Svårt att slappna av.. På grund av, mycket i tankarna... Att vilja framåt. Göra saker bättre... och allt det där.. Lite smått exalterad av att börja LEVA... Att börja göra de saker som är bra för MIG...

Ja. Men annars har varit en bra dag. En lugnare dag än igår. Och jag har känt mig både uppåt och framåt. Kriget har inte känts lika påtagligt... Och jag har inte känt mig i NÄRHETEN av lika stressad inför allt som ska göras innan flytten ;D

Igår natt, innan jag somnade, låg jag och tittade på lite StandUpKomedi på mobilen. YouTube..

... Och sedan försökte jag sova..

Minns inte hur svårt det var eller hur jag mådde... Men det var igår :) Nu har varit en ny dag.

Vaknade imorse när klockan ringde. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med pappa. Men vi pratade inte. Det råkade bara bli så att vi åt frukost på samma tid, idag... Och båda var väl antagligen halvt yrvakna.

... Efter frukosten, gick jag som vanligt, upp hit och bäddade ner mig igen... Låg vaken en stund. Då det lät så mycket om 17åringen och hennes kille. Men "råkade" sedan somna om.. Och vakna vid kanske elvatiden...

Då klev jag upp... Satte jag på datorn då(?)... Det minns jag inte... Minns inte alls vad jag gjorde.. Men datorn skulle ju inte vara någon ovanlighet :P

.. Jag minns iallafall att jag gick ner på nedervåningen, vid tjugo i tolv. Då jag var beredd att äta lunch. Men mamma låg och sov på vardagsrumssoffan.. Efter att ha jobbat natt... Alltså, inte redo. Och pappa var fortfarande nere i källaren och höll på att packa ner saker i kartonger... Inte heller han redo, alltså.

... Jag stod och bara stirrade och funderade en stund, i serveringsrummet. SKULLE jag börja duka bordet? ... Eller var det att vara pushig(stavning) och verka stressad?

... Så. Jag bestämde mig för att gå upp på rummet en stund till. Jag började istället riva ner sakerna från skrivbordet och övriga ytor i rummet. Och lägga allt i en enda röra på sängen... Japp. Nu skulle ALLT som jag inte använder eller KOMMER att använda, bort.

Men jag höll mina öron vinklade mot nedervåningen =P För att när jag hörde sakerna skramla nerifrån köket, var jag redo att trappa ner på nedervåningen för att hjälpa till med att duka iordning för lunch.

Japp. Tänkt och gjort.

Åt lunch tillsammans med pappa, mamma, 17årngen och hennes kille, och så 14åringen.

Jag började med en rågkuse som vanligt. Men när jag hade ätit den, var jag för mätt för att äta den andra delen av rågkusen... Men ändå fortfarande lite småhungrig... Så då tog jag en liten hörnkant av det bröd som jag var såå sugen på.. Skogaholmslimpa med smör och ost =P JÄTTEgott. Och det var det värt. Visst. Sockrat/sötat bröd.. Men det var ju bara en liten bit.. Inte så farligt =)

Efter lunchen, skulle jag fortsätta packa i kartonger. Sakerna som låg på sängen, behövde ner i någon form av kartong.. Och även de saker som fortfarande låg osorterade i garderoben, behövde packas ner... Då kunde jag vara nöjd tills vidare, sedan. För att då blir nästa steg att packa ner allt som ligger i byrålådor och liknande, i kartonger... Men ett steg är iallafall avslutat, liksom :) Och det sista steget, blir ju precis innan flyttlasset går. Då jag kommer att behöva de sakerna, fram tills vi flyttar.

... Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Jag gick upp hit igen, och satte mig vid datorn. Kollade det vanliga. Kikade in på lägenheten.. Ingen förändring. Det ser rätt så svart ut, med den lägenheten.. Synd. Men snart är det min tur ;)

Kollade blocket. Och... Ja. Jag läste inga bloggar idag heller..

... Eehm.. Jag MINNS inte om jag har GJORT något mer vid datorn idag.. Minns inte ens om jag har gjort några sådana här tankebilder... eller planeringar som jag brukar göra.. Men jag TROR inte det.. Då som sagt, dagen har varit "ovanligt" lugn idag.

Jag började iallafall sortera mina grejer och packa ner i de kartonger som jag tyckte att de passade i. Skrev till de saker på kartongen, som tillkom och som inte redan stod där.. Rev fram saker ur garderoben. Allt jag kunde hitta. Och allt slängdes över golv och säng..

När jag kände att jag ville ge upp för dagen. Så var det vad jag gjorde. Jag tillät mig själv att känna mig nöjd med min insats. Och slängde ner allt som inte heller idag, blev sorterat, i min kartong för osorterade prylar.. Den kartong som vid varje packningstillfälle, åker fram för att sedan ställas undan med utbytta och ibland, färre saker..

Och så tog jag mina arbetshandskar och gick ut i det SUPERHÄRLIGA vädret. Det var NÄSTAN som sommar! Eller sen vår, iallafall =) Man behövde ingen jacka, och luften var såå frisk.  Ja... Man kunde ju inte annat än njuta. Och ett mer perfekt väder för att sitta på huk med grenar i ändan, och klippa skott :P kunde man bara inte få ;)

Insekter fanns det inte mycket av. Och löven var torra. Jorden under löven, inte heller överdrivet våt... Och grenarna som lätt blir sega av fukt, var inte så värst farliga, heller..

Solen sken... Och det var bara pricken över i:t =) Det blåste inte heller. Så jag fick inte håret ivägen för sikten på grenarna...

Ja. Ni kanske förstår.. POSITIVT ;D

Men jag är ju inte energin eller uthålligheten själv. Jag behövde frihet en stund. Så efter att ha klippt färdigt ett träd, bestämde jag mig för att avsluta.. Jag gick istället in. Lämnade sekretören i den röda plastlådan i hallen. Gick upp och lämnade handskarna på mitt rum.. Och gick sedan hemifrån en stund.

Jag kände bara att jag behövde ta en avkopplande och kravlös promenad. Nu när det var såå fint väder och jag äntligen MÅR såpass bra som jag gör.

... Så jag gick ner till bron nere vid ån... Eller vad det nu är för något vatten. Ställde mig där och bara stirrade rakt ut. På de utbredda åkrarna. Den "pyttelilla" kyrkan därborta i horisonten, precis bredvid den lilla skogsplätten...

Det var så vackert. Och det påminde mig om kärlek och harmoni. Jag ville inte lämna stället som jag stod på. Inte glömma känslan som jag då kände. Inte vända den ryggen. För att då riskera att inte kunna hitta den igen...

... Ja, den påminde mig om en underbar känsla... En känsla som jag inte tror att jag själv kan ta fram... Uta den bara kommer... Och tänk om den aldrig kommer igen... Och jag inte kan hämta den...

Ja. Lite jobbigt. Men det var ändå mest positivt och härligt att stå där...

Men jag behövde gå hem. Fortsatte dock att titta på samma fina "plätt" av naturen. Av landskapet. Där jag gick på den långa, lite smått krokiga grusvägen... Där solen var påväg ner..

När jag kom hem, var det inte RIKTIGT dags för mat ännu. Så jag gick upp hit och satte mig vid datorn. Började skriva ner lite punkter om hur jag kunde äta. Vad jag behöver få i mig varje dag... Och kom sedan fram till någonting som jag TROR att kan fungera att äta utefter. Men jag vet inte om jag ska våga börja eller ej.. För att visst känns det bra NU... Men när jag väl ska börja, kommer osäkerheten och knackar på... Och tankarna börjar snurra. JAG börjar tvivla...

... Och DET vet jag inte om jag orkar med en gång till..

Men kanske. Jag funderar på att iallafall försöka. Ge det en chans..

Detta innebär bara.. Yoghurt med russin, nötter och frön, till frukost. En frukt till första mellanmål. Smörgås med pålägg, till lunch.. Ja, tills jag har flyttat. Då det blir matlåda till det också.. En smoothie. Hemlagad eller köpt, till andra mellanmål. Tillagad mat till middag.. Och så kvarg, keso, bär, frön och nötter.. Och kanske en del av smoothien, om jag inte dricker hela till mellanmålet... Till kvällsmål.

Ett glas juice om dagen. Ett glas mjölk...

... Knäckebröd som utfyllnad, till vilket mål som helst..

En liten burk med godis, till lördagen..

Onyttig dricka, till helgen.

Fika istället för kvällsmål, lördagen..

Och kanske byta ut kvällsmålet till bars, på fredagen och söndagen... Eller något.

Ja, och såklart inga regler alls, vid speciella tillfällen =)

Det kanske låter bra. Men det känns ändå tryggast att prata med någon på ätstörningskliniken först. Bara för att finna trygghet och bli av med dessa bekymmer och rädslor som jag känner hela tiden... Jag menar. Jag har ju försökt så många gånger... Men på grund av psyket, aldrig lyckats få det att hålla..

Ja. Jag har trots allt funderat en hel del på det här med maten... och även känt att det funnits annat som jag behövt fundera på och ta tag i.. Men dagen har ändå varit övervägande bra och lugn.. Även om jag har varit på såren i ansikten, som en jag vet inte vad, under dagens gång.

Efter middagen, satte jag mig vid tv:n. Och det var väl här som de flesta funderingarna ägde rum.. 

... Hungern kom till mig, och jag bestämde mig för att ta en äppelpajbit med vaniljsås, och en liten muffins som 17åringen och hennes kille hade bakat.. Ja. Och till det, en kopp kaffe på mjölk.

Jag blev inte mätt. Men visste inte heller vad jag skull äta för att fylla ut. Klockan blev efter åtta, och chansen att äta något mer, försvann. Hade ju ÄNDÅ inte ätit något mer iochförsig. Då jag bara ska äta under ETT tillfälle på kvällen.. Annars närmar det sig småätande :)

Mamma åkte till jobbet.. Och JAG satt kvar vid tv:n ett tag till. Kände mig lite stressad och behövde verkligen TUGGA på någonting. Så jag hämtade lite tuggummi. Satt kvar ytterligare..

Och har nu hamnat här.. Redo att gå och lägga mig. Krypa ner i sängen och titta på lite mer StandUp på youtube.

God natt med er <3

... Jag känner ingen ro till att blogga... Egentligen till att göra någonting alls. Då jag är väldigt stressad och tankspridd just nu... Och DET, samtidigt som jag typ bara kan tänka på en sak! Ja, aktivt iallafall... Det är bara så mycket i bakhuvudet, kanske man kan säga. Så mycket som händer i livet och vardagen... Och inom mig själv! Mycket tankar och press... Stress. Stress. Stress! Många om och varför. Varför inte. Många kanske och...

Ja. Mycket, helt enkelt.

Men jag börjar väl sammanfatta dagen från morgon till kväll :)

Imorse vaknade jag strax innan klockan ringde... För att gå på toaletten..

Ja. Natten var jobbig. Då röda veckan var väldigt ojämnt fördelad... eller vad man nu ska säga :P

Äsch. Skit i det. 

... Klev iallafall upp.. Åt frukost, som vanligt. Yoghurt med frön, russin och nötter, igen.

... Och sedan gick jag INTE och la mig igen, efter det! Nej, för att idag hade jag ju lovat pappa att jag skulle följa med honom till soptippen och tömma släpet.

Så jag satte mig och väntade på honom. Efter att ha klätt på mig och sådär.

Iväg vi for, klockan... Ja, någon minut över nio.

Tömde släpet i bra takt. Och åkte sedan hem igen.

På dessa två tjugo minuters resor, var vi båda näst intill HELT tysta. Men jag var okej med det. Jag hade ingenting at säga, och ingen lust att prata. Det pågår bara så mycket just nu... Så tystnaden var härlig.

Väl hemma, gick jag däremot och la mig igen. Under min fleecefilt, bara. Så jag klädde inte av mig och bäddade ner mig... Trots att det var lockande!

Låg på sängen och kopplade av en stund. Bara låg där och stirrade rakt ut. Njöt av att bara kunna ligga där och göra ingenting. För att, efter lunchen skulle stressen börja igen. Behövde ju packa i kartonger. Klippa skott på träden i allén... Jag skulle behövt göra det, det och det.. Hade funderingar om en det ena, en det andra, att ta itu med...

... Ja, hela livssituationen är ju pannkaka!

Klev upp för att sätta igång datorn. Behövde kolla in på lägenheten som jag var på visning på häromdagen. Men fortfarande köplats två av fjorton. Och det är nog tyvärr där jag förblir..

Det var bara det att jag fick mail från det här hyresbolaget(eller vad det nu kallas) idag... Och hon skrev att hon skickar vidare mitt mail(som jag skickade om min ekonomi, häromdagen) till den som handlägger ärendet på den lägenhet som jag har sökt... Vilket fick mig att undra lite.

La mig en stund till... Och klev sedan upp, och ner för att äta lunch. Tillsammans med mamma och pappa.. Och senare även 14åringen, och 17åringen och hennes kille, som anslöt sig till bordet.

... Jag var hungrig vid det här målet. Samma sak vid frukosten. Men jag hade inga vidare idéer till vad jag skulle äta för att stilla hungern och verkligen bli mätt, vid någotdera av målen.

Men men. Det gick ingen... Hmm. Nu glömde jag vad man brukar säga.. Vill säga "nåd"... Men det låter inte rätt :P

Efter lunchen, blev det lite dator... Medans jag vilade mig efter maten, och väntade på att tiden skulle gå lite grann. Ville nog slappna av så länge som möjligt. Innan jag skulle börja "arbeta"...

Vad jag gjorde här vid datorn, minns jag dock inte så bra..

Det känns som om jag skrev lite scheman... Eller något...

Och så kollade jag det vanliga. Blocket hundar, flera gånger. Läste dock INTE bloggar. Varken ro eller energi till långa texter...

Jag var inne på lägenheten några gånger... och tjatade ut blocket en hel del.. Mer minns jag inte ifall jag gjorde..

Ut för att klippa skott, vid halv två. Klippte på ett träd. Sedan orkade jag inte mer... Eller hade inte lust.. Ville inte.. Jag vet inte riktigt VILKET. Men säkert lite av alla tre!

Jag har bara så svårt med att hitta energin till att varken packa eller klippa skott... Eller göra NÅGOT av det andra som jag egentligen borde göra för min EGEN skull, när saker ser ut som det gör.. Jag menar. Jag ska flytta tillsammans med min familj. Bo på ännu ett ställe, i ÄNNU ett hus tillsammans med min familj som jag växte upp i... När allt jag egentligen VILL, allt mitt hjärta verkligen SKRIKER efter, är att få bli vuxen. Få ta ansvar för mig själv i mitt eget hem...

Ja. Men här ska jag stressa och kämpa för ett liv som jag inte ens vill HA, i ett liv som jag egentligen inte orkar med... Med mig själv som jag inte annat än krigar med halva dagarna!

Okej. Gnäll, gnäll, gnäll. Men jag känner att jag behöver det.

Datorn igen... Och här blev jag sedan sittandes(kollade nog allt, typ tusen gången till)... Annars minns jag inte..

Jo, just det ja! Jag la mig på sängen, för att jag inte orkade höra 17åringen och hennes kille prata och fnissa, en tunn vägg härifrån..

La mig och såg på lite StandUpKomedi på youtube, på mobilen...

Ja, just det. Jag tror även att jag har förlorat min bästa vän. Det KÄNNS så, iallafall!

Xsambon. Han svarar nästan aldrig när jag messar längre. Och så när han väl svarar, så svarar han kanske EN gång(!)... Sedan FÖRVINNER han igen! Och hör inte av sig förrän jag, flera dagar senare, messar igen... Av någon anledning..

Vet dock inte varför. Då han var likadan när jag BODDE med honom! Ville minst av allt, umgås med mig och vår hund...

... Men vi går inte in mer på det :)

Någon gång härefter, blev det iallafall middag.. Åt mig väl "typ" mätt, denna gången. Bättre än de andra måltiderna iallafall...

Men jag har typ gett upp med att orka strukturera upp min kost, nu. Liksom alla andra saker i mitt liv! Just nu, är det BARA flytten och alla förberedelser för DEN, som gäller! Och ALLT annat har jag skjutit upp tills senare! För att jag orkar inte tänka på allt på samma gång.

... Men TROTS det, tänker jag på... Ja, allt på samma gång! Hjärnan rullar fortfarande rundor och känner behovet av att ordna upp allt nu på en gång(!)... Men det har jag inga seriösa planer på att göra.. Nej, det får vänta till efter jul.

Efter middagen, diska iordning.

Och sedan blev det datorn... Och att gå igenom allt några hundra gånger till(!)...Och sedan, ner för tv. Avkoppling.. Eller försök till det, iallafall!

Blev lite frustrerad och handfallen, av att inte ha någon punktlistebok kvar. Då den tagit slut... Och jag kände VERKLIGEN behovet av att skriva mina dagliga punkter!

... Men dagboken fick duga. Minns inte vad jag skrev... Men situationen i sig, kan nog skvallra om det.

Åt en glasstrut och drack en kopp kaffe på mjölk. Och snodde åt mig en mjölkchokladruta efter det. Trots att jag inte iochöverhuvudtaget kände mig hungrig... ens INNAN jag hade börjat äta! Men jag antar att sålänge som jag inte orkar ta kontroll, så får jag tillåta mig själv att leva som jag mår... Ja, eller vad man nu ska säga.

Pratade lite med mamma. Och öppnade upp lite grann om mina problem med ätandet... Ja. De PSYKISKA problemen. För att fysiskt, äter jag ju bra just nu =)

Och även alla dessa kriser som jag kommer in i lite rätt som det är... Och för en gångs skull, känns det som om hon kanske FÖRSTOD att allt inte ÄR finemang inom mig hela tiden ;)

Satt kvar vid tv:n en stund, efter att mamma åkt iväg till jobbet... Såg på Dicte. Och ältade måltider. Mellanmål och kvällsmål. Vad man bör äta... Ja, det gamla vanliga.

VILL, VILL, VILL ta tag i det nu! Gå till ätstörningskliniken och ta emot några trygga ord och kanske få ett tryggare schema gjort... Men jag ORKAR verkligen inte just nu! Orkar inte lämna hemmet, för tillfället... ALLDELES för stressad.

Ja. Inte så positivt, kanske. Men detta VAR trots allt min dag :) God natt med er <3

.. Idag har varit ännu en dag som jag har liksom tänkt väldigt mycket.. "grottat ner mig", men ändå känt mig mer än redo att ta nya tag. Hoppfull och ytterligare lite starkare...

Ja, till slut kanske jag har fallit och rest mig upp så många gånger, att jag snart fallit för sista gången ;P

Inatt var däremot ännu en rätt så jobbig natt. Egentligen ingenting särskilt. Låg vaken bra länge. Blev lite... Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det... "sänkt?". När jag fick konstaterat genom internet, att dessa "nattfjärillar" som jag trodde att det var, hade tänkt sig att "övervintra" i mitt rum. Att de tar sig in genom fönsterspringan och... Ja.. Jobbigt, tyckte jag. Som faktiskt tycker att dessa flygande Guldögonsländor(eller vad de nu hette) som sprätter med sina vingar mot taket, är panikläskiga(!)...

... Ja, jag tycker faktiskt inte alls om dem. Rädd för småkryp med vingar!

Men jag accepterade det faktum att nu ett tag framöver, få ha dessa "varelser" som mina rumsgäster... Och undrade samtidigt hur jag klarade hela FÖRRA hösten och vintern(!)...

Somnade. Och vaknade... Ja, jag minns inte när..

Men klev iallafall upp, i vetskapen om att... Eller "vetskapen"... Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det..

Men jag hade iallafall kommit fram till, igår natt, att jag inte skulle äta gröt på morgonen något mer. Och inte heller Yoghurt till kvällen. Nej. Nu fick det bli frukost, lunch och middag, igen..

Upp klev jag. Åt min yoghurt med nötter och frön, tillsammans med mamma, pappa och 17åringen. Vid åtta på morgonen..

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Fullt medveten om att när jag vaknade igen, hade resten av familjen åkt iväg till mormor, och skulle vara borta hela dagen..

Somnade till. Men hörde i mitt mer halvsovande tillstånd, när de höll på att göra sig iordning på nedervåningen. Hade dock redan stensomnat när de startade motorn och åkte... Trött. Japp =P

Jag klev väl upp kring halv tolv, tror jag..

Och här brakade rutinerna som jag byggt upp, eller halvhjärtat FÖRSÖKT bygga upp, helt. Jag började frossa i onyttigheter... För att "jag brydde mig inte längre"... "Det är ju ändå bara för EN gång... Det påverkar ju ingenting"... Ja, jag kände att jag behövde det. Bara släppa på alla krav och inre förväntningar.. Bara få göra(enligt mig) HELT fel, för en gångs skull...

Jag åt och åt och åt. Både onyttigt och mindre nyttigt. Både "mat" och sötsaker... Ja... Utan begränsningar, helt enkelt..

Satt där vid tv:n. Från att jag klev upp, och fram tills... Ja, tills för ca en timme sedan(!)...

Morgonrocken byttes inte ut mot vardagskläder förrän vid halv tre tiden, tror jag att det var..

... Men samtidigt som jag bara släppte på allt och gick emot mig själv helt och fullständigt, kunde jag känna hur ny styrka kom TILL mig, ju mer jag funderade kring vad jag gjorde... Kring vad jag BORDE göra...

.. Ja. När jag satt där och kände hur jag åter hade ramlat ner ett trappsteg... Då blev jag återigen starkare. Viljan kom återigen TILL mig. Och vad jag måste(och vill) göra, var självklart.

Jag skulle ta tag i det, det och det! På det, det eller det sättet.. Och saker kunde inte vara så svåra som jag gjorde dem.

Nu var jag än en gång, beredd att ta nya tag. Jag kunde ÄN en gång, se en möjlig framtid. Även de bra sakerna. Och även om jag VISSTE att det skulle bli svårt... Att det aldrig förut har funkat... Så mådde jag bra och såg fram emot att ge det ett till försök...

Jag ville göra det, det och det... Jag var REDO ;D

Skrev en MASSA i min punktlistebok. Vilken nu är HELT slutskriven(!)... Hur ska jag NU klara mig!?

Skrev tankar. Förhoppningar. Förväntningar... Lite förslag till vad jag kunde göra... HUR jag kunde fixa allt detta och denna gången ta mig ENDA fram... Skrev ner lite punkter som jag ville uppnå... Och även intryck som de saker jag såg och hörde på tv:n, gav mig..

Idag var en slit- och slängdag.. En dag som jag inte brydde mig om. En "förstörd" dag, som fick bli "en dag mittemellan"...

Men från och med imorgon, blir saker annorlunda... Trots att jag säger det ofta och aldrig lyckas hålla det... Jag TROR på det! Ju fler gånger jag har fallit, desto starkare har jag varit när jag väl har tagit mig upp... Och desto kortare bli fallen ;)

Mamma, pappa, 14åringen och 17åringen kom hem vid halv sex-tiden.. Jag satt kvar vid tv:n. Mamma sprang fram och tillbaka mellan hobbyrummet och vardagsrummet... Och störde mig som ATTANS när jag såg på ett JÄTTEINTRESSANT "mordlösarprogram" på tv:n. Jag var såå inne i det. Såå intresserad av fallet! Och så kommer hon och PRATAR med mig! LÄNGE.

... Och jag blir bara superstressad. Kan inte dela min uppmärksamhet på två. Ville inte såra mamma. Ville inte missa en MENING på programmet som jag såg!

Fullt skakande på både ben och kropp, och med blicken fäst på tv:n, samtidigt som jag försökte titta på mamma och svara henne... "Ja, varför kan hon inte se att jag är "upptagen" ?" ...

Men efter detta programmet. Småprat med mamma. Framför tv:n... Lugnare. Mindre upptagen...

Och sedan, efter någon timme, blev det fika tillsammans med mamma och pappa. Och en stund, 14åringen.

Och när Maria Lang - filmen började, såg vi på den tillsammans. Pappa, mamma och jag.

Nu blir det sängen. För att imorgon ska pappa och jag till soptippen.. Alltid lika jobbigt, innan det är gjort.

God natt med er <3

Jag vaknade imorse. Tidigt. Och var väldigt förvirrad.. Efter en lång natt.

Beredd att kliva upp. Låg och drog mig som jag brukar göra. Drog ut på tiden lite extra.. Trodde jag..

Hade ändå KOLLAT klockan. Den var halv fem. Men på något sätt, fick jag för mig att den var närmare åtta, och det var dags att kliva upp. Nyvaken och ovillig att kliva upp, drog jag ut på det hela, extra mycket...

Tills jag kom på att det var timmar kvar tills jag behövde kliva upp. Suckade. Kände en ynka irritation.. Och somnade sedan om.

Igår natt spenderade jag framför mobilen. Nerbäddad i sängen. Och kollade på StandUpKomedi med Betnér. Tror jag att han hette.

Och så klev jag som vanligt upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Ner på nedervåningen för att börja koka gröt. Som vanligt...

Mamma och pappa, var även DE, vakna. Vilket gjorde mig lite stressad, där jag stod vid spisen och långsamt lät min gröt tjockna till. Rörde om... Och bara väntade...

Åt. Men den var fortfarande ingen större njutning. Jag tycker inte att jag får till det lika bra som jag gjorde när jag var liten. Men jag är nog bara för kräsen och känner efter för mycket, just nu..

Efter frukosten hade jag lovat mamma att dra lakanen ur sängen. Då hon ville tvätta allas lakan på en gång. Vilket gjorde att jag idag inte bara kunde krypa ner i sängen igen. Som jag BRUKAR göra. Stress och missnöjdhet. Man är väl lite bortskämd nu..

Men jag accepterade såklart och humöret påverkades inte alls :)

Upp för att dra lakanen ur sängen. Och sedan ner för att duscha. Det var ju DET som var det jobbigaste! Jag kunde ju inte BARA bädda rent och sedan gå och lägga mig igen... Nej, jag var ju tvungen att DUSCHA först. Så att jag lägger mig ren och fräsch i sängen, sedan..

Och inte heller DÅ, ville jag bädda ner mig. "Man lägger sig ju inte i en nyrenbäddad säng, mitt på ljusa dagen"...

Jag duschade ju med mitt nya schampo idag.. Det som skulle motverka och förebygga hårbottensproblem... Och DET var väl helt okej i sig.. Men jag tyckte att det var svårt att applicera..

Fast precis som med alla andra saker, så är det jobbigt första gången. Tills man vet hur det funkar.

Jag menar. Jag visste ju inte hur MYCKET jag behövde. Eller hur mycket det skulle löddra. Hur mycket jag behövde massera in det... Ja, ingenting.

Och så är jag ju såå rädd om mitt hår. Jag TAPPAR så mycket. Och jag är rädd att förlora allt hår jag har...

Idag tappade jag iallafall MASSOR. Verkligen MASSOR! ... Och det kändes såklart jobbigt. Gick upp hit och la mig på sängen, med det blöta håret. Drog morgonrocken över mig... Och frös. Kände den knappa ångesten borra ett djupare och djupare hål inom mig. Samtidigt som jag med spänd kropp, av kylan.. Halvsovandes, lät minuterna gå.. Funderade lite frånvarande på hur det skulle se ut om jag tappade allt håret. Vad jag skulle sätta på huvudet..

... Klev iallafall upp, vid strax efter... Eller ja. Närmare halv tolv. Fortfarande frusen..

Gick ner på nedervåningen. För att äta lunch tillsammans med 20åringen som var på besök. Kom igår natt. Mamma, 17åringen, 14åringen och pappa.

Och sedan, om jag inte missminner mig, började jag direkt packa i kartonger. Sortera, och göra dessa möjliga att lyfta sedan.

Höll på i ca två till tre timmar. Packade. Packade.. Och packade.

Jag hann med mycket på dessa timmar. Men till slut kände jag bara att jag behövde avsluta. Hungrig och trött.. Jag behövde en paus för dagen. Nu när jag ändå fann ett stopp. Ett bra "ställe" för paus.

Ner på nedervåningen. Då mamma ropar att de tänkte fika. Och undrade om jag ville ha kaffe.

Klart jag ville!

Drack kaffe, och åt kanelbulle och äppelpaj.. Gott. Välbehövt. Hungrig och trött som jag var..

Satt länge kvar på stolen och orkade inte röra på mig. Bara satt där och stirrade blint. Skulle ut och klippa lite skott, tänkte jag. "Bara jag orkar resa på mig"...

Tänkt och gjort.

På med mammas fleecejacka. Eller slit- och släng, som jag kallar den. Och så ut i fukt och blåst.

Jag var trött. Ja, det märktes. Men det var skönt ute.

Jag hade bestämt mig för att klippa klart det trädet som jag hade påbörjat. Och även om jag kände att jag fick kämpa på som f*n, för att orka klart med de sista skotten, klarade jag det. Jag GJORDE det!

Jag hade nu avverkat TVÅ "arbeten" idag. Två arbeten som jag kommer alltnärmre att avsluta nu ;D Även om det känns som om det inte FINNS något stopp... Men. Men. Ja, det är bara en tidsfråga. Tufft...

In igen. Sätta mig vid datorn en stund. Kolla det vanliga. Ja, förutom bloggar. För att jag har inte orkat med att läsa några bloggar idag. Har inte haft någon ork till att se all text och försöka läsa den... Eller rättare sagt... KONCENTRERA mig på den!

Har iallafall kollat blocket hundar.. Jag har kollat mailen. Varit inne på lägenheten som jag var på visning på härom dagen. Men nu konstaterat att den antagligen redan blivit utlovad...

... Det KÄNNS som om jag har gjort såå mycket vid datorn idag.. Men antagligen har jag bara gjort samma sak flera gånger om.. För att jag kan inte minnas något mer..

Ner för middag.. Diska efter middagen. Och sedan upp hit igen...

Minns inte vad jag gjorde. Kollade kanske blocket hundar, för femtioelfte gången! ...

Annars minns jag inte.. Känner mig alldeles SEG i skallen.

Ner för film och snacks, tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.. Dock åt jag själv bara ett par ostbågar. Då jag var såå mätt efter middagen!

Hjärnan ville ha. Och var nästan som besatt av det ett tag. Såg hur alla andra bara VRÄKTE i sig... Och där satt JAG. Mätt. Rädd att det skulle ta slut innan jag ens hann smaka.. Så tog ett par ändå. Och sedan var jag nöjd =)

Trött som en jag vet inte vad. Så nu blir det sängen. Lite mer StandUpKomedi. Och sedan. SOVA.

God natt med er <3

... Okej. Det verkar inte bli någonting med denna lägenheten heller. Ligger på köplats 2. Och sista svarsdag var idag... Så då var det väl EN *j*vel* innan mig i kön, som ändå ville ha den...

Och just nu känns allt bara så HIMLA stressigt och rörigt! Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv. Vart jag står i livet. Var jag kommer att TA mig någonstans... Eller OM jag kommer att ta mig någonstans!

... Stress på grund av en flytt som jag inte vill vara med om. Någonting som inte glädjer mig ett JOTA! Jag menar. JAG stannar ju hellre kvar HÄR... Tills jag kan flytta dit där jag vill vara. Ut i det vuxna livet. Och börja leva ett liv som är mig värdigt...

Jag vill att livet ska ge mig någonting som jag inte vill leva utan. Någonting som gör att alla alternativ bortom livet, inte ens är att titta mot.

... Jag orkar inte stressa nu. Med att packa och sortera. Slänga och spara... Kämpa som f*n... Klippa skott efter skott... Stressa och oroa mig. Känna press... och samtidigt vara såå psykiskt utmattad...

För att bara ta mig ytterligare ett steg mot ingenstans. Ännu ett ställe att stampa på, i den millånga väntan på livets mening...

... Och PÅ det, kämpa med mig själv... MOT mig själv... FÖR mig själv...

... Vilket gör mig ÄNNU mer utmattad!

Men glad och pigg. Starkare än jag borde... Tar jag mig igenom det. Dag för dag...

Hoppas. Tror. Väntar. Går mot någonting bättre... Eller sämre.. Det är ingenting som jag ännu vet..

Men nog om det :)

Nu tar vi dagen idag. Annars blir inlägget föör långt att orka läsa :P

Igår natt. Svårt att sova. Minns jag tänkte "sömntablett" några gånger...

Försökte lyssna på lite radio, när klockan var någon timme efter tolv. Men fanns inget som tilltalade mig..

Ramlade in på en blogg, som jag läste igenom några sidor på, på mobilen.. Intressant. Men förstår inte varför. Inte sådana bloggar som brukar tilltala mig. Svår att läsa, på grund av felstavning och omslängda ord. Osammanhängande text och så vidare.

Men det VAR någonting med tjejen, som tilltalade mig. Kanske hennes sätt att tänka. Hur hon mår. Och vad hon kämpar med(?)...

Försökte sova, igen. Klockan var närmare tre. Men fortfarande ingen avkoppling...

... Och så PRECIS när jag börjar känna mig avslappnad en GNUTTA, så hör jag vingar sprätta mot mitt tak(!)... Tänder lampan. Och. Japp. En nattfjärill. Precis däruppe i hörnet, ovanför mitt huvud. Där satt den... Och sov.

Nepp. Det var inte den som lät. Det konstaterade jag när jag såg en till.. Japp. Den sprätte med sina vingar, och dansade vilt däruppe på taket.

Satte mig i sängen. Trött. Vågade inte släcka lampan. Otäcka flygfän...

Satte mig i bakhåll... och fångade undan en.

Inväntade nästa. Medans jag även såg en TREDJE! Vart KOMMER de ifrån?! Kollade ventilationen. Och la mig sedan ner i sängen.. Men släppte inte fjärillen med blicken..

Fick även tag på DEN... Och släckte sedan lampan och STRUNTADE i den tredje. Den hade ju ändå inte rört sig ur fläcken, på hela den här tiden.

Klev upp när klockan ringde imorse vid kvart i åtta. Kokade gröt på spisen, med kanel i. Vilken inte blev i samma goda konsistens denna gången.. Äppelbitar i det. Och sedan en skvätt mjölk. Även en halv knäcke gick ner. Då jag kände att jag nog hade lite plats kvar.

Diska iordning efter mig. Och sedan upp för att sova en stund till..

Klev åter upp, vid tolv. För att äta lunch. Åt en del av en Rågkuse, och drack en kopp kaffe.. 

Sedan blev det lite tv tillsammans med mamma... Om jag inte satt vid datorn först... Jag minns faktiskt inte... Men datorn kan jag berätta om sedan. Vad jag gjort där idag :)

Klockan ett, gick jag ut för att hinna klippa lite skott innan pappa kom hem. Då vi skulle fika.

Klippte ett träd... Och då det kändes som om det gick extra fort... Inte lika många skott som det brukar vara, började jag även lite på ett till träd. Förberedde. Klippte bort de översta skotten... Så fortsätter jag med resten nästa gång.

In och satte mig vid datorn en stund. Kollade det vanliga. Bland annat, ifall någon hade droppat från lägenheten denna sista svarsdag... Men nope. Tyvärr. Inte heller ännu(i skrivandets stund)...

Läste bloggar. Och kollade blocket...

Och så har jag kollat på gamla videos på min och Xsambons dåvarande vovve. På när han var valp. På när vi tränade vardagslydnad.. Och på när han sprang omkring och lekte med denna weimeranerhunden som vi samtidigt passade..

Såg HELT klart vad jag gjorde för fel med honom... Ja, det största och i princip enda problematiska felet jag gjorde med honom... FÖRUTOM att må "hysteriskt" dåligt! Jag TJATADE en himla massa. Fööör mycket! Och jag blev bara så frustrerad på mig själv, nu när jag såg det... Hur orkar man LYSSNA, liksom? VEM orkar lyssna?! ... Men det var nog mycket min psykiska ohälsa i dåläget, som gjorde det också... Jag var överspänd och hade mer ångest än vad jag har idag... Grät i panik, var och varannan dag... Och kände mig bara superduperstressad över hela det vuxna ansvaret...

Började längta ÄN mer efter att träffa hund. Bara för att få vara det lugna jag, som jag nu bestämt mig för att vara när jag hanterar hundar... Få fortsätta med det som jag påbörjade när jag var i H*vetets stad hos Brorsan i somras, och "jobbade" lite med hans hund...

Middag..

Plocka undan och diska iordning...

Och sedan upp till datorn. Kolla allt igen. Tusen gånger om. Känna... Ja, jag vet inte riktigt VAD jag kände(!)... Det minns jag inte... Men det slutade iallafall med att jag la mig för att slappna av i sängen, och ramlade in på en massa youtube-videos med standupcomedy-liknande scetcher(stavning)...

Låg där och skrattade en stund.. Tills det var dags för fika och film tillsammans med mamma och pappa... Ja, och 14åringen..

Jag åt Yoghurt, och frön och nötter. För att det är ju det jag ska göra till kvällarna, nu.. Hoppades på att även orka äta någon godsak... Men magen räckte inte till. Suget efter sötman, fanns där... Men inte matlusten. Då jag var mätt..

Så jag hoppade. Lite osäkert och ångerfullt. VILLE ju ha(!)... Men det blir ju fler chanser.

Skrev lite i punktlisteboken. Beklagade mig lite. Och kände orken och hoppet sugas ur mig, som en... Ja, vad man nu kan säga..

... Hur länge ska det HÄR livet fortsätta, liksom? När når jag meningen???

Har INGEN lust att kliva upp till ÄNNU en pressad dag av ingenting, imorgon. Men det är ju klart det kommer hända...

God natt med er <3

...

Jag känner en sådan SAKNAD, och har därför svårt att slappna av. Pillar på alla sår i mitt ansikte. Nervöst. Stressat. Samtidigt som jag försöker pressa fram varenda TANKE som jag vet finns därinne... Som jag kan se, men inte fånga...

Ja, huvudet känns trögt. Tjockt... Och jag vill inte vara här.. Jag vill vara där...

Jag saknar livet vi levde, Xsambon och jag. Därborta i H*vetets stad. Den korta period på ca ett år, som vi var hundvakter åt dessa UNDERBARA hundar. Den lilla, lilla, långhåriga chihuahua-tikvalpen.. Den stora, nio år gamla och helt fantastiskt underbart vackra Waimeranertiken... Och den spralliga, hormonstinna, men såå kärleksfulla Dansk-Svenska unghundshanen.

... Ja, de var de tre vovvarna som vi hade längst. De hundar som började dansa och stampa med tassarna. "Prata" på vägen till oss, i bilen. Enligt deras ägare.

Jo, vi hade kul tillsammans. Och jag saknar... Saknar att springa fram och tillbaka på skogsstigen. Våran skogsstig. Leka och tjoa. Bli omkullsprungna... Ja, och prata, prata, prata.

... Och när vi kom in igen... Mysa tätt tillsammans i soffan... Tills ägaren kom och hämtade upp sin trötta hund :)

Vi trötta och nöjda. Vovvarna likaså...

Jo. Babbel. Babbel... Men nu är det bara saknad...

Jag vill ha det så igen... Men jag litar inte längre på mig själv, när det gäller hundar... Varpå jag vill komma ut bland hundar igen... Nu, nu, NU!

Jag vill bara börja ta hand om hundar igen. Visa mig själv att jag kan. Testa mina inre visioner... Och bli en hunds största trygghet och närmaste vän... För ATT det är möjligt... Och såå mycket värt...

Men. Till dagen.

Minns inte gårnatten just nu... Så jag börjar med morgonen idag..

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Idag skulle jag testa att koka gröt på spisen. Istället för i micron.. Men jag SKULLE inte KOKA den. Nej, jag skulle låta den tjockna under värme...

Vilket jag gjorde. Jag hade väldigt låg värme på plattan, och stod och rörde om då och då... Och så bara väntade jag... Väntade. Väntade... Väntade.

Jag hade kakao i gröten, och så tänkte jag äta banan till...

Sagt och gjort. Gröten blev i en alldeles PERFEKT konsistens. Alldeles PERFEKT lös och med en alldeles PERFEKT smak... Och det DOFTADE... Ja, alldeles UNDERBART ;D

Så. Nöjd. Japp.

..Det var gott... Däremot blev jag så HIMLA MÄTT av bananen och gröten... Och apelsinjuicen på det... Så, att äta den där knäckemackan som jag bestämde mig för att äta till frukosten... Ja, det kändes inte bra. "mättnadsrädd" som jag är..

En halv knäckemacka gick iallafall ner.. Men tankarna gick. Funderingarna korsade varandra.. Det kändes INTE bra att äta när jag var mätt... Och knäckemackan behövde BORT från frukosten... Om jag inte skulle behöva minska på gröten ÄNNU mer! Från halv portion... Till vadå?

Under dagens gång, beslutade jag iallafall att just knäcken fick bli ett slags kompliment till varje måltid där den behövs. Alltså. Ingen rutin på den. Utan, helt enkelt när jag inte blir mätt på det som ligger som rutin, tar jag till en knäckemacka med pålägg ;) Det låter som en plan =)

Efter frukosten. Upp och lägga sig igen. För att sedan kliva upp vid halv tolv, för att äta lunch.

Här kom knäckemackan in. Då jag bara hade en rågkusehalva kvar, som var upptinad. Och det kändes lite lite. Visst. Jag är rädd för mättnadskänslan. Men jag vill samtidigt märka av att jag har ätit :)

Efter lunchen. Upp hit för att packa min lilla bruna ryggsäck.. Nu skulle mamma och jag åka på visning på lägenhet =)

... Iväg vi for. Först in för ärenden i stan. Bland annat apoteket för min del.. Så imorgon börjar jag med järntabletterna.

Lägenheten var fin, men stökig. Jag har svårt att SE själva lägnheten. Hur den ser ut. Om den är hel och fräsch. Vad jag gillar och inte gillar med den... När den är stökig. Skräp och tomma pet-flaskor... Ölburkar. Prylar som är påväg ner i kartonger. Saker på hyllorna. Möbler som står halvt inne i lägenheten.. Halvt ute... Typ.

Ja. Men jag tackade iallafall ja. Området var fint. Och lägenheten helt klart okej. Jag skulle kunna tänka mig att bo där... Utan att tveka ;)

Dock var det många där.. Så vi får se. Ligger ju trea i kön. Så att det är bara två som måste tacka nej.

Hem igen. Och så upp till datorn en stund. Börja skriva ett mail till det här hyresbolaget... Där jag förklarar vissa saker som det känns tryggt att de vet i förväg. Tillexempel ekonomin. Att jag har aktivitetsersättning.. och rätt till bostadstillägg.. Och så min gamla betalningsanmärkning hos kronofogden. Och vad DEN berodde på.

Ner för fika tillsammans med mamma och pappa.. Tillät mig själv att äta onyttigt bröd med pålägg på... Istället för yoghurten med nötter och frön, som jag EGENTLIGEN skulle ha. Då rutinerna ÄNDÅ redan var krasade!

Göra iordning efter fikat.. Och sedan upp till datorn igen. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Läsa lite bloggar. Kolla mailen...

Ja. Något mer?

... Jag minns inte om jag har glömt något...

Jag satte mig nog på sängen sedan.. Bara tråkade och väntade ut tiden. Suddade lite... och skrev på WhiteBoardTavlan. Kände mig lite stressad över att det händer så mycket på en gång nu. Skrev dit lite extra punkter på att packa i kartonger och klippa skott... Ja, det är ju mycket som ska hinnas med innan vi flyttar härifrån i december...

Hoppas. Hoppas. HOPPAS(!), att jag får den här lägenheten! Så att jag slipper flytta två gånger...

Ner för middag. Pannkaka. Tillsammans med pappa, mamma, 17åringen och... Ja, det var bara vi :P

Göra iordning efter maten... Och sedan upp hit igen. Kolla lite saker på datorn, igen... Bland annat, för trettioelfte gången, se ifall någon har droppat från kön på lägenheten. Men nej. Inte än...

Sedan ramlade jag in på en video på mig, xsambon och två av hundarna som vi passade, när vi sprang och lekte i skogen. Och man såg i mina ögon, på hela MIG, hur mycket lyckligare jag var då! DET var mitt rätta element. Vi älskade hundarna. Älskade ALLT med dem. Aktiviteterna. Att småträna lite grann. Att få berömma. Gosa. Tjoa och leka. Att bli jagade och att jaga... Älskade att se deras svansar vifta. Och deras glada tungor fladdra utanför deras mun...

Och att sedan, efter en halv dag ute, höra dem snusa och snarka, tätt intill en i tv-soffan...

... Se dem dansa av glädje och le med hela tänderna, när de kommer... Och bli nästan lika glada när de får åter se sina kära ägare =)

Jag var lycklig. Lycklig att få ha en vän(flera) för dagen... Att få vara ifred inpå kvällen...

Men det är borta nu.. Detta är verkligheten...

Ner för fika... Ja, bara kaffe, för min del... Tillsammans med mamma och pappa. 14åringen kom hem lite senare, och satte sig även han..

Vi påbörjade en film. Hann se tre minuter... Och så messar han och undrar om någon kan komma och möta honom på denna mörkt svarta allé. Med träd som utgör läskiga gubbar till skuggor, där man går med sin ficklampa...

Så. Det blev ingen film.

Men vid nio, var det Hela Sverige Bakar, tillsammans med mamma... Och sedan mer tv. Då jag hade svårt att slappna av. Kan inte få bort saknaden av hundarna, ur mitt huvud... Vill. Vill. VILL, ha dem(eller någon annan kärleksfull hund) här hos mig NU. Eller inte här. I ett eget hem vill jag vara...

God natt med er <3

Dagen idag.

Igår såg jag, för första gången på några dagar, Small Wonder, innan jag somnade... Men annars vet jag inte om jag har så mycket mer att berätta om gårnatten...

Vaknade imorse när klockan ringde. Klev upp för att äta frukost, medans jag satt där vid matbordet och funderade över ifall jag skulle ta bussen vid niotiden eller halvtolvtiden, till stan. Jag skulle ju nämligen åka in för att hämta ut järntabletter på apoteket, och även eventuellt köpa kvällsmål, och ta nya blodprov på vårdcentralen...

Men efter frukosten, gick jag som vanligt och la mig igen. Var beredd på att KANSKE kliva upp vid kvart i nio, för att gå till bussen...

Låg och funderade. Och funderade... Kom mer och mer fram till att jag inte alls orkade åka in till stan. Eller riskera att behöva åka hem tillsammans med någon av syskonen. Jag hade ingen som HELST lust...

Och listan över vad jag hade funderingar på att uträtta i stan, blev bara kortare och kortare. "Det där behöver jag inte göra" och "Det där vet jag ju inte ens om jag kommer att ha användning för..."

... Och så var det till sist bara dessa järntabletter kvar... Vilka jag istället skulle ta vid senare tillfälle...

Och jag låg kvar i sängen. Somnade om. Drömde jättekonstigt, och sov väldigt oroligt. Antagligen med tanke på att jag kände att jag tog beslutet att hoppa något som jag egentligen borde göra...

Minns jag drömde sjukhus... Psykiatrin.. Ett helt nytt ställe denna gången. Kände varken igen människorna eller själva omgivningen... Minns när jag rymde. Upp på ett berg, klättrade jag. Och höll sedan på att gå rakt ner för ett stup och ramla i vattnet...
Varpå jag försökte, under dålig balans, hitta en bra väg ner för berget igen.

... Jag låg kvar i sängen fram till klockan tolv. Med lite misslyckandekänslor... Att jag hade svikit mig själv... och faktiskt struntat i att göra de saker som jag egentligen bara skulle göra för min egen skull... Men jag ORKADE verkligen inte! Och listan på WhiteBoardTavlan var sädär jobbigt, störande lång...

Ner för att äta lunch. En Rågkuse med smör och ost...

Diska och prata med mamma... 

Och efter morgonens tvivel på att alls fortsätta äta bra... Eller BÖRJA med det(!), kände jag mig nu säker igen... Framåt och självsäker. Det var ju klart att jag skulle göra det!

Diskuterade det en stund, med mamma, och allt kändes återigen bra. Ja. Jag tog nya tag. Såg fram emot det.

Upp till datorn...

Minns inte om jag har gjort något speciellt här idag. Jag har bloggat någon gång, läst andras bloggar. Jag har kollat blocket. Och fått svar från "Schampo-nissarna". Så nu förstår jag mer, vad gäller DET ;) Kändes väl lite sådär, till en början. Men pratade med mamma... och vande mig vid tanken.

Jag har suttit och tråkat. Bara stirrat på dataskärmen... Funderat på vad jag kunde hitta på... Men inte kunnat komma på NÅGONTING som jag hade lust med..

... Ner för att sitta en stund vid tv:n tillsammans med mamma. För att sedan, när klockan blev tre, åtminstone utföra NÅGON av alla dagens sysslor! Det var jag bara TVUNGEN att göra, för att känna mig värd någonting alls.

Så. Upp hit för att städa badrummet. Vilket tog ungefär en halvtimme. Och efter det, satte jag mig i skräddarställning på sängen, och lyssnade på radion en stund...

När pappa kom hem från jobbet. Ner för middag...

Och sedan upp till datorn igen... Inte heller nu, minns jag vad jag gjorde... Säkert samma sak en gång till... Eller något.

Ner för lite tv tillsammans med mamma. Och sedan, film och fika, tillsammans med pappa, mamma och 14åringen.

... Jag åt lite yoghurt med nötter och frön. Russin. Precis som jag nu ska försöka göra VARJE kväll. Men sparade samtidigt magen för åtminstone EN kaka =)

... Marabou(stavning)hjärtana låg på bordet. Och efter filmen och fikat. När jag höll på att duka av... Var jag ju ändå bara TVUNGEN att SMAKA ett av de där hjärtana. Min mun bad så snällt om det :P

Så. Det gjorde jag. Men bara ett. Sedan var munnen nöjd. Och sinnet tog inte ALLTFÖR illa upp. Lite smått sådär. Men den lilla extra godbiten som hamnade där vid fel tillfälle, accepterades ändå.

... "Det var ju bara en... Och den lilla chokladbiten gör ju varken till eller från, i längden :)"

Men jag ska försöka låta bli... Under måltider får jag äta... Men tror det blir enklare också, när magen har vant sig vid den nya rutinen sedan ;)

Efter lite tv tillsammans med mamma, har jag nu bestämt mig för att inta sängen. För lite Small Wonder, innan jag somnar. Upp tidigt imorgon, för gröt på spisen.. Och sedan lunch vid halvtolvtiden... Och iväg mot visning tillsammans med mamma ;D

God natt med er <3

... Jag ska ändå ta och skriva lite om dagen, nu...

Jag sov så konstigt inatt.. Jag vet inte om jag riktigt sov djupt, på hela natten. Eller så sov jag djupt men drömde konstigt...

Jaja. Spela roll.

Imorse hade jag iallafall ingen som helst lust att kliva upp. När jag väl vaknade till ordentligt, började jag istället fundera.. Det kändes bara så tungt, det här med att behöva åka in till stan. Fixa med saker som måste göras, men som jag egentligen inte har någon större lust med. Inte orkar med. Behöva besluta mig för ifall jag ska, vill, borde göra de saker som jag än sålänge är osäker på...

... Och att orka sig ut(!)... Ta bussen till stan. Och sedan behöva riskera att ta samma buss som någon av syskonen, hem sedan. För att. Att vara social utan att välja det själv... eller räkna med det... Ja, det kändes inte okej.

Jag låg iallafall kvar i sängen fram till klockan tolv. Då gick jag ner på nedervåningen. Åt min lunch. Plockade(halvt ovilligt, för min mammas skull) ur diskmaskinen på ren disk. Och la i den smutsiga som stod uppradad på diskbänken..

Sedan. Upp och bädda ner mig igen. Låg och halvsov. Blundade. Stirrade. Och funderade...

.. Fram tills jag bestämde mig för att jag nog var tvungen att duscha idag ändå.. Pappa SKULLE ju ändå ha sin kompis över ikväll... Det får man ju ta hänsyn till... Och så blir ju morgondagen för stressad för att orka med att duscha.

Så. Vi halv tre på eftermiddagen. Upp ur sängen och på med kläderna... Välja rena kläder från hyllan... Och sedan ner i källaren, för att komplettera. Då jag saknade kläder. Vilka låg i källaren, efter tvätt.

Efter duschen, satte jag mig på sängen, i skräddarställning. Satte musiken i öronen. Radion. Och bara stirrade ut genom fönstret.

... Satt där i kanske en halvtimme-femtio minuter. Och bara gungade fram och tillbaka. Gungade åt sidan... Och ja. Tråkade.

Jag hade bestämt mig för att jag INTE hade någon större lust med att sätta igång datorn idag... Nej. "Varför då...?", liksom...

... Ner för middag, tillsammans med 17åringen, mamma och pappa... Och efter en utdragen stund vid bordet, efter maten, börja plocka av och diska...

Sedan kom 17åringen in med posten. Mitt schampo och balsam hade kommit. Upp for jag, på övervåningen, och öppnar förpackningen... Allt verkade bra, när jag läste på kartongen. Men det fanns en instruktions"bok" i kartongerna... Och för mig, gör dessa alltid mer onytta än nytta. De stjälper(stavning) mer än de hjälper..(samma sak med bipacksedlar)...

Jag börjar läsa denna lilla "bok". Rad för rad. Schampo efter schampo. Ja, hela deras serie med schampon och balsam, fanns ju med i denna katalog... Och så ser jag någonting som fick det att för en stund, knyta sig lite lätt i magen... KANSKE fanns det ett schampo som var even better för mitt hår(!)..

... Jag hade ju köpt ett schampo för torrt och behandlat hår och hårbotten... Ett schampo som man bara bör använda varannan till var tredje dag... Och så fanns det ett mildare schampo, som även DET, är mot hårbottensproblem... som man kan använda VARJE dag(!)...

Och funderingarna började gå... "Vad var det som gjorde att man bara skulle använda detta var tredje dag?"... "Innehåller det "dåliga" ämnen?" ... "Starka ämnen?" ... "Är det här ett sådant schampo som innehåller ämnen som gör att man ser skitig ut i håret nästan på en gång?"... "Innehåller det silikoner och parabener?" ... Ja, till exempel.

Och... Min oroliga, osäkra perfektionisthjärna satte igång igen. Likaså rädslan för att faktiskt bara "fortsätta göra vad jag har gjort i hela mitt liv" ... Det vill säga.. Använda vanligt schampo i mitt hår..

... Japp, det ÄR ju faktiskt så.. Varför har det blivit såpass viktigt alla dessa saker som att äta så rätt det bara GÅR att äta... Använda så BRA och hälsosamma produkter som det bara går... Undvika tillsatt socker... Ja, allt till den grad att jag mår SUPERDÅLIGT av att inte veta hur jag uppnår det(!) ...

Alla funderingar. Sökningar efter info och kunskap. Förståelse... Att känna att jorden går under... JAG kommer att dö... om jag inte hela tiden finner det ALLRA bästa och mest hälsosamma för mig själv... Ja, det blir ett hinder... Jag får svårt att orka hantera det..

Så. Jag slog iallafall igång datorn. Var ju bara TVUNGEN att kolla upp ifall det andra shampot kanske var mer rätt för mitt hår... För att ISÅFALL vågade jag ju inte använda det jag fick hem IDAG!

... Kollade lite. Men skickade sedan iväg ett mail till dem istället. Ja, till butiken som sålde schampot. Frågade lite om schampot. Om varför det ena rekommenderades att användas dagligen, och det andra bara vart tredje dag, tillexempel...

Sedan satte jag direkt datorn i strömsparläge, och trappade ner till tv:soffan och satte mig och tittade på lite tv.

Kände mig fortfarande lite stressad över alla punkter på min WhiteBoardTavla. Och det faktum att alla utom en av morgondagens punkter KRÄVER att jag åker in till stan och uträttar dem(!)...

... Och även funderingarna kring schampot, och osäkerheten i och med DET, spökade fortfarande inom mig.

Jag funderade även lite över maten, när jag satt där och fikade tillsammans med pappa och hans kompis, och mamma... Jag menar. Jag bobbade i mig en MASSA fikabröd idag! En efter en kaka. Det fanns liksom inget stopp! Antagligen var jag helt enkelt mer hungrig idag än annars... Och min regel ÄR ju "Ät ALLTID tills du blir mätt. Det är ALDRIG för mycket, sålänge som man är hungrig" ... Varpå tanken slog mig. "Här sitter jag och bobbar i mig sötsak efter sötsak. Fett och socker i MASSOR. Utan att lägga en TANKE åt rädslan eller oron. Ingen ångest för vad jag äter. Vad jag gör mot min kropp... Ja, ingenting". För att fikan är rutin. Trygghet... Antagligen.

Och klarar jag DET. Ja, då borde jag ju klara av att äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål... också. DET kan ju knappast vara mer farligt för mig, än allt skräp som jag rätt som det är, proppar i mig!

Kruxet är väl att allt bli mer viktigt, dödligt allvar och "livsfarligt", när jag börjar lägga manken till...

Men jag ska försöka igen. Och försöka slappna av denna gång!

Imorgon köper jag kvällsmål! ... Hoppas jag. OM jag orkar försöka...

Okej. Lite osäkert. Men vi får se.. God natt iallafall <3