Jag har mensvärk, och känner mig PRECIS lika dubbel som vanligt! ...

Så. Jag kör mitt inlägg och går och lägger mig.

... Hmmm. Ja-a... Jag har ett svagt minne av att jag SOV väldigt orolig och lätt inatt. Vred och vände mig hela natten. Spände mig i kroppen...

Ja. Jag vaknade imorse. Men klev inte upp. Låg kvar och drog mig. Hade inte tänkt kliva upp ALLS idag. Inte lämna sängen särskilt mycket, förräns på lördag. Då jag skulle åka iväg och flyttstäda med mamma och pappa. Spendera min helg hos dem...

... Slängde iväg ett till mail till supporten hos den operatör(eller vad de nu kallas för något) som jag har köpt mitt bredband ifrån... Då de inte ÄNNU hade svarat på mitt förra mail. Där jag frågade ifall de kunde skicka mig ett nytt ADSL-modem. Så att jag kunde testa.

... Sedan vände jag mig om i sängen... Och "sov" vidare...

... Men kunde inte RIKTIGT slappna av. Då jag beställde... Ja, just det ja. Innan jag gick och la mig igår natt/kväll, såg jag på ett till avsnitt av... Ja. Konstiga, sällsynta diagnoser. Typ. På youtube.

Men iallafall. Beställde ett busskort igår natt, efter(jag minns inte om jag gjorde det före eller efter gårkvällens inlägg) att ha vräkt i mig ännu mer... Kändes det som iallafall. Och därför kände att jag VERKLIGEN behövde ut!

... Men jag fick adrig någon orderbekräftelse. Och det fanns inte heller något ANNAT tecken på att jag hade beställt och betalt ett busskort hos dem! "Skulle det skickas? ... Eller hade min beställning bara blåst ut med vinden?" ... Jag hade ju BETALT den. Och när jag gick in på min internetbank, stod det att betalningen hade blivit genomförd!

Så. Jag mailade dem. Och frågade. Fick väl svar ett par timmar senare. Vet inte. Ingen större tidsuppfattning idag...

Och då skrev de att orderbekräftelsen kommer så fort som de skickar varan. Och att min beställning hade blivit genomförd. Och i samma veva, kom även orderbekräftelsen... Jag kunde vara lugn.

... Låg kvar i sängen. Vet inte när mensvärken kom idag...

Men jag klev iallafall upp där vid elva någon gång. Åt lite frukost, utan att vara hungrig... Vilket satte lite glödbitar i skallen på mig... Men ingenting som jag brydde mig om...

... Efter det... Ja, då tar vi dagen lite pö om pö nu. För att jag minns ingen ordning.

Men jag har iallafall legat väldigt mycket nerbäddad under filten. Låg även nerbäddad MED morgonrock under ett tjocktäcke och två filtar! Japp. Gör så ibland. Då jag inte orkar klä av mig morgonrocken varje gång jag kliver i säng efter att ha klivit upp. Till största delen för att det är full insyn i mitt vardagsrum där jag sover för tillfället. Har nämligen varken gardiner eller persienner ännu. Svårt att komma igång med shoppingen. Trots att jag HAR pengarna!

Jag har, förutom legat i sängen och gungat, av smärtan i magen... Suttit vid köksbordet och stirrat på brinnande ljus, med en kopp te med grädde i, framför mig... Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket husdjur... Och fått svar från internetsnubbarna! Och de skickar ett modem IDAG! SÄGER de iallafall. Nu KANSKE det äntligen LÖSER sig!

... Och så har jag försökt hitta appar som kan hjälpa mig att få det lättare med ätandet. Ja, det har ju mest varit fråga om receptappar, matinhandlingsappar... Och ja. Jag vet inte... Känner mig rätt så flygande vad gäller detta. Eftersom att det finns så många anledningar till mitt problem och samtidigt ingen alls. Förutom att viljan min tryter...

... Jag har frysit. Svettats. Jag har gungat i smärta... Har känt mig illamående.. och alldeles SEG i skallen. Inlåst i en bubbla...

Jag har ätit nästan ingenting på hela dagen. För att sedan på kvällen, vräka i mig en massa Nutella. Nästan en halv burk!

... Och jag har nu till kvällen, skrivit till min kontakt på kommunen. Sagt att jag behöver stöd. Men inte riktigt vet vilket...

... Och jag har oroat mig(gör det fortfarande) över hur riklig min mens kommer att vara under lördagen och söndagen. Då jag ska vara hos mina föräldrar... Är ju helst hemma i dessa perioder!

Nu blir det sängen. God natt med er <3

... Okej. Kort nu då.

... Idag har jag vaknat... Legat och dragit mig LÄNGE...

Sedan klev jag upp. Åt lite frukost. Med betoning på "lite"... Och så började jag NÄSTAN direkt med att fortsätta sortera ur den där kartongen i sovrummet, som jag började med igår...

... Det tog lång tid. Och det var mycket papper och gamla födelsedagskort att gå igenom.. Massa gamla anteckningsblock ifrån sjukhustiden. Slit-och slängpapper(som jag kallar de papper där jag bara har skrivit en massa trams på lösa papper) ... Och som sagt en HEL del födelsedagskort! Och lite diplom från simskola, karategraderingar och liknande. Autografer från... Ja, några som jag inte ens kan tyda vilka de är :P Ja, så alltså inte särkilt betydelsefulla för mig :P

... Jag blev trög i skallen och förvirrad. Fick beslutsångest. Då jag inte visste/kunde komma fram till vilka saker som jag ville lägga undan... och vilka jag kanske skulle vilja ha upp på väggen eller något...

... Jag var trött. Seg... Ja. Hungrig och frusen... Och jag tror trots allt att det mesta berodde på det lilla matintag jag tillåtit mig själv de senaste dagarna...

Men jag kan också lägga ihop ett och ett... Eller två och två... Eller vad det nu blir.

... Jag har, efter den där halvlånga stunden av sorterande, suttit vid datorn och läst bloggar. Kollat bilder på google... Jag har sett på videos på YouTube...

Och ja. Helt enkelt bara stirrat in i en skärm. Stirrat ner i en kartong. Stirrat på en massa virrvarr till papper och kort utspridda över hela golvet... Klart man blir trött! ... DET, PLUS bristen på energi genom maten!

... Och så var jag kissnödig... Men det hör inte hit :P

Efter den... Eller rättare sagt. MITTI den långa stunden vid datorn, ringer... Ja, jag vet inte VEM det var. Men han kommer från de som jag hyr av. Och han skulle kolla mina fönster... Det fönstret som läcker in vatten när det regnar...

Och så kommer han upp. Sätter nya gummilister. Och går igen...

... Och jag sätter mig och fortsätter kolla på videon som jag hade börjat med. En MASSA sådana här videos om mystiska diagnoser och... sådant. Intressant tycker jag.

... Satte mig i köket en stund. Då jag behövde miljöombyte. Jag har känt mig lite sådär gnällig inombords idag. Utan att egentligen TÄNKA så mycket. Seg och lite ängslig, ni vet...

.. Kände bara att jag har ett sådant ONÖDIGT krig inom mig själv hela tiden. Och idag skrev jag av mig till mig själv, och förklarade varför jag tror att det inte riktigt fungerar för mig...

Jag började iallafall kolla lite appar på google store(eller vad det nu heter)... Tänkte hitta någon slags app för matlistor, recept och handlingslista... Då jag känner att jag inte riktigt kan FÅ den kontroll som jag behöver och vill ha för att kunna få ordning på ätandet... Det vill säga, varken svälta eller hetsäta.

... Vilket VERKLIGEN inte funkar just nu!

Det är bristen på kontroll som spökar. Jag känner inte riktigt att jag får GREPP om hur jag ska få ihop middagar till varje dag. Varierande middagar. Och.. Ja-a. Hur jag ska lyckas HANDLA till dem. Få hem allt jag behöver... Och lyckas köpa för mer än EN maträtt per gång. Hur jag ska lyckas hitta något recept som jag orkar tillaga...

... Ja, det är så MYCKET som jag inte känner att jag mäktar med... Jag menar. Hur kan det ens FINNAS så många olika maträtter?!

... Förstår inte hur mamma gör...

Sedan ramlade jag in på andra appar. Spel och sådant... Men hittade aldrig något som jag tyckte om... Så det blev inget med det.

Flyttade mig till datorn. Och kollade lite till...

... Och efter det här, tror jag att det var, började jag vräka. Ja, hetsäta alltså.. Men jag vet egentligen inte om det BLEV så mycket till hetsätning... Men ALLDELES för mycket på en gång, blev det iallafall!

... Bestämde mig för att jag MÅSTE på något sätt få till variation och rutiner på ätandet. Så att jag kan känna mig trygg. För att såhär kan jag INTE hålla på!

... Innan jag började äta sådär mycket nu på kvällen, var jag istället orolig för hur trött och energilös jag skulle vara vid mina föräldrars flyttstädning på lördag och söndag... om jag fortsatte äta som jag gjorde...!

Gick till datorn igen. Under en himla desperation... Ett stort begär till att gå till köket och fortsätta vräka. Trots den inre mättnaden jag kände... Känner.

... Började skriva lite lätt på Word. För att se om jag kunde få till något någorlunda schema över veckans matintag. Fick iallafall till något som kanske kan hjälpa LITE. En bit på vägen. Och det var "fisk, kött, korv och fågel" ... Hur många dagar i veckan. "Pasta, ris, potatis" ... Hur många dagar i veckan... "Grönsaker, rotfrukter och baljväxter" ... Varje dag. Ja. Men typ så. Men känner att jag har mycket att jobba på för att ta mig ända fram till en fungerande ätande... *suck* ...

Sedan beställde jag ett busskort. Då jag känner, med den här mättnaden i kroppen, efter den där hungern jag tidigare kände... att jag VERKLIGEN behövde komma hemifrån. Desperation. *Livet behöver inte vara såhär... Inte när man är jag* ...

... Och nu ska jag väl sova... Om jag inte fortsätter vräka. Men vräka idag, kan betyda svälta imorgon... Så vi får se.

God natt med er <3

... Okej. Det känns viktigt för mig att jag håller igång bloggningen nu(samtidigt som det känns alldeles för oviktigt för att egentligen orka). Eftersom att jag VET att det kommer att komma tider då jag känner att jag VERKLIGEN vill blogga! ... Och vad tycker jag om glapp i bloggen... Nej tack!

... Så. Jag skriver en kortis om dagen, idag också.

Jag vaknade imorse... Jag tror det var precis innan klockan skulle ringa... Om jag inte missminner mig. Men jag vaknade, mig minnerligt(om det nu finns något som heter så), flera gånger under min sömn inatt/morse...

Klev iallafall upp där vid strax innan nio. Gjorde mig iordning, och prickade ganska så exakt rätt i tid. Så att jag blev klar tills jag skulle dra iväg till bussen.

Stod och väntade en stund... Det kom en efter en, till tjej till busshållsplatsen... Antagligen skolungdomar eller något.

Vi var väl sådär fem-sex stycken där, när en tjej plötsligt säger till oss andra, att vi kan gå för att det kommer ingen buss. "Det är för halt" ...

... En av tjejerna gick med den här tjejen. De gick väl hem igen.. Och resten av oss stod kvar på busshållsplatsen som frågetecken... Osäkra på om vi skulle stå kvar och vänta... Eller om vi skulle vända oss och gå...

Men en av tjejerna ringde sin kompis, vilken SOV på bussen som skulle in till stan... Och denne TRODDE att bussen skulle gå förbi oss...

Så vi väntade kvar... Och så kommer en till tjej. Säger direkt till oss, att hon hade blivit uppringd av två tjejer som sagt att bussen inte skulle komma. Att den skulle ta en annan väg, eftersom att det var för halt...

Men även hon stannade kvar och väntade...

Och så kom bussen. Men från en annan väg... Och äntligen var vi påväg.

... När jag sitter där på bussen, får jag mess av min jobbcoach...

Hon frågar om vi kan ha möte nästa tisdag tillsammans med Personligt Ombud...

Hela jag blir ett frågetecken... Och jag undrade om jag kanske tog mig in till stan idag utan att egentligen BEHÖVA det(!) ... "SKULLE vi inte ha möte idag?!" ...

Jag skrev tillbaka och frågade om inte vi skulle träffas IDAG...

Och hon svarade att hon hade skickat fel. Att det var klart vi skulle träffas IDAG...

... Och så kommer jag dit. Får en förklaring på att hon hade, TROR jag att det var, tappat bort alla nummer på telfonen under jul, och att hon hade en TILL med samma namn som jag och därför hade trott att det var den ANDRA tjejen som hon hade messat med hela julen fram tills nu!

... Och då när hon skriver att hon var virrig. Och att det var klart att vi skulle träffas IDAG, kan man ju undra om hon FORTFARANDE trodde att jag var den andra tjejen... Eftersom att det var henne som hon trodde att hon hade bokat möte med!

... Ja, jag vet inte.. Förvirrande hela grejen...

Men jag hade iallafall mitt möte idag. Och det beslutades att jag skulle börja praktisera i en av FiA:s grupper istället. Testa på ett stall... Eftersom att jag inte var redo för hunddagiset...

De har handledare från FiA, i grupperna, nämligen...

Så. på tisdag nästa vecka, ska jag och jobbcoach till stallet på studiebesök.

... Förövrigt så pratade vi lite om samtalskontakt. Som nu min jobbcoach vill fixa till mig... Så antagligen blir det så... Inte för att jag känner mig så JÄTTEPIGG på det! Men hinner jag inte ångra mig och få ångest angående det innan det är fixat och dags... så KANSKE det kommer att fungera denna gången!

... Inte för att JAG tror att det är det bästa för MIG, men... Det kan jag ju EGENTLIGEN inte veta förrän jag har provat.

... Efter mötet har jag haft ett litet pågående krig inom mig. Där jag har, som jag alltid gör dagligen, granskat mig själv och mina tankar och känslor. Klankt ner på mig själv... Ja, jag TROR att jag har åter gått in i(om jag någonsin tagit mig ur) en slags personlighetskris...

... Jag tog iallafall en promenad i halkan... Jag man GLED på isen... Och långsamt, långsamt. Stel som en pinne, försökte man stappla sig fram på de buckliga isfläckarna. Kollade hela tiden ner i marken, för att försöka gå på de få smågrus-och asfaltsfläckar man kunde hitta...

... Satte mig en stund på gallerian och bara glodde. För att få tiden att gå lite innan jag åkte hem. Ville inte vara hemma för tidigt. Då jag riskerade... Eller rättare sagt... SKULLE behöva möta min ätstörning och tampas med den HELA DAGEN! ... Ville inte riskera att börja hetsäta för tidigt på dagen. Då det skulle betyda att jag kommer att ha ångest för att ha ätit ALLDELES för mycket, sedan på kvällen!

... Funderade lite på det där busskortet som jag skulle köpa... Men beslutade mig för att inte köpa något idag. Då jag inte var säker på att jag skulle orka utnyttja det. Det vill säga. Åka ut såpass ofta till stan, att det var värt pengarna.

Åkte hem.

Och sedan dess, har jag ätit lite grann. Medvetet för lite... Men vet inte vilket jag tycker att känns värst... För mycket eller för lite... Båda gör ont antingen fysiskt eller psykiskt. Säkert båda! ...

... Jag har legat på sängen och lyssnat på radion. Funderat lite grann...

Och sedan gått in i sovrummet för att börja röja i en av mina kartonger. Måste ju beta av dessa, så att jag får ordning i sovrummet...

Kollade igenom massa gamla sjukhuspapper och intyg och utredningar av alla dess slag. Sorterade upp lite. Och sedan gick jag på alla gamla brev och födelsedagskort. Intressant att se sådant som man inte ens visste att man hade. Från att man var nyfödd och framåt! ... Kärlek i massor!

... Blev dock aldrig klar. Och känner mig nu stressad till att fortsätta imorgon. Mörkret smög sig tyvärr på ALLDELES för tidigt idag... Och jag har ingen lampa i sovrummet...

Efter det. Lite att äta. Och sedan lite dator. Kolla på bilder på google och sådär. Läsa lite bloggar. Kolla blocket hundar...

Lite stirrande genom fönstret...

Ja, det var nog det... Om jag inte har glömt något...

Nu blir det sängen tror jag...

God natt med er <3

... Jag ska blogga bara för att det ska bloggas... Så det blir nog inget jätteinlägg just nu.. Känner att jag håller på att tappa greppet om bloggandet. Iallafall när det gäller att skriva om min dag. Vanliga inlägg om tankar och känslor, skriver jag ju fortfarande. Dock inte här.

Min dag idag.

Vaknade imorse, av ett mess. Men kände inte att svaret var något att ta tillvara på...

Så. La undan mobilen och somnade om direkt.

Då jag skrev... Eller rättare sagt. Har SKRIVIT en del frustrerade och arga mail de senaste veckorna till flera olika ställen... Så fick jag svar från allihop IDAG...! Varför just IDAG, undrade jag då. Men jag blev ju såklart lättad. ÄNTLIGEN har de förstått att jag inte skriver för att bli ignorerad. Utan för att jag BEHÖVER något!

Sov vidare en stund till... Men bestämde mig sedan för att kliva upp och äta frukost.

På med morgonrocken. Och så lite yoghurt med Granola.

... Sedan blev det till att leta fram lite papper som jag hade tänkt läsa igenom efter duschen. Vad det var för papper, håller jag utanför idag.

Så. Rev lite i kartongen med alla möjliga texter och födelsedagskort och liknande...

Och klev sedan in i duschen... Inte för att jag ville, hade någon lust eller för att det var skönt... Utan för att det VERKLIGEN var BEHÖVLIGT! Och imorgon ska jag på möte.

Efter duschen, som trots allt gjorde mig lite gott, la jag mig direkt på sängen för att börja sortera och sedan LÄSA alla över femtio sidor med text!

... Ont i armen. Tog en paus för toa. Och axeln var alldeles ÖM, efter att ha lagt halva min kroppstyngd på den!

... Kom till slut på, att lägga mig på rygg :P

Nu. För ca en timme sedan, högst, blev jag klar. Bestämde mig för att trots allt äta någonting litet mer idag. Hade ju bara ätit lite yoghurt och granola...

Men samtidigt tyckte jag inte om tanken på att börja äta bra men ändå inte bra. Att börja äta ordentligt, tilräcklig mängd, när jag redan visste att jag inte skulle kunna hålla på rutiner eller äta varierat... Jag vill inte göra någonting halvdant. Utan SKA jag börja äta ordentligt... Så vill jag också ÄTA ORDENTLIGT! ... Om ni förstår vad jag menar.

Åt iallafall en bit blåbärspaj... Och efter det, lite yoghurt och granola... Under en del ångest... Men en ångest som jag bara sket i. Orkade inte...

... Sedan tog jag chokladbollen som jag precis tagit ut ur frysen...

... Ja, jag ville vräka... Men det ska jag undvika idag. Ska gå och lägga mig nu istället...

Så. God natt med er <3

Har kommit hem från mina föräldrar för en stund sedan...

Så ska berätta om dagen... och sedan gå och lägga mig. Ny dag imorgon.

Jag klev upp efter en natt av hetsätning och regnläckage i fönstret i vardagsrummet. Mailande till olika... Ja, ställen... 

Klev upp vid ungefär halv nio.

Pappa hämtade...

... Nej, gud vad segt det går! Vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Vi åkte iallafall iväg till huset. Det gamla huset. Där det skulle flyttstädas, pappa och jag.

Jag tog mig direkt an badrummet på övervåningen. Mer ingrott smuts än vad man kunnat ANA! ... Och efter tre "nu har jag gjort så gott jag kan"(ja, svårt att bli nöjd), fick jag ändå lov att nöja mig... Inte för att JAG skulle vilja hyra ett hus med ett badrum som ser ut så! Skulle HELT klart behöva en renovering!

Det blev en paus mitti, för lunch hemma hos föräldrarna. Och så åkte pappa och jag tillbaka till huset för att städa lite till. Avsluta det vi höll på med... Och då vi inte skulle hinna så mycket idag, bestämde vi att vi skulle städa resten på lördag och söndag nästa vecka..

... På vägen TILL städningen, från mig, berättade pappa att han hade fattat det som att den lilla jack russelkillen som jag har passat några gånger åt min mammas kusin, men som sist var så FRUKTANSVÄRT, otroligt AGGRESSIV(!), nu antagligen inte finns längre! Och jag har inte fått veta något. Misstänkte det. Men har inte hört något från mammas kusin, fastän jag messade honom för över en vecka sedan. Men är väl svårt att prata om, kanske...

Känner dock själv lite skuld, då det kanske var tvunget att ske, för att JAG sa att jag inte orkade passa en hund som jag måste JOBBA så mycket med!

Men, men. De hör kanske av sig och berättar tids nog :)

Jag kände mig lite osäker och pressad under städningen idag. Då jag aldrig har flyttstädat förut. Och allt måste ju bli såå rent! Jag menar. Jag ska kunna titta på rummet/huset/lägenheten, och känna att... "Ja, här skulle jag kunna känna mig nöjd... Det här känns fräscht... HIT kan jag flytta in"...

... Och jag kände ALDRIG att jag kunde få det rent nog! ... Men jag höll mig vid gott mod. På bra humör. Och sedan när det var över, fick jag göra vad jag kunde för att känna mig någorlunda nöjd med min insats... Trots att jag kommer att vilja städa det lika många gånger till, NÄSTA gång vi kommer dit!

Hem till föräldrarna igen, för middag. Och sedan blev det lite Harry Potter 2, tillsammans med mamma, pappa och delvis 14åringen och 17åringen.

Jag kände mig lite spänd för att jag egentligen inte ville tvinga ut pappa på vägarna så sent, när han skulle och jobba tidigt dagen efter... Lite ångest och ängslan för det... Nästan så att jag tänkte föreslå att jag kunde STANNA där tills dagen efter, på grund av dåligt samvete!

... Men å andra sidan, hade det ju varit DE som ville ha min flytthjälp... DE som ville bjuda på middag efteråt... Och de som föreslog att jag kunde stanna och se på Harry Potter först! ... Jag tror nog bara att de var tacksamma för min hjälp :) ... Så jag behövde nog inte oroa mig.

Han skjutsade hem mig vid kvart i nio-nio kanske. Kom väl hem hit till halv tio tiden senast... och sedan hade han vägen tillbaka, för att få sova... Men det tycktes inte vara några problem.

Direkt jag kom innanför dörren, kände jag ångesten ta över min kropp och göra mig orolig och tung... Ja-a. Jag mår inte BRA av att komma hem hit igen. Att sätta mina fötter innanför denna tröskel... Och då jag VET hur jag brukar må här hemma. Hur tyngd jag blir av mina egna tankar och ensamheten, så brydde jag mig inte om att vänta på att dessa skulle komma... Utan jag tog ut ångesten i förskott...

Kände direkt ett behov av att börja äta... Och blev än tyngre i själen, av att inse att jag kommer att behöva tampas med ÄTANDET igen!

... När jag var med mina föräldrar idag. Hemifrån och sysslade med annat. Lät min hjärna fokusera på någonting nytt... Ja, då kom jag också PÅ hur onödig jag var! Att jag måste SLUTA vara så dubbel! Tillåta mig själv må dåligt när jag är hemma... och må helt okej när jag befinner mig med familjen... Ja, det känns nästan som om jag lever ett dubbelliv...

Så. Ett nytt försök till ingen svält, tänkte jag.. Det borde väl gå(?)...

Jag bestämde ingenting... Men med ens jag kom hem, insåg jag att det skulle bli en BRA mycket större utmaning än vad jag hade tänkt mig!

Nej, jag har inte svält ännu. Jag har ju varit inne i en vräkarperiod... Men det var igår kväll som jag kände att den enda utvägen var just att sluta äta...

... Sedan jag kom hem, har jag ätit lite yoghurt med granola... och kollat lite bloggar och sådär

... Och nu ska jag sova. God natt med er <3

... Jag hade gått och lagt mig, efter en ren skitdag. En dag full av tankar. Full av funderingar och kokande känslor... En dag som började bra, men stegvis stegrade sig sämre och sämre. Hjärnan blev tröttare och tröttare. Mer seg ju längre jag grävde...

Men jag var hela tiden FULLT medveten om VARFÖR...

Jag sitter HEMMA. I lägenheten... HELT ensam... HELA dagarna... Och gör INGENTING! ... Ja, mer än att stirra ut genom fönstret, sitta vid köksbordet och stirra på brinnande ljuslågor... Eller ligga på sängen... Under filten... Ja, och BARA fundera! Leva mitt liv innanför mitt pannben...

Ja, ni förstår vad hjärnan kan ställa till med för dumheter när man låter den jobba för mycket med ingenting(?)... Ja. JAG blev iallafall osäker på mig själv. Kluven och förvirrad.. Och mer och mer vilsen, ju längre tiden gick...

Men till saken.

Jag hade iallafall bäddat ner mig sängen för natten... Eftersom att det gick så långt att jag satte mig och närapå GRÄT av frustration och hjälplöshet, här på golvet mot väggen.

Jag bestämde mig för att svälta igen. Då det kändes som min enda utväg. "Kan jag inte gå åt ETT av två håll, så får jag väl gå åt det hållet där vägbommen står öppen".

... Ja kontrollbehov deluxe nu alltså. Tappar man kontrollen, så söker man extra mycket efter den... Känner extra starkt behov av den.

... Jag var inne här på bloggen en vända innan jag la mig. Då jag hade ångest för att jag skrev igår.. och  inte kände att jag orkade skriva idag också... "Vill inte HA en massa glapp i bloggen! Blogga varje dag... Eller inte blogga alls!"...

Men kom inte på någonting att skriva. "Vad var den här skiten som varit idag, värt att skriva om?" ...

Så lite halvt uppgiven och frustrerad, ut från bloggen igen...

... Men när jag hade legat nerbäddad en stund och anat dessa nyligen uppkomna sömnproblem, besöka mig även DENNA natten... Kom jag på, med ett RYCK, att jag inte kunde TRIVAS med att tillåta mig själv sluta blogga nu! "Varför kämpar jag DÅ så mycket för att få internet till datorn?!" Bloggen var ju det VIKTIGASTE i mitt liv. Det enda jag LEVDE för där, ett bra tag! ... Och slutar jag med den... Nej, jag kände att jag svek mig själv... Jag ville BLOGGA... Jag VILL blogga. För att det är viktigt för mig att få dela med mig. Dela min resa med någon annan. Även om det blir indirekt. Då jag inte HAR någon att prata om allt med, som det ser ut nu!

Så. Upp ur sängen for jag. Jag mådde(mår) fortfarande dåligt. Och tänkte(tänker) fortsätta med kvällens påbörjade proppande under mättnad... Ja, jag vill få slut på ALLT jag har! ... Jag ORKAR liksom inte längre!

Men förutom det, om jag ska berätta lite om dagen. Så har funderingarna handlat väldigt mycket om hur jag ska ta mig framåt. Vilka vägar jag kan gå... Och vem jag är, vad jag klarar av... och vart jag befinner mig...

Jag har känt mig frustrerad. Uttråkad och uppgiven... Men har trots det, försökt finna dessa lösningar. FÖRSÖKT peppa mig själv till att fortsätta framåt... Hitta anledningar till varför det skulle funka...

Jag har tvivlat. Och skrivit hela ÅTTA A4-sidor i min textsamling!

... Och så har jag diskat. Gjort rent diskbänk...

... Och ja-a... Det var nog min dag, känns det som. Ingen utgång idag.

Men däremot planerar jag att köpa busskort. Så att jag kan tvinga ut mig själv till stan varje dag. DÅ kanske jag kan undvika att sitta hemma och må dåligt... Bli frustrerad på mig själv, min situation och hela livet ;D

God natt med er <3

... Jag känner att jag VERKLIGEN behöver blogga just nu. Så jag fyllde halvt motvilligt på mitt mobila bredband igen.. TROTS att jag inte vet när jag kan få igång adsl!

Jag vet inte ens vart jag ska börja... Med tanke på att jag inte minns vad jag redan har berättat. Vad jag sa sist. Det har ju blivit så konstigt. Nu när jag inte har haft internet och istället har skrivit på Word för att sedan föra över hit... Varför jag tänkte sluta blogga.

Men nu känns det bara som om jag... Ja, jag vill blogga. Men jag tänker däremot INTE lägga ut alla texter som jag tidigare skrivit till denna bloggen. Det orkar jag inte.

Så jag får helt enkelt ha det här glappet i bloggen. Och de som vill läsa, får ta det ifrån nu istället.

Så. Till situationen. Sedan jag flyttade hit, har det varit VÄLDIGT mycket familjesammankomster. Då det har varit jul och nyår och sådär... Och mitt uppi alltihopa... FLYTTEN! Både mina föräldrars och min egen!

... Jag har även diskat, städat och tvättat.. Försökt mig på att handla. Men inte fått det gjort mer än en gång. Då det känns omständigt att konka tunga kassar på bussen. Dock några småhandlingar på denna dyra, pyttelilla butik i byn.

Tvättningen var en stor utmaning. Då hjärnan började rulla rundor och jag inte kunde slappna av för en SEKUND. Inte heller sitta stilla. Hela tiden ville jag kolla upp någonting.. Eller söka fakta... Jag mådde verkligen JÄTTEDÅLIGT. För att jag inte visste så mycket. Blev osäker på hur jag skulle göra. Hur jag BORDE göra... Vad som var det BÄSTA, mest miljövänliga... Hur jag skulle sortera tvätten... OM jag skulle sortera den!

Ja. Det var hårt. Och det var en dag av tårar.

Diskningen har såklart inte varit något problem. Då jag hade med mig DET hemifrån.

Däremot källsorteringen bubblade också upp ordentligt. På grund av perfektionismhjärnan och osäkerheten..

... Men trots att det är stort att flytta, har jag kommit såpass långt med mig själv, att jag nu VILL ta mig framåt. VILL ha ett liv. Och VILL mot framtiden. TROTS att jag inte ännu kan se den!

Jag känner mig stark och rätt så positivt ställd...

Och tråkigt nog, måste jag säga att ätandet fortfarande är mitt största problem. Ätandet och att faktiskt TA mig framåt i livet. Att VÅGA satsa.

Just nu är jag inne, inte i en svältperiod. Utan i en hetsätarperiod. Om man nu kan kalla det så. Jag äter. Och äter... Och äter! HELA tiden! Och det räcker inte med att bli mätt. Illamående... Eller bara inte SUGEN längre! Utan jag blir mätt. Mättare. Ännu mera mätt... Illamående. Spänd i magen. Börjar ångra mig... Men först när det känns som om maten pressas upp för att det är så FULLT, slutar jag äta... OM det jag äter, tagit slut!

Detta får mig att känna mig utom all kontroll. Vilket uppmanar till svält...

Men då jag inte alls är INNE i någon sådan period. Då jag varken "aktivt" vill dö... eller ens vill ge upp för stunden, så har jag inte heller den starka viljan som krävs för att hålla mig borta från ätandet.

Utan det jag VILL, är att komma igång med livet. GÖRA saker. UPPNÅ saker. Och må bra. Träffa folk. Skratta och le... Bara känna mig sådär fantastiskt stark... Som jag vid det här laget, nästan kan LITA på att jag kan vara! ... Om jag bara får lite stöttning på vägen.

Jag kanske inte kan nå ENDA fram dit jag vill. Uppnå alla... eller ens NÅGON av mina drömmar! Men jag kan HELT klart uppnå ett drägligt liv. Ett VÄRDIGT liv.

Men orkar jag inte kämpa, kan jag lika gärna ta dödens utsträckta hand direkt(som jag fortfarande hade valt vid aktiva alternativ).. Dock känner jag mig ju som sagt stark just nu. Så det ska nog gå bra.

Kortkort om dagen idag då.

Dagen har mest bestått av att äta.. Och att i ett desperat försök att få kontroll på ätandet, räkna kalorier. Vilket funkade. Men pressen och mitt eget förstånd, gjorde att jag istället gjorde upp ett schema över både ätandet och över vad som behöver fixas i mitt liv. Att ta emot stöd och hjälp. Ja. Vad jag steg för steg, ska göra för att uppnå ett liv som jag orkar leva med.

... Sedan gick jag tyvärr till affären ändå. Och köpte en massa onyttigheter och nyttigheter... Och FROSSADE. Som F*N! Ont i magen. Spänd. Bubblig...

Ja, och så ångrar man sig.

Skriver en MASSA pepp till sig själv. Sätter upp nya regler och riktlinjer... Och känner faktiskt lite hopp för en stund...

Det är svårt i kontakten med ALLA som man behöver för att få en trivsam vardag just nu, tycker jag... Vilket är lite frustrerande. Likaså att internet inte blir fixat härhemma... Och att det vuxna livet innebär så mycket ansvar och stora beslut hela tiden...

Men jag klarar allt BRA mycket bättre än vad jag hade trott! Så. Det kunde varit värre ;)

Jo. Mina dagar består av att titta ut genom fönstret, kanske ska nämnas också. Jag sitter och stirrar. Dricker en kopp te... och bara stirrar. Tittar någon in, vänder jag bort huvudet eller backar undan stolen som jag sitter på...

Ja. Det får nog räcka. God natt med er <3

Nu har jag officiellt gett uupp med bloggningen, känns det som...

Orken tryter... Och det känns inte alls kul att blogga när man inte kan göra det direkt på bloggen... utan måste föra ÖVER allt sedan, när man någon gång får internet till datorn!

Känns lite tråkigt.. Då bloggen var min enda riktiga DAGbok... Men nu får det räcka med känsloboken... Min textsamling på datorn...