Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

Hur ska jag BÖRJA beskriva den här dagen? Och hur ska jag MINNAS allting?

Huvudet är segt. Jag är trött och hängig... Och har egentligen ingen större lust att tänka efter..

... Men jag ska ändå rabbla kort och gott, en liten sammanfattning över min dag. Så att jag åtminstone har en framtida HINT om hur just den 4 september år 2014 såg ut :)

Jag vaknade... Eller vi kanske ska börja med när jag SOMNADE. För att även IDAG, hade jag väldigt svårt att somna... Ja ni får läsa "igår"... Eller nej. Det är nog rätt. Det blir idag. Jag somnade nämligen efter tre imorse, idag också.

Först låg jag och bara som vanligt funderade över livet. Vred och vände mig. Ältade kanske framtiden... Eller rullade nutiden, på insidan av mitt pannben...

Och DET var väl lugnt. Visst. Jobbigt att ligga vaken och inte kunna sova. Men inte värre än så.. Vad jag minns.

Men så slog det mig som en blixt från ovan. Ett bekymmer. En oro. Ångest. Lite smått uppgivenhet..

... Hmm. Jag vet inte om jag orkar gå in på det. Men det hade iallafall att göra med mina chanser till att kunna få denna lägenheten som jag sökt, om jag nu skulle hamna först i kön. Jag kom på det faktum att jag går på aktivitetsersättning. Att jag har rätt till bostadstillägg. Men att DE kanske inte är insatta i det(!)... och att jag har en gammal anmärkning hos kronofogden.. Som iochförsig ska försvinna snart! Men som ändå kan förstöra. Då den var på en HYRA!

Men den var gammal, och hade sina orsaker. Så kanske.. Men det var bara inte rätt tillfälle att "explodera" på DET, när jag skulle behöva sova!

Jag klev upp igen, vid ettiden, och satte mig vid datorn. Kollade hyresbolagets hemsida. Och sökte information. Lugnade mig i vetskapen om att man(vad jag fattade) får chansen att prata med dem innan, om man hamnat först i kön.

Mådde fortfarande halvt dåligt av att inte kunna sova. Ångest klämmandes mot hjärtat... Depp. Uppgivenhet... Ja.

Så jag tassade ner i källaren och hämtade en av mina mellanmålsbars. Och åt den.. För att sedan somna. Ja, efter lite dagbok och sådär.

Vaknade tidigt imorse. Klockan var väl runt halv sju. Men försökte sedan vila mig fram till att klockan skulle bli halv nio. Då var det dags att kliva upp. För att vid tio i, var det dags för mig att gå till bussen.

.. Mötte mamma på nedervåningen. Sa hejdå. Varpå jag fick frågan, lite sådär påhoppigt, om frukosten. Men det hanns inte med, helt enkelt. Inte idag. Då hade jag behövt kliva upp ÄNNU tidigare(!)...

Traskade iväg i det härliga, friska vädret. Stod och väntade i tio minuter, på bussen..

Och när jag väl klev på, fick jag åka gratis. Då schauffören hade för bråttom för att ta reda på HUR jag hade tänkt betala, innan han sa varsågod. Kortläsaren för busskort var nämligen ur funktion... Men jag skulle ju betala med bankkort.

Jaja. Inte mig emot ;)

Väl i stan, gick jag och satte mig vid forsen. I solen. Det var varmt och det brände mot hårbotten. Härligt. Men jag bestämde mig för att jag inte orkade sitta stilla där i värmen.

Gick upp och satte mig utanför personligt ombud, i skuggan, istället..

Obehag, obehag, obehag. Jag kände mig väldigt spänd. Och min svarta sköld, kom väl till pass. Ja, den fungerar så otroligt bra. När jag inte vet vart jag ska titta. När jag knappt vågar visa mig eller synas. Ja, då föreställer jag mig den där skölden. Och jag "försvinner".. Fungerar inte optimalt. Men det underlättar =)

Anledningen till obehaget...

Jag är inte HELT säker! Men jag VET att jag tyckte att det var obehagligt att bli sedd. Kanske med tanke på vart jag SATT... Eller för att jag helt enkelt bara råkade känna mig övervakad... För att jag skulle till att TRÄFFA någon(?)...

Ja, ni märker ju. Jag är inte så säker.

Men så kom personligt ombud. Vi gick direkt in till aktivitetshuset. Mötte upp den här snubben som vi skulle träffa. Och satte oss sedan i ett rum och pratade. Ja, de iallafall. Ja satt mest stel och stirrade ut genom fönstret. Önskade att det skulle ta slut. Ja, det kän... Ja, vet egentligen inte VARFÖR det känns så obehagligt med just det där stället. Eller har det att göra med människorna? Situationen? Har det bara att göra med att jag inte tycker om att känna mig "i centrum"?

Men trevliga och varma människor iallafall. Omtänksamma... Ja, och så var det ju trots allt en STOR trygghet att personligt ombud var där! Även om jag egentligen inte är JÄTTETRYGG med henne HELLER, ännu.

Efter mötet, pratade vi lite till, inne på hennes rum. Bokade ny tid till aktivitetshuset på tisdag om två veckor, och sådär.

Som vanligt så drogs jag med i ett samtal som fick mig att ramla en liten sväng tillbaka in på det förflutna. På en väg som alltid får mig att minnas. Att börja fundera, och älta vad som tidigare hänt..

Ja, men det var ändå inte så jobbigt. Inte egentligen. Jag minns jag tänkte att jag inte vill träffa folk igen. Att jag bara vill dra mig undan och slippa alla... Men vet inte hur mycket det hade med det förflutna att göra. Där jag gick på min väg i solen och inte ville åka hem..

Jo. Efter mötet, ville jag ju såklart fortsätta njuta av det fina vädret. Och jag var så TRÖTT på att vara hemma. Kände inte för att NÅGONSIN lämna stan igen! Inte för att åka hem. Och det som störde mig och som fick mig att planera att GÅ hem, på tom mage och allt. Var att jag inte ville ta en senare buss. Då jag riskerade att få åka med något av syskonen hem. Och jag ville INTE ha sällskap!

Men lite dagboksskrivande senare. Och jag tog bussen hem. Dock utan syskon :)

Jag tänkte egentligen inte äta någon lunch. Men tog mig ändå en korv med bröd och kaffe, på macken. Kan ju inte börja bråka med maten nu. Även om det känns lite lockande..

Väl hemma. Ja, jag får nog rabbla nu. För att inlägget är REDAN för långt!

Det blev datorhäng direkt. Kollade upp det gamla vanliga. Och spelade lite BubbleShooter.

Läste min egen blogg, för att kolla tillbaka lite...

Vattnade mina växter. Och åt sedan lite middag. Ugnspannkaka.

Mer dator. Vad jag minns. Mest sittandes och bara vänta. Göra ingenting...

Ner till tv:n istället. Och blev sedan sittandes tills jag kom upp hit för att blogga.

Lusten att äta någonting. Och en inre vägran att faktisk GÖRA det, har funnits här, på kvällen. Ett glas kolsyrat vatten, fick jag dock i mig. Men äta ville jag inte göra. Då det var fel tid för det.. Eller så har jag bara ramlat ner i någonting igen.. På grund av???

Men god natt iallafall. OJ, vad detta blev långt.

God natt med er <3

Jag känner att nu är det dags att blogga och skriva om dagen som varit. Så att jag kan göra slut på den här dagen sedan.

... Jag börjar med natten som var. Men det känns krångligt. Minnet, ni vet.

Jag vet iallafall att jag låg vaken väldigt länge innan jag somnade. Och eftersom att jag är jag, var nog svaret att jag funderade. Funderade, funderade... och funderade. Snurrande tankar. Eller ältande funderingar. Jag vet inte vilket. Och egentligen är ju inte heller det vesäntligt(stavning)..

Huvudsaken i denna lilla text, var iallafall att jag låg vaken. Vred och vände mig. Kände mig spänd... och ja, HUNGRIG, tror jag. Jag vet inte vad som har hänt. Men antingen så har min mage börjat reagera väldigt spänt. Eller så blir jag faktiskt hungrig väldigt fort just nu.

Jag vet inte. Men efter mycket funderande och en del dagboksskrivande, utan att kunna koppla av, tillät jag ändå mig själv att kliva upp och ta en banan. För sömnens skull... Det skulle ju inte skada mer än till den grad att jag kände att jag tappade kontrollen och därför fick svårt att fortsättningsvis äta, från och med idag. "Men den dagen. Den sorgen" liksom..

Åt min banan. Och la mig sedan ner för att slappna av igen. Kände att jag måste skriva av mig känslorna efter denna lilla avvikelsen från det normala... Och gjorde det... Låg och stirrade rakt ut i några minuter... Och vaknade sedan... Ja, tiden minns jag inte.

Åt frukost. Och så upp och lägga mig igen. Somnade om, och sov till elva. För att sedan kliva upp. Vattna blommorna och hoppa in i duschen. Ville ju vara ren och fräsch när jag ska på visning!

... Jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och spelade BubbleShooter. Medans jag väntade på att mamma och pappa skulle komma hem. Så att vi kunde äta lunch.

Stirrade en del på mina växter och lät dem rulla runt i mitt huvud. Japp, dessa tar SUPERstor plats i min skalle, just nu! Vet inte hur. Hur mycket kan det finnas att fundera på, när det gäller växter, liksom(?). Men dessa rullar allt vålter däruppe!

När mamma och pappa kom hem, blev det som sagt lunch. Och jag skar iordning min Mango och åt den till. JÄTTEGOTT =D

Plockade iordning efter lunchen, och gick sedan upp för att packa min lilla bruna ryggsäck... Man vet ju aldrig om man kommer att behöva någonting ur den...

Iväg vi for. Mamma, pappa och jag. Japp, på mitt önskemål, följde även pappa med. Istället för att städa i garaget, eller vad han nu hade tänkt göra!

Lägenheten var superduperfin. Ljus och härlig. Lagom stor. Och bäst av allt... HEL! Japp. Inga hål i väggar. Inget slitage på bänkar eller vitvaror... Allt såg helt nyrenoverat ut. Är väl så det är när det har bott en gammal tant sedan renoveringen 2010 ;)

Jag tackade ja, och hoppas nu på det bästa. När vi var där, var det bara en till på visningen. Men vi var ju bara där i några minuter. Kanske kom det någon efter oss(?)...

Jag står iallafall 4 i kön. Så inte så stor chans. Men den finns!

Vidare till affären. Lite beslutsångest ifall jag skulle köpa blomjord, nya krukor och så vidare... Sprang som en yr höna. Tog upp krukan. La tillbaka den igen. Tog upp blomjorden istället. Funderade. Fick ångest. La ner den igen. Bort till andra sidan hyllan. Titta på krukan igen. Nästan ta upp den. Tillbaka till blomjorden. Hann bara se den. Ångra mig och börja lämna stället. För att sedan backa tillbaka igen. Och bara stirra på hyllan.

Japp. Sressande beslutsångest. Men det slutade med att jag struntade i det hela. Köpte bara natursnöret som jag ska binda upp tomaten med... Som jag hade hållit i under hela denna ångestresan.

Mötte upp mamma och pappa vid kassorna. Och så åkte vi hem..

Efter det, åt jag upp den andra halvan av mangon. Då jag var såå hungrig igen!

Gick upp hit och satte mig på datastolen och bara stirrade. Det kändes som om jag bara satt och väntade. Kunde inte ta mig för att göra NÅGONTING. I timmar i streck, bara satt jag här och stirrade rakt ut. På mina växter. Ut genom fönstret. På datorn. Kollade blocket, mailen och bloggar, då och då. Spelade någon omgång BubbleShooter, bara för att få tiden att gå...

Lät tankarna snurra...

..Men inget annat.

Mådde rätt så dåligt inpå kvällen... Tog med mig dagboken till nedervåningen och satte mig i vardagsrumssoffan. Minns inte NÄR eller hur många GÅNGER jag har skrivit dagbok idag. Men detta kan ha varit ett av tillfällena.

Middag när mamma och pappa kom hem från sitt ärende. Jag var HUNGRIG.

Mamma, pappa och 17åringen pratade jobbigheter... IGEN. Sådana saker som ger mig ångest och får mig att känna mig spänd. Sådana ting som ALLTID gör att jag känner mig pressad och missförstådd. Nästan lite osynlig.. Som gör att jag blir såpass frustrerad att jag nästan SKRIKER i min dagbok!

Ja. Sådana saker som gör att flytten blir ÄNNU mer av ett desperat "måste".

Upp på övervåningen. Lämna disken till mamma och pappa. Desperat skrivning i dagboken. Snabbt in med musiken i örat. Och med snabbt pumpande hjärta, en omgång BubbleShooter.

När allt kändes en GNUTTA bättre. Lugnare. Gick jag ner på nedervåningen och satte mig i soffan. För lite film tillsammans med mamma och pappa. Fortfarande med samma känsla av att inte vara förstådd. Att ingen riktigt KÄNNER mig..

Wallander fick det bli... Och en bulle, för "skit samma"s skull..

Ja, med det sagt, blir det nu god natt.

God natt med er <3

Nu får jag ta och skriva det där inlägget... Jag sitter återigen och pillar sönder hela ansiktet.. Med stressbollen på skrivbordet framför mig..

Jag tar dagen ifrån början. Börjar med natten som var..

Jag hade en sååån skitnatt, rätt ut sagt! Mycket i tankarna, som inte ville försvinna. Det är lite svårt att förklara. Då jag inte får nämna en av de saker som jag hade i huvudet. Men jag fick höra någonting av pappa igår, som KAN ha hänt en liten flicka när vi var små. När hon var hemma hos sin dåvarande bästis... Mer kan jag tyvärr inte säga.. Bara att det var hemskt att höra. Och att det kom som en REN överraskning!

Ja, och så var det pappa.. Han är ju kronisk sjuk. Har blivit levertransplanterad och lider av en kronisk tarmsjukdom..

Jag är ju aldrig orolig SÅ. Då jag har svårt för att känna för andra. Är väl tyvärr lite mer självcentrerad.. Eller något. Vet faktiskt inte.

Men så råkar mamma i sin oro, nämna(säkert på halvskämt) att hon säkert kommer att ligga uppe hela natten och lyssna efter pappas andning..

... Ja, och det fastnade. Jag var egentligen inte särskilt orolig. Men bilden av vad som SKULLE kunnat hända... Ja, den.. Den kunde jag se.

Förutom det, så hade jag även en STARK misslyckandekänsla inombords hela natten! Jag kände mig missnöjd över att ha beskurit min Fikus så mycket igår. Kände att jag hade förstört den. Och jag störde mig på att det skulle ta såå långt tid för den att "bli sig själv igen"...(den är dock fin)..

Jag kunde inte sluta titta på den. Spänd i hela kroppen. Ångesten klämmandes om hjärtat. Ångern i själen... Och den ständigt arbetande hjärnan, åt alla håll och kanter! ...

Jag klev upp några gånger. Började plantera sticklingar. Både i vatten(mest nyfikenhet), och i en liten yoghurthink med jord. Skrev lite dagbok. Satte igång datorn igen, och skrev på min tredje blogg... Sprang fram och tillbaka i smygande steg här på rummet. Fram tills klockan var halv fyra. Då jag skrev av mig lite i punktlisteboken... Och så några minuter... någon timme(?) senare, somnar jag...

... Ja. För att vakna vid halv sex. Gå på toaletten. Sova till nio. Kliva upp och äta frukost. Fixa efter frukosten. Lite halvt sådär. TRÖTT. 

Och upp för att lägga mig och sova en stund till.

Jag vaknar klockan elva... Och som jag har lärt mig vid det här laget, så blir dagen grumlig efter det.

.. Men det har blivit mycket fotografering. Till den grad att jag började må rätt så rejält dåligt av den, där ett tag. Vet inte. Jag KAN ha skrivit av mig om det... Jo, det gjorde jag. På min andra blogg.

Sedan började jag söka kunskap. Som skulle hjälpa mig på vägen. Skrev ner grunderna för att göra allt mindre rörigt i huvudet. Och blev hjälpt DIREKT! Nu förstår jag MYCKET mer! Och jag behöver bara kika i dessa enkla instruktioner(finns under kategorin "faktakort")! .. Och envis som jag var, tog jag för FEMTE gången, fram kameran! Men denna gången, utan några större obekvämligheter =)

Förutom fotografering, har jag suttit lite vid datorn. Kollat på fotona jag tagit. Lagt över på bloggen. Spelat "BubbleShooter".. Ja, man måste ju variera sig :P

Jag har kollat det vanliga. Blocket hundar och katter. Läst lite bloggar... Ja-a...

Nu på kvällen, såg jag på film, med mamma och pappa. Och åt mig illamående på äppelpaj. Japp. Min mage är inte van vid så mycket socker längre. Då jag till lördagen äter ett par godisbitar. Och annars en kaka eller något till fikat. Så det är ju bra. Inget direkt onyttighetsbegär ;D

Och nu blir det sängen. Om nu mitt nervösa pillande tillåter det. Får ju lite ont i ansiktet, vill jag påstå. Orkar bara inte med kletet med Idomin. Annars funkar det jättebra.

God natt med er <3

Hmm. Får se om jag hinner skriva innan datorn laddar ur... Om jag nu ens kan KONCENTRERA mig på det! Jag menar. Nu blev det ju inte som väntat. Jag är stressad, lite smått upprörd... Förvirrad... Ja, jag vet inte vad! Och jag skriver i MÖRKRET!

Men jag ska ändock försöka. Det blir en sådan här liten rabbling om dagen. Så ska jag sova sedan. Den här dagen kunde inte ta slut snabbt nog, känns det som..

Imorse klev jag väl upp runt halv nio tiden. Orkade inte ligga kvar längre än så.
Gick ner på nedervåningen för att äta frukost. Mamma sitter i vardagsrumssoffan, i telefon med pappa. Jag tänker liksom. Ja, men ett god morgon eller hej, kan jag nog sticka in med. Utan att störa.
Så jag tog vardagsrumsvägen till matrummet. Men även fast jag ställde mig i några sekunder och väntade på rätt tillfälle, så gav hon mig inte en enda reaktion. Jag skulle likväl inte kunnat vara där...
Så då struntade jag i det. Och satte mig och åt frukost istället...

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Men det blev inte heller idag, någon vidare vila. Nej jag började fifla med systemkameran igen. Öva, trixa och joxa. Utforska. Undra och ta reda på. Försöka, misslyckas. Försöka, försöka, försöka...

Efter det, blir dagen rätt så grumlig. Jag minns inte riktigt vad jag har gjort. Men det har som vanligt, blivit en del dator. Allt det vanliga. Jag har även försökt redigera typ ett tiotal foton som jag tagit, och lägga in på bloggen. Men fotoprogrammet som jag använder, fungerade inte idag... Typiskt.

Så där sprack den planen.
Det har blivit Bejeweled. Blocket. Mailen. Och Lite bloggar.
Sedan ÄNNU mera systemkamera. Massor av bilder som gör det rörigt i skallen att titta på. Jag blir alldeles degig av att endast kunna tänka på foton. Och ju fler dessa blir, desto tröttare och segare i skallen, blir jag. Det börjar bli jobbigt att hålla reda på allt. Alla foton. Alla inställningar. Vad jag vill och inte vill. Vad jag tycker om. Osv. För at inte TALA om, all ny KUNSKAP!

Så först idag, börjar jag känna igen mig själv. ÄNNU ett intresse som börjar gräva sig lite FÖÖR djupt i min hjärna!

Förutom det, har jag suttit LÄÄÄNGE och pratat med mamma, efter lunchen. Om egentligen allt och ingenting. Jag sa väl inte så mycket själv. Och då och då, blev det lite jobbigt... Till slutet, satt jag även idag, helt tyst och bara väntade på ett tillfälle att avsluta det hela..

Jag har skrivit dagbok, och mått allmänt dåsigt. Rent psykiskt och känslomässigt. Kanske på grund av kameran... Eller hela j*vla situationen!
Gick ner till tv:n när mamma åkte in till pappa på sjukhuset för att KANSKE få hem honom ett tag... och annars iallafall lämna över mediciner.
Jag tänkte nämligen att DET kanske kunde få mig att slappna av. Åt lite kakor... "För att det är ju skit samma".. Och så när jag precis började må lite bättre... blev det STRÖMAVBROTT! Klick, och tv:n dör...

Mamma, 17åringen, hennes kille... och PAPPA kommer hem! Och glädjen stiger några meter! Men ingen ström. Så inget kaffe... Och mörkt blev det fort!
Visst vi hade trevligt. Men mamma var på halvdant humör, och det var svårt att kunna njuta av varken film eller fika. Eller någonting annat varmt att drcka... när ALLT var icke fungerande!

Vi satt hoppackade i vardagsrumssofforna, och bara pratade. Ja, som vanligt, satt jag mest tyst. Skrattade till då och då. Och sa några ord när det kändes rätt.
Pappa var på bra humör och jag var glad att ha honom hemma igen... Men oroliga mamma, var lite neddragande, större delen av kvällen...

Men fika iallafall. Kall äppelpaj med vaniljsås, och någon kaka.
Lite mer soffhäng. Fick veta att de beräknades ha fått igång elen igen, vid 23.59 Vilket fick mig att falla i skratt XD Varför inte 00.00? =P

Försökte hålla mig vaken. Då jag MÅSTE blogga innan jag lägger mig! Och ingen dator. Ingen bloggning. Kom på att jag hade min resedator. Men inget internet. Ingen bloggning. Så nu gör jag en nödlösning! ... Jag skriver i Works Dokument. Och så för jag över detta imorgon ;D

God natt med er <3 Imorgon kanske allt fungerar bättre. En oturens dag, detta.

29/8 - 14 kl. 22.45

Jag ska försöka blogga nu. Trots att bloggningen har kommit att kännas rätt så jobbig nuför tiden. Grejen är väl den att jag inte riktigt VET hur mina dagar har varit. Vad jag egentligen har gjort, eller vad jag känner och tänker efter en dag, nu längre... Det känns bara så rörigt. Och vad jag ska skriva, blir ren oklarhet...

Det är väl någon period. Men som vanligt, ska jag försöka. Jag rabblar dagen från morgon till kväll. Så faller nog allt(det mesta) på plats ;)

Jag vaknade rätt så tidigt imorse. Minns jag reagerade på att det fortfarande är ljust klockan åtta på morgonen. Då jag låg och stirrade ut genom fönstret, på sommarsolen, från min säng.

Låg kvar och drog mig tills klockan var NÄSTAN nio. Längre orkade jag inte. Vilket fick mig att tänka. "Varför ligger jag kvar? Det är ju ingenting som säger att jag MÅSTE ligga till nio om jag inte VILL det".

Så. Jag klev upp till min ensamhet. Mamma åkte in till sjukhuset för sin undersökning, vid halv nio tiden.

Jag åt min frukost. Samma som varje dag. Men till skillnad från igår, kände jag idag inga särskilda förhinder. Visst. Jag funderade och tänkte efter medans jag åt. Konstaterade några gånger under mitt ätande, att det inte borde vara för mycket... och kände efter lite extra, ifall jag var mätt eller kunde äta någon tugga till, under ätandets gång..

Efter frukosten, gick jag direkt upp på rummet för att sova igen. Men denna gången, låg jag mest och stirrade. Vred och vände på mig. Funderade. Och stirrade ut genom fönstret..

Sedan messade jag Bästisen för att se hur det gick för henne. Då jag nyfiket hade kollat våra senaste sms, på mobilen. Ville se hur det gick för henne med praktik eller plugg.

Så vi har haft lite messkontakt idag. Inte särskilt känslomässigt eller så. Lite lätt kallprat bara. Har inte så mycket gemensamt med henne längre..

När jag klev upp vid elvatiden... Ja, nu minns jag ju inte. Men om vi säger såhär.

Jag har suttit lite grann vid datorn idag. Men inte ALLS lika mycket som jag BRUKAR göra. Jag har kollat det vanliga. Såsom blocket, mailen och lite bloggar. Och jag har spelat lite Bejeweled... Men mer om det senare.

Annars spenderade jag iallafall förmiddagen med att öva på att fotografera med systemkameran utomhus. Ja, jag stod och satt på stentrappan på baksidan och experimenterade med kameran för att försöka få den att fokusera rätt, och att få tydliga bilder med rätt färg, skärpa och ljus. Målet var att det skulle bli suddig bakgrund med ett tydligt nära objekt. Respektive skarp bakrund och suddigt nära objekt.

Inte det enklaste. Och SOM jag fick försöka! Och försöka och försöka. Tills jag kanske fick till EN bra bild. Eller ja, en bild som blev rätt. Men jag var fortfarande inte nöjd med själv bilden!

Jag har ju alltid så svårt att släppa saker, tills jag är HELT nöjd. Det gnager liksom inombords och jag måste bara få veta att det går. Att jag kan... Men allra helst, hur man GÖR!

Jag klämde iallafall in en lunch där någonstans. En lunch mixad med fotografering. Då jag inte RIKTIGT kunde slappna av. Och det mixat med lite messande med Bästisen, och även en mess for iväg till Personligt ombud.

Efter det, minns jag inte riktigt..

Hmm. Jag vet att jag satt här vid datorn när mamma kom hem vid ettiden. Vad jag gjorde, minns jag dock inte..

Men om vi hoppar det och går vidare..

När mamma kom hem, satt vi LÄNGE och bara pratade i vardagsrumssoffan, om allt och ingenting. Om saker som i vanliga fall får mig att må dåligt och känna mig frustrerad. Som ofta börjar rätt så bra, men ju längre samtalet går, desto tystare och tröttare blir jag. Ja, jag orkar varken prata eller lystna särskilt länge.

Men det var trevligt och ett bra tidsfördriv att för en gångs skull få sitta ner ensam med mamma och bara prata om oväsentliga(stavning) saker..

Men när mamma bestämde sig för att ringa mormor, tog jag tillfället i akt för en paus. Minns inte heller denna gången, vad jag gjorde. Men vid datorn hamnade jag iallafall.

Ner igen för att ta någonting att äta till middag. Ställde mig och väntade då mamma tycktes prata med Farmor. 17åringen satt i soffan mittemot och såg allmänt upprörd ut... Och jag bara VISSTE att snart skulle det börja pratas jobbigheter. Sådana saker som jag INTE orkar lyssna på! Allra helst inte efter att redan ha suttit och pratat och blivit trött, idag!

Jag bara kände i LUFTEN att snart skulle det börja tjatas om sådana saker som ger mig både ångest, frustration, upprörda känslor, och den starka viljan att fly härifrån och SLIPPA alla människor runt omkring mig!

Så när mamma lagt på... och 17åringen DIREKT börjar prata(!), så avbryter jag dem lite snabbt. Frågar mamma min korta fråga. Får mitt svar. Och smiter därifrån. Jag lägger pannkakorna i mikron, och går upp på mitt rum för att sätta musik i öronen. Och undviker på det sättet, att höra ett ORD.

Sedan åt jag pannkakorna på rummet, fortfarande med musiken i öronen. Bytte till youtube på datorn, och spelade Bejeweled medans jag fortsatte lyssna på musik... Bara för att försäkra mig..

När jag sedan trodde att de var klara med sitt prat, gick jag ner och satte igång tv:n. Och där blev jag sedan sittandes, liggandes, tillsammans med mamma och 17åringen, hela kvällen.

... Mer säger jag inte om det. För att inlägget drar iväg, och kanske har jag redan stört min sovande syster i rummet bredvid, tillräckligt länge. God natt med er <3

Ja, jag skrev ett superduperfrustrerat inlägg på min tredje blogg, också. LÄNGE sedan sist!

Jag har varit kissnödig halva dagen.. Men har jag gått på toa då? ... Nej. Inte alls.

.. Någonting som har hängt med sedan barnsben. Toaletten har alltid funnits högst femton meter bort. Då vi bodde superlitet. Men istället för att ta stegen till toan, har man suttit ner på huk och försökt hålla sig.. Ja, DET gör jag inte nu! Låter det gå så långt att jag måste sitta på huk :P Inte bra att hålla sig... Jag vet..

Men från något ointressant, till någonting annat.

... Vet inte om jag vill prata om det. Nämna det just idag. Har inte särskilt stor lust... Orkar inte fundera. Tänka.. Bry mig... Anstränga mig...

... Så vi går vidare. Kanske dyker det upp ändå, under inläggets gång.

Dagen idag.

Hmmm.. Tråkigt, som vanligt. Jag har typ bara...

Nej, USCH. Vilket skitinlägg detta blir. Jag har liksom ingen lust. Men eftersom att det är en rutinaktivitet att skriva om varje dag, varje kväll, är jag envis nog att göra det idag också.

Mamma åkte iallafall iväg till pappa på sjukhuset, klockan tio imorse. Eller om den var halv tio. Vet inte riktigt.

Men det var iallafall inte aktuellt, vad som var sagt igår. Han blir kvar på sjukhuset i några dagar, och skickas kanske tillbaka till det sjukhus där han blev transplanterad för tre år sedan, om några dagar. Så det var ju lite tråkigt. Nu ska han iallafall få penicillin på dropp i några dagar. Varför han ska vara kvar.

Mamma har iallafall inte kommit hem ännu. Men jag räknar med att hon kommer hem runt nio idag också. Likt igår...

Annars. Min dag har jag spenderat i sängen. Ja, jag har legat halva dagen i sängen. Ytterligare lite tid PÅ sängen... Och resten vid tv:n och datorn. Blocket hundannonser. Kattannonser... Mailen... Lite bloggar... Jag har spelat Bejeweled..

... Och jag har känt mig INTE ALLS redo för en praktikplats! Nu när jag fick ett mail från min handläggare på arbetsförmedlingen, och insåg att det kunde faktiskt bli av snart. "Är jag redo för det vuxna livet och ansvaret återigen?" ... "Klarar jag av att behöva prata med folk, att känna pressen att göra saker och ting på ett bra sätt, efter regler?" ... "Kommer jag att våga ta steget?" ... Japp. Läskigt. Det känns som för mycket på en gång..

Annars har jag suttit vid tv:n och stirrat. Haft lite ångest. Men tror inte att det störde mig så jättemycket. Vad som stör mig, är att inte ha någonting att GÖRA. Ingen MENING i mitt liv.. D-E-S-P-E-R-A-T-I-O-N. Jag VILL ju så mycket. Men GÖR så lite. Drömmer så mycket. Men åstadkommer så lite... Jag är 24. Jag var knappt 20 när drömmarna började blekna..

Men iallafall. Jag har tagit en MASSA foton med systemkameran. Japp. Batteriet dog. Jag testade inställning på inställning. Lärde mig mer. Samtidigt som jag inte fattade eller ens kom ihåg vad jag tryckte på...

Och så har jag försökt få kamerabatteriet att ladda. Men laddaren tog inte emot ström på NÅGOT sätt. Försökte än det ena, än det andra. Men ingen reaktion. Min tillfälliga bärbara dator, all over again...

Men så tog jag fram info om laddaren på internet. För att se om det var någonting jag missade. Och där såg jag någonting om att man kunde använda en nokialaddare till denna. Så jag öppnade min skrivbordslåda och hoppades att jag hade en gammal laddare där... Och jackpot!

Testade. Och den lilla lampan började lysa rött! Problem löst. Nu får vi bara hoppas att batteriet blir laddat också!

Fick ett mess från Xsambon... Okej, här kommer det som jag inte hade ork att prata om... Men jag nämner det kort ;)

Xsambon messade och meddelade att han kanske inte behövde flytta tillbaka till H*vetets stad. Att han kanske kan få en lägenhet fixad till sig, i staden som han jobbar i nu... Och så sa han att jag gärna får flytta hem till honom ändå om jag vill. Jag har ju inte sagt till honom ännu, att jag inte har några planer på att flytta längre..

Men grejen är den... Att jag skulle säkert gärna fortfarande flytta ihop med honom... Och jag bryr mig inte alls om vad A-K säger...

Inte heller vad mina föräldrar tycker... Men något som jag inte kan låta bli att bry mig om... Någonting som jag inte bara kan köra över, är deras känslor. Hur de mår..

Jag såg hur dåligt de båda började må... Hur oroliga och rädda de blev för min skull. När jag berättade att jag ville flytta tillbaka. 35mil ifrån dem. Till staden där helveltet gjorde sig påmint gång på gång... Och jag kan VERKLIGEN inte göra så mot dem!

Men Xsambon sa idag(när jag förklarade mitt tvivel), att han håller en plats till mig ändå. Ifall att jag vill komma tillbaka... Gå vidare kära du. Det är vi båda värda =) Ibland fungerar det bara inte... Om vi inte kan vänta i ett år på varandra. Då alla parter kan känna sig trygga med min flytt ;)

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Jag känner bara att jag vill avsluta dagen här och nu. Så det är vad jag tänker göra...

Oförklarlig ångest. Instängdhet och grumlig hjärna... Nu går jag och lägger mig...

Oj, vad jag måste få någonting att göra om dagarna!

Dagen idag.

Jag klev upp imorse vid niotiden, som jag brukar göra. Märkte att pappa var hemma från jobbet idag. Han hade frossa igen, och mådde väldigt dåligt...

Jag åt iallafall min frukost. Plockade ur  diskmaskinen på ren disk, och packade sedan i den endast avsköljda disken från igår..

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Bäddade ner mig, och halvsov ett tag. Tills klockan... elva, tror jag. Satte igång datorn. Kollade mailen. Och blocket... Ja, jag läste lite bloggar. Som vanligt, bara.

... Spelade Bejeweled för att det är en så himla bra sak att ängna sig åt medans man funderar. Bara klicka på skärmen. Flytta diamanter, och låta tankarna flöda. Rätt så lugnande på sätt och vis.

När det började bli dags för lunch... Vänta lite. Jag måste bara nämna. Jag fick svar från min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Där hon... Ja, hon skrev att det var hon som var min handläggare, och så frågade hon om jag var intresserad av ett möte med en av de två kollegorna som enbart jobbade med att finna praktikplatser... Jag svarade såklart "ja"... Och sedan har jag inte hört något mer från henne.

Men iallafall. När det var dags för lunch, så märkte jag hur jobbigt min pappa verkligen hade det. Han hade ännu inte orkat sig upp ur sängen, och mamma var sådär irriterat orolig mot honom. Sådär så att man får känslan av att hon skäller på honom och är arg. Men att hon egentligen bara är rädd, och orolig för hans tillstånd...

Ja, han hade frossa, hög feber, och han verkade inte riktigt vara med på vad som hände runt omkring honom...

Klockan blev ett. Och när mamma väl lyckades få honom att kliva upp, åkte de direkt in till sjukhuset. Mamma är fortfarande där. Och pappa ligger med antibiotika i dropp. Och kommer hem imorgon. Det var någon infektion som spökade..

Själv hade även jag en rätt så jobbig stund. Önskade nästan att jag hade varit en av dem som gick i skolan idag. Så att jag slapp bevittna denna jobbiga händelse. Jag menar. Jag visste ju inte vad jag skule svara på mammas oro. Visste inte hur jag skulle prata med pappa...

... Så jag undvek helt enkelt att se honom imorse. Blev väldigt tyst och tillbakadragen, och efter min lunch, drog jag mig upp till min dator igen..

Jag blev nog lite rädd och orolig, jag också. Jag har ju verkligen lärt känna pappa nu. Den nya förbättrade pappa. Jag har kommit att börja älska honom som en... Ja, just pappa. Innan har jag aldrig känt någonting alls när andra mår dåligt. Kanske låter hemskt. Men jag har inget svar på varför heller. Har bara trott att jag inte älskar någon, och att det är därför.

... Men idag. Ja, kanske. I händelsens stund iallafall.

Det har blivit mycket dator. Ingen lust till någonting annat idag. Tänkt ta fram systemkameran. Men ingen ork till att tänka. Jag har bara haft en sådan unken känsla inombords. Tjock i skallen. Instängd, och ett tungt tryck om hjärtat hela dagen...

Och mitt svar på det frågetecknet, varför... är att jag inte GÖR någonting om dagarna. Klart att man mår dåligt om man inte gör någonting för att må bra. Klart att inaktiviteten tar ut sin rätt... Jag behöver både FRAMÅT i livet och ett händelserikare liv! STORT BEHOV!!!

Försök till att skriva av mig, och sedan blev det tv:n som sista försök till avkoppling. Åt ALLDELES för mycket mat, och kände mig ÄN mer hjälplös. Då behovet av självkontroll, blir ÄNNU större när jag inte känner mig på topp psykiskt.

Så. Jag går och lägger mig nu. Jag vill avsluta dagen. Inte veta av den mer. Gå på nästa och hoppas på att imorgon är en bättre dag.

God natt med er <3

Det är så vackert utanför mitt fönster nu. Det spöregnar på de fylliga täta träden. Och solen lyser upp dem så där underbart. Ger mig känslan av regnskogen. Lugn.