Hmmm... Första gången på ett tag, som det känns tomt i huvudet. Ingenting att skriva liksom. Lugnt i sinnet, och ingenting egentligen som händer... Ja, det är iallafall vad det känns som.

Kan väl säga som så, att idag har jag haft någonting som ligger och trycker i bakhuvudet. Någon tanke. Kanske någon känsla. Ja, jag har gått omkring och känt att någonting vill ut. Känt mig lite smått irriterad... Kanske inte... Jaww. Kluven kanske. Ett frågetecken...

Ja, jag vet inte. Svårt som sagt.

Så därför går vi direkt på dagen idag, istället, och lämnar detta inombordsliga frågetecken till någon annan gång. Kanske kommer svaret fram under detta inläggs gång =)

Jag klev upp och åt frukost klockan halv tio... Youghurt med musly, som vanligt. Satte min vitamintablett på tvären i halsen och kunde inte svälja vattnet... Fasiken vad ont det gjorde!

Sedan satte jag mig nog här vid datorn, och bara väntade ut tiden... som jag BRUKAR göra. Gick ner och förberedde min lunchmacka och min glasflaska med kakaomjölk... Och ja-a... Jag spelade lite Bejeweled. Kollade lite hundar på blocket. Läste säkert lite bloggar... och kollade mailen... Ja-aww... Mer minns jag inte. Det är ju bara det där vanliga, som man gör varje dag, som fastnar i huvudet.

... Men så får det vara ;)

Sedan tog jag iallafall på mig min teddyfleecejacka och lilla bruna ryggsäck, och gick iväg till bussen. Bara HOPPADES på att jag denna gången skulle slippa sällskap. Ja-a. För att trots att jag igår, fick en styrkekick i sinnet, så KÄNNER jag mig fortfarande orolig och rädd för precis samma saker som jag gjorde innan. Svårt att undvika liksom...

Väl i stan, gick jag direkt till forsen och satte mig för att äta min lunch. Satte mig på en så avskild plats jag kunde hitta... men kände mig trots allt stressad då jag åt... i rädslan för att bli iakttagen. Obehagligt det där. Osäkerheten över att äta bland folk, där ingen annan tuggar...

Ja-a... Efter att jag ätit, satt jag kvar en liten stund. Hade kavlat upp mina ärmar, och för länge sedan ångrat att jag tog med mig fleecejackan som med ens, hamnade på min ryggsäck istället. Det var såå varmt och en t-shirt hade räckt.

Jag gick som sagt omkring och kände mig sådär konstigt tom. Som om jag hade någonting som jag behövde diskutera med mig själv... men inte kunde komma på vad det var. Ja, det har ju med min situation att göra. Att kämpa, men ändå inte. Att vilja framåt, men samtidigt bakåt. Att ständigt kriga med sig själv... och inte veta vilken sida som ska vinna... Ja, och hur jag hanterar livet. Det sociala samspelet med människor. Vilken situation jag har försatt mig i. Osäkerheten. Rädslan... Det dåliga självförtroendet... Men den samtidigt så ständigt återkommande "nyfunna styrkan"... Ja, listan kan bli lång... Och även om jag inte vet SÄKERT, så tror jag att någon av dessa saker, kan ha varit det som lurade i bakhuvudet idag...

Men som sagt. Jag vet inte. Jag mådde iallafall bra. Lite smått förvirrad... Men ett gott humör, och vädret var en ren njutning =)

Jag satt i hamnen en stund och bara stirrade. Njöt egentligen inte något speciellt. Men hade det inte heller "otrevligt"... Om man nu kan säga så.

Jag menar. Jag ville ju åka hem, bara på grund av att den tidigare bussen inte skulle vara i närheten av lika fullproppad som halv tre - och trebussen... och inte alls för att jag hade tråkigt eller ville hem. Nej, jag ville sitta kvar. Njuta lite till. Såg ingen anledning att åka hem och bara vara. Tråka. Vänta. Vilket bara skulle göra dagen onödigt seg... Och ÄNNU längre innan jag skulle på möte med personligt ombud på "aktivitetshuset"... Ja, stället där jag kan få jobba... Komma och gå som jag vill =) Ska dit imorgon ;)

Men. Där kunde jag ju inte sitta hela dagen. Så jag gick till busstationen så att jag precis missade den tidigare bussen. Hade ju inte bråttom där jag gick. Men hade jag hunnit med den tidigare, hade jag helt klart övervägt att ta den.

Så jag satt där på bänken och väntade i ungefär en timme. Såg stationen långsamt fyllas med folk. Människa efter människa, små grupper efter grupper, kom och anslöt sig till resten av resenärerna. Usch, kände jag bara. Ville inte åka denna fulla buss. Bävade mig lite grann. Kände mig lite missnöjd. Men inte värre än så :)

Ojojoj. Full buss. Fler hade inte gått in. Men väl hemma, drack jag upp min smoothie. Japp den sista jag hade. Så nu blir det inget mer mellanmål förräns jag har flyttat. Jag har kommit fram till att det nog är bäst ändå. Då jag fick ångest idag, när jag hade en FUNDERING på att göra iordning smoothie tills imorgon. Klarade det inte. Då jag inte kunde få ihop det, att jag skulle äta smoothie imorgon, men kanske inte i övermorgon... Nej, det måste vara varje dag eller aldrig. Så vi börjar med aldrig. Tills jag har flyttat hemifrån och kan ha full kontroll ;)

Jag har iallafall suttit lite mer vid datorn. Kollat lite lägenheter... och ja-a. Gjort det vanliga. Antagligen :) Och så har jag förberett morgondagens lunch. Funderat lite grann över budget, pengar, inhandling, matlagning och bakning... J-a. Flytta, jobba, sötsaker... Ja. Allt det vanliga. Rotat fram ett häfte som jag kan skriva upp små punkter i när jag har för mycket i huvudet. Ville inte göra punktlistor i dagboken...

Och så har jag sett på tv... och en film tillsammans med mamma och pappa, nu på kvällen...

Jaww. Rörig dag detta. Iallafall i mitt huvud. Men jag tror att jag kanske möjligtvis fått med det mesta. Ja, jag har väl ett hum till minne i denna texten iallafall :P

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...