Mitt liv just nu... JAG just nu. Jag alltid.

När bekymret i mitt huvud, lättar. Oron försvinner och det hela känns bra... Ja, då finns det alltid någonting annat att fundera över. Att älta... Något annat problem att försöka lösa. Det bara ploppar upp en tanke. En fundering... Ett frågetecken i mitt huvud. Någonting att komma fram till. Ett beslut att ta. Ett dilemma att lösa. En liten sak blir stor. Och något som till en början, bara var en liten tanke, har nu helt plötsligt blivit någonting tvunget att lösas för att jag ska klara av vardagen...

Just nu har det ju mycket med mat och näring att göra. HUR jag ska äta. VAD och hur MYCKET jag borde äta. Vad jag borde äta till det, det och det... Ja, och så löser jag det ena frågetecknet, för att lite senare, stöta på det andra.

Det känns som om min hjärna alltid behöver ha NÅGOT bekymmer att lösa... Alltid NÅGONTING som kan bli mer och mer perfekt. Allting är aldrig tillräckligt perfekt.

Men det känns bra ändå. Att ständigt finna nya krig inombords, är väl jobbigt på SITT sätt. Men nu går ändå allt såpass bra. Trots att jag blir orolig och stressad. Får ångest varje gång som ett nytt krig börjar... Vilket händer några gånger varje dag... Men jag känner mig så uppåt. Så glad. Så framåt. Jag känner att jag är påväg åt rätt håll... och att framtiden har sina armar öppna för mig. Bara jag är stark nog att orka vandra enda fram...

Så det GÖR ingenting. Jag klarar av lite krig. Det är ju inget ovanligt. Livet, liksom. Mitt liv börjar här =)

Ja. Dagen idag. Inlägget blir långt.

Oj. Vad har jag gjort idag? ... Det är frågan det. För att en sak som jag då INTE har(!)... Det är minnet! ...

... Så jag kanske skiter i det här istället. För att visst känner jag ljuset i livet... Men... Ja-a. Jag orkar liksom inte...

Men jag ska ändå rabbla.

Jag har varit iväg till köpcentret idag, och hämtat ut mitt paket. Min rakapparat har kommit. Så nu har jag testat raka benen med rakapprat för första gången! Känns som om det tog nästan lika lång tid som med hyvel... Men det var BRA mycket enklare och mer skonsamt att använda apparaten! Så det kan jag nog vänja mig vid :D

Det är ju en vanesak också. Men jag hade svårt att veta hur jag skulle hålla apparaten. I vilken riktning, och åt vilket håll hårstråna var riktade. Så att det skulle få bästa resultat. Men nu är benen babylena iallafall ;P

Men iallafall. Jag klev av vid busstation. Gick direkt till Clas Olsson, och köpte mig en osthyvel, en visp, två portionsformar, och en rese-eltandborste till 17åringen. Hörde att hon ville ha en eltandborste som hon enkelt kunde ta med när hon åker bort. Och så råkade jag springa på denna. Så överraskning överraskning när hon kommer hem =D

Vidare till köpcentret för att hämta ut paketet, och sedan in för att handla. Jag skulle ha en kvarg till mellanmål och så skulle jag köpa EN portion lördagsgodis! Gick ju inte PRECIS som jag tänkte. Blev lite mer. Men jag kan ju säga som så. Att om jag börjar må FÖÖÖR dåligt och får för mig att äta upp allt DETTA, så är det inga problem! För att det var inte för mycket för att proppa i sig allt på en gång. Då hade jag aldrig köpt det. För att det vill jag inte utsätta mig själv för igen! Kan väl gissa på högst två hekto...

Springa till bussen som jag ser komma därborta i horisonten av vägen. Och sätta mig för att oroa mig lite grann över naturgodiset som kanske låg och smälte i plastkassen.

Kvargen fick jag äta när jag kom hem. För att jag hann ju med en tidigare buss. Och mellanmål skulle jag inte äta förrän vid tretiden, tänkte jag...

Väl hemma, försökte jag läsa mig till hur man använde rakapparaten, i instruktionsboken. Satt länge och fattade ingenting. Men det gick bättre när den var laddad och jag kunde prova den istället.

Satt ute på stentrappan en liten stund. Och satte mig sedan vid tv:n med mamma. Åt mat när det var dags för det...

Ja-a. Och förutom tv, har jag även suttit här... Vet inte hur länge eller med vad. Men jag har väl kollat in på någon blogg. Kollat blocket. Kikat in på kölistorna för lägenhet... Ja-a. Och så har jag gjort en "En vanlig helgdag" och "En vanlig vardag". Hur det kan se ut när jag sedan har flyttat och fått en praktikplats eller annan aktivitet. Bara för att reda ut tankarna i mitt huvud... Eller försöka iallafall!

Emmm.. Ja-a. Något mer?

... Ja-a. Många bekymmer. Såsom jordgubbar eller pålägg, har dykt upp i mitt huvud. Hur, vart och när jag kan pressa in vad i mitt näringsintag... Då jag inte tycker om tanken(blir orolig, osäker, rädd) på att bara random börja äta det för en dag. För att sedan gå tillbaka till det normala...(och vad är nyttigt/onyttigt?)

Ja, jag vet. Men jag vet inte. Min hjärna bråkar med mig... Men som sagt. Någonting att kriga om. Fundera på. Och lösa. Kanske behöver den det(?)...

Vi såg på film. Åt tårta och kanelbulle(pappa firar sin semester) till kvällen. Pappa, mamma, jag, 13åringen och hans kompis... Och så kom 19åringen på snabbesök vid niotiden.

Ja-a. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

 

ungdomstankar

12 juli 2014 01:03

Vad för någon rakapparat köpte du? :) Har funderat på att köpa någon, men kan aldrig bestämma mig, är det värt att köpa eller ska man fortsätta med dem där tradiga hyvlarna? :)

http://ungdomstankar.bloggplatsen.se

D

12 juli 2014 09:57

Jag tycker HELT klart att det är värt att köpa! Såå mycket enklare, och det skrapar mindre mot huden ;)

Jag kommer helt klart aldrig använda hyvel igen, efter att ha testat apparat! Men jag har inte riktigt hunnit vänja mig ännu, för att kunna rekommendera något.

Men denna köpte jag Braun Ladyshaver LS5560
och benen är babylena nu iallafall ;P

Tack för din kommentar och lycka till!

 

ungdomstankar

12 juli 2014 18:14

Ska helt klart kolla in den! :)

http://ungdomstankar.bloggplatsen.se

D

12 juli 2014 21:14

Gör så! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...