Jag vet inte vad jag ska skriva. Då jag inte är riktigt säker på vad jag egentligen vill ha med här på bloggen. Det känns bara som om jag har delat så mycket av mig själv nu de senaste dagarna... Och för sådana saker, har jag ju en annan blogg...

Men jag fortsätter skriva, och går på känsla, helt enkelt :)

Idag bestämde jag mig för att dra till stan tidigt. Det är ju lördag idag, och bussarna går inte speciellt ofta hit ut... Så jag bestämde mig för att dra till stan klockan tio på morgonen. Vetskapen om att behöva äta frukost/lunch om jag stannade hemma tills lite senare, gjorde att det var väldigt angeläget att lämna hemmet...

Jag åkte iallafall in till stan med mamma och pappa, som även de, hade ärenden där och skulle åka precis då.

Jag satte mig direkt på en bänk i solen, på torget. Tittade på lite folk, och funderade fram och tillbaka.

Det var jättemycket folk ute idag! Och då menar jag verkligen JÄTTEMYCKET! Barnvagnar. Bebisar och barn. Vuxna och gamla. Hundar... Tiggare. Ja, det var... Trevligt ;)

Efter att ha suttit en stund, kände jag bara att jag behövde röra på mig lite grann. Så började gå vidare ner på en tvärgata. Kom till forsen, där de paddlade kanot eller kajak för några dagar sedan. Satte mig där på bänken och började skriva lite dagbok. Ja, jag kände att jag behövde det. Jag mådde bra, men jag behövde skriva av mig lite grann om svälten och vad jag gör mot mig själv just nu. Hur min situation ser ut, och hur lite jag vet hur jag ska ta mig ur den...

Efter att ha skrivit, gick jag vidare. Gick tillbaka till torget och satte mig i en galleria. Tittade på folk och bara gjorde ingenting. Sedan kände jag att jag behövde skriva igen... Så jag ville bort från allt folk. Sitta för mig själv lite. Satte mig på en avlägsen bänk i halv sol. Skrev av mig, och gick sedan vidare... igen. Gick till biblioteket för att låna toaletten. Tyckte att alla stirrade på mig hela tiden, och inbillade mig att det var för att de tycker att jag är för smal...

... För att det gör JAG! Ju smalare jag blir, desto "räddare"/oroligare blir jag. Men samtidigt den del av mig som VILL det här. Som VILL svälta... Ja, den blir bara nöjd och pustar ut när jag tappar vikt. För att det är ju ett täcken på att det fungerar att svälta...

Men jag. Nej, jag tycker att det är obehagligt. Desto smalare jag blir, desto mer kommer min omgivning att märka. Undra. Och ju snabbare jag rasar i vikt, desto tidigare kommer jag inte att våga visa mig hemma något mer...

Ja, jag har funderat en del. Och jag kan väl säga som så att jag har låst mig ordentligt. Ser liksom inga lösningar. Iallafall inga som skulle bli till det bättre för mig. Det är väl i så fall att börja äta tre mål om dagen nu direkt... Men en stark del av mig, vill inte det...

Ja. Efter toalettbesöket, promenerade jag iallafall vidare. Satte mig på en bänk längs vägen på min långa, långsamma promenad, och vilade. Gick sedan vidare. Jag blev rätt så orkeslös efter en stund, och jag gick hela tiden och oroligt kände mig själv om höfterna och kinderna... Magen var såå tom...

Sedan direkt till busstationen. Hade tänkt köpa mig lite tuggummi, bara för att ha någonting att tugga på nu när jag knappt äter. Men jag "förbjöd" mig själv till det, då jag anser att vill jag ha någonting att tugga på, får jag ta någonting ätbart istället ;)

Väl hemma, längtade jag efter middagen. Den enda måltiden som jag faktiskt tillåter mig själv att äta. Jag spelade säkert lite Bejeweled, vattnade mina växter, och satte batterier i min nya väggklocka som jag fick av 21åringen igår. Satte även upp lite fina skålar och koppar. Ljusstakar... På hyllan som 22åringens kille ställde i mitt rum igår...

Jag har läst lite bloggar... och så såg vi på film, nu på kvällen... Mamma, pappa och jag. Har även bloggat lite själv, på min tredje blogg. Sådär tre gånger kanske.

Har jag inte glömt något nu, så var detta min dag :) God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...