Idag har jag ingen blogglust. Vet inte vad jag ska skriva...

Men jag måste som vanligt summera min dag, innan jag kan gå och lägga mig.

Jag klev upp vid nio imorse, när klockan ringde. Drog på mig morgonrocken och smet in i mammas och pappas sovrum(det var tomt) och vägde mig. Vågen visade 50.6kg Vilket får mig att undra ifall det är den enda siffran som den vågen kan visa. Det är ofta den visar just 50.SEX

Sedan åt jag iallafall frukost. Samma mängd som alltid. Samma youghurt... och samma russin-nöt-och fröblandning. Eller musly, om man så vill.

Satte mig häruppe vid datorn en stund. Tittade blocket, på hundar. Läste lite bloggar, vilka tråkigt nog nästan aldrig är uppdaterade... Kollade mailen, och upptäckte att jag fått mail från personligt ombud. Dietisterna som hon hade försökt ringa åt mig i några dagar, hade ringt upp henne. Jag hade ju redan dragit tillbaka min önskan att hon skulle ringa dem. Men hon ville nog bara meddela mig att de hade ringt.

Hon hade iallafall fått svaret att man måste ha remiss från läkare för att kunna komma till dem, och att det vore bättre om vi vände oss till ätstörningsenheten.

Ja, jag spelade lite Bejeweled medans jag väntade på att få gå till bussen. Satt i sängen och stirrade på dataskärmen över rummet. Ifall att hon skulle svara på mitt mail igen. Kollade på klockan stup i ett. Snart var det dags att gå. Gjorde iordning en lunchmacka och min glasburk med kakaomjölk... och gick sedan till bussen. För att åka till stan en stund. Bara drälla omkring.

Jag såg fram emot min lunchmacka och gick direkt ner till forsen och satte mig och åt den. Drack min kakao, och kände sedan att jag behövde gå till biblioteket för att låna en toalett.

Lånade toaletten och satte mig sedan utanför biblioteket i stensalen och tittade ut genom fönstret. Tog av mig skorna och drog upp fötterna på träbänken som jag satt på...

Och där satt jag en bra stund. Jag hade inte lust med någonting. Inte heller energi till någonting. Så efter att ha suttit där en stund, ville jag bara åka hem. Gick till bussen och väntade på att få åka hem...

Jag var hemma redan klockan två. Kollade mailen lite då och då, för att se om jag fick svar från personligt ombud eller kanske snubben som jag kontaktade igårkväll angående att få komma till det där aktivitetsstället och "jobba" lite. Men inget mail. Inte från någon.

Jag satt lite grann vid datorn. Fixade lite bilder i fororedigeraren, och läste ur min bok... Bloggade lite grann på min tredje blogg...

Jag har även tappat suget när det gäller loggboken om min matkamp. Det har liksom känts så meningslöst, och jag känner mig som inlåst i ett fängelse, där jag kan se världen genom mina ögon, men inte ta mig ut och nå den. Jag känner bara att det ENDA jag gör, är att vara orolig för dessa "livsfarliga" saker som egentligen inte ens kan skada mig. Försöker skydda mig själv mot någonting som inte ens finns... Och jag är trött på att vara inlåst... Iallafall när det är så enkelt som att trycka ner handtaget och skjuta på lite lätt.

Och nu till kvällen, så skrev jag till personligt ombud och frågade om det fanns några kostrådgivare eller liknande här i staden... Så får se vad hon svarar. För att finns det det, så vore det nog en bra idé. Så att jag får lära mig mer och får klart för mig vad jag behöver och borde få i mig... och vad jag borde dra ner på eller hålla mig borta ifrån.

Annars. Mamma, pappa, jag och 13åringen har sett på film. "Spindelmannen 2"... Och nu ska jag återigen fly in i Torey Haydens värld en stund. Och samla nya tag inför morgondagen.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...