... VILL ju skriva ett inlägg nu... Men vet inte riktigt vad jag ska skriva...

Idag, till skillnad från igår, har varit en rätt så tung och seg dag.. Och det hände någonting inom mig. Någonting sprack.. Till det vis att jag nu har ändrat på det trygga sätt som jag ändå hade funnit, vad gällde ätandet... Det sätt som var ALLT utom hälsosamt, men ändå en överlevnad, bättre än många andra...

... Och jag har inte planerat om det till det bättre... Nej, jag överlever fortfarande... Men...

... Ja-a...

Igår natt var en rätt så lång natt.. Då den började med ångest som gjorde så ont i bröstet, att jag bara ville smörja på med bedövningssalva...

Klev då upp igen.. Tog mig ett okokt spaghettistrå, tände det batteridrivna vaxljuset i min "öppna spis" i hallen... Och satte mig i den korgfåtölj som jag aldrig tidigare suttit i...

... Stirrade en stund. Och gick sedan och la mig igen... Ångesten var nästan helt borta... Och jag somnade någon timme därefter.

... Jag vaknade tidigt imorse. Klockan halv sju. Vilket gjorde att jag då klev upp och tog bussen som gick tjugo över åtta härifrån in till stan.

Handlade. Och gick sedan tillbaka till busstationen...

Några minuter senare, kommer 14åringen in genom dörren, till väntsalen. Jag var inte så säker på att det var han först. Då han hade klippt sig och såg så mycket ÄLDRE ut! ... Och det faktum att han tittade på mig men bara gick förbi... Ja, det gjorde mig inte säkrare... Och inte heller på den frågan... "Ville han vara ensam?" ...

Men jag gick fram, bakom hörnet där han stod. Sa hej. Och så stod vi där tillsammans. Ibland prata lite grann.. Och ibland bara helt tysta.

Klev på bussen tillsammans. Då vi skulle åt samma håll... Och då han ville lyssna på musik i bussen, kunde även JAG, efter en stund, slappna av.. Kände mig dock väldigt spänd och obekväm till en början. Då han själv, ibland kan verka lite osäker. Och jag ville inte att han skulle behöva känna att han dissar mig för lite musik.. Och jag ville inte heller att han skulle tro att jag FÖRVÄNTADE mig att han skulle vara social på bussresan.

Nej, jag sitter gärna tyst och dagdrömmer. Ingen fara brorsan ;)

... Väl hemma... Ja, det blev lite dator. Och att äta.

... Minns inte vad jag gjorde på datorn. Men jag läste iallafall lite bloggar. Ja, alla som jag alltid läser. Kollade efter lite nya. Och var inne på blocket för att kolla husdjur(inte för att jag ska köpa)..

... Ja, härefter kom mycket funderingar. Ältanden... Och huvudet blev tungt att bära...

Jag gick och la mig på sängen. Jag somnade en stund... Och sedan, efter andra gången på sängen. Med trasiga sår i ansiktet, som jag idag bara har struntat HELT i att lägga salva på. Då jag "inte orkar bry mig" ...

Jag började fundera på olika justeringar som jag kände att jag behövde göra för att "må bättre" igen... Justeringar som jag vet MED mig att inte är särskilt hälsosamma...

Vilket sa mig direkt, att jag inte klarar av mig själv just nu. Och att jag har en del att reda ut för att orka med... Så att, att vara hundvakt, kändes helt enkelt inte rätt.. "Skulle jag orka?" ... "Skulle jag klara av det?" ... "Och när jag ångrar mig gång på gång, vad...". Nej, jag kunde inte göra så mot hundarna. Och inte mot mig själv eller deras ägare..

Och en annan stor sak som satte kuggar i hjulet... "När jag inte längre orkar handla "mat" ...Vart skulle jag få min energi ifrån? Hur skulle jag överleva?" ..

... Så jag tog bort annonsen som jag la ut igår.. Jag har den kvar, sparad på datorn. Och den får helt enkelt läggas in när jag någon gång har fått ordning på hela den här soppan... För att det bör väl ske.. Eller?

Sedan dess... Ja, jag har stirrat ut genom fönstret. Velat gå ut... Men att det blåste och såg kallt ut... Nej, jag ville inte. Orkade inte..

Såg på lite serier på datorn. Och planerade om... Ja, i den planering som betyder ALLT för mig just nu! Och skrev av mig om dessa tunga känslor kring det hela..

... Nu hoppas jag starkt på att istället finna en trygghet och struktur på en praktikplats.. Och att sedan på NÅGOT sätt, finna vägen fram genom detta buskaget som jag kallar liv.. Fram till vad jag kallar "Det bättre, VÄRDIGA livet".

... Nu blir det sängen. Även om jag borde vänta... Men tråkigt och rastlöst, där... Lika tråkigt och rastlöst, här..

God natt med er <3

... Ja, just det. Höll på att glömma. Jag har plöjt igenom precis ALL disk på både bänk och i diskho idag! Så, den explossionen ligger nu väl(eller ja, inte "väl")-strukturerad i torkställningen istället :) Skönt att ÄNTLIGEN kunna SE diskbänken! ... Och fylla på med nytt skräp och smutsdisk :P

God natt med er <3

Eftersom att jag bara vill att den här dagen ska ta slut(har slut på sätt att aktivera mig själv), så bloggar jag nu och går och lägger mig sedan. Får väl försöka stå ut tills jag somnar.

Och så blir det nog en LÅNG dag i stan imorgon. Då jag inte vet hur jag ska få dagen att gå, om jag ska vänta till tolv innan jag åker.. Nog för att jag behöver både städa och diska. Men ingen motivation till det... Bättre sedan när jag... får ett LIV!

Ja. Men dagen idag. Ungefär iallafall.

Jag klev upp, efter att ha vaknat av klockan, vid kvart i elva imorse... Skulle med bussen in till stan, 45 minuter senare...

Ja. Så. Jag minns inte så mycket. Men jag åkte in iallafall. Handlade det jag skulle ha. Var lite stressad. Då jag skulle med första bussen tillbaka igen. För att slippa vänta i flera timmar på bussen. Vilket inte passade så bra just idag. Då jag är inne i röda veckan...

Väl hemma igen... Ja, jag har ju såklart sprungit en del på toaletten.. Men den har för ovanlighetens skull, varit väldigt lugn och odramatiskt denna gången :)

... Jag har suttit vid datorn. Och ätit det jag köpt. Småkollat lite på serier på webben. Men saknat koncentration och intresse.

... Jag har varit på ett par promenader i solen. Varav jag på EN av dessa, bestämde mig för att ge hundvakteriet en ny chans.. Eller ny chans. Egentligen. Det låter fel att säga så. För att förra gången jag var hundvakt, gick ju allt bara utmärkt. Dock vet jag inte hur det kommer att gå nu när jag är ENSAM om det. Trots att det var jag, och inte Xsambon, som höll i själva hundvakteriet och besatt den största kärleken för hundarna...

... Så det var in igen. Och så börja fila på en bra annons att lägga ut. Gjort.

... Och ja-a.. Nu är det bara att vänta.

Jo. Det här med hundvakteriet. Jag känner bara att jag på något sätt vill få in hundarna i mitt liv igen.. Jag DÖR varje gång jag går ut på promenad, av känslan av saknad. Får ALLTID värsta suget efter att skaffa egen hund igen. En kompis att kunna ta med mig och någon att alltid älska. Att titta på. Att krama och prata med...

Men då jag känner att jag inte är REDO att skaffa hund, och att inte heller LIVET är redo för en hund på heltid just nu, så känns hundvakt som det rätta stället att börja på... Och att passa på, nu sålänge som jag ÄNDÅ inte kommer ut på praktik.

... Ja, kanske FLYR jag lite, och skjuter problemet med praktik framför mig... Men hundar är ju trots allt något jag brinner för. Och kanske öppnar det på något sätt, mina sociala vägar. Och gör mig tryggare i mig själv...

... Det blev en till promenad sedan. Framåt... Ja, om det var sex-eller halvsju-tiden...

En LÅNG promenad. Vilken gjorde mig glad... Ja, jag var nervös och orolig, under promenadens gång. Då vägen var ny.. En lantväg. Och jag visste inte ifall det var en återvändsgränd där längre fram.. Ifall jag skulle vara tvungen att gå tillbaka... Ifall jag skulle hamna på någons tomt... Eller hur LÅNGT jag skulle behöva gå för att ta mig runt eller tillbaka sedan.

... Men jag gick och gick och gick.. Jag trodde ALDRIG vägen skulle ta slut. Men det var en mysig väg. Vacker. Och när jag väl kom ut på en bilväg igen, och jag till slut insåg vart jag var... Ja, då kunde jag inte vara annat än glad.

... Vägen var underbar. Rundan lagom lång. Och jag behövde inte vända och gå tillbaka EN ENDA GÅNG.

... Och ett plus.. Jag kunde nästan RULLA in på min gata, när jag kom ut från lantvägen ;P

... Jag vet inte exakt. Men det kan väl ha tagit mellan en och en och en halv timme kanske... Men tog inte tid. Så jag ska kolla det noggrannare nästa gång.. Tänkte mig att den vägen ska bli min nya promenadrunda, när jag vill kunna gå lite längre.. Till exempel med hund sedan, om det blir något med det ;)

... Och nu till kvällen, har det bara blivit tråk, tråk, tråk... Känner mig rastlös och jag har en orolig, tankspridd känsla i kropp och knopp... Varför jag nu ska bädda ner mig och försöka koppla av.. Blir nog som sagt en LÅNG dag i stan imorgon. Då jag väljer bort den LÅNGA dagen hemma =)

God natt med er <3

Imorgon har jag bestämt mig för att äta pizza. Ville egentligen gå till pizzerian och köpa kebabrulle... Men då det inte känns särskilt tryggt.. När jag inte har någon att gå DIT med... så satsar jag på en fryst pizza från affären istället. Det blir nog också gott :)

För övrigt så har jag väl inte världens bästa stund just nu... Huvudet känns tjockt och alldeles överansträngt av funderingar.. Dessa funderingar som hakar upp min hjärna och gör att jag inte kan sluta tänka. Planera... Och ja.. Fundera...

... Och så har det varit HELA dagen! Ja, ingen lugn stund idag. Kanske blir så när man, för det första är hemma hela dagen, för första gången på länge.. Och för det andra, ändrar sina tankegångar mot vad man har haft som "rutin" i flera dagar nu...

Men jag tar som vanligt dagen ifrån början. Börjar med gårnatten.

Xsambon svarade på mitt mess. Och vi messade några gånger fram och tillbaka.. Sedan "dog han"... och jag satt kvar vid datorn en stund till...

Minns inte så mycket mer..

.. Men sedan så gick jag iallafall och la mig...

Lika orolig natt som vanligt.. Drömde starkt och konstigt. Samtidigt som jag kände mig halvt medvetande hela natten.

... Vaknade tidigt imorse. Flera gånger om... Försökte som vanligt, sova vidare.. Men inte såpass trött som jag behövde vara.. Somnade dock om en stund, till slut...

Psykiatrin ringde vid elva.. Ja, prick elva, tror jag... Med hemligt nummer!

... Jag blev så stressad och frustrerad, bara jag SÅG det. För att jag var INTE beredd på att svara på psykiatrins samtal.. Men jag kunde inte heller ignorera samtalet. Då jag även väntar samtal någon dag framöver(förhoppningsvis) från butiken som jag gjorde en kundbeställning på ett par lampor hos, för några veckor sedan.

... Så. Jag svarade.

Först var det dålig mottagning. Trodde jag. Men det visade sig att hennes telefon brukade krångla.. Så de första meningarna missade jag.. Men TROR att hon sa att hon ville ha svar på några frågor till en enkät(eller blankett).. Men inte säker. Antagligen någonting de gör innan man ska börja träffa dem.

... Och.. så första frågan. "Vad är det du behöver hjälp med?" ... Och, ja... Jag kan ju säga.. Att redan DÄR, sprack det. Det var över.. "Nej, jag vet inte. Jag orkar inte", blev mitt första svar.. Och när hon försöker komma vidare.. "Nej, jag vet inte. Jag orkar inte.. Vi struntar i det istället"...

Och ju mer hon pratade... Ja, det hjälpte inte så mycket...

Och lättnaden när vi äntligen la på...

Det första jag gjorde efter samtalet, med stressen och lite lätt frustration, blandat med en viss lättnad... JA, jag gick in på datorn och gjorde ett kort till bloggen. Och mailade min Jobbcoach. "Nu har de ringt och det blir ingenting."

... Vilket för mig till en av dagens största funderingar...

"Hör gärna av dig när de har kontaktat dig" ... Ja, HON vill gärna att JAG hör av mig och uppdaterar om vad som händer.. Men hon kan inte inse att även JAG vill att HON hör av sig? ... Och så hör man AV sig.. Man uppdaterar henne om vad som händer här och nu. Då och där... Men hon svarar sällan på dessa mail.. Så inte heller DÅ, kan jag få en uppdatering!

... Men det är ju klart. Egentligen.. Hon är ju viktig för mig. Då jag är beroende av henne.. Av hennes insatser.. Men jag å andra sidan.. Hon är ju inte särskilt beroende av mig.. Så kanske inte lika viktigt..

Men det är ju skit samma... Hon kanske till och med ligger hemma, sjuk(?)...

... Jag hoppas bara på att hon kan svara snart, på det mail som jag skrev om att jag ville börja praktisera så snart som möjligt, för några dagar sedan. DET är det viktigaste för mig. För att jag vill se skillnad på helg och vardag.. till annat än veckodagens namn...

... Annars. Ja, jag har suttit här vid datorn. Jag har legat på sängen. Gick och la mig en stund till, efter att ha fått det där samtalet...

Jag har suttit och stirrat ut genom fönstret...

Och så har jag tagit en promenad ner till affären och köpt mig "dagens mat"...

... Det har däremot INTE blivit varken städning eller diskning idag. Då det inte har känts särskilt viktigt... Och jag istället har spenderat min tid med att älta och stirra rakt ut. Medans jag bara HÄNGER av att känna mig uttråkad, frustrerad och rastlös.. Runt, runt, runt i lägenheten. Utan någonting att göra... Men inte heller med någon ork till någon som helst nytta...

Men det blir en till hemmadag imorgon. Antagligen. Då jag köper pizzan på affären här i byn, tror jag. Så jag gör väl ett nytt försök då.

... Jag tror att det blir sängen. Trots att jag varken har kroppslig eller psykisk ro just nu, till att ligga ner...

Men jag vill göra slut på dagen.

... Så. God natt med er <3

... Det är lite sorgligt... Det enda stället som jag kan tänka mig att "fly" till för att få lämna vardagen en stund. Ta en paus. En semester.. Förutom till mina föräldrar.. Är H'vetets Stad. Till Brorsan som är socialt ointresserad.. När det inte gäller att prata, prata, prata.. Och sedan sitta vid datorn tjugo timmar om dygnet.. Och Syrran, som är precis som jag. Tyst och osäker...

... Och Xsambon bor inte ens kvar där!

... Och grejen är den. Att trots att H*vetets stad är en av tre tryggheter.. Varav mina föräldrars hus och min egen lägenhet, är de två andra.. Så känner jag att jag inte har någon framtid på NÅGOT av ställena.. Inga förutsättningar för att nå NÅGONSTANS..

Nej. Det känns tomt.

Jag lämnade hemmet för första gången.. Nitton år gammal, tillsammans med Xsambon.. Flyttade till hans hemstad, med hoppet om en GOD framtid och en UNDERBAR vardag med kärlek och lycka.. Gladare än någonsin..

... Men verkligheten kom ifatt mig snabbt.. Ingenting blev som jag hade trott och tänkt.. Livet var svårare än vad jag kunde ana.. Och Xsambon var minst närvarande när jag behövde honom som mest..

Men jag gav inte upp.. Jag TRODDE fortfarande på att han var rätt för mig.. Att det där var livet som jag var ämnad att leva..

Så. In och ut från sjukhuset, som en snabbt roterande jojjo... Varje gång, i hoppet om att det skulle gå bättre "denna gången"... Alla andra(de på sjukhuset) kunde inte alls FÖRSTÅ, när jag hela tiden skulle TILLBAKA till vad som fick mig att hamna på sjukhus i panik gång på gång..

Men jag visste.. Det var envisheten inom mig, som gjorde att jag ville ha det livet som jag hade tänkt mig..

Men till slut fick jag lov att inse.. Jag och Xsambon... var INTE ämnade att vara.. Och mitt LIV skulle inte vara i H*vetets stad, 35 mil från tryggheten...

Och så tillbaka hem. Till mina föräldrar. Och genom sökandet av lägenhet, hade jag en STOR bild av hur mitt liv skulle kunna bli, bara jag fick något eget och fick börja om på nytt.. Bli självständig, utan någonting som trycker ner mig...

"Jag hade ALLA förutsättningar i världen" .. Och hoppet var ljust. Framtiden likaså.. Nu. ÄNTLIGEN skulle livet inte bli lika hårt. Och jag skulle inte bara LEVA... Jag skulle TRIVAS. Vara LYCKLIG... Och viktigast av allt... VUXEN.

Men nu inser jag att inte heller det HÄR livet är rätt för mig.. Och det får mig att undra... "Vart hör jag hemma?" ... Eller är jag bara svag? Oförmögen att leva? ... Eller, ÄR det bara som jag länge trodde... Att jag inte hör hemma... i det här LIVET? ...

Jag SER liksom inte.. Jag kan inte SE hur jag skulle kunna ta mig någonstans ALLS här.. Jag kan inte SE hur jag skulle bli lycklig... när hindren är för höga för att våga satsa på.. För höga att ta sig över, om man så hade varit dubbelt på lång..

... Och när man inte ser några vägar...

Ja, jag messade Xsambon.. Jag är inte GJORD för att bo ensam. Leva ensam.. Och egentligen. Vem är väl det? Vi är ju en social art. Mer eller mindre.. Och nu känner jag mig såpass trött.. Uppgiven.. Oentusiastisk över livet..

Och energin till att försöka.. Att ta mig fram på en blockerad väg... Ja.. Den FINNS typ inte längre...

Xsambon har inte svarat. Och jag vet inte vad jag vill honom EGENTLIGEN.. Känns bara sorgligt att de enda personer jag HAR, som jag vill vända mig till, är mina föräldrar(vilka jag INTE känner att jag kan öppna mig för) ... Och så min Xsambo.. Men han har gått vidare... Och så har även jag.. Vi är klara med vårt liv tillsammans... *Suck..*...

Men. Dagen idag.

Behöver jag skriva att natten var svår och jobbig? ... Nej, då hoppar jag det.

Jag vaknade iallafall tidigt imorse.. Försökte sova mer.. Vaknade igen. Och igen... Och igen. Vet inte ens om jag somnade emellan.. Eller om det bara var en stark önskan att göra det..

Klev upp... Ja, iallafall såpass långt innan bussen skulle gå, att jag hann sitta vid datorn och se på lite serier innan jag gick(en timme innan bussen skulle gå).

Jag åkte bara in till stan för att handla dagens "mat". Som jag alltid gör.. Men då jag idag handlade i stan.. Ja, i stan. Annars brukar det vara en liten promenad bort.. Så gick det snabbare än vanligt.. Vilket väl bra var, tänkte JAG. Då jag hade för mig att en buss skulle gå snart..

Men jag hade fel. Och fick lite över en timme att vänta..

Jag hade som vanligt köpt mig en munk.. Som jag tänkte äta medans jag väntade på bussen...

Men FULLT med folk.. Och efter att ha suttit ute i kylan en stund.. En halvtimme eller så. Så gick jag in i väntsalen.. Men där var för mycket folk för att orka stanna.. Så jag gick in på pressbyrån. Köpte mig en kaffe. Och gick bakom huset.. Vandrade den kortkorta gatan fram och tillbaka. Medans jag åt min munk.. Och inte vågade smaka på kaffet... Brukar ju vara såå hett..

Och sedan gick jag tillbaka till bussbåsen och satte mig.. och drack mitt kaffe..

Då jag satt där och bara väntade. Och väntade... Och väntade. Kunde jag inte låta bli att fundera morgondagens "mat"... Fastän jag ännu inte hade ätit "dagens"... Ja, jag är som besatt.. När jag inte äter, TÄNKER jag det iallafall...

Väl hemma, satte jag mig vid datorn, och åt min "mat"... EFTER att ha räddat min paprikaplanta som idag LA sig ner, VÄRRE än någonsin! Ja, den har typ legat mot krukkanten sedan den blev tillräckligt stor för att nå kanten... Men idag la den sig alldeles för mycket för att jag skulle kunna tro att den skulle klara sig..

Så. Eftersom att jag inte hade någon pinne inne, att stödja den med, så tog jag det enda jag hade.. En sticka.. Eller heter det "stickpinne"..? Dessa som man stickar med...

Ja, skit samma. Jag stack iallafall ner en SÅDAN i jorden. Och började knyta. Man tager vad man haver.. Men måste leta pinne ändå.. För att stickan är för kort och växten för lång.

...Sedan har det blivit serier. Serier... Serier.

Lite tråkighetsspring fram och tillbaka i lägenheten. Funderingar på en promenad.. Men ingen direkt ork...

Läsa bloggar. Kolla mailen.. Blocket husdjur...

Och jag har även bestämt mig för att vara hemma imorgon.. Jag går helt enkelt till affären här i byn och handlar de få saker som jag ska äta under morgondagen... Och sedan blir det bara städning och diskning.. Hoppas att jag orkar. Eller rättare sagt... HOPPAS att morgondagen bjuder på rätt inställning. Så att åtminstone EN av sakerna blir gjorda!

... Har haft lust att lämna vardagen och åka till mina föräldrar i några dagar. Betala dem för att få komma bort(och få känna rutinernas trygghet) för kanske åtminstone tre, fyra, fem dagar... Men jag vet inte...

God natt med er iallafall <3

... Klockan är bara nio... Men jag önskar den var mer... För att jag orkar inte sitta uppe längre.. Jag har avslutat dagen om man säger så...

Men jag kan inte gå och lägga mig nu.. För att igår blev en jättejobbig natt, för att jag gick och la mig för TIDIGT, och därför låg och vred och vände mig i flera timmar...

... Men vad ska jag göra?

"Jordskott" kommer snart ut på webben. Så kan ju se på DET innan jag kryper i säng iallafall... Sedan VET jag inte... Dagarna går såå långsamt!

... Varför jag idag skrev ett mail till Jobbcoach...

Ja, jag behöver komma ut. På praktik, menar jag.. Jag behöver VERKLIGEN komma ut.. Då dagarna blir såå långa härhemma. Och jag VERKLIGEN inte trivs med VARDAGEN som den ser ut nu.. Sega mig själv till sömns. Vakna. Ligga och dra mig SUPERLÄNGE. Tralla iväg till bussen. Köpa mig något att äta, för dagen.. Sitta och vänta på bussen hem.. Åka hem.. Och sedan bara fundera. Fundera. Fundera.

... Sitta vid datorn och känna hur alla jobbiga känslor växer och blir större. Tyngre... Tjockare... Och kvavare..

... Gå och lägga mig så tidigt som möjligt... För att sedan låta det hela börja om..

... Nej. Jag inser att dagarna blir för långa.. Och att mina bekymmer får ALLTFÖR mycket utrymme att växa.. Och jag behöver någonting annat att fylla mina dagar och tankar med.. ÄVEN om det skulle innebära stor press och mycket oro och osäkerhet från min sida! ... Och ÄVEN om det skulle innebära att det inte längre kommer att finnas PLATS för någonting annat ALLS i mitt liv. Då jag inte riktigt får det att gå ihop.. Vilken antagligen inte HÄNDER.. Men det känns så just nu...

Men jag tar dagen ifrån början.

Som sagt. En jobbig natt igår natt. Svårt att somna. Då jag inte riktigt var trött när jag gick och la mig.. Vilket resulterade i att jag inte heller när jag blev JÄTTETRÖTT, kunde somna..

Somnade till slut. Och sov oroligt, med konstiga drömmar, hela natten.

... Vaknade flera gånger...

Och klev sedan upp runt... Ja, halv tolv-tiden någon gång..

Gick iväg till bussen, ungefär 45 minuter innan den skulle gå.. Tog en omväg. Och satt sedan och väntade i bussbåset. Undvek ögonkontakt. Hoppades på att slippa säga hej till någon.. Eller ÄNNU värre(!). PRATA!

... Japp.. De senaste dagarna.. "Ta en annan väg ifall jag ser någon som brukar, trevligt öppna munnen till mig"...

Väl i stan... Ja, efter mycket om och men, hade jag ÄNTLIGEN bestämt mig för vilken butik jag skulle gå till IDAG.. Vilket har varit ett STORT dilemma sedan igår kväll!

... Gick dit. Köpte vad jag till slut kom fram till... Vilket även DET, har varit ett STORT dilemma och orosmoment... Sedan... Ja. ALLTID! ... I stort sätt...

Och så tillbaka till busstationen.

Sitta och vänta. Sitta och vänta... Sitta och vänta..

Inte våga äta vad jag köpt. Även om jag hade PLANERAT det. Då det fanns folk där. Och jag inte ville bli sedd. Inte ville dra uppmärksamhet till mig..

Rätt tillfälle kom aldrig. Då den person som "störde" mig, försvann, kom alltid någon ny...

... Så får jag sällskap av en ung kvinna.. Trevlig. Som börjar prata med mig.. Jag kände mig rätt så otrevlig. Och otrygg.. Hon var glad. Och till en början, försökte hon föra en konversation... Men jag svarade bara kort, ja och nej. Typ. Höll med henne.. Och så blev hon tyst.. Jag satt spänt och stirrade åt ett annat håll.. Och när hon skulle gå, sa hon snällt och glatt, "hejdå!" ... Varpå jag svarade. Och så var det över.

Trots min osäkerhet och motvilliga "osocialhet", så tyckte jag VERKLIGEN om henne! Sådana människor behöver vi fler av! Som inte bryr sig om att människan som de pratar med är för en, HELT okänd ;)

... Till slut, brydde jag mig inte längre.. Jag VILLE äta min munk som jag hade köpt. Och ifall någon såg mig, fick det så vara.. För att den unga pojken som satt där på sandlådan, tänkte tydligen inte flytta på sig :P

... Och ja-a.. Det gick bra ;)

... Så kom bussen. Hem.

Och väl hemma, har jag ätit lite till och druckit en kopp kaffe. Medans jag har suttit och haft supertråkigt. Försökt få tiden att gå, framför datorn.. Tror att jag försökte plöja lite serier. Läsa bloggar. Och kolla blocket husdjur. Till exempel.

... Ja-a.. Annars.

Annars har jag inte GJORT så mycket.

Jag har framåt eftermiddagen, börjat känna mig... orolig. Ångesttyngd... Jag har känt mig rastlös... Och jag har börjat fundera för mycket igen...

Sprungit till toaletten för att smörja ansiktet. Efter att ha pillat upp alla sår... Och FORTSATT EFTER att de redan varit helt förstörda!

Sprungit dit igen.. För att ta BORT salvan.. Och pilla ännu MER!

...Och så skrev jag det där mailet till Jobbcoach. Jag måste ge praktik en ärlig chans.. ÄVEN om det så innebär att jag inte känner att jag har plats för varken Boendestöd, Psykiatri eller ätandet!

... Det kan nog hjälpa mig i längden :) ... Och att föra tankarna från just ätandet... Ja, det finns inget jag hellre vill än DET, just nu.

... Dock så oroar jag mig lite över de hushållssysslor som inte ens NU, blir gjorda!

... Nu blir det iallafall lite serier. Och försök till att hålla tankarna borta ifrån morgondagens utmaning.

God natt med er <3

... Jag vill inte tänka mer nu...

Idag har varit en jättebra dag, på såå många sätt..

Men jag vill inte tänka mer nu..

Jag vill bara skaffa mig en kärlek. En vovve. Utan att tänka på konsekvenserna... För att ett STORT faktum ÄR, att jag behöver annat i vardagen, att fokusera på... Jag behöver få tänka på och ängna mig åt saker som BETYDER någonting.. Som gör mig GLAD.. Och som får mig att känna mig VARM inombords...

Jag behöver få uppleva saker i livet, som gör att jag tydligt kan se dess VÄRDE...

... Och inte bara vara missnöjd... Sluta missnöjd för en det ena en det andra, varje kväll...

... Ja. Idag har varit en bra dag. Jag har mått bra. Och mitt huvud har varit fyllt med positivitet.. Hjärtat fritt från tyngder...

Jag minns inte så väl.. Men jag vet att jag hade svårt att somna inatt.. Då det var såå kallt i mitt sovrum.. Jag låg som vanligt med ett tjocktäcke, två filtar, och mjukiskläder på mig... Men SOM jag FRÖS!

... Ja, fönstret läcker kalluft.. HELT KLART.

Vaknade tidigt imorse.. Sov oroligt. Så jag vaknade flera gånger om...

Klev sedan upp... Ja, rätt så tidigt. Och tog första bästa buss in till stan.. Klockan.. Ja, tjugo över elva, tror jag.. Men jag gick ungefär en timme innan bussen skulle gå... Tog en omväg till busshållplatsen... Men fick ändå sitta och vänta i en halvtimme...

... Men jag hade ingenting emot det. Inte alls. Det var inget fel på att sitta i ett bussbås och stirra. Lyssna :)

Väl i stan... Ja, jag skulle bara handla dagens "mat".. Gick till lidl igen... Och sprang som en yr höna, med beslutsångest bland hyllorna... Men idag var beslutsångesten något positivt.. För att när jag väl hade hittat vad jag ville ha och var nöjd, kom jag tillbaka till busstationen lagom tills bussen tillbaka hem, skulle gå ;)

Åkte hem.. Och var hemma ungefär en och en halv timme efter att jag hade lämnat byn...

... Väl hemma... Ja, jag satte mig nog vid datorn.. Gjorde mig en kopp kaffe. Och började äta choklad :P Kaffe och choklad.. Det godaste som finns(nej inte alls. Men ändå). Men tråkigt nog, tar kaffet slut ur koppen, fortare än vad chokladen tar slut ur plasten.

Jag såg på lite serier. Kollade bloggar. Och blocket husdjur.. Ja, som vanligt dåda :P

... Och så har jag kollat upp soffan som jag ska köpa.. Om den fanns någon annanstans. Då jag gärna hade velat kombinera köpet av soffbord och soffa. För fraktens skull. Eftersom att jag behöver hjälp av pappa, att bära in möblerna..

Men tyvärr.. Bordet fanns inte på samma butik som soffan.. Så, får fixa det ändå på något vis..

... Annars. Jag har även kommit på hur jag vill ha mina(framtida) växter här i lägenheten. Jag tycker att det är såå snyggt att se rötterna..

Då jag har ett glas som är för litet.. Rötterna håller på att växa ur det. I köket. Med en massa sticklingar från min Ficus.. Och jag tycker att det är såå snyggt. Dessa står nu i bara vatten.. Men OM jag nu vill plantera mina växter i jord, så tror jag även att DET skulle vara riktigt snyggt, i en genomskinlig flaska. Kruka.

... Jag har ätit en MASSA choklad. Och druckit, jag tror det är FYRA koppar kaffe. Och varit allmänt glad.. Jag har känt mig uppåt. Framåt. Och ja-a... GLAD, helt enkelt.

... Men det blev lite långtråkigt. Så när klockan var runt sex, bestämde jag mig för att ta en promenad. Sinnet mår inte bra av att glo serier hela dagarna. Allra helst inte om man är tankspridd och har svårt att koncentrera sig samtidigt.

En härlig. Men kall, promenad. Där jag funderade mycket hund.. Men svårigheten att hålla mig till samma ämne, gjorde att det var mycket annat som fantiserades och diskuterades på samma gång :)

Väl hemma igen, så blev det mer serier. Och trots brist på sug, "slutföring" av chokladätandet.

... Ja, jag tror att, på det sättet som jag äter nu, får jag nog i mig tillräckligt i "mängdväg", vad gäller ätandet. Men absolut inte rätt slags näring.. Och att känna att det finns så mycket ANNAT, godare att äta... Men veta att man ändå kommer att fortsätta på samma bana... Ja, det är det som gör att jag vill undvika att tänka... För att jag är missnöjd över att äta godis varje dag... Jag vill njuta av mat...

... Och jag tror att det kan bli enklare att koppla av och koppla bort, om jag hade haft någon att rå om och älska..

Jag...

Ja, jag hade helt enkelt kunnat fokusera min hjärna... Lägga betydelsen av tillvaron på något... Ja, något som BETYDER någonting, helt enkelt...

... Men så måste man ju vara beredd att dra på sig en kärlek som kommer att finnas vid ens sida och vara beroende av en i flera ÅR framåt!.. Och det är DÄR som kruxet ligger..

God natt med er <3

... Jag vill bara att någon hjälper mig... Räddar mig ifrån mig själv.. Men samtidigt som jag SÄGER det, vet jag också att jag aldrig kommer att kunna ta emot hjälp. Någonsin... Och det sänker mig..

Nu sitter jag här. Fryser. Och känner mig svag. Både fysiskt och psykiskt.

Jag önskar mig bort. Önskar bort min vardag. Mitt liv... Och mitt eget beteende.

... Jag känner mig uppgiven. Då jag lever ett liv som inte fungerar. Som inte är hållbart... Och som jag EGENTLIGEN inte trivs med! ...

Och att jag inte BRYR mig mer än vad jag GÖR, får mig att undra om jag NÅGONSIN kommer att ta mig vidare... Mot någonting som jag faktiskt TRIVS med! ...

Jag skadar mig själv.. Av fel anledning... För att sedan göra det av en LITE mindre av fel anledning.. Och sedan gå tillbaka till att ÅTERIGEN göra det av FEL anledning! En ej accepterbar sådan... Inte för att det NÅGONSIN är accepterbart att skada sig! Men...

... Men grejen ÄR trots allt, med denna texten, att jag är trött på det här nu... Och jag VILL ha en rätsida på det hela. Jag VILL ta mig ur det... Och jag VILL kunna "figurera ut" hur man gör.. Hur man hanterar livet... Hur man LEVER. Jag vill finna balansen mellan att ha kul, uppleva kärlek och gemenskap, göra rätt för mig... Att utföra vardagens sysslor... Och att ta hand om mig själv! ...

... Men att inte veta om det någonsin kommer att ske.. Samtidigt som jag inte har några som helst planer på att lämna livet... Ja. Att behöva riskera att sitta fast i det HÄR resten av livet(!)... Ja, det... typ SKRÄMMER mig!

... Vill slå mig själv i huvudet, så att jag vaknar...

Men. Dagen idag.

Jag vaknade vid halv ett idag.. Klev väl upp någon gång därefter... Och började direkt diska.. Då diskbänken i FLERA dagar nu, har varit MER än full! ... Jag orkade dock inte diska så mycket. Utan ordnade bara en "struktuerad smutsdisk" i diskhoarna..

Och sedan så började jag.. minns inte NÄR under dagen. Men plocka iordning lite grann i lägenheten. Slänga skräp. Och bädda sängen för första gången på flera veckor...

Och så har det blivit en kort promenad i det fina vädret, till affären. För att köpa dagens "mat"...

Hem igen. Dator. Serier på webben. Läsa bloggar. Kolla blocket husdjur.. Och mailen, såklart.

... Jag har även gjort en del sådana dära bilder med texter på, som jag brukar göra. Lite planeringar. Och påminnelser. Typ.

Och jag har sorterat upp bland mina bilder på datorn.. Eller börjat iallafall...

Och så har jag funderat på att starta upp ett e-sparkonto...

.. Ja, just det ja. Nu när jag kommer ihåg.

23åringen messade mig imorse. Då jag hade sagt att jag antagligen inte tänkte komma på dagens påskfirande med familjen.. Så hon undrade om jag tänkte komma eller inte..

Men grejen är den, att redan på mitt födelsedagsfirande, när syskonen började planera för ett påskfirande, och jag hörde att de tänkte att vi kunde ta med oss någonting att äta, allihopa. Så att mamma slipper göra allt. Och det är ju klart. Så ska det ju vara. Vi är ju vuxna nu..

Men redan DÅ, kände jag bara att jag inte orkade. Jag är osäker på att laga mat.. Allra helst när det ska bjudas på! ... Och jag ville inte ha det kravet på mig. Att laga mat till en viss dag. Och sedan ta med..

Och sedan, när 22åringen för någon vecka sedan, frågade om JAG kunde göra Janssons Frestelse i så fall, så kände jag bara ÄNNU mer att "Nej, jag klarar det inte" ... Vilket gjorde att firandet blev ÄNNU mer utav "inget alternativ"! ... Visst. Jag hade säkert inte behövt, om jag inte trodde mig klara av det.. Men rätt ska ju vara rätt.. Jag kommer helt enkelt inte om jag inte gör rätt för mig.

Men så idag, när 23åringen sa att hon hade en present till mig. Vilket hon såklart har till alla andra också.. Så kände jag mig bara taskig som inte kommer/kom.. Jag känner mig inte värd någon present, när jag inte kommer på grund av att jag skulle behövt laga mat.. Hur mycket visar jag att de betyder för mig DÅ?

.. Men ja..

Vad har jag MER gjort idag?

Jag har kollat igenom lite spel, verktyg och appar på... Ja, på vad för "butik" det nu är som jag har på datorn.. Crome? ...

Och så har jag druckit ett par koppar kaffe.

... Har jag inte glömt något, så var nog det, det.. Nu ska jag se på "Ack Värmland". Den har nog kommit ut på webben nu.

God natt med er <3

... Ja. Jag ska väl sätta igång med ett inlägg.

Jag är nog lite hög på godis. Så vet inte när jag kommer i säng sedan.

Men jag börjar med dagen ifrån början. För att gårnatten orkar jag inte mig till att minnas.

Jag klev iallafall upp... Ja, rätt så sent imorse.. Runt... Strax innan tolv, kanske..

Det var nog när...

Nej, det var strax innan tolv..

För att, när jag stod och borstade tänderna, damp posten ner på golvet.. Beslutet(om boendestöd) hade kommit.. Så nu kunde jag gå vidare.

... Strax därefter, gick jag iväg till bussen.

... Har nog inte så mycket mer att säga om DET.. Mer än att. När jag väl kom till stan, gick jag direkt iväg till ÖoB. Tänkte att nog DE har bra och billigt påskgodis.. Påskgodis skulle jag åtminstone ha. Nu när jag snart ska försöka komma igång med ett friskare ätande..

Men ÖoB hade... Ja, de hade påskgodis.. Men jag var kräsen.. Blev stressad av att leta utan att hitta.. Så jag gick tomhänt därifrån.. Vidare till Coop..

... Kollade. Samlade på mig lite... Men lämnade, lite smått uppgiven, sakerna på en hylla, och gick därifrån.. Tomhänt..

Jag hade ont i höfterna sedan igår.. Inte sådär JÄTTEONT, men ändå så att det kändes när jag gick.. Kände att jag stapplade fram lite grann..

Nej, jag skulle INTE orka gå till en tredje affär. Och inte heller tänkte jag tillåta mig själv att köpa någonting icke påskigt på pressbyrån.. För att där är det ju DYRARE! Så då skulle jag ha passat på, på Coop eller ÖoB...

... Men jag gick ändå, relativt långsamt, men ändå i stressad takt, till MIN butik. Japp. Min favoritbutik för småköp.. Vet inte varför. Men jag trivs där. De HAR kanske inte så mycket.. Och jag VET inte hur det är med priset.. Men ja.

... Där FANN jag iallafall vad jag sökte! Plockade på mig. Och köpte även en munk för dagen.

Tillbaka till busstationen. Och efte fem minuter kom bussen..

Jag brukar DRA mig för att ta just den här bussen. Då alla skolbarn åker hem den tiden... Men idag BLEV det inte så farligt. Så jag passade på att åka hem...

När jag kliver av bussen här i byn, kollar jag mobilen, och får se att jag har fått mail. Två stycken.. De var från Jobbcoach.

Hon hade varit i kontakt med psykiatrin. Och givit dem mitt nummer. Så att de skulle KONTAKTA mig nästa vecka! ...

Visst. Jag har bett... Eller TYP bett om det. Om en samtalskontakt.. Men så fort jag läste detta mail.. Att de vill prata med mig FÖRST... I TELEFON! ... Ja, jag fick ångest.. Min första känsla... Min första TANKE, var att jag inte hade någonting att säga till dem. Att jag inte skulle kunna SVARA på några som helst frågor... Och att jag liksom inte VISSTE vad jag ville ha hjälp med!

... Mitt ständigt uppdykande frågetecken, dykte återigen upp... "BEHÖVER jag det här?" ... Jag menar. Jag kommer ju liksom inte att kunna berätta vad jag har bekymmer med, när jag sitter där och inte känner av några bekymmer ALLS... ... Berätta på vilket sätt jag mår dåligt, när jag inte känner av några jobbiga känslor... Inte längre SER några problem...

Allt som kommer fram... "Nej, jag vet inte. Jag mår bra... Jag klarar mig fint"... Och det ständiga svaret.. "Ja, men varför är du här då?" ... Nej, det kanske de inte brukar säga... Det är nog mer mina medpatienter som brukar undra..

Men förstå problemet.

Och här står jag nu.. Inte redo att prata med någon om de problem som jag inte har... Samtidigt som DET känns som mitt enda passerkort till ett fungerande liv, i LITE mindre smärta...

... Jag funderade hundar, nu till kvällen.. Har suttit fram tills NU, och skrivit ihop en hundbudget... Och jag KAN faktiskt få det att gå ihop! ... Men ska jag ha en relativt stor hund.. så får jag ta bort den budget som jag nu har på "vård och omsorg", men ännu inte har använt mig av...

... Vilket betyder.. Varken boendestöd eller psykiatri.

Men jag vet inte.. Det känns som om ändå en hund kan göra mycket för mitt mående och vardagsliv.

Jag kommer ut. Och inte bara ensam! ... Jag får någon att rå om och att prata med.. Någon att älska och skratta åt :P ... Och jag får någonting att GÖRA om dagarna!

... Mycket krav. Jag vet.. Och det är väl det enda som skrämmer mig lite.. Men har jag nu BLIVIT såpass lugn som jag ibland känner mig, så kan jag nog klara det..

... Vi får se.

... Känns bara som att.. "Vilket alternativ som helst, som kan ersätta vården" ...

... Efter att jag har kommit hem.. Dator, dator, dator.

Jag har sett på serier. Läst bloggar. Kollat blocket. Och mailen.

... Och så har jag rivit i kartongen... Ja, en av kartongerna i sovrummet, efter min hålslagare som jag inte kan hitta.. Har ju äntligen grävt fram en pärm att lägga viktiga papper i.. Men nu har jag tappat bort hålslagaren... Annars får jag skaffa en ny... Vet ju inte ens om den befinner sig i lägenheten..

Och så ramlade jag in på plånböcker..

Jag hade ett SÅ bra system på mina busskort, bankkortet och legitimationen.. Men dessa låg bara pö om pö i lilla facket på ryggsäcken..

Vet inte om jag gillar det NYA som jag har fixat IDAG, BÄTTRE eller SÄMRE än vad jag hade ifrån början.. Men det märks väl..

Jag har klippt och knytit.. Trixat och haft mig.. Japp.. ALLA mina viktiga saker, sitter fast i väskan, med snöre eller band ;) ...

Och ja-a..

Jag har ätit och ätit och ätit. Och druckit två koppar kaffe.

... Jag har satt ett hårband i håret, för typ första gången i mitt liv.. Och jag har funderat över... Ja, vad som är rätt för mig.. De ringer ju nästa vecka!

... God natt med er <3