... Okej. Det känns viktigt för mig att jag håller igång bloggningen nu(samtidigt som det känns alldeles för oviktigt för att egentligen orka). Eftersom att jag VET att det kommer att komma tider då jag känner att jag VERKLIGEN vill blogga! ... Och vad tycker jag om glapp i bloggen... Nej tack!

... Så. Jag skriver en kortis om dagen, idag också.

Jag vaknade imorse... Jag tror det var precis innan klockan skulle ringa... Om jag inte missminner mig. Men jag vaknade, mig minnerligt(om det nu finns något som heter så), flera gånger under min sömn inatt/morse...

Klev iallafall upp där vid strax innan nio. Gjorde mig iordning, och prickade ganska så exakt rätt i tid. Så att jag blev klar tills jag skulle dra iväg till bussen.

Stod och väntade en stund... Det kom en efter en, till tjej till busshållsplatsen... Antagligen skolungdomar eller något.

Vi var väl sådär fem-sex stycken där, när en tjej plötsligt säger till oss andra, att vi kan gå för att det kommer ingen buss. "Det är för halt" ...

... En av tjejerna gick med den här tjejen. De gick väl hem igen.. Och resten av oss stod kvar på busshållsplatsen som frågetecken... Osäkra på om vi skulle stå kvar och vänta... Eller om vi skulle vända oss och gå...

Men en av tjejerna ringde sin kompis, vilken SOV på bussen som skulle in till stan... Och denne TRODDE att bussen skulle gå förbi oss...

Så vi väntade kvar... Och så kommer en till tjej. Säger direkt till oss, att hon hade blivit uppringd av två tjejer som sagt att bussen inte skulle komma. Att den skulle ta en annan väg, eftersom att det var för halt...

Men även hon stannade kvar och väntade...

Och så kom bussen. Men från en annan väg... Och äntligen var vi påväg.

... När jag sitter där på bussen, får jag mess av min jobbcoach...

Hon frågar om vi kan ha möte nästa tisdag tillsammans med Personligt Ombud...

Hela jag blir ett frågetecken... Och jag undrade om jag kanske tog mig in till stan idag utan att egentligen BEHÖVA det(!) ... "SKULLE vi inte ha möte idag?!" ...

Jag skrev tillbaka och frågade om inte vi skulle träffas IDAG...

Och hon svarade att hon hade skickat fel. Att det var klart vi skulle träffas IDAG...

... Och så kommer jag dit. Får en förklaring på att hon hade, TROR jag att det var, tappat bort alla nummer på telfonen under jul, och att hon hade en TILL med samma namn som jag och därför hade trott att det var den ANDRA tjejen som hon hade messat med hela julen fram tills nu!

... Och då när hon skriver att hon var virrig. Och att det var klart att vi skulle träffas IDAG, kan man ju undra om hon FORTFARANDE trodde att jag var den andra tjejen... Eftersom att det var henne som hon trodde att hon hade bokat möte med!

... Ja, jag vet inte.. Förvirrande hela grejen...

Men jag hade iallafall mitt möte idag. Och det beslutades att jag skulle börja praktisera i en av FiA:s grupper istället. Testa på ett stall... Eftersom att jag inte var redo för hunddagiset...

De har handledare från FiA, i grupperna, nämligen...

Så. på tisdag nästa vecka, ska jag och jobbcoach till stallet på studiebesök.

... Förövrigt så pratade vi lite om samtalskontakt. Som nu min jobbcoach vill fixa till mig... Så antagligen blir det så... Inte för att jag känner mig så JÄTTEPIGG på det! Men hinner jag inte ångra mig och få ångest angående det innan det är fixat och dags... så KANSKE det kommer att fungera denna gången!

... Inte för att JAG tror att det är det bästa för MIG, men... Det kan jag ju EGENTLIGEN inte veta förrän jag har provat.

... Efter mötet har jag haft ett litet pågående krig inom mig. Där jag har, som jag alltid gör dagligen, granskat mig själv och mina tankar och känslor. Klankt ner på mig själv... Ja, jag TROR att jag har åter gått in i(om jag någonsin tagit mig ur) en slags personlighetskris...

... Jag tog iallafall en promenad i halkan... Jag man GLED på isen... Och långsamt, långsamt. Stel som en pinne, försökte man stappla sig fram på de buckliga isfläckarna. Kollade hela tiden ner i marken, för att försöka gå på de få smågrus-och asfaltsfläckar man kunde hitta...

... Satte mig en stund på gallerian och bara glodde. För att få tiden att gå lite innan jag åkte hem. Ville inte vara hemma för tidigt. Då jag riskerade... Eller rättare sagt... SKULLE behöva möta min ätstörning och tampas med den HELA DAGEN! ... Ville inte riskera att börja hetsäta för tidigt på dagen. Då det skulle betyda att jag kommer att ha ångest för att ha ätit ALLDELES för mycket, sedan på kvällen!

... Funderade lite på det där busskortet som jag skulle köpa... Men beslutade mig för att inte köpa något idag. Då jag inte var säker på att jag skulle orka utnyttja det. Det vill säga. Åka ut såpass ofta till stan, att det var värt pengarna.

Åkte hem.

Och sedan dess, har jag ätit lite grann. Medvetet för lite... Men vet inte vilket jag tycker att känns värst... För mycket eller för lite... Båda gör ont antingen fysiskt eller psykiskt. Säkert båda! ...

... Jag har legat på sängen och lyssnat på radion. Funderat lite grann...

Och sedan gått in i sovrummet för att börja röja i en av mina kartonger. Måste ju beta av dessa, så att jag får ordning i sovrummet...

Kollade igenom massa gamla sjukhuspapper och intyg och utredningar av alla dess slag. Sorterade upp lite. Och sedan gick jag på alla gamla brev och födelsedagskort. Intressant att se sådant som man inte ens visste att man hade. Från att man var nyfödd och framåt! ... Kärlek i massor!

... Blev dock aldrig klar. Och känner mig nu stressad till att fortsätta imorgon. Mörkret smög sig tyvärr på ALLDELES för tidigt idag... Och jag har ingen lampa i sovrummet...

Efter det. Lite att äta. Och sedan lite dator. Kolla på bilder på google och sådär. Läsa lite bloggar. Kolla blocket hundar...

Lite stirrande genom fönstret...

Ja, det var nog det... Om jag inte har glömt något...

Nu blir det sängen tror jag...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...