Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 18 oktober 2015

Social utveckling

Av D - 18 oktober 2015 20:59

... Jag är fortfarande för mätt egentligen, för att orka blogga..

Och för trött, efter en knackig sömn...

 

Hmmm..

När kvällsbloggade jag sist?..

Torsdags kväll, va?

 

Så.

I fredags städade jag ju iallafall... Så mycket MER minns jag inte av den dagen...

Jag tog liksom det sista..

En dusch. Disken...

Ja, men det var väl typ det...

 

... Och när klockan blev halv åtta, kom 27åringen...

Vi gick direkt till affären, fem minuter bort, och handlade frukost till morgondagen och något gott till kvällen...

Hade nämligen bara MIN frukost hemma...

Och nu när jag hade besök över en hel helg, märkte jag också hur "fattigt" jag egentligen äter(inte bara till frukosten)..

Jag menar. Jag äter i princip samma saker varje dag. Så jag hade egentligen inte så mycket att välja på, hemma.. När vi nu skulle vara TVÅ stycken...

 

... Det blev prat.. med en film i bakgrunden, hela kvällen...

Men när 27åringen och jag ser på film, skulle vi nog behöva se den minst tio gånger, för att kunna uppfatta filmen alls :P

 

... Hon pratar ju väldigt mycket hela tiden... Och JAG är ju inte helt oskyldig, jag HELLER.. Även om jag då kanske pratar en TIONDEL så mycket som hon... Men jag hade allt mina stunder av hejdlöst babbel, jag också...

 

Lite jobbigt annars, att se på film med henne... Allra helst under de stunder då PRATET emellan oss inte är så AKTIVT...

För att då sitter hon istället där och hela tiden BERÄTTAR vad som kommer att hända NÄR på FILMEN...

Precis som MORMOR gör..

Bara att 27åringen VET... Och mormor mer sitter och GISSAR.. och sedan "Nehe, okej. Men då är det "så"... "Jaha.. Okej..."...

 

Men det var ingen FARA, så... Eftersom att jag hade SETT filmerna förut...

Och det var ju trots allt SÄLLSKAPET som var det viktiga, denna helgen. Tv ser jag så mycket på ändå.

 

... Fredagsnatten SOV jag iallafall bra.

När det kom till att vi skulle gå och lägga oss, trotsade jag min egen ångest och oro.. vad gällde att låta syster ligga i SOFFAN... Och att jag själv skulle sova i sovrummet...

Jag har ju en viss oro över mina möbler... Tror att dessa ska ta skada för minsta lilla...

Så. För kontrollens skull, ville jag egentligen ta soffan...

 

Men som sagt så tog jag inte ens UPP det med henne. Utan jag fick LITA på att ingenting skulle hända av att någon LÅG i min soffa i två nätter...

 

Natten till fredagen, sov jag bara i kanske...

Ja, men i några timmar på morgonen och förmiddagen...

Vilket gjorde att jag istället hade rätt så LÄTT att somna... Eller iallafall att FORTSÄTTA sova sedan, när jag väl hade somnat...

 

... Annat var ju natten som var...

Men tillbaka till det, senare.

 

... När vi vaknade igår, blev det iallafall frukost...

Det blev lite film-eller tv-tittande... Prat, såklart... Och för min del, en hel del toalettbesök...

Men trots mensen som precis dragit igång, blev det inte så jobbigt, tungt och hektiskt... Inte så OROLIGT inombords, som jag TRODDE att det skulle bli.

 

När klockan blev runt lunchtid, tog vi en kort promenad till affären... Vi skulle handla det som vi behövde till middagen som vi skulle laga...

 

Minns inte så mycket mer...

Spralliga syster, och relativt lika spralliga jag, var rätt så stojjiga i vissa ögonblick... Medans vi satt och med halv koncentration, tittade på den film som då ändå måste vara på i bakgrunden... Och knappt bli uppmärksammad... "Man HINNER ju liksom inte, med en syster som min" :P

Inget negativt med det. Den intensiviteten ORKAR man i ett par dagar.

 

Dock så KÄNDES det inte lika JOBBIGT, socialt, denna gången...

Det känns nästan som om jag börjar ta LÄTTARE på sociala situationer.. Iallafall vad gäller 27åringen...

Jag LÄNGTADE inte efter att hon skulle åka hem... Jag blev inte sådär JÄTTETRÖTT...

... Och jag kan ibland komma på mig själv med att se FRAM emot att få träffa henne "igen"...

 

Och så...

Vi satte oss vid datorn en stund, och kollade på lite sängar och inspiration till hur jag kunde göra det konstruktivt och fint i min lilla gästhörna som jag ska ha i vardagsrummet när jag väl kommer så långt...

 

Och så blev klockan... runt sex-sju, kanske...

Och då började vi med maten.. Samtidigt som jag, med min dåliga koncentration, skulle försöka(förgäves) dela den på två. Koncentrationen, alltså...

Jag skulle diska.. Samtidigt som 27åringen fortsatte vara social och PRATA med mig...

Allt gick MYCKET långsammare och ibland var jag bara tvungen att stanna upp helt.. "två saker samtidigt", ni vet :P

 

... Men det KÄNDES däremot som om det gick snabbare. Eftersom att man inte bara stod i sina egna tankar(och ofta ångest) och diskade för sig själv.. Under utmatting och tre-fyra pauser...

 

Det blev middag... Vilken 27åringen hade kryddat och pepprat.. och jag, saltat... vad som kändes som, HUUUR mycket som helst... Men den smakade nästan ingenting sedan, ändå...

 

Det blev en promenad... Eller två. Under dagens gång...

 

Tv, tv.. Tv...

Och prat, prat, prat..

En del bus...

 

Och så blev klockan.. natt...

Och vi gick åt varsitt håll...

 

... NU hade jag svårt att sova.

... Jag somnade inte igår natt.. Natten som var...

Och i vaket tillstånd, är man också MEDVETEN om minsta lilla LJUD man gör... Vilket gjorde att jag knappt vågade röra mig...

Ville inte verka STÖRANDE när 27åringen skulle försöka sova...

 

... Så jag vågade knappt låta MOBILEN lysa, när jag skulle kolla klockan... ÄN mindre, hämta hörlurarna ute i hallen. Så att jag kunde lyssna på radion...

.. Eller stoppa in laddaren i kontaktuttaget, så att inte batteriet skulle dö...

 

Men jag gick ändå och hämtade hörlurarna. Stack in kontakten... Lät mobilen lysa i några sekunder... Och lyssnade på radion...

 

Jag var orolig över att kanske snart behöva gå på toaletten... "Då kanske jag stör..".

Ville undvika det...

 

Låg vaken. Stirrade. Vred och vände på mig... Så TYST jag bara hade ork till att försöka...

Funderade. Tänkte... Stirrade...

 

... Och ja-a...

Jag somnade väl efter fem på morgonen, någon gång... Och vaknade sedan vid halv nio... Väntade in att klockan skulle ringa för "frukost"... Och klev sedan upp...

Då hade jag även varit på toaletten en gång, under natten...

 

Syrran verkade väldigt trött under morgonen. Vilket gjorde mig osäker... Jag visste inte riktigt vad hon tänkte eller kände... Vad hon tyckte om vart jag höll min blick... Om hon ville att jag skulle säga någonting... Eller ifall hon tyckte att det var JOBBIGT att jag "inte kunde vara tyst en stund"... Inte för att jag pratade mycket... Osäkerheten höll mig lite sådär halvt stel i tystnad...

Inväntade att hon SJÄLV skulle visa vad som förväntades.. Börja prata avslappnad och "entusiastiskt"... Eller ja. Vad som.

 

Vi satte oss vid tv:n en stund...

Och sedan, när klockan blev runt lunchtid.. Lite tidigare, kanske.. Gick vi ut på en timmes promenad...

 

... När vi kommer in igen, messar hennes sambo ganska per omgående. "Han kommer och hämtar vid halv två"...

Vilket får oss att börja med lite lunch. "Så att vi hinner äta någonting innan han KOMMER om en timme"...

 

Sedan hjälper jag 27åringen att plocka ihop alla GODSAKER som jag hade köpt när vi var på affären i fredags. Jag ville nämligen inte ha KVAR någonting härhemma. Utan SKULLE jag köpa sådant till vårat kvällsmys, så skulle HON släpa med sig det hem till SIG sedan.. Om det blev något över.

 

... Och jag kände mig väldigt lättad, lugn och nöjd med det.

Jag skulle inte ha något onödigt "skräp" att proppa på, när jag väl fick ångest eller kände mig stressad.. (eller kanske till och med UTTRÅKAD) sedan...

 

... MEN.. så erbjuder 27åringen mig att behålla KAKORNA som hon hade med sig hit.,.. Hennes hembakade kakor.. som var såå goda...

... Och jag KUNDE ju inte säga nej...

 

Alltså. Inte på grund av något sötsug. Inte heller på grund av att jag verkligen ville ha KAKOR... För att... det ville jag inte...

Det är avskräckande i SIG, att ha sådant HEMMA, när jag sitter ensam.. I risk för ångestproppande... Och att då FÖRVARA sådant i lägenheten utan någon som helst BEHOVKÄNNING av onyttigheter...

Nej...

 

... Men DÄREMOT så VET jag hur känslig 27åringen är... Och jag var rädd att hon skulle tro att jag inte ville HA hennes hembakade kakor... Som för DEN delen, var underbart goda... Och någonting som jag SJÄLV aldrig tror mig kunna uppnå...

 

... Så. Jag behöll dem. Tackade och behöll dem..

Resten av godsakerna, packade jag i påsar till henne... Och bjöd på.. som en god gärning till mig SJÄLV.. Mer än till henne...

Men ändå :)

 

... Jag gick MED syrran ut och mötte hennes Sambo... Och direkt hon stängde bildörren och jag vände ryggen till... attackerade ångesten...

Jag förstod ingenting... "Hur FUNGERAR ångest egentligen?"...

 

Jag kanske helt enkelt inte fungerar ensam längre...

Jag kanske BEHÖVER någon vid min sida...

 

Eller så var det bara så att jag nu åter blev ensam med mina tankar... Jag skulle ÅTER in i vardagen... Saker skulle bli viktigare igen... Och pausen ifrån verkligheten, var över...

... OCH... Jag hade kakor hemma... Kakor att proppa... Kakor intill oro över hur länge dessa skulle ligga i skåpet och gnaga mig sönder och samman... I den bemärkelsen att jag hela tiden riskerade att börja proppa.. "Sålänge som de FINNS därinne"...

 

... Jag började iallafall proppa per omgående...

Skrev i textsamlingen... La ut en känslobild här på bloggen... Och skrev igen...

 

Jag målade ett par FLER sådana där bilder som jag eventuellt ska hänga upp som tavlor härhemma...

 

... Och så proppade jag lite till...

 

Jag mådde illa... Jag fick mer och mer ångest...

Och jag fick ont i magen...

Men tvånget gnagde mig alldeles nervös... "Kakorna måste bort. Ätas upp".. Även om det kändes som om jag "skadade" dessa goda kakor, som nu mest TVINGADES ner "för att försvinna ur min åsyn"...

 

... Disken har jag inte orkat diska... Inte sedan middagen igår...

Så jag HAR en del att göra imorgon...

Vilket nog innebär att det inte blir någon handling i stan imorgon. Matinköp...

Och inte heller någon frukost.. Eftersom att diskhoarna är smockfulla. Likaså diskbänk.. Med både disk och skräp...

 

Jag har FÖRSÖKT att vila lite, nu till kvällen. Men har haft VÄLDIGT svårt att koppla av. Dock bättre nu den senaste timmen...

 

Längtat efter att blogga... Och nu ska jag väl snart försöka sova...

Men blir nog lite tv, för säkerhets skull... Så att jag slipper kliva upp igen efter att ha lagt mig.

 

... Ja, just det ja...

Jag känner mig så FÖRVIRRAD... VÄLDIGT förvirrad...

Och under kvällens hetta... och det faktum att saker verkar på vissa håll och kanter, lätta lite grann...

Så har jag nu "tagit bort" en av de saker som hänger i luften och dinglar längre fram...

... Och det kändes VÄLDIGT skönt.

 

... "Jag klarar mig nog själv. Det BORDE jag göra"... "Annars... får jag lösa det"...

Däremot så måste jag svara på arbetsförmedlingens mail snart... Men vad SVARAR man?.. Jag har ju INGEN aning..

Men faktum är.. "Ingen kontakt med psykiatrin.. Ingen aktivitetsersättning".. Så valet borde ju stå ganska klart.

 

... Men då är ju frågan hur jag går vidare..

Men det är en annan dags fråga. För att nu vill jag vila.

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10 11
12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
29
30 31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards