Hmmm... Första gången på ett tag, som det känns tomt i huvudet. Ingenting att skriva liksom. Lugnt i sinnet, och ingenting egentligen som händer... Ja, det är iallafall vad det känns som.

Kan väl säga som så, att idag har jag haft någonting som ligger och trycker i bakhuvudet. Någon tanke. Kanske någon känsla. Ja, jag har gått omkring och känt att någonting vill ut. Känt mig lite smått irriterad... Kanske inte... Jaww. Kluven kanske. Ett frågetecken...

Ja, jag vet inte. Svårt som sagt.

Så därför går vi direkt på dagen idag, istället, och lämnar detta inombordsliga frågetecken till någon annan gång. Kanske kommer svaret fram under detta inläggs gång =)

Jag klev upp och åt frukost klockan halv tio... Youghurt med musly, som vanligt. Satte min vitamintablett på tvären i halsen och kunde inte svälja vattnet... Fasiken vad ont det gjorde!

Sedan satte jag mig nog här vid datorn, och bara väntade ut tiden... som jag BRUKAR göra. Gick ner och förberedde min lunchmacka och min glasflaska med kakaomjölk... Och ja-a... Jag spelade lite Bejeweled. Kollade lite hundar på blocket. Läste säkert lite bloggar... och kollade mailen... Ja-aww... Mer minns jag inte. Det är ju bara det där vanliga, som man gör varje dag, som fastnar i huvudet.

... Men så får det vara ;)

Sedan tog jag iallafall på mig min teddyfleecejacka och lilla bruna ryggsäck, och gick iväg till bussen. Bara HOPPADES på att jag denna gången skulle slippa sällskap. Ja-a. För att trots att jag igår, fick en styrkekick i sinnet, så KÄNNER jag mig fortfarande orolig och rädd för precis samma saker som jag gjorde innan. Svårt att undvika liksom...

Väl i stan, gick jag direkt till forsen och satte mig för att äta min lunch. Satte mig på en så avskild plats jag kunde hitta... men kände mig trots allt stressad då jag åt... i rädslan för att bli iakttagen. Obehagligt det där. Osäkerheten över att äta bland folk, där ingen annan tuggar...

Ja-a... Efter att jag ätit, satt jag kvar en liten stund. Hade kavlat upp mina ärmar, och för länge sedan ångrat att jag tog med mig fleecejackan som med ens, hamnade på min ryggsäck istället. Det var såå varmt och en t-shirt hade räckt.

Jag gick som sagt omkring och kände mig sådär konstigt tom. Som om jag hade någonting som jag behövde diskutera med mig själv... men inte kunde komma på vad det var. Ja, det har ju med min situation att göra. Att kämpa, men ändå inte. Att vilja framåt, men samtidigt bakåt. Att ständigt kriga med sig själv... och inte veta vilken sida som ska vinna... Ja, och hur jag hanterar livet. Det sociala samspelet med människor. Vilken situation jag har försatt mig i. Osäkerheten. Rädslan... Det dåliga självförtroendet... Men den samtidigt så ständigt återkommande "nyfunna styrkan"... Ja, listan kan bli lång... Och även om jag inte vet SÄKERT, så tror jag att någon av dessa saker, kan ha varit det som lurade i bakhuvudet idag...

Men som sagt. Jag vet inte. Jag mådde iallafall bra. Lite smått förvirrad... Men ett gott humör, och vädret var en ren njutning =)

Jag satt i hamnen en stund och bara stirrade. Njöt egentligen inte något speciellt. Men hade det inte heller "otrevligt"... Om man nu kan säga så.

Jag menar. Jag ville ju åka hem, bara på grund av att den tidigare bussen inte skulle vara i närheten av lika fullproppad som halv tre - och trebussen... och inte alls för att jag hade tråkigt eller ville hem. Nej, jag ville sitta kvar. Njuta lite till. Såg ingen anledning att åka hem och bara vara. Tråka. Vänta. Vilket bara skulle göra dagen onödigt seg... Och ÄNNU längre innan jag skulle på möte med personligt ombud på "aktivitetshuset"... Ja, stället där jag kan få jobba... Komma och gå som jag vill =) Ska dit imorgon ;)

Men. Där kunde jag ju inte sitta hela dagen. Så jag gick till busstationen så att jag precis missade den tidigare bussen. Hade ju inte bråttom där jag gick. Men hade jag hunnit med den tidigare, hade jag helt klart övervägt att ta den.

Så jag satt där på bänken och väntade i ungefär en timme. Såg stationen långsamt fyllas med folk. Människa efter människa, små grupper efter grupper, kom och anslöt sig till resten av resenärerna. Usch, kände jag bara. Ville inte åka denna fulla buss. Bävade mig lite grann. Kände mig lite missnöjd. Men inte värre än så :)

Ojojoj. Full buss. Fler hade inte gått in. Men väl hemma, drack jag upp min smoothie. Japp den sista jag hade. Så nu blir det inget mer mellanmål förräns jag har flyttat. Jag har kommit fram till att det nog är bäst ändå. Då jag fick ångest idag, när jag hade en FUNDERING på att göra iordning smoothie tills imorgon. Klarade det inte. Då jag inte kunde få ihop det, att jag skulle äta smoothie imorgon, men kanske inte i övermorgon... Nej, det måste vara varje dag eller aldrig. Så vi börjar med aldrig. Tills jag har flyttat hemifrån och kan ha full kontroll ;)

Jag har iallafall suttit lite mer vid datorn. Kollat lite lägenheter... och ja-a. Gjort det vanliga. Antagligen :) Och så har jag förberett morgondagens lunch. Funderat lite grann över budget, pengar, inhandling, matlagning och bakning... J-a. Flytta, jobba, sötsaker... Ja. Allt det vanliga. Rotat fram ett häfte som jag kan skriva upp små punkter i när jag har för mycket i huvudet. Ville inte göra punktlistor i dagboken...

Och så har jag sett på tv... och en film tillsammans med mamma och pappa, nu på kvällen...

Jaww. Rörig dag detta. Iallafall i mitt huvud. Men jag tror att jag kanske möjligtvis fått med det mesta. Ja, jag har väl ett hum till minne i denna texten iallafall :P

God natt med er <3

En pånyttfödelse...

Ville bara säga det. Nu tar vi dagen idag =)

Ja. Idag ringde klockan vid 08.15 på morgonen. Ja, för att vid tio över nio skulle min buss gå. Det var ju gemensam kartläggning på arbetsförmedlingen idag!

Klev iallafall upp. Som vanligt, direkt när klockan ringde. Ja, jag är väldigt duktig på det, nuför tiden. Pigg som en... Ja, jag vet inte vad :P studdsar jag upp ur sängen =)

Sedan åt jag frukost. Ja, frukost och frukost. Jag drack upp det sista ur min flaska med smoothie. Ett och ett halvt glas, pressade jag i mig! Mätt. Kanske inte en sådan bra frukost, men ville ju bli av med den. Så att jag kunde sluta med mellanmål sedan. Och frukost ville jag egentligen inte ha... Egentligen inget mål alls... Ja, ni kanske läste gårdagens inlägg(?)...

Efter frukosten, gick jag iallafall upp hit och satte mig vid datorn en stund. Gjorde mig iordning och sådär. Kollade lite grann på datorn... VAD, minns jag då inte :P

Ja, och när tiden var inne, packade jag ner mitt paraply och drog på mig fleecejackan och en keps(var rädd att håret var skitigt)... och så gick jag min väg mot bussen. Fåglarnas kvitter, gav mig ett lugn inombords och ett leende på läpparna =)

Och så när jag står där och väntar, så kommer min granne och hennes fem veckor gamla son, och ställer sig på busshållsplatsen. Jag säger "hej", och hon hälsar tillbaka. Jag har träffat henne en gång förut, men aldrig fört ett samtal med henne. Knappt öppnat min mun.

Men så börjar hon prata. Spänd som jag blir, hoppas jag på att hon snart ska tystna och "dra sig tillbaka"... Men hon fortsätter prata. Jag svarar så gott jag kan, och hon hittar ämne efter ämne, att prata om...

Jag fortsätter svara, men ser hela tiden fram emot henne att finna mig ointressant. Med ett leende på läpparna och ett intresse för henne, i blicken, gör jag så gott jag kan för att inte avvisa henne. Gör så gott jag kan för att föra ett vuxet, vänskapligt samtal.

Bussen kommer. Och vi stiger på. "Jag kommer snart. Jag går på här bak" säger hon... Och sedan satte hon sig bredvid mig, och jag bara tar det som det kommer. Hon fortsätter prata och jag fortsätter svara intresserat.  "Jahapp. Det tar inte slut", tänker jag, och... Ja-a. Jag hade ändå trevligt. Det var läskigt, spänt och obehagligt(för mig. Inte mellan oss)... Men en del av mig, trivdes ändå med situationen. Första gången på länge, som någon visar intresse för att prata med MIG.

Ja. När vi sedan klev av bussen, så utan att tänka, följde jag henne åt det hållet som hon gick. Kanske för att jag inte ville avvisa henne... Eller kanske för att det faktiskt var just "trevligt".

Följde vid hennes sida. Hon pratade och jag lyssnade och svarade kortfattat. Vi(hon) var tidiga till vårdcentralen. Så vi gick ner till forsen och satte oss på bryggan en stund. Pratade lite till. Och sedan följde jag med henne tillbaka till vårdcentralen, och vi skildes åt där utanför, med mig sägandes orden "Ja, jag kommer över någon gång snart. Hejdå!"

Ja. Sedan var jag bara glad att vara ensam igen. Tillbaka i tryggheten. Varför jag sedan tog en så tidigt buss som möjligt efter att ha ätit lunch. För att slippa vara social på hemvägen också.

Ja. Själv gick jag vidare och satte mig på en bänk. Väntade ut tiden en stund, tills mitt möte skulle börja. Tog sedan en liten promenad, och kom till arbetsförmedlingen tio minuter innan start.

Jo. Mötet gick väl rätt så bra... TROR jag. Jag förstod inte så mycket. Och jag vet fortfarande inte vad en gemensam kartläggning är för något! Nej, vi pratade lite. De frågade vad jag kunde tänka mig att jobba med, och hur jag hade tänkt mig det. Vi diskuterade lite fram och tillbaka, och kom fram till att det kunde bli svårt att hitta någonting, och att det skulle ta TID innan vi ens kunde börja SÖKA någonting(!)... Då de ville träffa mig några gånger först. Arbetsförmedlingen alltså.

Ja-a... Jag var ju inte HELT nöjd efter mötet. Långdraget, långdraget... Fööör långdraget i en otålig tjejs själ... MEN jag fick någon slags STYRKA inombords. Jag kände mig starkare än på LÄNGE! Och jag ville både börja stå på egna ben OCH ta nya tag med mitt matschema! MEN med tillåtelse till små förändringar då och då! Och DET är stort för mig!

Jag bestämde mig för att jag SKA börja söka egna praktikplatser. Slita mig loss från alla de som jag hittils tillåtit tro att jag inte klarar det, det och det. Sluta luta mig mot andra... och bara köra på! Nu, starkare än någonsin!

Så. Söka praktikplats. Söka lägenhet. Äta bra. Tillåta mig själv att göra förändringar... Ja-a... Bli stark, självständig och VUXEN ;)

Ja, jag köpte mig till och med en stor Baghuette med brieost och typ salami idag! Japp. "Bara idag", tänkte jag. Och en jätteäcklig sötare än sötast, kall kaffe, på Lidl. INTE god! Föööör söt och sliskig. Hade lika gärna kunnat dricka sockervatten eller något :P Och så köpte jag en ny sorts smoothie. Bara för att testa. För vet fortfarande inte hur det blir med mellanmål. Det var ju bara för jobbigt.

Ja. Efter att ha proppat i mig den STORA lunchen, åkte jag hem. Tog en dusch. Och satt vid datorn en stund. Kollade hundar på blocket. Lite lägenheter. Läste bloggar... Ja, och så har jag skickat iväg ett mail till hunddagiset här i stan. Nervöst och oroligt. Osäkert... Men jag tryckte på "skicka". Japp, jag GJORDE det! =D

Sedan har det blivit en del tv. Film med mamma och pappa... Och så har jag känt att jag har gjort en riktig fuskdag, vad gäller ätandet... Är osäker på hur jag ska hantera sötsaker... Men det löser sig nog :) FÖRSÖKER tänka "Var inte en sådan perfektionist. Tillåta sig, var det ju" =) Det dör jag inte av ;) Bara det inte blir för ofta.

Japp. Pånyttfödelse. Igen. Det var min dag. God natt med er <3 Ja, ni som tog er igenom alla dessa bokstäver :P

Ja. Detta är min nya plan. Starkare nu än på länge ;) Ja. Jag alltså :P

Och vad är en gemensam kartläggning? Jo, trots att jag var på en idag, har jag nu ingen större aning än vad jag hade innan :P

Men men. Nu tar vi en ny vändning ;D Mer om det, i mitt kvällsinlägg =)

Okej. Man kan ju säga att jag är väldigt splittrad. Dagen idag har varit rätt hemsk. Måendemässigt. Men. Ja-a. Splittrad. Jag är iallafall glad att jag har klippt mina naglar nu. För att det är såå mycket enklare att skriva! Det var ju ett rent handikapp att knappa på tangenterna och få till ett helt ord utan att missa varannan bokstav, med METERlånga fingernaglar :P Men nu så. Frisk ;D

Ja. Dagen idag.

Jag klev upp imorse, till det mörka och unkta vädret. Drog i mig min morgonyoughurt med musly och russin. Och passade även på att svälja min vitamintablett med smoothie istället för vatten. Då jag inte ska äta mellanmål längre, och smoothien som jag köpt, måste ta slut. Japp. Ingen ångest för det. Lite småfunderingar fram och tillbaka, om att jag åt mer till frukost än jag brukar. Men lugnade mig själv genom att konstatera "Men, det blir ju bara tills denna är slut. Inte för alltid"...

Och det var gott ;P

Efter frukosten, satte jag mig som vanligt, häruppe vid datorn, och väntade in tiden tills jag skulle åka till stan. Kollade upp vädret, Japp, det skulle regna. Det skulle inte bara vara trist och grått. Sådär deprimerande och tung luft... Nej, man skulle bli blöt och äckligt fuktig också. Men iväg skulle jag ändå. Måste ju få tiden att gå idag. Då jag har gemensam kartläggning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen imorgon. Yes, det ser vi fram emot ;) Har längtat sååå. Snart kan jag se skymten av min praktikplats, av mitt värdefullare liv, i slutet av denna långa mörka tunnel =)

Satt iallafall här en stund. Minns som vanligt inte vad jag gjorde. Men säkert inte så långt ifrån det vanliga. Kollade hundar på blocket. Sökte lite lägenheter. Läste bloggar... Ja, och så spelade jag säkert lite Bejeweled. Var det något mer, så får ni inte veta :P För att det har jag i så fall glömt.

Sedan gick jag iallafall iväg till bussen. Drog på mig en gammal omodern, läckande och lite smått unken regnjacka, och promenerade min väg igenom duggregnet... Var lite tidig till bussen. Så väntade på den i sådär tio minuter. Och så när jag klivit på och ska ladda om mitt busskort för en ny månad, börjar krånglet... och mitt rejält mycket sämre mående. Ja, min psykiska och emotionella hälsa, är extra skör just nu. Sinnet bryts sakta ner till ett grått och torrt pulver på marken. Ja. Och tålamodet mot mig själv och omvärlden, är väldigt litet. Trött, trött, trött...

Ja. Men tillbaka till saken. Så vad var det då som körde ihop sig i min skalle, på bussen? Ja, dessa bussar. Dessa busschaufförer... Skulle ladda om kortet. Säger till snubben att jag ska åka "härifrån och in till stan". Han knappar på sin maskin. Och summan visas på displayen. "Ja, men det där stämmer inte. Det ska kosta "så" mycket"... Han kollar, och jag förtydligar. "Jag ska från det zonnumret till det zonnumret". Så tydligt det bara kan bli i en busschaufförs huvud. Och så skriver han in det. Visar mig att det står rätt... Och gissa vad. Samma summa visar sig ÄN en gång på displayen framför mig!

Ja, jag accepterar ju såklart. Finns ju inte så mycket att göra. Men jag VET summan var fel. Och jag hinner inte mer än sätta mig, och så ropar jag högt och tydligt. "Men nu tog du ju betalt från ---- till ---- ändå!". Och så gick jag fram. Visade kvittot. Och han visade mig än en gång displayen på sin maskin. Och det står rätt där, men fel på mitt kvitto. Jag har betalat fel... ÄNDÅ.

Han kunde inget göra åt saken... och jag gick irriterad och frustrerad, därifrån.

Ja. Och där började jag må skit. Kände mig unken och grå. Ville aldrig mer stoppa en tugga i min mun. Ville bara sluta äta helt och... Ja, jag vet inte. Tankarna bara for genom mitt huvud, och jag kände mig uppgiven och nedstämd. Det berodde nog inte så mycket på bussincidenten. Utan mer på att jag nu fick nog. Var trött på det ständiga inombordsliga kriget, vad gäller mat och ätandet i det stora hela. Trött på att vilja åt två håll, men att bara stå och vingla i mitten... Frustrerad över att vara jag och göra vad jag gör mot mig själv...

Ja, jag vet inte. Minns faktiskt inte så mycket. Jag mådde dåligt. Men resten är deg i mitt huvud. Kan väl konstatera att jag fick nog idag. Och jag kunde inte komma fram till "äta eller svälta". Båda har både negativa och positiva sidor.

Men vidare.

Jag gick iallafall och satte mig i min favvogalleria. Skrev lite dagbok och funderade över ifall jag skulle gå och se om jag kunde rätta till busskortproblemet, på pressbyrån eller något. Men orkade inte. Ville inte. Det var inte värt det. Livet var inte värt någonting.

Satt där en stund och kollade på folk. Väntade på att bussen skulle gå. Och gick sedan tillbaka till busstationen och väntade där istället. Satte mig i bussbåset och bara väntade. Sedan gick jag på bussen, och behövde INTE dra kortet i läsaren(!). För att den var trasig! Vad ÄR det med deras bussar egentligen?

Jaja. Inte mig emot egentligen.

Väl hemma, gick jag direkt upp hit och skrev av mig. Hade lust att bara PROPPA i mig godis och liknande, i ren desperation! Äta till jag dör, typ. Samtidigt som jag ville hålla mig borta från ALLT som man kan stoppa i mun! Dubbelt. Och jag skrev. Skrev igen... Och en gång till. Blev inte mycket klokare för det.

Spelade lite Bejeweled. För att få tiden att gå. Kollade allt det jag nämnde tidigare, en gång till. Åt middag. För mycket, enligt mitt huvud. Ännu mer ångest. Frustrationen kokade. Mer skrivande. Och sedan lite musik och att krypa ner under filten i sängen. Där somnade jag... Och när jag vaknade, blev det tv tillsammans med mamma och 17åringen.

När jag satt där vid tv:n, lättade mitt humör mer och mer. Sakta men säkert. Jag pratade mycket med mamma, om näringslära. Ja vi diskuterade mat, fiber, protein, kolhydrater, fett... Ja, och att laga egen mat, göra eget godis, baka m.m

Det är så intressant. Jag ÄLSKAR näringslära. Och att veta vad jag bör stoppa i mig och inte. Och att göra nyttigare alternativ till det som man köper... Ja, det får mig att känna mig trygg och glad. Kreativiteten får blomstra lite grann ;)

Men detta är svårt. Allt blir bara till en enda röra i huvudet på mig. Varav jag ger upp, då jag inte orkar hålla på. Jag funderar på att träffa en dietist. Så att jag får ett RIKTIGT schema upprättad efter mig. Ett PERSONLIGT schema. DÅ kanske jag kan känna mig trygg! Och så kan jag ställa frågor och sådär ;)

Ja, jag mår bättre nu. Men huvudet är pajk, känns det som. Det känns såå överarbetat, instängt och spänt. Ja, jag känner mig som en trött och deprimerad fånge i min egen kropp.

Ja. Men nog om det. Jag har en morgondag att se fram emot ;D God natt med er <3

Jag vet inte varför jag mår dåligt idag... Varför jag mådde så bra igår... Jag vet inte hur det kommer sig att samma människa kan känna så olika från dag till dag. Tänka så annorlunda... Jag kan inte förstå varför livet just nu är en sådan berg-och dalbana... Och jag har inget svar på ifall det är så livet ska vara och alltid kommer att vara... "That´s life, liksom". Eller om det finns en möjlighet att finna stabilitet. En inre styrka som varar för evigt...

Ja, livet är ett frågetecken. Men man kan ju inte göra så mycket mer än att hålla i sig i svängarna och hoppas på att det snart saktar ner på ett ställe där man trivs och vill vara...

Och det är vad mitt liv handlar om just nu. Jag kämpar med att hålla mig kvar och styra vagnen så gott jag kan... Men det är tungt. Allra helst när jag VET att jag KAN styra precis vart jag vill... Men att det finns någonting som stoppar upp mig. Okunskap? Rädsla? ... Eller bara ren bekvämlighet? ...

Ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagen idag har varit tråkig. Lång emellanåt. Men jag mådde bra och trodde på ännu en bra dag, fram tills klockan tre. Då jag gjorde iordning mitt mellamål. Märkte att jag inte längre är särskilt bra på att använda en stavmixer. Det kan bero på stressen. När det är folk hemma(allra helst mamma), blir jag stressad och vill bara bli klar. Jag vill inte att hon tittar på mig med sina "dömande" ögon, medans jag står och mixar... Eller ens när jag TAR frukten! ... Det är obehagligt.

Kanske har det med självkänslan och osäkerhet att göra. Ja, antagligen.

Men jag gick iallafall upp på övervåningen, in till min trygghet. Mitt rum. Och drog i mig den där misslyckade, klumpiga, kladdiga smoothien. Den var god. Inte fel alls. Men... Ja, det var ju inte detta lilla misslyckande som fick mig att må dåligt. Börja tvivla. Utan det var EFTER att jag hade druckit upp den. Jag kände mig mätt. Ja, jag blir ALDRIG mätt nuför tiden. Och jag HATAR känslan av mättnad! Tidigare "svältare" som jag är, trivs jag bättre med den smärtan, än med mättnadskänslan...

Ja till saken. Jag kände iallafall att jag hade ätit fööör mycket. Vet inte riktigt vad som hände. Men den psykiska orken tog slut, och jag bestämde mig i all desperation, för att sluta med matschemat... Och det kändes såå rätt! Äntligen skulle jag få slappna av igen. Känna mig fri och... Ja, det var väl "fri".

Jag minns inte riktigt. Men jag tror iallafall att jag skrev av mig dessa tankar, på min tredje blogg, och sedan gjorde jag ett nytt matschema. Ett frihetens schema. Ett schema med frukost, lunch och middag. Men där jag hade friheten att hoppa över mål, men inte att lägga till en enda liten tugga emellan målen. Ja, jag fruktar för att börja småäta... Vilket man INTE mår bra av!

Annars. Ja, vad har jag gjort idag?

Jag har suttit här vid datorn och trixat lite med foton. Vattnat mina växter. Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Och så har jag kollat upp lite recept på mellanmålsbars, och läst på lite om kcal(innan jag började må dåligt)... Jag har även kollat upp hur många kcal per dag och hur mycket av vilken form, som jag bör äta... Om inte det var igår.

Ja-a... Något mer här vid datorn? Jag har spelat Bejeweled...U-umm... Och jag har ätit upp resten av mitt helggodis. Japp. Alltihop. Det behövdes, mot min jobbiga känsla inombords.

Annars har jag bara suttit vid tv:n. Stirrat på hockeyn. För mig, ointressant. Men ögonen vilar på det iallafall. Varit jättetrött och sliten. Och nu på kvällen, såg jag, mamma, pappa och 17åringen, på "Howard the duck".

Ja. Tror att detta var hela min dag. Så god natt med er <3

Hihi. Har lekt lite =D Blev faktiskt rätt så söt ;P

Vi hörs ikväll <3

Lägger in ett par bilder från igår. Rätt så ointressanta. Har något intresse för att fota skor :P

Härliga stunder när man kan gå i skjorta ute klockan elva på kvällen... och det bara är LIIITE kallt ;D

Jag tog precis en promenad med soporna... och det var såå underbart härligt! Frisk luft. Sådär harmoniskt mörkt... Alldeles lagom svalt... och ja, träden var såå vackra mot den mörka blå himmelen <3

Jag fördes tillbaka en bit i tiden, där jag gick i min egen takt och lät den friskaste av luft, rena mina lungor. Med lugnet i både kropp och själ, kände jag mig för första gången på länge(känns det som), fri från mig själv...

Ja, så vad togs jag tillbaka till? Jo, jag påmindes om känslan som jag hade när jag var i de jobbigaste av tider. Mitti alla sjukhusinläggningar... Alla oförstående... Alla åsikter som gick isär. Kluvenheten. Förvirringen... Den starka flyktkänslan, och ensamheten... Ångesten. Känslan av att vara fången. Hjälplösheten.

Ja. Så kvällens korta promenad. Denna härliga känslan av frihet. Det var PRECIS denna känslan jag hade på en av mina härligaste promenader. Den natten då jag kände mig friare än friast. På min promenad iväg från sjukhuset <3 Naturens härliga musik. Trädens brus. Syrsorna. Fåglarnas knappa kvitter. Trädens silhuett(stavning) mot den nästan svarta himmelen...

Oj. Detta blev långt. Nu tar vi dagen idag ;)

Dagen började rätt jobbigt. Jag kände mig bortstött mina käraste. Kände mig ensam och oönskad... och jag BÄVADE inför vad dagen hade att komma med. BESÖK(!). Jag ORKADE inte! Jag ville inte ha spring och stoj, onödigt höga röster. Folk i desperata försök att överrösta varandra. Högljudda skratt och diskussioner... Nej, jag ville inte behöva vara social alls...

Jag åt iallafall min frukost. Musly och russin till min naturella youghurt, denna gången. Allt i sin ordning. Men jag visste också att måltiderna skulle bli väldigt vridna idag. Då vi skulle äta middag vid två. Så jag fick strukturera om lite för dagen bara. Blev lite orolig men jag lyckades, och kände mig sedan helt okej. Det blev alltså frukost, mellanmål, middag, mellanmål, lunch. Istället för frukost, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Som jag BRUKAR äta.

Men det gick bra ändå. Min hjärna kunde snällt acceptera ;) Och gissa vad! Min hjärna har varit VÄLDIGT snäll idag! HÄRLIGT! Jag har kunnat äta vad som enligt mig, är ALLDELES för mycket idag, och jag har inte behövt må dåligt av det ;D Jag har ju funderat lite och känt en tvist av misslyckande... Men det har inte varit jobbigt! Tjohoooo!

Jag hade jättetråkigt den första delen av dagen. Satt på min datastol och bara stirrade. Ut genom fönstret, och på klockan. Vattnade mina växter. Och stirrade på den elektroniska skärmen. Samtidigt som jag oroade mig för när alla skulle komma. Satt även ute på stentrappan och njöt av solen, och bäddade rent min säng. Tog en härlig dusch med nya uppfräschande dofter <3

21åringen och hennes kille, och 22åringen kom vid tvåtiden. Sedan satt vi länge i vardagsrumssofforna och pratade, innan vi ÄNTLIGEN(enligt min mening), bestämde oss för att börja äta. Trerätters idag. Och GISSA då varför jag blev paff när min hjärna utan vidare TILLÄT det =O =D ;D

Jag åt ju såklart så lite som jag ville tillåta mig själv när det var såå gott. Men lite av varje rätt. Först var det scones med skagenröra. Sedan var det lax och potatissallad. Och efter det, var det tårta och kakor. Japp. Jag åt. En rätt så stor tårtbit, en "blöt hund", och en syltkaka. Sedan till kvällen, åt jag ju såklart min lunchmacka OCH lite lördagsgodis och en klick glass på det(!!!). Och ÄNDÅ kunde jag känna mig L-U-G-N ! ! ! Det enda var väl att nu känner jag att jag måste vara ÄNNU mer strikt på mitt matschema hädanefter. Men den kampen börjar imorgon. Nu njuter vi =)

Förutom att sitta tillsammans med allihopa och mot alla förväntningar, känna mig lugn och glad, tog vi en härlig promenad, alla "barnen" härhemma. Ja, det blev ju lite högljutt och jobbigt, i typ en timme eller något. Men ingenting att gnälla över. Jag mådde bra, och det var kul att träffa allihopa igen.

Nu till kvällen, såg mamma, pappa och jag, på en film. "Robocop" den första filmen. Bra, men brutal... Nu blir det sängen. God natt med er <3