... Okej. Kort nu då.

... Idag har jag vaknat... Legat och dragit mig LÄNGE...

Sedan klev jag upp. Åt lite frukost. Med betoning på "lite"... Och så började jag NÄSTAN direkt med att fortsätta sortera ur den där kartongen i sovrummet, som jag började med igår...

... Det tog lång tid. Och det var mycket papper och gamla födelsedagskort att gå igenom.. Massa gamla anteckningsblock ifrån sjukhustiden. Slit-och slängpapper(som jag kallar de papper där jag bara har skrivit en massa trams på lösa papper) ... Och som sagt en HEL del födelsedagskort! Och lite diplom från simskola, karategraderingar och liknande. Autografer från... Ja, några som jag inte ens kan tyda vilka de är :P Ja, så alltså inte särkilt betydelsefulla för mig :P

... Jag blev trög i skallen och förvirrad. Fick beslutsångest. Då jag inte visste/kunde komma fram till vilka saker som jag ville lägga undan... och vilka jag kanske skulle vilja ha upp på väggen eller något...

... Jag var trött. Seg... Ja. Hungrig och frusen... Och jag tror trots allt att det mesta berodde på det lilla matintag jag tillåtit mig själv de senaste dagarna...

Men jag kan också lägga ihop ett och ett... Eller två och två... Eller vad det nu blir.

... Jag har, efter den där halvlånga stunden av sorterande, suttit vid datorn och läst bloggar. Kollat bilder på google... Jag har sett på videos på YouTube...

Och ja. Helt enkelt bara stirrat in i en skärm. Stirrat ner i en kartong. Stirrat på en massa virrvarr till papper och kort utspridda över hela golvet... Klart man blir trött! ... DET, PLUS bristen på energi genom maten!

... Och så var jag kissnödig... Men det hör inte hit :P

Efter den... Eller rättare sagt. MITTI den långa stunden vid datorn, ringer... Ja, jag vet inte VEM det var. Men han kommer från de som jag hyr av. Och han skulle kolla mina fönster... Det fönstret som läcker in vatten när det regnar...

Och så kommer han upp. Sätter nya gummilister. Och går igen...

... Och jag sätter mig och fortsätter kolla på videon som jag hade börjat med. En MASSA sådana här videos om mystiska diagnoser och... sådant. Intressant tycker jag.

... Satte mig i köket en stund. Då jag behövde miljöombyte. Jag har känt mig lite sådär gnällig inombords idag. Utan att egentligen TÄNKA så mycket. Seg och lite ängslig, ni vet...

.. Kände bara att jag har ett sådant ONÖDIGT krig inom mig själv hela tiden. Och idag skrev jag av mig till mig själv, och förklarade varför jag tror att det inte riktigt fungerar för mig...

Jag började iallafall kolla lite appar på google store(eller vad det nu heter)... Tänkte hitta någon slags app för matlistor, recept och handlingslista... Då jag känner att jag inte riktigt kan FÅ den kontroll som jag behöver och vill ha för att kunna få ordning på ätandet... Det vill säga, varken svälta eller hetsäta.

... Vilket VERKLIGEN inte funkar just nu!

Det är bristen på kontroll som spökar. Jag känner inte riktigt att jag får GREPP om hur jag ska få ihop middagar till varje dag. Varierande middagar. Och.. Ja-a. Hur jag ska lyckas HANDLA till dem. Få hem allt jag behöver... Och lyckas köpa för mer än EN maträtt per gång. Hur jag ska lyckas hitta något recept som jag orkar tillaga...

... Ja, det är så MYCKET som jag inte känner att jag mäktar med... Jag menar. Hur kan det ens FINNAS så många olika maträtter?!

... Förstår inte hur mamma gör...

Sedan ramlade jag in på andra appar. Spel och sådant... Men hittade aldrig något som jag tyckte om... Så det blev inget med det.

Flyttade mig till datorn. Och kollade lite till...

... Och efter det här, tror jag att det var, började jag vräka. Ja, hetsäta alltså.. Men jag vet egentligen inte om det BLEV så mycket till hetsätning... Men ALLDELES för mycket på en gång, blev det iallafall!

... Bestämde mig för att jag MÅSTE på något sätt få till variation och rutiner på ätandet. Så att jag kan känna mig trygg. För att såhär kan jag INTE hålla på!

... Innan jag började äta sådär mycket nu på kvällen, var jag istället orolig för hur trött och energilös jag skulle vara vid mina föräldrars flyttstädning på lördag och söndag... om jag fortsatte äta som jag gjorde...!

Gick till datorn igen. Under en himla desperation... Ett stort begär till att gå till köket och fortsätta vräka. Trots den inre mättnaden jag kände... Känner.

... Började skriva lite lätt på Word. För att se om jag kunde få till något någorlunda schema över veckans matintag. Fick iallafall till något som kanske kan hjälpa LITE. En bit på vägen. Och det var "fisk, kött, korv och fågel" ... Hur många dagar i veckan. "Pasta, ris, potatis" ... Hur många dagar i veckan... "Grönsaker, rotfrukter och baljväxter" ... Varje dag. Ja. Men typ så. Men känner att jag har mycket att jobba på för att ta mig ända fram till en fungerande ätande... *suck* ...

Sedan beställde jag ett busskort. Då jag känner, med den här mättnaden i kroppen, efter den där hungern jag tidigare kände... att jag VERKLIGEN behövde komma hemifrån. Desperation. *Livet behöver inte vara såhär... Inte när man är jag* ...

... Och nu ska jag väl sova... Om jag inte fortsätter vräka. Men vräka idag, kan betyda svälta imorgon... Så vi får se.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...