Jag ska nog krypa i säng, tror jag.

Det var länge sedan som jag bäddade ner mig i sängen med tanken bedjandes i huvudet. "Snälla låt mig inte vakna upp imorgon... Låt mig inte vakna upp igen... Jag ORKAR inte...". Men det händer fortfarande. När ångesten trycker på som värst. När tankarna pressar och kör rundor innanför mitt pannben...

Ja. Igår var en sådan natt. Och idag visar sig ångesten på samma sätt. Men jag tänker inte så. Inte idag. Jag känner mig orolig och vill inte riktigt vara med... Ja. Kanske om jag fick välja, skulle jag ändå inte vakna upp imorgon. Inte i övermorgon... Inte på några veckor. Månader... Kanske år.

Men bara en paus. Bara för att vila. Slippa undan mig själv för ett tag. Samla mina tankar, och inhämta nya krafter...

Men annars är allt bra. Det går bra för mig just nu. Jag känner mig stark. Och jag jobbar mig framåt, sakta men säkert. Jag tränar varannan dag. Äter mer hälsosamt... Svälter INTE ;) Och jag har tagit steget... ... ..

... Ja, det tog stopp i mitt huvud, där. Vet inte vad jag ska skriva. Hur jag ska beskriva det där steget som jag har tagit. Men det jag skulle skriva, var iallafall att jag till och med har tagit mod till mig, att börja passa hundar igen(dock har jag inte ännu kommit igång)! Att våga ge mig själv ett större ansvar. Våga prata med människor, och låta dem lägga sina käraste vänner i mina händer. Vilket indikerar jag jag har börjat lita på mig själv lite bättre. Lita på att min hjärna inte vänder sig ut och in och börjar bråka med mig och göra mitt liv... OCH andras! Till ett helvete igen.

Ja, det var ett stort steg att ta. Och jag har kommit såå långt på bara några veckor! Jag VILL saker. VÅGAR saker! Och jag har lyckats, halvt som halvt, att besegra mitt sinnes elaka krafter ;) Det har blivit viktigt för mig att vara hälsosam. Snäll mot mig själv... Viktigt att ta mig framåt.

Ja. Men dagen idag.

DET däremot! DET är det jobbigaste! Det går så mycket tankemöda till krigande och beslutsångest. Inombordslig stress, oro och osäkerhet, att jag inte ens orkar FUNDERA över hur min dag sett ut, längre!

.. Men jag försöker. Får väl som vanligt, ta det lite hipp som happ =)

Det är svårt att beskriva hur BRA dagen har varit, när man sitter med lätt tryck mot bröstet, stressade tankar och en vilja att bara somna. Vila.

Men nu kör vi! :D

Jag klev upp kanske klockan nio imorse. Efter att ha legat och dragit mig en BRA stund i sängen. Trött som skrutt, och med känslan av att jag hade somnat väldigt sent igår natt.

Åt frukost. Naturell lättyoghurt med färska jordgubbar och russin. Och så en sådan där liten crisp(tunn och lätt knäcke... Typ) med en skinkbit på. Och så apelsinjuice.

Efter frukosten, diskade jag såklart, och gjorde iordning.

Det kändes som om jag skulle få svårt att få dagen att gå ihop idag. Då jag skulle hinna träna och äta mellanmål, EFTER lunchn, men INNAN maten! Så. Upp till datorn för att skriva tidsschema över dagen. Fick ihop det bra. Och började sedan bocka av schemat.

Oroade mig och stressade upp mig lite grann över småsaker, men humöret höll jag helt okej ändå :) ...

Jag minns inte. Det känns som om jag satt här vid datorn en hel del. Men jag minns inte... Jo. Jag sorterade iallafall ut lite fler av mina sparade favoriter av träningskläder. Så nu har jag samlat typ ett plagg av allt jag behöver, på word. Bara att beställa hem, nu. Men känns ändå som om jag vill ta bort några fler. Då det blir lite dyrt att köpa alltihop på en gång. Och jag behöver inte allt just nu ändå.

Jag satte min första bokstav på alla mina sport-bh:ar. Då 17åringen har likadana. Och jag aldrig minns vilka färger jag har på mina. Bläcket/tuschen råkade gå igenom på en av bh:arna, och efter mycket om och men, tvingade mig ångesten, att lägga undan just den bh:n i garderoben. Jag störde mig verkligen på den. Där den låg på klädhyllan.

Lite utforskanden och nya lärdomar vad gäller rakapparaten. Och sedan blev det lunch... Nej, just det! Jag räknade och skakade ihop en proteinchake också. Räknade ihop hur mycket vatten eller mjölk och hur mycket pulver jag skulle ha. Om jag bara ville göra två tredjedelar av den portion de räknar.

SEDAN blev det lunch.

Vad jag gjorde emellan luchen och träningen, minns jag inte. Men det var iallafall ca en timme däremellan.

Sedan satte jag igång med träningen. Jag körde hårt och tog ut mig själv ordentligt. Träningsvärk i magen, sedan förra träningen... Andfådd som sjutton, under powerwalken som idag tog 25minuter. Men det var en lätt och svalkande vind. Så inte så illa ändå ;).

In och drog i mig proteinchaken. Och så stretching i ca en halvtimme. Styrkan tog knappt tjugo minuter. Och jag var klar med träningen vid kvart i tre, tror jag... Eller var det kvart över?

Sedan blev det iallafall en dusch.

Och strax efter det, middag. Efter att ha haft en orolig känsla inombords, i umgänget med stressade och irriterade föräldrar som försöker sig på att fritera räkor och liknande, för första gången.

Efter middagen, satt jag här igen. Jag läste lite bloggar. Kollade mailen. Hundar på blocket. Lägenheterna som jag står på kö till. Räknade ut hur många procent jag hade kvar till respektive lägenhet... Från att få den, alltså. Den jag var som närmast på, låg på 26 procent ifrån målet... Så jag har en bit kvar att gå!

Film tillsammans med pappa, mamma och 13åringen. Och bulle, kaka och godis. Ja, jag åt bara kanske fyra godisar. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp. Är jag mätt, så undviker jag att äta. Vad det än gäller. Finns nog undantag. Då man VILL äta ändå. Men idag var ingen sådan dag ;)

Och med det, säger jag god natt. Hoppas att jag inte har glömt något :)

God natt med er <3

Mitt liv just nu... JAG just nu. Jag alltid.

När bekymret i mitt huvud, lättar. Oron försvinner och det hela känns bra... Ja, då finns det alltid någonting annat att fundera över. Att älta... Något annat problem att försöka lösa. Det bara ploppar upp en tanke. En fundering... Ett frågetecken i mitt huvud. Någonting att komma fram till. Ett beslut att ta. Ett dilemma att lösa. En liten sak blir stor. Och något som till en början, bara var en liten tanke, har nu helt plötsligt blivit någonting tvunget att lösas för att jag ska klara av vardagen...

Just nu har det ju mycket med mat och näring att göra. HUR jag ska äta. VAD och hur MYCKET jag borde äta. Vad jag borde äta till det, det och det... Ja, och så löser jag det ena frågetecknet, för att lite senare, stöta på det andra.

Det känns som om min hjärna alltid behöver ha NÅGOT bekymmer att lösa... Alltid NÅGONTING som kan bli mer och mer perfekt. Allting är aldrig tillräckligt perfekt.

Men det känns bra ändå. Att ständigt finna nya krig inombords, är väl jobbigt på SITT sätt. Men nu går ändå allt såpass bra. Trots att jag blir orolig och stressad. Får ångest varje gång som ett nytt krig börjar... Vilket händer några gånger varje dag... Men jag känner mig så uppåt. Så glad. Så framåt. Jag känner att jag är påväg åt rätt håll... och att framtiden har sina armar öppna för mig. Bara jag är stark nog att orka vandra enda fram...

Så det GÖR ingenting. Jag klarar av lite krig. Det är ju inget ovanligt. Livet, liksom. Mitt liv börjar här =)

Ja. Dagen idag. Inlägget blir långt.

Oj. Vad har jag gjort idag? ... Det är frågan det. För att en sak som jag då INTE har(!)... Det är minnet! ...

... Så jag kanske skiter i det här istället. För att visst känner jag ljuset i livet... Men... Ja-a. Jag orkar liksom inte...

Men jag ska ändå rabbla.

Jag har varit iväg till köpcentret idag, och hämtat ut mitt paket. Min rakapparat har kommit. Så nu har jag testat raka benen med rakapprat för första gången! Känns som om det tog nästan lika lång tid som med hyvel... Men det var BRA mycket enklare och mer skonsamt att använda apparaten! Så det kan jag nog vänja mig vid :D

Det är ju en vanesak också. Men jag hade svårt att veta hur jag skulle hålla apparaten. I vilken riktning, och åt vilket håll hårstråna var riktade. Så att det skulle få bästa resultat. Men nu är benen babylena iallafall ;P

Men iallafall. Jag klev av vid busstation. Gick direkt till Clas Olsson, och köpte mig en osthyvel, en visp, två portionsformar, och en rese-eltandborste till 17åringen. Hörde att hon ville ha en eltandborste som hon enkelt kunde ta med när hon åker bort. Och så råkade jag springa på denna. Så överraskning överraskning när hon kommer hem =D

Vidare till köpcentret för att hämta ut paketet, och sedan in för att handla. Jag skulle ha en kvarg till mellanmål och så skulle jag köpa EN portion lördagsgodis! Gick ju inte PRECIS som jag tänkte. Blev lite mer. Men jag kan ju säga som så. Att om jag börjar må FÖÖÖR dåligt och får för mig att äta upp allt DETTA, så är det inga problem! För att det var inte för mycket för att proppa i sig allt på en gång. Då hade jag aldrig köpt det. För att det vill jag inte utsätta mig själv för igen! Kan väl gissa på högst två hekto...

Springa till bussen som jag ser komma därborta i horisonten av vägen. Och sätta mig för att oroa mig lite grann över naturgodiset som kanske låg och smälte i plastkassen.

Kvargen fick jag äta när jag kom hem. För att jag hann ju med en tidigare buss. Och mellanmål skulle jag inte äta förrän vid tretiden, tänkte jag...

Väl hemma, försökte jag läsa mig till hur man använde rakapparaten, i instruktionsboken. Satt länge och fattade ingenting. Men det gick bättre när den var laddad och jag kunde prova den istället.

Satt ute på stentrappan en liten stund. Och satte mig sedan vid tv:n med mamma. Åt mat när det var dags för det...

Ja-a. Och förutom tv, har jag även suttit här... Vet inte hur länge eller med vad. Men jag har väl kollat in på någon blogg. Kollat blocket. Kikat in på kölistorna för lägenhet... Ja-a. Och så har jag gjort en "En vanlig helgdag" och "En vanlig vardag". Hur det kan se ut när jag sedan har flyttat och fått en praktikplats eller annan aktivitet. Bara för att reda ut tankarna i mitt huvud... Eller försöka iallafall!

Emmm.. Ja-a. Något mer?

... Ja-a. Många bekymmer. Såsom jordgubbar eller pålägg, har dykt upp i mitt huvud. Hur, vart och när jag kan pressa in vad i mitt näringsintag... Då jag inte tycker om tanken(blir orolig, osäker, rädd) på att bara random börja äta det för en dag. För att sedan gå tillbaka till det normala...(och vad är nyttigt/onyttigt?)

Ja, jag vet. Men jag vet inte. Min hjärna bråkar med mig... Men som sagt. Någonting att kriga om. Fundera på. Och lösa. Kanske behöver den det(?)...

Vi såg på film. Åt tårta och kanelbulle(pappa firar sin semester) till kvällen. Pappa, mamma, jag, 13åringen och hans kompis... Och så kom 19åringen på snabbesök vid niotiden.

Ja-a. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Okej. Nu blir det blogga. Sedan blir det sängen. Och det ska bli såå skönt!

Hmm. Få se hur detta inlägget blir till att se ut...(okej, det lät som en konstig mening. Men men =)

Jag har nämligen gjort så mycket småsaker idag. Tänkt så mycket hit och dit(känns det som). Så det känns svårt att minnas och sammanfatta...

Men jag försöker ;D

Och eftersom att jag som vanligt(eller vanligt och vanligt) har svårt att minnas dagen på löpande band, blir det lite hipp som happ istället.

Dagen började inte så jättebra. Efter en natt av oro och ångest. Pressade känslor och... Ja. Så var det iallafall. Ja, så vaknade jag imorse...

Eller nej...

Internet fungerade iallafall inte... Igen. Det krånglar typ hela tiden.. Och jag blir lika frustrerad, stressad och orolig, varje gång.

Så jag sprang upp och ner. Fram och tillbaka, härhemma. Stänga av modemet. Och sätta på det igen. Samma runda flera gånger. Men internet ville inte starta. Jag hade massor av tankar i huvudet, som jag behövde skriva av mig. Saker som jag ville kolla upp på internet. Saker som behövde fixas... Och ett bubblande behov av att få göra sådana där kort med mina små planeringar på...

Så tiden efter frukosten, gick åt till att försöka få igång internet. Men efter en stund, gav jag upp. Jag skrev ett "inlägg" på word istället. Skrev min plan i punktlisteboken, och lämnade rummet för att kunna bli av med den ihärdiga stressen och frustrationen.

När pappa, mamma och 13åringen kom hem från stan efter ett ärende, åt vi lunch. Och efter det, satte jag mig vid datorn en stund. Internet var fixat. Antar att det var pappa som gjorde det. Och jag började föra in allt jag hade gjort på word och paint, här på bloggen. En ren lättnad att få det gjort!

Kollade upp sakerna som jag behövde kolla. Mellanmålsbarser köptes hem. Och fler planer blev skrivna.

Jag kollade mailen...

Ja-a. Jag minns inte. Det kanske var det.

Sedan blev det iallafall träning. Klockan kvart över två ungefär, började jag värma upp genom att jogga på stället. I ca fem minuter tror jag att jag värmde upp. Sedan styrketränade jag. Vilket allt som allt, tog femtom minuter.

Direkt ut för att "powerwalka". Solen gastade i ansiktet, och jag blev sådär lagom andfådd. Det var lagom tungt att gå, och jag hade ätit tillräckligt innan träningen. Det kände jag med hela kroppen. BRA mycket bättre än förra gången! En alldeles lagom tung promenad, som gjorde mig svettig och fick mig att känna mig duktig, lugn och glad. Jag fick kämpa, men inte för kung och fosterland...

Ja, en promenad jag blev nöjd över, helt enkelt =)

Stretchingen efteråt är något av det bästa som finns. Det droppar om näsan. Håret är äckligt och klistrar mot ansiktet. Och man får varva(eller heter det värva) ner. Ta det lugnt, medans man, nöjd över sin insats, på topp, längtandes efter nästa träningspass... och en dusch! Tänjer alla sina muskler på ett underbart vis.

Sedan... Klockan var halv fyra, blev det en HÄRLIG dusch, som gjorde det där lilla extra med humöret. Jag kände mig stark och levande. Lätt och ljus i sinnet. Glad... Och nu även ren och fräsch =)

Efter duschen, satte jag mig här en stund till. Minns inte vad jag gjorde. Men jag har gjort en hel del planeringar idag. Så det KAN ha varit det! Men inga garantier :P

Mat på det. Två och en halv kalla pannkakor och ett kokt ägg, ute i solen på stentrappan. Njöt som sjutton, och drack flera 33cl flaskor med vatten. Supergott och supertörstig.

Hjälpa mamma att bära in matkassar från bilen, och lägga varor i frysen...

Lite mer dator kanske. En stund till, ute på stentrappan. Och sedan tv tillsammans med mamma.. Och delvis 13åringen.

Lite yoghurt med russin. Efter en del oro och osäkerhet. Lite ältande angående hur jag skulle göra med kvällsmålet idag. Då jag inte ännu fått hem mellanmålsbarsen.. Ångest. Låta tankarna snurra. Leta efter svar inuti min skalle... Men sedan acceptera och intala mig själv att det inte ÄR hela världen om jag tar något annat, om så bara för en dag. Jag DÖR inte av att äta yoghurt idag, för att sedan byta till mellanmålsbarsen när de väl har kommit! ... Önskar rädslan för att äta olika från dag till dag, kunde försvinna... Men se det från den ljusa sidan, kära D... Nu har du iallafall klättrat upp ur svältgropen ;D

Och nu till kvällen, har jag gått igenom träningskläderna från webbshoppen, som jag hade sparat i bokmärken här på datorn. Kopierat en bild från varje plagg, och lagt in dessa på Word. Så nu kan jag se alla plaggen samtidigt, och enklare välja vad jag vill köpa =)

Kollat blocket. Läst en av bloggarna som jag följer. Kollat lägenheter... Och ja-a. Jag har blickat framåt och uppåt idag ;)

... Det var nog min dag idag. Jag reserverar mig för eventuell glömska :P God natt med er <3

Jag mår skitdåligt. Jag blir alldeles svettig, bara vid tanken på att blogga. Så stressad, orolig, osäker... kluven känner jag mig just nu! ...

Suget efter någonting att äta, är jättestort. Jag vill bara tugga på någonting... Men min rädsla och osäkerhet på ifall jag äter för mycket eller för lite. Okunskapen om vart gränsen egentligen går, gör att jag hellre tippar på att jag har ätit för MYCKET och inte borde äta något mer, än att jag allt kan unna mig en smörgås eller lite yoghurt...

Ja, rädslan och oron inför vad jag gör för eller emot min hälsa, kom som en blixt ner i skallen på mig. Jag trodde att jag äntligen hade lyckats slita mig fri och börja lita på att min kropp kan hantera näringen som jag stoppar i mig, själv. Att jag inte KOMMER att tappa kontrollen över min kropp helt och hållet, bara för att jag släpper på den fulla ohälsosamma kontrollen över maten.

Rädslan hade försvunnit och det kändes tryggt att äta. Ja, jag kände mig TRYGG. Glad. Och framtiden såg ljus ut, ur hälsoperspektiv...

Men nu är jag osäker och otrygg igen. Jag vågar inte äta vad som helst och inte när jag känner för det... Vågar egentligen inte stoppa i mig NÅGONTING som inte någon annan bredvid mig OCKSÅ äter! Onyttigt eller ej. Men äter någon annan, så vågar jag också! Antar att jag litar på andra mer än mig själv, när det gäller näringen... Nytt för att vara jag i så fall. Jag som vill bestämma allt själv, på grund av kontrollbehovet! ...

Ja, jag vet inte hur det ligger till med det där... Jag vet bara att idag hände någonting inom mig, och näring, mat blev återigen läskigt och "farligt", med oförutsägbara följder... Och att just nu är det enda jag har lust med, att ÄTA...

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse med vetskapen om att dagen idag skulle bli stressig. Upp ur sängen klockan halvåtta. Åt frukost, och kröp sedan ner i sängen igen, för att vila en stund till. Lät frukosten vila i min mage en stund, och började sedan styrketräna mitt lilla pass, vid nio. Tog även denna gången, nio minuter.

Sedan satte jag mig vid datorn en stund. Vad jag gjorde, minns jag inte riktigt. Kollade väl det gamla vanliga. Blocket. Mailen. Någon blogg kanske. Jag kollade väl lägenheter... Jo, vi säger väl att det var allt. Missar jag någonting, så finns det väl värre saker att älta just nu...

Sedan gick jag ut på min powerwalk. Klockan var ungefär halv tio. Jag satte på stoppuret på mobilen och började traska på så fort jag kunde(30 minuter tog det). Denna gången var det såå mycket jobbigare än tidigare! Andningen ökade snabbt, och musklerna stramade från tidigare träning. Ja, till och med en hint av mjölksyra, kände jag av!

Men det gick rätt så bra. Jag kämpade på. Andfådd, svettig och dann. Solen brände i huvudet och värmde mitt redan varma ansikte...

Hemvägen blev jobbig. Jag mådde så dåligt. Kände mig så energilös att jag fick för mig att jag helt enkelt ätit för lite till frukost för att kunna klara av både styrketräning och pw på varandra. Åt ju ändå bara en deciliter naturell lättyoghurt och en halv deciliter nöt-och fröblandning med russin. Och så ett glas apelsinjuice.

Ja. Så iallafall. Jag fick lov att sakta ner en stund. Men jag tillät aldrig andningen att sakta ner. Ökade sedan farten till slutet igen. Och kom hem med ett rinnande ansikte.

Stretchade i säkert 20minuter eller en halvtimme. Och sedan in för en välförtjänt dusch.

Datorn en stund. Kollade rakapparater på nätet. Ville hitta en som åtminstone NÅGON gång blivit bäst i test.

Gjorde iordning kaffe tills pappa, mamma och 13åringen kom hem. Och så blev det lunch. Varav jag åt en smörgås, en crisp(eller vad nu dessa platta små knäckebröden heter) och en skorpa. Vilket kändes mycket. Men ingenting som jag inte hade gjort mig förtjänt av!

Däremot så messade hundägaren som jag skulle träffa idag(angående hundrastning). Hon hade fått sluta jobbet tidigare, och undrade då om jag kunde tänka mig att komma tidigare och träffa henne. Då hon ville cykla iväg och bada med sin son sedan...

Tyvärr gick ju inte det. Då jag precis missade den bussen som jag behövde ta då. Men en liten lättnad ändå... Nu har jag en hel vecka på mig att förbereda mig mentalt ;)

Efter lunchen, satt jag här en stund till. Och tog sedan bussen till köpcentret vid tvåtiden. För att mamma behövde ost och bananer...

Och DÄR började det. Jag tillät mig själv att köpa någonting som jag var osäker på om jag egentligen borde äta. Eller ifall det kanske kunde klassas som godis... Vilket jag INTE ska köpa själv något mer! ... Tankarna började snurra. Kraven ploppade upp i mitt huvud igen. Nya planer som var tvunga att göras, för att kunna fortsätta äta... Och jag började återigen känna mig som en fånge...

Middag på tallriken redan när jag kom hem... Vilket resulterade i att mamma hade lagt upp en ALLDELES för stor portion! Och en redan orolig och pressad jag, kände mig illa tvungen att äta upp den maten. Fastän jag redan var mätt efter hälften. Vilket gav mig ÄNNU mer ångest!

Lite planering i punktlisteboken. Lite dagbokskrivande. Ältande tankar. Begär som växte ju mer jag tänkte... Medans jag satt där och såg på tv tillsammans med mamma och 13åringen. Men två honungsmelonskivor åt jag trots allt på kvällen. Varav jag inte kan tillåta mig själv något mer NU. Visst att jag har tränat. Men småätande är aldrig bra. Och många små saker blir ju tillsammans jättestort!

Nu blir det sängen... Om jag nu klarar det. God natt med er <3 Jag ser INTE fram emot att vakna imorgon!

Jag vet inte hur jag ska beskriva dagen idag. Men jag ska ändå försöka. Såklart.

Jag klev upp imorse. Efter en natt med ångest, oro, osäkerhet och rädsla...

Ja, det började med bara ångest, precis innan jag gick och la mig. Jag kände mig pressad och orolig. Tror att det var beslutsångest. Som jag lätt FÅR efter att ha skrivit ett inlägg här på bloggen och sedan ha svårt med att kategorisera inlägget. Ja, jag tycker ju att det är såå svårt att veta vart jag ska lägga in ett visst inlägg. Under vilka kategorier det hör hemma.

Tankarna snurrar och jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Vilket jag ofta mår väldigt dåligt av. Varav jag tog bort alla kategorier från min andra blogg. Då det blev för jobbigt att hålla på...

Så. Jag hade en tanke igår kväll, att ångesten kunde bero på det. Men jag visste också med mig att jag var väldigt orolig över det här med att ha gett mig in i hundpasseriet. Eller vad man nu ska kalla det. Jag började vakna upp och inse vad jag har tagit mig an för uppdrag... Hmm. Ansvar. Och oron, rädslan. Osäkerheten. Ja, det dåliga självförtroendet kom som en smäll på käften. Tankarna började löpa amok och ångesten tryckte på lite extra...

Jag skrev av mig lite grann. Proppade i mig resten av lördagsgodiset i ren oro, stress och ångest. Mådde dåligt för DET... Bestämde mig för att ALDRIG utsätta mig själv för det igen. Genom att helt enkelt inte köpa eget godis... Och somnade sedan bums.

Så. Vaknade imorse runt niotiden, och klev upp för att äta frukost.

Ja-a. Sedan minns jag inte. Jag satt kanske här en stund. Ett stort kanske. Jag minns verkligen inte. Så jag rabblar väl upp vad jag kommer ihåg att jag har gjort idag, istället. Strunt i ordningen :)

Jag har kollat igenom bloggarna som jag läser. Kikat in på lägenhetsköerna. Jag har kollat hundar på blocket. Skrivit några nya planer på datorn. Och jag har skrivit lite dagbok...

Ja-a. Jag har haft en del funderingar. Då jag kände att det blev för mycket att träna varje dag. Eftersom att jag inte ville duscha med schampo varje dag. Så då tänkte jag istället att jag skulle träna varannan dag. Men jag var osäker och kände av ångesten inombords när jag tänkte på det. Krigade lite lätt med mig själv. Men accepterade sedan den nya planen, som nu känns bra :)

Jag har suttit ute på gården lite grann. Och jag har gått igenom nära på 1400 olika träningskläder på någon webbsida som jag hittade. Ja, nu skulle jag försöka hitta kläder att träna i. Och det var spännande. Att köpa kläder till träningen, gör det hela så mycket mer verkligt. Och jag tror även att det får mig att hålla igång och inte ge upp.

Så jag sparade iallafall en del kläder i favoriter här på datorn. Så ska jag gå igenom dem sedan, och välja ut vilka jag vill ha.

Efter att ha suttit i ett par timmar och gått igenom plagg efter plagg, gick jag ut på gräsmattan. Satte mig på den vita plaststolen och njöt av solen.

Fick plötsligt för mig att för första gången på säkert ett par år, raka benen, så att jag kunde ta på mig kortbyxor. Så. In och upp på övervåningen. Blev sysselsatt i någon halvtimme. Och sedan ut i solen igen.

Gjorde iordning en glass av yoghurt, mosad banan och kakao. Åt mat. Och sedan blev det tv. Yoghurtglassen var supersvår att äta. Då den blev så hård, men man har väl inte bråttom :P Det tog en stund :D

Pappa blev tidig från jobbet. Han skulle inte vara hemma förrän efter tolv på natten. Men vi fick oss en glad överraskning! Guuud vad jag älskar att ha både mamma och pappa hemma! Gemenskap.

Så vi såg på Beck. Drack kaffe... Ja, och hade det trevligt.

Jag har kollat upp vägen till hundägaren nu, iallafall. Jag ska nämligen träffa henne imorgon. Om inga ändringar sker. Och då är det ju bra att hitta dit ;) Hennes mobilnummer har lagts in i min kontaktlista, så att jag kan få tag i henne när jag har kommit fram. För att hon får allt möta mig utanför! Vågar inte chansa på vart hon bor...

Känns nervöst... Men jag SKA klara det här! Hon är ju en vanlig människa. Precis som jag. Så jag behöver bara rensa sinnet, så att jag känner mig lugn. Och så ser jag på henne som en jämlike =) Nu gäller det!

Med det säger jag god natt. God natt med er <3

Nu blir det bloggning. Jag är såå trött! Och ser fram emot att få sova hela natten.

Dagen idag har varit bra. Ovanligt bra. Jag har känt mig mer levande än på länge. Och jag har känt mig hälsosam. Inga direkta funderingar om maten, och känslan inombords har varit "vuxen", "ansvarsfull"... Ja "levande". Jag har varit glad och på bra humör... Ja, det är väl lite samma sak :P

... Och jag har både tagit en alldeles underbar och givande powerwalk och styrketränat i tio minuter. Vet det är inte mycket. Men det GER så HIMLA mycket, psykiskt! Jag får känna mig nyttig och hälsosam. Jag känner mig tillåten och värdig all näring som jag stoppar i mig. Trots att det kanske ibland, far en osäker tanke inom mig, att jag kanske ändå äter lite för mycket...

Okej. Jag börjar med dagen från början. Så vet jag att jag får med det mesta.

Men minnet är ju fortfarande vad det alltid varit. Så eftersom att jag är för lat/ seg för att orka tänka efter, tar jag bara det som jag kommer ihåg...

Jag vaknade bums klockan nio. For upp snabbt som en raket ur sängen. Helt nyvaken. Och ner för att äta frukost. En skål med yoghurt... Ja, och så tror jag att jag fick i mig någon knäckemacka också. Eller någon crisp. Jag vet inte vad de heter, dessa små tunna saker :P

Gick ifrån bordet, utan mättnadskänslan(vad jag minns)... Satt och tråkade en stund i vardagsrumssoffan. Hade ingenting att göra. Alla andra i familjen, hade nog någonting att göra. För att inte satt de i soffan hos MIG iallafall! 17åringen kom in lite då och då, och pratade på om allt hon kunde tänkas tänka :P

Men tiden gick. Och jag satt stilla. Så jag bestämde mig för att ta ett litet styrketräningspass istället. Hade ju bestämt att göra det efter LUNCHEN varje dag... Men nu fick det bli efter frukosten istället ;)

Satte stoppuret på mobilen denna gången. För att få koll på hur lång tid mitt nuvanrande träningspass tar. Och så körde jag på rätt så intensivt. Inga pauser och... Ja, så gott jag kunde, helt enkelt.

Det tog ungefär nio minuter, allt som allt... Men det, utan stretching. Då jag inte stretchar. Men ska börja med det, från och med imorgon :) ...

Sedan blev det till att vänta på lunchen. Minns inte om jag satte mig i soffan igen. Eller... Jo, det tror jag att jag gjorde... Satt och lyssnade lite till på 17åringens prat... Gjorde iordning kaffet, och åt en bra lunch. Jag blev mätt, men inte FÖÖÖR mätt. Trots att jag drog i mig en hel del...

Efter lunchen, gick jag upp hit. Jag satt nog vid datorn ett tag. Vattnade mina växter, och kollade mailen. Blocket, och bloggar... Jag kollade in på kölistorna för lägenheter, och svarade på ett mail som jag hade fått angående hundrastning...

Ja, det var lite kul, och kändes som en mindre framgång. ÄNTLIGEN ska jag nog snart få börja umgås med hundar igen! Det var en tjej med en amstaff/bullterrier på 8år och en miniatyr bullterrier på 6månader, som hörde av sig. Och hjärtat hoppade över ett slag! Eller slog det ett extra? :P

Med med den glädjen och förväntansfullheten(okej det är inget ord, tror jag), kom också nervositeten och osäkerheten... Ja, man kan väl säga att jag ser fram emot vårt första möte, med försiktighet... Men det känns kul :) Första mötet med kvinnan, är ju det mest nervösa. Hundarna VET jag redan att jag kommer att älska och känna mig trygg med!

Ja. Sedan blev det som sagt en powerwalk. Jag kunde nämligen inte bestämma mig för hur jag skulle få ihop dagen. Jag var i stort behov av att duscha. Men jag ville ju inte duscha FÖRST och sedan ta en pw! Och jag ville inte heller skjuta upp både duschen och pw:n... Ja, så alternativet var ju att ge sig ut i värmen och gå så fort man bara kunde!

Tänkt, sagt och gjort :)

Jag gick så benen höll på att falla av :P Så fort som det bara var möjligt för mina ben att röra sig! Och jag mådde såå bra! Såå härligt och jag kände mig såå duktig och hälsosam! Ja, jag känner bara att jag är påväg åt rätt håll nu. Mot det hälsosammare livet... Mot ett vuxet och mer innehållsrikt liv ;) Vilket gör att jag känner mig så öppen till den friska luften och min egen själ. Jag svävar... Men på ett bra sätt :)

Ja-a. Svårt att förklara.

Hem kommer iallafall jag. Svettig som få, och med andan uppöver halsen. Lagom puls som jag är nöjd med efter en lagom lång powerwalk...

Pappa skulle ha badkaret att bada i, precis när jag kom hem. Men det var ändå rätt så skönt. För att då kunde jag varva ner lite innan jag duschade.

Så. Jag tog mig lite kolsyrat vatten och så gick jag ut på gräsmattan på baksidan av huset, och satte mig nere i skuggan. Satt där på gräsmattan och lät min bak göra en stämpel i gräset :P

Och det var såå härligt. Jag bara satt och NJÖT av att nyss ha utfört någonting som fick mig att känna mig såå levande! Varför har jag inte alltid levt såhär?

13åringen kom ner med en vit plaststol och satte sig framför mig i skuggan. Han hade med sig den aukustiska(stavning) gitarren, och började spela så fint för mig. Han övar. Det blir mycket fel. Men jag tycker bara om att höra honom spela :) Han är duktig ;) Och sällskap av sina kära syskon, är aldrig fel :)

Sedan blev det en dusch. Lite mer skrivande fram och tillbaka med hundägaren. Lite mer nervositet och osäkerhet. Men även en del dagdrömmande och föreställanden i mitt huvud... Det kan bli såå kul och givande, detta!

Lite mer datorhäng.

Sedan blev det middag. En rätt så stor portion. Men endast en hint av osäkerhet och ovillighet, besökte min skalle... Annars INGA problem :)

Efter middagen, blev det inte mycket gjort. Jag satt väl en stund här. Kollade lite saker, kanske... Och sedan bäddade jag rent min säng. Så nu är det fräscht och gott. Och så satt jag och såg på film tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och åt några godisar. Gott, men inte särskilt gott för min mage. Känner mig unken. Yoghurt för att stabilisera, och sedan sängen.

Så. Nu ska jag sova. God natt med er <3

Jag är supertrött och behöver bara sova...

Så jag tar dagen lite snabbt :)

... Ojoj. Orkar inte ens tänka efter... Hur började dagen idag, efter gårnattens jobbiga slut? ...

Minns inte. Så jag tror att jag hoppar den biten.

Jag har iallafall ätit frukost. Mer än jag brukar göra. Då jag denna gången tillät mig själv att äta en hel stor tekaka efter min lilla skål med yoghurt och müsli.

Blev sådär otroligt mätt... och ångrade mig lite smått. Med ens jag ätit färdigt.

Funderingar fram och tillbaka. En smått vilja att börja svälta istället. Men ingenting som jag brydde mig om. Nej, jag kände bara ett desto större behov/ begär av att styrketräna. Jag ville bli av med mättnadskänslan. Bli av med näringen. Energin som jag precis hade dragit i mig för mycket av...

Men ja-a. Det gjorde jag inte. Inte direkt iallafall. Nej, det lilla jag minns. Vilket inte är mycket... Är att jag satt mycket ute på gården idag. Jag satt och bara stirrade ner i gräset. Dagdrömde. Blundade. Det känns så bra att blunda, efter en gårkväll/gårnatt av gråt. Ögonen är svullna och faller ihop som pusselbitar när jag blundar... Ja, och så var jag ju trött också. Somnade ju sent. Och vaknade relativt tidigt.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat lägenheter. Blocket. Mailen... Ja. Kikat in på en av bloggarna jag läser. Jag har skrivit två nya planer angående maten. Bara för att kunna fortsätta tillåta mig själv att äta.

... Men trots allt, KÄNNS det som om jag har återfått makten nu. Att jag kan äta igen, och inte behöver lyda min hjärna blint ;) Men jag ska inte säga för mycket. Då vänder det säkert igen.

Åt lunch. Hälften så mycket som jag brukar göra. Bara för att... Ja, nu har jag glömt ordet. Men för att "rätta till" iallafall. Det som jag åt för mycket på morgonen... Ja, jag kan ju inte heller säga att jag var särskilt hungrig vid lunchtid...

Men denna lilla justering räckte inte långt. Jag kände fortfarande att jag var tvungen att styrketräna. Att anstränga mig fysiskt på NÅGOT sätt...

Men det var nog inte BARA det faktum att jag hade ätit för mycket på morgonen, som spökade. Utan jag har bara(nu när jag lyckats släppa ETT problem någorlunda), kommit in i en period... Något som legat på vila ett tag, då jag känner mig misslyckad för att jag inte GÖR någonting. Och jag mår dåligt av att känna att jag hela tiden fyller PÅ med energi, men samtidigt bara sitter på ändan hela dagarna...

Så jag BEHÖVDE göra någonting. Verkligen. Jag känner mig så meningslös och lat.

Så. Efter lunchen, började jag göra lite övningar på golvet, härinne i mitt sovrum. Bara lite hipp som happ. Och magen. Oj magen, alltså. Jag hade en väldigt vältränad mage för några åt sedan. Men OJ. Borta. Jag kunde inte göra riktiga situps :0

Men det var härligt att träna lite grann. Såå befriande. Men nästa gång ska jag ha en iordninggjord träningsplan. Så att jag vet vad jag gör.

Lite mer dator... kanske. Minns verkligen inte så mycket från idag.

Men jag var ute lite till, iallafall. Satt och stirrade ner i gräset och drömde lite till...

Och till eftermiddagen, åkte vi iväg och köpte hämtpizza och lördagsgodis... Vilket för min del tycks bli söndagsgodis. Har bara ätit för mycket idag, för att ha lust till godis. Men det finns ju kvar imorgon ;)

Pizzan... Ja, den tog även den, ut sin rätt. Jag åt och åt. Och medans jag satt där, minns jag att jag tänkte att nu, nu har det löst sig. Jag klarar ju det här. Ingen ångest. Och jag känner inte av några begär att svälta på grund av just orsaken att jag var rädd att gå upp i vikt...

Men så åt jag för mycket. En hel inbakad pizza. Mättnadskänslan blev för stor... och jag ångrade mig. Kände för att svälta... Igen... Ja-a... Ville aldrig äta igen. Bara börja lämna hemmet för att slippa äta. Samtidigt som jag VET att jag har lovat mig själv att äta från och med nu, No matter what(stavning)... "För att jag skiter i vilket"...

Upp hit och skriva schema. Och sedan tvinga ut mig själv på en powerwalk. Ingen som helst lust, men jag lärde mig en sak av det... Jag måste bara GÖRA det. Det är bara jobbigt sålänge som jag skjuter det framför mig. Men när jag väl tar mig FÖR saker, går det av bara farten... och det är SKÖNT!

In igen, för ytterligare ett schema. Vilka sedan ska slås ihop. Då de innehåller bra punkter, båda två.

Problemet löst. Och jag tror att detta kommer fungera. Jag ska bli hälsosam! Nu gäller det! Annars orkar jag inte mer... En chans till, helt enkelt... Kontroll som jag mår bra av.

Narnia tillsammans med mamma, 17åringen och 13åringen. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

ÄNTLIGEN. Haha. Vilken lättnad. J*vla skit-h*vete. Säger jag om det. Men det hör väl livet till...

Jag skrev en del i word dokument:

Okej, nu skriver jag i ett dokument istället. Har skrivit i dagboken tre gånger. Men det känns fortfarande inte bra…

Jag bara gråter och gråter. Allt är skit, och jag känner mig vilsen och borta. Sitter fast på ett ställe där jag inte vill vara… Utan styrkan att slita mig därifrån.

Jag vill inte vakna imorgon. Äta, prata och skratta. Jag vill inte fortsätta min vardag på samma nonchalanta vis som jag hittills gjort. Fortsätta gå som om jag visste vart jag var på väg. Som om jag var säker på att, vad jag skulle finna längre fram på denna krokiga, långa väg jag vandrar, var lyckan. Meningen och glädjen… Som att det FANNS någonting därframme för mig att hämta. Bara att det just nu var utom räckhåll för mig att kunna se…

Nej, jag VILL inte mer nu! … Jag vill inte fortsätta vandra. Blunda för den sanning som jag så väl kan se… Det faktum att jag inte litar på mig själv, mitt liv… omgivningen… Att jag aldrig kommer att uppnå mina drömmar. Finna det liv som jag så väl vill ha.

Jag är inte typen som lever. Den som socialiserar sig med andra. Upptäcker och upplever… Jag är inte typen som bryr sig… Som ser livet med öppna ögon. Jag är inte den som tar sig framåt…

Jag är den som tänker, men aldrig gör. Den som vill, men inte har lust. Som har lust, men inte vill… Hon som skadar sig själv för att vakna upp… I ren frustration och uppgivenhet…

Ja-a…

… Men egentligen är jag bara tjejen utan internet… Utan möjlighet att enligt rutin, blogga, som hon är van vid… Och då rasar hela tillvaron samman.

… Jag vill fly. Men vart? … Jag är trött på det här.

Kanske skulle kontakta A-K och se hur möjligheterna ser ut i helvetets stad… Där finns ju i alla fall hon… Underbara kära.

Dagen idag. Lite snabbt, innan jag går och lägger mig… och INTE gråter något mer!

Jag har känt mig vilsen och kluven… Flygande i rymden. Utan några direkta svar på mina känslor. Extra svårtfångade tankar. Och svårt att få en bild i huvudet och komma ihåg vad jag tänker på. Dagdrömmare som jag är, en jobbig grej…

Men jag vaknade och fick ett leende på läpparna =) Solen sken och fåglarna kvittrade. Himmelen var blå… Det var gräsklippardags! ÄNTLIGEN!

Upp för att äta frukost…

Lite dator, kanske. Bejeweled…
Nej, nu ljuger jag nog. Jag kikade säkert lite snabbt på mailen, blocket och lite bloggar. Kollade säkert hur jag låg till på lägenhetsfronten…
Men sedan kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag hade en jobbig och tråkig känsla inombords. Som om jag var trött på livet. Trött på tillvaron… Och hoppet om att ta mig framåt… Ja, jag var för trött för det också…

Låg kvar tills halv tolv tiden. Tassade sedan ner på nedervåningen och ställde mig på stentrappan på baksidan av huset…

Solen värmde sådär underbart. Och trots ett jobbigt mående, satte jag mig och riktade ansiktet upp mot himmelen. Lät solen värma det. Medans jag bara njöt…

Sedan blev det lunch.

Men idag har varit en dag då jag faktiskt har tvivlat på ätandet. På att det verkligen är vad jag vill. På att det ens skulle vara värt det…
Mitt liv är inte värt att äta och hålla sig frisk för. Jag vill ju svälta. Lida. Få mig själv att inse att… Ja, att jag inte trivs. Att jag borde göra en förändring innan jag fortsätter låtsas som ingenting…

Men det är okej ändå. För att jag vet också med mig att denna sortens svältbegär är väldigt enkel att ignorera. Här är det jag som har makten, och jag behöver inte lyda. Inte bry mig om vad hjärnan säger.

Efter lunchen, började jag i alla fall klippa gräset. Det var härligt, och jag mådde bra av det. Trots att det var lite svårt att se vart jag hade klippt, där gräset var som kortast.

Fika på det. Och sedan en del datorhäng. Bejeweled. Kolla alla dessa saker en gång till…

Ja-a. Röda veckan satte igång. Vilket resulterade i att jag låg i fosterställning på sängen, med JÄTTEONT i magen.
Ner på nedervåningen. Och gjorde mamma sällskap medans hon grillade. Smått irriterad och stressad, som hon kan bli när allt inte går helt felfritt. Men ändå på någorlunda gott humör, för att vara hon.

Äta mat. Och sedan… Ja, disken som alltid, såklart.

Lite mer Bejeweled. Och så film och fika tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Upp på övervåningen för att kolla upp några saker som snurrade i huvudet, och blogga. För att märka att internet inte fungerade. Irritera mig på det. Börja känna mig hjälplös… För att på det, upptäcka att även mobilens egna internet hade valt att INTE fungera just idag! Precis på samma j*vla gång som hemmets trådslösa!

Lite gråt och frustration. Känslor som bubblar upp till ytan… Ja, första gången på BRA länge, som tårarna rinner! …

Viljan att fly. Börja om. Sluta försöka… Bara komma bort. Från allt. Vakna upp… Men veta. Det här är mitt liv…

En skål med äcklig yoghurt och flingor. Bara för ätandets skull ”jag skiter i vilket”…

Med det, säger jag god natt. Men det kan ni inte se. Inte idag. Kanske inte imorgon. Vem vet. Har jag internet då?

God natt med er <3

5/7 – 14            00.20