.. Okej. Jag ska se om jag kan komma ihåg dagen idag..

Serier igår natt. Small Wonder. Svårt att sova. Ligga vaken och stirra. Vrida och vända på sig.

... Bli lite frustrerad av att vara trött utan sömn...

Men vaknade sedan, imorse runt... Ja, rätt så tidigt. Men jag klev inte upp förrän strax innan åtta.

.. Åt lite frukost, och gick sedan upp hit och bäddade ner mig igen. I en ISKALL säng. Rent ut sagt! Eller rätt ut sagt. Vilket man nu säger.

... Jag frös iallafall som en jag vet inte vad. Och det tog lång tid innan jag "vågade" sträcka ut benen i den kalla sängen..

Kudden var by the way obehaglig hela natten. Ja, båda två. Knöliga och helt fel. Antingen så hamnade huvudet lutat med näsan ner mot madrassen. Vilket är lika med, svårt att andas. Eller så blev det tvärt om. Vilket gjorde att jag inte fick rätt stöd för huvudet...

Låg iallafall kvar i sängen, fram till klockan tolv. Då jag tvingade mig upp för lunch. Åt en lunchmacka. Blev dock inte mätt. Då jag bara hade en tunn ljus macka från helgen kvar framme. Och det var inte ens en rågkuse! Vilket annars mättar ganska så mycket bättre.

Efter lunhen, har det inte hänt mycket. Jag har tråkat mig igenom HELA dagen! Spelat BubbleShooter. Kollat mailen. Läst lite bloggar. Slumpat nya bloggar. Spelat mer BubbleShooter. Kollat lägenheter..

Flyttat ändan till sängen. Sett på lite serier. Small Wonder, såklart.

... Tillbaka till datorn igen. Tråkat, tråkat. Tråkat.

.. Spelat ännu mer BubbleShooter... ...

Ja. Jag vet inte om jag har glömt någonting. Men ska iallafall till Vårdcentralen och träffa en läkare, för provtagning, på tisdag nästa vecka. Personligt ombud ringde dem åt mig. Och hon följer även med mig dit. Såå skönt att hon finns! TROTS att det gör mig even more instängd i mig själv när det väl kommer till sociala situationer.

Jag har väntat hela dagen idag, på att Xsambon skulle höra av sig. Han skulle nämligen prata med A-K idag. Om det här med att han och jag funderar på att flytta ihop igen..

Egentligen är det ju bara att göra. Men grejen är den att jag behöver en trygghet. Någon som kommer att vara ett stöd för oss. Så att allt går rätt till denna gången, och inte rakt åt h*lvetet(!)... Som tidigare gånger!

... Och så känner jag att jag behöver hennes medhåll, för att våga svika mina föräldrar. Och för föräldrarnas skull. Så att de kan känna sig trygga med att jag flyttar 35 mil bort igen. Då är det även bra om DE vet att jag har någon där, som rycker in om det skulle hända något! Om faran åter skulle vara framme.

Väntade och väntade.

... Men ingen Xsambo.

Inte heller någon A-K som skriver och babblar på om hur osmart det vore att flytta dit. Hur jag istället borde stanna nära mina föräldrar och öppna ögonen för den hjälp som finns att få. Här där jag bor nu.. Återberätta för mig, alla de gånger som jag har frustrerat klankt ner på H*vetets stad. Påminna mig om allt det jobbiga som fanns där. Och hur jag har sagt gång på gång, att jag inte längre har några känslor för Xsambon. Hur frustrerad och irriterad. Hur SÅRAD och ensam jag har känt mig med honom..

Ja. Det låter negativt. Men han är min varmaste trygghet. Och min själsfrände i grunden...

När klockan blev... Ja, efter fem. Skrev jag till Xsambon. Och en gång till..

Sedan hörde han äntligen av sig. Han hade mailat A-K. Men inte ännu fått svar. Så vi ska ge henne några dagar. Så hör han av sig igen annars.

.. Jag skulle ju kunna prata med någon annan, för stöd. Då jag har försökt med A-K några gånger tidigare. Men hon är den enda tryggheten(förutom Xsambon) som jag HAR i H*vetets stad... Och det vore ju bra om det var någon just där. Eftersom att det är dit som jag funderar på att flytta.

Nu till kvällen. Tv. Fika. Och film. Tillsammans med mamma och pappa. Delvis 14åringen.

.. Under filmens gång, satt jag och funderade lite grann. Och jag kom fram till att, från och med nu, är jag frisk. Det är ju klart att jag är!

Jag menar. Jag tråkar hela dagarna och jag har inget liv. Men jag kan VÄLJA att ha det! Jag kan VÄLJA att vara frisk! Det är bara att kämpa som F*N, och öppna ögonen för det liv som man har omkring sig.

..För att jag är vid liv. Men jag har valt att inte leva. Jag tittar. Men jag har valt att inte se...

Jag går genom livet med svarta ögonlappar... Ignorerar allt vad livet har att ge. Och önskar hårt att det ska slänga sig över mig. Och servera mig med sig själv.

Jaja. Summan av kardemumman. Nu är jag FRISK. Punkt slut. Öppna ögonen nu, kära D. Åk till H*vetets stad och lev livet. Eller börja ta del av livet här. Utanför din dörr...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...