Jag är illamående.. Kanske hungrig(?)...

Men jag ska försöka rabbla dagen idag. Även om jag har svårt att minnas vad jag har gjort. Vet att jag har bloggat en hel del. Städat nedervåningen.. Ja, eller dammsugit iallafall. Och jag har pratat med Xsambon i telefon, typ tre timmar sammanlagt. Uppdelat på två gånger.

Ja.

Jag ger det ett försök.

Igår natt, såg jag på ytterligare några avsnitt av Small Wonder. Och låg sedan vaken och bara stirrade en stund...

Vaknade sedan, idag morse runt niotiden... och klev upp vid halv tio(tror jag att den var) för att äta frukost. Trots att jag till en början tvivlade på det. "Jag åt ju såå mycket igår natt"...

Klev iallafall upp och åt min frukost. Och gick sedan som vanligt, upp för att lägga mig igen...

Minns inte om jag sov... eller ens om jag gick och la mig! Men det gjorde jag nog..

Planen var iallafall att jag skulle kliva upp igen vid kvart över elva, för att äta lunch(mellanmål för min del) tillsammans med mamma och pappa. Eftersom att det är fredag idag. Och pappa jobbar tidigare kvällspass.

Tog ett mandarin(eller vilken citrusfrukt det nu kan ha varit)... och kaffe. Även en nybakad kanelbulle gick ner. Som mamma hade bakat tidigare på dagen. Hon har förövrigt bakat en hel del idag. Både småkakor och bullar.

Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Kollade säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade lägenheter.. Ja, och så sökte jag nya bloggar. "Slumpa blogg" här på bloggplatsen.

... Jag har även sökt lite nya bloggar genom Google. Men ingen större framgång...

När klockan blev ett, åt jag iallafall lunch. Där jag fick ta en paus mitti ett personlighetstest som jag höll på att göra.. Ja, jag har fastnat lite för tester just nu. Det är så spännande att se vart man hamnar i skalan, i förhållande till andra... Och vad man passar till för jobb och så vidare..

Jag är nog rätt så beroende av det också, för att jag känner mig så flygande och osäker på vem jag är just nu. Jag befinner mig i en slags identitetskris... som ständigt orsakas av att jag kämpar utan att röra mig. Vill framåt, men inte finner vägar. Och så vidare.

... Men iallafall. Lunch klockan ett. Och sedan upp för att fortsätta. Efter att testet blev klart, var det dags för dammsugning av nedervåningen. Då syskonen med sambos och flickvänner kommer imorgon. Ja, det blir 20åringen och hans flickvän. 21åringen och hennes sambo. Och så blir det 23åringen. Ja, och så vi som bor hemma, såklart. 17åringen. 14åringen. Mamma. Pappa. Och så jag.

Jag ser INTE fram emot det. Fullt hus är ju inte riktigt min grej. För att inte TALA om alla förberedelserna! Hur ska jag veta vad som ska göras? Vad JAG ska göra? Och vad som förväntas att hinnas med? När de är så dåliga på att prata(föräldrarna mina)... Jag är ju inte den som ställer mig framför dem och frågar.

Mer dator, efter dammsugningen. Vad jag minns. Minns dock inte vad jag gjorde...

... Så vi kanske kan låta det vara osagt. Gå vidare.

Ringde iallafall Xsambon och pratade lite. Är HELT säkra på att vi vill flytta ihop igen! Och förutom det, att jag vill bo i H*vetets stad igen! Jag menar. Jag kan SE mitt liv. Min framtid. Där. Men inte här! Jag kan SE möjligheterna och min framgång. Där. Inte här.. Och jag har folk som vill och kan hjälpa mig där... Inte så mycket här.

Efter det. Ut för att hämta posten. Mötte 14åringen på vägen. Och la då på luren. Gick med honom hem. Och läste mitt beslut från kommunen, som hade kommit.

... Middag tillsammans med 14åringen och mamma.. Och sedan(säkert) dator igen.. Minns fortfarande inte vad. Har ju bloggat en hel del, iochförsig.

Kvällsfika och tv tillsammans med mamma, pappa och 14åringen, i ca 15minuter. Krossade känslor och maktlöshet. Känna sig värdelös. Liten och svag. Och upp för att sätta mig vid datorn istället.

Bloggar ett inlägg. Ett frustrerat och krossat sådant. Och ringer sedan Xsambon igen. Behövde prata av mig..

Skrattade så att jag fick ONT i magen. Skämtade och skojade. Ja, larvade mig helt enkelt. Han likaså.

Vilket fick mig att bli ÄNNU säkrare! Det är med HONOM, i H*vetets stad, som jag vill vara! Och jag kan ju inte lyssna till alla andras känslor och intellekt när det gäller mitt liv och mina drömmar! Inte när det gäller något som hjärtat verkligen SKRIKER efter. Och som verkligen KÄNNS såpass RÄTT som detta ändå GÖR...

Pratade lite om ifall jag kanske skulle prata med en kurator eller något. Och bara bolla lite funderingar. Och få lite styrka i att faktiskt TA det här steget mot livet som jag vill ha. TROTS att mina föräldrar och alla jag känner(förutom Xsambon med familj) tycker att det är ett urdumt beslut!

Jag vill ha medhåll från NÅGON. Ett stöd. Och någon att diskutera för-och nackdelar med.. Att diskutera min situation här och där, med...

... Då kanske jag vågar ta steget NÅGONSTANS.. Hur ska jag ANNARS finna styrkan att trotsa mina föräldrar? Vilket jag inte BÖR behöva göra(!). Då jag faktiskt är vuxen. Närmare 25år gammal.

La iallafall på luren, med gott humör...

Började må illa. Eller vara hungrig(?)...

Och nu ska jag se på serier innan jag sover. God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...