Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 25 april 2016 23:10

...

 

Jag har inte bloggat på ett tag. Det känns helt enkelt som om den här bloggen är påväg att dö...

Trots att den en gång var såpass viktig att jag tvångsmässigt tvingade mig själv att blogga även de dagar då orken inte alls fanns...

 

Idag bloggar jag på infall...

Fick bara lust att logga in på bloggen och se vart det leder...

 

Jag vet inte ifall det här blir det sista inlägget jag skriver.

Och jag kommer inte att uppdatera så mycket om vad som hänt sedan sist, idag... Eftersom att jag omöjligt kan minnas...

 

...

 

Men...

 

Ätstörningshjärnan...

Om den är närvarande..(?)!

 

... Japp, det är den...

Det började ju med att det började ordna upp sig med kosten. Jag fann en strategi. Jag fann trygghet...

... Ja, till viss del iallafall...

 

Och jag trivs med hur jag äter. Hur jag hanterar inköp... Och mitt tillvägagångssätt för att slippa oroa mig alltför mycket över all mat som ligger och blir dålig i skåpen. Då jag hade så himla jobbigt med oron över hur jag skulle kunna köpa hem varierad mat och samtidigt hinna äta upp den...

 

... Ja, det enda problemet som ändå gjorde att jag åt för lite... Fortsatte äta för lite, var ju att jag var väldigt rädd för att bli övermätt... Vilket gjorde att jag kände efter för mycket... och därför blev mätt fortare...

 

... Och att successivt minska på näringsintaget... Dag efter dag...

- Det gjorde...

 

... Eller jag tror att det var det som gjorde att jag började svälta mig själv igen...

Sakta, sakta... Mindre och mindre mat...

 

... Och jag trivs.

Det är väl det som är det "farliga" i det hela.

Jag trivs.

Svälten stör mig inte...

Och att jag inte just nu kallar det "svält", gör att jag också accepterar det hela...

 

... Jag är tillfreds med mängden näring. Trors att det är mindre än hälften av den mängd jag borde äta...

Min hjärna trivs(självklart) med min rätt så grova viktnedgång...

Det faktum att jag fortfarande äter tre gånger om dagen, håller den värsta hungerkänslan borta... Och den hunger som ändå blir, dunstar med en kopp kaffe eller te...

 

... Att jag är slut i kroppen, och den kortaste promenad blir ansträngande...

Ja, det väger mitt intresse för kaloriräknandet upp för...

 

Jag menar.

Jag älskar att räkna. Räkna procent. Räkna mängd.

Räkna ut mängd från vikt. Vikt från mängd...

Att dividera och multiplicera...

... Och att utvärdera reslutatet...

 

Ja...

Jag trivs helt enkelt väldigt bra med att skada mig själv genom någonting som jag nu under ett hanterande som eliminerar mitt inombordsliga krig, inte längre känner behov av att se som "ett svältbeteende" ... Eller "självskadebeteende"...

... Och det ger mig ju ingen större anledning att leva hälsosamt. Och vara snäll mot mig själv...

 

... Jag menar.

Jag mår bättre...

Eller ja. Känner mig lugnare och mer vän med mig själv, inombords.. -Nu, än vad jag har gjort på flera, flera år...

Och att förändra det...

 

... Nej, "vilken vilja?"...

 

...

 

Förutom det, har jag blivit beviljad aktivitetsersättning på nytt... För två år framåt...

Har inte fått det första bidraget ännu...

Men jag hade tur som lyckades leva på pengarna jag redan hade på kontot... Och att jag sedan när jag skulle till soc för första gången, slapp det. - Då försäkringskassan äntligen hörde av sig, några dagar innan det mötet.

 

"Skönt"...

 

...

 

Och så har de hittat en kontaktperson till mig nu, kommunen...

Men sedan jag fick det där mailet om ifall KvinnanFrånKommunen och Kontaktpersonen kunde komma hit och träffa mig den fjärde april, har jag inte svarat...

 

... Jag menar. Det är ett jättestort steg. Mycket som står på spel...

En alldeles onormal situation(där man ansöker om en vän)... med två, för mig okända människor... på en och samma dag... På en och samma gång..!

 

... Och jag har ingen aning om hur det hela kommer att se ut. Gå till...

Vart det hela kommer att leda...

... Eller om jag ens lyckas pressa in det i min vardag...

 

... Jag menar. Jag har äntligen lyckats få ätandet att "fungera" utan att kriga... Kriga, kriga, kriga... Och vilja dö(!)... I princip...

 

... Och jag vet inte hur jag kommer att trivas... Om behovet egentligen finns...

Eller om jag vill ha en förändring. Ett värdefullare, mer händelserikt liv... med social kontakt...

 

... Ja, jag vet inte...

 

Det är ju samtidigt chansen...

En chans att sumpa...

Någonting att ångra(om jag backar ifrån det)...

 

... Och vilket svar jag än ger, känns det som om jag slänger mig utför ett stup, utan något synligt att landa på...

 

... Men det är ju klart att jag måste svara...

De måste ju veta om de ska komma hit eller inte...

Det är bara så mycket just nu... Och trots att jag funnit en strategi för det tyngsta i min vardag... I livet... - Tar denna strategi precis all min vakna tid, och energi.. I form av planerande... Planerande, planerande... Övervägande... Och val under beslutsångest...

 

...

 

Annars...

 

... Jag vet inte om jag har så mycket mer idag... Att komma med...

 

... Jag har säkert glömt något...

Men det får räcka för idag...

 

Så.

Vad gäller ätstörningen, äter jag tre gånger om dagen. Väldigt lite... Och efter noga räknande, komponernade av måltider. Planerande...

... Jag handlar mat. Även där, genom ett noggrannt planerande.

Genomgång av butikernas erbjudanden...

Och får mig därför en relativt varierad kost, med smakupplevelser jag inte annars hade hade fått...

Bra.

 

... Jag träffar nästan aldrig folk... Ytterst sällan... Och när jag väl gör det, är det hemma hos mina föräldrar...

27åringen har varit här någon gång också... Vet dock inte om det har varit sedan jag bloggade sist...

 

... Arbetssituationen...

Nej.

 

...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 29 mars 2016 00:48

... Äsch. Jag är trött, och skulle egentligen gå och lägga mig nu...

Men det finns samtidigt en viss motvilja till att studsa ut och in ur bloggandet hela tiden...

Antingen eller, liksom...

 

... Så. Ska jag kvällsblogga, så ska jag kvällsblogga... Varje dag...

 

Det är bara det att jag känner mig så utpumpad om dagarna... Om kvällarna...

Och behovet av att dela med mig och att dokumentera mina dagar, känns inte av så mycket, längre...

Vilket gör att skriva, rätt så segt...

 

...

 

Men jag försöker ändå.

 

... Dock så kommer jag inte att orka gå igenom alla de dagar som jag har missat...

Beskriver väl några punkter av vad som hänt sedan i torsdags...

Och så börjar jag ifrån idag istället...

 

...

 

...Jag var hos mina föräldrar...

Åkte ju till dem i fredags förmiddag...

Hade bestämt mig för att ta brunchen på Pressbyrån eller någon matbutik, istället för hemma. Passa på, liksom...

Det blir ju ändå lite annat, att äta ute. Även om man som i mitt fall, hellre går till en matbutik och köper smörgås... Än att gå till någon snabbmatskedja eller restaurang och köpa "riktig" mat...

 

... Så det fick bli en sallad från mataffärens salladsbar... Medans jag väntade på bussen vidare till mina föräldrar...

 

... Hos mina föräldrar hände det egentligen inte så mycket, första dagen...

Mamma och jag pratade lite...

Pappa, mamma, jag och 15åringen såg på film på kvällen...

 

... På lördagen sedan, var jag väldigt trött...

Jag hade sovit rätt så bra. Ungefär som jag gör här hemma. Trögt att somna. Och sedan, vakna tidigt...

 

... Jag klev upp vid halv åtta. Gick på toaletten...

Och sedan satte jag mig bara framför tv:n... Ja, den var avstängd. Men jag väntade bara på att mamma och pappa skulle kliva upp...

 

... Jag var trött. Som om det faktum att jag hade ätit mer än normalt, gjorde att jag blev helt färdig i både kropp och själ...

Det faktum att jag hade sluppit min fixerade hjärna för ett tag, bara hade tagit musten ur mig...

 

... Så. Medans mamma höll på och laga mat och förbereda för när syskonen skulle komma, gick jag och la mig på sängen en stund. Vilade...

 

... Syskonen kom runt halv fyra.

Det blev påskfirande med mat och fika... Och en hel del godis...

... Och sedan, vid sju åkte alla hem. Jag och 24åringen tog bussen in till stan tillsammans... Och skildes sedan åt...

 

...

 

Igår...

Jag minns inte riktigt...

 

Jag var ju tillbaka i vardagen igen...

Stannade hemma, om jag inte minns fel...

 

En del matrelaterad ångest... Som vanligt...

Och även en del bekymmer, vad gäller temperaturen i kylen, och att våga lita på termometern...

 

...

 

Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle åka in till stan och köpa en ny termometer...

En termometer som jag spenderade hela kvällen igår, till att välja ut... Eller om det var i förrgår...

 

... Jag låg i sängen hela natten igår, och funderade på vad jag skulle äta till brunch idag.. Och vart... Varför...

Och det slutade med att jag bestämde mig för att åka in till stan och köpa någonting på matbutiken... "Då jag ju aldrig åker in vid lunchtid annars.. Eftersom att jag undviker helgbussarna"...

Då kändes det helt okej att unna sig när det väl händer...

 

... Jag åkte in med halv-ett-bussen...

Gick till affären och köpte lite plocksallad ur salladsbaren...

Åt den, på en parkbänk... I sällskap av diverse fåglar som försökte smyga fram och sno den lilla salladsbit som jag hade tappat vid mina fötter...

 

... Sedan jäktade jag mig iväg till affären som jag skulle köpa termometern på... Men utan framgång...

Den fanns inte...

Eller jag tror inte att den fanns... Och jag var inte i sinne för att orka fråga om de hade den inne...

 

... Så jag gick tillbaka till busstationen, med tanken att "det får vara"...

"Jag får lita på termometern som jag har. Och sedan när jag väl känner att jag vill uppdatera min termometer i framtiden, gör jag det då"...

Det innebär bara en massa röra, stress och press, att ha det hängandes i luften, med ständigt förnyande beslutsångest...

 

...

 

När jag kom hem...

Jag satte mig vid tv:n...

Åt lunch/middag när det blev dags för det...

... Idag skulle det bli en latte och lite ugnspannkaka...

 

... Jag har läst lite bloggar..

Fört in siffror i budgeten...

Och sprungit fram och tillbaka mellan kylskåpet och vardagsrummet...

 

Jag har sorterat i kylskåpet. Och flyttat på hyllor, upp och ner... Tills  jag kunde känna att jag trivdes och var trygg med hur allt var sorterat och att allt fick plats att stå upp på sina respektive hyllor...

 

Det var viktigt för mig att sorteringen maked sense... Och det var svårare än svårast att placera hyllorna så att även de högsta av flaskor fick plats att stå upp(utan att det blev larvigt låg för någon annan)... Och att komma fram till ifall "det där faktiskt passar in på just den hyllan"...

 

... Men till slut så...

Jag tror att jag är nöjd nu...

 

...

 

Till kvällen, skrämdes jag från vettet, av en jättestor spindel på badrumsväggen...

Samma spindel(såg det ut som) som besökte mig även förra året vid ungefär den här tiden. Stor och tjock. Väldigt svart...

Undrar vart hen har hållit hus under dessa månader...

 

Förra gången försvann hen bara efter ett tag...

Och den är såå välkommen att försvinna en gång till... Nu på en gång, tack...

 

Jag menar.

Jag vågar inte dammsuga upp den. Då jag är rädd att misslyckas...

Vågar inte på annat sätt, flytta på den eller närma mig den...

Och min badrumsdörr som alltid annars står öppen, får nu vara stängd... Vilket jag inte riktigt trivs med...

Inte heller att alltid behöva inspektera badrummet för att se var hen den här gången, befinner sig...

 

... Men hen kryper säkert tillbaka vart hen kom ifrån, tids nog.

 

...

 

Det blev kvällsmål. Smoothie på vindruvor och passionsfrukt... Och en liten chokladbit...

Och sedan har kvällen spenderats med att försöka planera för nästa dags måltider... Och att fundera och älta vad jag vill, borde och kanske... planerar att äta/dricka framöver...

 

Bara ett ständigt gnagande i huvudet...

 

...

 

Diskning på det...

Och nu. God natt... <3

 

 

Av D - 23 mars 2016 21:04

... Nej, nu får det bli ett inlägg...

Detta är ju rena konditionspasset, för både kropp och hjärna..!

 

...

 

Kvällen. Hela eftermiddagen... Ja, sedan jag kom hem... Och även innan jag åkte...

... Okej, det hade nog varit enklare att skriva "dagen.."...

 

Så jag gör det.

Dagen idag har bestått i att springa som besatt och öppna kylskåpet, bokstavligt talat "vart tionde minut"..!

Jag har försökt justera temperaturen i kyl och frys...
Frysen är omöjligt att få att landa precis där jag vill ha den... Det blir antingen för mycket åt det ena hållet eller för mycket åt det andra..! Och ändå vrider jag bara någon millimeter!

 

... Kylen har jag nu skaffat en termometer till...

Mer om den termometern senare...

... -Men det är jättesvårt ändå. För att jag har inte tålamodet att vänta tills vattenglaset som den står i, har antagit kylskåpets temperatur... Och inte heller att vänta på att kylskåpet, långsamt, långsamt ställer in sig rätt...

... Om nu detta sker långsamt(?)...

Jag vet inte. Men att vattnet tar megalång tid på sig att ändra temperatur..(!).. Det har jag konstaterat efter alla mina kylskåpsöppningar idag!

 

...

 

Men jag ska börja med att beskriva min dag. Så kommer mer bekymmer efter hand :P

 

... Inatt...

Ja, jag kan ju säga att jag har fått väldigt svårt att sova...

Jag går och lägger mig runt tolvtiden, kanske... Och vaknar sedan av mig själv, bra mycket tidigare än vad jag brukar vakna! ... Kan inte somna om...

 

Jag tycks vara pigg när jag vaknar. Hur lite eller mycket jag än har sovit.

Vilket säger mig att jag nog inte behöver sova mer än så...

Även om jag tycker att jag borde vara tröttare, med tanke på hur lite jag äter, och hur snabbt, länge och intensivt min hjärna jobbar 15timmar om dygnet...

 

Men det kanske beror på vad jag äter...

Jag menar. Jag äter ju mycket nötter, fröer, bär och frukt... Och det kanske gör mig pigg :)

 

... Vilket fall, känner jag nästan att det är lite jobbigt att vakna tidigare...

Jag ha ingenting att göra förrän HemTillGården börjar... Och äta "får" jag inte göra förrän tidigast kvart i tolv...

 

...

 

Inatt hade jag iallafall väldigt svårt att somna...

Jag tänkte och tänkte... och tänkte. Ältade och fixerade. Funderade...

Funderade, funderade.. funderade...

 

... Så. Efter att musik inte fungerade, bestämde jag mig till slut för att kliva upp igen ändå. Fastän jag egentligen var för trött...

Såg på lite tv... Och klev sedan i säng igen, vid halv fyra...

Lyckades somna.

 

... Sedan vaknade jag vid halv nio, tror jag att den var...

Låg kvar och drog mig. Önskade att jag kunde somna om...

 

...

 

... Strax innan klockan skulle ringa för HemTillGården, klev jag upp och tog fram hallon och jordgubbar ur frysen...

Hoppades på att dessa skulle hinna tina lite, innan jag skulle göra smoothie av dem ungefär 20minuter senare...

 

... Såg på första delen av HemTillGården.. Och gick i pausen, för att stressa ihop den där smoothien...

Jag valde att göra den på mjölk, grädde, lite nötter och fröer... Och så lite gryn ur blandgrynpåsen...

Jag hade även lite citronjuice i den...

 

... Den blev god. Som jag tycker att hallon-och jordgubbssmoothie alltid blir...

Men då bären fortfarande var frysta, var det svårt att mixa den till annat än glass...

... Så i med lite vatten. Lite till...

Och sedan var den drickbar...

 

... Efter den smoothien, började jag fixera vid ifall det var onödigt med nötter i den, när dessa aldrig tycks komma fram i smaken ändå(jag tar nog för lite)... Och "Köper jag nötter bara för att de är nyttiga? .. Eller för att det är gott?"...

 

Nervöst ältande.. ett tag. I sällskap av ältandet över hur mätt jag blev... Om jag kanske blev för mätt "för den knappa kosten jag tillåter mig själv att äta just nu"...

 

...

 

När klockan blev strax innan ett, gick jag iväg till bussen...

Den här gången skulle jag bara åka iväg för att åka iväg. Alltså. Ingen handling.

Men. Jag funderade hela tiden "påskpresent". Att ha någonting litet med mig till föräldrarna på fredag...

Men jag orkade inte... Det kändes bara ångesttungt att fundera på det. Pressen i att köpa någonting som de faktiskt vill ha och inte redan har. Att hitta någonting som varken är för stort eller för litet...

Och att inte göra ett onödigt köp för pengar som jag egentligen inte har...

 

... Men en samtidig ångest i att komma helt tomhänt...

Men samtidigt... Hade det inte känts så bökigt och uppstressande att köpa någon blomma, hade det känts optimalt...

Men nej... Det fick vara.

 

... Dock så kom jag på, på vägen.. att jag ju kunde kolla efter en termometer när jag ändå åkte in...

... Så jag klev av lite närmare busstationen än vad jag hade tänkt. Promenerade till ClasOlssons, och kollade efter en bra termometer...

 

Jag hittade en termometer.. Och tog även, under ångest och lite press, några andra köksartiklar som jag behövde... Eller iallafall vill ha...

Ångest, för att jag ju inte har någon som helst inkomst just nu.. Och ju mer saker jag köper utöver mat, desto tidigare kommer jag att behöva gå till soc...

 

Men egentligen är ju inte så fallet... Då jag ändå måste gå till soc i slutet av april... Eftersom att mina pengar enbart räcker till räkningarna den här månaden... och inte nästa...

 

...

 

Efter att ha varit på ClasOlssons, gick jag iväg till busstationen, i rätt så rask takt. Då bussen hem, snart skulle gå...

Den tidigaste bussen...

Hade jag velat vara lite längre i stan, hade jag inte skullat gå så bråttom till ClasOlssons...

 

...

 

Väl hemma...

Jag packade upp det jag hade köpt. Placerade allt på diskbänken, för diskning ikväll...

Och så öppnade jag upp termometern som jag hade köpt...

Och ja. Det måste ju vara jag, för att alltid misslyckas med mina köp!

 

... Den här termometern visade sig att inte vara vattentät! Och det enda jag behövde termometern till, var att ställa i ett glas med vatten, i kylskåpet!

 

... Efter att jag försökt komma på lite lösningar till hur jag kunde använda den istället, och ha skrivit av mig i min textsamling, kom jag på att lägga en plastpåse i vattnet. Så kunde termometern stå i plastpåsen, med vattnet runt sig...

 

... Och sedan dess, har jag bara nervöst och rent utav besatt, sprungit fram till den där kylen och vridit på vredena, vart tionde minut..! ... Kanske ännu oftare!!

 

... Jag har inte riktigt förstått mig på hur det hela fungerar... Med kylen. Hur snabbt graderna ska sjunka i kylen... Respektive i vattnet...

Och därför har jag blivit orolig och nervös, både för ifall den fortfarande är för varmt inställd... Och för att jag har för bråttom, och att jag därför kommer att vakna till en chock imorgon när jag kollar kylskåpet och märker att det är väldigt kallt därinne!

 

... Och då tänker jag ju mycket på ekonomin, såklart. Att det är kallare än vad det behövs i kylskåpet.. Det är ju bara att sänka lite grann igen om man vill, i så fall...

... Men jag vet inte hur mycket ström ett kylskåp drar, i jämförelse med hur mycket jag vrider på dessa vreden...

 

... Men iallafall...

Med ens jag började förstå mig på det hela. Och blev på det klara med att vattnet faktisk, sakta men säkert, blev kallare hela tiden, bestämde jag mig för att förbjuda mig själv att springa mer till det där kylskåpet! Eftersom att det stressar upp mig och verkligen spelar på hjärnans fixering...

 

... Men det gick ju inte så bra...

Jag menar. Varje gång som jag skulle ha någonting ur kylskåpet... Vilket borde bli en gång... Med tanke på att det bara var kvällsmålet kvar...

 

... Så ja. Det måste ha varit även när jag inte skulle ha något...

-Då kollade jag iallafall dessa termometrar... Jag vred på frysens vrede, minst 20 gånger under kvällens gång... Och beslutade mig sedan för, att nu får det vara nog. Nu får det duga.

... Och kylens termometer ska jag kolla imorgon när jag vaknar...

Är det för kallt, så sänker jag lite och håller ut till nästa morgon... Och är det för varmt.. Samma sak.

 

...

 

Kvällmålet/middagen bestod i resten av cappucinon(stavningen ser fel ut) ifrån igår... Och så fem vindruvor. Ungefär lika många naturella rostade nötter... Och någon enstaka naturgodis ur NaturGodisPåsen...

... Ja, jag har ett tag känt mig orolig för dessa naturgodisar. Då det ju är nötter i dem... Och fettet i nötter, kan ju precis som allt annat fett, härskna...

 

... Så det var ju mer utav oro, som jag åt naturgodis idag...

Egentligen hade jag nog velat ha någonting annat...

Men godiset var okej. Smakade inte konstigt på något sätt...

Så de kan stå ett tag till ;)

 

... Efter att ha ätit, var jag dock inte helt mätt...

Men kände ändå att, eftersom att jag kände mig mätt medans jag åt, ville jag inte äta mer...

... Ätstörningshjärnan som talade...

 

...

 

Förövrigt har det blivit tv idag...

Tv och lite dator. Läst bloggar. Kollat upp vad latte är för något. Och då ramlat in på lite recept på olika lattes och andra kaffedrinkar...

 

Men trots att det är såå enkelt att ramla dit och bli som besatt av att kolla recept.. Av att lära sig mer... Av att söka tills man förstår... Och av att rent utav, fixera hjärnan till den grad att man inte kan tänka på annat, så känner jag mig fortfarande rätt så avslappnad vad gäller just kaffedrinkar och sådant...

Jag sparade de intressanta recepten... Och släppte det sedan...

 

...

 

Jag tror att det kan ha varit allt...

 

Imorgon blir det en heldag hemma...

Just för att jag ska duscha då...

Och visst borde jag ju kunna duscha, trots tre timmar hemifrån... Men det är väl just orken. Att orka både duscha och åka hemifrån... Och att inte bli stressad för att jag ska pressa in en dusch i mitt annars.. tomma schema :P

 

...

 

God att med er <3

 

 

Av D - 22 mars 2016 22:28

... Jag tänkte att jag ska börja skriva mina vanliga kvällsinlägg igen. Alltså de som beskriver min dag uppifrån och ner...

 

Det har varit lite mycket den senaste tiden. Då jag inte längre tycks vända mig till svälten när det blir för mycket. Ja, inte helsvält eller halvsvält, iallafall...

 

Bloggen har äntligen blivit mindre viktig för mig. Vilket har gjort att den energi som jag egentligen inte har över efter att ha förbrukat alldeles för mycket på en massa oro och ångest(som jag nu istället för att ge upp med och vänder mig till svälten, tar tag i och låter hjärnan jobba i 180 och lite till över)... Den har jag nu inte längre krävt av mig själv, att lägga på bloggandet...

 

Men nu är jag(kanske) igång igen!

Vi gör ett försök.

 

...

 

Jag tänker inte gå igenom hur dagarna har sett ut sedan det senaste kvällsinlägget...

Tänker inte ens försöka. Då mitt huvud nu dagarna i ända, är överfullt och pressat av vardagen den själv...

 

Utan jag börjar istället att beskriva dagen idag, från morgon till kväll...

 

...

 

Jag sover rätt så lite nuför tiden...

Lägger mig vid varierande tider... Och vaknar sedan av mig själv varje morgon... Ja, runt 10 eller så... Lite tidigare kanske...

 

... Idag var det ingen HemTillGården... En massa nyheter istället...

 

... Jag åt min frukost/lunch... En banansmoothie...

Och sedan när klockan blev halv ett... Tjugo i ett var den nog... Då gick jag iväg till bussen...

 

Vad jag gjorde vid datorn innan jag gick. Det minns jag inte riktigt...

Men bland annat, förde in lite siffror från några kvitton, i min nya budget...

 

...

 

Idag skulle jag handla potatisgratäng och lax, som var på erbjudande på Willys denna vecka...

Jag hade sådan himla ångest. Beslutsångest igår, över ifall jag verkligen skulle köpa hem mer mat nu "när jag redan har så mycket mat"... Nästan hela frysen full...

 

Men jag hade ost hemma, som igår hade visat mögeltendenser... Vilket gjorde att jag ville köpa den där, enligt mig, jättegoda potatisgratängen innan jag tvingade i mig de där sista ostbitarna. Så att jag kunde använda osten till den...

Jag menar. Det var min sista ost. Och ost går inte åt härhemma. Eftersom att jag typ inte äter något bröd... Så någon ny ost till gratängen. Det ville jag inte köpa...

 

... Beslutsångest. Beslutsångest. Beslutsångest... Och nervöst ältande...

 

...

 

Jag har fått så smärtsamma sår i pannan igen. Som jag hade när jag bodde i H*vetets stad... Tror att det beror på hur stressad jag är...

Och att de blir stora och smärtsamma. Det beror ju bara på att jag, allra helst när jag tänker och ältar för intensivt. Fixerar. -Inte kan låta dem vara...

Jag bara pillar och pillar och pillar...

 

...

 

Tillbaka till saken.

 

Jag åkte iallafall iväg till stan.

Bestämde mig för att jag trots allt, verkligen ville ha den där gratängen...

"Är den 17kronor billigare, vill jag passa på"...

 

... Jag tog en relativt lugn promenad till affären...

Nu, inte alls lika stressad, och orolig för beslutsångest i affären, som jag var igår kväll...

 

Jag köpte till och med, med mig lite annat som var på kampanj...

Lite godis och sådant...

 

Ja, jag köper mycket godis. Nästan varje gång som jag handlar...

Jag köper rätt så mycket färdigmat, också...

... Men om jag håller mig till att skriva om godisköpandet, nu då...

 

Jag köper en hel del. Mest för att det ser så gott ut när jag står där i affären. Men också för att jag kan. För att jag får köpa vad jag vill och känner för...

Och den klara anledningen... Det är så vackert i skafferiet!

 

Jag älskar att gå och öppna skafferidörren och titta på allt godis. Älskar det. Bara sticka in huvudet och kolla på alla fina färger. Alla förpackningar...

 

Jag äter det typ inte. Bara kollar på det.

För att godiset får inte plats i min kost... Jag har så mycket annat som behöver gå åt här hemma. Som jag prioriterar och vill eller behöver få i mig. Bli av med...

En massa annat gott... Eller som har bråttom att gå över gränsen till oätligt...

 

... Och godiset.

Ja, det få vackert stå och mätta mina ögon istället...

Lite oro över att när jag väl bestämmer mig för att prioritera en bit godis framför allt det andra, ska den godisen inte vara så rolig att äta längre...

Men. Den dagen, den sorgen.

 

... Min kost är ju så knapp, också.

Börjar jag någon gång släppa på ätstörningshjärnan igen, får jag säkert i mig några bitar av det härligt doftande godiset, i veckan, också...

 

...

 

Efter att ha handlat, gick jag tillbaka till busstationen... Väntade på bussen... Och tillät till och med mig själv att ta klockan-15-bussen hem. Den bussen som brukar vara full med ungdomar...

Vet inte riktigt när påsklovet börjar(?)... Men idag var ändå inte helt fullt... Rätt så mycket skolelever fylldes på under resans gång. Men min tygkasse med varor, förblev min säteskompis under hela resan.

Nöjd.

 

Med musik i mina öron, gick resan bra.

 

...

 

Väl hemma...

Då var det till att plocka undan varorna...

Eller jag var väldigt hungrig, efter att ha bara ätit en smoothie och sedan promenerat ca fyrtio minuter, på hela dagen...

 

Så jag gjorde iordning laxen som jag hade köpt. Och tog sedan några ostrullar med lite gravad lax, till middag...

 

Ja, osten som jag skulle ha haft till gratängen, visade sig inte behövas till gratängen. Då den aldrig hade räckt för att täcka hela...

Så jag köpte en liten påse riven ost istället. Som jag sedan kan lägga undan resten i frysen, av...

... Vilkens påse visade sig vara ett hål i, när jag kom hem... Typiskt.

 

...

 

Efter det, har det blivit tv...

Jag har ätit en gång till...

Denna gången, ett äpple som jag mixade med lite vatten och kanel... Blir en helt fantastisk äppelmos! Men jag drack den som smoothie...

Och så en kopp cappucino...

 

Ja, grejen är den att jag köpte cappucinopulver typ när jag precis hade flyttat in hit. Men då den bara smakade sött och typ inget kaffe, föll den mig aldrig i smaken...

Men då jag vill att den går åt, tänkte jag att jag skulle testa idag. Så jag tillsatte bara en tesked snabbkaffepulver också...

 

Jag drack min äppeljuice...

Och några klunkar av cappucinon...

Sedan var jag mätt...

 

Blir mätt fort...

Kanske är därför jag har huvudvärk nu...

Men det är nog mycket min ätstörningshjärna som gör att jag äter för lite, också...

 

...

 

Nu till kvällen, och egentligen hela tiden. 24 timmar om dygnet. -Har jag ältat och nervöst vankat fram och tillbaka här i lägenheten...

Sökt kunskap... Och oroligt försökt komma fram till lösningar och beslut...

 

That´s my life.

 

... Ikväll handlade det om laxen. Förvaringen av den...

Ska absolut försöka äta upp den inom de två närmaste dagarna. Så att jag inte blir sjuk!

... Men det jag sökte efter, var hur den skulle förvaras. Inte bara vart eller hur länge. Utan, hur.

"Tät försluten?" ... "Lite luftigt?" ... "I påse?"...

Men jag hittade ingen info om det...

 

Min ligger iallafall i en tätförslutande påse...

Får se hur det går...

 

...

 

Och så kollade jag(äntligen) i instruktionsboken för kyl och frys...

Har ju inte kollat vilken temperatur som dessa är inställda på. Då mamma bara gjorde det lite snabbt när jag flyttade in, och sade "Sådär. Du får justera det där själv sedan"...

Vilket jag aldrig gjorde...

 

Jag har ingen termometer hemma. Så att jag har ingen aning om kylen...

Ska köpa en sådan...

Men frysen var iallafall inställd på för hög grad... Sänkte den lite. Men ska kolla temperaturen igen innan jag lägger mig. Och se om den ska sänkas mer...

 

... Nötterna fick även flytta in i kylen idag... Då jag har läst i många dagar nu, om vart vad ska förvaras. Och nötter och fröer stod som "helst i kylen"...

Men jag har inte velat ha dem där.. Då jag är van vid att ha dessa i skafferiet bland godiset...

 

Men så beslöt jag mig idag, för att dessa skulle få flytta. "De är ju ändå närmare familjen "frukt och grönt" än godis"...

... Och pastan och riset flyttade ovilligt in i skafferiet istället för skåpet över kylen, där de tidigare har legat. Då det är kallare i skafferiet...

 

...

 

Ja, jag håller på och tvångsmässigt, dag in och dag ut, lär mig mer om alla dessa matvaror. Om hur de ska förvaras och hur länge...

.. Och att inte kunna för en dag, släppa på fixeringen, gör att jag blir alldeles trött i skallen...

Oooh, denna oro..!

 

... Kollar iallafall mindre recept nu..

Eller ja. Idag. De senaste dagarna har det ju varit väldigt intensivt...

 

...

 

Idag hörde jag av mig till mamma, för att meddela när jag tänkte komma till dem på lördag...

Men bestämde mig sedan för att fråga vad de skulle göra på fredag. Då jag hade lust att spendera lite tid med dem ensam, på en filmkväll. Det kändes så länge sedan sist. Och jag kan behöva en paus ifrån vardagen, och kanske få prata lite med mamma.

Det har ju aldrig blivit av de senaste gångerna vi har träffats. Vore skönt att få dela lite bekymmer med någon...

 

...

 

Ja, det kanske var det...

Och kanske är det tillräckligt lugnt inombord nu, för att jag ska kunna ta tag i disken...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 mars 2016 21:57

... Jag är så himla trött..!

Så att det är bäst att jag skriver nu. Och går och lägger mig sedan...

 

...

 

Jag vet inte hur länge till jag kan ta den här ätstörningen, och alla problemen med att ta beslut...

Vet inte hur länge till jag orkar med att vara osäker på mig själv. Vad jag känner... Vad som är bäst för stunden... och i det hela långa...

 

... Jag orkar inte gå omkring, osäker och... rädd hela tiden...

Och jag orkar inte heller känna att jag lever i en vardag som jag klarar av men egentligen inte ser någon mening i att hantera... Som inte leder mig till någonting alls... Och som tynger både hjärta och hjärna, mer än vad jag borde tillåta...

 

...

 

Äsch, jag orkar inte skriva mer om det...

Tankarna är tröga... Och egentligen vill jag väl bara beskriva min dag och dess små utmaningar... Och sedan gå och lägga mig. Däcka... när jag har kommit fram till ifall jag vill ha det där sista glaset mjölk(som jag har som kvällens sista måltid) eller inte...

 

...

 

Imorse...

 

... Vänta, jag skrev aldrig igår...

 

Men jag minns inte heller så mycket av det.

Bara att jag var för trött på kvällen, för att orka blogga...

 

... Så jag tar det ifrån idag...

 

Imorse när jag fortfarande låg i sängen, messade 23åringen...

Frågade hur det var med mig. Vilket i sig, egentligen kanske inte är så konstigt. Men jag reagerade på det. Och det kändes lite som om hon ville något...

 

Jag väntade med att svara. Hade ingen lust att konversera med någon. Eller att behöva varken avvisa någon önskan hon hade. Eller behöva ta beslutet att säga ja till någonting som jag egentligen kanske inte orkade med...

 

... Innan jag kliver upp, svarar jag dock på messet...

Och desto fler mess hon skriver...

Ja, det visade sig att hon önskade komma och hälsa på någon dag nästa vecka...

 

Ångest. Press.

Jag menar. Hon är min syster. Men en syster som jag aldrig tidigare har haft på besök. Och som jag inte har umgåtts med själv ordentligt, sedan vi var små...

 

Det går bra hos mina föräldrar. För att där bär inte jag hela det sociala lasset. Det är liksom mamma. Det är pappa. Och oftast några syskon därtill... Och de stunder som man kanske ändå sitter ensamma, känns det tryggt och lugnt. För att man vet att det kan ta slut nästa sekund...

 

Men om hon ska komma hit, väntar minst ett par timmar på tu man hand...

Vi ska på något sätt umgås. Prata... Och jag vet inte hur det kommer att se ut.

Jag vet inte vart vi kommer att sitta. Om vi ska sitta..!

Jag vet inte vad vi ska prata om. Ifall vi förväntas göra någonting. Äta någonting. Vad vi ska äta, i så fall...

Och jag vet inte hur länge hon kommer att bli...

 

... Men trots det, kunde jag ju inte säga ett tvärt nej. När hon har tid hela nästa vecka! Vill ju inte såra henne på grund av en obekväm rädsla...

 

Hon är ju min syster. Så vill hon komma någon dag nästa vecka, kan jag säkert ta mig igenom det, och samtidigt ha kul.

... Jag menar. Vi har ju lekt utan några otryggheter eller konstigheter alls, under hela vår uppväxt.

 

... Och hon är ju en trygg och utåtriktad personlighet. Så att hon ser nog till att det sociala flyter på under de minuter hon blir.

 

...

 

Efter att jag hade sett på HemTillGården och ätit min matlåda, gick jag iväg till bussen.

Efter en natt av funderande kring ifall jag blir tvungen att ta med mig chassit till väskan eller om jag kan ta den på ryggen, bestämde jag mig för att ta den på ryggen. Även om det kunde komma att bli väldigt tungt...

 

Ja, jag skulle handla idag. Bananerna var slut. Och jag tänkte passa på att utnyttja lite rabatter, och köpa mjölk och grädde samtidigt...

 

Anledningen till att jag hellre vill ta väskan på ryggen än på hjulen, är att jag vill kunna sitta på "min plats" i bussen. Och med hjulen, blir det bökigt att kunna få upp väskan. Och att få plats med den emellan sätena...

Har jag den på ryggen, kommer jag in överallt. Och väskan kan stå på sätet bredvis mig när vi åker...

 

...

 

Jag hade ångest. Kände mig stressad...

Jag var osäker på vad jag skulle ha...

Och jag blev inte glad när äpplena såg så tråkiga ut... Blev inga äpplen...

Och bananerna var gröna... Väldigt gröna!

 

... Väskan blev ganska tung... Det blev den. Men ändå helt lagom att bära på ryggen. Och nu när jag hade spänt åt axelbanden ordentligt, fick jag inte heller ont i rygg, nacke och axlar...

 

...

 

Väl hemma, plockade jag undan varorna och tog sedan ett beslut om vad jag skulle äta...

Det blev alldeles för lite. Och jag struntade i att äta mig mätt... Även om jag skrev en del till mig själv igår, om att jag "måste se till att tillåta mig själv att alltid äta mig mätt"... Det var liksom en utav reglerna...

 

Men det är bara så svårt...

Jag vill inte äta mig mätt...

 

Och grejen är ju den, att även om ätstörningen ibland lägger sig och vilar. Kanske till och med sover för ett tag, så har jag så mycket annat.

Alla dessa krav som snurrar runt i mitt huvud, som behöver göras och beslutas, för att jag ens ska få mat på bordet...

Dessa lockar fram ätstörningshjärnan, gång på gång. För att jag inte orkar... helt enkelt...

 

...

 

Vissa av sakerna som jag köpte på affären.. Valen som jag gjorde, klämde mitt hjärta en del nu på kvällen...

Ifall jag skulle ha köpt någonting annat istället. Gjort på ett annat sätt... Ifall jag skulle ha köpt det jag inte köpte...

"Gjorde jag något misstag?"...

 

Och även hur jag äter. Hur jag åt förut... Och hur jag skulle vilja äta nu...

 

... Jag känner mig bara förvirrad. Och balansen i psyket, känns helt rubbad... på något vis...

... Jag kan inte ens avgöra ifall det blir svårare eller enklare med alla dessa beslut, med tiden...

Ifall osäkerheten och ångesten blir värre och tyngre... Eller ifall de faktiskt lättar...

 

... Men eftersom att jag fortfarande äter, och har hållit mig borta ifrån svälten.. längre än jag gjort på länge... Så antar jag att jag iallafall har blivit starkare... Eller problemen mindre...

 

Jag vet inte.

 

...

 

Det jag inte heller vet... och nog aldrig kommer att veta! ... Är ifall mötet jag har på fredag, är så smart att ha för tillfället...

Jag menar. Jag vill ju gärna göra någon slags förändring i vardagen. Jag önskar att jag tids nog skulle kunna bryta isen som ligger ivägen för mig varje gång som jag försöker mig ut på praktik. All rädsla och osäkerhet...

 

Men det är några saker som ändå står ivägen...

Några som jag inte tänker nämna här...

 

... Men också att jag trots allt äter nu...

Jag diskar varje dag, än sålänge... För tillfället...

Och jag handlar mat.. Fastän det känns lika osäkert och tungt varje gång som jag tillför någonting nytt till mina skåp...

 

Jag menar. Jag äter trots dagliga tankar om att jag inte orkar och bara vill börja svälta. Gömma mig. Blunda och fly...

 

Och jag vet bara inte om ännu en sak att kriga om inom mig själv, skulle tillåta mig att orka fortsätta äta...

Kanske blir det bara för mycket att orka med...

 

Antingen det. Eller så blir det som jag hoppas.

"Jag börjar inte svälta mig själv bara för att jag äntligen får annat att tänka på... Men däremot släpper jag på den värsta pressen och slappnar av mer"...

 

Ja. En del av mig, vill ju ta möjligheten att börja svälta. "Då jag får annat att fokusera på än ätandet"...

Men samtidigt vet jag att svälten leder till proppande... om jag inte har den starka viljan att svälta... Och den har jag inte! För att jag vill inte svälta... Inte egentligen...

"Jag vill inte förstöra mig själv något mer nu"...

 

...

 

Annars har jag bara sett på tv idag...

 

Bortsett från när jag försökte få plats med fyra deciliter mixad apelsin i ett tre-decilitersglas...

Det gick inte så bra :P

Apelsin över hela mig :P

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 6 mars 2016 18:47

... De senaste dagarna har jag levt på ytterst lite näring. Jag har inte svält mig själv. Men jag har ätit kanske en frukt per måltid, tre gånger om dagen...

Vilket jag tror att är anledningen till att jag har haft förstoppning hela helgen... På grund av att magen saktar ner. Slutar jobba...

Eller något(?).

 

...

 

Jag minns inte riktigt vad jag har gjort sedan jag skrev sist... Men då jag inte gör så mycket om dagarna.. Typ inte lever... Så tror jag inte att ni missar så mycket...

 

Jag ska ha möte med MinKontaktPåKommunen och Jobbcoch på fredag. Då vi ska prata om att eventuellt skriva in mig på FiA igen. Så att jag kan komma ut på aktivitet...

MinKontaktPåKommunen ville bara att vi skulle träffas och prata tillsammans först. Så att hon sedan kan skriva ett beslut, när vi vet lite vad jag vill... (Så att det inte blir som med boendestödet. Att beslutet aldrig blir utnyttjat.. Vet dock inte hur ett möte skulle förhindra det)..

 

.. Vilket jag inte vet!

Det enda jag vet, är ju att jag vill komma bort ifrån ätandet. Jag vill komma bort ifrån alla funderingar kring det. Från all ångest och oro... Från att känna mig så spänd och rädd hela tiden, i den sak i livet, som man aldrig kan klara sig utan... Maten!

 

... Vad jag vill göra, vet jag dock inte...

Inte heller hur jag ska någonsin ta mig ut på en aktivitet. Jag har ju försökt gång på gång... Men jag kommer inte igång...

"Vill jag inte? Vågar jag inte? ... Är det bara inte meningen?"...

 

Tror att jag har svårt att få...

Eller tro på att att jag kan få livet och vardagen att gå ihop ifall jag ska både jobba, äta och leva...

Jag vet ju att det är möjligt. Folk gör det... Och mer därtill!

... Men just nu, förstår jag det bara inte...

... Kan ju inte ens kombinera livet med ett fungerande ätande! .. Blir ju bara isolerad till hemmet..!

 

... Vi ska träffas och prata om det, på fredag, iallafall...

Så får vi se...

Jag tänker ju inte sitta fast i hemmet och varken skaffa mig ett liv med intressen eller betydelsefull aktivitet... i hela mitt liv! En vändning måste ju ske!!

 

...

 

I tisdags bjöd jag hem 27åringen att sova här över helgen... Alltså denna helgen...

Har ju funderat på att göra det... och haft lust till det, i flera veckor nu. Men aldrig vågat ta steget. Då mitt psyke och hjärta studsar vilt mellan väggarna hela tiden... Och jag aldrig vågade lita på att just till helgen, skulle jag vara tillräckligt pigg och glad...

Och att ställa in när min syster fått förhoppningar och ställt in sig på en systerhelg... Nej, det är inget alternativ.. "Då mår jag hellre dåligt under en hel helg, av pressen"... Och det vill jag ju inte...

 

... Men i tisdags tog jag trots allt steget...

Ville inte heller sitta hemma ensam på min födelsedag...

Den födelsedag som jag i och för sig glömde bort att jag hade, hela veckan. Och flera gånger varje dag!

 

Den födelsedag som egentligen inte betyder någonting för mig...

Och som jag dessutom hade bestämt mig för att jag inte ville uppleva... Inte ville leva tillräckligt länge, för att behöva se...

 

... Ja. 26 år gammal, utan något liv att "vilja leva"... Utan ett liv värt att levas och inte bara överlevas...

... Det ville jag inte bli...

 

...

 

Men än är jag inte död... Och jag accepterar..!

 

I fredags duschade jag. Jag snabb-och slarvstädade lite grann. Dammade av golvet... Diskade den sista disken...

Och satte mig sedan vid tv:n och väntade på att 27åringen skulle messa och säga att hon var påväg...

 

... Och så messade hon...

Bad mig gå och handla någonting gott till kvällen... Och sa att hon nog skulle hinna hit till åtta iallafall...

 

...

 

Under helgen, har vi sett på film. Sett på film... Och sett på film...

Eller ja. När det gäller 27åringen och mig, ser vi kanske sammanlagt tio minuter av en långfilm. Och uppfattar nog ännu mindre...

 

Vi sitter mest och pratar...

.. Med filmen rullandes...

 

...

 

På dagen någon gång, innan 27åringen hade kommit, när jag fortfarande låg i sängen, ringde 19åringen...

Jag visste ju att hon ville säga grattis... "Men jag pratar inte i telefon"...

 

... Jag svarade inte...

 

... Lite senare, till kvällen, ringde hon igen. Och jag kände mig tvungen att svara. Samvetet, ni vet...

"Ringer hon för att gratta, så är jag skyldig att visa samma kärlek tillbaka"...

 

... Som tur var, blev samtalet kort. Och jag kunde återgå till att sitta och vänta på 27åringens ankomst...

 

... När vi sitter där i soffan och ser på tv, ringer 24åringen. Också för att gratta...

Säger till 27åringen att jag inte tänker svara. "Det får vara"...

Men ångrar mig och svarar ändå... Samvetet, ni vet...

 

Jag tar mig igenom samtalet, utan några problem.

Pratar en stund. Om än stressad. Då jag kände att jag slets mellan två sociala interaktioner. 27åringen som satt och väntade i soffan. Tittade på mig... Gjorde mig stressad...

Och 24åringen som pratade på om än det ena än det andra, på andra sidan luren...

 

...

 

Vi har även tagit några promenader tillsammans. På 27åringens initiativ...

Själv har tidigare "två och en halvtimmes-jag", blivit väldigt uttröttad vad gäller promenerandet...

Jag blir fysiskt trött... Och rent psykiskt, vill jag bara dega i soffan...

Men ingenting jag sa till henne. Jag som alltid vill behaga. Inte svika...

 

Jag är dock lite mindre sådan nu... Det var värre när jag var liten... Då sa jag aldrig vad jag tyckte och tänkte. Hur jag kände eller mådde...

Om jag så skulle stupa, av fysisk eller psykisk smärta!

 

...

 

Vi har ätit...

Jag var väldigt orolig över just den saken, när jag väl hade kontaktat 27åringen och bjudit henne över...

Jag levde ju på i princip två frukter, en liten matlåda och lite mjölk om dagen...

Ingenting direkt riktigt och mättande... "Och nu skulle jag behöva köpa hem mat!". Laga mat... "Mat som kanske sedan bara ligger och blir gammal. Gör mig uppstressad... Ger mig ångest... Mat som kommer att göra kaoset i tillvaron, ännu mer utav en tornado!"...

 

... Men det blev aldrig sådär superbekymmerladdat...

Visst kände jag mig osäker. Hade lite ångest... Och kände att jag behövde tänka efter, en två och trettio gånger... innan jag köpte någonting i affären... Att jag sedan handlade det jag handlade, med väldig försiktighet...

 

Och jag var hård. I helgen var jag hård...

I vanliga fall, brukar mina matbekymmer och de faktum att jag riskerar hetsäta med svälten som följd, göra att 27åringen får ta med sig resten av det jag har köpt till helgen, hem till sig...

Jag brukar även köpa till henne vad hon äter men inte jag... som hon sedan får med sig hem när hon åker...

 

Men nu när jag inte har någon inkomst, fick jag lov att hålla fast vid att bara köpa sådant som jag sedan kan tänka mig att ha kvar här och själv med tiden, äta upp...

... Kunde dock inte hålla mig borta från att ge henne kvittot från flaskorna jag pantade. Så att hon kunde köpa oboypulver till helgen... Som hon sedan kunde ta med sig härifrån...

Oboy dricker jag inte. Är bortskämd med riktig kakao ;)

 

...

 

När hon lämnade mig idag eftermiddag... Efter att vi hade spelat Yatzy flera gånger i rad. Och jag fått.. Heter det Strike eller Yatzy? ... fyra gånger i rad(jättekul :D)...

Så fick jag ångest...

 

Så fort som jag stängde dörren bakom mig, sköljde en kall och ängslig känsla över hela mig. Som en kylig, pirrande våg, i negativ klang...

 

... Vardagen var tillbaka. Och alla beslut... Alla misstag som kunde begås, låg nu på mig igen...

Livet var tillbaka... Och allt jag ville uppnå. Allt jag behövde göra... Att komma någonstans... Göra livet värdigt... Att göra rätt för mig...

Att ens ha någon mening att leva!

Allt låg nu på mig... Igen.

... "Pausen är över"...

 

... Och allra helst ätandet..!

Att återigen hantera den verkligheten...

Att än en gång, sjunka in i det tillståndet...

 

... Ångest.

Direkt. I ett andetag...

 

...

 

Jag började proppa, rätt så per omgående... Och nu har jag ont i magen...

 

Ska det vara såhär. Att det faktum att rutinerna försvinner. Att jag släpper på kontrollen under en helg, ska göra att jag börjar proppa när jag väl blir ensam... Ja, då vågar jag inte bjuda hem någon under flera dagar, längre...

 

... För att grejen är ju att jag sedan då, när den sak om gjorde att runtinerna hade släppts på, försvinner, och det fortfarande inte finns någon regel på hur jag ska äta resten av dagen...

Ja, då äter jag hur jag vill...

Vilket gör att jag vill äta hela tiden...

 

Jag blir stressad av att inte ha någonting att förhålla mig till...

Och samtidigt som jag sitter och längtar efter morgondagen "tills jag kan börja äta efter rutiner igen", kan jag inte förmå mig att börja äta på så sätt direkt!

... "Jag måste vänta till en ny dags början. Börja om igen. Börja om på nytt"...

"Inte sådär mitt i en dag... Det finns ingen styrka i det. I den viljan"...

 

... Så nu hoppas jag att morgondagens vilja till att äta vid speciella tider och lagom mycket, är tillräckligt stark för att inte börja proppa... För att proppar jag igen, svälter jag snart..! "Jag behöver kontroll!"...

... Jag vill äta hellre för lite än för mycket...

 

... Och eftersom att jag, när jag känner efter för mycket, tror mig vara mätt snabbare...

 

.. Ja, det lär fortsätta som innan helgen... Om jag orkar fortsätta gå med den osäkerheten, röran och spänningen i knopp och själ.. mycket längre, det vill säga...

 

...

 

Nu ska jag lägga mig vid tv:n och njuta av att ha bestämt mig för att dagens ätande är över, ett tag. Sedan ska jag väl gå och lägga mig.. när tiden är inne...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 27 februari 2016 23:48

... Jag kämpar på med ätandet. Det går både upp och ner...

Försöker finna en väg. En öppning bland alla stängda dörrar och blockerade vägar. Som innebär att jag både kan acceptera mina val och må bra i det jag gör...

 

... Jag har faktiskt klarat mig rätt så bra sedan jag bloggade sist...

Jag var tvungen att läsa igenom alla mina texter i textsamlingen, som jag har skrivit sedan sist jag bloggade. För att minnas vad som hänt...

 

... Och det har varit en del diskussioner om hur jag ska äta. Vad jag borde och inte borde äta...

Varför jag inte kan börja svälta igen... Och varför jag kanske ändå borde göra det...

Det har varit upplysningar, om och om igen, till mig själv, om vad som händer "om jag går åt det hållet"... Och hur jobbigt det kan bli "att gå åt det andra".,..

 

... Jag har såklart känt mig hjälplös. Uppgiven...

Och att "inte kunna göra rätt, vad jag än gör"... "Att inte kunna finna svar"...

Det har gjort att jag bara vill fly. Få någonting annat att fokusera på, "så att jag kan glömma bort att äta"... Alternativt "släppa på alla krav... och slippa må dåligt medans jag äter"... "Äta mindre", såklart... Då ätstörningshjärnan har tittat fram, då och då...

 

"Hellre äta för lite, än för mycket"...

 

...

 

Men som sagt.

Nu de senaste dagarna... Den senaste dagen...

 

Eller, låt oss säga att det går lite upp och ner...

Men jag har ändå känt att "jag klarar det här"...

 

Jag tycker om att gå och handla. Nu när jag inte ser några krav...

.. Ja, jag tar medvetet bort alla krav...

 

Jag har liksom hittat ett mellanting...

Ett läge mitt emellan att äta helt kravlöst. Vad jag vill, när jag vill... Och hur ofta jag vill...

Och att äta helt efter rutiner. Varierat. Speciella saker vid en viss måltid...

"Tillagad mat till middag" och så vidare...

 

... Nu äter jag vad jag vill och känner för. Men jag försöker få in någon riktig näring i någon måltid om dagen...

Jag skriver på min lilla whiteboardtavla, vad jag har i de olika skåpen. De saker som behöver gå åt snart "för att inte bli gamla"... Och de saker som jag vill påminna mig själv om att jag har... "Så att jag kan se om jag är intresserad av att kombinera något av dessa med varandra"...

 

Och nu ska jag...

 

Ni kanske minns att jag hade värsta krisen för några dagar sedan, med min nya lilla whiteboardtavla som jag köpte till köket "i rosa!"...

Och nu har jag ändå bestämt mig för att köpa en till... Men det, inte för att jag fortfarande krisar. Nej, jag har allt släppt det där nu. Tänker inte ens på det...

 

Utan nu handlar det om att jag vill ha en även på frysen. Så att jag kan skriva på den, vad jag har i frysen. Och så ha den jag har på kylen nu, för kylvaror...

... Eller ja. Något upplägg hittar jag nog...

Men behöver iallafall en till frysen. Så får hoppas att dessa finns kvar. Ska dit igen på måndag...

 

...

 

På torsdagen efter att jag skrev sist, vet jag inte vad jag gjorde. Jag minns inte riktigt...

 

Jo, just det ja.

Jag skulle handla på torsdagen...

 

... Jag åkte iväg med min stora ryggsäck på hjul...

Ja, men den här gången lämnade jag chassit hemma. Då jag inte trodde att jag skulle handla så mycket. "Så jag skulle säkert orka bära den på ryggen"...

 

... Promenerade dit. Promenerade i lugn takt. Då jag hade räknat på att jag skulle kunna promenera lugnt dit. Gå in på skoaffären...

Sedan, in på affären. Handla lugnt. Gå lugnt tillbaka... Och ändå kunna komma hem till middagstid...

 

...

 

Jag gick in på skoaffären...

Hade egentligen ingen lust att köpa nya skor "då de skor jag redan har, som har centimeterstora hål på flera olika ställen, aldrig finns att köpa"... "Och jag vill inte ha några andra"...

 

... Men faktum var ändå...

"Snart kan jag inte använda vinterstövlarna längre... Och mina skor läcker in pölar(!), om det är det minsta blött ute"...

Så jag behövde ett par nya...

 

Nog för att jag klarar mig ändå...

När jag bodde i H*vetets stad, använde jag vanliga skor, året om... Och något år använde jag mina sandaler med ett par extra tjocka strumpor i, under vintern...

 

...

 

Jag hittade ett par skor ändå... Som jag egentligen inte ville ha "men dessa funkar"...

Så jag köpte dem, trots tvivel ända in i det sista...

Släppte det. Och gick in på mataffären...

 

... Jag handlade det jag skulle...

 

Blev rätt så tungt ändå, märkte jag...

Och otränad som jag är, fick jag ont i axlarna, rätt så per omgående...

 

Men jag märkte också hur mycket smärtan släppte när jag satte händerna mellan axelremmarna och mina axlar, och drog i dem...

Och jag vet med mig att jag inte hade ställt in remmarna alls. Så jag måste spänna åt dem, till nästa gång.

 

...

 

Ja-a...

Jag hoppar resten ifrån den dagen...

 

.. Vad gjorde jag igår, då?

 

Jag vet att jag åkte in till stan.. Istället för att tag tag i disken, som jag hade tänkt göra. "Då jag ju blir hemma hela helgen"...

 

Jag gick direkt iväg till en av affärerna som jag brukar gå till... En av de mindre...

 

... Jag skulle köpa någonting att "småplocka i mig" till kvällen...

Jag hade ju saker hemma, att äta. Men jag ville ha någonting i bitar, "att pilla med" medans jag såg på tv...

 

... Så jag köpte lite naturgodis. Mörk choklad. Och så några morötter...

Även hittade jag någon slags grönsaksskärare, som jag köpte. Då jag tror mig kunna orka äta mer frukt och grönt, om jag slipper slita så med att förbereda dem...

 

...

 

Tillbaka till busstationen...

 

Och när jag sedan satt där och väntade, kom det "tyvärr" fram en trevlig kille, gubbe, medelålders man.. och började prata med mig. Berätta sitt livs historia...

... Precis sådär som de brukar göra(iallafall när jag råkar ut för dem. Unga som äldre)... Maler på om allt jävulskap de har varit med om. Och alla kriser och skador de har tagit sig igenom och överlevt...

 

.. (Jag ville ju bara sitta och vänta på bussen ifred)...

 

... Han frågade mig även hur gammal jag var... Det brukar de ju också göra...

Men denna verkade lite missnöjd med det...

Vet inte hur gammal han själv var. Men jag är inte särskilt intresserad, heller..

 

... Spanjoren, som jag låg inne tillsammans med i flera veckor sammanlagt... Ett par år på varandra...

Han var ju lika gammal alla de åren... Ja, det var vad han påstod iallafall... Men jag antar att han inte kom ihåg att han hade "använt samma ålder" varje år som vi träffats :P

 

... Jag lät det iallafall vara. Brydde mig inte så mycket. "Han var ju ändå en kompis"...

Men när jag i telefon, när jag hade flyttat hem till mina föräldrar igen, konfronterade honom i det. (Var trött på hans lögner... Och blev irriterad på att han hade sökt upp min adress)...

... Så erkände han att han var... Om det var 43 år gammal... Eller något sådant...

 

Jag var nöjd med erkännandet. Och sedan dess, har vi inte hörts av...

Han kände väl att det inte var någon idé, "Nu när han hade avslöjat att han var "gammal"...

 

...

 

Men tillbaka till ämnet.

 

Jag åkte iallafall hem.

Och efter det, minns jag inte riktigt...

 

...

 

... Jo, just det ja.

De där skorna.

 

Redan när jag kom hem med dem i torsdags, och på riktigt gick med dem, märkte jag att storleken nog inte var så bra ändå... Jag menar. Jag kunde ha dem. Men det var precis. Den ena skon sitter jättebra och är jättebekväm. Men min andra fot är lite större... Och därför blev den lite extra trång i skon...

 

... Jag märkte det...

Men precis som på affären, "trodde jag nog att det skulle fungera ändå"...

Så jag klippte av lapparna... Gick ut med dem en vända till affären här i byn...

Märkte ännu mer att jag nog borde ha väntat med att köpa skor istället...

 

Och sedan, precis som jag är, ältade jag upp mig ordentligt på "mitt misstag"...

Jag skrev och skrev och skrev. Försökte rättfärdiga mitt köp. Finna en anledning till att det skulle fungera. Att jag skulle orka...

Och jag sprang och satte på mig de där skorna, var och varannan minut...

... Och tillbaka till skrivandet igen.

 

"Hur kan man vara så dum att man på affären, märker att skon "bara duger"... Att man tvivlar medans man går till kassan... Att man köper skorna ändå..

.. Och att man, när man sedan kommer hem, känner att köpet nog var fel...

... Men ändå klipper av lappen och går ut med dem?!"...

 

... Men jag hoppades vidare, på att kunna acceptera dem. Och vänja mig vid dem... "De sitter ju trots allt bra. Det är ju bara den ena skon som känns lite trång"...

 

...

 

Idag har jag diskat... Diskat ännu mer... Och diskat lite till...

 

Men jag klämde också in en promenad. Säkert mycket för skornas skull...

Och ja "de är fortfarande lite trånga. En av dem.."...

Jag vet ju att det inte kommer att ändras.. Men hoppas går ju...

Det kommer nog en tid då jag släpper detta, också...

 

...

 

Annars har det blivit tv:n...

Och då jag...

 

Ja, jag vet inte...

Jag var lite stressad eller ur balans, på grund av någonting...

Minns bara inte riktigt vad...

 

Men om det berodde på att jag bara drack två olika smoothies till middag... Eller vad det berodde på, vet jag inte...

Men jag proppade iallafall i naturgodis, nu till kvällen. Vilket fick mig för en stund, att könslomässigt bryta ihop...

 

Jag skrev av mig i min textsamling. Och kom fram till att jag bara ska glömma det där lilla guppet. Gropen... Det tillfälliga snedsteget... Och fortsätta som innan. Ge mig själv fler chanser "tills jag verkligen vill svälta. Har en anledning att göra det... En plan"...

 

För att jag tänker inte tvinga mig själv till att svälta "på grund av att jag inte klarar av att äta. Att få till det"...

 

... Så jag ska fortsätta som nu. Äta vid särskilda tider. Men vad jag känner för...

Det jag ska tänka på, är väl att jag ska, i de fall det går, ta fram en mindre mängd. Och sedan hämta mer, om jag fortfarande är hungrig... Då eliminerar(eller iallafall förminskar) jag risken att jag sätter mig, och ur en skål, bara vräker i mig på grund av stress... "Fastän jag är mätt sedan länge!"...

Och så kan jag ge mig själv möjligheten att "välja någonting annat", om jag känner mig mer hungrig"... Så blir det mer varierat...

 

Jag ska försöka att tänka på att få i mig någonting nyttigt... eller iallafall "riktigt" varje dag...

Men jag tänker inte ha det som krav... "Krav gör mig orolig. Krav får mig att älta och ifrågasätta... Krav, de gör mig osäker och tveksam... Får mig att älta..."...

... Det enda kravet jag ska ha, är att äta ungefär rätt tider på dygnet.

 

...

 

Jag ska se på film inatt, om jag är vaken då. Men det är jag nog. Sover knappt om nätterna, längre...

La mig vid fem imorse, till exempel...

Eller jag la mig tidigare. Men klev upp vid tre igen... Då jag inte kunde somna...

Alldeles för mycket att tänka på! Speedad hjärna.

 

... Hade nämligen kollat intredning till vardagsrummet, halva kvällen och natten...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 24 februari 2016 23:50

... Nyss hemkommen ifrån mina föräldrar... Och jag känner mig stressad. Typ överväldigad...

 

...

 

Jag klev som vanligt upp till klockan i förmiddags, till HemTillGården...

Såg på den. Och åt en lite tidigare lunch. "Då jag ju inte kan äta klockan ett när jag går hemifrån klockan ett"...

 

... Jag var beredd på att jag kanske "skulle behöva" åka samma buss som 24åringen ifrån stan och vidare till mina föräldrar, sedan...

Men hon messade mig när jag satt och väntade på den bussen.. och jag kunde lugnt åka ensam med även den bussen... Då hon inte skulle kunnat möta mig förrän ungefär 40minuter senare. Och så länge hade jag ingen lust att sitta och vänta! ... Inte när jag kunde ta en buss fem minuter efter att hennes sms kom...

 

...

 

Egentligen har jag inte så mycket att säga idag...

 

Men när jag kom till mina föräldrar, var 19åringen där...

Mamma frågade hur det var. Och jag svarade...

Men sedan inte så mycket mer med det... Förklarade bara mitt kaos lite kort...

 

...

 

När resten av syskonen kom, blev det stoj och stim. BigTime!

... Man kunde knappt höra vad man tänkte! Och det var svårt att urskilja vem som pratade med vem...

 

... Men det jobbiga med kvällen, var väl egentligen pressen som jag kände... Syskon som vill umgås...

Träffar som planeras...

 

... 24åringen vill att jag följer med och bär lite säckar och kartonger, upp till hennes nya lägenhet. Vilket är över en timme härifrån. Och jag vet inte riktigt om jag är redo för flera timmar ute... Med middag eller fika... Och att inte kunna åka hem om jag känner att jag "har fått nog"...

 

Pappa ska med. Mamma ska med... 19åringen och även 15åringen ska med...

Först flyttas det... Och efter det, ska de gå ut och äta någonstans...

 

... Får se hur jag gör... Om jag följer med...

 

...

 

Och så var det, lite längre fram, min födelsedagspresent ifrån 24åringen. Hon vill bjuda mig på middag. Och vill då att jag följer med henne till storstan där hon bor...

... Hon följer ju med mig tillbaka sedan. Så att jag varken behöver resa dit själv, eller hem...

 

... Men långa resor. Bort från min trygghetzon... Där jag känner mig hemma och bekväm...

... Och att behöva vara social en hel dag..!

 

... Annars så skulle vi ta det här istället. I den stad som jag kallar "stan"...

 

...

 

Och så mammas, pappas och 15åringens present till mig...

... Musikal, några veckor fram!

Det däremot, tycker jag att ska bli kul! Och... Det är i min hemkommun!

 

...

 

Efter allt stoj och stim... och de flesta hade lämnat oss, väntade jag bara ut tiden...

Och när klockan blev tjugo över tio, följde 19åringen mig till bussen. Då hon "behövde en promenad"... Stod och väntade med mig, den kvart som var tills bussen skulle gå...

 

.. Ja, jag var väl lite stressad. "Hellre för tidigt än för sent"...

 

... Ungefär en timmes väntan på bussen från stan...

Och nu är jag hemma...

 

...

 

Och jag tänker inte babbla om det som jag alltid babblar om... Inte idag...

Jag är trött.

Och tankar och känslor. Bekymmer och dilemman... Uppgivenhet och skit...

Ja, det har jag nog gott om tid till, imorgon.

 

... God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards