänkt om.. Om och om igen... Och att jag varje gång jag SKA äta eller HAR ätit, känner mig lika osäker på mängden... På mättnaden... och på hur SNABBT jag har ätit... Lite smått MISSNÖJD över att jag inte vet om jag har passat på att NJUUTA av maten eller inte...

 

... Ja, det är helt enkelt väldigt mycket som ställer till det i mitt huvud just nu... Men då jag VET hur jag fungerar, så HOPPAS jag att detta bara är i början. Att jag bara behöver komma IN i det och VÄNJA mig...

Annars så vet jag inte om jag orkar. Då jag, som det ser ut NU, känner mig väldigt låst och isolerad när jag är såhär osäker och stel... Jag menar. Jag vågar knappt lämna lägenheten.. ens när jag VILL! Utan att tankarna snurrar.. Och något som borde vara så ENKELT, blir ett pussel... "Att lyckas ÄTA regelbundet, samtidigt som man ska hinna LEVA emellan"...

ALLRA helst nu när jag vill vara EXAKT med tiderna, för att inte tappa det. För att inte bli stressad och osäker... Jag BEHÖVER dessa ramar.. Trygghet.

 

... Men iallafall...

När klockan blev strax efter tolv, tog jag bussen in till stan..

Jag hade inga planer på att HANDLA någonting. Även om DET är något som rör sig i mitt huvud KONSTANT. Och när jag INTE tänker handla. När jag inte känner BEHOV av det, så snurrar frågetecknet om "varför"... "Borde jag inte behöva det, det eller det, ändå?"... Och ett krig inom mig, börjar. Ett krig där JAG står för argumenten både "för" och "emot"...

 

... Men nej. Idag ville jag mest åka in för att komma ut lite. Slippa ligga hemma i soffan och vänta på att matklockan ska ringa... Dagarna blir såå långa.

 

... Jag åkte in. Tog mig en promenad i den JÄTTEVARMA solen. Ja, det var varmt. Och jag hade fleecejackan på mig... Ville inte ta AV den. Då jag kände mig obekväm utan BH...

.. Jag satte mig i hamnen och stirrade utöver sjön. I kanske tio minuter. Sedan bestämde jag mig för att gå tillbaka. Då jag ville känna den goda doften som jag gick förbi tidigare... Men ingen doft på tillbakavägen... Tyvärr...

 

Så jag gick vidare...

Jag gick och lät tankarna snurra. Älta.. Och försöka lösa sina egenknutna problem och bekymmer...

Jag ältade och funderade. Funderade och klurade... Kände mig stressad. Osäker...

Ville, men ändå inte... Nödvändigt eller onödigt... Borde eller borde inte...

 

... Men jag kom på en lösning på problemet. Och vände tillbaka en bit för att köpa en flaska apelsinjuice och lite glass...

Och så tillbaka till busstationen... För att vänta på bussen och åka hem...

 

Väl hemma, passade jag på att samla ihop alla soppåsar ur mitt sopskåp och ta mig an soprummet igen... Jag tog med mig mobilen, så att jag kunde skriva ner vilka soptunnor som fanns därinne, en gång för alla. Nu räcker det med osäkerhet!

 

... Jag konstaterade att nu fanns där alla de olika källsorteringarna som BRUKAR finnas.. på andra ställen. Ingen soptunna felades och jag litar på att ingen av dem heller kommer att försvinna hädanefter.

 

... När jag ändå var i farten, tog jag tag i det här med tvättstugan. Jag har egentligen dragit mig för att boka tvättid, då jag är rädd för att det ska bli för mycket på en gång. Att det ska göra att ätandet åter blir lidande... Eller ja. Vad som helst.. Ännu rörigare i huvudet.. Mer ångest... Och så vidare..

Men samtidigt. Jag förklarade bara för mig själv. Att i så fall så STRUNTAR jag i den tvättiden sedan. Att BOKA den, skadar ju inte.

 

... Och efter det...

Jag minns inte riktigt. Men jag satte mig nog vid tv:n och väntade på matklockan...

Och när den ringde, blev det att äta framför tv:n..

Idag åt jag en av mammas matlådor, som hon hade med sig när de var här härom dagen.

.. Eftersom att jag inte har kommit på vad för mat jag ska laga ännu. Och jag köper ingenting nytt förrän jag vet vad jag ska använda det till.. Alla köp jag gör, ska vara "pang" självklara köp... Vilket innebär att jag handlar mat för vart dag jag behöver den...

... Men det känns ÄNDÅ bra. Skåpen fylls på, sakta men säkert... Och jag behöver inte stressa upp min hjärna med någon lång veckolista ;)

 

Ehmm...

Ja, det har blivit en massa tv. En del ätande...

... Och stressigt "svettfunderande" nu på kvällen...

 

... Livet är en utmaning... Och imorgon tar jag mig an ÄNNU en dag av funderingar. Av styrka och svaghet.. Av tvivel och klarhet... Av ångest och stolthet...

Och förhoppningsvis ännu en dag av framgång. Success.

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 27 juni 2015 17:05

 


Ja, det var stressigt att GÖRA dem.. Och att synka de olika momenten i matlagningen, är något av det svåraste jag vet.

Bra man har mikro ;)


... Men det ordnade sig till slut. Och det enda jag ska försöka göra bättre nästa gång, är att använda lite mer krydda och att försöka få dem tunnare. De blev rätt så "bulliga" idag.

MEN. Jag ÄLSKADE dem! Och pommesen var SUPERGODA!

Varpå jag kände att jag åt lite för snabbt. Och det faktum att jag hade rågkusar istället för hamburgerbröd... Ja, det gjorde att det blev MYCKET godare än de hamburgarna man äter ute ;D


Och disken. Ja, frityrolja och stekfett... ÖVERALLT! ... Men inte nu längre ;)


... Vi får "prata" mer ikväll <3

Av D - 26 juni 2015 23:38

Okej, jag antar att jag borde blogga nu... För att jag är T-R-Ö-T-T.

 

... Idag har varit en dag full av stress och ångest för mig. Ingen direkt PRAKTISK stress, då jag typ inte orkar ta TAG i någonting. Men i huvudet.. Ojoj.

 

Alla dessa förändringar just nu, och att jag har börjat VILJA saker igen. Tar TAG i saker... Och blickar FRAMÅT...

Ja, det är jobbigt. Och skallen blir alldeles tjock.. Huvudet jobbar.. och jobbar... Och jobbar.

... Och idag var jag nära på att bryta ihop... Men jag kämpade emot.. och till slut så la sig känslorna igen... Och nu är det åter bara hjärnan som jobbar. Snurrar... Stör mig och gör mig orolig...

 

Det är tungt att äta. Då jag måste köpa mat. Planera måltider... Och fokusera på att verkligen ÄTA när jag ska.. Och varken för mycket eller för lite...

Men nu till kvällen kom jag iallafall på att jag ska börja fokusera på att äta LÅNGSAMT. För att när jag mår DÅLIGT och äter, så blir jag med ens osäker och börjar få känslan av att jag HETSÄTER, fastän jag inte alls har BÖRJAT med det ännu.

Och då tänker jag att det kanske hjälper lite grann om jag fokuserar på att äta långsamt... Och därmed blir lugnare(?)...

 

Ja, jag vet inte.

Men dagen idag.

Inatt gick jag och la mig relativt sent. Då jag var stressad i sinnet. Hade mycket att tänka på. Ältade och funderade... Och kände mig.. helt enkelt, orolig..

 

Två kanske jag kom i säng... Låg en stund. Vred och vände på mig. Stirrade...

Och klev sedan upp igen. La mig framför tv:n...

Började känna hur det BRÄNDE i ögonen. Men jag var pigg. Hjärnan i full gång...

Det kändes inte heller VÄRT det att gå och lägga sig igen. Då matklockan skulle ringa om ett par timmar. Vid åtta...

 

Så jag låg kvar...

Men bestämde mig dock för att kliva i säng igen, någon timme innan klockan ringde.

Somnade. Och klev upp för frukost i planerad tid...

 

Och jag åt MYCKET. ONYTTIGT...

Och att sedan gå och lägga sig för att sova igen... Ja, jag vaknade inte med någon fräsch känsla, precis...

 

... Satte mig vid tv:n och väntade otåligt in lunchen. Men inte för att jag ville äta. För att jag var fortfarande mätt. Och hade, om jag kunde tillåta mig själv, hoppat över lunchen idag..

Utan, nej. Det berodde på att jag visste att jag snart skulle äta. Och jag ville bara få det överstökat. Passera den punkten för dagen...

 

Åt lunch... Och väntade sedan lika otåligt på att det skulle bli dags att gå till bussen.

Idag skulle jag handla en almanacka. Det var det enda som stod på listan. Och det enda som jag skulle ta mig FÖR idag. Då jag varje gång som jag funderade på någon mat som jag behövde köpa, fick ångest och blev osäker. Tvekade.

... "Det får köpas när det köps, helt enkelt".

 

Men. Ja, de hade inte heller HÄR, almanackor. Så idag gav jag upp om det. Iallafall för nu. Jag har istället ritat mig en kalender för nästa månad, på Paint. Och satt den som skrivbordsbakgrund. Kanske också funkar.

 

... Men då det har känts så MYCKET idag. Att jag har varit ÖVERVÄLDIGAD av allt som händer och ska till att ske. Att jag har känt mig trött, stressad och otillräcklig. Nervös och rörig i sinnet...

Ja, jag orkar ingenting. Och jag tvivlar på mig själv. Det är ju nätt och jämnt att jag orkar hålla ihop såpass mycket att jag fortsätter kämpa för ätandet..

 

Så det känns tufft. Allra helst eftersom att jag behöver tvätta kläder för att kunna duscha. Jag behöver få fönstret fixat så snart som möjligt. Jag vill bli AV med kartongerna och alla retursopor... Och jag kan inte koppla av och bort, utan att slänga livet åt sidan igen och börja svälta... Vilket böjer mina blickar mot familjen... Ska jag inte svika dem och avböja från alla sammankomster och aktiviteter som komma kan... Ja, då måste jag fortsätta kämpa. Annars ORKAR jag inte...

 

... Men iallafall. Jag gick tillbaka till busstationen. Väntade på bussen hem.. Och började sedan direkt med maten. För att hinna äta när klockan blev fyra.

... Ja, just det. Det var därför jag var för stressad för att sova, igår natt.. Jag hade fastnat i ett dilemma. En problemlösning, vad gällde MATTIDERNA. Skulle jag kunna äta varje gång som klockan ringde, så skulle det bli väldigt begränsat vilka tider jag skulle kunna vara hemifrån eller på aktivitet. Eftersom att det känns väldigt stressig, omständigt och krångligt att få det att gå ihop om jag ska ha MED mig mat till stan...

 

Ja, jag vet inte. Jag övertänker nog bara allt. Och det är inte så svårt som jag GÖR det...

Men jag blir som besatt av dessa TIDER. På MINUTEN ska det vara. Helst.

Men det är nog mycket rädslan för att, om jag rucklar på det LITE GRANN, så spricker det helt. Rasar samman...

Jag är bara tacksam att jag(än sålänge iallafall) inte är besatt av att äta samma SAK till frukost, lunch eller middag varje dag. Som jag varvid tidigare tillfälle. Nej, VAD jag äter, är lite friare nu iallafall..

 

Åt middag. Och sedan...

Ja, det kan ha varit NU som jag la ut en textbild här på bloggen... Och försökte skriva i textsamligen, men konstaterade att huvudet var för rörigt för att kunna bilda ord...

 

Så jag satte mig vid tv:n... Och någon gång under dagen, gjorde jag den där kalendern för juli månad...

 

... När klockan blev strax innan åtta, och jag länge haft lust att proppa i mat, av ren... inre stress och ångest tror jag, så tog jag fram kvällsmålet... Och bara åt..

Eftersom att jag mådde dåligt, så åt jag varken av hunger eller sug... Utan det var rent och skärt stressätande. Fort och utan att smaka... Med missnöjet i sinnet, och oron att jag åt för mycket, i själen...

... Svårt att avgöra, när man mår dåligt..

 

... Ja, jag var inte nöjd. Och jag tvivlade på om jag skulle orka fortsätta. Det var inte KUL att äta. Inte GOTT att äta... Och med ätandet i vardagen igen och blickarna framåt, blev livet i SIG, alldeles för mäktigt att orka med..

 

Men jag TRIVS inte heller med svälten. Och även om den är LUGNARE, kräver mindre och inte gör mig lika osäker... så kunde jag inte göra så mot min familj.. och inte heller svika mig själv ÄN en gång.

 

... Nej, det var inget alternativ.

Jag försökte skriva av mig i ett anteckningsblock som råkade ligga nära till hands.

Tog mig igenom ångesten, och började sedan skära pommes av potatis.. och la in i frysen. Kanske ska köpa hem tillbehör till hamburgare och sedan steka upp köttfärsen som jag har i frysen och fritera pommes till, imorgon... Eller någon dag...

 

... Ja-a... Det kanske var det.

Livet känns som en utmaning, och det går inte många minuter utan tvivel. Utan känslan av otillräcklighet och brist på ork..

Men jag känner mig idag, mer fast besuten än på länge att jag ska göra det här till en POSITIV upplevelse. Imorgon ska jag äta LÅNGSAMT. Försöka NJUTA av det..

 

På NÅGOT sätt ska jag finna styrka i mig själv, till att bygga tro av hopp. Och utöva glädje :)

 

Jag vill ju ha en hund. Funderar fortfarande på att ha det som ett mål längre fram. Någonting att sträva efter.

Men tills dess, kanske jag bara ska försöka ha KUL om dagarna. Träna, baka, laga mat. Kanske umgås lite med familjen. Bara skratta och le.

Och OM det skulle vara möjligt, få mig själv att känna mig stolt och stark, genom att få saker gjorda i lägenheten och få tvätten tvättad.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 26 juni 2015 16:50

 

... Bara ätandet och inköpen i sig, är ju tillräckligt tunga att bära...

Men det är så mycket annat runt omkring. Saker som behöver fixas. Borde fixas... Som jag tror att jag vill... men inte vet...


.. Ett livets pussel, för att bli lycklig. För att få vardagen att fungera... Ett ständigt avvägande på gott och ont...


... Ett spänt sinne.. En orolig själ... Som gör den finaste av fjädrar, tunga att släpa på...


Jag vill slappna av... Låta sinnet vila...

Men det är inte värt livet... Jag MÅSTE göra det här!

Av D - 25 juni 2015 22:59

Jag har precis färdigställt en pannkakstårta, med hjälp av en kastull och plastslev :) Huvva.. Svettigt :P

... Men det var kul. Nervöst. Stressigt. Men jag kände mig för första gången på såå LÄNGE, kreativ ;D

Mer om det, snart.

 

Nu tar vi dagen idag.

Eehmm...

Jag vaknade imorse klockan åtta, av matklockan... Klev upp direkt. Nyvaken och halvyr. Gjorde iordning frukost. Åt...

Diskade efter mig... Kände mig lite sådär förväntat orolig och ängslig. Osäker...

 

Gick och satte mig vid tv:n och väntade på att få gå till bussen...

Nej, förresten. Jag la mig under täcket, på kudden, och tittade på tv. Hallå. Klockan var ju bara halv NIO! :P

 

Där blev jag sedan liggandes. Avslappnad i hela kroppen och halvsov... Nästan iallafall...

Jag minns ju inte så mycket. Men jag låg säkert och finurlade på allt det nya som händer just nu. Funderade... och oroade mig lite grann... Med vid gott mod, såklart ;D

Japp det är en positiv period nu :) Det känner jag på mig.

 

När klockan ÄNTLIGEN...

Nej, nu går jag händelserna i förväg. Det blev, efter en del ältande och en massa väntande, dags för lunch.

Åt en smörgås kvar från frukosten. Och en Brownie med en kopp kaffe..

 

SEDAN blev det dags att gå till bussen..

På denna resan ältade jag rätt så mycket och kände mig stressad över vad jag skulle köpa när jag kom till stan. Både i matväg och "prylväg"... Ältade lite ekonomi... Och funderade lite kring den här almanackan som jag tänkte börja med. Hur den skulle kunna hjälpa mig...

 

... Och sedan messade mamma, när jag satt på bussen.

Hon frågade om de kunde komma över på fika ikväll, pappa och hon... Och det var ju klart att de kunde! Mäkta lägligt att de hör av sig IDAG av alla dagar. När JAG precis har tagit mig ur en VECKOLÅNG... Kanske till och med MÅNADSLÅNG period av... HELVETE! ... Det var ju passande =) Hade de hört av sig några dagar tidigare, kanske jag hade slitits i tusen bitar, av dåligt samvete och dubbla viljor.

 

... Dock så blev jag lite stressad av att en ny punkt för dagen, helt plötsligt kom upp..

Mitt dagsschema hade ju varit. Äta, äta, bussen till stan. Handla, åkta hem, laga mat... Äta... Ja, och sedan bara fokusera på det..

Men nu blev det istället. Iväg till stan. Skynda mig att handla det jag skulle ha. Kolla lite SNABBT efter almanacka... för att sedan RASKA mig iväg till nästa butik för att handla den mat jag skulle ha... Och KÄMPA för att hinna med första bästa buss hem..

- Och när jag kom hem, skulle jag hinna laga mat och äta. Städa och dammsuga... Och helst även DUSCHA! ..

 

Ja. Jag kom iallafall in till stan. På gott humör... Men ständigt och oavbrutet funderandes över VAD jag skulle köpa och VARFÖR. Vad jag borde köpa FÖRST för att hinna med nästa buss... Och vilken BUTIK som var smidigast att gå till..

DET i sällskap med funderingarna kring allt ANNAT som jag behöver köpa och fixa i vardagen... Och ekonomin med det. Hur jag skulle få allt att gå ihop... Och det faktum att jag fortfarande känner mig rädd och osäker... Inte vågar köpa hem vissa matvaror. Då jag har en djupliggande oro för att börja proppa... Och därmed ångra mig... Och ÄNNU VÄRRE... Börja svälta igen!

 

... Ja, när det gäller rädslan och oron, trivs jag inte ALLS med att äta... Känner mig faktiskt rätt så skrumpen... Men jag ska klara det här den här gången... Jag hoppas väl och TROR att detta bara är tillfälligt. Jag behöver bara komma in i det ;)

 

Väl i stan, gick jag iallafall till den närmaste butik som jag trodde att skulle ha en almanacka som passade bra till det som jag skulle använda den till... Men jag gick in... Kollade lite. Konstaterade att de inte HADE det... Struntade i den sak jag behövde, som FANNS där... Eftersom att jag ville köpa båda eller ingen...

 

... Gick ut... Och raskade mig lite halvstressat, iväg till nästa affär. Mataffären..

Jag hade en lista på de saker som jag hade tänkt köpa IDAG... Men... Ja, jag lyckades ändå missa en sak. En rätt så viktig sak för att kunna laga mat... Stekmargarin...

 

... Jaha. Jo, det blev ju ett ältningsmoment i sig... DET, tillsammans med alla ANDRA saker som rörde sig i huvudet. De saker som jag nämnde ovan..

... Men jag satt på busstationen och väntade på bussen, med en viss ro i kropp och sinne... Det var inga jättejobbiga känslor... Lite ängslan bara.. DELS för att mamma och pappa skulle komma...

 

... Och ju närmre deras ankomst jag kom, desto mer nervös blev jag..

Ja, jag tycker inte om att få besök. Jag får en knut i magen och blir orolig och nervös...

... Antagligen för att jag VET att de kommer, men inte EXAKT NÄR det kommer att ringa på dörren. EXAKT när jag kommer att behöva vara social... Och inte heller vad som kommer att hända. Vad som kommer att tyckas om vad... Vad som FÖRVÄNTAS av mig... Och vad som kommer att kännas av vem..

 

... Jag kom hem. Började direkt försöka mig på att steka pannkakor. Inte det enklaste med de redskap som jag hade..

Men jag gjorde det. Lite stressad inombords. Men inte värre än så..

Det gick halvdant.. Vissa gick sönder. Och vilken värme jag skulle ha för att få den textur(om man nu säger så) som jag ville ha, var inte det enklaste att få fram...

Men det jobbigaste var stressen av allt jag skulle hinna med innan föräldrarna eventuellt skulle komma..

 

Japp, de gjorde det igen. Det gör de alltid. Men mitt fel att jag inte säger ifrån..

De säger att det FUNDERAR på att komma...

... Och ja-a... Jag är inget vidare fan av ovisshet.

 

Men iallafall...

Jag åt... Mer stressad idag. HELT klart. Både frukosten, lunchen och middagen åts med stress i sinnet och relativt fort..

 

Sedan diskade jag.. Började städa...

Och pustade sedan ut framför tv:n...

Ja, jag pustade ut.. Men jag kunde inte slappna av. Jag kände mig glad. På bra humör... Och förväntansfull...

Men jag var samtidigt nervös. Och orolig... Jag satt rak i ryggen och lutade mig inte tillbaka i soffan. Ja, jag kände mig som en pinne. En nervös pinne.

 

... Men så kom de.

Vi pratade. Drack kaffe. Och åt fika...

Och jag... Ja, jag mådde bra... En LITEN hint av ängslan inombords, där vi satt vid köksbordet och umgicks.. Men jag pratade på, precis som de själva gjorde.. Och leendet. Ja, det fanns där, as well :)

 

... När de hade åkt igen, kände jag mig... Ja, jag hade ångest. Det hade inte hänt något negativt. Men vi hade pratat. Dagen hade varit stressig och händelsefull... Alla förändringar som jag skapar mig i vardagen. Allt som planeras tillsammans med familjen... Det där lilla som pappa ska fixa åt mig... Allt som JAG ska fixa. BEHÖVER fixa... Och det faktum att jag har bestämt träff med mamma och pappa... "En bokad dag" ...

 

... Ja, det blev för mycket...

Men förstå mig rätt. Detta var ängslan. Ångest. Inget annat.

Jag var på bra humör. Var SUPERTACKSAM för att föräldrarna ville komma över och göra mig lite sällskap. Bara umgås... Och ÄNNU mer tacksam och glad att de vill träffa mig för en filmkväll på fredag nästa vecka ;D

... Det är bara lite mycket på en gång. That´s all :)

 

Ja. Det blev diskning efter fikat. Och sedan sjönk jag ner framför tv:n och tittade på bakningsprogram... Medans tanken att jag ville steka upp den sista pannkakssmeten som inte hanns med tidigare, störde mig en aning. GNAGANDE tanke.

 

.. Den här gången skulle jag steka tjocka pannkakor. Små, som jag sedan staplar i lager, med fyllning emellan.

Och så blev det.

Jag använde en liten kastrull och stekte i. Men bara på ena sidan. Så får se hur de smakar i konsistensen imorgon. Smakade den nämligen inte idag. Då mina måltider är över för dagen. Men har ju fyra chanser imorgon ;)

 

... En sista notering.

Något som stör mig och ger mig ångest vad gäller ätandet. Som gör det lite tungt att fortsätta, är VAD jag ska äta. Att försöka laga till någonting av det jag har hemma, när jag är så rädd för att köpa hem matvaror... Ja, det känns lite kärvt(stavning)..

... Jag menar. Jag vågar ju köpa hem sådant som man kan köpa i minipack... Så att det inte gör någonting om man råkar hetsäta. Och som jag inte behöver slänga, om allt spricker... Men jag vill ju inte LEVA på snabbmat...

 

... Men det löser sig nog. Ger jag mig själv tid, så får jag nog hem både den ena och andra varan. Till slut vågar jag äta och köpa precis vad jag vill... Till och med sådant som OFTAST proppas av mig!

 

... Men det känns ändock som om jag kommer att lyckas HÅLLA på rutinerna den här gången.. Sålänge som jag inte tappar tron och den starka viljan. Tvivlar jag, så spricker det.. Ägnar jag en FUNDERING till svälten, så kommer jag att vräka...

Så.. VILJAN.

 

Därför så är det bra om jag får hem en sådan där "pepp-almanacka" snart. Tänkte till och med köra med stjärnor eller liknande för saker som jag uppnår och klarar av i vardagen. Så kanske det gynnar även städning och tvätt :) ... Och jag har även funderat på om en hund kan vara en belöning efter ett antal månader av success ;D

 

God natt med er iallafall <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards