Ja-a.. Jag vet inte, jag...

Idag har väl varit... en dag, helt enkelt...

Ingenting särskilt. Utan mest vänta på att saker ska hända. På att dagen ska gå.. Som vanligt, dåda.

Jag klev upp imorse, vid strax innan halv nio. Åt frukost, och gick sedan som vanligt upp till sängen och bäddade ner mig igen.

Låg och vred och vände på mig... Och kollade mailen på mobilen, då och då..

Hade fått svar från personligt ombud, på min fråga som jag messade igår natt. Angående provtagningen på vårdcentralen på tisdag. Samma provtagning som störde mig hela förmiddagen. Och halva eftermiddagen. Jag kände bara att jag inte ville gå på något möte. Inte behöva träffa någon läkare. Och jag försökte intala mig själv att det kommer att gå bra.. Försökte få ihop det faktum att jag bara skulle dit. Säga att jag tappar mycket hår och vill ta blodprov för att kanske få reda på varför. Och sedan var det bara att gå därifrån..

Men jag var ändå orolig. Kanske var det ändå fler frågor än bara blodprovet i sig, som skulle ställas.. Men varför skulle det vara det?

... Unken känsla inombords... Men inte värre än så.

Messade personligt ombud och frågade om vi skulle behöva prata med läkaren. Och att jag bara var intresserad av att ta blodprov. Varpå hon svarade att han kanske skulle ställa lite frågor om varför jag trodde att jag hade blodbrist. Men hon kunde inte tänka sig att någonting om livssituationen i sig, skulle tas upp...

Lite lugnare efter det. Skönt att höra. Då kunde jag släppa det och slappna av.

För övrigt. Jag klev upp klockan tolv igen, iallafall. Åt lite lunch. Inte så att jag blev mätt. För att känslor inombords har stört min vilja att egentligen äta. Någonting som jag väljer att inte ta upp på bloggen idag.

Efter det, blev det lite dator. Orkar inte leta i mitt minne. Så jag kan inte säga vad jag har gjort mer än det vanliga. Läst bloggar. Kollat lägenheter. Spelat BubbleShooter. Och så vidare.

... När mamma hade åkt iväg till affären och utvecklingssamtal med 17åringen, passade jag på att plocka ur diskmaskinen. Och sedan direkt på badrummet på övervåningen. Det är ju tisdag. Och tisdag är badrumsstäddag för mig.

... Jag njuter till fullo när jag städar. Jag har någonting att ägna mig åt. Vilket är lugnande. Och så kan jag samtidigt "gå" i egna tankar. Och göra allt i min egen takt..

Men jag gör det bara när jag är ensam hemma. När det inte finns någon risk att bli störd eller stressad. När det inte kommer att låta och dunsa. Pratas och skrattas, och ha sig. Utanför dörren.

Efter badrummet, satt jag vid datorn en stund till. Och sedan tog jag med mig soppåsarna ut till soptunnorna. En kort promenad dit och hem. Frisk luft.

Jag har haft lite kontakt med Xsambon. Messade med honom om flytten till H*vetets stad... Ja, och sådär..

Pappa kom hem vid fyratiden. Vid det laget, låg jag och tråkade på sängen. Stirrade och funderade. Försökte komma på lösningar till en det ena. Än det andra.. Och väntade på att få höra någonting nytt som kan hjälpa mig komma fram till min eventuella framtid i H*vetets stad.. Men ingenting nytt. Inte idag heller. Varken från Xsambons eller A-K:s sida.

När pappa kom hem, satte han igång kaffet. Och dukade bordet för en liten snabbisfika. Då det blev så tokigt med maten, när mamma åkte iväg på möte utan att förbereda varken pappa eller mig.

Åt fika. Och diskade sedan efter det.

Pappa och mamma åkte iväg för att handla snabbmat. Kebab av olika slag. Till mig, 17åringen och sig själva.

Så åt vi mat. Och sedan blev det datorn i en timme. För att sedan se på film.

Jag började kolla lite grann på mina foton och alla bilder och kort som jag har gjort under den här bloggens gång. Funderade nämligen på att göra om BAKGRUNDEN på bloggen. Då svart känns så mörkt. Men kom sedan fram till att denna bloggens karaktär och "identitet" faktiskt är just svart bakgrund och vit skrivyta. Däremot headern kan se ut PRECIS hur som helst.

Film och fika, tillsammans med mamma och pappa. Och nu innan jag bloggade, körde jag en omgång Colour Chain. Ett spel som jag hittade en massa skärmklipp ifrån, idag. Från tiden då jag spelade det som mest. Hade helt glömt bort det spelet! Och när jag kom in på det igen, mindes jag inte ens hur man gjorde!

Annars. Jag har bloggat ett par gånger...

Och jag har försökt att hitta gnistan. Den där starka känslan av att allt är möjligt. Då det helt plötsligt blir en ren självklarhet vart jag är påväg och vill. När jag känner att jag har öppnat mina ögon för en helt ny värld... och faktiskt för första gången på länge, kan SE livet! ... När man blir sådär hoppfull och entusiastisk!

... Känslan kommer då och då. Men den är svår att hitta, och ännu svårare att greppa och hålla kvar! ... Jag glömmer lätt vad jag kämpar för och varför...

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

Kände mig lite småkreativ ;)

Vi hörs ikväll <3

Ja-a... Suck och stön..

... Snart får allt gärna lossna..