Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under september 2014

Av D - 23 september 2014 21:45

... Men grejen är den, att jag har fått problem med ätandet.. Jag äter säkert rätt så bra. Men det är mina TANKAR om det, som förstör. Det blir bara så svårt att hålla på matrutiner. Det vill säga, att äta regelbundet... När jag tänker som jag gör...

 

Men dagen idag.

Det är så skönt att kunna säga att idag har varit en relativt bra dag. Efter alla dåliga dagar som varit. Känslorna, tankarna... Själen. Ja, ALLT har känts så mycket enklare och friare! Jag har haft gott om energi. Och jag har känt mig framåt och uppåt... Ja, om man jämför med hur jag BRUKAR känna, iallafall! Då var detta rena HIMMELRIKET ;D

 

Dock så HAR jag ju som sagt lite intellektuella och emotionella problem med ätandet.. Som för många, är tidigare känt.

Så. Jag vet inte vad som hände igår kväll. Minns inte hur jag tänkte. Men jag var väl bara trött på hur livet såg ut. På hur jag mådde. På vilka känslor jag släpade. Hur stenfast jag sitter på denna obehagliga plats i livet. Trött på att inte bli förstådd. Sedd... Att känna mig ensam..

Så jag bestämde mig för att äta. Bryta på rutinerna... Och de gånger DET sker, äter jag ALDRIG lagom! Då äter jag MYCKET! Och när "mycket" näring tas in, kommer också viljan att svälta "hädanefter"...

 

Så. Det jag skulle komma till..

Mamma hade jobbat natt. Och då hon sover sig igenom både frukosten och lunchen, såg jag heller ingen anledning att tvinga i mig varken det ena eller det andra.

... Hoppade frukosten. Sov mig igenom den. Vaknade till halv elva tiden, kanske. Klev upp. Klädde på mig morgonrocken. Och gick ner på nedervåningen, för en kopp varm mjölk med snabbkaffepulver i..

Då hungern ändå kändes av, snodde jag med mig en liten pepparkaka också. Och så upp på övervåningen.

 

Satte mig vid datorn en stund, och kollade det vanliga.. Kanske.

Och sedan ner på nedervåningen, för att ta hand om pappas och syskonens disk, innan mamma vaknade. Ville inte att hon skulle känna sig tvungen att ta den när hon vaknar på eftermiddagen.

... Så. För att vara närmare bestämd. Ville inte missa disken :)

 

Sedan var jag igång. Fick en sådan energi! Lust att städa badrummet här på övervåningen. Vilket var tur! Eftersom att jag har det som dagens syssla, på min whiteboard =)

... Städade allt, under nöje(om man nu kan säga så). Och kände mig knappt en gnutta stressad ;)

 

Och när badrummet var rent, satte jag mig vid datorn en stund till.

Spelade lite BubbleShooter. Läste bloggar. Kollade tradera, och blocket entusiastiskt :D Länge sedan sist. Då hoppet känts så långt borta.

 

Sedan blev det en liten promenad. Musiken i öronen. Systemkameran runt halsen(nacken?)... Och min långärmade tröja runt midjan. Japp, det SÅG ju så varmt ut! Man hänger inte riktigt med.

Men det var kallare än vad jag trodde. På med tröjan. Och så sakta, sakta, fram på grusvägen. Fota en det ena, en det andra.

.. KUL! Jag fick verkligen chansen att utforska inställningarna på kameran! Och jag kände en sådan KONTROLL, när jag bara sådär, kunde kontrollera både ljus och skärpa. Vinklar och så vidare ;D

 

Gick dock hem, rätt så omgående. Då det blev lite kallt.

På hemvägen var jag nära på att möta, säkert några grannar, med sin hund. Men kollade aldrig åt deras håll, för att se vilka de var...

De var väl ca tio meter ifrån mig, och jag rusar(går snabbt) förbi. Utan att ge en blick. Halvt sjungandes till radion.

Jag hade INGEN lust att prata. Ingen ork att riskera nyfikna eller pratglada människor...

Och jag slapp ;D (slippte?) ...

 

Hemma, satte jag mig vid datorn igen. Och blev sedan kvar där, fram tills middagen. Idag. Pappa, jag och mamma.

... Och efter middagen, lite dator igen. För att sedan joina mamma framför tv:n.

20åringen hälsade på, i en timme kanske.

... Och sedan blev det film och fika, för mig, pappa, mamma och 14åringen.

 

Och nu innan jag kom upp hit, såg jag på tv och proppade i mig både nyttigt och onyttigt.

Känner mig bortom all kontroll över mig själv. Och önskar bara att jag kunde vara starkare, vad gäller att äta regelbundet... och inte må så dåligt av att äta för mycket...

 

Men som sagt. En BRA dag idag! I jämförelse. Ångesten har gjort sig knappa påmind under dagen, och jag känner mig nu till kvällen, "tom på självkontroll".. Men annars så ;D

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 23 september 2014 15:35

Dum uppläggning på fotona. De blir så små. Men tänkte fel. Så, så får det bli ;P

 

Inlägget(texten) kommer som vanligt ikväll =)

 

 

ANNONS
Av D - 22 september 2014 21:59

Mina ögon faller nästan ihop. Men att jag ska kunna somna tidigare än vanligt, betvivlar jag starkt...

 

Ångest. Misslyckande. Svag. Ensam... Och värdelös. Dagens alla känslor...

 

Men jag börjar med dagen idag.

Vaknade tidigt imorse. Men somnade sedan om, för att vakna klockan tjugo över åtta och kliva upp..

Vid det laget hade jag redan fått mail från kommunen om en tid för möte. Och två mess från personligt ombud, om samma möte..

 

Klev upp, åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Mötet blev bestämt till den... Ja, på fredag klockan tio. Personligt ombud följer med.

Men så fick jag frågan... Eller uppmaningen(?) att hon(kommunen) gärna ville veta lite mer om mina tankar och funderingar, INNAN mötet. För att enklare kunna svara på frågor och sådär..

Men det mailet har jag ännu inte kunnat svara på... Av den enkla anledningen, att jag inte riktigt VET. Jag HAR typ inga tankar eller funderingar längre. Om VARFÖR jag vill ha ett möte där... Eller vad jag FÖRVÄNTAR mig.

Det enda jag VET är ju hur dåligt allt går för mig just nu. Hur jag känner att jag bara börjar må sämre och sämre. Hur jag hela tiden ser ljuset slockna lite ytterligare, ju längre tiden går. Ju fler gånger jag misslyckas. Saker går fel... Ju fler gånger jag backar. Viker för rädslan... Ju fler gånger jag känner mig missförstådd eller osynlig. Oviktig...

... Ja... .. Ju fler gånger som jag förstör för mig själv genom att tänka och känna fel.

 

Låg iallafall kvar i sängen en stund. Halvsov, och drömde jättekonstigt. Fick sedan ett mail från A-K. Min gamla socialsekreterare från H*vetets stad. Då jag skrev till henne samma dag som arbetsförmedlingsmötet uteblev..

Hon skrev då en massa förslag på vart jag borde vända mig. Och huruvida hon faktiskt tyckte att jag borde öppna mitt sinne för de "ställen" som kan hjälpa mig, nu...

Och ja.. Det är ju min plan :) Jag ska verkligen försöka. Det SKA jag. Och just nu känns det som att, FINNS det någonting som kan hjälpa mig, så ska jag FÖRSÖKA tillåta det. TROTS osäkerhet och ångest. TROTS att det känns allt utom rätt ;)

 

Klev sedan upp. Åt lunch. Och såg att försäkringskassan också hade svarat idag. På mitt mail där jag begärde(och ifrågasatte) att jag ville ha mer uppdatering om vad som händer. Och en bättre kontakt... Ja, och så vidare.

... Hon hade sina saker att skylla på.. Men bad om mitt mobilnummer som hade försvunnit ur deras(tydligt URDÅLIGA) databas.. Och så ringde hon klockan kvart i ett.

En obehaglig och stel person att prata med.. Kanske berodde mycket på mig också. Men vi beslutade iallafall att jag skulle köpa ett klippkort på tre gånger. Bara för att testa. Så att de inte betalar för ett år... och så var det ingenting för mig... Och DET kunde jag ju förstå =)

 

... Men osäkerheten kom... Med uppgivenheten(och de ovan nämnda känslorna) i släptåg... Vilka sedan stannade hos mig resten av dagen.

... Jag vågar inte. Ingenting vågar jag, som det ser ut just nu. Jag har blivit svag. Och alla krafter som jag förbrukade som barn... Ja, det tycks ha varit de enda jag hade råd med.. Jag kan inte FÖRSTÅ hur mycket skit jag kämpade mig igenom då. Och HUR J*VLA bra jag lyckades dölja det för andra(!)... Av vilken anledning jag nu gjorde det(?)!

... Men nu. Nej jag har kört fast i djupaste av lera(vad skulle jag dit att göra?), och jag kommer inte loss! ...

 

Mycket dator idag. Spelat BubbleShooter.. Jag har tagit en dusch. Läst bloggar, såklart. Kollat min mail några gånger...

.. Och jag har suttit och legat på sängen. Känt av mina känslor. Och låtit dem vibrera hål innanför min bröstkorg.

Men då. Då messar man Xsambon ;D Bråkar lite med honom. Busar och retas. Japp. Bättre humör kommer lassat :D Han är bra han. Min Xsambo. Jag får retas lite grann. Och han lyfter upp mig med sina larviga knäppissvar :P

 

Snart var det middag.

Och efter det, blev det att diska. För att sedan sätta mig en stund vid datorn..

Ner till tv:n för att "lätta på trycket". Skriva lite dagbok. Och ta mig igenom fem minuter av att lyssna på 17åringen. Japp självkänslan och samvetet spricker, när jag känner att jag avvisar dem hela tiden... Det är bara att försöka så gott som ;)

 

Endast en punkt i punktlisteboken idag.. Den löd exakt såhär "*Jag FINNS inte... Men ÄNDÅ gör det så ont..."

 

När mamma och pappa kom hem från affären, hjälpte jag mamma att packa upp varor och lägga dem på sina respektive platser...

.. Sedan blev det film tillsammans med mamma och pappa. Fika såklart.. Och efter det, tv tillsammans med mamma. Innan hon for till jobbet. Och jag blev kvar framför "Criminal Minds"..

 

Nu blir det natten. God natt med er <3

 

 

Av D - 22 september 2014 14:35

Får ersättning för klippkort på tre gånger(+bussresor). Och om det fungerar bra, ett årskort... På Fiskis & Svettis gym.

... Nu är det bara att våga gå dit och påbörja det hela! Känns obehagligt... Men det är bara en känslomässig spärr att ta sig igenom :)

 

Jag SKA klara det här!!!

 

Av D - 21 september 2014 20:49

Dagen idag, känns enkel att sammanfatta. Så vi tar det på en gång =)

 

... Hmm. Okej, jag TRODDE att det skulle vara enkelt. Men att minnas hur dagen började, var tydligen inte det enklaste!

.. Jag minns jag hade svårt att somna igår natt. Låg och kände mig missnöjd, och lite smått sådär bubblande frustrerad. Vred och vände på mig. Funderade. Grubblade.. Mycket över livet och mig själv. Skrev lite dagbok... Och tycks sedan ha somnat till slut.

 

Vaknade, trött som självaste f*n, vid nio imorse. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med mamma och pappa. Helgfrukost denna gången. Vaniljyoghurt med banan och kakao i.

... Tog hand om allas disk. Och gick sedan upp och la mig igen. Japp, det har kommit att bli svårt att undvika. Trots att jag VET att det är vad mina sömnproblem om nätterna, beror på! Men det är bara det att det har blivit en sådan VANA att lägga mig och sova eller vila en gång till. Att när jag inte gör det på morgonen, känner jag ett STORT behov av att göra det på eftermiddagen. På grund av tröttheten!

.. När jag bodde med Xsambon, brukade jag ju dock justera det där allteftersom det hände. 35 timmar vaken tid, för att ställa dygnet tillrätta igen. Och så svårt att sova. Och dygnet blir felvänt. Är lika med - 35timmar vaken igen.

 

.. Men det orkar jag inte med nu.

Låg iallafall och halvsov. Vilade. Fram tills klockan elva. Då 17åringen kom och knackade på min dörr. Då var det lunch.

På med kläderna. Och en helgmacka till lunch. Det vill säga. En macka som INTE är Rågkuse =D

 

Jag hade ju räknat med att få vara ensam hemma idag. Då det bara var mamma, pappa och jag hemma. Och mamma och pappa, skulle köra en timme bort och köpa några flyttkartonger... Om jag inte minns fel..

Men så kom 17åringen hem från sin kille... och jag fylldes av en känsla som jag helst skulle slippa. En känsla av social press. En "rädsla" att behöva umgås. Att hon ska vilja prata eller ha hjälp med någonting..

 

... Och under lunchen kom det. Hon ville ha hjälp med läxorna. I hennes fall, handlar det nog i och för sig, mest om att hon vill ha sällskap. Hon är en person med uppmärksamhetbehov, min syster. Och visst. I vissa fall, kan jag umgås med något syskon eller så, även när jag inte orkar. Bara för att inte tappa deras tillit och kärlek.. Men just idag, var inte en sådan dag. Jag tror att hela livet är för åt h*vete för det just nu.

 

Flyktkänslan kom. Och jag kände mig redan pressad och missförstådd. Förvirrad av allt prat. Kluven över vem jag är...

Ja. Så jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och bloggade lite grann. Gjorde iordning inlägget och la över till denna bloggen... Och kom på att mobilen måste laddas innan jag kan ta med den ut på promenad..

 

Instänga upprörda. Tunga och gråa känslor.. Gick ner en stund på nedervåningen, och satte mig i min ensamhet i vardagsrumssoffan. Skrev lite dagbok. Och gick sedan otåligt, upp hit och kollade mobilen. Var den färdigladdad?

.. Nej. Inte ens hälften. Så. Jag rev fram alla vinterkläder ur kartongen med "Värme" på. Kollade igenom dem, och tog fram de kläder som jag behöver och snart kommer att behöva. Sedan klädde jag på mig lurvfleece-jackan och en mössa. Mest för att jag var orolig att mitt hår skulle se skitigt ut..

Och så gick jag ut utan mobilen. Det vill säga. Utan musik i öronen. "Jaja. Det får gå bra ändå", tänkte jag.

 

Där gick jag på vägkanten. Sjöng sång efter sång. Och försökte komma fram till en låt som jag både KUNDE OCH trivdes med.

Sjöng faktisk på de flesta låtar som jag brukar sjunga med till på youtube.

Men fastnade sedan på en låt som vi sjöng när vi gick på barnkören. Jag och mina syskon. Det var på ett läger som vi fick lära oss den. "Jag är en sommarens trollslända, jag". Höga toner som man håller ut på. Iallafall som jag minns det.

 

Jag gick långsamt, långsamt. Och med nästan ingen energi. Blev trött och hungrig. Och när jag slutade sjunga, satte funderingarna igång, som utskjutna ut en kanon.

.. Men väl hemma, var mamma och pappa hemma igen, och jag satte mig återigen vid datorn. Pustade ut.

 

Lite middag. Diska efter middagen. Datorn en stund till. Mest sitta och stirra på min egen blogg. Läste igenom mina gamla "från min andra blogg"-inlägg.

Spelade lite BubbleShooter och så vidare.

 

Sedan blev det tv för min del. Och efter det, fika och film, tillsammans med mamma och pappa.

Filmen började krångla efter kanske tio minuter. Ljudet försvann. Och vi blev alla, väldigt missnöjda. Började prata frågandes med varandra. Pappa började trixa med... Ja, vad det nu var för någonting som filmen spelades upp på... Och då börjar filmen spola framåt istället! Det gick inte att playa filmen :O

... Han försökte och försökte och försökte. Men så fort som man startade den från samma ställe som den började krångla, så spolade den i ultraspeed framåt igen(!)..

.. Så. Vi fick se den ifrån början. Vilket gjorde 14åringen nöjd. För att då kunde även han, hoppa in och se den med oss ;)

 

Filmen hette(heter) "Dangerous minds"... Och detta, ÄNNU en superduperbra film! Jag ÄLSKAR den! Den är såå känslosam. Lär... Ja, den har någonting att ge :) Och HELT OTROLIG! Jag ÄLSKAR det faktum att med rätt tillvägagångssätt och en hel del kärlek och respekt, kan man nå fram till PRECIS vilka slags människor som helst! UNDERBART!

 

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 21 september 2014 12:27

Från min tredje blogg..

 

Av D - 20 september 2014 22:19

... Idag är det en helt annan anledning till den knappa uppgivenheten... Om den nu ens finns(?)...

 

Efter ännu en natt, önskandes efter en tablett som kan få mig att sova. Vaknade jag imorse klockan runt nio. Klev då upp och åt frukost. För att sedan gå och lägga mig igen. Minns inte hurpass sovande jag var där efter frukosten. Men antagligen inte så värst. För att, utanför mitt rum, fanns två högljudda...

Ja. Tv:n var igång på hög volym. Och 17åringen och henns kille, själva, var inte heller så särskilt tysta..

 

Men när jag hörde lunchen skramla på nedervåningen, klev jag upp och klädde på mig.

.. Och ner för lunch.

Efter lunchen blev det vattna växterna, och dator, för min del. BubbleShooter. På BubbleShooter. På Bubbleshooter. Kolla det vanliga. Såsom bloggar. Mailen... Ja. Det kanske inte VAR mer än så.

.. "Flydde" från allt som skedde utanför min  dörr. Höll mig undan, och stirrade bara rakt in i skärmen. Dörren var till en början, öppen. Men då jag hörde 17åringen säga till sin kille, att de skulle börja städa allrummet nu, sprang jag dessa tre meter till min dörr, med smygande steg, och stängde försiktigt dörren.

 

17åringen verkade ha en dålig dag eller något. Han skäldde på den där stackars killen. Så fort som det hände något... OCH när det INTE hände något! Varpå killen svarade stöttande och lugnt. Varpå hon tog en kort paus i sin irriterade och skrikiga ton... För att, så fort det hände någonting, ropa på honom igen, med frustrerade och stressad röst..

 

Härinne sitter jag. Stressad och orolig, på grund av energin utanför min dörr. Velandes att sätta musik i örat. Men trött på att alltid fly dessa jobbiga lägen..

Men när dessa två, sedan tog bussen in till stan, lämnade jag mitt rum för en stund...

Dock minns jag inte vad jag GJORDE. Känns nämligen som om jag har suttit vid datorn hela dagen idag. Så kanske återvände jag till rummet, rätt så omgående(?)...

 

Ja-a. Vid tvåtiden någon gång, åkte vi iallafall iväg till köpcentret. Pappa, mamma, 14åringen och jag...

14åringen behövde nya skor... och de reade ut en massa skor just idag, på en av sportbutikerna här i närheten.

Vi gick omkring lite grann. Jag, helt ointresserad av att varken titta på kläder eller skor. Kände mig nästan lite flygande. Där jag stod och inte visste vart jag skulle titta. Vart jag skulle stå. Eller hur jag skulle bete mig.

 

Bara för att inte komma på mig själv med att stå och stirra på någon i butiken... Bara för att det inte skulle se konstigt ut. Där jag står och stirrar rakt ut. På ett ställe där man egentligen ska handla... Eller iallafall TITTA(!)... Så gick jag lite efter mamma och 14åringen. Tog en promenad bland alla saker...

 

Ja-a... Allt var huller om buller. Ingen ordning på NÅGONTING. Så att titta själv. Eller att hjälpa 14åringen att leta... Nej. Så blev det inte.

 

... Sedan mötte vi(de) en gammal granne, som mamma och pappa stannade och pratade med. Mitt bland allt folk i butiken. Det kändes inte obekvämt i och över huvud taget. Och jag kunde till och med säga vad jag hade lust att säga, till 14åringen. NÄR jag hade lust att säga det. Men inte till denna näst intill främmande man, såklart.

Men jag kände mig lugn och någorlunda bekväm. Lite osäker. Då jag inte kunde förstå hur 14åringen kände idag, när vi umgicks på affären. Ibland får jag bara känslan av att vara ivägen... Men så var det nog inte. Han tyr sig ju ofta till mig när det är något :)

 

Väl hemma, dukade jag bordet. Sedan upp till datorn. Mådde bra... Eller inte(?). Ville må bra... Eller inte(?)... Livet är enkelt... Eller inte(?) ...

Ja, jag kunde inte förstå mig själv. Hur jag tänkte och varför. Jag kunde inte komma fram till vem jag är eller hur stark jag känner mig... Och jag fick än en gång erfara det där med att tänka spegelvänt...

Frågetecknet blev... Kommer jag att klara livet?

 

Förvirrad.

Men jag skrev av mig på min tredje blogg. Och la det, så gott som, bakom mig sedan.

Det blev middag... Lite mer dator. Ner till soffan, medans mamma och pappa körde in 14åringen till stan. För bio med sin kompis.

.. Satte mig vid tv:n och skrev lite dagbok.. Började titta på en film. Men kopplade sedan över till ettan, när mamma och pappa kom hem. För att då skulle vi ändå snart se på film.

 

Kaffe och glass. Till filmen "Divergent"... En JÄTTEBRA film! Enligt min smak. Jag ÄLSKADE den! Den hade spänning, äventyr. Den hade handling. Lite kärlek. Och här och där, lite humor. Skådespelarna hade karaktär... Ja, och jag kunde FÖRSTÅ den! Hänga med. BRA FILM.

 

Nu blir det iallafall sängen. God natt med er <3

 

 

Av D - 20 september 2014 17:37

Ja, det är knepigt... och gör mig förvirrad..

Ett citat från det inlägg jag precis skrev på min tredje blogg.

 

Vi hörs ikväll <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se