Idag kan jag säga att har varit en vändning, rent känslomässigt och psykiskt ;D

Det har varit lugnt inombords och det har inte varit mycket som har gått emot mig. Oväsentligt med ångest och snurrande tankar. Ytterst lite presskänslor. Och det har inte känts HELT hopplöst... Nästan lite hoppfullt faktiskt, hela alltet =)

Jag menar. Att ta mig framåt. Att komma dit jag vill, och att åter finna mitt starka jag. Ja. Allt det, verkar ha kommit tillbaka till mig nu. På sätt och vis. Lite tidigt att säga kanske, efter EN bra dag. Men jag blir glad för den lilla glimten hopp jag kan få ;)

Jag börjar som vanligt med... Ja, jag börjar väl med dagen. För att natten minns jag inte om jag har något speciellt att säga om..

Jag drömde iallafall väldigt konstigt inatt, minns jag. Mamma var med. Och vi var i ett stort sjukhus. Jag flydde. Men väldigt långsamt. Jag gick bara omkring där. I vetskapen om att jag när som helst kunde bli hittad. Rädd att gå tillbaka till rummet där vi satt. Då jag visse vad mamma skulle tycka om min dumma och onödiga flykt.

Och trots att folk såg mig hela tiden, gick jag bara där och brydde mig inte om alla som letade. Jag var i princip osynlig. Ett okänt ansikte för alla som passerade mig.

Men sedan hittade jag en utväg från gården som sjukhuset låg på. Och började då min promenad därifrån...

Japp. Annars brukar jag springa. Hoppa upp på berg och över grenar. Springa fort. Nästan så att jag flyger. Men inatt flydde jag lugnt och långsamt. Precis som "skit samma"...

Okej. Det blev lite natten ändå.

Men nu tar vi dagen idag.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Men det kändes lite tidigt att kliva upp. Så jag låg kvar. Somnade om, och vaknade vid sjutiden. Men då 14åringen var uppe och skulle gå till skolan, och jag inte hade lust att riskera att behöva kommunicera. Så väntade jag kvar en kvart till.

Gick sedan ner och åt frukost. Lagom mycket. Ja, jag ANTAR det iallafall! För ingen ångest ;D

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig och sov igen. Efter att ha funderat en hel del över hur jag ska utforma ett fullständigt schema. En planering som täckte hela min vardag, varje dag. Som skulle göra mig trygg. Så att jag fortsättningsvis slipper fundera över det, det och det...

Men jag konstaterade att det inte var möjligt. Att det inte skulle gå att FÅ ett såpass utförligt schema, som inte skulle behöva ändras, tas bort och läggas till på, stup i kvarten.

Ja. Jag sov iallafall fram tills klockan kvart över elva, ungefär. Drömde konstigt. Så jag var nog mäkta trött imorse. Blir väl så när den värsta pressen inombords, lägger sig..

Efter det, blir det grumligt. Men jag ska ändå rabbla vad som hänt under dagen.

Jag fick svar från min handläggare på försäkringskassan, idag. Och för första gången sedan jag tilldelades henne, svarade hon med ett svar som SA mig någonting! Ett utförligt svar som inte bara innehöll en mening som jag skulle klarat mig ÄNNU bättre utan!

Hon förklarade PRECIS hur jag skulle göra för att ta mig dit jag vill, i gym"perspektiv". Ja, min fråga hade ju varit... Eller rättare sagt, mitt BEGÄR hade ju varit att hon skulle ge en UTFÖRLIG beskrivning av hur jag skulle göra för att ansöka om ersättning för gymkort... Ja, den här gången fick jag ge en TYDLIG fråga och be om ett TYDLIGT svar. För att annars svarar hon knappt alls. Har ju försökt såå många gånger tidigare... Och ÄNTLIGEN fick jag ett svar som jag förstod! Det tackar vi för ;D

Så. Nu var det första jag skulle göra, att kolla upp olika alternativ till gym. Sedan skulle jag kontakta henne.

Lättare sagt än gjort. Hur ska JAG veta vart som är bäst att börja gymma? Jag bryr mig inte så mycket. Det är väl snarare DE som har krav på pris och så vidare...(?) ..

Men men. Ett steg på vägen iallafall =)

Annars har det blivit en del dator. BubbleShooter..

... Minnet alltså.

Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket. Mailen, såklart. Kollat upp alla dessa gym. Utan att bli särskilt mycket klokare. Skrivit ett svar till handläggaren på försäkringskassan, som jag hoppas att duger för att gå vidare på... Och fått reda på att hon skulle prata med min handläggare på arbetsförmedlingen idag, angående praktik. Vilket jag hoppas att hon gjorde..

Ja, jag gick ut på en promenad, tidigare idag. Efter att ha tagit mig över steget att det känns jobbigt att lämna hemmet..

Gick och sjöng, på grusvägen i det härliga vädret...

Mer dator...

Minns inte så mycket mer. Men det blev lite tv. Medans jag väntade på att pappa, mamma och 17åringen skulle komma hem från ett möte. Så att vi kunde äta middag..

Åt middag. Och sedan GISSAR jag på att det blev lite mer dator. Men ingenting som jag kan garantera :P

Och efter det, en film tillsammans med mamma och pappa.

Rutinerna känns återställda, vad gäller ätandet. Och jag fick åter den härliga känslan av hälsosam kontroll. Inga onyttigheter nödvändiga, heller ;P

Nu på kvällen, tog jag även en HÄRLIG promenad ner med soporna. Och jag kan ALDRIG sluta förundras(förundas?) över hur VACKRA trädens svarta silhuetter(stavning) är mot den blågrå himmelen, en kväll i mörkret. Och hur fullbordad denna UNDERBARA känsla blir, när luften är sådär upplyftande kvällsfrisk!

Det är så HARMONISKT! Och jag fick bara den där JÄTTESTARKA känslan av att vilja ta mig en joggingrunda eller en lång promenad!

Kanske ska jag ge joggingen en ny chans snart =)

God natt med er <3

Nu tar vi lite bloggning.

Jag minns inte riktigt hur gårnatten var. Men jag satt uppe rätt så sent. På grund av hjärnans rullande tankar. Spänsten i sinnet...

Kollade lite på youtube. Videos om Titanic... Ja. Spelade lite BubbleShooter...

Och klev sedan i säng.

Jag tror jag låg vaken rätt så sent. Skrev av mig lite i dagboken. Punktade lite i punktlisteboken...

Ja-a. Minnet.

... Spelar roll liksom. Det var väl en natt som alla andra av mina senaste nätter.

Så vi går vidare.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sju. Klev upp och åt frukost direkt. Vet inte varför. Men lika bra att få det gjort, när jag ändå var vaken.

Gick sedan och la mig igen. Somnade väl halvt som halvt om..

Låg fram tills klockan blev närmare tolv. Då jag klev upp... Ja, egentligen för lunch. Men då jag ville skippa den idag, efter en för stor frukost(japp ångesten för att ha blivit för mätt, attackerade mig efter frukosten), hoppade jag in i duschen istället.

Efter duschen... Ja, vad gjorde jag då? Lite dator?

Ja, idag är minnet lite extra grumligt, känns det som. Kanske med tanke på hur mycket skit som har rört sig därinne de senaste dagarna!

Men idag bestämde jag mig för att det blir min SISTA dag utan kontroll över mitt eget liv! Jag måste ta TAG i det hela! Men det enda problemet jag ser, är att jag inte vet hur jag ska klara det... Hur man gör. HUR jag tar mig framåt och kommer dit jag vill! Jag vet inte vart jag ska börja. Eller åt vilket håll jag ska sträcka mig för att ta mig till det stället som kan forma mitt liv på det vis som JAG vill ha det.

.. Jag har ingen ANING om... Ja, om hur man gör.

Men jag ska iallafall göra det! Det MÅSTE jag! Och från och med imorgon blir det till att göra vad som är bäst för mig. Alltid. SÅ långt vet jag iallafall ;D

Lunchen min, blev ingen bra idag. Jag proppade i mig några småkakor och en mellanmålsbars. Bara för "skit sammas skull"...

Såg på lite tv... Satt vid datorn. Bara för att kolla det vanliga...

Sedan kom 21åringen på besök. Ja, bara för en timme eller så. Hon skulle hälsa på hos en kompis här i närheten, och ville då hämta lite saker här, på en gång. Saker som tydligen visade sig inte finnas härhemma.

Så vi satt och pratade en stund. Hade rätt så trevligt, vill jag erkänna. Trots att jag innerst inne, satt där och väntade på att få bli ensam igen.

Jo, jag ÄLSKAR mina syskon. Min familj. Men jag ÄR något av en ensamvarg. Och mer än kortkorta stunder, gör jag helst inte. Och bara TANKEN på att hon skulle komma, gjorde mig stressad och osäker, till en början. Då jag var ensam hemma, och därmed blir den ENDA som kan bära det sociala när hon är här. Ett krav på mig, som jag inte tycker om. Som gör mig pressad och osäker...

Men som sagt. Det var trevligt. Jag berättade saker. Hon berättade saker. Och vi gav några skratt. Och förvånade miner :P

Sedan åkte hon. Jag pustade ut. Tog fram golvmoppen och skulle försöka svabba bort det hala som blev på golvet efter att rörmokaren varit här... Men det hjälpte inte. Ska ta en ny omgång imorgon. Så får vi se om det hjälper ;)

Lite dator till, kanske. Annars iallafall ännu mer tv.

Sedan kom 17åringen hem. Hon satte sig i vardagsrumssoffan. Gjorde ett par småförsök till att vara social. Men jag var väl inte lika intresserad, antar jag. Satt mest och glodde på tv:n...

Pappa kom hem. Satte sig även han, vid tv:n. Och väntade på att programmet som jag såg på tv:n, skulle ta slut. Så att vi kunde börja med maten. Tacos skulle det bli idag. Och jag skulle steka köttfärsen.

Åt middag. Upp hit en stund. För att skriva lite fler scheman...

Jag har tvivlat en aning på mig själv. Funderat över HUR... Men annars har det i förhållande till de senaste dagarna, varit en väldigt lugn dag idag. Lite ångest, bara. Men det får man ta ;P

Lite mer tv, framåt kvällen.

Och nu, efter en dag utan kontroll över varken det ena eller det andra, ska jag ta tillvara på min sista stund av "skit samma", och proppa i mig MER av vad jag nu kan finna att äta ;D Bara för ätandets skull.

God natt med er <3

Typ såhär ska det väl se ut hädanefter. En typ av en plan :)

Lite luddig. Men jag vill ju inte vara överstrukturerad heller. Då blir det bara för mycket att tänka på...

Idag har jag min sista dag av "skit samma. Jag orkar inte..." ...

För att. Från och med imorgon, ska jag kämpa hårt. Jag ska bli tuff, stark och framåt. Jag ska ta mig igenom livet, med mina egna krafter. Och inte längre försöka låna mig av andras.. För att. VILL jag framåt, av HELA mitt hjärta, så är det också MITT ansvar att se till att det händer INNAN det är försent!

Det är svårt. Då jag är rädd, svag... Inte särskilt jätteviljestark(då jag drar åt två håll), och faktiskt inte VET hur det ska gå till! ... Men försöker jag inte, så garanteras jag en plats där jag är olycklig och svag i resten av mitt liv...

Så. Nu ska jag inte luta mig mot andra längre. Möjligtvis ta emot en stöttande hand då och då. Men nu är det min EGEN styrka som gäller! DET ska göra mig glad, stark och lycklig!

Denna gjorde jag tidigare idag..

Ont i ansiktet. Växande sår. Tyngd över bröstet. Och kaos i skallen...

Men ändå är jag okej...

Det är så svårt att veta vad jag ska skriva, när livet just nu, tycks vara vänt upp och ner. Jag är nog minst lika frustrerad på mig själv som på livet. Lika förvirrad över vem jag är och hur man lever.. Vart jag hör hemma... Och OM jag hör hemma. Lika trött på att leva samma dag om och om igen, som att inte kunna kontrollera mig själv eller vad som händer omkring mig...

Jag vet inte om jag ser någon mening med att fortsätta hoppas. Med att fortsätta GÅ på denna mörka, nästintill osynliga väg mot ingenstans. Mot någonting som jag inte kan se. Med den kraft som jag inte orkar hålla fast vid...

För att. Ensam är inte stark. Men tillsammans gör mig bara svagare.. Jag behöver kontrollen..

Samtidigt som själen SKRIKER efter hjälp. Ett avslut. Kan jag inget annat göra, än att kämpa på min egen väg. Med min egen kraft..

... Och nu vet jag ingenting. Jag har tappat kontrollen helt. Och i skrivandets stund, känns det som om jag även är beredd att släppa den. Släppa allt.. Jag har inte VILJAN att envist krampa vid hälsans kontrollbehov. Inte orken att bry mig om rätt och fel. Vad som är bra och inte bra...

Men samtidigt står livet där bredvid och väntar. Och jag måste ta mig an det, sålänge som det stannar kvar.. Varför annars all denna smärta? Varför annars stanna kvar?

SÅ. Gymmet nästa =) Jag MÅSTE klara det här! TROTS att själen säger nej, och huvudet... Ja, hälften av det iallafall, håller med!

Men något annat alternativ FINNS inte. För att jag har familj. Nära och kära, att tänka på. Att få deras hjärtan att krossas. Deras liv att vändas på tvären... Bara för att JAG inte orkar... Nej. Jag måse få ett bra liv. Inte bara för min egen skull. Utan för ALLA som bryr sig! Det blir ingen H*vetets-stad-händelse nummer två!

Jag måste nog rabbla kort. För att känslorna tog mycket plats i detta inlägg..

Igår natt var en jobbig natt. Jag hade grävt ner mig DJUPT i den svarta lortiga gropen... Ja. Jag tror nästan att jag hade gett upp. Jag var bortom all kontroll över mitt eget liv. Över allt som betyder något. Och jag visste inte hur jag skulle hantera det.

Åt en mellanmålsbars vid fel tid. Samtidigt som jag inte hade kunnat äta tillräckligt mycket när jag väl SKULLE göra det! Vilket resulterade i att jag inte kunde få ihop någonting. Hur skulle jag gå upp i vikt, om jag inte kunde få kontroll över mig själv... och därför får återkommande svält-och flyktbegär hela tiden?

Natten spenderades då med dagboken och punktlisteboken i högsta hugg. Varvandes med att proppa i mig TRE mellanmåls(protein)bars på raken! Äta bara för ätandets skull. För ångestens skull. För uppgivenhetens och "jag skiter i vilket"s skull..

Vaknade imorse vid tjugo över sex, av en mardröm. En mardröm om 14åringen och en Bålgeting.14åringen retades med den där JÄTTELIKA getingen som spelade död. Satt och väntade in rätt ögonblick att attackera. Medans 14åringen petade på den, och jag satt paralyserad av rädsla, en meter bort. Försökte desperat få honom att förstå att getingen kunde bli arg och attackera...

Vaknade iallafall av rädsla för getingen. Då den började flyga omkring ilsket runt oss :P

Japp. Annars flyr jag från sjukhuspersonal, var och varannan natt. Men inte idag inte :P

Så jag klev upp och åt frukost direkt. Då jag fortfarande hade en bit vilja kvar att klara detta livet. Att ta mig dit jag vill, till det jag hoppas att finns.

Jag kände att det var lika bra att äta frukost direkt och sedan sova vidare. Då rörmokaren skulle komma idag. Och jag hade lovat mamma att jag skulle äta frukost ändå. Fastän obehaget av att äta när en okänd gubbe joxade i köket!

Bäddade ner mig i sängen igen. Hur jag mådde, minns jag inte. Inte heller vad jag gjorde eller tänkte..

Men klockan blev... Ja, jag minns inte.

Minns bara att jag satte mig vid datorn och väntade på att rörmokaren skulle gå hem. Och när klockan närmade sig ett, kunde jag ÄNTLIGEN gå ner för att äta lunch!

Jag pressade i mig dubbelt så mycket lunch än vanligt. En hel Rågkuse(över-och underdel) med smör, ost och skinka. För att jag vill ju få ordning på ätandet. Och en macka ska jag väl få i mig. Nu när jag märkt att det inte räcker att gå på mättnadskänslan.

Dagen har annars till största del bestått av att jag suttit vid datorn. Men segheten i skallen, gör att jag inte riktigt minns vad jag har gjort..

Jo. Jag såg två videos på youtube. Dokumentärer om konstiga saker som hänt. Typ.

Och så har jag kollat det vanliga. Och spelat BubbleShooter...

Mer? ...

När det var dags för middag, kände jag mig både tyngd, orolig... Ja... Jag befann mig inte på någon trevlig plats. Har faktiskt inget svar på vad som har hänt(???)... Jag som var så stark... Eller?

... Denna känsla resulterade i total brist på matlust. Vilket gjorde att jag bara åt några tuggor middag. Och satt och kände mig pressad av mamma, som reagerar på hur jag har ätit den sista tiden..

Lite till dator. BubbleShooter. Ja, mer minns jag inte..

Sedan blev det iallafall ner på nedervåningen, för film tillsammans med pappa och mamma. Kaffe, och hela FEM småkakor(!!!)... Då jag faktiskt struntade helt och fullständigt i hur jag äter eller när. Struntade fullständigt i min hälsa. I rätt och fel. Bra och dåligt. I att upprätthålla rutiner... Att ha kontroll..

Men inte så fullt ut, att jag inte mådde lite dåligt av denna brutala vändning, såklart.

Jag bryr mig fortfarande. Jag måste bara hitta tillbaka till styrkan... Börja lyfta upp mig själv, istället för att pressa mig nedåt.

... Men jag är vilsen...

God natt med er <3

Jag vet inte. Känner mig smått uppgiven och förvirrad... Det är ju inte BARA detta. Det är en massa annat också, som cirkulerar på insidan av mitt huvud..

Men just detta. Det kallar jag en period.

Min trygga plan har spruckit. Då den inte fick mig att gå upp i vikt. Likheten mellan brist på matlust och mättnad, är väl för stor, antar jag...

Men här ska börja tränas på gym! :D Kanske försvinner ångesten och den värsta osäkerheten/perfektionismen då ;D

Vi hörs ikväll <3

Idag har varit en... Ja, det har varit en dag..

Jag vet inte hur mycket jag vill skriva om mående, EGENTLIGEN. Då jag känner att det mer kan dra ner än lyfta upp...

För att ett faktum ÄR ju, att det känns som om jag GÖR det mot mig själv. Jag drar ner mig själv i skiten. "Skapar" ångest som jag likväl skulle kunnat slippa. Och grubblar över de saker som ständigt får mig att svikta..

Jag gör ingenting för att ta mig framåt... Och tar inte heller till mig, att göra saker som får mig att må bra.. Jag tvivlar gång på gång, på åt vilket håll jag vill gå. Och får en återkommande lust att bara isolera mig från allt...

... Men varför(???)...

Jag KAN ju liksom må bra. Ha ett liv. Jag är fullt kapabel till att skratta. Det är fullt möjligt för mig att göra de saker som får leendet att uppenbara sig på mina läppar... Fullt möjligt att ta mig ut bland folk. Att finna kärleken.. Jag menar. Killar finns det gott om!

Ja, jag vet inte. Jag är inte särskilt intresserad av livet... Inte särskilt intresserad av vad som finns omkring mig. Av alla möjligheter... Av mina medmänniskor...

Men vi tar dagen idag.

Igår slutade natten med att jag bestämde mig för att bli ÄNNU noggrannare på att äta ordentligt. Att jag skulle äta mig YTTERLIGARE lite mättare. Och att jag skulle se till att köra ÄNNU hårdare på rutinerna. Så att jag kan gå upp till den vikten jag ska vara i. Och så att jag är SÄKER på att jag får i mig den näring som jag behöver...

Tassade ner i källaren. Och hämtade upp min kartong med mellanmålsbars. Åt en. Skrev lite dagbok. Då jag mådde som jag mådde...

Övertalade mig själv om att det får vara nog nu. Ska jag kämpa på egna ben från och med nu, ska jag även klara av att ÄTA som jag ska! EJ lyssna till min oro och ångest!

Så. Ner på nedervåningen, för en halvstor skål med vaniljyoghurt med kakao och banan i.

Åt den, och skrev sedan lite mer i, om det var punktlisteboken(?) eller dagboken(?)...

Lystande på lite musik. Blev tröttare och tröttare. Men kunde inte sova..

Jag vaknade iallafall idag, klockan runt kvart över nio - halv tio...

Klev upp och åt frukost. SKULLE äta lite mer än normalt, var det meningen. Men mättnaden sa stopp. Så, det blev väl ungefär samma mängd. Men mer av müslin och mindre av yoghurten..

Upp och lägga mig i sängen igen. SUPERTRÖTT. Tror dock inte att jag somnade..

Men jag låg kvar i sängen, fram tills klockan var tolv. Då jag klev upp... för att "jag måste ju äta lunch"...

Vattnade mina växter. Och satte igång datorn. Minns inte vad jag gjorde på den sedan. Men det var säkert inte viktigt. Bara det gamla vanliga.

Ner för lunch... Vilket inte heller DEN, gick bättre. En överdel av Rågkusen, med en skinkbit och en ostbit... Ja, det var vad jag fick i mig. Fortfarande mätt efter frukosten.

Efter lunchen, blev det till att börja städa badrummet här på övervåningen. Lovat är lovat. Och det är min uppgift. Hur liten ork jag än må ha. 17åringen och 14åringen har allrummet. Då jag aldrig vistas där. På grund av att rummet känns kallt och tungt...

Det gick iallafall bra. Och humöret, liksom psyket, skötte sig utmärkt. Den egentliga bristen på ork, störde mig inte särskilt :)

Jag städade i min egen takt, och trivdes faktiskt rätt så bra med att "leka med vattnet" och flyga i mina egna tankar. Samtidigt som jag halvt som, fick koncentrera mig på annat för en stund.

... Och så är det ju alltid trevligt att se att man gör skillnad. Få känna sig lite vuxen och sådär =)

Efter badrummet, gick jag direkt på hallen och trappan ner. Torka av trappräcket och tavlorna i trappen. Och sedan dammsuga nedervåningen.

När dammsugaren var igång, var min mun i full fart. Jag sjöng högt och tydligt, på låten "Concrete Angel" av Martina McBride. Om och om igen... Jag KAN ju den låten utantill. Så det var den enda låten jag kunde sjunga utan musik i öronen.

Vissa gånger lät det mer falskt. Andra gånger lät det jättebra. Men man märkte ju till slutet, att orken började ta slut... Så då slutade jag sjunga =)

Japp. Det var EFTER dammsugningen. Då jag blev trött. Som jag började känna av alla dessa tunga känslor...

Jag satte mig vid datorn, för att ta upp "arbetet" där jag slutade igår. Fortsätta med rasgrupp 2. Hann bara kolla upp NÅGRA hundar... och så var jag tvungen att sluta igen. Huvudet var tjockt av tankar(?). Tungt. Och jag orkade inte SE alla dessa bilder. Och all denna text. ÄN mindre, SKRIVA om dem!

Lämnade sidan. Men sparade det lilla jag faktiskt skrivit, framme. Då jag kanske orkade senare(men raderade sedan allt, istället)..

Tog istället fram en ny omgång av spelet BubbleShooter. Sköt några bubblor... och sedan stängde jag ner även det...

Jag var väldigt känslig för både bild och ljud, just nu... Och jag orkade inte med några intryck, i och över huvud taget..

Jag gick och la mig på sängen istället. Lyssnade på lite musik... Youtube. Bara låg och stirrade rakt ut. Kände mig ledsen och ensam. Ville bara blir ÄNNU mer ensam. Minns jag skrev i min punktlistebok, att jag ville sätta mi... Nej, det var nog dagboken, förresten.. Eller så var det min tredje blogg. Minns faktiskt inte... Men jag skrev iallafall att jag bara ville sätta mig i en mörk och trång garderob, och ta avstånd ifrån livet... Ville inte träffa människor...

Ja. Och så vidare.

Ner för att äta lite middag. Skulle ju ha ätit mer. BORDE ha ätit ner. Men jag var inte heller nu, särskilt hungrig. Matlusten har varit puts veck, de senaste dagarna..

Men jag åt.

Sedan BÖRJADE jag diska. Men det kändes för jobbigt. Jag var för trött. Hjärtat för tungt. Och skallen för full...

Så mamma tog över, efter hälften..

Själv gick jag upp och la mig på sängen. Sänkte volymen rejält på min mobil, och satte RixFM i örat. Och så bara låg jag där och lät tiden gå. Kände vad jag kände. Och tänkte vad jag tänkte..

Vetskapen om att saker hade kunnat vara annorlunda om jag bara... Ja, var annorlunda.. Fick mig att känna, som vanligt, att jag bara ville isolera mig. Jag menar. Vad är det för mening att tänka att man ska kämpa sig framåt, när det ändå inte tycks betyda någonting för en? När det ÄNDÅ inte tycks vara menat att hända(?)...

Ner för att dricka kaffe. Äta en kola... Ja, inte heller en kaka, kunde gå ner. Då jag redan kände mig för mätt... Och så en till WallanderFilm. Tillsammans med pappa och mamma.

Ja. Så nu blir det väl sängen. Får se vad jag hittar på imorgon. Hoppas ju på att finna styrkan då ;)

God natt med er <3

Nu tar vi och röjer igenom den här dagen också, då :)

Efter mitt inlägg igår, satt jag kvar vid datorn i ytterligare någon timme. Fram tills tjugo över ett, tror jag att den var. Jag kände mig spänd, och trodde inte att jag skulle kunnat få ro ändå.. Mycket tankar, ni vet.

Jag satt kvar och spelade BubbleShooter. På BubbleShooter... På BubbleShooter. Om och om igen.

Blev alldeles trött i huvudet, efter en stund.

Bäddade iallafall ner mig till slut. Men tankarna fortsatte leva rövare innanför mitt pannben. Låg och bara stirrade. Vred och vände på mig. Blev frustrerad på mina egna tankar. Och skrev av mig i min dagbok...

Låg vaken lite till. För att sedan somna.. Och vakna strax efter nio idag.

Ner för att äta frukost. Halvt död. Lite yoghurt med müsli. Lite mindre än vanligt. Så att jag fick plats med en limpsmörgås också. Japp. DET går tydligen bra! Men inte att byta ut yoghurten mot gröt(?)! Nej, DET är läskigt :P

Jag gjorde iordning efter frukosten. Och passade även på att ta hand om efter mammas och pappas frukost..

Upp hit. Vila lite till. Och sedan skulle jag ut och hjälpa pappa med lite sysslor. Vilket by the way, inte slutade som det var tänkt.

Jag vägde mig idag efter frukosten. Minns dock inte direkt vad det stod på vågen. Men jag tror att det låg på typ 49.6 eller något..

Men grejen är den, att jag känner att jag äter som jag borde. Jag äter tills jag blir mätt. Oftast iallafall. Tror jag. Men det är ju bara så svårt att veta vart gränsen går. När man är mätt. Skillnaden mellan att vara spänd i magen, och hungrig. Skillnaden mellan avsaknad av matlust, och att vara mätt..

Och så vet jag ju med mig att jag har börjat äta mindre och mindre, till både lun... Ja, iallafall lunchen. Och kanske frukosten. En väldigt liten middag idag..

Men grejen är den, att jag har trott att jag åt mindre för att jag inte BEHÖVDE mer längre. Att jag hade mindre kvar att gå upp.. typ.

Men men. Vidare.

Större delen av dage...

Eller vi börjar såhär.

Innan lunchen, hjälpte jag iallafall pappa. Vi skulle flytta lite trädgårdsmöbler. Slänga lite gamla nedgångna. Och så skulle vi kolla igenom ett par gamla plastbackar eller plastlådor med gamla leksaker i. Som även dessa, skulle slängas. Det mesta av det iallafall.

Möblerna som var nedgångna, kom vi inte åt. Då de har växt upp en massa taggbuskar eller något liknande, framför dessa..

Och leksakerna var mögliga eller något. Så bara att hiva det mesta. Den ena lådan var trasig. Så den gick inte att lyfta. Då fick jag lägga över allt i en sopsäck istället. Ja, två stycken.

Städning av toaletten här uppe och dammsugningen därnere, fick vänta tills imorgon. Då jag kände att det blev både för mycket och stressigt, att klämma in det idag.. Nu när pappa ville ha hjälp också.

Resten av dagen, har till största del gått åt till att gå igenom ALLA hundraser i rasgrupp 1. Igår gick jag igenom rasgrupp 5. Då det var den som jag var mest intresserad av. Men nu bestämde jag mig för att gå igenom ALLIHOP. Och skriva ner kort info om de raser som verkar intressanta..

Japp, man kan ju säga att det enda jag kunde se framför mina ögon sedan, var hundar och en massa text. Ja. Det blev helt snurrigt i huvudet. Jag blev trött, och började stressa upp. Men envis som jag var, ville jag inte ge upp. Jag skulle gå igenom ALLA dessa hunder, under denna rasgrupp!

Men. Jag gav mig. Tog en paus. Då stressen mycket låg i ifall vi snart skulle behöva göra annat.. Tillexempel äta middag. Och även i att jag borde vara UTE när det är så fint väder!

Jag gick ner. Kollade läget. Dukade bordet inför middagen. Och tog sedan på mig sandalerna för att gå ut på gården.

Jag gick först upp hit för att sätta mig och fortsätta.. Men räckte mig istället efter mobilen och hörlurarna. Jag MÅSTE ha en paus. Slappna av. För att stressen var jobbig att handskas med. Då hundarna rullade rundor i skallen..

Ut på gräsmattan. Gick runt runt runt. Och bara ställde mig och tittade uppöver himmelen. Utöver naturen.

Sedan satte jag på musik i öronen. Började med radion. Men då jag inte kunde låtarna som spelades där, bytte jag till min spellista på youtube istället.

Började sjunga. Men kände mig spänd och nervös. Hungern gjorde ju inte sången bättre :P

Dörren var öppen till vardagsrummet. Så ringrostig som jag var, fick jag "scenskräck"... Och så började jag med HELT fel låt. Jag började med Concrete Angel. Och den var för mycket för en uppvärmning. Testade sedan, efter några gånger, Because of you... Men det var förfärligt! Och så till sist, den tredje av mina favoriter... Halleluja, med Molly Sandén. Och den.. Ja, DEN lät bra. DET var en bra uppvärmningslåt. Alldeles lagom höga toner. Och små pauser. Så att man fick chansen att dra in luft ;)

Middag på det. Disk efter det.

Och sedan upp hit för att avsluta vad jag hade påbörjat. HUNDARNA. Och jag blev klar. Gick igenom VARENDA EN, och skrev upp det viktigaste om dem. Planen är att jag ska hitta en klar favorit sedan. EN hundras med favoritstandarden, både vad gäller sociala och beteendemässiga egenskaper. Ändamål, och utseende. EN favorit.

Ja, och när jag var klar med det...

Jag vet iallafall att jag har skrivit en del punklistebok idag. Försökt sortera upp mina tankar. Och kanske överlämna dem från min hjärna, till mitt kära block ;)

Har säkert kollat det vanliga, på datorn. Såsom blocket(men det tror jag inte). Läst lite bloggar. Jag har varit inne och kollat hur jag ligger till på lägenheten.. Ja, och nu på kvällen, har jag spelat BubbleShooter.

... Såg en Wallanderfilm tillsammans med mamma, pappa, 14åringen, och delvis 17åringen. Åt en godis och en kaka.. till kaffet..

Och nu blir det natten.

Har haft i tankarna hela dagen idag, att jag borde messa personligt ombud, om en sista tjänst. Att hon hör av sig till arbetsförmedlingen eller försäkringskassan, och ser vart vi står när det gäller praktikplats.

Men det har inte blivit av. Ett stort steg, antar jag. Men det är den enda vägen jag vill gå, just nu.

God natt med er <3