Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 14 oktober 2014

Av D - 14 oktober 2014 22:37

Okej. En sammanfattning om dagen idag.

 

Gör ett försök =)

... Igår natt var nog som vanligt en rätt så jobbig natt. Minns inte så mycket. Men minns att jag skrev av mig några gånger i min dagbok. Lite sådär... Kanske mycket frustrerat..

Men som sagt. Jag minns inte riktigt...

 

... Ja, ingen dagbok, tydligen... Hmm. Då var det väl något annat då :P

Men jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Klev inte upp. Utan låg kvar till klockan kvart i nio istället. Då jag inte "vågade" äta frukost eller ta min vitamintablett. Ifall det skulle visa fel på blodproverna då.. Lika bra att vara säker liksom. Även om det antagligen varken gör till eller från!

.. ANNARS var jag beredd att påbörja min nya matrutin idag ;D

 

Iväg jag går, till bussen.

Känner mig osäker. Och orolig. Nervös. Då jag inte visste riktigt vad jag var påväg till. Hur mycket jag skulle behöva prata.. VAD det skulle pratas om! Eller med VEM jag skulle prata!

Men jag gick dit. Ändå vid rätt så gott mod. Anmälde mig i receptionen. Och "letade" mig sedan fram till rätt "väntrum"..

 

Satt och väntade med blicken ner mot golvet. Obehag. Obehag. Obehag. Ville inte titta upp. Riskera att möta någons blick. Ville inte röra en fena. Riskera att dra till mig blickar... Ja, jag satt där och önskade att han inte skulle komma. Att han, som många andra, får förhinder utan att meddela..

... "Ähh. Det där blodprovet är nog inte så viktigt ändå"...

 

Väntan. Väntan. Lång väntan. 

Och så kom han. En trevlig, rätt så ung St-läkare. Han pratade lugnt och sansat. Vänligt och inte alls överkörande... som vissa andra läkare kan verka. Och han hade en HIMLA respekt för mina egna val och känslor! GULD VÄRD!

 

Däremot så frågade han mycket frågor om sådant som jag hade hoppats slippa. Det som Personligt ombud sa att "Nej det kan jag inte TÄNKA mig att han kommer att ta upp"(något liknande)... Ja, det togs upp.

... Han frågade om det förflutna. Pressade lite försiktigt efter vad som tidigare hänt. Diagnoser. Ja, och vad som händer i mitt liv just nu. Hur jag mår. Och vilka problem och bekymmer som kvarstår..

Och så undrade han lite och erbjöd olika stödformer. Terapeut, kurator, mediciner m.m Men han sa även att han behövde prata lite med sin handledare. Och att han gärna träffar mig om en månad igen. För uppföljning..

 

Innan vi avslutade, räknade han upp en VÄRLDANS massa olika undersökningar och prover som han ville göra! Typ EKG. Lyssna på hjärtat. Ta blodtryck och puls. Vikt och längd... Urinprov... Ja. En MASSA! Jag hann inte riktigt med... Och det slutade med att det enda som kändes okej, var just det jag kom för. Blodprov.

 

Så. Så blev det. Jag gick vidare till provtagningen. Väntade med en nummerlapp i handen. Blicken ner i knät. Tills jag hörde en röst. Och det var min tur.

Med denna kvinnan. Denna lite smått obehagliga och rättframma medelålders kvinnan, kände jag mig tryggare. Kunde titta henne i ögonen någorlunda. Kände mig inte särskilt spänd. Och jag kunde prata lite mer fritt. Trots att just DET, var rätt så spänt. Men inte i jämförelse till ANDRA gånger! Inte alls. Frihet =)

 

Efter mötet, mådde jag ändå rätt så bra. Men kriget inom mig, bubblade upp ordentligt. Jag grubblade och funderade. Ältade och försökte leta lösningar. Kände mig missnöjd och orolig. .. Och jag kunde inte komma fram till NÅGONTING. Vilket håll jag än lutade mig, kändes fel...

 

Ja.

Men in på affären för att köpa en MASSA ätbart och drickbart! Både onyttigt, som nyttigt. Matigt, som "snacksigt"... "Det blir ju ändå ingen rutin på någonting idag. Imorgon börjar jag" ...

.. Och. Så blev det till att leta plats att sätta sig och äta. Efter ett möte, hade jag ingen som HELST lust till att sätta mig där det gick omkring folk. Inte där det SATT folk. Eller någon kunde se eller höra mig. Ville helst inte höra eller se någon, själv heller..

 

Det tog sin lilla tid. Men jag hittade till slut en plats, på ett "öde" fiskeställe.

Åt och proppade. Fort och utan kontroll. Och sedan gick jag till bussen, under småångest.

 

Väl hemma, blev det dator en stund. Minns inte vad jag gjorde. Men ytterligare lite grubblande. Och så ColourChain på det. Läste säkert bloggar och kollade mailen. Kikade in på lägenheten för att se vart jag står... Och sedan, när mamma  åkte efter pappa till jobbet, för att se om hon kunde komma ikapp med hans mobil som han glömde, passade jag på att hoppa in i duschen.

 

Sedan, mer dator. Och efter en stunds grubblande, ett par sms till Xsambon. Bestämde mig för att ringa honom efter middagen. Då jag behövde prata av mig med någon..

Sagt och gjort. Vi pratade i ca en timma och femtio minuter. Tjat, tjat, tjat från min sida. Vilket fick mig att till slut inte orka prata mer. Då ältandet gjorde mig både frustrerad och förvirrad. Uppgiven och "maktlös"... Vägarna suddades ut, och jag försökte förgäves måla tillbaka dem. Hitta en lösning på detta "olevnadsbara" livet..

 

Så. Vi la på. Och jag gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma. Och efter en stund, kom även 14åringen och 17åringen hem och joinade.

.. Vi kollade lite kläder på internet. Mätte 17åringens byxstorlek... Pratade, och smågluttade på tv:n..

Jag kände mig framåt och glad, trots tvivlet och uppgivenheten i bakhuvudet. Och jag var aktiv i att hjälpa både 17åringen och 14åringen i vad de ville ha hjälp med. En lätt och framåt känsla ;)

 

Annars. Jag har skrivit några nya scheman. Så att allt ska kännas klart i huvudet, i min färd mot ett bättre liv... Och nu på kvällen, skickade jag iväg ett mail till min kontakt på kommunen för att fråga om vad som krävs för att ha rätt till kontaktperson eller liknande. Kanske är DET det enda som behövs för att ge mig en kick till att ta tag i livet och att orka/våga(?).. Vet inte riktigt hur det funkar. Men klart värt att kolla upp iallafall.

 

Så. Matrutiner. Och att ta sig ut ur huset varje dag, står först på min... Ja, lista ;D Sedan blir det "fysisk aktivitet" och att vara social ;) Praktikplats och flytt till eget.

 

God natt med er<3

 

 

Av D - 14 oktober 2014 15:24

 

.. Att försöka, är mitt enda alternativ. Orkar inte med desperation och uppgivenhet. Att nästan slita håret av mig, för att det inte finns några möjligheter... Det är den enda framtid jag kan se. Men jag gör vad jag kan, så länge som jag kan ;) ... Kanske får jag ordning på allt innan ja flyttar och "blir vuxen". Så att jag slipper hamna under vårdens kontroll igen..

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards