Jag känner mig stressad och pressad. Lite smått nervös och missnöjd...

Jag har precis bakat... Kan det ha hetat knäckkakor? Eller kanske kolakakor? ...

Ja, jag fick iallafall för mig att baka någonting. Ville egentligen göra en äppelpaj. Men vi hade inte så mycket äpplen hemma. Så det fick bli någonting annat. Jag var ju inte heller säker på vilket recept jag skulle använda till äppelpajen. Då mina föräldrars åsikt betyder väldigt mycket för mig. Och de är inte hemma. Varav jag bakar..

Men det blev iallafall dessa platta kakor med havregryn och sirap.

Det gick bra att baka dem. Och jag tog det lugnt och med ro. Alla blev olika stora... Men det var ingenting som jag brydde mig om. Men sedan när de skulle ut ur ugnen, kom osäkerheten. Inte till en början. Utan först när jag märkte hur ljusa och mjuka de var. De höll precis ihop till kakor, och kanterna var de enda med färg.

De stelnade till lite grann när de svalnade. Men vissa var fortfarande, och förblev, rätt så mjuka. De var feta så att man blev helt fet om fingrarna när man tog i dem... Så jag torkade av varenda en med lite papper...

Ja, jag vet inte. Jag känner mig nervös och illa till mods. Hade det inte varit för att vi är fler i familjen, hade jag nog inte brytt mig. Men nu är jag orolig över de andras åsikter. Jag vet ju inte hur dessa kakor SKA vara. Kanske är rätt. Men känner mig ändå.. Ja, lite illa till mods..

Men upp med hakan. Det är ju sött och onyttigt iallafall. Det slinker alltid ner. Än sen om de är lite oklara =)

Nu över till dagen.

Ja, jag minns inte riktigt. Så jag tar det inte från morgon till kväll. Utan rabblar bara istället.

Idag har jag räknat kalorier på kalorier på kalorier. Och det är såå intressant och kul! Och jag tror att jag ÄNTLIGEN har hittat ett sätt som gör att jag kan acceptera att äta varje dag ;) Ett sätt som gör att jag inte ångrar varje gång jag har ätit, och blir missnöjd för att jag ätit för mycket... För mycket, för mycket... För mycket.

Jag har städat nedervåningen. Lovade mamma. Så jag började så fort som 13åringen stack till stan för att träffa två kompsar.

Dammsög och torkade golven. Höll på i ungefär en och en halv timme. Sedan kom 13åringen hem igen. Tydligen kunde inte en av tjejerna som han skulle träffa. Så deras "dejt" blev inställd. Men så precis när han kommit innanför dörren, kunde hon helt plötsligt. Och de tjatade på honom tills han gick med på att ta nästa buss tillbaka till stan.

Så vid fyratiden blev jag ensam hemma igen :)

Jag såg på lite tv... Sprang fram och tillbaka mellan datorn och tv:n. Skrev anteckningar, och vägde näringskälla på näringskälla.

Ja-a. Sedan bestämde jag mig för att se på en film. Fick bli en till med Jim Carrey. "Liar Liar". En väldigt bra film som faller mig i smaken. Dunderroliga Jim Carrey. Och supersöta lilla sonen. Gud vad ögonen rann vissa scener =( ...

Ja. Sedan fick jag för mig att baka, som sagt. Höll väl på i ett par timmar kanske. Och nu har jag ingen ro till att sova, på grund av den jobbiga ängsliga känslan inombords. Så jag går ner och sätter mig(eller lägger mig) vid tv:n en stund.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...