... 

... Hmmm..

Mitt första bekymmer, imorse, var CykloF-tabletterna...

Jag är nu inne på min tredje "rikliga" dag med mens... Men grejen var ju, att jag inte kan minnas -hur riklig den här dagen, egentligen brukar vara...

...

Nej, jag tänker inte skriva, något mer...

Det är för tungt, alltihop. Och jag orkar inte lägga till en massa blytunga bekymmer -som blir av att försöka forma dessa meningar med kommatecken och punkter, på rätt sätt... -Jag orkar inte...

...

Idag.

Klivit upp, vid niotiden.

Tvättat och smörjt ansiktet.

Tagit mitt piller för hår, hud och naglar...

.. Vattnat var-dags-växterna.

Gått en kort vända, till affären, och köpt mig salta nötter och en färdigmat, -efter noga avväganden, både hemma och på affären...

Försökt slipa, lite grann, på kost-och poängschemat, -och fylla i de luckor, som jag finner, -som kan ge problem, frågetecken och bekymmer.

... Och så har jag listat alla de bekymmer -som jag, för dagen, känner...

Och jag har funderat, funderat, och funderat -CykloF. Försökt komma fram till -ifall jag behöver ta tabletter, även den tredje dagen, eller inte...

...

Så. Även den här korta texten, -var jättejobbig att försöka få till, rätt... -Och jag tror att, här finns många fel!

... Jag blir bara så trött i huvudet, och ångesten blir jättetung att bära... -Jag orkar inte mer...

... Jag vill bara bort. Försvinna... -Jag vill ha ett avslut...

...

... Jag kanske slutar skriva, helt. För att, det blir bara tyngre och tyngre... -och inte ens, i min egen känslobok, slipper jag detta tvång att skriva rätt! ... -Eller denna omöjlighet, att lyckas göra det...

...

... Jag orkar inte... -Mitt huvud är deg...

... Nu, vill jag bara somna in...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...