Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

Okej. Nu gäller det! För typ hundrondeelfte gången... Jag måste göra vad jag kan, för att ta mig dit jag vill. Lägenhet kan jag ju inte göra så mycket åt, just nu. Men jag ska allt slå ner min rädsla! Ta en praktikplats, och börja träffa folk.

Jag är ju inte ung hela livet. Även om det känns som om allt står stilla. Det är bäst jag tar tag i allt vad livet har att ge. Medans det fortfarande står tillgängligt :)

Vi hörs ikväll <3

Okej. Gårdagens inlägg blev VÄLDIGT långt! Sådär långt så att det blir alldeles rörigt och segt i huvudet. Och man får svårt att slappna av efter det..

Japp igår kväll när jag hade bäddat ner mig i sängen, mådde jag lite sådär halvdant, kan jag ju säga. Så idag blir det ett kortare inlägg. Hoppas jag. Och möjligtvis en liten förklaring till varför jag mådde dåligt igår innan jag somnade...

Ja. Vi börjar väl som vanligt från natten.

Jag hade... Nej, nu höll jag på att ljuga :P Jag hade INTE särskilt svårt att somna igår natt! Men däremot så hade jag en himla ångest. Ja. Sådär så att det klämmer runt hjärtat och man känner sig tung och dyster..

Jag kände bara att hela min blogg hade förvandlats till en lögn. Nej, jag menar inte att jag LJUGER i mina inlägg. Denna bloggen ÄR och kommer att FÖRBLI en ärlighetens blogg. Då det är VÄLDIGT viktigt för mig att det jag SKRIVER om mig själv. Det som HÄNDER i mitt liv... Det jag FÖRMEDLAR till mig själv... och ANDRA(!), ska vara så sant och ärligt det bara KAN vara! Vad är det annars för mening att skriva? Om man ändå ska minnas tillbaka på FEL saker sedan(?)!

Nej. Det som tyngde mig, var att jag känner att jag har blivit RÄDD för att skriva vad jag verkligen tänker och känner. Pressad till att skriva på ett visst sätt... Jag känner mig spänd och... Ja, spänd..

Och det beror till stor del på att jag VET vilka som läser bloggen. Och att jag VET att de vet vem jag är..

Ja, och då "pratar" jag ju såklart om de personer som har träffat mig..

När jag startade den här bloggen, så var ju meningen att jag skulle vara HELT anonym. Då jag redan TIDIGARE har känt av samma problem. När jag skriver "till" sådana som jag har träffat..

Men det BEHÖVER ju inte vara så svårt. Jag måste bara ignorera bort pressen. Det ÄR ju inte så farligt att öppna sig för andra. Och att vara ärlig mot dem, likväl som mot sig själv. När jag tänker efter, hade det inte heller varit HELT fel om mina föräldrar hade läst bloggen. Då hade jag sluppit känna mig så... Ja, att de inte vet vem jag är =)

Men slut med det nu. Nu måste jag rabbla dagen idag. Om inte inlägget ska bli METERLÅNGT igen ;)

Jag somnade iallafall och sov JÄTTEBRA. Vaknade imorse vid kvart över nio, MINST lika jättetrött :P

Ner, och halvsovandes äta frukost. Bara lite grann sådär. Ja, lite mindre än vad jag brukar.

Upp igen, för att vila lite grann. Japp idag skulle jag se till att inte somna! Vill ju kunna sova inatt också ;D

Klev upp klockan halv elva. Satte mig i vardagsrumssoffan och väntade på mamma och pappa. För att idag blir det tidigt lunch. Då det är fredag, och pappa åker till jobbet vid kvart över elva.

Åt tillsammans med dem. Och sedan diska ordning efter luchen.

Upp hit för lite datorhäng. Vattna växterna och sådär...

Minns inte vad jag gjorde vid datorn. Men kollade säkert allt det vanliga. Och upptäckte även att bloggplatsen inte gick att komma in på. Och inte heller de bloggar som finns där. Lite orolig över ifall alla bloggar på bloggplatsen skulle ha försvunnit för att något blev fel. Och att därför ALLA mina texter, VARJE dag sedan JANUARI, skulle ha försvunnit!

Men jag tänkte inte så mycket på det. Kollade in lite då och då. För att kunna märka när det fungerade igen..

Sedan satte jag mig ute på stentrappan i solen en stund. Måste ju passa på medans det är sommar!

Musik i öronen, och kepsen på huvudet. Mest för att jag inte orkade duscha..

Så. Efter att ha skrivit av mig lite(kanske eller inte. Minns inte), så bestämde jag mig för att ta en sista runda med gräsklipparen innan hösten kommer.

Bad mamma kolla om den hade bensin. Sedan blev det en HELJOBBIG promenad fram och tillbaka över gräsmattan, med hökögon och med kroppen dubbelvikt. Jo, eftersom att vi har TRÄD på hela gården, ligger det ju GRENAR stora som hus(okej överdrivet :P) över hela gräset!

Så. Plocka, plocka. Plocka. Sedan blev det till att börja klippa. TJOCKT, högt och fuktigt gräs i plättar. Och kort, torrt och tunt gräs, här och var. Hur kan det växa så ojämnt? Och sedan var det TRÖGT som F*N på vissa ställen i gräset, och gräsklipparen körde i princip av sig själv på ANDRA ställen. Men det antar jag beror på mossan som finns här och var :)

Men joxet var ju att eftersom att gräset på vissa ställen, var fyra decimeter högt och fullt av fukt, var jag tvungen att ställa gräsklipparen på två ben, vartannat steg(!), för att inte motorn skulle stanna!

Efter typ halva gräsmattan, var jag JÄTTETRÖTT. Tom i magen och i brist på vätska.. Men jag fortsatte i ytterligare nästan en och en halv timme. Ville bli klar med HELA, innan jag lät motorn stanna!

Runt och fram och tillbaka. Det jobbigaste var trots allt de ställen där gräset var såå kort och torrt att jag inte kunde SE vart jag redan hade klippt!

... Men jag blev klar. In och dricka en halv liter vatten. Och sedan datorhäng. Stirrandes in i skärmen, skjuter jag bubblor på BubbleShooter. Läste lite bloggar. Då bloggplatsen fungerade igen...

Och så blev det att krypa ihop till en tung boll, på sängen. Stirra rakt ut, och bara känna hur TUNG man är. Likt ett bowlingklot... Orkade BOKSTAVLIGT talat inte lyfta ett FINGER!

Ner till soffan. Vänta på middag. Äta.

.. Ja, och sedan blev det att diska efter maten! Något jag helst hade sluppit, med mitt lilla skavmärke/brännmärke i mitten av handen. Som jag fick så generöst av gräsklipparen :)

Upp till datorn i fem minuter. Ner igen och slår mig ner framför tv:n.

Där blev jag sedan sittandes. Supertrött och längtandes efter pappas ankomst. Så att vi kunde fika tillsammans. Mamma, pappa och jag. Innan mamma skulle till jobbet vid halv nio. Pappa kom hem klockan åtta... Men vi hann! ;P

Nu blir det sängen. Välförtjänt. God natt med er <3

Hur ska jag BÖRJA beskriva den här dagen? Och hur ska jag MINNAS allting?

Huvudet är segt. Jag är trött och hängig... Och har egentligen ingen större lust att tänka efter..

... Men jag ska ändå rabbla kort och gott, en liten sammanfattning över min dag. Så att jag åtminstone har en framtida HINT om hur just den 4 september år 2014 såg ut :)

Jag vaknade... Eller vi kanske ska börja med när jag SOMNADE. För att även IDAG, hade jag väldigt svårt att somna... Ja ni får läsa "igår"... Eller nej. Det är nog rätt. Det blir idag. Jag somnade nämligen efter tre imorse, idag också.

Först låg jag och bara som vanligt funderade över livet. Vred och vände mig. Ältade kanske framtiden... Eller rullade nutiden, på insidan av mitt pannben...

Och DET var väl lugnt. Visst. Jobbigt att ligga vaken och inte kunna sova. Men inte värre än så.. Vad jag minns.

Men så slog det mig som en blixt från ovan. Ett bekymmer. En oro. Ångest. Lite smått uppgivenhet..

... Hmm. Jag vet inte om jag orkar gå in på det. Men det hade iallafall att göra med mina chanser till att kunna få denna lägenheten som jag sökt, om jag nu skulle hamna först i kön. Jag kom på det faktum att jag går på aktivitetsersättning. Att jag har rätt till bostadstillägg. Men att DE kanske inte är insatta i det(!)... och att jag har en gammal anmärkning hos kronofogden.. Som iochförsig ska försvinna snart! Men som ändå kan förstöra. Då den var på en HYRA!

Men den var gammal, och hade sina orsaker. Så kanske.. Men det var bara inte rätt tillfälle att "explodera" på DET, när jag skulle behöva sova!

Jag klev upp igen, vid ettiden, och satte mig vid datorn. Kollade hyresbolagets hemsida. Och sökte information. Lugnade mig i vetskapen om att man(vad jag fattade) får chansen att prata med dem innan, om man hamnat först i kön.

Mådde fortfarande halvt dåligt av att inte kunna sova. Ångest klämmandes mot hjärtat... Depp. Uppgivenhet... Ja.

Så jag tassade ner i källaren och hämtade en av mina mellanmålsbars. Och åt den.. För att sedan somna. Ja, efter lite dagbok och sådär.

Vaknade tidigt imorse. Klockan var väl runt halv sju. Men försökte sedan vila mig fram till att klockan skulle bli halv nio. Då var det dags att kliva upp. För att vid tio i, var det dags för mig att gå till bussen.

.. Mötte mamma på nedervåningen. Sa hejdå. Varpå jag fick frågan, lite sådär påhoppigt, om frukosten. Men det hanns inte med, helt enkelt. Inte idag. Då hade jag behövt kliva upp ÄNNU tidigare(!)...

Traskade iväg i det härliga, friska vädret. Stod och väntade i tio minuter, på bussen..

Och när jag väl klev på, fick jag åka gratis. Då schauffören hade för bråttom för att ta reda på HUR jag hade tänkt betala, innan han sa varsågod. Kortläsaren för busskort var nämligen ur funktion... Men jag skulle ju betala med bankkort.

Jaja. Inte mig emot ;)

Väl i stan, gick jag och satte mig vid forsen. I solen. Det var varmt och det brände mot hårbotten. Härligt. Men jag bestämde mig för att jag inte orkade sitta stilla där i värmen.

Gick upp och satte mig utanför personligt ombud, i skuggan, istället..

Obehag, obehag, obehag. Jag kände mig väldigt spänd. Och min svarta sköld, kom väl till pass. Ja, den fungerar så otroligt bra. När jag inte vet vart jag ska titta. När jag knappt vågar visa mig eller synas. Ja, då föreställer jag mig den där skölden. Och jag "försvinner".. Fungerar inte optimalt. Men det underlättar =)

Anledningen till obehaget...

Jag är inte HELT säker! Men jag VET att jag tyckte att det var obehagligt att bli sedd. Kanske med tanke på vart jag SATT... Eller för att jag helt enkelt bara råkade känna mig övervakad... För att jag skulle till att TRÄFFA någon(?)...

Ja, ni märker ju. Jag är inte så säker.

Men så kom personligt ombud. Vi gick direkt in till aktivitetshuset. Mötte upp den här snubben som vi skulle träffa. Och satte oss sedan i ett rum och pratade. Ja, de iallafall. Ja satt mest stel och stirrade ut genom fönstret. Önskade att det skulle ta slut. Ja, det kän... Ja, vet egentligen inte VARFÖR det känns så obehagligt med just det där stället. Eller har det att göra med människorna? Situationen? Har det bara att göra med att jag inte tycker om att känna mig "i centrum"?

Men trevliga och varma människor iallafall. Omtänksamma... Ja, och så var det ju trots allt en STOR trygghet att personligt ombud var där! Även om jag egentligen inte är JÄTTETRYGG med henne HELLER, ännu.

Efter mötet, pratade vi lite till, inne på hennes rum. Bokade ny tid till aktivitetshuset på tisdag om två veckor, och sådär.

Som vanligt så drogs jag med i ett samtal som fick mig att ramla en liten sväng tillbaka in på det förflutna. På en väg som alltid får mig att minnas. Att börja fundera, och älta vad som tidigare hänt..

Ja, men det var ändå inte så jobbigt. Inte egentligen. Jag minns jag tänkte att jag inte vill träffa folk igen. Att jag bara vill dra mig undan och slippa alla... Men vet inte hur mycket det hade med det förflutna att göra. Där jag gick på min väg i solen och inte ville åka hem..

Jo. Efter mötet, ville jag ju såklart fortsätta njuta av det fina vädret. Och jag var så TRÖTT på att vara hemma. Kände inte för att NÅGONSIN lämna stan igen! Inte för att åka hem. Och det som störde mig och som fick mig att planera att GÅ hem, på tom mage och allt. Var att jag inte ville ta en senare buss. Då jag riskerade att få åka med något av syskonen hem. Och jag ville INTE ha sällskap!

Men lite dagboksskrivande senare. Och jag tog bussen hem. Dock utan syskon :)

Jag tänkte egentligen inte äta någon lunch. Men tog mig ändå en korv med bröd och kaffe, på macken. Kan ju inte börja bråka med maten nu. Även om det känns lite lockande..

Väl hemma. Ja, jag får nog rabbla nu. För att inlägget är REDAN för långt!

Det blev datorhäng direkt. Kollade upp det gamla vanliga. Och spelade lite BubbleShooter.

Läste min egen blogg, för att kolla tillbaka lite...

Vattnade mina växter. Och åt sedan lite middag. Ugnspannkaka.

Mer dator. Vad jag minns. Mest sittandes och bara vänta. Göra ingenting...

Ner till tv:n istället. Och blev sedan sittandes tills jag kom upp hit för att blogga.

Lusten att äta någonting. Och en inre vägran att faktisk GÖRA det, har funnits här, på kvällen. Ett glas kolsyrat vatten, fick jag dock i mig. Men äta ville jag inte göra. Då det var fel tid för det.. Eller så har jag bara ramlat ner i någonting igen.. På grund av???

Men god natt iallafall. OJ, vad detta blev långt.

God natt med er <3

Jag har ONT i huvudet... Och bara att försöka minnas dagen som varit, känns för ansträngande..

Så jag vet inte.. Men jag rabblar. Kanske slutar det uppstaplat och kortfattat. Eller kanske långt och utdraget.. Kanske glömmer jag bort hälften...

Men det är skit samma...

... Inatt hade jag ännu en svår start i sömnen. Jag låg bara vaken och funderade. Stirrade rakt ut. Vred och vände på mig.. Tog fram mobilen, då och då. Skrev lite dagbok. Säkert n... Jo, just det. Jag låg och planerade en det ena, en det andra. Kollade upp det, det och det. Och tittade på bilder på google.

.. Det var helt enkelt mycket i hjärnan. Och att slappna av, var svårt. Efter tre någon gång, skrev jag mina sista punkter i punktlisteboken, och kollade på klockan för sista gången... Men när jag somnade, har jag ingen större aning om..

Vaknade iallafall när "rörmokaren" eller "hyresvärden" kom imorse, vid halv åttatiden.

Halvsov vidare. Och vaknade sedan som vanligt, vid nio igen. Men den här gången ville jag inte kliva upp. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera att äta frukost när en för mig okänd "gubbe" stod därnere i köket och hamrade och bankade. Borrade..

Ja...

Så jag låg iallafall kvar. Länge.

Tror att han åkte härifrån vid elvatiden. Och då kände jag bara att det var försent för frukost. Vilket gjorde att jag låg kvar ytterligare, och bara tråkade och lät tiden gå. Ja, jag typ bara väntade till lunchtid. Då jag kunde äta någonting tillsammans med mamma och pappa. Snubben var borta. Så att det var ju fritt fram. Inget obehag ;)

Jag klev upp... Ja, pappa knackade på dörren, vid halvtolvtiden. Frågade om jag ville ha kaffe. Och signalen för "lunch", hade gått! :D

Klädde på mig kläderna. Tog med mig min B-vitamintablett, och gick ner för att äta...

... Ja, vad mer kan jag säga om DET?

Jag kan ju iallafall säga som så, att jag känner att min självkontroll håller på att glida ur händerna på mig igen. Jag börjar tappa greppet om mig själv och mina egna uppsatta regler och krav. Mina trygghetsrutiner. Dessa små ting som gör att jag känner mig lugn och... Ja, TRYGG, helt enkelt.

... Och jag vet inte HUR många gånger, de senaste dagarna, som jag har tänkt tankar som innehåller ordet "svälta". Vet inte HUR många gånger jag har fått lusten att dra mig undan, för att kunna äta mindre eller sluta äta... HUR många gånger jag har använt en "framtida svält" som trygghet när jag känt att jag har tappat greppet om min kontroll! ...

Det ÄR inte så illa som det kanske LÅTER. Men kontollen är vilket fall VIKTIGT för mig, om jag ska kunna äta och vara nöjd och stark i det.

Och det GÅR bra. Men det kommer svagare perioder. Och detta KAN vara en av dem! Men det återstår väl att se.

Vidare iallafall.

Efter lunchen, har jag suttit här vid datorn och knåpat ihop en ny header. Det tog LÅNG tid idag. Då jag inte kunde komma på hur jag ville att den skulle se ut. Jag började med att gå igenom mina nyaste foton. Började knåpa med DEM. Men fick inte ihop något som jag gillade. Så då gick jag över till att helt strunta i fotona, och istället använda mig av färger och figurer. Lite text.

Och viktigast av allt, blev att göra en LJUS header! För att jag mådde så DÅLIGT av att se min mörka och dystra. Och det faktum att VARENDA en utav dem, har varit mörka, HITTILLS(!), gjorde att jag bara MÅSTE ha en ljus och härlig, denna gången!

Det tog ett tag. Och efter det, ramlade jag in på gröna växter. Möbler och design. På inspiration och inredning. Kollade lite bilder på google. Och såg över lite möjligheter. Hur JAG skulle vilja ha det!

Skrev upp några punkter i punktlisteboken... Och ja-a..

Sedan gick jag ner på nedervåningen. 17åringen hade kommit hem. Men det kunde inte hjälpas. Jag hade varit på mitt rum HELA dagen! Och nu behövde jag se annat!

.. Ja, anledningen till att jag EGENTLIGEN ville undvika, är ju denna rädslan... Denna bristen på ork till att lyssna på fel sorts samtal..

Jag ville liksom inte behöva må dåligt i frustration och ångest, idag OCKSÅ. Om det gick att undvika.

... Men jag gick ner. Sa hej, och satte mig sedan ute på stentrappan på baksidan av huset. Solen sken och känslan av att passa på medans det är sommar, gjorde att jag bara la ansiktet i händerna och blundade. Bara njöt... Eller ja. Försökte iallafall! Tog det lugnt...

Sedan började det pratas inifrån matrummet. 17åringen och mamma.

SÅ. Upp och hämta mobilen. In med musik i öronen, och sedan tillbaka till min plats på trappan igen. Satt i ytterligare några minuter. Tills jag fick för mig att platsa vid datorn igen.

Annars. Jag har läst lite bloggar. Slumpat fram några nya. Och fastnat vid en.

Kollat blocket. Vattnat mina växter. Jag har kollat mailen några gånger...

Satte mig i soffan och såg på tv en stund. Medans mamma och pappa var i stan och småhandlade, och hämtade 14åringen(tidigare 13åringen). Sedan blev det ett avsnitt till, av Wallander. Och fika till det. Jag tog mig en kaka. Men sedan satte självkontrollen in. Och jag kände inte för att riskera ännu en svältperiod i ständig flykt. Och krig.

Jo. Har jag inte glömt något nu... Ja, det blir ju sängen, vilket fall :P För att imorgon ska jag till det här som jag kallar "Aktivitetshuset". Där man kan jobba i sin egen takt utan krav. Typ. Skönt att komma hemifrån och göra någonting NYTTIGT en stund!

Ska dit med personligt ombud.

God natt med er <3

Nu har jag gjort en ny header igen. Jag mådde så dåligt av att se den andra dystra. Så jag gjorde en ljusare, som samtidigt beskriver vad jag känner :)

Dock så vet jag inte hur bra jag tycker att den passar in i bakgrunden. Men jag får känslan av att en glasplatta har lagts mot bloggens bakgrund. Behöver ju inte passa in =)

Vi hörs ikväll <3

Jag känner att nu är det dags att blogga och skriva om dagen som varit. Så att jag kan göra slut på den här dagen sedan.

... Jag börjar med natten som var. Men det känns krångligt. Minnet, ni vet.

Jag vet iallafall att jag låg vaken väldigt länge innan jag somnade. Och eftersom att jag är jag, var nog svaret att jag funderade. Funderade, funderade... och funderade. Snurrande tankar. Eller ältande funderingar. Jag vet inte vilket. Och egentligen är ju inte heller det vesäntligt(stavning)..

Huvudsaken i denna lilla text, var iallafall att jag låg vaken. Vred och vände mig. Kände mig spänd... och ja, HUNGRIG, tror jag. Jag vet inte vad som har hänt. Men antingen så har min mage börjat reagera väldigt spänt. Eller så blir jag faktiskt hungrig väldigt fort just nu.

Jag vet inte. Men efter mycket funderande och en del dagboksskrivande, utan att kunna koppla av, tillät jag ändå mig själv att kliva upp och ta en banan. För sömnens skull... Det skulle ju inte skada mer än till den grad att jag kände att jag tappade kontrollen och därför fick svårt att fortsättningsvis äta, från och med idag. "Men den dagen. Den sorgen" liksom..

Åt min banan. Och la mig sedan ner för att slappna av igen. Kände att jag måste skriva av mig känslorna efter denna lilla avvikelsen från det normala... Och gjorde det... Låg och stirrade rakt ut i några minuter... Och vaknade sedan... Ja, tiden minns jag inte.

Åt frukost. Och så upp och lägga mig igen. Somnade om, och sov till elva. För att sedan kliva upp. Vattna blommorna och hoppa in i duschen. Ville ju vara ren och fräsch när jag ska på visning!

... Jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och spelade BubbleShooter. Medans jag väntade på att mamma och pappa skulle komma hem. Så att vi kunde äta lunch.

Stirrade en del på mina växter och lät dem rulla runt i mitt huvud. Japp, dessa tar SUPERstor plats i min skalle, just nu! Vet inte hur. Hur mycket kan det finnas att fundera på, när det gäller växter, liksom(?). Men dessa rullar allt vålter däruppe!

När mamma och pappa kom hem, blev det som sagt lunch. Och jag skar iordning min Mango och åt den till. JÄTTEGOTT =D

Plockade iordning efter lunchen, och gick sedan upp för att packa min lilla bruna ryggsäck... Man vet ju aldrig om man kommer att behöva någonting ur den...

Iväg vi for. Mamma, pappa och jag. Japp, på mitt önskemål, följde även pappa med. Istället för att städa i garaget, eller vad han nu hade tänkt göra!

Lägenheten var superduperfin. Ljus och härlig. Lagom stor. Och bäst av allt... HEL! Japp. Inga hål i väggar. Inget slitage på bänkar eller vitvaror... Allt såg helt nyrenoverat ut. Är väl så det är när det har bott en gammal tant sedan renoveringen 2010 ;)

Jag tackade ja, och hoppas nu på det bästa. När vi var där, var det bara en till på visningen. Men vi var ju bara där i några minuter. Kanske kom det någon efter oss(?)...

Jag står iallafall 4 i kön. Så inte så stor chans. Men den finns!

Vidare till affären. Lite beslutsångest ifall jag skulle köpa blomjord, nya krukor och så vidare... Sprang som en yr höna. Tog upp krukan. La tillbaka den igen. Tog upp blomjorden istället. Funderade. Fick ångest. La ner den igen. Bort till andra sidan hyllan. Titta på krukan igen. Nästan ta upp den. Tillbaka till blomjorden. Hann bara se den. Ångra mig och börja lämna stället. För att sedan backa tillbaka igen. Och bara stirra på hyllan.

Japp. Sressande beslutsångest. Men det slutade med att jag struntade i det hela. Köpte bara natursnöret som jag ska binda upp tomaten med... Som jag hade hållit i under hela denna ångestresan.

Mötte upp mamma och pappa vid kassorna. Och så åkte vi hem..

Efter det, åt jag upp den andra halvan av mangon. Då jag var såå hungrig igen!

Gick upp hit och satte mig på datastolen och bara stirrade. Det kändes som om jag bara satt och väntade. Kunde inte ta mig för att göra NÅGONTING. I timmar i streck, bara satt jag här och stirrade rakt ut. På mina växter. Ut genom fönstret. På datorn. Kollade blocket, mailen och bloggar, då och då. Spelade någon omgång BubbleShooter, bara för att få tiden att gå...

Lät tankarna snurra...

..Men inget annat.

Mådde rätt så dåligt inpå kvällen... Tog med mig dagboken till nedervåningen och satte mig i vardagsrumssoffan. Minns inte NÄR eller hur många GÅNGER jag har skrivit dagbok idag. Men detta kan ha varit ett av tillfällena.

Middag när mamma och pappa kom hem från sitt ärende. Jag var HUNGRIG.

Mamma, pappa och 17åringen pratade jobbigheter... IGEN. Sådana saker som ger mig ångest och får mig att känna mig spänd. Sådana ting som ALLTID gör att jag känner mig pressad och missförstådd. Nästan lite osynlig.. Som gör att jag blir såpass frustrerad att jag nästan SKRIKER i min dagbok!

Ja. Sådana saker som gör att flytten blir ÄNNU mer av ett desperat "måste".

Upp på övervåningen. Lämna disken till mamma och pappa. Desperat skrivning i dagboken. Snabbt in med musiken i örat. Och med snabbt pumpande hjärta, en omgång BubbleShooter.

När allt kändes en GNUTTA bättre. Lugnare. Gick jag ner på nedervåningen och satte mig i soffan. För lite film tillsammans med mamma och pappa. Fortfarande med samma känsla av att inte vara förstådd. Att ingen riktigt KÄNNER mig..

Wallander fick det bli... Och en bulle, för "skit samma"s skull..

Ja, med det sagt, blir det nu god natt.

God natt med er <3

Jag ska beskriva min dag. Så att jag får DET ur skallen sedan!

Inatt, till skillnad från de senaste nätterna, har jag sovit bra. Jag sov som en stock, och jag TROR att jag somnade någorlunda direkt. Kanske inte. Jag minns inte. Men jag var iallafall inte uppe och rände(om det nu heter så) hela natten!

Jag vaknade.. Jo, jag vaknade rätt så tidigt. Men somnade direkt om, och vaknade igen klockan strax efter nio. Kollade dock inte på klockan. Då jag var såå trött. Utan fortsatte ligga där och mysa. Stirra rakt ut och fundera foto... Ja, vad kunde man inte gissa :P

Klev upp när jag såg att klockan faktiskt var halv tio. Vilket jag INTE kunde tänka mig. Då det kändes som om klockan skulle vara nio eller tidigare!

Åt iallafall frukost. Och bäddade sedan ner mig igen. För att somna om och vakna klockan elva. Jag var såå trött! Vilket var rätt så förståeligt efter natten som var!

Efter det, minns jag som vanligt inte hur dagen tedde sig. I vilken ordning och sådär...

Men idag har jag hållit mig MINST sagt upptagen!

Jag har varit sysselsatt med mina växter. Och idag var det i första hand tomatplantan som stod i centrum! Jag sökte fakta. Och försökte komma fram till hur man skötte den. Hur den skulle se ut, i förhållande till hur MIN ser ut. Och jag oroade mig över en det ena en det andra. Undrade om jag gjorde rätt eller fel. Ältade det faktum att jag har FEM plantor i samma hink! Och att det är två olika sorter...

Okunskapen gjorde mig spänd och osäker. Men jag sökte fakta och läste på ordentligt. Jag lärde mig hur man kunde se på plantan ifall man gödde den för mycket eller för lite. Jag lärde mig att tomaten till en början, vill ha mycket kväve, och sedan fortsättningsvis mindre av just det. För att kväve ger mycket och stora blad. Vilket hämmar frukten sedan. Och att den då istället vill ha mycket av fosfor och kalium..

Jag pluggade på lite olika sätt att göda på. Vad man kan använda och ungefär hur ofta...

..Och nu tänker jag bara köra på. Jag tror att jag har en plan ;) ...

Ja. Idag var växterna minst sagt i centrum av min hjärna. Det har varit det enda jag har kunnat tänka på! Och istället för igår. Då fotografering störde förmågan att koncentrera mig på någonting annat. Gjorde växterna näst intill det IDAG!

Förutom det, är det enda jag har gjort, att städa badrummet här på övervåningen. Jag ska ju försöka göra det VARJE helg. Men då jag var såå trött igår, fick det bli idag istället. Så jag gjorde en relativt grov städning. Torkade av handtag och sådär. Nu när jag ändå kom ihåg det. Och så duschade jag golvet med duschslangen.. Skrubbade toalett och handfat. Gjorde rent spegeln och så vidare..

Sedan tillbaka till växterna igen :P

Pappa var hemma från jobbet idag. Han ska vara sjukskriven till och med onsdag. Men åker och jobbar då, om han känner att han orkar.

Så vi såg på Drömkåken tillsammans. Pappa, mamma och jag. Nu på kvällen. Och GUD vad jag ÄLSKAR den filmen! Den må vara gammal. Men en KLASSIKER!

... Nu blir det sängen. Imorgon ska vi på visning. Ja, mamma och jag iallafall. Jag vet inte om pappa följer med. Bara jag har NÅGON med mig. Så är JAG nöjd! ;D

God natt med er <3