Ja-ha.

Då blir det lite bloggning nu då.

Har svårt att slappna av och ta mig till att blogga. Men sängen kallar..

Jag börjar från natten igår, och tar mig till nuet. Om man säger så.

.. Igår var ju en jobbig kväll, när det gällde min nya matstruktur. Jag tänkte alldeles för mycket. Kände mig pressad. Orolig. Osäker... Det var en enda röra i mitt huvud..

... Okej. Där tog det stopp. Men det finns ju i gårkvällens inlägg.

Men...

Nej, sorry... Jag tycks inte kunna minnas gårnatten så väl...

Får väl hoppas att jag kan minnas denna dagen, iallafall.

Jag vaknade vid kvart i åtta, av larmklockan. Klev direkt upp och började koka gryngröt.

Det gick bättre denna gången. Och det blev lite mer i min smak. Konsistensen och sådär...

Men däremot brände jag mig som f*n på skålen som jag värmde gröten i. Jag har fått en står hård bubbla på pekfingret, som ömmar när jag trycker lite lätt på den.

Aj. Aj. Aj...

Efter gröten, blev det upp och bädda ner sig igen. Halvsov eller sov en stund till. Och så när klockan blev tio, gick jag ner och hämtade mig ett äpple och ett glas juice.

Vid det här laget, hade precis en av bilarna utanför vårt hus, kört iväg längsmed grusvägen. Frågan om det var bara pappa som åkte eller ifall jag nu var ensam hemma, slog mig. Men jag tänkte inte mer på det. Det spelade ju inte så stor roll, när jag ändå tänkte ligga nerbäddad till tolvtiden som alltid.

Så låg jag där en stund.. Funderade kanske lite grann. Antagligen på hur jag borde äta. Att jag inte fick ihop det, det eller det. Inte vågade äta det, det eller det, vid den, den eller den tiden. Inte byta ut det, det eller det. Då jag inte ville missa det, det eller det vid just den tiden. Att byta ut NÅGON näringskälla, kunde ju betyda att kroppen inte får samma näring VARJE dag(!)...

Ja, jag vet inte. Det är svårt att förklara hur jag tänker och känner. Men det är en rädsla för att inte få i mig samma sak varje dag. För att inte kunna äta med samma tids mellanrum varje måltid... Och att inte äta tillräckligt varierat, så att jag får i mig allt jag behöver. Samtidigt som jag har svårt för att byta från en slags måltid, till en annan. "För att då får jag ju inte i mig samma sak som igår". Svårt för att äta samma slags livsmedel(eller sånär samma) två gånger per dag. Då det kanske blir för mycket av någon slags näring då...

Ja. Men jag går vidare.

Tydligen råkade jag somna till, någon gång där efter tio. Och vaknade sedan vid tio i elva och såg att min mobil blinkade. Kollade. Och det var mamma som hade messat "Kaffe sex koppar tack"... Det var fem minuter sedan. Och när som helst kunde de vara påväg in genom ytterdörren och förvänta sig kaffe(!).

... På med morgonrocken. Ner för trappen. In i köket. Och helt nyvaken, under stress, försöka förstå vad jag gjorde när jag spolade vatten i perkylatorn(stavning). Och sedan räknade mått efter mått, i all hast.

... Upp för trappen igen. Och snabbt som jag vet inte vad, börja dra på sig kläderna.

Mamma och pappa kom hem medans jag fortfarande höll på att klä på mig, och sedan blev det lunch tillsammans.

... Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Vattnade mina växter... Och sedan läste jag nog lite bloggar. Kollade mailen och blocket... Och spelade kanske lite ColourChain...

.. Jag minns även att jag började kolla upp lite gamla diagram och sådant som jag hade gjort FÖRRA gången som jag gick igenom en sådan här period. Ja, förra gången som jag hade PRECIS det här problemet med ätandet! ... Bara för att se om jag kunde få lite ny förståelse och kunskap om dessa saker som jag är så rädd för. Och därmed våga äta. Våga variera min kost. Våga äta samma sak två gånger under en dag. Inte vara rädd för att äta med liiite varierat tidsmellanrum...

...Jag vet inte... Allt det där kollade jag ju inte upp. Bara typ vad  som är bra och dåligt att äta. Vilka näringsämnen som är mer eller mindre bra... Samtidigt som jag försökte övertyga mig själv om att jag inte behövde VARA så noggrann. Orolig. Då jag egentligen kan äta ALLT. Bara det är i lagom mängd.

... Men allt det sista i förra stycket, är saker som jag VILL kunna lära mig, däremot.

.. Kort därefter, var det dags för mellanmål nummer två. En knäckemacka med någon slags "tubost".. Ja, ost på tub :P och ett par otillagade falukorvskivor på. Har aldrig testat den kombon förut. Men det var väldigt gott =) Och så ett glas juice till det.

... Och det var HÄREFTER som det blev för mycket, och för mig, helt oacceptabelt. Jag insåg att jag inte kunde tillåta mig själv att HA det sådär. Man får nog ta och välja ibland, på den fysiska och psykiska välhälsan. Och jag sitter ju trots allt inte i sjön med min vikt, heller. Och inte heller mår jag dåligt på ANDRA sätt, rent fykiskt, av hur jag äter... Så. Det är inte värt det.

... Jag satt nämligen häruppe på rummet, efter att ha fått för mig att jag måste räkna ut när jag bör äta nästa gång, för att få PRECIS lika långt mellan restrerande dagens måltider. Det vill säga, lika långt mellan lunhen, mellanmål nr2, middagen och kvällsmaten.

Försökte räkna EN gång.. Det blev fel. En gång till. Fel igen. En tredje, fjärde och femte gång. Frustrationen steg. Bubblade. Jag försökte igen, och igen och igen. Beredd att gå på promenad. "Men jag MÅSTE ju räkna ut när jag ska äta resten av måltiderna, först!" .. Och det blev bara FEL, FEL, och FEL! HUR jag än gjorde, blev det olika låg tid mellan alla målen. Eller två av dem. Och jag KUNDE bara inte ACCEPTERA att det var en kvarts skillnad någostans(!)...

... Jag satt väl i någon timme. Och lyckades aldrig få det rätt. Insåg hur befängt det var att hålla på med en sådan sak. Hur onödigt dumt det var att känna ett sådant tvång, "på grund av vad? Rädsla?" ... Men jag KUNDE inte tillåta det SKE. Att jag åt med olika tidsmellanrum(!)...

... Men jag la mig iallafall på sängen. Bestämde mig för att gå tillbaka till "frukost, lunch och middag... och kvällsfika tillsammans med mamma och pappa, varannan vecka" ... För att, så är jag van att äta. Och där kan jag hantera mig själv. Ja, bättre än nu, iallafall! Jag har ju mina "tvång" eller vad man ska kalla det, DÅ också.. Men inte ALLS i samma utstreckning och intensivitet! Och inte heller så att det blir jobbigt på samma sätt.

Tankarna gick dock. Om att jag faktiskt VILLE kunna äta mellanmål. Då det, rent fysiskt och i småätar - och stressätarperspektiv, är BARA positivt... OCH eftersom att DET var vad jag hade planerat! Ställt in mig på, och sett fram emot...

"Men det skulle aldrig gå..."

Det var kallt och jag frös. La mig på sängen och drog morgonrocken likt en filt, över mig. Kurade ihop mig ordentligt, och vilade hjärnan ett tag. Kände hur trött jag blev. Hur stilla och tyst det blev.. Rent känslomässigt...

Sedan blev det ner för middag. Idag skulle det bara bli PanPizza och Pirog. Jag tog en av varje. Lyckades bränna sönder tandköttet lite... Japp. Att bränna sig. Dagens otur.

... Efter det. Upp hit och hämta dagboken, punktlisteboken och mina två pennor. För att sedan sätta sig vid tv:n. Tillsammans med mamma.

Mamma halvsov iochförsig. Men jag var ändå inte så med. Jag funderade fortfarande på kosten. Alla dessa måltider. Hur jag ville äta och vad. Hur jag INTE kunde äta(!)... Och det faktum att tanken hade slagit mig, att jag kunde ju åtminstone äta ett KVÄLLSMÅL utöver det andra! "Men hur skulle jag lägga upp mina måltider DÅ?" "Vad skulle vilken måltid innehålla DÅ?" ... Ja, och så alla dessa återvändsgränder med "kan inte" vågar inte" vill inte" ... borde inte" behöver" behöver inte" Det går inte" ... Ja, och alla frågetecken om de saker som jag inte förstår.

Så. Nej. Inget kvällsmål. Inget annat än det jag är van vid... ÅTMINSTONE inte förrän jag har flyttat till eget, och får FULL kontroll över både mattider och vad jag stoppar i mig! Ja. Inte för att DET kommer att göra av jag vågar mer och inte låser mig!

... Japp. Det känns jobbigt. Men så är det...

Fika tillsammans med mamma och pappa. När han hade kommit hem från jobbet. Och Idol på tv:n...

... Nu blir det sängen. God natt med er <3

... Blir jag noggrannare på att äta åtminstone DE tre målen, hamnar jag nog på rätt vikt ändå tillslut ;)