.. Ja-a.. Vad ska man säga om dagen idag då?

Det har nog varit en rätt så bra dag. Jag har "levt med" att allt inte ÄR okej. Och inte brytt mig om alla dessa faktum om vart jag står i livet och hur lite allt fungerar. Levt med vetskapen om att jag antagligen aldrig kommer att ta mig framåt.. Men ändå varit på bra humör och känt mig lugn, i stort sätt hela dagen..

Jag har helt enkelt bara tagit en paus från alla pressade tankar och all missnöjdhet... Och accepterat situationen..

Positivt eller ej... Det vet jag inte. För att jag blir så frustrerad när jag märker att jag slutar bry mig... Slutar "reagera"..

Men.

Ja. Jag vaknade imorse, efter en lång natt, vid halv nio - tiden..

Läste ett mess från personligt ombud. Ett svar på mitt gårdagens frustrerade "hjälplöshetsmeddelande" ...

Läste det. La ifrån mig mobilen. Låg och "kved" en stund. Och skickade sedan ett svar tillbaka.

Jag skrev kort och gott, att jag går själv på läkarmötet på tisdag... Och tackade för hjälpen.

... Jo, jag orkar helt enkelt inte hålla på. Jag måste börja ta tag i saker själv. Börja ta ansvar och kontroll över mitt eget liv... Det tycks ju vara den enda vägen. Så jag får FÅ det att fungera!

... Det är ju ändå bara, in på vårdcentralen. Anmäla sig i receptionen, och betala. Vänta på läkaren. Säga att man tappar hår och vill ha ett blodprov för att se så att man inte lider brist på någonting. Och sedan få blodprovet taget och gå hem.

Inte värre än så. Och så ska jag ju ändå själv på möte imorgon också. Jag får lära mig, helt enkelt.. Och allt gick ju bra FÖRE personligt ombud. Så varför skulle det inte göra det nu?

Dock hade matlusten helt försvunnit. Bortblåst.

Så istället för att kliva upp och äta frukost, låg jag kvar och sov några timmar till.

Klockan tolv, tvingade jag upp mig själv för lunch.

Åt en underdel av rågkusen. Och drack en kopp kaffe, gjord på mjölk. Och sedan direkt upp hit för att sitta vid datorn.

Jag kollade nog det vanliga. Läste lite bloggar. Kollade blocket. Kontrollerade min köplats på lägenheten... Och spelade flera omgångar Colour Chain..

Sedan ramlade jag in på att göra om min bakgrund här på bloggen. Jag ville ha en som mer beskrev mina tankar och känslor. Min situation. Livet just nu..

Började fundera och fundera. Kolla bland mina bilder. Och fundera över texter. Den skulle ju förbli svart. Det visste jag ju redan..

Gjorde en bakgrund. Men blev inte nöjd. Gjorde en till. Blev halvnöjd.. Då kom jag på att ta några delar från den andra jag gjorde, och så börja om från början, med dessa delar som...

... Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Men när jag hade kommit fram till en idé som jag gillade, så behövde jag ju trixa med storleken. Så att bakgrunden inte bara skulle passa MIN dataskärm.. Och DET tog sin tid!

Jag blev jättenöjd, iallafall.

Klockan blev strax innan fyra, när jag var helt klar.

Då var det ner för en liten fika tillsammans med mamma och pappa. Då middagen skulle väntas med tills 17åringen kom hem från skolan..

Jag var rätt så inne i mig själv. Lite sådär ångesttyngd. Men inte så att det tog över helt.

Messade lite grann med Xsambon. Om hur det går med allt. Om hur segt det är. Och hur alla tycks motarbeta oss..

Och efter fikat ringde jag honom. Och vi pratade en bra stund..

Det kommer små korta stunder. Som attacker. Orsakade av någonting man hör. Något som man diskuterar. En känsla av tyngd i själen. Man pressas under golvet. Vet inte vad man ska säga. Hur man ska känna...

.. Och så börjar man leta efter anledningen...

Ja, det hände idag. Helt plötsligt när vi satt där i telefon och pratade, kom vi in på ett känsligt ämne... och lusten att prata, försvann med känslan av lugn och (halvt) frid...

Strax därefter, la vi på luren(fortfarande på bra humör). Och jag gick ner för att äta. Tacos.

... Sedan blev det dator igen...

Mer Colour Chain... Kollade kanske allt en gång till...

... Och nu när jag kommer ihåg det! Jag testade att beställa hem dessa schampon och balsam idag. Det som skulle vara väldigt bra vid hårbottensproblem. Som jag råkar ha.

Men fastnade vid min okunskap. Jag fattade inte hur man gjorde för att aktivera det där saken på bankkortet, som gör att man kan handla med det via internet... Då jag inte förstod vad en "hälsningsfras" var... Hälsning till vem, liksom :P

Men hörde efter med mamma och pappa, och gör ett nytt försök imorgon.

Ner till tv:n. Sitta där och messa med Xsambon, tills det var dags för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.

... Jag fick för mig att jag skulle försöka åka till Xsambon, så att vi kan prata tillsammans, med A-K, nästnästa vecka. Jag vet ine riktigt när det fungerar. Men det måste ju bli någonstans emellan lägenhetsvisningar, eventuellt kontraktskrivande, och praktikmöten, med mera

.. Så. Jag måste iallafall vänta in mail om visning. Vilket jag borde få. Då jag ligger på tredje plats i kön, och man inte längre kan ansöka om den.

... Ja. Nu blir det sängen för mig. God natt med er <3

.. Okej. Jag ska se om jag kan komma ihåg dagen idag..

Serier igår natt. Small Wonder. Svårt att sova. Ligga vaken och stirra. Vrida och vända på sig.

... Bli lite frustrerad av att vara trött utan sömn...

Men vaknade sedan, imorse runt... Ja, rätt så tidigt. Men jag klev inte upp förrän strax innan åtta.

.. Åt lite frukost, och gick sedan upp hit och bäddade ner mig igen. I en ISKALL säng. Rent ut sagt! Eller rätt ut sagt. Vilket man nu säger.

... Jag frös iallafall som en jag vet inte vad. Och det tog lång tid innan jag "vågade" sträcka ut benen i den kalla sängen..

Kudden var by the way obehaglig hela natten. Ja, båda två. Knöliga och helt fel. Antingen så hamnade huvudet lutat med näsan ner mot madrassen. Vilket är lika med, svårt att andas. Eller så blev det tvärt om. Vilket gjorde att jag inte fick rätt stöd för huvudet...

Låg iallafall kvar i sängen, fram till klockan tolv. Då jag tvingade mig upp för lunch. Åt en lunchmacka. Blev dock inte mätt. Då jag bara hade en tunn ljus macka från helgen kvar framme. Och det var inte ens en rågkuse! Vilket annars mättar ganska så mycket bättre.

Efter lunhen, har det inte hänt mycket. Jag har tråkat mig igenom HELA dagen! Spelat BubbleShooter. Kollat mailen. Läst lite bloggar. Slumpat nya bloggar. Spelat mer BubbleShooter. Kollat lägenheter..

Flyttat ändan till sängen. Sett på lite serier. Small Wonder, såklart.

... Tillbaka till datorn igen. Tråkat, tråkat. Tråkat.

.. Spelat ännu mer BubbleShooter... ...

Ja. Jag vet inte om jag har glömt någonting. Men ska iallafall till Vårdcentralen och träffa en läkare, för provtagning, på tisdag nästa vecka. Personligt ombud ringde dem åt mig. Och hon följer även med mig dit. Såå skönt att hon finns! TROTS att det gör mig even more instängd i mig själv när det väl kommer till sociala situationer.

Jag har väntat hela dagen idag, på att Xsambon skulle höra av sig. Han skulle nämligen prata med A-K idag. Om det här med att han och jag funderar på att flytta ihop igen..

Egentligen är det ju bara att göra. Men grejen är den att jag behöver en trygghet. Någon som kommer att vara ett stöd för oss. Så att allt går rätt till denna gången, och inte rakt åt h*lvetet(!)... Som tidigare gånger!

... Och så känner jag att jag behöver hennes medhåll, för att våga svika mina föräldrar. Och för föräldrarnas skull. Så att de kan känna sig trygga med att jag flyttar 35 mil bort igen. Då är det även bra om DE vet att jag har någon där, som rycker in om det skulle hända något! Om faran åter skulle vara framme.

Väntade och väntade.

... Men ingen Xsambo.

Inte heller någon A-K som skriver och babblar på om hur osmart det vore att flytta dit. Hur jag istället borde stanna nära mina föräldrar och öppna ögonen för den hjälp som finns att få. Här där jag bor nu.. Återberätta för mig, alla de gånger som jag har frustrerat klankt ner på H*vetets stad. Påminna mig om allt det jobbiga som fanns där. Och hur jag har sagt gång på gång, att jag inte längre har några känslor för Xsambon. Hur frustrerad och irriterad. Hur SÅRAD och ensam jag har känt mig med honom..

Ja. Det låter negativt. Men han är min varmaste trygghet. Och min själsfrände i grunden...

När klockan blev... Ja, efter fem. Skrev jag till Xsambon. Och en gång till..

Sedan hörde han äntligen av sig. Han hade mailat A-K. Men inte ännu fått svar. Så vi ska ge henne några dagar. Så hör han av sig igen annars.

.. Jag skulle ju kunna prata med någon annan, för stöd. Då jag har försökt med A-K några gånger tidigare. Men hon är den enda tryggheten(förutom Xsambon) som jag HAR i H*vetets stad... Och det vore ju bra om det var någon just där. Eftersom att det är dit som jag funderar på att flytta.

Nu till kvällen. Tv. Fika. Och film. Tillsammans med mamma och pappa. Delvis 14åringen.

.. Under filmens gång, satt jag och funderade lite grann. Och jag kom fram till att, från och med nu, är jag frisk. Det är ju klart att jag är!

Jag menar. Jag tråkar hela dagarna och jag har inget liv. Men jag kan VÄLJA att ha det! Jag kan VÄLJA att vara frisk! Det är bara att kämpa som F*N, och öppna ögonen för det liv som man har omkring sig.

..För att jag är vid liv. Men jag har valt att inte leva. Jag tittar. Men jag har valt att inte se...

Jag går genom livet med svarta ögonlappar... Ignorerar allt vad livet har att ge. Och önskar hårt att det ska slänga sig över mig. Och servera mig med sig själv.

Jaja. Summan av kardemumman. Nu är jag FRISK. Punkt slut. Öppna ögonen nu, kära D. Åk till H*vetets stad och lev livet. Eller börja ta del av livet här. Utanför din dörr...

God natt med er <3

Nu blir det snabb bloggning, innan jag går och sover.

Idag har varit en lugn dag, rent känslomässigt och psykiskt. Jag kan inte påstå att jag har mått dåligt, i princip alls. Vilket är skönt.

Dagen har gått relativt fort. Och mig vetligt, just nu, har jag inte heller så mycket att berätta idag. Inget gnäll. Inget att säga :P

Jag ska iallafall försöka återberätta min dag. Även om det blir svårt. Då jag inte så mycket minns.

Serie på mobilen igår. Några avsnitt innan jag somnade.

Vaknade imorse vid kvart över nio, och klev upp för att äta frukost..

Och här sprack det lite grann. Men mig vetligt, som jag kommer ihåg just nu, var detta också det enda dåliga som hänt inombords idag.

Jag kom ner på nedervåningen. Började plocka fram en liten färgad plastskål, som varje morgon.. 17åringen och mamma, höll på att ställa iordning borden och stolarna i matrummet igen, efter gårdagens familjemiddag.. Och...

Ja, de ställde fel stol på fel plats. Enligt mig iallafall. Då...

Vi har gula och svarta(fult, jag vet :P) plaststolar runt matbordet. Och dessa ska då egentligen stå varannan, men har stått fel... Ja, sedan jag vet inte HUR länge tillbaka!

... Jag brukar ha svart stol. Men om det skulle bli rätt idag, så fick jag helt plötsligt en GUL stol! Vilket nyvakna jag, inte riktigt kunde acceptera just då. Jag kunde inte bestämma mig för ifall jag skulle sitta på fel stol, på rätt plats... Eller på rätt stol, på FEL plats.

Det är ju inte en sådan big deal.. EGENTLIGEN. Men det var väl just det att det kom så plötsligt. Jag ville ha det som VARJE morgon. Larvigt nog.. (Satt dock på gul stol till både lunchen och middagen, utan problem) ..

Jag ställde mig då vid bordet, EMELLAN de två stolarna. Fel plats och rätt stol. Fel stol och rätt plats.

Hällde upp min yoghurt. Och musli. Mindre än vanligt. Då känslan inomords gjorde mig... 

Ja. Jag vet inte.

Kunde sedan inte sätta mig, utan tog med mig skålen upp på mitt rum istället. Satt en stund(kanske två minuter) med den i handen... Och ställde den sedan, med ett hastigt ryck, på fönsterbrädan... Matlusten var borta.

Bestämde mig sedan för att slänga bort frukosten istället. Där kunde den ju inte stå och bli gammal. 

Ner med den i toaletten. Ja, det var ju bara en decilliter frukost. Så inga problem att spola ner..

... Och sedan in på rummet igen, för lite dator medans jag väntade på att pappa skulle vara redo för att bära upp sakerna från källaren.

Spela BubbleShooter... Och kollade säkert det gamla vanliga. Fortfarande 2:a på kön om lägenheten.

... Och nu när jag kommer ihåg det, passar jag på att nämna att jag har letat julklappar idag. Hittat en väldigt intressant sida på nätet, där jag åtminstone hittade EN eventuell julklapp till 20åringen. Som jag blev "hemlig tomte" till.

Började även kolla till 14åringen och mamma och pappa. Men blev osäker. Då jag inte vet vad som ska avgöra vem jag ska köpa en "extra" julklapp till. Vad som avgör ifall någon annan en den som jag är hemlig tomte till, ska få en julklapp av mig... Minstingen i familjen? Föräldrarna?

... Så. Får fundera mer på det.

Pappa kom upp. Och vi bar ut dessa metallhyllor till släpet.

...Upp till datorn igen.. Mer BubbleShooter. Och sedan var det lunch... Eller låg... Jo, det gjorde jag nog. Jag låg och vilade på sängen en stund också, på förmiddagen...

Ja-a.. Vad har jag MER gjort idag?

... Jag MINNS inte riktigt.

.. Jo. Jag tog iallafall en dusch. Och så har jag mailat Personligt Ombud. För att se om hon kan hjälpa mig att få en tid för blodprov på vårdcentralen. För att jag känner bara att mitt hår är såå ohälsosamt. Det är tunt. Nästan som spindelväv, vissa hårstrån. Och det faller som döda flugor... Allra helst när jag duschat! ...

Jag har slumpat lite bloggar.. Och väntat på att veckan ska börja.. Messat lite med Xsambon. Inte mycket. Men ett par tre sms. Och så har jag fikat och sett på film, tillsammans med 14åringen, mamma och pappa. Första filmen. Och så mamma och jag. Andra filmen.

Ja. Så nu blir det natten. God natt med er <3

Okej. Bloggplatsen krånglar.. Iallafall för mig...
Så jag skriver i ett dokument istället. Och lägger in det så fort som jag kommer in.

Idag har varit en dag av stress. Och inombordsligt obehag. Huvudet har känts mer fullproppat och tjockt än på länge. Och hjärtat har känts så tungt och ihopklämt.. Så pressat, att jag nästan gått genom golvet..
Jag har känt mig instängd i mig själv. Och själen har skrikit gällt efter att få komma ut i frihet...

... Och det var ju såklart PRECIS rätt dag för en familjesammankomst! ...

Serier igår natt. Precis som vanligt. Small Wonder, såklart.
.. Låg kvar länge och drog mig i sängen.. innan jag klev upp för att äta frukost.
Åt min frukost. Plockade undan efter mig. Och gick sedan upp och la mig igen.. Med en GNUTTA dåligt samvete och värdelöshet... för att jag visste att syskonen med de sina, skulle komma idag. Och det fanns säkert saker att förbereda innan! ...

Men ingen ork. Låg dock PÅ täcket, med kläderna på. Bara ifall ATT de skulle ropa på mig och vilja att jag hjälpte till med någonting.

Satte igång datorn, lagom till lunchen. Vad jag gjorde, minns jag dock inte. Säkert det vanliga. Läsa bloggar. Kolla mailen...
Ja-a. Ojojoj. Undrar vad jag hittar PÅ hela dagarna när jag sitter här framför datorn!

... Men även om det inte blir rätt ordning på dagen nu, så kan jag ju berätta vad jag iallafall MINNS att jag gjort på datorn idag! ... Jag har sökt efter skonsammare schampon. För att det jag har nu. Det ekologiska som jag köpte för några veckor sedan, är det sämsta schampot(för mitt hår) som jag någonsin haft! Har alltid haft problem med mjäll och torr hårbotten, sedan jag var liten... Men detta schampot, både förstärkte det problemet och gav mig ett nytt(!!!)... EXEM.

Så. Jag står inte ut längre. Och började då läsa på lite grann. Vad mjäll berodde på. För att kanske på DET sättet kunna hitta ett schampo som faktiskt skulle fungera. Lyckades då lära mig att om man har torr hårbotten(eller annars också?), bör ph-värdet(schampots) ligga på runt 4,5 och 5,5. För att göra hårbotten i bra balans.
Så. Jag började leta schampon med så lågt ph som möjligt. För att jag kontaterade då, att antagligen innehåller mitt ekologiska schampo ALLDELES för högt ph! Eller så TÅL jag det bara inte!

Men jag hittade ett. Ett som hade fått fem av fem möjliga stjärnor från alla kunder som hade kommenterat och bedömt produkten. Att den hade fungerat bra mot just torr hårbotten, sårskorpor, håravfall... mjäll, och så vidare. Ja, hårbottensproblem, helt enkelt.
... Ska beställa det. Men blev bara osäker på ifall jag bör beställa balsamet av samma märke OCKSÅ. Om jag borde beställa bara schampot... Eller om jag borde beställa bara balsamet..
Så jag skickade iväg en fråga. Vad som är bäst.. Och väntar nu på svar.

Lunch. Och sedan dator en stund.
Syskonen med sambo och flickvän, kom runt två-tretiden.
Ner på nedervåningen. Men ack så osocial jag kände mig. Tyckte INTE att det var en bra dag för folk. Och ju längre tiden gick. Desto mer instängd i mig själv och själsligt tung, blev jag.

Så jag hade inte så mycket social kontakt idag. Jag var med en del. Men höll mig gärna på avstånd. Satt tyst under den mesta delen av tiden. Men skrattade, trots känslor, till några gånger. Och sa några ynka ord under dagens gång.

Middag med familjen. Ja, allihopa. Kräftskiva. Jag åt inte så mycket. Knappt någonting alls. Då jag inte hade någon matlust. Hade lätt kunnat strunta i det helt!
Men skulle jag ändå sitta med, fanns det ingen anledning att inte äta.

Fick snabbt lust att lämna bordet. Men ville samtidigt stanna kvar. Så att jag inte lämnade all disk till mamma och pappa..
"Led" mig igenom det. Och hjälpte till att plocka av. Och passade sedan på att sno åt mig soppåsen med kräftskalen, och ta en promenad till soptunnorna, i den friska luften.

Stannade ute en stund. Och drog in luft. Lugnade ner de värsta känslorna... Bara ställde mig mot ett träd och stirrade... Ville inte gå tillbaka in igen. In bland allt folk och stressen. Höga ljud. Skratt och prat över varandra...

Men in igen.
Satte mig i mitt rum vid datorn, och började blogga lite grann. Men blev snabbt avbruten.
Ner på nedervåningen. För att de skulle förklara någonting för oss. Ja. 21åringen skulle det..
Sitta med en stund. Men några meter ifrån "folkgruppen"..
Och sedan smita upp på övervåningen igen. In på mitt rum.
Sitta en stund till, vid datorn.. Och sedan ner för gófika.

Ja. Jag satt och skrattade tillsammans med dem en stund, och kände mig liiite lättare inombords. Men jag kände mig ändå helt död, och behövde bara vara ifred...
Så. Upp igen. Och lägga mig på sängen och titta på några avsnitt av Small Wonder.
Bli "störd" av 21åringen. Säga hejdå till henne och hennes sambo... Och sedan upp igen, för mer serie.

Resten åkte hem. Och jag trappade ner för att berätta för mamma och pappa, att jag nu ligger på plats 2 av 15 på en av lägenheterna. Så det börjar närma sig en förstaplats! ÄNTLIGEN!!!

Tv och lite PARADIS-choklad, tillsammans med mamma. Gunga fram och tillbaka. Och åt sidan. Och när jag inte längre orkade DET, eller kände mig dum, skaka eller gunga med benen istället..
Ja, jag var nog lite stressad. För att det var svårt att låta bli...
Jag skulle haft en gungstol. Perfekt! ... Eller snurrstol! Jag älskade att snurra runt runt runt på stolarna på sjukhuset!

Ja. Och nu har jag kommit upp hit för att blogga. Men kände mig spänd. Så jag spelade lite BubbleShooter först.

God natt med er <3

Jag är illamående.. Kanske hungrig(?)...

Men jag ska försöka rabbla dagen idag. Även om jag har svårt att minnas vad jag har gjort. Vet att jag har bloggat en hel del. Städat nedervåningen.. Ja, eller dammsugit iallafall. Och jag har pratat med Xsambon i telefon, typ tre timmar sammanlagt. Uppdelat på två gånger.

Ja.

Jag ger det ett försök.

Igår natt, såg jag på ytterligare några avsnitt av Small Wonder. Och låg sedan vaken och bara stirrade en stund...

Vaknade sedan, idag morse runt niotiden... och klev upp vid halv tio(tror jag att den var) för att äta frukost. Trots att jag till en början tvivlade på det. "Jag åt ju såå mycket igår natt"...

Klev iallafall upp och åt min frukost. Och gick sedan som vanligt, upp för att lägga mig igen...

Minns inte om jag sov... eller ens om jag gick och la mig! Men det gjorde jag nog..

Planen var iallafall att jag skulle kliva upp igen vid kvart över elva, för att äta lunch(mellanmål för min del) tillsammans med mamma och pappa. Eftersom att det är fredag idag. Och pappa jobbar tidigare kvällspass.

Tog ett mandarin(eller vilken citrusfrukt det nu kan ha varit)... och kaffe. Även en nybakad kanelbulle gick ner. Som mamma hade bakat tidigare på dagen. Hon har förövrigt bakat en hel del idag. Både småkakor och bullar.

Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Kollade säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade lägenheter.. Ja, och så sökte jag nya bloggar. "Slumpa blogg" här på bloggplatsen.

... Jag har även sökt lite nya bloggar genom Google. Men ingen större framgång...

När klockan blev ett, åt jag iallafall lunch. Där jag fick ta en paus mitti ett personlighetstest som jag höll på att göra.. Ja, jag har fastnat lite för tester just nu. Det är så spännande att se vart man hamnar i skalan, i förhållande till andra... Och vad man passar till för jobb och så vidare..

Jag är nog rätt så beroende av det också, för att jag känner mig så flygande och osäker på vem jag är just nu. Jag befinner mig i en slags identitetskris... som ständigt orsakas av att jag kämpar utan att röra mig. Vill framåt, men inte finner vägar. Och så vidare.

... Men iallafall. Lunch klockan ett. Och sedan upp för att fortsätta. Efter att testet blev klart, var det dags för dammsugning av nedervåningen. Då syskonen med sambos och flickvänner kommer imorgon. Ja, det blir 20åringen och hans flickvän. 21åringen och hennes sambo. Och så blir det 23åringen. Ja, och så vi som bor hemma, såklart. 17åringen. 14åringen. Mamma. Pappa. Och så jag.

Jag ser INTE fram emot det. Fullt hus är ju inte riktigt min grej. För att inte TALA om alla förberedelserna! Hur ska jag veta vad som ska göras? Vad JAG ska göra? Och vad som förväntas att hinnas med? När de är så dåliga på att prata(föräldrarna mina)... Jag är ju inte den som ställer mig framför dem och frågar.

Mer dator, efter dammsugningen. Vad jag minns. Minns dock inte vad jag gjorde...

... Så vi kanske kan låta det vara osagt. Gå vidare.

Ringde iallafall Xsambon och pratade lite. Är HELT säkra på att vi vill flytta ihop igen! Och förutom det, att jag vill bo i H*vetets stad igen! Jag menar. Jag kan SE mitt liv. Min framtid. Där. Men inte här! Jag kan SE möjligheterna och min framgång. Där. Inte här.. Och jag har folk som vill och kan hjälpa mig där... Inte så mycket här.

Efter det. Ut för att hämta posten. Mötte 14åringen på vägen. Och la då på luren. Gick med honom hem. Och läste mitt beslut från kommunen, som hade kommit.

... Middag tillsammans med 14åringen och mamma.. Och sedan(säkert) dator igen.. Minns fortfarande inte vad. Har ju bloggat en hel del, iochförsig.

Kvällsfika och tv tillsammans med mamma, pappa och 14åringen, i ca 15minuter. Krossade känslor och maktlöshet. Känna sig värdelös. Liten och svag. Och upp för att sätta mig vid datorn istället.

Bloggar ett inlägg. Ett frustrerat och krossat sådant. Och ringer sedan Xsambon igen. Behövde prata av mig..

Skrattade så att jag fick ONT i magen. Skämtade och skojade. Ja, larvade mig helt enkelt. Han likaså.

Vilket fick mig att bli ÄNNU säkrare! Det är med HONOM, i H*vetets stad, som jag vill vara! Och jag kan ju inte lyssna till alla andras känslor och intellekt när det gäller mitt liv och mina drömmar! Inte när det gäller något som hjärtat verkligen SKRIKER efter. Och som verkligen KÄNNS såpass RÄTT som detta ändå GÖR...

Pratade lite om ifall jag kanske skulle prata med en kurator eller något. Och bara bolla lite funderingar. Och få lite styrka i att faktiskt TA det här steget mot livet som jag vill ha. TROTS att mina föräldrar och alla jag känner(förutom Xsambon med familj) tycker att det är ett urdumt beslut!

Jag vill ha medhåll från NÅGON. Ett stöd. Och någon att diskutera för-och nackdelar med.. Att diskutera min situation här och där, med...

... Då kanske jag vågar ta steget NÅGONSTANS.. Hur ska jag ANNARS finna styrkan att trotsa mina föräldrar? Vilket jag inte BÖR behöva göra(!). Då jag faktiskt är vuxen. Närmare 25år gammal.

La iallafall på luren, med gott humör...

Började må illa. Eller vara hungrig(?)...

Och nu ska jag se på serier innan jag sover. God natt med er <3

... Nej, jag vill inte ha något stopp i bloggen. Någon lucka. På grund av att jag har ångrat mig... Så jag får helt enkelt blogga idag också..

*Suck*

... Jag sitter här och funderar. Eller jag försöker iallafall. Hjärnan jobbar. Men tankarna känns tröga. Vet inte om jag får fram så mycket mer än en mening... som då istället, går runt, om och om igen.

.. Jag har bara haft en rätt så jobbig kväll... Men jag vill nog inte "prata" om det, när jag tänker efter. Det har handlat om ätandet. Svälten. Om bekymmer och problem hit och dit. Diskussioner med Bästisen, per sms... Äta, äta. Äta. Bara för ätandets skull. Jag ska ju ändå börja svälta *då*...

Men så bestämde jag mig för att åtminstone försöka hålla på matrutinerna FRAM tills jag inte längre klarar av det eller orkar med det. Vilket i och för sig har kommit ur denna munnen, minst TJUGO gånger tidigare! Utan att lyckas upprätthållas.

Men ändå. Jag ska ge det en till chans. MÅSTE hitta rutinerna!

... Jag har även messat med Xsambon idag. Vi har verkligen en önskan, båda två, att flytta ihop igen, och ge vårt liv tillsammans, en ny chans. Men problemet är, att det ligger hos mig. Det är JAG som måste flytta! Det är JAG som måste lämna min familj här, både svikna och oroliga... Det är JAG som kommer att få känna mig korkad och dum(!), för att jag vill ge ett ständigt brakande liv, en typ femte chans!

... Men jag skulle göra det. Utan att tveka. Om jag bara hade haft NÅGON förutom Xsambon, som stöttade mig i det. Och gav mig ynka litet medhåll om att det är en bra idé. Att jag borde ge det en chans om det verkligen är vad jag vill. Vad som känns rätt...

Så. Jag TROR att det slutade med att Xsambon ska försöka prata med A-K och se om hon skulle stötta oss i detta, om vi bestämde oss för att ge det ett försök. För att själv orkar jag inte dra upp det en gång till med henne. Då hennes åsikt står klar. Och låter på PRECIS samma sätt, varje gång som jag nämner det.

Men mina föräldrar vill att jag har ett uppbyggt skyddsnät där, för att de ska känna sig liiite tryggare.. Så åtminstone A-K, vill jag ha på min sida, inför eventuell flytt!

H*vetets stad är det stället som jag känner med hela kroppen, att kan ge mig vad jag behöver. Här tycks ingenting fungera...

Annars. Vad har jag gjort idag?

Jag har PROPPAT i mig ätbart. Redan från igår kväll, och sedan över hela dagen idag.

Jag somnade efter några fler avsnitt av Small Wonder.. Och klev sedan inte upp idag, förrän vid halv tio. Då jag tvingade upp mig själv, för att jag skulle hjälpa pappa att flytta ut saker som ska slängas, från källaren till släpet.

Någon frukost skulle jag inte äta. För att den ansåg jag att jag redan hade proppat i mig(+mycket mer) igår natt!

... Klädde iallafall på mig kläderna, och trappade ner på nedervåningen. Visade mig, och frågade om vi skulle göra någonting idag. Och mer exakt vad det var han ville ha hjälp med. Då jag inte orkade ligga spänd i sängen... och bara undra OM det ska ske... När och VAD som ska ske!

Sedan upp igen, för att vänta på att pappa skulle bli redo.

Dator medans jag väntade. Det gamla vanliga. Såsom. Bloggar. Letade lite nya(om det nu var idag). Spelade BubbleShooter...

Ja, och så har jag sökt lägenheter. Kollat blocket efter lägenheter... Och så har jag läst ett mail från personligt ombud. Hon hade ringt det här hyresbolaget, men skulle ringa dem på Måndag istället. Och ville nu ha lite frågor skickade till sin mail, som jag vill att hon ställer till dem..

Men problem. Problem. Jag HAR inga frågor! Vet inte vad jag själv skulle ha velat veta ifall jag skulle prata med dem SJÄLV, HELLER!

Väntade på pappa. Men han kom sedan upp och sa att vi tar det på Söndag istället. Då det var för mycket småplock kvar i källaren..

Av med kläderna. Och bädda ner mig i sängen igen. Klockan var kvart i elva..

Upp för lunch, klockan halv tolv...

Och sedan. Tråka, tråka. Tråka.

Lite mer BubbleShooter. Mer serie på mobilen... Och sedan bara ligga på sängen och vänta på posten. Hoppades på att beslutet från kommunen, angående aktivitet, skulle komma idag... Men det gjorde det inte. Det är klart. Beslutet alltså. Men tydligen inte redo att skickas(?)...

Bankkortet kom iallafall på posten idag ;D Så nu kan jag säkert känna mig trygg, när bankkortet fungerar när jag ska använda det ;)

Annars.. Vad har jag MER gjort idag?

Orkar ju inte tänka efter. Så jag säger. Tv. Tv. Tv...

Det är nog det som har hänt nu till kvällen. Jag har skrivit dagbok och punktlistebok. Irriterat mig på bläckpennan som bara strular... Och messat med Bästisen, på både gott och ont.. längtat mig till H*vetets stad. Framtiden...

Ja, det var nog det.

God natt med er <3

Lugnare dag idag än igår... Samma känslor. Sådär lite tung i bröstet. Instängd i mig själv. Tjock i skallen..

Men jag har nästan inte tänkt alls. LÅNGT ifrån lika mycket som de senaste dagarna. Vilket har varit skönt. Jag kan stå ut med tunga känslor. Sålänge som jag kan få unna mig själv att slippa ett näst intill exploderande sinne varje dag :)

Hmm. Annars. Just nu sitter jag här och försöker minnas dagen som varit. Vad jag har gjort. Tänkt och känt..

Inte det enklaste, kan jag ju säga! Och att blogga, börjar kännas mer som ett krävande "måste", än ett intresse av ren vilja..

Men det är nog bara tillfälligt. Kanske min variant på bloggtorka =)

Börjar från morgonen.

Efter en natt av serier på mobilen. "Small Wonder" hette den, förresten. Nu när jag kommer ihåg det... Så vaknade jag imorse vid... Ja, kanske niotiden.

Redan från första stund idag, kände jag mig tyst och lite låg. Inte sådär så att jag led världans av det. Men bara så att lusten att kommunicera eller hänga med i vad som händer runt omkring mig, var borta.

Jag åt min frukost. Samma som vanligt. knappt en decilliter naturel lättyoghurt och en halv decilliter musli.. Och ett glas apelsinjuice.

Och sedan gick jag direkt och bäddade ner mig igen.

Sov vidare en stund..

Och klev sedan upp till datorn, och blev sittandes där fram till lunch.

Det blev lunch tillsammans med mamma och pappa. Jag var fortfarande rätt så tyst. Men pratade ändå lite grann.

Sedan fick jag frågan om jag ville följa med mamma på ärenden i stan. Vilket jag blev väldigt osäker på. Jag hade ingen större lust. Och inte heller någon direkt ro till att lämna hemmet..

Men samtidigt ville jag göra det för hennes skull. Hon ville väl ha sällskap.  Och att storhandla själv... Nej, det kändes som om jag ville göra den LILLA saken för henne.

Så efter lite mer datorhäng. Mest BubbleShooter. Ja. Lite bloggläsning. Kolla lägenheter.. Ja, det gamla vanliga, helt enkelt.. Åkte vi iallafall iväg till stan.

Jag tog med mig min lilla bruna ryggsäck. Med bankkortet i. Då jag funderade på att själv köpa någonting när vi ändå var iväg till affären.. Men när vi väl kom dit, kände jag ingen ro till att kolla på varor. Inga tillfällen till att "ta reda på" vad jag ville ha.

... Och det var ju iockförsig bra. Eftersom att jag bara "knarkar upp" alltihop på en gång när jag mår som sämst, om jag skulle köpa något som helst ätbart. Vilket jag vill undvika.

På bilresan, ville ju sociala mamma, prata en hel del. Vilket är någonting som vi är HELT olika på. Särskilt en för mig osocial dag, som denna. Men jag svarade kortfattat och nickade. Det verkade räcka bra. Och så blir det tyst en minut emellanåt. Tills hon hittar på något annat ämne som kanske skulle fungera bättre att prata om :P

Men mamma är van. Pappa är likadan. Sitter eller går hellre i sin egen värld, än att prata, prata, prata.

Det blev iallafall en MASSA handlat!

Och väl hemma, var det bara att plocka upp alla varorna ur IKEAkassarna som vi använder som... Ja, att bära hem matvarorna i. Och in i skåpen med dem.

Sedan blev det mer dator. Nu kände jag av lite jobbiga tankar igen. Men inte ALLS i samma utsträckning eller intensitet som igår! Det var MYCKET lugnare. Men det är ju klart att dessa tunga känslor som man går och bär på, lurar fram lite tankar då och då. Och tvärt om.

Så. Jag skrev ett litet exempel på schema över mitt liv. Vilket första steget kunde vara. Och så vidare. Men jag känner mig fortfarande lika vilsen. Tyvärr.

Skickade iväg ett mail till min kontakt på kommunen. Där jag frågade hur lång tid en sådan här utredning om aktivitet, kunde ta. För att jag är ju som tidigare uttjatat, väldigt otålig och stressad. Men att iallafall veta UNGEFÄR när saker kan börja hända, lugnar ju de värsta känslorna lite grann ;)

Efter en middag under tystnad(från min sida), plockade jag iordning efter middagen. Och satte mig sedan och spelade lite mer BubbleShooter..

Och när jag sedan tröttnade, tog jag med mig dagboken, punktlisteboken, den svarta tuschpennan och bläckpennan, som jag alltid gör, och gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma..

Och där blev jag sedan sittandes tills nu. Då jag skriver mitt sista inlägg innan jag lägger mig i sängen och tittar på några fler avsnitt av Small Wonder...

God natt med er <3

... Det kanske inte blir något riktigt inlägg idag. Något inlägg där jag beskriver hela min dag. Alla tankar som jag rullat. Alla känslor som jag burit..

För att jag finner inga ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Och att blogga, känns lite smått meningslöst. Men att inte blogga, vågar jag inte. Eftersom att jag VET att jag kommer att ångra mig! Och jag vill inte ha någon lucka i bloggen!

Men skit samma.

Jag rabblar dagen. Det blir väl något liknande ett inlägg iallafall.

Jag vaknade imorse efter att ha sett på några fler avsnitt av den där serien, på mobilen.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Japp, det där med att inte gå och lägga sig igen efter frukosten... Ja, det krävs nog mer av livet i övrigt, för att jag ska känna att det är viktigt.

Jag minns inte ifall jag sov efter frukosten. Men jag TROR det. Kan även tänka mig att jag såg på lite fler serier efter det.. Men minnet är svart. Och hela dagen är typ utsuddad.

Lunch. Diskussion med mamma och pappa. Lite datorhäng. Bubbleshooter. Läsa bloggar. Mail från försäkringskassan. Och även svar från personligt ombud... OCH beslut på posten! Angående bidrag till gymkort.

Jag har känt mig väldigt tung idag. Tjock i huvudet. Pressad under jord. Psykiskt svårt att andas. Uppgiven och seg i huvudet. Förvirrad.

Jag har försökt att se. Men vägarna har varit dimmiga. Grumliga. Utsuddade... Borta. Det har bara känts som om jag har befunnit mig i ett litet litet rum. Ett mörkt rum. Tät eller knapp på luft. Svårt att andas. Ett rum vars väggar, sakta pressar sig närmre och närmre mig. Hjälplös och handfallen, kryper jag ihop i ett hörn...

... Det GÅR att ta sig ut. Men jag KAN inte.

Ringde Xsambon, för att få prata av mig lite. Det är BARA HONOM jag behöver just nu. Jag behöver tillbaka dit. Men det som stoppar mig, är mina föräldrar. De stoppar mig inte fysiskt. Men emotionellt. För att jag VET hur dåligt de kommer att må. Hur rädda de kommer att vara... Hur besvikna de kommer att bli... Och hur dum och korkad jag kommer att känna mig!

För att, ett faktum ÄR ju... Allt gick åt helvete gång på gång. På gång. I H*vetets stad. Jag klarade mig inte själv. Och jag tillät ingen att hjälpa mig...

Och mina föräldrars oro, blev besvarad gång på gång... Utan att ha någon möjlighet att hjälpa sin dotter... som bodde 35mil bort.

Jag och Xsambon pratade iallafall en stund. Närmare en och en halv timme. Om allt och ingenting. Mest tjatade jag av mig om hur gärna jag ville dit. Om hur lite jag visste hur jag skulle bära mig åt för att komma vidare i livet. Hur hjälplös jag kände mig utan svar. Utan att veta vilket håll jag skulle ta det första steget... Utan att veta om det NÅGONSIN kommer att ske!

Mer dator. Sedan middag.

Och efter det, ännu mer dator, kan jag tro... Eller kanske inte. Det blev nog lite mer serie på mobilen.

Sedan svarade jag även på Personligt ombuds mail. Hade inte tänkt göra det. Då det oftast känns bättre att bara ignorera allt...

Jag vill ju slita mig loss. Det går ju inte så bra, kan jag säga. Men jag känner mig bara så handfallen. Som en stor och blöt pöl på golvet.. Krälar. Men kan inte samla ihop mig själv till en helhet...

Ja. Sedan blev det lite tv, tillsammans med mamma. Rulltårtbit och en kopp varm kakaomjölk. 14åringen kom hem.

Proppade i mig lite kakor. Ett äpple... Ja. Ville proppa tills jag inte kunde få i någonting mer. Bara för att döva mina hjälplösa känslor. Men nej. Är det NÅGONTING som jag KAN kontrollera och göra för mig själv just nu, så ska jag GÖRA det!

Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

Blev visst ett helt inlägg ändå.