Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under september 2014

Av D - 19 september 2014 22:04

Jaha. Dagen idag då, kanske.

... Ja, det lilla jag kan minnas =)

 

Igår natt, efter att ha försökt sova ett bra tag, satte jag hörluren i örat och började lyssna på låtar av Lisa Marklund och Lars Winnerbäck...

 

Vaknade imorse, rätt så tidigt. Men klev inte upp förrän runt niotiden.. Frukost tillsammans med mamma och pappa. Naturell lättyoghurt med bara russin, istället för nöt-och fröblandningen som jag BRUKAR ha. Vilken idag var slut..

Men det var gott. Nästan godare. Renare smak på yoghurten, liksom..

 

Efter frukosten, blev det sängen igen. Jag... minns inte riktigt. Det känns som om jag hade mycket i tankarna just då... Men mitt minne om dagen, är i det stora hela, grumligt..

Så. Jag gör så gott jag kan :)

 

Jag har suttit en del vid datorn...

...

... Oj. Oj. Vad jobbigt detta blev. Dagen är typ som bortblåst och jag har ingen kraft att tänka efter.

Men jag ska rabbla några korta "fakta" iallafall.

Jag har kollat allt det vanliga på datorn. Förflyttat mig mellan sängen och datorn. Sett på parlamentet i TIMMAR, på grund av att det nu har blivit som en slags flykt från verkligheten för mig. Det har fått samma verkan... Ja, jag vet inte..

 

Men den mesta delen av dagen idag, har bestått av att jag har känt mig lite smått uppgiven och hjälplös. Handfallen. Jag har vetat vad jag VILL, men inte haft en ANING om hur jag ska TA mig dit. Jag har tagit formen av ett frågetecken. Frustrerad över att folk tycks ta mig för en tankeläsare, vart jag än vänder mig..

Undrat ifall det var dags att höra av sig igen. Eller om det är att tjata alldeles för tidigt... "Har de inte TID?" ... "Upptagna?"... "Är mina frågor dumma?" ... "Onödiga?" .. "Betydelselösa" ... "Gör min aktivitetsersättning att de med gott samvete, faktiskt bara kan skyffla mig åt sidan tills vidare?" ... "Eller ÄR det helt enkelt bara mitt sätt att hantera det hela, som gör att de drar sig undan?" . "Det KAN ju faktiskt också vara så, att de håller på?" ..

 

Men frågan är.. Hur ska jag veta, när de inte berättar? Förklarar? Eller ens har tid/lust att skriva ett ord?

 

... Efter mycket om och men, slank det iallafall iväg ett litet mail till min kontakt på försäkringskassan. Där jag tog upp just det här. Och "önskade" att bli informerad om vad som händer, lite då och då... Dock var klockan fyra. Så det får jag ju inte svar på förrän efter helgen..

 

Däremot fick jag svar av kommunen idag. Klockan halv fem, hade jag fått post i inkorgen. Hon skrev att, med tanke på våra tidigare samtal, trodde hon att det var till dem jag skulle vända mig. När det gäller stöd och hjälp.

Fram tills klockan halv sex, mailade vi fram och tillbaka. Hon var som tidigare känt, VÄLDIGT trevlig och omhändertagande. Stöttande, och tycktes vilja hjälpa mig komma tillrätta.. Olik många andra, som är VÄLDIGT korta i kontakten.

 

Henne tycker jag om. Dock verkade hon ha någon slags chefsposition nu. Så jag får träffa en annan handläggare. Men men. Kanske har jag tur med även henne =)

 

Annars. Jag känner mig lite osäker. Vet inte riktigt vad det är jag vill eller förväntar mig av detta möte. Vad det är jag behöver... Vad det är jag ska dit för.. Inte egentligen. Men det är någon desperat slags känsla jag har... Så det blir väl att gå dit, för lite info.. Och kanske komma fram till om jag egentligen BEHÖVER något från dem... Eller om det bara är att gå därifrån, lika "tomhänt" som jag kom dit, sedan.

 

Annars har jag tagit en promenad idag. En tom promenad, med en del tankar..

Jag har spelat lite BubbleShooter(kanske)...

.. Och jag har kollat upp Friskis&Svettis. För att kunna meddela försäkringskassan, vilken aktivitet som skulle passa.. Och det blir bra det :)

 

.. Mamma och jag, har pratat en del. Och jag har känt mig förstådd, liksom borttappad och mäkta missförstådd. Desperat och missnöjd... Men samtidigt skitit i vilket.. Ibland är det bara bättre att försöka SLÄPPA begäret av att känna sig förstådd.. Iallafall för ett tag. Då det har kommit till den punkten då man bara vill gömma sig, alltför många gånger..

 

Drog iväg några mess till Xsambon.. Och har skrivit lite dagbok, några gånger..

Tv nu till kvällen. Lite fika och godis.. Längtan till veckan.

Och nu blir det sängen. God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 18 september 2014 22:26

Borde jag skriva om dagen som varit, nu?

Vet inte ens om jag kan. Dagen har varit för händelselös och lugn..

Men ska försöka ;P

 

Eftersom att jag har gett min sömn en sådan konstig rytm, med sen insomning och sova efter frukost.. så hade jag ju även igår natt, svårt att somna. Så. Jag tittade på några fler avsnitt av Parlamentet. Alltid lika kul. Och jag ÄLSKAR att ligga och småfnittra tills jag får ont i både magen och kinder, om nätterna =D MYCKET härligare än att ligga och vrida och vända sig, med en överarbetande hjärna och ångest ;D

 

Vaknade iallafall imorse. Klockan halv åtta.. Men inte klev jag upp och åt frukost. För att just nu, hade jag fått för mig att jag inte borde äta så tidigt. Då det blir så långt mellan frukost och lunch... Och mellanmål kunde jag ju inte fylla upp med!

.. Så. Jag låg kvar. Klockan nio vaknade jag igen. Klev då upp för att äta frukost.

... Och klev sedan som vanligt i säng igen. Med en GNUTTA klump i magen. Ångest i bröstet... för någonting som mamma hade råkat insinuera(om det nu är ett ord)... Vad det var, har jag dock förträngt.

 

Låg och vilade.. och messade lite grann med personligt ombud. Någonting som varken gjorde till eller från, egentligen. Men vad gör väl det? ...

 

Klev upp klockan tolv. Då jag hörde att mamma och pappa, höll på med lunch därnere. Alltså kaffe på G :D

Åt min restrerande pyttipanna med stekt ägg, från gårdagens middag. Och drack kaffe till en pepparkaka..

Japp. Känslan av att... Eller rättare sagt RÄDSLAN för att äta för mycket... Att äta när jag inte är hungrig. Tycks ha försvunnit nu. Och på sätt och vis, känns detta bra. Då mitt kontrollbehov har lämnat mig lite grann... Nu när jag inte orkar bry mig. Hälsosamt eller skadligt. Illamående eller känslomässigt fri... Jag har helt enkelt släppt på precis ALLA krav, vad gäller maten! Och äter för mycket och onyttigt. Utan att knappt ge det en TANKE.

 

... Ja. Så DÄRFÖR tror jag att jag nu är mer redo att börja äta regelbundet och hälsosamt igen. Nu när jag inte längre behöver gå till överdrift. Jag kan äta frukost, lunch och middag... Möjligtvis ett mellamål eller två... Varje dag. Utan att för den sakens skull, inte kunna tillåta mig själv någon bulle eller kaka ;D Och inte heller vara besatt av att endast äta tills jag blir PRECIS mätt.

... KANSKE kan jag till och med börja variera frukosten(?).

 

Efter lunchen, satt jag här vid datorn. Hade lite funderingar, fram och tillbaka. Om hur jag skulle ta mig vidare. Vad eller vem som kunde hjälpa mig att få iordning... Eller rättare sagt. Komma IGÅNG med livet. Det vuxna livet. Så att jag lyckas LEVA det!

... Gav upp en smula, om både praktikplats, gym, och ett vuxet, självständigt liv... Men mailade sedan ändå, kommunen. Där jag frågade vem jag skulle prata med om vad det finns för olika stöd och hjälp. Och vem som kan hjälpa mig att komma fram till vad jag behöver och vad jag har rätt till...

 

Jag har spelat lite BubbleShooter. Och även lite Bejeweled, idag..

Och så har jag sett på flera, flera avsnitt av Parlamentet, på datorn..

Jag har tagit en dusch. Passade på när mamma lämnade huset... Alltid bekvämare att duscha när jag blir ensam hemma. Får en sådan ENERGI då!

 

Mamma och jag har pratat lite. Kändes för en gångs skull som om hon förstod mig lite grann. Iallafall för en stund.

 

... Annars. Vad har jag mer gjort?

.. Ätit en massa! Jag har sett på tv tillsammans med mamma.. och delvis 14åringen..

 

Ja-a... Har jag inte glömt någonting nu. Så var det nog det.

Så jag säger väl, med en känsla av glömska i bakhuvudet, god natt. God natt med er <3

 

Just det, ja. Glömde nästan! Jag tog en skitläskig promenad ner till soptunnorna precis. Det var KOLSVART ute. Och träden var det enda som kunde ge mig en HINT om vart vägen var! Jag blev nästan lite vinglig. Där jag kollade upp mot träden och var rädd att ramla eller gå in i någonting =P K-O-L-S-V-A-R-T ! ! !

 

 

ANNONS
Av D - 18 september 2014 14:05

Jag vet inte hur många tankeläsare som de träffar på i sina arbeten.. Men jag VET att jag inte är en av dem...

 

... Men mitt eget sätt att "ta mig framåt", är ju inte heller det bästa...

 

... Allt detta, kombinerat med att jag varken vågar, kan.. eller vet hur, vad, vart eller varför.. jag ska ta emot hjälp...

 

... Det blir som att köra in i samma tegelvägg, gång på gång. Utan att fatta hur man svänger bilen...

 

Men vi hörs ikväll <3

... Kanske slänger jag iväg ett mail till kommunenen ändå.. Känns bara onödigt när jag varje gång hittills, inte lyckats fullfölja någonting. På grund av rädsla och osäkerhet..

Av D - 17 september 2014 20:59

Jag ska skriva "några rader", nu i uppgivenhetens stund...

 

Jag börjar som vanligt, från morgonen(eller natten) och jobbar mig framåt... Uppåt.

Jag hade i vanlig ordning, svårt att somna igår natt. Men inte så konstigt. Med tanke på de två timmarna som jag sov igår eftermiddag.

Istället för att ens ge sömnen någon vidare chans, började jag efter ett någon gång, titta på "Parlamentet" på youtube, via mobilen.

Såg flera avsnitt. Tills jag bara kände att både nacke och bakhuvud hade en sådan sjujädrans spänningsverk(!), och jag ville inte vara med längre...

 

Somnade till sist, och vaknade sedan vid halvåttatiden. Blev skrämd av 14åringen som satt och "kröp" nere i hallen, med mobilspelet i högsta hugg. Redo att gå till skolan..

Åt frukost, och gick sedan upp och la mig igen..

Drömde även denna gången, JÄTTEkonstigt. Det har varit mycket gamla klasskamrater, nu på senaste. Inatt var det samma två klasskamrater som i tidigare dröm. Alltså två tjejer som jag umgicks med i perioder, som vänner. Och i andra, kände mig både bortstött och självvalt ovillig att umgås.

Men inatt var de såå elaka. En av kompisarna drygade och var väldigt otrevlig. Och den andra kompisen hatade mig bakom min rygg... För anledningar som jag inte minns...

Vi satt iallafall på ett tåg. På skolresa. Det minns jag!

 

Klev iallafall upp vid.. Ja, strax efter elva. Efter att ha legat nerbäddad och väntat på att försäkringskassan skulle ringa. Men det gjorde hon dock inte..

Packade ner min lunch, och gick iväg till bussen.

Idag, mindre trafik, och lugnare i det stora hela.

När jag kom på bussen, fick jag åka gratis. Trots att det bara verkade som om chauffören LJÖG om att kortläsaren var trasig(???)! Men inte mig emot ;)

 

Väl i stan, hade jag två timmar att slå ihjäl, innan mötet skulle börja. Satte mig en stund vid forsen, och bara glodde. Men behövde sedan röra på mig. Så tog en lång och härlig promenad. För att sedan gå in på affären, för en liten mellis. Efter lite beslutsångest, fick det bli en drickkvarg igen.

 

Vidare till arbetsförmedlingen, för mitt möte med min handläggare. Där vi skulle göra en kartläggning inför praktik. Vad jag klarar av. Och vad jag vill..

Kommer dit. Nervös och osäker. Det var dovt ljus. Trångt och mycket folk. Någon som pratade överallt. Folk som gick ut. Folk som kom in. Frågor som ställdes åt alla håll och kanter. Och blickar som brände hål i min både kropp och själ...

 

Ja, det kändes väldigt obehehagligt. Jag var stressad. Osäker. Jag kände mig inträngd och väldigt obekväm. Hade det inte sett konstigt ut, hade jag bara flytt in i ett hörn och tryckt in mig så nära jag bara kunde komma.

Jag önskade så VÄL, att det hade funnits en liten röd knapp som jag hade kunnat trycka på för att bli osynlig. Och sedan, när min handläggare kommer, trycker jag mig synlig igen...

 

Men men. En halvtimme gick. En kvart senare än vår bokade tid. Jag hade väntat i osäkerhet. Inte vetat om hon skulle komma. Om det skulle bli av. Jag hade känt mig övervakad och "på fel ställe"... Och jag fick bara nog. Ställde mig upp och gick.

Frustrerad, sviken och med ögonen närapå exploderande av tårar. Hon hade inte hört av sig. Hon hade inte visat sig. Och bristen på kommunikation, gjorde mig... Ja-a. Bara irriterad. Säger hon 14.00 Så KOMMER jag 14.00

 

Henne ville jag iallafall aldrig träffa. Jag har ingen ork över till att gång på gång, försöka med folk som inte kan kommunicera och hålla kontakten. Jag är såå beroende av dem. Men det är inte värt det, när man får kämpa som F*N, men alltid märker samma sak... Rena kampen för att ens få dem att öppna MUNNEN!

 

Jag var lite upprörd. Uppgiven... Och hade ingen som helst lust att åka hem efter detta. Skrev några rader till personligt ombud. Och satte mig sedan i hamnen en stund. Lugnade ner mig. Och började fundera på alternativet "kommunen" istället. Jag orkar inte med arbetsförmedlingen längre. Och det hjälper ju inte att jag är LIVRÄDD för detta steget med en praktik, HELLER! ... Men KANSKE om jag ger en aktivitet/praktik via kommunen, en sista chans(?)... Förra gången hoppade jag ju av det, och "anslöt mig till" arbetsförmedlingen istället. För att inte heller min jobbcoach på KOMMUNEN, var villig att kommunicera med mig. Svara på frågor eller förklara hur hon tänker...

Men där fick jag iallafall möten. Och nu är jag ju starkare än då. Så kanske har jag mer tålamod med tiden som det tar(?) ...

 

Efter ett tag, bestämde jag mig för att börja gå hem. Jag hade nämligen ingen lust att åka buss.. Och det tar ju bara tre timmar att gå...

Men jag var helt slut i kroppen. Kände mig tom på näring. Trots att jag hade ätit hur mycket som helst under dagen!

.. Så. Jag bestämde mig för att gå till busstationen och kolla läget... Men. För mycket folk.. Och jag orkade inte stanna.

 

Promenaden hemåt, började. In på affären och köpa en MASSA onyttigheter. "För att nu bryr jag mig VERKLIGEN inte längre!!!"... Och sedan bara PROPPA. PROPPE. PROPPA.

Tog dock bussen från nästa lilla samhälle, ungefär en timmes promenad från köpcentret.

 

Väl hemma, hade jag insett en sak. Jag är helt enkelt inte stark nog att klara detta själv. Jag måste bara inse det. Annars är mitt liv snart förbi. Utan att jag har hunnit leva det...

Men vem ska hjälpa mig? Vem kan få mig att gå åt rätt håll? Hjälpa mig bli stark, och jaga bort min fastklamrade rädsla? Vem kan vända detta envisa nylle åt hjälpens håll, istället för bort från den? ... Hur ska jag våga? ...

 

En del ångest. Uppgivenhet. Depp. Intagande av soffan(om man nu kan säga så). För att sedan, istället för mat, gå upp hit för att proppa i mig resten av godiset som jag köpt. Illamående. Både fysiskt och psykiskt. Ett tvång att äta...

För att sedan gå ner på nedervåningen, för så mycket mat som fick plats. Ofrivilligt. Men har man en mamma. Så har man.

 

Ja-a... Sedan har det blivit lite tv, tillsammans med mamma och 14åringen... Och för min del, en del funderingar på hur jag ska ta mig vidare, och med hjälp av vem... Har nu officiellt gett upp om hoppet att klara detta själv. Att bli en starkare människa..

Jag är den jag är. Och det är den jag är, jag måste utveckla till det bättre... Men hur? ...

 

Med det säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 17 september 2014 18:01

Dagens möte på arbetsförmedlingen, blev ett obehagligt fiasko.

Är det inte myndigheters(och liknandes) skyldighet att kommunicera och hålla en god kontakt med sina klienter??? ... Jag fattar ingenting. Och orkar inte försöka längre...

 

En vändning.. Men åt vilket håll?

 

Jag behöver komma ut på en aktivitet. Men vem tar det på allvar? Vart jag än har försökt, håller de mig tillbaka...

Men samtidigt är jag för rädd och osäker i det mesta, för att våga ta mig an livet... Måste nog inse.. Jag behöver stöd och hjälp...

... Aktivitet via kommunen, nästa? Ge det en ny chans med min gamla jobbcoach där?

 

Ja, vi får se.

Jag behöver en personlig rådgivare... Men vem???

 

Vi hörs ikväll <3

 

 

Av D - 16 september 2014 21:55

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

 

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

 

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

 

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

 

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

 

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

 

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

 

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

 

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

 

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

 

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

 

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

 

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

 

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

 

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

 

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

 

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

 

 

Av D - 16 september 2014 17:45

 

MEN. Jag SKA klara det här!!!

Jag ska bli stark och självständig! Klara allt jag VILL klara! Jag ska nå det liv där jag är lycklig... FINNS det livet därute någonstans, så SKA jag hitta det! ... För ATT det är möjligt. Och jag vill inte vara ett fängslat barn längre... 

 

Jag vill slita mig fri från mina förhinder och LEVA LIVET ;)

 

... Är bara så himla trött just nu..

Vi hörs ikväll <3

 

 

Av D - 16 september 2014 16:08

 

Jag är väl rädd att jag ska släppa det. Att det inte ska hända. Om jag inte skriver upp det, gång på gång..

 

Men jag är trött. Vi hörs ikväll <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se