Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Tips

Av D - Fredag 17 mars 00:58

... Jag tvingade mig själv att sitta uppe till tre, inatt igen... -Såg klart på TheMissing, vilket kommer att ske även idag...

... Sedan så lyssnade jag på musik och stirrade på mobilskärmen med musikvideos, eftersom att jag återigen kände mig otrygg och lite rädd med mina läskiga bilder i huvudet... Ja, jag känner mig skör nuför tiden. Det känns inte som om jag kan gå och lägga mig utan att se läskiga bilder och höra obehagliga ljud i det tysta. -Men bara när det är mörkt, eller vid halvöppna skåp och bakom duschdrapperiet... Och jag vet ju att det är för att jag tänker på det, eftersom att jag kan koppla av när jag lyssnar på musik och stirrar in i en rörlig skärm...


...


Idag klev jag upp när klockan ringde... tror jag... Men jag minns inte...

Jag såg på en snutt av MalouEfterTio, och sedan på HemTillGården och JudgeRinder, innan jag gick iväg till bussen för att åka in till stan en vända och handla...

... Jag drack en banansmoothie med lite snabbkaffepulver i, på vatten...


... Jag klev av på det första stället som någon stoppade bussen på, och så gick jag till den affär som jag, nuför tiden brukar handla på...

Jag köpte mig en färdig baguette, och en påse(ungefär 200g) lösviktsgodis då jag inte hittade någonting annat(intressant)...

... Sedan tog jag en promenad till en hållplats några minuter bort, och väntade på nästa buss hem...


... Jag åt min baguette, det första jag gjorde när jag kom hem. En med räksallad eller om det var skagenröra... -Minns inte riktigt...

Och så har det typ blivit tv... Tv, tv, tv... Jag har kollat BlocketHusdjur. Gått igenom lite bloggar och sådant, som jag har följt ett tag "till och från"...


... Och så har jag tvingat i mig själv en massa godis(ja, inte mer än 200gram, eftersom att det var vad jag köpte), utan att ens vilja ha det..! Ja, det har känts som om jag har proppat, vilket har gjort att jag tvivlar på hur jag ska få ätandet att gå ihop...

Jag menar. Ätstörningen har känts ganska lugn, de senaste dagarna... Jag har kunnat äta och har inte tänkt alldeles för mycket på hur mycket jag äter eller vad... -Ja, jag för ju loggbok varje dag och räknar kalorier.. Men det har ändå känts som om jag har varit rätt så lugn och nöjd...

... Och idag var ju inget proppande, även om det kändes så. Jag hamnade på ungefär 1600kcal.. vilket är lagom vid stillasittande(skulle jag tro)...


... Men jag har iallafall funderat på morgondagen och vardagarna "hädanefter"... Hur jag ska hantera det hela. Vilka regler jag ska ha...

Jag har funderat på ifall jag ska handla helggott imorgon eller bara köpa något litet på butiken i byn och passa på att diska och äta upp frukten istället... och sedan handla helggott på lördag...


Jag har tänkt lite på hund...


Ja! Och så har MinHandläggarePåFörsäkringskassan mailat mig och efterfrågat en uppdatering om hur det går med att komma ut på sysselsättning.. -Om jag har kommit igång...

... Jag svarade att jag väntade svar från JobbCoach... -Och så tog mailkontakten slut... Så hon ville väl inte mer än så...


...


Jag har säkert glömt en del...

Men glömt är glömt, och nu ska jag vänta in att TheMissing börjar.. och slutar. Sedan blir det musik och så småningom sömn.

ANNONS
Av D - Onsdag 15 mars 00:56

Jag är så trött att ögonen inte orkar vara öppna längre...

Jag gick inte och la mig förren strax efter tre imorse, efter att ha tvingat mig själv till att se film efter serie efter serie på tv:n...

Låg sedan och lyssnade på musik, då jag såg läskiga ansikten framför mig och inte skulle kunna känna mig trygg i mörkret annars...

.. Och så gick jag igenom en kris eller ett smärre katastroftänk i eftermiddags/kväll, vilket antagligen tog en del på krafterna...


...


Jag klev iallafall upp imorse klockan kvart i tio, efter att ha drömt en mardröm om att jag råkade lägga min tygpåse som jag alltid tar med mig till affären när jag ska handla, på rullbandet i affären... Det blev nämligen ett stort missförstånd, då jag inte alls skulle ha betalat för påsen. Men kassörskan skällde bara ifrån och frågade hur hon skulle kunnat veta det...

... Jag tror att mardrömmen kom sig av en sådan enkel sak som att jag igår, rullade ihop tygpåsen och höll den som en knycklad boll i handen, istället för att ha den hängandes runt armen, som jag brukar ha... -Antagligen.


... Men iallafall...

Jag satte mig nog vid tv:n. Såg på MalouEfterTio, tills HemTillGården började... Såg på den, och...

... Ja, just det, ja... Efter det, gick jag iväg till bussen. Skulle ju in till stan idag och handla, tänkte jag...


... Köpte mig en färdig baguette och en liten godispåse, och tog sedan en liten omväg tillbaka till busstationen... Och eftersom att promenaden bara tog ungefär en kvart(kanske tjugo minuter) ändå, bestämde jag mig för att stå upp och vänta på bussen, den kvarten som var. Även fast det fanns sittplats ledig...


... När jag kom hem...

Jag satte mig nog rätt så direkt och åt min baguette... framför tv:n...


...


Jag har kollat BlocketHusdjur, ett antal gånger. Funderat hund... Grubblat över kartongerna i mitt sovrum, och känt att jag verkligen behöver bli av med alla dessa retursopor därinne, så att jag kan få in skrivbordet där och en gästsäng i vardagsrummet... Jag har funderat på ifall jag ska ställa in min gamla säng härinne som gästsäng och sedan köpa en ny till mig själv istället... Och jag har funderat fåtöljer, och nästan stressat upp mig själv vad gäller dessa, igen...


Och så har jag gått in i ett tungt och stressat katastroftänk, för några jobbiga timmar...

... Jag skrev ett inlägg om det, i hettans stund, i min känslobok. Texten blev bra och jag hade gärna velat dela den, då det måste finnas fler än jag, som känner sig oroliga och rädda för vårt samhälle och att leva bland människor som ofta helt utan fullgod anledning, vill andra människor illa... Fler än jag som, förutom alla onda och hänsynslösa människor som vill varandra onödigt ont eller skadar andra för egen vinning, också kan känna en viss rädsla för diverse naturkatastrofer och liknande... Ja men, egentligen rädsla och oro för det mesta som man inte själv kan kontrollera...


Jag hade en sådan stund idag, då dessa känslor var extra överväldigande...

Jag menar. Jag känner ju alltid när jag tänker på det, att jag är rädd, osäker och orolig. Men ibland får jag pauser ifrån att nervöst gnaga sönder min själ på det...


... Men jag valde iallafall att inte dela inlägget, då jag känner mig osäker på vem som kan komma att, på något sätt använda det emot mig... -Ja, jag litar inte till 1% på mänskligheten... Det finns jättebra och goá människor... men alldeles för många som... inte är det... Så att...


...


Annars har jag nog inte gjort så mycket idag...

Jag har ätit. Både choklad och baguette... Och druckit en jättegod egenmixad smoothie på en kiwi, en liten klyfta apelsin och några småbitar ananas.. Och så vatten.


Jag har sett på tv... Kollat husdjur...


... Och så har jag planerat att jag ska, som nummer ett, diska. Som nummer två, handla/äta... Och som nummer tre, skära upp morötterna och lägga i frysen, imorgon...

Jag skulle verkligen behöva tvätta kläder och få ordning i sovrummet, också... Men...


...


Jag fick svar från JobbCoach, imorse...

Hon frågade hur långt jag kunde cykla eller promenera ifall hon hittade en gård i mitt område, som jag kunde vara på... -Ja, cykel har jag ingen. Men promenera kan jag göra ganska långt.

ANNONS
Av D - Torsdag 9 mars 01:00

... Hmm. Lång dag idag, men nu vill jag sova...


... Jag vet inte hur långt mitt inlägg kommer att bli i förhållande till dagen... Men jag börjar, så får vi se...


...


Jag vaknade imorse vid halvtiotiden, tror jag, av att pappa skickade ett meddelande i familjechatten. -Och efter det, var det ju helt omöjligt att koppla av! Det kom mess på mess på mess. Säkert ett i sekunden, av diverse syskon och föräldrar som hade någonting att säga till varandra..!

Själv deltar jag ytterst(ytterst) sällan i dessa konversationer, då det för det första, går väldigt fort och man inte hinner svara på det ena innan tio mess till har blivit skickade! Och för det andra, känner jag väl att jag hellre skriver det jag vill säga till någon, till bara den personen... eftersom att jag nästan aldrig har någonting som jag behöver att alla tar del av på en och samma gång(men det är kul att läsa alla tokerier som skrivs!)...


... Men, men...

Jag klev iallafall upp strax därefter... Satte igång tv:n och satte mig och glodde en stund...

Eftersom att det framgick i familjechatten att pappa var ledig, och jag såg att mamma inte sov efter att ha jobbat natt, bestämde jag mig till slut för att messa henne och fråga ifall de hade tid och lust med besök från mig "idag eftermiddag, eller någon dag framöver"... -Och som vanligt, var det inga problem...


... Jag var lite osäker på att ens messa, eftersom att jag, varje gång som jag inspekterade mig själv i spegeln, kände att jag nog var lite skitig i håret ändå...

Men eftersom att jag messade och frågade ändå, slängde jag mig in i duschen innan jag gick.


...


När jag väl hade kommit in till stan, var det precis så att jag kunde springa från den ena bussen till den andra, då min buss till stan var lite sen... och egentligen hade jag inte lust att vänta i en halvtimme, på nästa...


... Hos mina föräldrar, pratade vi. Och det var väl det vi gjorde.

Mamma och jag pratade. Mamma, pappa och jag, satt och glodde. Pratade. 16åringen kom hem en stund innan sin träning. Pratade ytterst lite...

Och så blev det soppa och pannkakor. Mer småprat. Lite småprat framför tv:n. Foton på 20åringens lilla pojke, som skickades omkring mellan mobilerna.. Fika, och sedan hem och adjö.


... Ja, det blev ju såklart mycket prat om nytillskottet till familjen. 20åringens lilla bebis på knappt en vecka... Att titta på lite foton, och diskutera deras situation och deras besök i april...


...


När klockan var åtta, var jag hemma igen.


Jag messade 24åringen, på vägen hem. Och sedan, nu vid tiotiden någon gång, messade hon tillbaka. Och vi har fortsatt diskuterat lite 20åringens och hennes killes situation. Delat några foton, och diskuterat nätdejting... Ja, för min egen del då. Jag menar. Jag borde börja dejta, för att jag är olycklig och jag behöver att någonting går framåt i livet och att jag finner mening. Men jag är ju bara så paranoid..! Jag menar. Jag blir väldigt rädd och osäker för minsta lilla, och jag litar inte på någon!


... Nu blir det iallafall sängen. Jag är trött, trots den oro och ängslan som brusar upp min själ just nu...

Av D - Söndag 26 feb 02:04

Jag vet inte om jag ska gå och lägga mig alls idag... Jag ska nämligen åka in till stan imorgon klockan åtta, har jag tänkt mig... Ta en lång promenad. Möjligtvis slappna av lite, och handla en del...

Och även om jag är trött nu, rent psykiskt och fysiskt, är jag för uppe i varv för att vilja gå och lägga mig. Jag flänger bara runt i lägenheten. Hit och dit. Pendlar mellan datorn, tv:n, köket och badrummet... -Och att mina ögon håller på att falla ihop, det bryr jag mig inte om!


...


Igår natt eller idag morse, gick jag och la mig vid halv fyra. Det var en hemsk dag igår, och det sista jag tänkte innan jag somnade, var någonting som gav mig svettande ångest"attacker"... Jag är verkligen inne i en sådan där period igen, där jag känner mig gnagande orolig och nervös. Som om hela världen kommer att rasa samman under mina fötter "när som helst nu!"... -Och jag vet inte hur mycket mer själen och sinnet kommer att orka ta..!


... Vaknade när klockan ringde vid kvart i tolv...

Klev upp. Såg på tv och åt. Antagligen. Jag minns inte riktigt...

Funderade antagligen mer på "de där skorna..", och oroade mig och ältade...


... Efter några timmar, fick jag för mig att ta en promenad... Trots att jag egentligen inte ville gå ut när jag hade "mitt skobekymmer"... Jag menar. Det skulle kännas fel att ta andra skor när jag går ut, när jag nyss har köpt nya.. Men det skulle kännas jättejobbigt att använda de skor som just nu ger mig en sådan himla ångest..!

... Men jag tog andra skor. Jag funderade en stund på hur jag kunde göra mina vinterstövlar mindre för stora... Och så tryckte jag ner ett par hoprullade sockor, en i vardera sko, bakom hälen.... -Liksom sköt fram foten i stöveln...

Jag undvek nya skoskav, och mina fötter mådde bra...


...


Annars har jag bara ätit och sett på tv. Suttit vid datorn, och skrivit i min känslobok...

Räknat kalorier, som vanligt, såklart... Och kollat hundar på Blocket...


Och så har jag tvättat en av mina gammelgamla jumpaskor. De skor som jag hade när jag gick i högstadiet...

Jag har bara orkat med att tvätta en av dem, än sålänge. Men ska tvätta den andra också, inom snar framtid. Jag känner liksom ett extra stort behov just nu, av att ta fram så många backups till de nya skorna, som möjligt. Eftersom att jag egentligen bara vill slänga in dem i en garderob och glömma att de finns, just nu..!


... Och så har jag, halvt som halvt, brutit ihop...

Legat raklång på sängen och inte vetat vart jag skulle ta vägen... Känt mig väldigt uppgiven och förtvivlad... Trött på livet... På allt...

Och bestämde mig då för att dra åt tyglarna, vad gällde ätandet... Jag behövde sätta upp tydliga och fasta regler. Strypa det hela ordentligt.

Och med ens jag hade skrivit det nya schemat och gett mig själv en sista fri dag imorgon, mådde jag lite bättre. Kände mig lite lugnare...


... Ja. Och så har jag klippt av mig lite hår, också. Jag klippte bort några centimeter, då jag bara fick lust...


...


Sådär. Det kanske var allt...

Nu blir det tv. Säkert lite mer springande fram och tillbaka... Och om ingen sömn, iallafall stan om några timmar.

Av D - Onsdag 22 feb 21:04

Jag vill inte längre. Jag vill inte längre. Ingenting går min väg, och jag vill inte längre...


Tårar på mina kinder. Rödsprängda ögon... Ett huvud som värker... Och ooh, denna ångest... Ooh, dessa bekymmer och problem... -Och jävlar vilken oro!

Man kan liksom inte få en paus. Inte en tillräckligt lång paus för att kunna känna att det är värt alla kamper däremellan...


Jag orkar inte längre...

Vissa saker gör jag mot mig själv. Tvingar mig själv igenom... Och vissa saker blir man attackerad av, av simpla misstag, av missförstånd eller av att inte riktigt veta vad man gör... Hur man gör...

Och jag är så trött på att hela tiden ha minst ett stort bekymmer... Minst en motgång, i mitt sinne... Tyngd över själen...


Jag vill bara ge upp för att slippa misslyckas... För att slippa känna av dessa motgångar...

Och samtidigt som jag ger upp med precis alla bedrifter i vardag och liv, vill jag även sluta äta. Ta distans ifrån hela det problemet...

Jag har förstört för mig själv. Och det känns som att det redan meningslösa livet, nu har tagit ytterligare ett steg tillbaka in i den ännu djupare meninslösheten... -Jag orkar inte med fler motgångar nu...


...


Jag klev upp vid strax efter sju imorse...

Hörde att det både blåste och regnade(eller snöade spetsigt)... Visste inte om jag skulle åka in till stan då. Ifall det var värt två timmars väntan utan att ha någonting att göra, när det var både blött, kallt och blåsigt ute...

Satte mig i soffan. Funderade fram och tillbaka... Ältade... Jag kunde inte riktigt tillåta mig själv att vara hemma, då jag skulle ångra det... Men hade inte heller någon större lust att frysa i stan i två timmar...


... Till slut, skickade jag iväg ett mail till JobbCoach. Struntade i att jag sviker mig själv och kanske ger upp...

Och så gick jag och la mig igen...

Bara någon minut senare, skickar hon mess och skriver att det blir inställt "för att de inte kommer att vara där, på grund av vädret"... -Så att det var ju tur att jag inte åkte!


...


Jag såg på tv...

Funderade fram och tillbaka, på vad jag ville handla idag... Jag hade apelsiner på listan, men jag ville ha någonting mer. Någonting onyttigt...

Nej, grejen var ju att jag inte ville det. Jag var inte sugen, men min hjärna är beroende. Varav jag verkligen försökte tänka ut någonting som jag kunde tänka mig..!

Jag hittade ingenting. Och minutrarna gick, utan att jag tog mig iväg till affären... Men jag var ju stressad.. för att handla, det ville jag..!


... Jag gick iväg till slut. Köpte apelsiner och lite godsaker...

Jag åt smörgås när jag kom hem. Såg på tv...


Jag försökte torka av tv:skärmen, och frustrerade mig som bara den på den... Eftersom att, trots diverse olika microfiberdukar, ville inte skärmen bli fri från damm, eller ränder ifrån ett misstag med att använda fuktig trasa en gång... -Och det syns ju så väl i solljuset!


... Någon gång till eftermiddagen, tvingade jag iallafall mig själv att börja med soppan... Efter att ha skrivit av mig i min känslobok...

Skar morötter. Skar palsternackor. Mixade gul lök, lite lätt...

Ja, soppan blev bra. Bara att den kanske mer blev som puré med bitar, än som soppa... Dock hade jag problem med kryddningen. Den smakade bara sött, eftersom att både grönsakerna och löken, är söta... Den kändes inte tillräckligt salt, hur mycket salt jag än tillsatte. Och den krydda jag använde, kändes inte alls...

Det är jättesvårt, det där med kryddning. Men när jag sedan åt en kopp, smakade den gott. Perfekt med dessa små bitar av lök och grönsaker från mixern, som jag la i på slutet. Men även om den inte smakade för salt, blev jag väldigt törstig av att äta den... -Så att jag vet inte hur jag lyckades med det där!


...


Soppan fick stå och svalna i sina koppar och matlådor, för att sedan läggas i frys och kylskåp.

Jag satte mig vid tv:n. Åt lite till, efter en stund...

Jag plockade lite i köket. Torkade av bordet och vissa bänkytor...


Och nu precis, har jag brutit ihop. Då en sida som jag var registrerad på, hade byggts om, så att man behövde registrera sig på nytt... -Vilket inte funkade för mig!

Någonting blev fel, och alla mina tidigare uppgifter gick förlorade! Och då denna sida var någonting som man ständigt tar sig framåt i, känns det bara som ett stort bakslag...

... Och jag orkar inte bry mig längre...


... Men å andra sidan, börjar det kännas så vardagligt att allt går fel. Att det alltid finns en motgång, ett bakslag eller eventuellt bakslag, nu, att det inte känns värt att reagera lika starkt längre...

Jag menar. -Tillåt allt att gå åt helvete. Hantera det när det händer...


... Egentligen vill jag bara bli lycklig. Men för att orka leva, måste jag acceptera att saker händer och inte händer, och att jag inte orkar eller vill det jag önskar att jag orkade eller ville...

... Jag får acceptera livet och tillvaron för vad den är, eller fly undan och försvinna föralltid...


... Jag orkar inte kämpa längre, för någonting som jag antingen inte vill eller orkar nå...

... Borde sluta överväga och drömma hund, också... Eftersom att det aldrig kommer att hända i mitt liv... Inte i detta livet...

... Och egentligen kanske jag bara ska ge upp om sysselsättning också, när jag ändå håller på... Bara ge upp om allt... -Och vadå?


... Men jag vill inte prata med er om det...

Ska bädda ner mig i soffan nu...

Av D - Lördag 18 feb 00:21

... Jag är supertrött.

Har svårt att hålla ögonen öppna, där jag ligger i min soffa och försöker titta på tv...

.. Därför har jag dragit mig för att blogga ikväll... Men.. jag vill...


...


Kortkort, kan jag beskriva min dag...


... Igår, efter att jag hade bloggat, fortsatte ångesten. Jag kunde inte slappna av, och att gå och lägga mig istället för att se på tv, var inget alternativ...

Mycket berodde det nog också på att boxen fortsatte låsa sig och att jag envist ville se att det löste sig, innan jag gav upp för kvällen... Orolig för att behöva försöka sova med ångest och oro...


... Idag när jag klev upp, vid strax efter elva, och satte igång tv:n, upptäckte jag att problemet fortfarande var kvar... Började söka info, fortsatt från igår, om vad som kunde vara fel... Och såg sedan på HemTillGården, innan jag gick iväg till bussen...


Idag skulle jag bara in till stan för att handla. Godsaker och ekologiskt frukt och grönt...


... Medans jag stod och väntade på bussen, här i byn, skickade jag iväg ett mail till KanalNissarna och beskrev mitt problem och frågade vad det kunde vara för fel...


...


... Jag klev av bussen på en busshållsplats i närheten av den affär jag tänkte gå till, som någon passagerare stoppade den på...

Promenerade den bit som var. Lite smått stressad, då jag egentligen önskade hinna med nästa buss hem... -Vilket jag visste att antagligen inte skulle ske!


... Började tyda prisskyltar, och försöka avgöra vilka varor som vilken skylt egentligen tillhörde... Och gick omkring lite halvt stressad i mina beslut och sökanden...

Ja, vissa varor hade jag ju skrivit upp i min inköpslista, och dessa skulle ju hittas. -Vilket nästan uppnåddes.

... Hade ingen lust att fråga någon, idag. Inte ens när det gällde osäkerhet i vilken vara som erbjudandet faktiskt gällde, då "det är något som inte stämmer"... -Vilket försvårade en del!


... Jag fick iallafall ihop en del varor. Även om jag nu i efterhand, känner att det var dumt av mig att tillåta köp av onyttiga varor också.. eftersom att jag hetsar så lätt på dem!


Jag bar den tunga kassen till busstation. Väntade på bussen, och åkte hem...


...


Det stora bekymret med eftermiddagen, kvällen och natten sedan, har varit butikerna.

Jag känner att allt känns så otydligt och det är alltför ofta som det händer att en viss vara inte registrerar rabatten, även om skylten tydligt beskriver precis den produkten... -Antagligen för att de har lagt en likvärdig vara på den hyllan istället, eller något!

Och det händer lika många gånger att man väljer fel produkt av samma märke, för att beskrivningen av vad erbjudandet gäller, är ofullbordad eller utydlig...


Egentligen har det väl inte så jättestor betydelse för mig just nu, men jag vill ha kontroll. Jag vill känna att jag vet vad jag gör, och att det jag gör, också blir vad jag förväntade mig att det skulle bli...


Idag var det en vara som jag skulle köpa till Bonuserbjudande.

Skylten beskrev exakt samma sak som texten på förpackningen gjorde. Och jag dubbelkollade flera gånger om, så att skylten skulle vara placerad under varan och inte över... Och jag kollade de liknande varorna runtomkring...

Sedan, efter mycket övervägande då det ändå kändes som om något inte stämde, köpte jag den... -Chansade...

... Och ja. Jag tror inte att det drogs av något.


Jag tar ju inte emot kvitton, längre. Eftersom att dessa ger mig ångest, då jag får svart på vitt, vilka prissänkningar som faktiskt inte går igenom. Och att jag då får besluts-och prestationsångest av att jag inte orkar gå till kassan en gång till för att åtgärda problemet..!

... Så att, jag vet inte...

Men jag kollade veckobladet för butiken i fråga, när jag kom hem. Och bilden på varan, motsvarade inte den jag hade köpt... -Men allt annat stämde! Och då kan man ju undra hur många som inte kollar veckobladet, som har blivit lurade av dessa skyltar! Och hur många skyltar man egentligen blir lurad av, som bara finns i butiken!


Ja, jag skrev in till butikskedjan, och gav min synpunkt...

Och sedan, önskar jag att jag kunde säga att jag släppte det och kopplade av... Men det gjorde jag inte...

Jag har funderat och räknat på det där. Försökt komma fram till, utan kvittot, vilka rabatter som kan ha blivit avdragna och inte... Och detta är inte för att jag har dåligt med pengar och har kris(jag kan ju inte heller kalla mig rik, -har ju bara aktivitetsersättning). Utan mer för att min hjärna kräver att få veta. Att få ett avslut i frågan...


...


... Jag har sett på tv...

Funderat grönsaker och soppor...

Funderat digitalbox(vilken tycks funka, för tillfället). Vilket energisparläge jag vill ha inställt...


Och jag har ätit..! -Som jag har ätit!

Det blev bara så. Men idag när jag köpte en massa frukt och grönsaker, tror jag att det ska bli enklare att vänja av allt skräp sedan. Då jag har grönsakerna tillgängliga...

Av D - Fredag 10 feb 00:40

... Såhär skulle jag ju inte göra. Jag hade ju lovat... Lovat, som jag så ofta gör... Brutit mitt löfte.. Ångrat mig... som jag lika ofta gör...

... Och jag känner mig uppgiven...


... Men samtidigt har jag en känsla av harmoni inombords, när jag tänker på hur jag skulle vilja att livet såg ut. Vad jag hade velat göra... och hur jag hade kunnat må...

Jag vet inte vad det är för något... Kanske lever en liten del av hoppet kvar... Kanske är det bara en fantasivärld, där minnena om hur det kan kännas att leva, ger mig en förväntansfull känsla...

Men att jag någonsin ska ta mig ur den här skiten och ta mig mot någonting som jag saknar och som gör mig lycklig... Det tror jag inte på... Inte för ett ögonblick... Inte ens i en liten del av ett hörn inom mig...

... Jag tror inte... Har nog slutat hoppas... Men drömmer, det gör jag nog fortfarande, till och från...


...


Imorse...

Jag klev upp tidigt. Eller ja, tidigare än vad jag brukar. Klockan prick tio...

Såg på tv. Låg ner i soffan... Jag var trött. Sliten... Inte så konstigt, efter fyra dagars nästan helsvält...


Så att jag orkade inte gå någonstans idag. Inte ta en promenad till traktikplatsen för att komma iväg tidigare... Vilket gjorde att jag satt och tråkade framför tv:n i några timmar.. Alldeles för många timmar, innan jag gick...

Jag drack lite vatten, i hopp om att känna mig mindre lidande av näringsbristen... Inte ens en morot ville jag ta, eftersom att jag hade planerat att köpa propparmat idag... Jättedumt! Jag vet! Och jag hatar det! Men näringsbristen som jag hela tiden drar på mig, leder alltid till en strävan efter att äta skräp och proppa så mycket jag kan...


Jag hade iallafall grunnat lite grann på hur jag skulle hantera inköpet för att inte få med mig så jättemycket hem. Och jag körde på det vanliga. Det intressanta. Jag köpte bara saker som var prisnedsatta.

Det ledde till att jag iallafall fick med mig mindre(kanske) än vad jag annars skulle ha fått...


Jag vet inte...


...


Jag åkte ju iväg till stan.

Gick in på närmaste affär och plockade på mig allt som jag tyckte var intressant...

Vid det här laget, var jag ju fortfarande hungrig och svag. Och efter att ha handlat, såg jag såå mycket fram emot speciellt en av de saker som jag hade köpt... Min färdigrätt!


... Jag gick tillbaka till busstationen. Fem minuters promenad, kanske...

Väntade på bussen... och åkte hem...


...


När jag kom hem...


Ja, just det. Jag hade fått två brev på posten, också. Som jag såg innan jag gick iväg till bussen, och som jag sedan funderade på, resten av eftermiddagen...

BredbandsNissarna hade skickat en påminnelsefaktura till mig, på en räkning som jag var nästan hundra på att jag redan hade betalt. Men som ju ändå såklart gjorde mig osäker!

Och så fick jag en avi från PostNord, om att jag hade ett paket att hämta ut. En jättekonstig lapp, med endast "Coop" som plats att hämta ut paketet på. Inte vilket coop eller något... Så den gjorde mig ju osäker. Men jag har ändå inte hämtat ut något paket idag, utan tänkte ta det imorgon. Så vi får väl se om de har det...

Det lär iallafall vara LedLamporna som jag väntar.


... Jag har faktiskt orkat diska några skedar och sådär, idag... Inte mycket. Men ändå börjat beta av lite.

Om det ska ske i dagens takt, kommer det dock att ta några dagar!

... Men det är disken, tvätten och duschen, som jag egentligen känner mig som mest stressad med... -Det bara måste bli av snart!


... Annars har jag sett på tv. Ätit... Räknat kalorier, och vägt "maten"...

Jag har funderat aktivitet. Sysselsättning... Intressen...

Och jag har önskat att jag vore mer aktiv...


... Ja. Jag har skickat iväg ett mail till BredbandsNissarna, också. Frågat, efter att ha kollat upp i min kontohistorik, om det har blivit någon miss "för att pengar är dragna från mitt konto"... För att sedan få ett mess från Snubbarna, om att det var något fel i systemet och att vissa blivit drabbade av påminnelsefakturor men kan strunta i dem...


... Och nu till natten, har det bara varit ånger för att jag köpte hem skräp att tvinga i mig själv, igen.. Fastän jag egentligen bara är sugen på soppa just nu...

... Jag hoppas på att morgondagens studiebesök ska leda till någonting gott. Att jag kommer ut och får jobba en del. För att det känns som om det är det enda som kan göra ätandet till lite mindre utav en börda för mig... Och att få komma ut och jobba, gärna tungt, kan kanske göra mig lite mer lycklig.. och ge livet en mening...

Jag behöver en mening. Någonting att leva för... Annars kommer jag aldrig(!) att kunna sluta spela på min egen kropp och hälsa!


...


... Det känns långt att vänta i flera timmar till, tills jag kan gå till bussen imorgon klockan halv nio...

Men jag måste stå ut.

Vill egentligen inte sova, men det skulle ju iallafall få tiden att gå fortare...


...


... Jag mår såhär, varje gång som jag proppar...

Det känns som om jag hade en rätt så lugn period, förhållandevis, när jag svälte mig själv. Mer tillfreds...

Önskar bara att jag kunde fortsätta med det...

"Varför kan jag inte bara köra på det som fungerar?!"... Varför vill jag inte det? Varför känns det så tungt?

Det borde ju inte vara svårare eller tyngre att köpa hem frukt och grönt och liknande, om jag bara gör iordning det så att det går att frysa in... Då slipper jag ju stressen i BästFöreDatum... -Men ändå...

... Och det är säkert till och med enklare att svälta på!


...


... Jag vill proppa... Men jag hatar mig själv, just nu!

Eller egentligen inte. Det känns som om jag borde göra det, men jag hatar mer vad jag gör mot mig själv... och mitt liv... Har väl gett upp om att känna självförakt... Det gör ju ingen skillnad ändå...

Av D - Torsdag 2 feb 01:57

Det känns hela tiden som om det är fredag idag, och det är jättesvårt att ställa om!

Jag är liksom så inställd på att jag ska kunna tillåta mig själv att stanna hemma imorgon. Men eftersom att det är vardag, måste det bli en promenad i stan...


... Det kommer iallafall inte att bli något problem att orka promenera långt imorgon. För att nu har jag ätit mer än ordentligt idag..! Och kommer att så göra, även imorgon och kanske i övermorgon... Men jag gräver ner mig lite inför de dagar som kommer därefter. För att jag får inte...


.. Hmmm.. *Suck*...

Jag... vet inte om eller hur jag ska säga det. Men de kommande dagarna kommer att bli tuffa att orka med. Och varför, kommer jag säkert att skriva om när dessa dagar kommer...


...


Här sitter jag, byxlös. Fryser lite lätt... Men bara lite, för att värmen fungerar härinne i år.

Jag kan inte ha på mig mina inomhusbyxor just nu. Mina tunna, ljusgrå mjukisbyxor.. För att dessa har blivit så väl använda, att de nu har fått stora hål i baken. Och varje gång som jag rör mig, knakar det lite till.. och hålet blir större!


... Så att nu har jag börjat sy i dem. Jag ville inte ha något rakt streck bak i byxorna, så att jag klippte ut en ruta ur en gammal strumpa som ändå ska slängas... Och har nu börjat sy fast den över hålet.

... Så att hela kvällen idag, har jag suttit och sytt. Trätt nål. Fäst tråd... och försökt få lappen att sitta kvar på samma ställe och knappnålar att inte åka ut hela tiden...


... Jag har messat lite med 24åringen. Diskuterat lite kommande händelser inom familjen...

Och så messade 28åringen mig. Hon ville komma över någon helg igen, och sova här. Komma ifrån sin egen vardag...

Och visst. Jag skulle också behöva komma bort ifrån min. Kanske(möjligtvis) glömma för en stund... Men jag har varken diskat, städat, slängt sopor, duschat eller tvättat, på längre tid än vad jag kan minnas..! Så att det känns som om jag behöver göra en sådan himla kraftansträngning om jag ska ta emot besökare.. Även om det bara är en syster som själv har det, enligt mig, äckligt hemma!


...


Dagen idag.


Jag klev upp när klockan ringde imorse.

Eftersom att jag var så himla fixerad vid den här dagens inköp av propparmat innan jag la mig igår, ställde jag klockan på tidigt och tog en förmiddagsbuss(kl. 08.50) in till stan...


... Jag klev av vid affären. Ja, det tar väl ca tio minuter att gå raskt till affären från den busshållplatsen... Vilket jag by the way låg och räknade på hela natten, innan jag somnade... Hur lång tid det skulle ta att gå till affären från busshållplatsen. Hur lång tid det skulle ta att gå emellan affärerna ifall jag skulle gå till båda. Och hur lång tid det sedan skulle ta att gå till busstationen för att ta bussen hem... Ja, och så tiden i affären, såklart.

Jag behövde ju liksom veta vilken buss som var lagom att ta på ditvägen, för att sedan platsa en bra buss för att åka hem med...


... Jag plockade på mig det jag kände för. Och det gick mycket mer smärtfritt än vad jag hade fruktat för med mina gnagande funderingar långt innan jag åkte..!

... Och sedan började jag promenera till busstation. Eller ja, det blev centralstation idag. Då jag trodde att det skulle hinnas med lättare för att kunna ta den buss som jag ville ta...


Jag stressade som en jag vet inte vad. Och den dåliga konditionen gjorde sig verkligen bemärkt! Men det var ju inte så konstigt. Tre dagars nästan hel svält, med åtminstone ett par promenader på det.. Och sedan gå i rask takt i ungefär en halvtimme..! ... Ingen särskilt bra kombination!


... Jag hann med min buss hem. Hann till och med in och köpa en vatten på Pressbyrån och varva ner innan bussen kom...


...


Väl hemma.


Jag gjorde som vanligt och vägde allt jag hade köpt. Det som behövde vägas. Och så skrev jag upp alla vikter och kalorier. Räknade lite grann... och satte mig sedan vid tv:n och åt...

Och det var gott! Jag var verkligen hungrig, och det kändes som en gudagåva att få äta någonting..! Även fast jag åt lite naturgodis igår, också!


... Dock har jag ätit lite för mycket idag, för att inte min plan ska bli jobbig att fullfölja... Men det får så vara. Jag orkar inte... fundera på det, just nu...

... Det enda jag känner nu, som har med ätandet att göra, är ett behov av att proppa för att jag inte kan koppla av. Jag känner inte ro till att gå och lägga mig, fastän att jag fick mindre än fem timmars sömn inatt... Jag vill sy klart mina byxor. Jag vill äta en massa... Och jag vill känna mig.. lycklig... Bekymmerfri...


... Jag har kollat stressbollar på nätet... Och även lite andra nödvändigheter...


...


Det är långt kvar till jag ska på studiebesöket nästa fredag... Och idag har jag funderat på vad som egentligen vore bäst för mig. Att vara på sysselsättningsplatsen som ligger närmare mig, så att de hämtar upp här i byn. Eller att vara på en sysselsättningsplats i stan, så att jag fortsätter köpa busskort och kommer ifrån byn lite grann...

Jag menar. Är jag närmare här, slipper jag ju köpa busskort. Och jag kanske inte lockas lika mycket till att köpa propparmat, eftersom att affären här i byn är så liten och att därför personalen känner igen mig och märker varje gång som jag handlar...

Men är jag i stan...


... Ja, jag vet inte. Jag orkar inte komma längre än så i mina funderingar, just nu...


...


Det kanske var allt för idag...


Ska försöka varva ner lite nu...

Men jag önskar verkligen att det hade varit helg imorgon. Orkar inte åka iväg...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se