... Jag bara gråter och gråter. Min hjärna är överansträngd. Hjärtat orkar inte mer tyngd... Och det jag har mest ångest för just nu, är att åka och bowla imorgon. Då det bara blir pappa, jag och 14åringen. Och så hans kompis. Vad FAN ska jag göra där?! När jag från första början inte orkar. När jag bara ville ställa upp för familjen...

Packat i kartonger. Blivit nästan klar i mitt eget rum. Kollat. Kollat. Och KOLLAT. På olika saker till hemmet, på Fyndiq.

Känt mig stressad.

Stressat. Stressat. Och stressat...

Ja, kanske. Jag minns faktiskt inte..

Fått tid till studiebesök på hunddagiset... Men inte kunnat se något positivt i det... Fastän jag har försökt med just det, i flera, flera månader...

Fick reda på imorse, att det blir bowling imorgon istället. Resultat. Upp och lägga mig och sova igen.

Skriva till min handläggare på försäkringskassan, om bostadstillägg.. Hon var på semester...

Fått reda på att det faktiskt typ inte BLIR någon familj att bowla med imorgon. Börjat må ÄNNU sämre. Bubblan sprack. Jag gråter.

Ringer Xsambon. Pratar med honom. Tårarna forsar ner för kinderna..

Börjar må lite bättre. Hjärtat lättar lite grann.

Lägger på, för Hela Sverige Bakar... Börjar må sämre. Tårarna trycker på... "ORKAR inte bowla" ..

Upp på övervåningen igen. Gråta i floder...

Och nu göra en fuskbloggning, för att BARA få gå och lägga sig.

... God natt med er <3

Nu händer allt på samma gång.