Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 8 oktober 2014

Av D - 8 oktober 2014 21:21

... Vet inte hur mycket jag ska säga... Hur mycket det är värt att gnälla och klanka ner på livet... och sig själv(!), här på bloggen...

... För att det blir bara en massa gnäll. Gnäll. Gnäll...

... Jag VILL vara positiv. Glad. Skratta och le.. Men just nu, är inte det vad mitt sinne vill. Vad min själ känner för... Den bankar och slår, för att få komma ut. Då den vantrivs som självaste f*n därinne!

 

Jag orkar liksom inte bry mig om att se det ljusa i livet. Då jag inte litar på att jag kan uppnå någonting..

Igår natt när jag låg där i sängen. Nerbäddad, och inte kunde sova. Så slog det mig plötsligt som en knytnäve i magen. Ögonen fylldes med tårar, och jag ville bara gråta...

"Varför LEVER jag?". Jag kom på alla de saker som INTE skulle hända. Alla de saker som jag INTE skulle uppnå. Jag insåg hur mitt liv egentligen ser ut. Hur det HAR sett ut... Och hur jag ser min framtid...

... Och jag undrade... Ja, varför lever jag? Vad har jag för anledning? Jag kämpar utan att uppnå... Och jag bara fortsätter. Är blind för hur saker och ting går. Och känslorna som jag borde ha.. Upggivenheten och viljan att bara ge upp. Inse mig besegrad... Eller viljan att kämpa ännu hårdare...

Ja, jag känner bara att jag borde reagera starkare än vad jag gör...

Och när jag säger det, känns det såå fel.. För att jag reagerar väl? ... Eller?

 

Jag skrev iallafall ett inlägg i min dagbok. Ett uppgivet och frustrerat. Ett dödslängtat sådant... "Varför LEVER jag?" "Vad är MENINGEN?" ...

.. Somnade till slut, och vaknade imorse, runt åtta-halv nio. Åt frukost, och bäddade sedan ner mig i sängen igen..

Halvsov. Sov oroligt. Vred och vände på mig. Tittade på klockan. Ja, fram till klockan tolv. Då jag klev upp för lite lunch...

 

Efter lunchen, blev det nog datorn direkt, tror jag. Spelade lite Colour Chain och BubbleShooter. Kollade lägenheter och mailen. Läste lite bloggar...

 

Sedan så är det mesta grumligt och svagt i mitt minne. Jag har suttit och legat på sängen. Tråkat och väntat på att tiden ska gå. Känt mig värdelös av att inte göra någonting viktigt... Och så har jag som vanligt, funderat över situationen och mig själv.

Jag har känt mig osäker och splittrad. Kluven. Inte vetat åt vilket håll jag ska gå. Och bara ältat det faktum, att jag nu är påväg åt två olika håll, i precis samma takt. Jag kämpar som F*N för att ta mig till H*vetets stad. Pratar med Xsambon om det, för jämnan. Och jag blir frustrerad, stressad och orolig... Får ångest för att jag inte vet hur jag ska ta mig dit..

Samtidigt som jag kämpar precis lika hårt för att finna en lägenhet HÄR i närheten. För att inte svika mina föräldrar och göra dem oroliga. Och för min egen skull(!). Då jag faktiskt har testat livet i H*vetets stad flera gånger tidigare.

... Och MITTI allt detta, tror jag mig inte ens klara av det vuxna livet. Det ansvar om det innebär att bo själv. Litar inte på att jag kommer att tillåta mig själv att leva och må bra.. Om ens ÖVERLEVA(!)... När jag väl får chansen att själv välja. Att ta distans från människor och verkligheten.

 

Min själ KRÄVER att få komma vidare nu. Att få uppleva, upptäcka och uppnå någonting i livet. Att ge det hela en mening... Men jag kan inte tillfredställa den. Då jag bara beter mig som en jojjo. Tar mig ingenstans. Rör mig bara uppåt - lika fort neråt. Framåt - lika fort bakåt... Och snurrar en J*VLA massa!

... Och jag känner mig såå ensam.

 

Har pratat med Xsambon i telefon. Diskuterat det hela, och gnällt en hel del.

Pratade i ungefär en och en halv timme.

... Skrev till Personligt ombud, av ren uppgivenhet och frustration... Jag BEHÖVER ifrån den här skiten! Jag BEHÖVER röra på mig!

 

En del Small Wonder på mobilen.. Och messande med Xsambon..

Åt en MASSA onyttigheter! Bara VRÄKTE i mig! Då jag inte orkade längre. Och bara ville döva smärtan..

Sedan när det var dags för middag, kompenserade jag det. Eftersom att matlusten var borta... Och jag åt bara några tuggor..

 

Upp hit. För några avsnitt Small Wonder. Och sedan ner för lite tv.

Film med mamma, pappa och 14åringen.. En kopp kaffe...

 

..Och nu blir det sängen.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 8 oktober 2014 16:07

 

Visa mig vägen. Och jag skall följa den.

Hoppet drar sig längre och längre bort.. Bleknar mer och mer... Ju längre jag kämpar utan att lyckas. Ju mer jag springer. Utan att nå fram... Ju mer jag inser mina begränsningar...

 

... Jag behöver en knuff.

ANNONS

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se