Nu får jag ta och skriva det där inlägget... Jag sitter återigen och pillar sönder hela ansiktet.. Med stressbollen på skrivbordet framför mig..

Jag tar dagen ifrån början. Börjar med natten som var..

Jag hade en sååån skitnatt, rätt ut sagt! Mycket i tankarna, som inte ville försvinna. Det är lite svårt att förklara. Då jag inte får nämna en av de saker som jag hade i huvudet. Men jag fick höra någonting av pappa igår, som KAN ha hänt en liten flicka när vi var små. När hon var hemma hos sin dåvarande bästis... Mer kan jag tyvärr inte säga.. Bara att det var hemskt att höra. Och att det kom som en REN överraskning!

Ja, och så var det pappa.. Han är ju kronisk sjuk. Har blivit levertransplanterad och lider av en kronisk tarmsjukdom..

Jag är ju aldrig orolig SÅ. Då jag har svårt för att känna för andra. Är väl tyvärr lite mer självcentrerad.. Eller något. Vet faktiskt inte.

Men så råkar mamma i sin oro, nämna(säkert på halvskämt) att hon säkert kommer att ligga uppe hela natten och lyssna efter pappas andning..

... Ja, och det fastnade. Jag var egentligen inte särskilt orolig. Men bilden av vad som SKULLE kunnat hända... Ja, den.. Den kunde jag se.

Förutom det, så hade jag även en STARK misslyckandekänsla inombords hela natten! Jag kände mig missnöjd över att ha beskurit min Fikus så mycket igår. Kände att jag hade förstört den. Och jag störde mig på att det skulle ta såå långt tid för den att "bli sig själv igen"...(den är dock fin)..

Jag kunde inte sluta titta på den. Spänd i hela kroppen. Ångesten klämmandes om hjärtat. Ångern i själen... Och den ständigt arbetande hjärnan, åt alla håll och kanter! ...

Jag klev upp några gånger. Började plantera sticklingar. Både i vatten(mest nyfikenhet), och i en liten yoghurthink med jord. Skrev lite dagbok. Satte igång datorn igen, och skrev på min tredje blogg... Sprang fram och tillbaka i smygande steg här på rummet. Fram tills klockan var halv fyra. Då jag skrev av mig lite i punktlisteboken... Och så några minuter... någon timme(?) senare, somnar jag...

... Ja. För att vakna vid halv sex. Gå på toaletten. Sova till nio. Kliva upp och äta frukost. Fixa efter frukosten. Lite halvt sådär. TRÖTT. 

Och upp för att lägga mig och sova en stund till.

Jag vaknar klockan elva... Och som jag har lärt mig vid det här laget, så blir dagen grumlig efter det.

.. Men det har blivit mycket fotografering. Till den grad att jag började må rätt så rejält dåligt av den, där ett tag. Vet inte. Jag KAN ha skrivit av mig om det... Jo, det gjorde jag. På min andra blogg.

Sedan började jag söka kunskap. Som skulle hjälpa mig på vägen. Skrev ner grunderna för att göra allt mindre rörigt i huvudet. Och blev hjälpt DIREKT! Nu förstår jag MYCKET mer! Och jag behöver bara kika i dessa enkla instruktioner(finns under kategorin "faktakort")! .. Och envis som jag var, tog jag för FEMTE gången, fram kameran! Men denna gången, utan några större obekvämligheter =)

Förutom fotografering, har jag suttit lite vid datorn. Kollat på fotona jag tagit. Lagt över på bloggen. Spelat "BubbleShooter".. Ja, man måste ju variera sig :P

Jag har kollat det vanliga. Blocket hundar och katter. Läst lite bloggar... Ja-a...

Nu på kvällen, såg jag på film, med mamma och pappa. Och åt mig illamående på äppelpaj. Japp. Min mage är inte van vid så mycket socker längre. Då jag till lördagen äter ett par godisbitar. Och annars en kaka eller något till fikat. Så det är ju bra. Inget direkt onyttighetsbegär ;D

Och nu blir det sängen. Om nu mitt nervösa pillande tillåter det. Får ju lite ont i ansiktet, vill jag påstå. Orkar bara inte med kletet med Idomin. Annars funkar det jättebra.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...