Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 17 november 2015 19:19

... Jag tror att jag tar och kvällsbloggar NU istället. Då det känns lite onödigt att skriva av mig i textsamlingen när jag ÄNDÅ snart ska skriva mitt kvällsinlägg..

 

.. Ja, för att på NÅGOT sätt har jag nu kommit tillbaka till mina RIKTIGA inlägg igen. Vilket känns skönt. Ordning och reda =)

 

Igår natt...

Ja. Först satt jag ju och sökte... Sökte, sökte och SÖKTE... efter rätt julklapp till min HemligaPerson...

Vägde fram och tillbaka. Oroade mig. Ältade och hade mig...

Gick från webbsida till webbsida... Och tillbaka till webbsida IGEN. Säkert tjugo gånger om..!

 

Jag var såå orolig att välja "fel"... Att han skulle bli missnöjd...

Att det sätt som JAG hade resonerat på, var en SJÄLVKLARHET för ALLA andra i julaftonssoffan, att det var HELT VRIDET... Att jag borde ha tänkt SÅ istället...

Och att jag sedan SITTER där... Och inser att det som jag tidigare tänkt men inte VALDE, såklart var det som jag skulle ha VALT... "Det är ju en ren SJÄLVKLARHET!"...

 

... Japp. Perfektionisthjärnan...

Osäkerheten...

.. Rädslan att SVIKA...

 

... Men jag lyckades till slut TA ett beslut. Beställa hem. Betala... Och tillåta mig själv ta en lättnadens suck...

... Ja, för en STUND...

 

För att strax därefter, satte funderingarna igång igen...

Jag slungades mellan att ACCEPTERA mitt val... och vara helt OKEJ med det. LUGN...

.. Och att få hjärtklappning... Blod som forsade extra snabbt genom huvudet... Sådär så man nästan kan svimma...

Kalla och varma kårar som attackerande rusade genom min kropp. Som stötar, fast mer tungt än hårt...

 

Beroende på hur mina funderingar gick, och ifall jag för sekunden, kände att valet jag gjorde var RÄTT eller FEL... Slungades jag mellan dessa känslor...

Och ja. Jag kan ju SÄGA... att jag helst varken ville SOMNA eller VAKNA igen, just då...

 

... Jag somnade bort från mina funderingar och ältanden. Från dessa hopp mellan känslor... Kroppsliga likt som emotionella och tankemässiga...

Och VAKNADE sedan på morgonen, till samma ångest och funderingar...

Jag KUNDE bara inte acceptera mitt val..! "För att det KÄNDES inte RÄTT!"...

 

... Så. Innan det skulle vara försent, STRESSAR jag igång datorn, under frustration över att "den är såå SEG att få IGÅNG..!"...

Och så skickar jag iväg ett mail till webbutiken där jag igår hade beställt och betalat denna julklapp...

Men först kollade jag lite grann på diverse info... "INNAN jag riskerade att ÅTER göra ett misstag..!" "För att DETTA var nog sista chansen att få till det RÄTT!"...

 

... Sedan var det bara att vänta...

Vänta på svar...

 

... Jag gick och bäddade ner mig i sängen igen...

Kunde SÅKLART inte sova. TROTS att jag somnade efter fyratiden på morgonen...

.. Men jag vilade.

 

... Och efter bara några MINUTER, hade jag fått svar ifrån butiken...

Han ändrade i min order direkt...

OCH vilken lättnad!

 

... Men det var ju inte heller NU, helt bekymmerfritt...

Jag började oroa mig för om jag skrev RÄTT info i meddelandet. Eller om det nu skulle bli fel IGEN!

... Och det gick inte heller att kolla UPP. Då MITT mail inte visades i konversationen...

 

Men TROTS det, var jag rätt så lättad över att ha ändrat i ordern... "Detta var nog MYCKET bättre"...

 

... Jag fortsatte ju såklart fundera...

Fortfarande när jag satt på bussen in till STAN idag vid ettiden, funderade jag och ältade. FORTFARANDE fick jag dessa känslosvallningar av stress och nervositet. Kalla och varma blodforsningar... Och lite lätt hjärtklappning. Beroende på vad jag för stunden tänkte om det hela...

 

... Men tillbaka lite grann nu.

Det blev iallafall lunch vid vanlig tid...

Eller ja. Jag STRESSADE igång med den. Då jag kände mig TVUNGEN att åka in till stan idag. "Behövde ju HANDLA!"...

 

Och även om jag egentligen varken ORKADE eller hade lust... Så var det någonting som jag behövde GÖRA, "för att inte svika mig själv"... Och riskera att det kraschar... Att JAG kraschar!

 

Men det kändes ju samtidigt onödigt. Och lite smått motstridigt. Då jag inte känner att jag kan få IHOP ätandet ÄNDÅ...

"Jag har gett upp om att laga mat. Om att försöka komma på VAD jag ska äta. Och att sedan orka TILLAGA maten..!"..

... Och jag har därmed gett upp om att försöka HANDLA mat! .. Vilket gör att det känns FEL att handla någonting till de ENKLARE målen OCKSÅ!

 

Men jag gick iallafall iväg till bussen...

Tog MED mig min stora väska på hjul... Och under spjutande ångest över HemligaTomtenJulklappen... Och samtida tvivel om ifall jag ens skulle TA mig hela vägen till affären idag... åkte jag iväg till stan...

 

Jag TOG mig till affären...

Jag HANDLADE det jag skulle ha och lite till...

Och funderade sedan, hela dagen efter det, på saker som jag hade köpt. Rätt och fel...

Hur jag skulle FÖRVARA dessa... Och i vilket UTFÖRANDE varorna egentligen var BÄST att köpa...

 

Jag menar. Frysta frukter och sådant, har jag läst att behåller mer av sin näring än vad färska som förvaras ett tag, gör...

Torkade frukter och sådant, FÖRLORAR ju såklart mycket näring...

 

Och sedan så var det sötat eller naturellt... Då tänker jag nötter eller torkad frukt...

 

... Och så var det ju PRISET, också...

Vad ska man prioritera när det gäller billigt eller näringsrikt... Och hur ska jag kunna VETA allt? Hålla KOLL på allt?

 

... Jag menar.

På vissa ställen eller med vissa varor, kanske till och med det bästa valet är billigare... Och vad gäller annat, tvärtom...

Och på vissa ställen kanske "DET alternativet" finns, men att jag inte vet OM det...

... "Och om det finns någon kunskap som jag inte HAR... Som det såklart GÖR...

Hur ska jag då veta om att jag kan göra ÄNNU BÄTTRE? ... VÄLJA ÄNNU SMARTARE?"...

 

... Och jag bara ältade och ältade... OCH ÄLTADE...

 

När jag kom hem, var det de färska daddlarna, ananasen och vattenmelonen...

Ja och RESTEN av frukten som jag hade köpt(!), som var det största dilemmat...

"Skulle jag FRYSA IN dessa?.. Då jag ÄNDÅ bara använder dem till smoothies..?"... "Och om jag GÖR det.. Hur gör jag då det på BÄSTA sätt, så att inte alla bitar fryser ihop till en stor isklump?"...

"Och dessa daddlar... Skulle jag ha valt TORKADE istället?.. Fast de är väl inte lika närinsrika?.. Och inte lika Smoothie-vänliga?"...

 

... Ja, jag höll på att tappa mig själv...

Men det DÄR kan jag hantera.

Dock så har jag svårt att acceptera att jag fortsätter äta dessa ENKLARE mål, "när jag nu inte längre ens TITTAR åt att få i mig TILLAGAD MAT!"...

 

... Och hela den GREJEN, får mig att känna mig uppgiven...

Jag vill inte LEVA på lättmat. På frukt, bär och nötter. På möjligtvis grönsakssoppa till lunchen...

Jag vill äta NORMALT..! Ja, vad JAG tycker att är normalt, det vill säga.

... Ett TILLAGAT mål till middag.

 

Idag blev det dock två knäckemackor med jordnötssmör och skinkost. Lite naturella nötter. Ett glas juice och en kopp kaffe med grädde i...

DET var min middag...

 

Kändes inte bra. Inte okej...

Men jag accepterade det. Och jag blev mätt... DET är ju iallafall huvudsaken!

... Ska FÖRSÖKA orka göra GRÖT till kvällsmålet. Så får jag i mig någonting HALVT tillagat iallafall ;)

 

... Sedan så messade jag mamma.

Sa att jag funderade på att komma över imorgon eller på fredag... Varför inte TORSDAG... Det VET jag inte. BLEV bara så.

 

Imorgon var hon inte HEMMA hela dagen. Så fredag passar bättre.

Ska bli skönt att PRATA med henne. Prata av sig lite. Och uppdatera om hur saker har gått och vad jag har GJORT sedan vi träffades sist...

Det var LÄNGE sedan!.. Jag MINNS inte riktigt när..

 

...

 

Ja. Där tog det stopp.

Så. God natt med er <3

 

 

Av D - 16 november 2015 21:01

... Jag är så TRÖTT, att jag håller på att somna sittandes.

 

Jag behöver gå och lägga mig...

Men först behöver jag diska...

 

Diskbänken är full med disk...

Det är sådär rörigt, att jag blir stressad, bara av att TITTA på det. Vilket gör att... det inte blir gjort...

Och för varje gång jag äter, blir det ju lite till...

Lite YTTERLIGARE av röran. Av stöket... Av stressen inombords...

 

Och allt blir bara ÄNNU mer meningslöst och tungt att ta TAG i, när jag inte känner att RESTEN funkar...

 

... Jag är inte nöjd med ätandet...

Jag har ingen ork att anstränga mig för att äta någonting tillagat. För att äta det som jag enligt mig SJÄLV, BORDE äta...

 

Och det gör mig missnöjd. Det får mig att känna mig otillräcklig och svag...

Som en svikare mot mig själv...

För att "Jag borde. Jag vill leva så bra jag kan"...

 

Men jag ORKAR inte det.

Jag orkar inte UPPNÅ mina alltför höga krav...

Orkar inte LAGA mat på eftermiddagarna... Orkar inte KOKA gröt till varje kväll...

ANVÄNDA mer disk, så att diskbänken blir stökigare...

 

... Och jag orkar inte KÖPA mat...

Försöka komma FRAM till vad jag ska äta varje dag... Och sedan ta tag i MATLAGNINGEN...

Om så ens ta fram matvarorna ur FRYSEN!

... Orkar inte sätta igång...

 

För att. Egentligen VET jag inte...

Vet inte hur maten ska se ut. Vad det ska bli AV den när jag är klar...

Eller ens om jag är HUNGRIG på det jag TILLAGAR!

Jag har liksom ingen LUST...

 

... Men att känna hur jag hela tiden glider tillbaka...

Att jag inte orkar ta KONTROLL på det sätt som jag ÖNSKAR...

Det gör mig deppig. Tung...

 

För att. Jag vill inte göra det halvdant...

SKA jag göra det...

.. SKA min tanke vara "att satsa"... Att VILJA...

 

... Ja, då ska allt också FUNGERA som jag VILL..!

... För att. Får jag inte i mig RÄTT näring... BRA näring...

Ja, då finns det ingen mening att ta mig IGENOM någonting som jag egentligen inte VILL... Inte ORKAR...

Då kan jag lika gärna STRUNTA i det hela...

 

...

 

Dagen idag...

 

Idag stod "hämta ut paket" och "handla", på schemat...

 

Jag klev upp vid nio. Efter att ha somnat efter...

Ja, men närmare fem någon gång...

 

Åt frukost.

Och gick och la mig igen...

 

Klev sedan upp till HemTillGården...

 

... Efter att ha sett på serien, började jag planera lite för dagens matinköp...

Men jag fann aldrg orken till att åka och handla...

 

... För det första, kändes det jobbigt, bara att ta med sig den stora VÄSKAN till stan...

Och för det andra, kunde jag inte när jag föreställde mig, mig själv gå i affären bland alla varor, känna att jag skulle ORKA hela proceduren...

Att välja vad jag skulla handla. Att PLOCKA varorna...

Att sedan ställa mig i kassan...

BETALA dem...

 

... Nej... Jag ORKADE helt enkelt inte...

Inte idag...

 

... Men jag åkte iväg till stan ändå...

"Busskortet behöver utnyttjas... Annars känner jag mig onödig och dum... Då pengarna kan användas till ANNAT, om jag ÄNDÅ inte ska UTNYTTJA kortet sedan"...

 

... Jag tog bussen vid tjugo över två...

 

Jag TRIVDES inte riktigt med mitt val att INTE handla...

För att på schemat STOD det "handla"... För att jag BEHÖVDE(behöver) handla... "Och jag SKULLE orka...  Om jag bara GJORDE det"...

Och att handla här i byn... Där saker kostar rätt så mycket MER...

Det känns aldrig RÄTT(om anledningen är lättja)... "Då jag KAN handla på större affärer"...

 

... Väl i stan...

Jag var trött. Så jag satt kvar på bussen, ända in till busstation... Och så tog jag en promenad som slutade med att bli en KVART lång.. Som avslutades på busstationen igen...

 

När jag kom tillbaka, stod klockan-tre-bussen på stationen och väntade...

Den buss som alltid är så full av barn och ungdomar...

Den buss som jag ALLTID UNDVIKER..

 

Men jag kikade in i bussen... Och den VERKADE inte så full...

Så jag klev på... "Ingen vits att vänta på nästa"...

 

Men... Nej.

Från och med nu, undviker jag den igen...

Bussen blev mer och mer full...

Barnen och ungdomarna sprang fram och tillbaka mellan sätena... Kunde inte bestämma sig för vart de skulle sitta...

Och JAG... Jag satt och frustrerade mig över att busschauffören TILLÄT det! "Det är ju bälteslag i bussen... Borde de inte åtminstone få en TILLSÄGELSE, när de är BARN?"... En LITEN hint i högtalaren, bara...

 

... Jag gick in en vända på affären, innan jag gick hem...

Skulle köpa mig ett paket bröd, trots allt. Och så hämta ut det där paketet från posten...

 

Klart.

Och hem för att fixa någonting att äta...

Men jag fann ingen ork... Och även IDAG, fick det bli mat ur frysen... Den SISTA av mina matlådor! Så. Från och med IMORGON, MÅSTE jag laga mat igen... "Annars spricker ALLT!"...

 

... Jag har halvsovit framför tv:n...

Och jag har ätit ett kvällsmål med en smörgås och smoothie. Istället för GRÖT och smoothie..! Vilket även DET, satte igång hjärnan!

 

... Jag vill bara att allt ska funka... Funka som JAG vill... Jag vill känna kontroll...

.. Styrka och kontroll...

Och jag vill inte behöva KRIGA med mig själv för att min vilja skiftar...

Jag vill bara kunna ACCEPTERA det. Utan att behöva undra...

Utan att behöva känna mig SVIKEN av mig själv... SVAG.. för att jag känner för en annan SAK än vad jag kanske gjorde "för någon DAG sedan"...

Slippa bli OSÄKER för att jag är rädd att falla ner i skräpträsket... Där LÄTTJA står för mina val..!

 

... Och jag KÄNNER att jag är PÅVÄG dit...

 

Men imorgon måste jag handla...

Hoppas bara att jag ORKAR...

Det känns ju EXTRA tungt, när jag inte känner att jag får kläm på ÄTANDET... Och orken till DET, på det sätt jag vill...

 

Och jag borde diska också...

 

Jag borde(fortfarande) anmäla att mitt fönster läcker in när det regnar...

 

Jag borde beställa hem den sista julklappen, för HemligaTomten...

 

... Och det finns så MYCKET jag borde göra...

*Suck*...

 

...

 

Det är någon ifrån kommunen, som FORTFARANDE går in på min blogg...

Fastän jag har sagt ifrån... För att jag känner att det blir en text skriven ur ett friare sinne, om bloggen är HELT anonym...

 

Men jag är för TRÖTT för att skriva om det nu...

Jag vill bara borsta tänderna och gå och lägga mig...

 

... Men disken...

Utan att diska IKVÄLL, blir det jobbigt med FRUKOST IMORGON...

Och även lunch, middag och kvällsmål...

 

*Suck*...

Tillvaron slipper mig ur händerna...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 15 november 2015 21:39

... Jag BORDE säga att det har gått BRA idag. Att allt gick över förväntan... Och att jag kände kontroll... Kände mig relativt lugn och glad hela tiden...

Och att jag har fått känna mig stolt och stark för en stund...

 

För att. ALLT det STÄMMER...

 

Men jag kan inte SÄGA det...

Jag VILL inte säga det...

 

För att mina känslor just nu, är lite smått ångest efter hjärtklappning...

Jag känner mig trött... Orolig...

Jag känner mig otillräcklig...

Och jag känner mig RÄDD inför kommande känslor och situationer...

 

Och mitt sinne säger mig nu, att jag bara vill fly. Försvinna...

GÖMMA mig...

Att jag inte vill vara MED om ännu en dag under medvetande...

 

För att jag är RÄDD för de känslor jag får när jag tappar kontrollen över situationen... När jag känner mig otillräcklig och liten...

... De känslor som påminner mig om hur jag kände när jag stod med blicken i golvet... Och lät hjärnan pressa sig ner mot marken... Samtidigt som det blev svart framför ögonen... och hjärtat höll på att spricka...

När tårarna försökte banka sig ut.. medans man tog emot all denna mobbning...

 

... Dagen idag handlade såklart inte om mobbning...

... Men att känna sig otillräcklig... Osäker och spänd... Och att gå och OROA sig för den känslan "ifall att".. Fastän den inte ännu har KOMMIT... Eller kanske ens KOMMER att komma..!

 

... Ja, jag vill inte vakna imorgon. För att jag vill inte UTSÄTTA mig själv för att kanske känna mig otillräcklig och liten, igen...

... Vilket antagligen kommer att HÄNDA.. För att. Det hör LIVET till...

 

Men mitt hjärta klarar inte av det. Jag får hjärtklappning... Blir tung i hela kroppen... Och hinner inte TÄNKA i all stress och inre röra...

 

... Dagen idag...

Jag klev upp för frukost, vid niotiden...

Gick sedan och LA mig igen... och låg kvar i sängen, fram till...

.. Jag tror den var elva...

 

Och så gjorde jag mig iordning. Satte mig i vardagsrumssoffan... Men utan ro till att se på tv.

Så att... Jag SATT bara där och stirrade rakt ut. Väntade på att 27åringen skulle messa...

 

När klockan blev... halv ett, kanske. Så klev jag in i deras bil. Blev välkomnad ORDENTLIGT av två skällande hundar. Varav den lilla morrade lite grann...

 

... När vi kom ur bilen, hemma på 27åringens parkering, fick den stora hunden spy klart. Sedan gick vi på en kort promenad.

Jag höll i Golden i kopplet...

Hon var lugn och snäll. Inte alltför dragig... Och jag kände mig både stark och stolt. Med kontroll över en annars väldigt sprallig och stressad hund...

Berömmet och förvåningen hos 27åringen, förstärkte det hela, ÄNNU mer =)

 

In. Och sedan avvinka 27åringen och hennes sambo, som nu skulle åka iväg på teater...

 

Allt gick bra. Den lilla hade lite seperationsångest och gnällde lite grann...

Men annars var det inga som helst problem. De lyssnade bra. Och den stora, som brukar vara svårhanterlig, kunde idag gå lika snabbt från 100-0, som från 0-100...

Och hon var ljudkänslig. Så att ett litet tsch-ljud gjorde att jag fick kontroll DIREKT. Och eftersom att den stora lyssnade så bra, härmade även den lilla, det beteendet.

 

... Det var först när 27åringen kom tillbaka, som hundarna blev såpass stressade att det inte var lönt att ens FÖRSÖKA få dem att lyssna såpass bra som de hade gjort under de sju timmar som vi hade spenderat tillsammans...

 

De blev helvilda. Sprang runt, runt, runt som ena GALNINGAR... Och eftersom att 27åringen var stressad, ansåg jag att det inte var någon idé att försöka lugna ner dem... "För att. DET kräver tålamod och TID... Och TID är någonting som vi INTE har!"...

 

Vi skulle nämligen ut till bilen. Där hennes sambo och hans bror med sambo, satt och väntade. 27åringen och han skulle skjutsa hem oss. Då hans bror OCKSÅ bor här i byn...

 

Denna utgången med hundarna, gick inte ALLS lika bra. Den stora hunden, som JAG även DENNA gången, höll i.. Drog som en jag vet inte VAD, framåt. Det var så att jag FLÖG efter henne!

Och grejen är den, att jag kände mig EXTRA hjälplös och otillräcklig, just för att jag inte hade TID att ta KONTROLLEN över henne. Jag hade inte TID att stanna och lugna ner henne. Eller att visa henne hur hon SKA bete sig när man är ute. Vilket jag ANNARS gör på VARJE promenad!

 

Visst kan jag låta dem SMÅDRA lite. För att koppelträningen. Att få kontroll över en stressad hund i KOPPEL.. DET har jag ALLTID sett som den absolut STÖRSTA utmaningen med hund...

Men jag HAR allt mina regler...

 

... Men jag kände ingen kontoll...

Och en uttröttande dag som gärna fick ta slut. Men som ändå hade fått mig att känna mig stark och stolt, avslutades med att jag kände mig alldeles OTILLRÄCKLIG och liten... Orolig för att behöva upppleva den känslan igen och igen... och IGEN, sedan!

 

... För att. Jag tror att jag har FÖRSTÖRT något, när det SLUTAR sämre än vad det BÖRJADE...

Och jag nu istället känner mig LITEN och svag... Än STOR och stark...

Förstört någonting som jag sedan inte orkar bygga UPP igen...

 

Och jag vill inte uppleva...

Men eftersom att dessa saker nu INGÅR i mitt LIV, VET jag att det kommer att behöva upplevas! ... Igen och igen... Och IGEN!

 

... Det är EN av anledningarna till att jag inte har hund...

Jag VÅGAR inte skaffa(!)... För att jag har så HIMLA nära till osäkerhet och känslan av otillräcklighet...

Jag menar. Dessa hundar är ju inte ens MINA!.. JAG borde liksom inte ens ta ÅT mig av deras beteende och stress..! Utan BARA vara stolt för de gånger som jag TROTS deras osäkerhet och stress.. Deras brist på lydnad, kan få KONTROLL!

 

... Men nej. Jag är perfektionist. Och går NÅGOT fel, är ALLT dåligt...

Och går något bra, är just DEN saken bra.. för en STUND...

 

Det är inte att hunden gör FEL som är det jobbiga...

Det är att JAG inte får kontroll, som stressar upp mig...

 

Men annars.

Jag har suttit vid t:n hela dagen, hos 27åringen. Jag har ätit choklad. Och jag har ätit fryspizza...

Gömt godis för hundarna. Kelat lite grann med hund och katt...

Och längtat lite grann efter att få komma hem till min soffa... Till mitt DJURFRIA hem ;}

 

Jo, det var bra idag. Den STÖRSTA delen av dagen.. Ja, men tills 27åringen kom innanför dörren :P

Men TROTS det. Pressen som jag hela tiden känner i mitt huvud... Och RISKEN som ändå för varje minut, FINNS.. Att jag får hjärtklappning och tappar kontrollen över situationen... Och sedan inte kan ACCEPTERA det.. FASTÄN det är sådant som händer, helt NATURLIGT i LIVET...

Nej, jag är glad om jag får kontroll över mig själv i vardagen...

 

... Jag ÄLSKAR hundar...

Men en dag då och då, räcker gott och VÄL...

Om jag nu känner mig tillräckligt peppad och stark, för att vilja UTSÄTTA mig för dessa känslor av upp - och nedgångar igen.

 

... Fast det hade ju IOCHFÖRSIG, med största sannolikhet varit SUPERENKELT att få full kontroll över den stora hunden, och göra henne lugn och harmonisk... Om situationen hade sett ut som så att JAG hade henne på heltid. För att hon är så HIMLA mottaglig. Hon är supersocial... och reagerar på ljud... Och hon är HIMLA DUKTIG i PERIODER...

 

HON har potential...

Men jag tror att jag känner ÄNNU mer otillräcklighet och motvilja till att utsätta mig själv, när jag är under TIDSPRESS... Jag menar. Jag hinner inte få kontroll på en stressad hund... Om både JAG och hunden är stressade av olika anledningar. IDAG var det en stressad 27åring med familj, som stod ivägen.

 

SNÄLLA D. Var inte så HÅRD mot dig själv...

... Nej, dessa ord hjälpte inte...

Mitt självförtroende har fått sig en liten dust idag...

 

SKA jag få ett harmoniskt förhållande med en hund, måste jag vara stabil och lugn SJÄLV... Och jag måste HA hunden på heltid...

 

Men jag orkar inte...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 november 2015 00:41

... Det här är första gången jag startar upp datorn idag...

Har nämligen inte ALLS känt för att höra det där brummande oväsendet...

 

Jag har bara suttit och legat ihopkrupen i soffan. Sedan jag vaknade och klev upp, vid ett...

 

... Egentligen har jag velat skriva, hela dagen. Då det.. som vanligt, har varit mycket tankar som rört sig.

Jag har pendlat mellan att känna mig otillräcklig och hjälplös... Och att se FRAM emot att få saken gjord...

 

... Och nu... FASTÄN jag har haft ångest för det, varje gång som jag har FUNDERAT...

"Ska jag skriva för HAND istället... Eller ska jag ta fram den lilla bärbara datorn?.. Min resedator..?"...

Men jag KUNDE inte få mig för att göra NÅGOT AV det...

För att... "Pennor tar slut så snabbt... Jobbigt..." Och "Den lilla bärbara är ju till för när jag inte är HEMMA.."...

 

Men nu fick det bli såhär... Jag skriver på den bärbara.

 

Dagens funderingar har iallafall legat på måndagens handling...

"Det BEHÖVER göras!"...

Men samtidigt som jag var och varannan minut, har känt att det ska bli SKÖNT att få handlat. Att få börja äta fyra gånger om dagen igen... Att få äta varierat(ja någorlunda)... Och att VETA vad jag kommer att äta NÄR, hela tiden...

 

... Men så får jag som en kalldusch över mig... Och jag kommer på alla de saker som är så JOBBIGA med att åter ge sig in i detta...

Alla känslor. Allt tvivel... Och de inombordsliga diskussionerna...

Att inte veta... Inte vara SÄKER på VARFÖR jag skulle äta "DET" då, men inte "DET"...

Och om jag köper någonting som jag inte BRUKAR köpa... "Vart ska jag klämma in DET i mina mål?"... Och "Varför NU men inte SEDAN?"...

 

Men även det faktum att allt känns så LUDDIGT just nu. Så att jag inte känner att jag egentligen VET vad jag behöver handla... Jag VET inte hur mina måltider ska se ut. Vad jag ska äta när... Och jag har inte kunnat, hur mycket jag än ÖNSKAT att jag orkade, få ihop alla komponenter och bestämma mig för hur jag ska lägga pusslet...

 

... Annars så är det sista som stör mig, också att det blir MYCKET att handla. RÖRIGT i huvudet... Men OCKSÅ otympligt att få av och på BUSSEN...

Jag menar. Dragvagnen. Varorna väger noll. Som att gå med den tom...

Men att lyfta den på och av BUSSEN... DET känns otympligt...

Ett mindre problem, dock...

 

... Så. Idag har jag pendlat mellan att känna mig ynka framåt. Lite ljus i mörkret... Och att bara vilja ge upp... "Fastän jag VET att det enda rätta är att KLARA det här"...

Jag menar. Jag VILL inte svälta igen...

Och KÖPER jag ingen mer MAT.. Ja, då FORTSÄTTER svälthjärnan att dominera mig. För att. "Kan jag inte ha RUTINER på ätandet, vill jag inte äta alls... Då vill jag inte att NÅGONTING fungerar"...

 

Men livet är stort, hårt och tungt. Och hade jag bara känt att jag hade haft ENERGIN att återigen MISSLYCKAS... Att återigen KÄMPA och TÄNKA. FUNDERA och TVIVLA... DISKUTERA med mig själv... Och sedan FALLA...

Ja, då hade det här inte ALLS känts lika hårt och omöjligt...

 

... Jag har SVÅRT att ta STEGET... Och jag känner mig klämd mellan två väggar...

 

Kuratorn mailade ju mig i torsdags...

Men jag har ingen ANING om hur man pratar med honom... Det kändes bara så FRÄMMANDE och KONSTIGT...

Och eftersom att jag inte haft en enda MENING i huvudet, som säger mig vad jag kan svara på hans mail... Så tror jag inte att det kommer att bli av...

 

Det är bara en sådan främmande situation... Och jag vet inte hur man GÖR...

Andra mailkontakter brukar gå bra... Det är ju SÅ jag har kommunicerat med de trygga kontakter som jag SJÄLV "har funnit"...

Men... nej...

 

Det känns som om jag inte riktigt vet vad som förväntas...

Kanske för att det inte var JAG som tog första kontakten. Initiativet...

Eller så TROR jag helt enkelt inte på det...

Jag vill ha en sambo... DET är trygghet. DET är stöd.

 

Annars.

Jag har BARA suttit vid tv:n idag. Ätit lite makaroner med dressing, två gånger...

Och funderat över hur jag ska lyckas handla på måndag...

 

Egentligen behöver jag duscha... Och FORTFARANDE DISKA! Men det har inte orkats med...

 

God natt med er <3

Av D - 22 oktober 2015 19:07

Det BLEV ingen middag idag..

Eller ja. Jag åt precis ett par smörgåsar och lite smoothie. Och drack ett glas juice. Så nu är jag mätt.

... Annars har jag bara ätit två smörgåsar, lite smoothie och en kopp kaffe med lite grädde i, tidigare idag...

 

Men nog om det.

 

... Jag funderade lite grann på, ifall jag ens skulle SKRIVA något kvällsinlägg idag. Då jag känner mig tung och nere... Och det inte tycks kännas BÄTTRE av att skriva... Snarare tvärtom. ÄN mer rörigt... Och ÄN mer tyngd över både huvud och hjärta...

 

... Att jag har ont i tandköttet runt en tand, gör ju inte saken BÄTTRE..

Igår mådde jag illa och hade ont i huvudet, där till kvällen. Antog att det var ömheten i munnen...

 

Ja-a...

Jag fick några lugna dagar, där ett tag...

Dagar där jag TRODDE att allt kanske hade lugnat NER sig för en stund. Samma problem. Samma bekymmer... Och SAMMA brist på hopp om framtiden...

Men allt kändes så mycket ENKLARE, på något sätt...

Och det var NÄSTAN så att jag för en stund, trodde att det hade vänt nu... Och inte bara för ett TAG... "Kanske skulle det inte BLI någon drastisk känslomässig vändning denna gången?"...

 

Men nu har jag hamnat i en svacka...

Och kanske ÄR det inte så konstigt...

 

.. Först så fick jag ju brev ifrån Försäkringskassan.. för några...

Ja, men kanske ett par-tre månader sedan..

Där hon informerade mig om att det är dags att söka ny aktivitetsersättning om jag inte planerade att börja söka jobb eller arbeta...

 

... Och så får jag en massa mail och mess.. Samtal ifrån arbetsförmedlingen, som undrar om jag fortfarande vill vara inskriven...

 

Jag börjar FUNDERA väldigt mycket. Fram och tillbaka.. Men utan framgång...

"Det FINNS inga vägar för mig... DET går inte... Det, det eller DET går inte"...

 

... Men med tiden, så BLEKNADE allt det där. Och jag slutade TÄNKA på det ALLTFÖR mycket...

Det blev lite lugnare inombords. Och trots faktumet om "min domedag", så kunde jag...

.. Ja, men inte må sämre än vad jag BRUKAR iallafall...

 

... Och så... tas det hela upp igen...

Och det är ju klart. Även om det INTE hade gjort det, så hade jag ju till slut krockat med problemet...

Men det sänkte mig... Omöjligheten... Insikten om att ett beslut måste tas. Jag måste säkra min ekonomi inför nästa år...

 

Och OM det då BARA hade varit det!

Det är ju mitt STÖRSTA problem, såklart. Eftersom att... Hur ÖVERLEVER jag om jag inte får in några pengar? Hur ska jag kunna bo KVAR? Betala RÄKNINGAR?

... Äta?

 

... Det var ju EN sak, i H*vetets Stad. Dumt.. men ändå en helt annan SAK...

Jag hade Xsambon. De månader som jag INTE tog emot några pengar, gjorde ändå HAN det.. Även om vi knappt åt... Och även om vi fick en hel del skulder...

Men man överlevde... Och vi hade någonstans att bo...

TROTS min dåvarande dumhet.

 

Men skulle det återupprepa sig NU.. För att jag inte ÄNNU har tagit tag i mig själv... Inte ÄNNU har hittat någon utväg...

 

... Ja, jag är EGENTLIGEN mest orolig för min familj. Eller, för att känna att jag SVIKER dem... Eller bara är ONÖDIGT DUM inför dem...

"BETYDER inte mitt liv mer för mig, än så?!"...

 

... Ja, men...

Jag har gått in i någon slags bubbla... Och jag vet inte om det beror på brist på vilja... Om det är STYRKAN som sviker...

Eller om den förvirring jag känner, bara gör det väldigt tungt att "promenera framåt" ALLS... Vare sig det blir på RÄTT eller FEL väg...

 

... Men faktum ÄR...

Jag står nu stilla.

... Jag VET vad jag måste, borde och BEHÖVER göra. Vad gäller allt som måste fixas i hemmet.. Eller rent praktiskt, för att få vardagen att fungera igen..

 

Men under missnöje och växande skuldkänslor emot mig själv och mitt liv.. Likaså, min FAMILJ... Fortsätter jag att göra INGENTING.

... Jag orkar inte lyfta ett HANDTAG.

 

Annars.

Dagen idag.

Ingen frukost. Då jag för det första, inte har HANDLAT frukost ännu... Och för det ANDRA, fortfarande har för mycket DISK i hoar och på diskbänk, för att känna att det är VÄRT det...

 

Så jag stannade kvar i sängen. Sov vidare.

... Klev sedan upp vid halv tolv.. när klockan ringde igen...

Såg på HemTillGården, som jag BRUKAR göra...

Och blev sedan kvar framför tv:n. Nerbäddad... I princip resten av dagen...

 

Jag har kommit underfund med att jag inte har lämnat byn på typ två VECKOR!

Jag som brukar behöva åka iväg typ VARJE dag, för att ORKA!

 

... Har inte lämnat LÄGENHETEN på... Sedan i SÖNDAGS, när 27åringen och jag tog en promenad...

Det är FYRA dagar innanför dessa unkna väggar!

... Jag har bara haft för mycket att tänka på... och har varit för TRÖTT för att ens ÖVERVÄGA att gå ut...

 

... Annars har jag skrivit lite i min textsamling, idag...

Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

... Och jag har legat i soffan och sett på tv...

 

Jag fick även en påminnelse.. Eller två stycken, rättare sagt. På de här blanketterna som kommunen ville att jag fyllde i, om det boendestöd och den SYSSELSÄTTNING... som jag inte har!

... Vet inte varför. Men de tycks tro att jag utnyttjar dessa saker, ändå.

 

... Inget jag bryr mig om, i och för sig. Jag slänger bara papperen.

 

... Hmmm. Ja-a...

Jag har försökt övertala mig själv. Övertyga, hit och dit. Försökt komma ÖVERENS med mig själv...

 

... Det var nog allt jag hade för idag.

Så.. God natt med er <3

 

 

Av D - 21 oktober 2015 19:00

... Det kanske är dags att skriva nu.. Innan huvudet exploderar..

Inte för att jag vet om jag HAR så mycket att "göra av med".. Men ändå.

 

Fastän jag går och lägger mig sent... Sådär, efter klockan två på natten. Och att jag har rätt så svårt att SOMNA.. så tror jag att jag SOVER bättre om nätterna nu.

 

... Idag hade jag redan, sedan igår natt när jag inte diskade innan jag la mig.. Och jag inte har min fullständiga frukost hemma.. bestämt mig för att bara sova vidare när klockan ringer vid nio...

 

Så det gjorde jag.

Dock så minns jag att jag vaknade någon gång mitt i natten.

Och även när klockan ringde. Men då låg jag bara kvar.

 

Jag hade fått mail ifrån MinKontaktPåKommunen...

Ingenting som jag går in närmre på...

Men nyvaken som jag var.. kunde jag inte förstå vad det stod... ÄN mindre, egentligen kunna komma fram till... Ja, men "VARFÖR"...

 

Jag sov vidare...

Och klev sedan upp till klockan, när den ringde vid halv tolv.

Jag såg på HemTillGården. Och jag försökte...

 

... Eller, egentligen bara ÄLTADE jag allt som jag egentligen borde göra. Under insikten och vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli gjort...

För att.. jag är SLUT. Och jag ORKAR inte.. Tror inte att jag har den rätta kapaciteten i VILJAN, HELLER...

... Kanske på grund av det faktum att det känns som om allt likt FÖRBASKAT kommer att köra ihop sig, tids nog... Eller för att... det helt enkelt kräver för mycket TANKEMÖDA, bök och ENERGI, att få dessa saker GJORDA.

 

Det är tungt att BÖRJA, helt enkelt.

Och diskningen, som i perioder, inte kräver mycket ALLS för mig... Förutom den här BEKVÄMLIGHETEN som gör att man kanske ändå skjuter på det...

Ja, den orkas nu inte längre med...

 

Jag satt vid tv:n... Ja, men HELA dagen...

... Gick till datorn. Skrev i min textsamling. Skrev ett kort som jag la in här på bloggen...

Och svarade på MinKontaktPåKommunens mail.

 

... Jag gjorde en bakgrundsbild på min dator. En bild av övertalan. Allt, för att försöka slippa så mycket SMÄRTA som möjligt..

Men inte heller DEN, tänker jag avslöja i bloggen, just idag...

 

När klockan började närma sig fyra...

Eller ja. Även INNAN det, låg jag nerbäddad i soffan..

Men vid fyra ungefär.. satte jag på radion på datorn. Bäddade ner mig i soffan... och kollade på den rörliga bilden på tv:n.. Sänkte volymen, så att man bara kunde ANA rösterna i bakgrunden...

 

DET är sådana ting. En sådan atmosfär, som får mig att, när jag redan KÄNNER mig nere.. HAR ångest... När allt redan KÄNNS omöjligt, dystert, rörigt och grått...

Ja, det får mig att känna mig ÄN mer ensam.. Men samtidigt lugn.. Ledsen...

... Som i en annan värld...

Nerbäddad under tjockt täcke... Stirra på en rörlig skärm... Och egentligen inte tänka på NÅGONTING.. Med ett tungt hjärta... Och nästan så att man somnar...

 

Ja, jag brukar bli JÄTTETRÖTT nuför tiden, vid runt fyra-fem på eftermiddagen...

 

Sedan satte jag mig iallafall vid datorn.. Men bara i pauserna av ÄntligenHemma...

Kollade lite överdrag till min soffa. Tänkte inte på att sådant FANNS. Men DET kan ju faktiskt skydda den lite. Så att jag slipper vara så orolig.

 

... Men då ångesten kom. Och jag inte kunde bestämma mig för ifall jag ville HA det.. Eller ifall jag ville ha en vanlig FILT... "Eller var det redan BRA som det ÄR?.. Med filten som jag redan HAR?.. Den lite för LILLA filten.... I kanske LITE fel FÄRG?"..

... Ja-a... Så det får VARA sålänge... Jag har ju såå mycket ANNAT, VIKTIGARE att ta reda på, just nu.

 

... Ja-a... Trot att det inte går BRA på den fronten just nu... Egentligen inte på NÅGON front. Så har jag ätit lite grann.

Tre smörgåsar. En kopp smoothie på mjölk och grädde... Och så en kopp kaffe och en kopp te.. Båda med lite grädde i...

 

Det BLEV ju liksom ingen frukost idag. Lunchen drog jag ut på, lite grann...

Och middagen hoppades över... Eller blev senarelagd... och utbytt mot smörgås och smoothie.

Ja-a. Och det var det...

 

... Jag flyttade, likt som jag gör VARJE dag, över alla aktiviteter till en dag framåt. Det som skulle ha gjorts igår, skulle nu istället göras IDAG... Och det som skulle ha gjorts IDAG... ska nu göras IMORGON...

 

... Men...

Det som jag nu istället skulle göra IDAG, har inte heller IDAG, blivit gjort...

Så jag vet inte...

 

... Bara allt som påverkar FAMILJEN, blir gjort i tid... Så att jag inte SÅRAR eller SVIKER... Så får det väl vara som det är...

Åt skogen med livskvaliteten!

 

Matinköpen påverkar på sikt, min syster. 27åringen. För att jag kan inte bjuda HEM någon, om jag inte HAR eller har HAFT någon MAT hemma, på VECKOR, sedan!

... HemligaTomten, är VÄLDIGT viktig att få avklarad. För att det FUNGERAR inte att jag kommer utan julklapp till MIN person.. när alla andra har med sig till SIN! Då blir DEN stackaren UTAN..

DET funkar INTE! Jätteviktigt, alltså!

 

Så. Jag MÅSTE...

Jo, jag måste...

... Jag måste ta TAG i mig själv...

 

... Disken måste diskas... Inköpslista måste göras... Och handling måste ske...

Sedan måste soppa kokas...

.. Och OJ, vad mycket som måste fixas!

 

.. Det kräver en plan... För att NU, känns det som om jag varken vet UT eller IN.

... Men jag vet inte...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 19 oktober 2015 23:03

Min kost idag, har bestått av...

Tre tallrikar ChokoPops med mjölk. Fyra smörgåsar. En kopp varm kakao... En kopp kaffe... och en banan...

Såå långt ifrån vad jag vill och borde äta EGENTLIGEN...

 

Men som sagt. Från och med imorgon, MÅSTE jag börja äta enligt rutiner igen...

Jag mår såå dåligt av att känna den här röran i huvudet, som blir när.. jag inte gör som jag brukar...

Ordning och reda.

 

Dagen idag.

 

Jag SOV bättre inatt. När jag väl somnade...

Det tycks som om jag är inne i någon varannan-natts-sömn, eller något...

 

Klev INTE upp till klockan, imorse. Då jag inte skulle äta någon frukost...

Skulle inte äta någon FRUKOST, på grund av det stök som innfinner sig i köket. På både köksbord, diskbänk, spis och diskhoar...

Det stök som FORTFARANDE befinner sig där...

 

... Men jag MÅSTE ta hand om det IDAG, innan jag lägger mig...

För att annars riskerar jag att också IMORGON, låta dagen bli pannkaka...

... Och jag ORKAR inte en dag till! Nu är det dags för rutiner. Ordning och reda.

 

Jag klev iallafall upp till klockan som ringer vid halv tolv. För att, DÅ var det dags för HemTillGården på kanal 4. Och DET missar jag inte för allt i VÄRLDEN..

Ja, om jag inte måste eller ska HEMIFRÅN, det vill säga.

 

... Någon gång där efter lunchtid, blev det mitt första mål för dagen. Smörgåsar, ChokoPops, och en kopp varm kakao...

 

Bara tv, tv, tv...

Och sedan, skriva i textsamlingen... En LÅNG text, blev det denna gången..

Fick nämligen...

Eller "nämligen" och "nämligen"...

 

... Jag fick ett mess ifrån Bästisen idag...

Hon undrade om jag "lever"...

Och efter det, fick jag ett mess ifrån 27åringen, som skrev att hon tyckte att vi kunde börja träffas hemma hos mig, REGELBUNDET. Sådär varannan eller vartredje helg. Så att JAG slapp vara ensam för mycket. Och HON kunde komma hemifrån lite...

 

Jag har dock inte svarat på NÅGOT av messen...

Jag har känt mig..

Jag har haft för mycket ångest. Känt mig för pressad. Förvirrad... Och instängd i mig själv...

Vilsen... Och inte riktigt vetat NÅGONTING...

 

Jag har känt mig otillräcklig... och handfallen...

Och jag har inte riktigt vetat åt vilket HÅLL jag ska titta...

 

Jag har tittat mer på tv... och skrivit igen, i min textsamling...

 

Jag har funderat lite inredning... Och kollat lite inspiration på nätet...

Känt mig PRESSAD och STRESSAD inför att göra allt som BEHÖVER göras här i lägenheten.. och i livet det självt.

 

... Och så har jag till sist, strukturerat upp disken och slängt lite skräp, i köket...

Så att nu är det bara det långa arbetet kvar... Att DISKA all denna disk. Så att jag orkar(förhoppningsvis) både ÄTA bra, handla, OCH koka lunch-soppa till veckan, imorgon.

 

... Och så har jag skrivit en ny(sort of) matlista över veckan...

Nu måste jag bara färdigställa EXAKTA maträtter. Så att jag vet om det är någonting jag behöver HANDLA imorgon.. FÖRUTOM saker till frukosten.

 

... Ska skriva på VitaTavlan också, att jag ska svara 27åringen och Bästisen.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 18 oktober 2015 20:59

... Jag är fortfarande för mätt egentligen, för att orka blogga..

Och för trött, efter en knackig sömn...

 

Hmmm..

När kvällsbloggade jag sist?..

Torsdags kväll, va?

 

Så.

I fredags städade jag ju iallafall... Så mycket MER minns jag inte av den dagen...

Jag tog liksom det sista..

En dusch. Disken...

Ja, men det var väl typ det...

 

... Och när klockan blev halv åtta, kom 27åringen...

Vi gick direkt till affären, fem minuter bort, och handlade frukost till morgondagen och något gott till kvällen...

Hade nämligen bara MIN frukost hemma...

Och nu när jag hade besök över en hel helg, märkte jag också hur "fattigt" jag egentligen äter(inte bara till frukosten)..

Jag menar. Jag äter i princip samma saker varje dag. Så jag hade egentligen inte så mycket att välja på, hemma.. När vi nu skulle vara TVÅ stycken...

 

... Det blev prat.. med en film i bakgrunden, hela kvällen...

Men när 27åringen och jag ser på film, skulle vi nog behöva se den minst tio gånger, för att kunna uppfatta filmen alls :P

 

... Hon pratar ju väldigt mycket hela tiden... Och JAG är ju inte helt oskyldig, jag HELLER.. Även om jag då kanske pratar en TIONDEL så mycket som hon... Men jag hade allt mina stunder av hejdlöst babbel, jag också...

 

Lite jobbigt annars, att se på film med henne... Allra helst under de stunder då PRATET emellan oss inte är så AKTIVT...

För att då sitter hon istället där och hela tiden BERÄTTAR vad som kommer att hända NÄR på FILMEN...

Precis som MORMOR gör..

Bara att 27åringen VET... Och mormor mer sitter och GISSAR.. och sedan "Nehe, okej. Men då är det "så"... "Jaha.. Okej..."...

 

Men det var ingen FARA, så... Eftersom att jag hade SETT filmerna förut...

Och det var ju trots allt SÄLLSKAPET som var det viktiga, denna helgen. Tv ser jag så mycket på ändå.

 

... Fredagsnatten SOV jag iallafall bra.

När det kom till att vi skulle gå och lägga oss, trotsade jag min egen ångest och oro.. vad gällde att låta syster ligga i SOFFAN... Och att jag själv skulle sova i sovrummet...

Jag har ju en viss oro över mina möbler... Tror att dessa ska ta skada för minsta lilla...

Så. För kontrollens skull, ville jag egentligen ta soffan...

 

Men som sagt så tog jag inte ens UPP det med henne. Utan jag fick LITA på att ingenting skulle hända av att någon LÅG i min soffa i två nätter...

 

Natten till fredagen, sov jag bara i kanske...

Ja, men i några timmar på morgonen och förmiddagen...

Vilket gjorde att jag istället hade rätt så LÄTT att somna... Eller iallafall att FORTSÄTTA sova sedan, när jag väl hade somnat...

 

... Annat var ju natten som var...

Men tillbaka till det, senare.

 

... När vi vaknade igår, blev det iallafall frukost...

Det blev lite film-eller tv-tittande... Prat, såklart... Och för min del, en hel del toalettbesök...

Men trots mensen som precis dragit igång, blev det inte så jobbigt, tungt och hektiskt... Inte så OROLIGT inombords, som jag TRODDE att det skulle bli.

 

När klockan blev runt lunchtid, tog vi en kort promenad till affären... Vi skulle handla det som vi behövde till middagen som vi skulle laga...

 

Minns inte så mycket mer...

Spralliga syster, och relativt lika spralliga jag, var rätt så stojjiga i vissa ögonblick... Medans vi satt och med halv koncentration, tittade på den film som då ändå måste vara på i bakgrunden... Och knappt bli uppmärksammad... "Man HINNER ju liksom inte, med en syster som min" :P

Inget negativt med det. Den intensiviteten ORKAR man i ett par dagar.

 

Dock så KÄNDES det inte lika JOBBIGT, socialt, denna gången...

Det känns nästan som om jag börjar ta LÄTTARE på sociala situationer.. Iallafall vad gäller 27åringen...

Jag LÄNGTADE inte efter att hon skulle åka hem... Jag blev inte sådär JÄTTETRÖTT...

... Och jag kan ibland komma på mig själv med att se FRAM emot att få träffa henne "igen"...

 

Och så...

Vi satte oss vid datorn en stund, och kollade på lite sängar och inspiration till hur jag kunde göra det konstruktivt och fint i min lilla gästhörna som jag ska ha i vardagsrummet när jag väl kommer så långt...

 

Och så blev klockan... runt sex-sju, kanske...

Och då började vi med maten.. Samtidigt som jag, med min dåliga koncentration, skulle försöka(förgäves) dela den på två. Koncentrationen, alltså...

Jag skulle diska.. Samtidigt som 27åringen fortsatte vara social och PRATA med mig...

Allt gick MYCKET långsammare och ibland var jag bara tvungen att stanna upp helt.. "två saker samtidigt", ni vet :P

 

... Men det KÄNDES däremot som om det gick snabbare. Eftersom att man inte bara stod i sina egna tankar(och ofta ångest) och diskade för sig själv.. Under utmatting och tre-fyra pauser...

 

Det blev middag... Vilken 27åringen hade kryddat och pepprat.. och jag, saltat... vad som kändes som, HUUUR mycket som helst... Men den smakade nästan ingenting sedan, ändå...

 

Det blev en promenad... Eller två. Under dagens gång...

 

Tv, tv.. Tv...

Och prat, prat, prat..

En del bus...

 

Och så blev klockan.. natt...

Och vi gick åt varsitt håll...

 

... NU hade jag svårt att sova.

... Jag somnade inte igår natt.. Natten som var...

Och i vaket tillstånd, är man också MEDVETEN om minsta lilla LJUD man gör... Vilket gjorde att jag knappt vågade röra mig...

Ville inte verka STÖRANDE när 27åringen skulle försöka sova...

 

... Så jag vågade knappt låta MOBILEN lysa, när jag skulle kolla klockan... ÄN mindre, hämta hörlurarna ute i hallen. Så att jag kunde lyssna på radion...

.. Eller stoppa in laddaren i kontaktuttaget, så att inte batteriet skulle dö...

 

Men jag gick ändå och hämtade hörlurarna. Stack in kontakten... Lät mobilen lysa i några sekunder... Och lyssnade på radion...

 

Jag var orolig över att kanske snart behöva gå på toaletten... "Då kanske jag stör..".

Ville undvika det...

 

Låg vaken. Stirrade. Vred och vände på mig... Så TYST jag bara hade ork till att försöka...

Funderade. Tänkte... Stirrade...

 

... Och ja-a...

Jag somnade väl efter fem på morgonen, någon gång... Och vaknade sedan vid halv nio... Väntade in att klockan skulle ringa för "frukost"... Och klev sedan upp...

Då hade jag även varit på toaletten en gång, under natten...

 

Syrran verkade väldigt trött under morgonen. Vilket gjorde mig osäker... Jag visste inte riktigt vad hon tänkte eller kände... Vad hon tyckte om vart jag höll min blick... Om hon ville att jag skulle säga någonting... Eller ifall hon tyckte att det var JOBBIGT att jag "inte kunde vara tyst en stund"... Inte för att jag pratade mycket... Osäkerheten höll mig lite sådär halvt stel i tystnad...

Inväntade att hon SJÄLV skulle visa vad som förväntades.. Börja prata avslappnad och "entusiastiskt"... Eller ja. Vad som.

 

Vi satte oss vid tv:n en stund...

Och sedan, när klockan blev runt lunchtid.. Lite tidigare, kanske.. Gick vi ut på en timmes promenad...

 

... När vi kommer in igen, messar hennes sambo ganska per omgående. "Han kommer och hämtar vid halv två"...

Vilket får oss att börja med lite lunch. "Så att vi hinner äta någonting innan han KOMMER om en timme"...

 

Sedan hjälper jag 27åringen att plocka ihop alla GODSAKER som jag hade köpt när vi var på affären i fredags. Jag ville nämligen inte ha KVAR någonting härhemma. Utan SKULLE jag köpa sådant till vårat kvällsmys, så skulle HON släpa med sig det hem till SIG sedan.. Om det blev något över.

 

... Och jag kände mig väldigt lättad, lugn och nöjd med det.

Jag skulle inte ha något onödigt "skräp" att proppa på, när jag väl fick ångest eller kände mig stressad.. (eller kanske till och med UTTRÅKAD) sedan...

 

... MEN.. så erbjuder 27åringen mig att behålla KAKORNA som hon hade med sig hit.,.. Hennes hembakade kakor.. som var såå goda...

... Och jag KUNDE ju inte säga nej...

 

Alltså. Inte på grund av något sötsug. Inte heller på grund av att jag verkligen ville ha KAKOR... För att... det ville jag inte...

Det är avskräckande i SIG, att ha sådant HEMMA, när jag sitter ensam.. I risk för ångestproppande... Och att då FÖRVARA sådant i lägenheten utan någon som helst BEHOVKÄNNING av onyttigheter...

Nej...

 

... Men DÄREMOT så VET jag hur känslig 27åringen är... Och jag var rädd att hon skulle tro att jag inte ville HA hennes hembakade kakor... Som för DEN delen, var underbart goda... Och någonting som jag SJÄLV aldrig tror mig kunna uppnå...

 

... Så. Jag behöll dem. Tackade och behöll dem..

Resten av godsakerna, packade jag i påsar till henne... Och bjöd på.. som en god gärning till mig SJÄLV.. Mer än till henne...

Men ändå :)

 

... Jag gick MED syrran ut och mötte hennes Sambo... Och direkt hon stängde bildörren och jag vände ryggen till... attackerade ångesten...

Jag förstod ingenting... "Hur FUNGERAR ångest egentligen?"...

 

Jag kanske helt enkelt inte fungerar ensam längre...

Jag kanske BEHÖVER någon vid min sida...

 

Eller så var det bara så att jag nu åter blev ensam med mina tankar... Jag skulle ÅTER in i vardagen... Saker skulle bli viktigare igen... Och pausen ifrån verkligheten, var över...

... OCH... Jag hade kakor hemma... Kakor att proppa... Kakor intill oro över hur länge dessa skulle ligga i skåpet och gnaga mig sönder och samman... I den bemärkelsen att jag hela tiden riskerade att börja proppa.. "Sålänge som de FINNS därinne"...

 

... Jag började iallafall proppa per omgående...

Skrev i textsamlingen... La ut en känslobild här på bloggen... Och skrev igen...

 

Jag målade ett par FLER sådana där bilder som jag eventuellt ska hänga upp som tavlor härhemma...

 

... Och så proppade jag lite till...

 

Jag mådde illa... Jag fick mer och mer ångest...

Och jag fick ont i magen...

Men tvånget gnagde mig alldeles nervös... "Kakorna måste bort. Ätas upp".. Även om det kändes som om jag "skadade" dessa goda kakor, som nu mest TVINGADES ner "för att försvinna ur min åsyn"...

 

... Disken har jag inte orkat diska... Inte sedan middagen igår...

Så jag HAR en del att göra imorgon...

Vilket nog innebär att det inte blir någon handling i stan imorgon. Matinköp...

Och inte heller någon frukost.. Eftersom att diskhoarna är smockfulla. Likaså diskbänk.. Med både disk och skräp...

 

Jag har FÖRSÖKT att vila lite, nu till kvällen. Men har haft VÄLDIGT svårt att koppla av. Dock bättre nu den senaste timmen...

 

Längtat efter att blogga... Och nu ska jag väl snart försöka sova...

Men blir nog lite tv, för säkerhets skull... Så att jag slipper kliva upp igen efter att ha lagt mig.

 

... Ja, just det ja...

Jag känner mig så FÖRVIRRAD... VÄLDIGT förvirrad...

Och under kvällens hetta... och det faktum att saker verkar på vissa håll och kanter, lätta lite grann...

Så har jag nu "tagit bort" en av de saker som hänger i luften och dinglar längre fram...

... Och det kändes VÄLDIGT skönt.

 

... "Jag klarar mig nog själv. Det BORDE jag göra"... "Annars... får jag lösa det"...

Däremot så måste jag svara på arbetsförmedlingens mail snart... Men vad SVARAR man?.. Jag har ju INGEN aning..

Men faktum är.. "Ingen kontakt med psykiatrin.. Ingen aktivitetsersättning".. Så valet borde ju stå ganska klart.

 

... Men då är ju frågan hur jag går vidare..

Men det är en annan dags fråga. För att nu vill jag vila.

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards