Svårt att slappna av.. På grund av, mycket i tankarna... Att vilja framåt. Göra saker bättre... och allt det där.. Lite smått exalterad av att börja LEVA... Att börja göra de saker som är bra för MIG...

Ja. Men annars har varit en bra dag. En lugnare dag än igår. Och jag har känt mig både uppåt och framåt. Kriget har inte känts lika påtagligt... Och jag har inte känt mig i NÄRHETEN av lika stressad inför allt som ska göras innan flytten ;D

Igår natt, innan jag somnade, låg jag och tittade på lite StandUpKomedi på mobilen. YouTube..

... Och sedan försökte jag sova..

Minns inte hur svårt det var eller hur jag mådde... Men det var igår :) Nu har varit en ny dag.

Vaknade imorse när klockan ringde. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med pappa. Men vi pratade inte. Det råkade bara bli så att vi åt frukost på samma tid, idag... Och båda var väl antagligen halvt yrvakna.

... Efter frukosten, gick jag som vanligt, upp hit och bäddade ner mig igen... Låg vaken en stund. Då det lät så mycket om 17åringen och hennes kille. Men "råkade" sedan somna om.. Och vakna vid kanske elvatiden...

Då klev jag upp... Satte jag på datorn då(?)... Det minns jag inte... Minns inte alls vad jag gjorde.. Men datorn skulle ju inte vara någon ovanlighet :P

.. Jag minns iallafall att jag gick ner på nedervåningen, vid tjugo i tolv. Då jag var beredd att äta lunch. Men mamma låg och sov på vardagsrumssoffan.. Efter att ha jobbat natt... Alltså, inte redo. Och pappa var fortfarande nere i källaren och höll på att packa ner saker i kartonger... Inte heller han redo, alltså.

... Jag stod och bara stirrade och funderade en stund, i serveringsrummet. SKULLE jag börja duka bordet? ... Eller var det att vara pushig(stavning) och verka stressad?

... Så. Jag bestämde mig för att gå upp på rummet en stund till. Jag började istället riva ner sakerna från skrivbordet och övriga ytor i rummet. Och lägga allt i en enda röra på sängen... Japp. Nu skulle ALLT som jag inte använder eller KOMMER att använda, bort.

Men jag höll mina öron vinklade mot nedervåningen =P För att när jag hörde sakerna skramla nerifrån köket, var jag redo att trappa ner på nedervåningen för att hjälpa till med att duka iordning för lunch.

Japp. Tänkt och gjort.

Åt lunch tillsammans med pappa, mamma, 17årngen och hennes kille, och så 14åringen.

Jag började med en rågkuse som vanligt. Men när jag hade ätit den, var jag för mätt för att äta den andra delen av rågkusen... Men ändå fortfarande lite småhungrig... Så då tog jag en liten hörnkant av det bröd som jag var såå sugen på.. Skogaholmslimpa med smör och ost =P JÄTTEgott. Och det var det värt. Visst. Sockrat/sötat bröd.. Men det var ju bara en liten bit.. Inte så farligt =)

Efter lunchen, skulle jag fortsätta packa i kartonger. Sakerna som låg på sängen, behövde ner i någon form av kartong.. Och även de saker som fortfarande låg osorterade i garderoben, behövde packas ner... Då kunde jag vara nöjd tills vidare, sedan. För att då blir nästa steg att packa ner allt som ligger i byrålådor och liknande, i kartonger... Men ett steg är iallafall avslutat, liksom :) Och det sista steget, blir ju precis innan flyttlasset går. Då jag kommer att behöva de sakerna, fram tills vi flyttar.

... Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Jag gick upp hit igen, och satte mig vid datorn. Kollade det vanliga. Kikade in på lägenheten.. Ingen förändring. Det ser rätt så svart ut, med den lägenheten.. Synd. Men snart är det min tur ;)

Kollade blocket. Och... Ja. Jag läste inga bloggar idag heller..

... Eehm.. Jag MINNS inte om jag har GJORT något mer vid datorn idag.. Minns inte ens om jag har gjort några sådana här tankebilder... eller planeringar som jag brukar göra.. Men jag TROR inte det.. Då som sagt, dagen har varit "ovanligt" lugn idag.

Jag började iallafall sortera mina grejer och packa ner i de kartonger som jag tyckte att de passade i. Skrev till de saker på kartongen, som tillkom och som inte redan stod där.. Rev fram saker ur garderoben. Allt jag kunde hitta. Och allt slängdes över golv och säng..

När jag kände att jag ville ge upp för dagen. Så var det vad jag gjorde. Jag tillät mig själv att känna mig nöjd med min insats. Och slängde ner allt som inte heller idag, blev sorterat, i min kartong för osorterade prylar.. Den kartong som vid varje packningstillfälle, åker fram för att sedan ställas undan med utbytta och ibland, färre saker..

Och så tog jag mina arbetshandskar och gick ut i det SUPERHÄRLIGA vädret. Det var NÄSTAN som sommar! Eller sen vår, iallafall =) Man behövde ingen jacka, och luften var såå frisk.  Ja... Man kunde ju inte annat än njuta. Och ett mer perfekt väder för att sitta på huk med grenar i ändan, och klippa skott :P kunde man bara inte få ;)

Insekter fanns det inte mycket av. Och löven var torra. Jorden under löven, inte heller överdrivet våt... Och grenarna som lätt blir sega av fukt, var inte så värst farliga, heller..

Solen sken... Och det var bara pricken över i:t =) Det blåste inte heller. Så jag fick inte håret ivägen för sikten på grenarna...

Ja. Ni kanske förstår.. POSITIVT ;D

Men jag är ju inte energin eller uthålligheten själv. Jag behövde frihet en stund. Så efter att ha klippt färdigt ett träd, bestämde jag mig för att avsluta.. Jag gick istället in. Lämnade sekretören i den röda plastlådan i hallen. Gick upp och lämnade handskarna på mitt rum.. Och gick sedan hemifrån en stund.

Jag kände bara att jag behövde ta en avkopplande och kravlös promenad. Nu när det var såå fint väder och jag äntligen MÅR såpass bra som jag gör.

... Så jag gick ner till bron nere vid ån... Eller vad det nu är för något vatten. Ställde mig där och bara stirrade rakt ut. På de utbredda åkrarna. Den "pyttelilla" kyrkan därborta i horisonten, precis bredvid den lilla skogsplätten...

Det var så vackert. Och det påminde mig om kärlek och harmoni. Jag ville inte lämna stället som jag stod på. Inte glömma känslan som jag då kände. Inte vända den ryggen. För att då riskera att inte kunna hitta den igen...

... Ja, den påminde mig om en underbar känsla... En känsla som jag inte tror att jag själv kan ta fram... Uta den bara kommer... Och tänk om den aldrig kommer igen... Och jag inte kan hämta den...

Ja. Lite jobbigt. Men det var ändå mest positivt och härligt att stå där...

Men jag behövde gå hem. Fortsatte dock att titta på samma fina "plätt" av naturen. Av landskapet. Där jag gick på den långa, lite smått krokiga grusvägen... Där solen var påväg ner..

När jag kom hem, var det inte RIKTIGT dags för mat ännu. Så jag gick upp hit och satte mig vid datorn. Började skriva ner lite punkter om hur jag kunde äta. Vad jag behöver få i mig varje dag... Och kom sedan fram till någonting som jag TROR att kan fungera att äta utefter. Men jag vet inte om jag ska våga börja eller ej.. För att visst känns det bra NU... Men när jag väl ska börja, kommer osäkerheten och knackar på... Och tankarna börjar snurra. JAG börjar tvivla...

... Och DET vet jag inte om jag orkar med en gång till..

Men kanske. Jag funderar på att iallafall försöka. Ge det en chans..

Detta innebär bara.. Yoghurt med russin, nötter och frön, till frukost. En frukt till första mellanmål. Smörgås med pålägg, till lunch.. Ja, tills jag har flyttat. Då det blir matlåda till det också.. En smoothie. Hemlagad eller köpt, till andra mellanmål. Tillagad mat till middag.. Och så kvarg, keso, bär, frön och nötter.. Och kanske en del av smoothien, om jag inte dricker hela till mellanmålet... Till kvällsmål.

Ett glas juice om dagen. Ett glas mjölk...

... Knäckebröd som utfyllnad, till vilket mål som helst..

En liten burk med godis, till lördagen..

Onyttig dricka, till helgen.

Fika istället för kvällsmål, lördagen..

Och kanske byta ut kvällsmålet till bars, på fredagen och söndagen... Eller något.

Ja, och såklart inga regler alls, vid speciella tillfällen =)

Det kanske låter bra. Men det känns ändå tryggast att prata med någon på ätstörningskliniken först. Bara för att finna trygghet och bli av med dessa bekymmer och rädslor som jag känner hela tiden... Jag menar. Jag har ju försökt så många gånger... Men på grund av psyket, aldrig lyckats få det att hålla..

Ja. Jag har trots allt funderat en hel del på det här med maten... och även känt att det funnits annat som jag behövt fundera på och ta tag i.. Men dagen har ändå varit övervägande bra och lugn.. Även om jag har varit på såren i ansikten, som en jag vet inte vad, under dagens gång.

Efter middagen, satte jag mig vid tv:n. Och det var väl här som de flesta funderingarna ägde rum.. 

... Hungern kom till mig, och jag bestämde mig för att ta en äppelpajbit med vaniljsås, och en liten muffins som 17åringen och hennes kille hade bakat.. Ja. Och till det, en kopp kaffe på mjölk.

Jag blev inte mätt. Men visste inte heller vad jag skull äta för att fylla ut. Klockan blev efter åtta, och chansen att äta något mer, försvann. Hade ju ÄNDÅ inte ätit något mer iochförsig. Då jag bara ska äta under ETT tillfälle på kvällen.. Annars närmar det sig småätande :)

Mamma åkte till jobbet.. Och JAG satt kvar vid tv:n ett tag till. Kände mig lite stressad och behövde verkligen TUGGA på någonting. Så jag hämtade lite tuggummi. Satt kvar ytterligare..

Och har nu hamnat här.. Redo att gå och lägga mig. Krypa ner i sängen och titta på lite mer StandUp på youtube.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...