Att rabbla upp dagen som varit, är nog allt jag orkar med idag...

Jag klev upp med klockan, klockan 9 idag. Åt frukost. Samma halva lilla plastskål som jag brukar äta ur. Med youghurt och musly. Sedan gick jag upp hit igen, och la mig i sängen för att sova en stund till... Satte mig vid datorn en stund... Minns inte vad jag gjorde. Kollade mailen tror jag. Ett nytt mail från personligt ombud, hade trillat in i inkorgen. Vad det handlade om, har jag ingen större lust att dra upp just nu. Men vi "pratar" en del om det här med ätandet... Eller svältandet. Hon ska försöka hjälpa mig... Eller ja. DET varannan dag, och varannan dag backar jag undan, typ.

Sedan gick jag iallafall ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma. Situationen var spänd till en början... Kände mig obekväm, och SKYLDIG för att jag valde att stanna hemma idag! Men det lättade upp efter en stund och mamma visade sig glad, vilket gjorde att jag kände mig tryggare och bekvämare.

Klockan tolv, gjorde jag min lunchmacka. Rågkusens överhalva med ägg och nederhalvan med ost. Och till det blev det en kopp kaffe. Såg på tv medans jag åt. Kollade mailen på mobilen då och då.

Bästisen hörde av sig på sms. Utbrast att hon hade någonting att berätta och undrade om jag kunde komma över i några dagar. Vi sms:ade en stund fram och tillbaka. Sedan mailade personligt ombud igen. Gav mig lite goda råd och förslag, och uppmanade mig att fortsätta skriva till henne så fort jag kommer på någonting mer. Så att hon enklare ska kunna hjälpa mig.

"Okej" tänkte jag. Nu har ju problemet försvunnit igen... Och jag börjar tröttna på att känna mig desperat och vara nästan säker på att jag behöver stöd och hjälp för att klara mig igenom det här... för att plötsligt inse att problemet är borta, och att jag inte alls behöver någon hjälp med mitt problem. "Jag klarar ju detta själv"...

Den frustrationen som jag känner då. När jag drar upp ett problem gång på gång, utan att det egentligen finns, och sedan får det att låta så mycket större än vad det är... Ja, den gör att jag bara vill radera all min kontakt med henne. Så att jag slipper "lura" henne gång på gång.

Ja. Jag satt iallafall kvar vid tv:n ett bra tag. Fram tills middagen, satt jag där och bara stirrade. Kände skuld för att jag satt en hel dag framför tv:n. Kände mig dömd av föräldrarnas blickar... Trots att de säkert inte hade någon tanke alls bakom att de tittade på mig de där sekunderna.

Åt iallafall middag. En bra portion. Lite tvivel inombords, men inga större bekymmer att äta både soppa och pannkakor.

Sedan satt jag här en stund till, framför datorn. Spelade kanske Bejeweled och läste bloggar. Annars vet jag inte.

Gick ner igen och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma, pappa och 13åringen. Vi såg på "En vampyrs bekännelse" tillsammans. Eller jag tror iallafall att det var den. Om jag inte blandar ihop det. Åt ostbågar och, kaka och maräng...

Japp, och därefter hände något. Vet inte vad. Och kan inte gå in på det närmare. Jag känner mig bara så förvirrad i sinnet. Så vilsen i livet... I mig själv... Och jag tror mig bara vilja någonting som jag egentligen borde hålla mig borta ifrån... Och nu vet jag inte vilket håll jag ska vända mig. Vart jag ska titta. Vad jag ska göra...

Jag kan ju inte gå åt två håll samtidigt...

Med det säger jag god natt. God natt med er <3 Ny dag imorgon.

"Ååh... Jag vill också ha en sån där", tänker jag i förbifarten i trappan påväg till mitt rum. Där hänger ett litet foto i vykortsstorlek, med mig liggandes i en babysitter... Kanske någon månad gammal...

Ja, och jag vaknade. Men det med lite vemod. Jag tänkte till och slogs som av blixten och inom loppet av ett par sekunder, undrade jag plötsligt vad jag håller på med. Varför jag skadar mig själv på det här viset. När jag egentligen mer än allt, vill uppleva lyckan i det här livet som jag nu vägrar lämna utan en ärlig chans.

Men det enda jag gör just nu, är att hålla mig själv på vänt. Låta det lyckliga och värdefulla livet. Alla mina drömmar och visioner... De saker som gör mig till människa och livet värdigt... Stå och vänta i slutet av den tunnel jag aldrig vågar gå igenom...

Men jag har många gånger vaknat såhär. Många gånger som en blixt från ovan, slagits med tanken att jag VILL ta mig framåt. VILL göra saker som är BRA för mig... VILL vara LYCKLIG. Att jag nu ska kämpa och sluta skada mig själv och mitt liv på det viset som jag gör just nu. Alltför många gånger, öppnat mina ögon... för att stänga dem igen...

Ja. Vi tar dagen idag. Så återkommer jag säkert lite grann till det där, under inläggets gång.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Drog på mig min fleecemorgonrock och studsade upp på vågen. Den visade 50.2 denna gången. Åt sedan lite frukost. Så lite som jag kunde förmå mig, utan att känna att jag missade någonting gott.

Tröttheten, segheten, och den olustiga känslan inombords, gjorde att jag sedan bäddade ner mig sängen igen. Jag visste inte ifall jag ville åka in till stan idag eller inte. Så det låg jag och funderade på. Jag kunde inte komma fram till ifall jag skulle köpa naturella nötter till helgens kladdkaka som jag tänkte baka... Eller om jag skulle köpa någon bakelse som skulle hålla tills på lördag istället. Och så funderade jag på att köpa någon enkel mat som jag kunde ha som middag. Något lite godare.

Men jag visste inte om jag ville ha NÅGONTING. Beslutsångesten gjorde att jag funderade på att bara strunta i allt och ta vad som fanns hemma istället...

Men samtidigt ville jag till stan. Då min röda vecka skulle sätta igång när som helst. Och då blir jag hemma de närmaste dagarna. Många långa dagar hemma, om jag inte passar på idag..

Så jag sov en timme till. Klev sedan upp till klockan som jag tillfälligt ställt in. Och packade sedan min lilla ryggsäck och gick.

Jag brydde mig inte om att göra så mycket när jag kom in till stan. Då jag var helt fysiskt slutkörd av denna näringsbrist som jag ger mig själv. Promenerade dock direkt till coop, och kollade ifall beslutsångesten kunde retirera när jag väl såg vad som fanns.

Köpte mig lite jordnötter, hasselnötter... Ja-a. Och så en fryspizza, inbakad. Tänkte testa den. Det blir nog bra :)

Sedan tog jag bästa buss hem. Och slog igång datorn. Kollade mailen. Såg att jag hade fått svar från killen på "Aktivitetshuset" som jag brukar kalla det... Men har inte svarat på det än. Då jag inte riktigt vet vilken dag som passar mig att komma ännu.

Mailade även personligt ombud och sa att jag nog behöver hjälp med detta ätarproblemet ändå(Vilket jag inte är så säker på längre. Såhär är det alltid)... Och så spelade jag lite Bejeweled.

Efter en stund, gick jag ner och satte mig framför tv:n med mamma och 19åringen(som jag nu ska försöka börja kalla 20åringen). Sedan var det middag. Varav jag mådde rätt så dåligt av. Jag ansåg mig äta ALLDELES för mycket! Och alla de saker som jag hade ätit under dagen, la sig som en jättelik frustrerande hög, på mina axlar... Det var en deciliter youghurt-och-muslyblandning. Tre dextrotabletter... Ja, och så middagen. Inte särskilt mycket. Men mitt inre säger annat...

Ja-a... Sedan minns jag inte riktigt. Kanske satt jag här en stund till... Eller inte. Det blev iallafall en kopp kaffe. Utan fikabröd för min del.. Och så bar det av till 13åringens skolkonsert. Mycket klapp i händerna, och en del riktigt bra låtar. Sångare, sångerskor och musikanter. Och så humoristiska musiklärare såklart :D

Där på konserten, stod det klart för mig. "Jag ska börja äta igen". Och med tvivlet i sinnet, visste jag att det skulle bli hårt och antagligen spricka igen... Då jag faktiskt inte är mer säker denna gången, än vad jag har varit de miljoner andra gånger som jag har fått blixten i huvudet och öppnat mina ögon... Snarare mindre!

Men jag ska försöka. Livet är roligt. Och jag vill sjunga och vara glad. Laga mat, baka och äta. Jag vill njuta av livet, uppnå saker, och vara lycklig och stolt. Träffa kärleken, skaffa husdjur, egna barn... Och viktigast av allt... ORKA LEVA. Jag vill vara pigg och glad. Fri från ångest och pressade känslor. Bli av med kriget inom mig... Och känna mig kärleksfull, modig, stark och social... Med ett LEENDE på läpparna och med sång sprutandes ur munnen på mig, vill jag dansa genom livet...

Väl hemma, diskade jag iordning disken efter vårt kvällskaffe, och tog mig sedan, efter en del tvivel, en mellanmålsbars(godiskaka) och gick upp på mitt rum... Lite ånger och tvivel inombords.."Vad har jag nuuu förstört".. Men samtidigt rätt så säker..

Jag får inte glömma EN sak.. Mina drömmar. Vad jag vill med livet. Och alla de små och stora glädjeämnen som gör det värt att leva. Och INTE svälta. Det gör INTE livet värt att leva. Det gör inte livet värt ett skvatt! Tänk på det, kära D.

Nu säger jag god natt. Hoppas detta löser sig nu... Eller snart. Ska nog inte ha för stora förhoppningar ;)

God natt med er <3

Idag har jag ingen blogglust. Vet inte vad jag ska skriva...

Men jag måste som vanligt summera min dag, innan jag kan gå och lägga mig.

Jag klev upp vid nio imorse, när klockan ringde. Drog på mig morgonrocken och smet in i mammas och pappas sovrum(det var tomt) och vägde mig. Vågen visade 50.6kg Vilket får mig att undra ifall det är den enda siffran som den vågen kan visa. Det är ofta den visar just 50.SEX

Sedan åt jag iallafall frukost. Samma mängd som alltid. Samma youghurt... och samma russin-nöt-och fröblandning. Eller musly, om man så vill.

Satte mig häruppe vid datorn en stund. Tittade blocket, på hundar. Läste lite bloggar, vilka tråkigt nog nästan aldrig är uppdaterade... Kollade mailen, och upptäckte att jag fått mail från personligt ombud. Dietisterna som hon hade försökt ringa åt mig i några dagar, hade ringt upp henne. Jag hade ju redan dragit tillbaka min önskan att hon skulle ringa dem. Men hon ville nog bara meddela mig att de hade ringt.

Hon hade iallafall fått svaret att man måste ha remiss från läkare för att kunna komma till dem, och att det vore bättre om vi vände oss till ätstörningsenheten.

Ja, jag spelade lite Bejeweled medans jag väntade på att få gå till bussen. Satt i sängen och stirrade på dataskärmen över rummet. Ifall att hon skulle svara på mitt mail igen. Kollade på klockan stup i ett. Snart var det dags att gå. Gjorde iordning en lunchmacka och min glasburk med kakaomjölk... och gick sedan till bussen. För att åka till stan en stund. Bara drälla omkring.

Jag såg fram emot min lunchmacka och gick direkt ner till forsen och satte mig och åt den. Drack min kakao, och kände sedan att jag behövde gå till biblioteket för att låna en toalett.

Lånade toaletten och satte mig sedan utanför biblioteket i stensalen och tittade ut genom fönstret. Tog av mig skorna och drog upp fötterna på träbänken som jag satt på...

Och där satt jag en bra stund. Jag hade inte lust med någonting. Inte heller energi till någonting. Så efter att ha suttit där en stund, ville jag bara åka hem. Gick till bussen och väntade på att få åka hem...

Jag var hemma redan klockan två. Kollade mailen lite då och då, för att se om jag fick svar från personligt ombud eller kanske snubben som jag kontaktade igårkväll angående att få komma till det där aktivitetsstället och "jobba" lite. Men inget mail. Inte från någon.

Jag satt lite grann vid datorn. Fixade lite bilder i fororedigeraren, och läste ur min bok... Bloggade lite grann på min tredje blogg...

Jag har även tappat suget när det gäller loggboken om min matkamp. Det har liksom känts så meningslöst, och jag känner mig som inlåst i ett fängelse, där jag kan se världen genom mina ögon, men inte ta mig ut och nå den. Jag känner bara att det ENDA jag gör, är att vara orolig för dessa "livsfarliga" saker som egentligen inte ens kan skada mig. Försöker skydda mig själv mot någonting som inte ens finns... Och jag är trött på att vara inlåst... Iallafall när det är så enkelt som att trycka ner handtaget och skjuta på lite lätt.

Och nu till kvällen, så skrev jag till personligt ombud och frågade om det fanns några kostrådgivare eller liknande här i staden... Så får se vad hon svarar. För att finns det det, så vore det nog en bra idé. Så att jag får lära mig mer och får klart för mig vad jag behöver och borde få i mig... och vad jag borde dra ner på eller hålla mig borta ifrån.

Annars. Mamma, pappa, jag och 13åringen har sett på film. "Spindelmannen 2"... Och nu ska jag återigen fly in i Torey Haydens värld en stund. Och samla nya tag inför morgondagen.

God natt med er <3

Jag är sådär äckligt mätt. Kan KÄNNA alla sötsaker trängas i magen. Ja, ingen härlig känsla... Och visst. Jag ska börja äta igen, och jag borde utmana min egen rädsla och överdriva mitt kostintag lite... Bara för att visa mig själv att ingenting "farligt" kommer att hända. Så kanske oron, perfektionismen... ångesten och rädslan släpper efter ett tag.

Men såhär vill jag inte må, varken fysiskt eller psykiskt efter en lördag, bara för att det är Lördagen som jag får äta mer fritt på. Så jag måste helt enkelt sätta upp en gräns även för Lördagen...

Ja. Så var det med den saken. Från och med nästa Lördag, ska jag äta lite mer strukturerat ;)

Annars. Dagen idag.

Jag vaknade imorse strax innan nio, och klev upp ungefär kvart över. En kvart innan min larmklocka ringde för att väcka mig. Vilket den sällan får göra. Då jag vaknar ungefär en halvtimme eller så, innan den ringer.

Morgonen började iallafall lite... Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. Min rutin sprack lite grann. Då jag äter samma youghurt varje morgon, och den youghurten var slut idag. Så jag kollade på två andra sorters youghurtar. Stängde igen kylskåpet och tog fram ett glas och litermåttet med apelsinjuice. Satte mig och drack ett glas till min vitamintablett.

Funderade en stund. Och bestämde mig sedan för att testa en av de andra youghurtarna ändå... Och det var inte så pjåkigt. Men imorgon blir det "min" youghurt igen :)

Mitt huvud... Nej. Jag vet inte. Jag kan inte riktigt minnas min dag idag. Inte i rätt ordning iallafall. Så jag rabblar väl upp vad jag minns att jag har gjort istället.

Jag har suttit här vid datorn. Fört loggbok över mitt ätande. Jag har som vanligt läst bloggar, kollat blocket. Kollat lite lägenheter... Jag har bloggat lite. Och så har jag läst min bok, och varit inne och kollat lite på denna bloggen. Vilket jag är varje dag, i och för sig.

Jag har även gjort en plus-och minussak över att äta och inte äta. Då jag hade lite funderingar över hur jag skulle hantera detta med att äta eller svälta efter helgen.

Eftersom att jag mådde rent utav skit igår kväll. Ja egentligen hela gårdagen. Men kvällen och allra helst natten var värst. Ja, så då sket jag i allt. Började proppa i mig Dextro efter Dextro. Ja, två, nästan tre paket proppade jag i mig, medans jag bestämde mig för att jag ALDRIG kan äta igen. Att jag ger upp. "Jag är inte stark nog...". Bestämde mig för att äta på fredagar, lördagar och söndagar. Och klara mig på ytters lite av bara middagen, på vardagarna...

Men mitt ofta använda plus-och minussystem, visade idag att, att äta, vinner med många pluspoäng, mot att svälta. Så. Klart och tydigt. Ät, kära D. Kämpa. Det är det värt ;)

Vid Lunchen eller vilken måltid det nu var, diskuterade mamma, pappa och jag, näringslära. Minnet sviker och jag orkar inte tänka efter. Men vi pratade lite grann och kom fram till att ämnet är väldigt intressant. Pappa gav mig en bok att läsa. Som beskriver och förklarar vad som egentligen finns gömt i råvarorna som vi köper på affären. Kemikalier, kemikalier, kemikalier... I massor! Lite läskigt faktiskt, när man tänker efter. Vad lite jag kan om alla farliga ämnen som jag stoppar i mig, och vad svårt det måste vara att kunna välja ut de varor som... Ja ni förstår vad jag menar. Jag måste helt klart lära mig mer! Ska ju laga mat och allt annat själv... Men varorna jag använder, måste ju också vara fria från olika E-ämnen och skit.

Jag har som sagt ätit för mycket. Och trots att jag FÅR äta hur jag vill idag, så känner jag att jag tappade kontrollen. Det får INTE hända igen. Då jag vill känna mig stark och... Ja-a... Stark.

Annars. Jag har typ bara suttit på rummet. Läst en del och suttit vid datorn. Känt mig lite misslyckad och haft skuldkänslor för att jag inte går ut om dagarna...

Till kvällen, såg vi på film, efter att 22åringen och hennes kille hade åkt hem igen, efter att ha lämnat hem 13åringen och ätit en fika.

Såg på "100åringen"... Och nu blir det läsa bok, och sedan sängen. God natt med er <3

Jag slänger in ett inlägg nu på en gång. Så att jag kan krypa ner och läsa min bok sedan... Vilket typ hela dagen idag, har bestått av.

Vet egentligen inte hur jag ska börja. Dagen har varit händelselös, grå och tråkig. Jag har känt mig unken, och jag har haft ångest utan anledning. Eller iallafall har mitt huvud varit så trött och segt av alla snurrande tankar, att jag inte har orkat fundera på anledningen. Jag har bara accepterat Herr Ångests närvaro... Tillåtit mig själv att känna mig deppig en dag som denna, och gottat ner mig i någon annans värld. Just Torey Haydens. "Vackra Barn" är boken jag läser.

Dagen har bestått av att jag har pendlat mellan sängen och datorn, här i mitt lilla lagom stora rum. Nedervåningen brydde jag mig inte om. Det var bara mamma hemma, och jag kände inget intresse för att vara social med en mamma som jobbade natten igår.

Jag satt här vid datorn. Bloggade. Läste bloggar. Kollade vovvar på blocket... Jag spelade Bejeweled i ren uttråkning... Ja-a... Och så läste jag min bok. Bara för att få någonting och göra, och bli av med alla tankar för en stund. Jag har HELT klart insett tjusningen... Hmm. Upptäckt tjusningen med att läsa böcker. Livet känns mycket enklare, med en bok under näsan. Att bara "stå bredvid" och se andra tampas med sina egna liv. Inget ansvar på mig, och ingen anledning till rädsla eller ångest. Oro. Det är avslappnande, helt enkelt. Fly verkligheten, och bara ta en paus...

När jag suttit här vid datorn och bara stirrat, har jag även funderat. Min trötta hjärna vet inte riktigt på vad, just nu. Den känns ärligt talat som ett russin under press. Tung som betong.

Men det har iallafall handlat mycket om maten. Ätandet. Om vad jag vill och inte vill. Vad som händer och inte händer i mitt liv... Jag har tittat ut genom fönstret. Sett regnet ösa ner, och inspekterat den gråa, näst intill vita himmelen. Hört fåglarna kvittra, men inte kunnat glädjas av det. Eller finna inre ro.

Tankarna har snurrat, och att fånga dem, har varit och är en ren kamp. Har inte energin till att försöka. En grå dag. En deppig, och tung dag att bära.

Men jag har även känt mig positiv. Jag känner mig bara så mycket STARKARE nu när jag har börjat äta efter schema igen och dessutom för loggbok över det. Det har gett mig ny styrka och jag mår bara bra av att känna att jag har struktur och lyckas följa de regler som jag har satt upp. Det höjer självförtroendet lite, att märka att jag har självkontroll.

När klockan blev ungefär... Ja, strax innan sju, gick jag för första gången ner på nedervåningen(förutom vid måltiderna) och satte mig vid tv:n. Det var tråkigt och inget program som jag tyckte om. Men jag orkade inte läsa mer just då. Fick ingen ro till det. Då pappa ändå snart skulle komma hem. Och då skulle det bli film.

Och det blev det. Vi fikade lite och såg på film. Jag smakade Baylies(stavning) för första gången. Är inte så mycket för alkohol. Rätt så feg när det gäller, faktiskt. Varav jag alltid tackar nej när de frågar mig härhemma. Men idag övertalades jag att testa. Rätt så gott. Men jag tog bara kanske en halv tesked sammanlagt. Verkligen pyttelite. En ny sak. Både gott och äckligt. Lite läskigt.

Och nu ska jag läsa lite i min bok och bli av med den konstiga ångesten och vila min "träningsvärkhjärna"... Eller kanske bara spända hjärna... lite.

God natt med er <3

Okej. Det har hänt en del idag, inom mig...

Vi börjar så. Och så går vi vidare till morgonen idag. För att kvällen och natten igår, minns jag inte så mycket av. Vet att jag läste lite ur den här jättebra boken och lyssnade på musik innan jag somnade...

Ja. Men dagen idag.

Jag klev upp vid halv tio som jag alltid gör nuför tiden. Kände mig så illa tvungen att äta frukost, så att jag inte skulle bli misstänkt, påkommen av mina föräldrar, att jag inte äter som jag ska... Att jag närmare bestämt svälter.

När jag satt där och skulle ta youghurt i min lilla plastskål, var jag väldigt nervös och orolig. För att mamma var i rummet intill och gick fram och tillbaka. Ville inte att hon såg hur lite youghurt jag tog. Hällde upp ungefär halva skålen... Åt några tuggor. Ja, kanske 7teskedar... Och väntade sedan på att pappa skulle lämna köket. Sedan gick jag, snabbt som attan, och sköljde ner resten av youghurten i slasken. Och gick lugnt och tryggt. Lättad, som om jag fått godkänt på ett väldigt jobbigt prov... upp på övervåningen och satte mig vid datorn.

Bara några minuter senare, kommer pappa upp och frågar om jag vill ha kaffe. Med tuggummi i munnen, tackade jag nej. Fortsatte kolla på datorn. Läste säkert lite bloggar. Kollade nog blocket. Och kikade antagligen in en vända på lägenheterna som jag står på kö till. Var det något annat som min dator hade att bjuda på idag, så har jag redan glömt det. Så. Vi säger att det inte var det ;)

Efter att ha tråkat häruppe en bra stund, gick jag ner och satte mig runt matsalsbordet, tillsammans med mamma och pappa. Pratade lite med dem, tills det var dags att gå... Ja, till bussen.

Men idag hade jag varken ork eller lust till att vara hemifrån. Svälten hade satt sina spår. Och jag ville bara dega ner mig någonstans...

Så jag tänkte bara åka in och handla till mamma och pappa. Och sedan ta första bussen hem igen... Ja, om jag nu skulle hinna med den. Lite uppstressad kände jag mig... Men inte ALLS så farligt som förra gången! Nej, jag var rätt så lugn ändå, faktiskt =)

Jag gick lugnt in i affären. Stressade dock på den kortkorta promenaden dit. Plockade det jag skulle ha. Frågade personalen... Om de nu kallas så... vart jag kunde hitta det jag skulle ha... och frågade en annan ifall det fanns en annan sort och med en viss mängd i.

Sedan lämnade jag affären. Kom på att jag ville ha Dextro. Kanske kunde jag åtminstone tillåta mig själv att äta DET! Om inte annat. Köpte tre paket.

Men när jag kom hem, verkade det omöjligt. Jag bara ältade det faktum att jag så gärna ville äta men inte fick. Inte kunde... Mådde rätt så dåligt. Var trött och sliten. Tom i magen och rörig i sinnet.

Skrev av mig på min tredje blogg, skrev till personligt ombud och frågade om hon fick tag i dietisterna... och ringde sedan min Xsambo för att prata av mig lite...

Ja, det var skönt att prata med honom. Han har absolut inte de bästa svaren och är ingen person som jag skulle ringa för att få svar eller goda råd... Men han, när han vill, är bra på att lyssna, och den enda personen som jag vågar prata med om allt. Han är trygg och jag vet att det inte blir några konsekvenser eller konflikter genom att prata med honom. VAD jag än säger! Jag kan prata med honom om ALLT, utan att behöva skämmas för mig själv eller känna mig dum. Tack, min kära Xsambo <3

Efter samtalet med honom, ville jag såå gärna ha en lunchmacka. Klockan var två, och jag var sugen. Inte så värst hungrig. Men trött och sugen.

Så. Jag loggade återigen in på min tredje blogg och började skriva. Högt och ljudligt. Bestämt och med många utropstecken. "Nu får det vara nog!". "Nu ska jag en gång för alla, börja äta. STRUNTA i vad hjärnan vill, och vilka konsekvenser hjärnan kan hitta på!". "Jag vill må bra och vara glad, och det är inte värt att vika sig såhär resten av sitt liv"... Nej, jag ska helt enkelt vinna det här nu. Sista chansen. För att jag är starkare än vad jag visat mig vara...

Messade Xsambon och skrev "Tack för att du finns". Och åt en lunchmacka med smör och ost. Tänker inte skriva om hur jag mådde av det. Då det står i föregående inlägg.

Satte mig vid datorn en stund till. Gjorde mitt allra sista matschema. Och hoppas nu starkt på att jag orkar hålla igång denna gången!

Läste sedan några till kapitel ur min bok, och mådde relativt bra i situationen.

Gick ner och satte mig framför tv:n med mamma och 17åringen... Tills det blev storbråk mellan dem och jag kände mig väldigt illa berörd. Mamma drog in mig direkt, så att jag kände att jag hamnade i kläm mitt emellan dem. Vilket alltid är en jobbig sits.

Jag gjorde iordning maten. Åt maten. Och satte mig efter en vända på mitt rum... Skrev loggboken tror jag... vid tv:n och höll för öronen för att slippa höra 17åringen och mamma prata om saker som var jobbiga att lyssna på. Ja, jag lider av det. Mår jag dåligt själv, så gör sådana samtalsämnen, lätta som svåra, att jag mår ÄNNU sämre. Och idag orkade jag VERKLIGEN inte lyssna!

Sedan när pappa kom hem från jobbet, blev det fika. Jag åt en kanelbulle. Fanns två sorters kakor också. Men NÅGON måtta på det hela, får det ju ändå vara! ...

Ja-a... Och nu blir det nog lite till "läsa bok", efter att ha kikat lite på datorn. Lite musik i mitt öra i mörkret, nerbäddad. Och sedan sova. God natt med er <3

Har känt mig trött och hängig... Hungrig, hela dagen idag... Ja, varav jag inte vet om det finns så mycket att skriva...

Men det gör det ju alltsom oftast ändå :)

Jag klev upp imorse efter en natt av god sömn. Lite beslutsångest och... Ja-a. Jag kan inte minnas ordet jag söker. Så jag går vidare. Jag läste iallafall ett par kapitel ur boken som jag börjat läsa, och sedan trött som jag var, somnade jag väldigt omgående... Eller kanske inte. Nu när jag tänker efter. Jag lyssnade på musik först också. Då jag inte kunde sova.

Klev upp klockan halv tio som vanligt. Kände mig tvungen att äta frukost, då mamma är hemma. Men märkte rätt så snabbt att jag inte hade behövt göra det. Då hon duschade sig igenom hela min frukost. Men mängden jag åt, var så knapp, att min kropp vetligt, inte påverkade varken energi, välmående eller vikt.

Sedan satt jag vid datorn en stund, medans jag väntade på att få gå till bussen. Hade fått svar från personligt ombud som sa att hon hade ringt vårdcentralen och att de hade sagt att man måste ha remiss från läkare för att få träffa en dietist. Men hon sa även att hon hade försökt ringa till dietisterna direkt. Men inte fått tag i dem. Hon ville se om jag inte kunde hoppa över läkarstadiet och gå direkt till en dietist... Så. Hon hör av sig när hon vet mer. Typ.

Annars så gjorde jag säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade blocket. Lägenheter... Det var säkert ingenting mer. Men som sagt. Det man gör varje dag, minns man. Resten är lätt att glömma.

Fick tråkigt efter en stund. Så gick ner på nedervåningen och satte mig vid matrumsbordet tillsammans med mamma och pappa. Och gick sedan och packade mina saker för att promenera till bussen.

Idag var kallt ute. Det blåste. Ja, rakt igenom min lurviga chokladbruna fleecejacka.

Trött som jag var. Hungrig och sliten som jag kände mig... och kallt som det var, gick jag och satte mig i gallerian direkt. Satt där och tittade in på fiket. Blev hungrigare och hungrigare. Hängigare och hängigare. Ja, ryggen började mer och mer, likna en båge. Jag längtade bara efter EN sak. Tänkte bara på en annan. Längta - Att få åka hem. Tänkte på - Mat, mat, mat. Bakelser och godis. Ideér ploppade upp i mitt huvud. Vad jag skulle försöka laga ihop när jag har flyttat hemifrån. Vad jag skulle vilja äta och dricka, om saker hade varit annorlunda. Om jag hade vågat.

Åkte hem så fort som nästa buss gick. Klockan ett, började jag promenera tillbaka till busstationen. Såg 17åringen med sin kompis. Hon såg mig. Men ingen av oss hälsade. Båda bara ignorerade varandra... Ja. Det är väl så. Hon blir sådan när hon har kompis med sig. Upptagen liksom. Och jag. Ja, jag är osocial i mig själv. Och slipper helst föra samtal med andra människor... Allra helst när jag mår lite sådär psykiskt.

Bussens stoppknappar fungerade inte. Så man fick gå fram och säga till att de stannade. Men för mig och 17åringens skull, var det en snäll kvinna som tryckte på sin knapp istället =)

Väl hemma, satte jag mig här vid datorn en stund till. Kollade mailen då och då. Väntade på en uppdatering från personligt ombud. Men inte idag. Kanske imorgon då.

Satte mig vid tv:n och väntade spänt på middagen. Det mål om dagen, jag faktiskt FÅR äta utan att känna att jag har gjort fel. Ja, bara jag inte tar för mycket då... Som jag ALLTID tycks göra! Även idag. Men jag lägger det bakom mig fort. Jag menar. Ett mål, vad kan det egentligen ställa till med(?)...

Satt sedan vid tv:n en stund till. Ja, tills nu ungefär. Pratade lite med 17åringen och mamma. Såg på Maria Wern... Ja-a... Det var nog det =) Min dag. Sålänge som jag inte har glömt någonting. Men i så fall var det nog inte så viktigt. Minnesvärt :)

God natt med er <3

Det är iallafall härligt att få in lite frisk luft i rummet nu. Äntligen kan jag ha föntret lite öppet. Och desto underbarare är ju att fåglarna fortfarande kvittrar i träden utanför vårt hus <3 Friskt.

Jaowww. Annars så... Ja, jag börjar från natten som var. Anledningen till att jag nu känner mig mer död än levande.

Först var det ju en del beslutsångest efter gårkvällens inlägg här på bloggen. Snurrande, osäkra tankar fram och tillbaka. Frågor utan svar... Ett beslut som man skulle kunna tro att vore på liv och död... när man tänker på känsloreaktionen.

Men jag bäddade ner mig i sängen till slut. Fortsatte fundera lite fram och tillbaka, tills jag lyckades släppa på bekymret. Acceptera och gå vidare.

Men funderingarna slutade inte. Minns inte riktigt vad jag tänkte på. Men antagligen något med matlagning, mat, ätandet, jobb, praktik, boende... framtid... Ja, det mesta som jag allt som oftast tänker på nuför tiden.

Skrev några gånger i min "Min tankar-snurrandes-i-skallen-bok", där jag gör punkter med tankar allt eftersom. Drack vatten några gånger. Och låg och bara lät tiden gå. Som jag alltid gör. Klev upp och flyttade på mina växter lite grann, då det verkar som om den ena av dem, lider av det starka solljuset eller värmen.

Fick för mig att börja läsa en bok. Jag som ALDRIG läser böcker frivilligt! Har inte läst sedan jag gick i grundskolan! Men nu när jag ändå inte somnade, fick jag lust att testa mig på att läsa lite. Klockan var strax efter två på natten.

Jag var trött och okoncentrerad. Men då boken var såå fängslande, kunde jag ändå inte sluta läsa. Fick läsa om samma meningar flera gånger... Men det var ingenting jag led av. Då boken var så spännande. En sann historia. Och sådant går alltid hem hos mig. Har bara längtat hela dagen, efter att få läsa mer, mer, mer =D

La undan boken efter kanske 40 minuter eller en timme. Men tog fram den igen, klockan 04.12 Läste ett kapitel till. Önskade jag hade mer ork och koncentration. Men fick kapitulera, och la mig sedan för att sova, och somnade runt sextiden.

Jo. Frukost blev det idag. Lite sådär motvilligt. Tog så lite det bara var möjligt, och döljde den lilla färgglada plastskålen diskret när mamma råkade gå förbi. Det var för lite i den för att vara säker på att inte bli konfronterad.

Sedan satte jag mig en stund vid datorn och väntade på att få gå till bussen. Jag läste lite bloggar. Hittade några nya intressanta bloggar som jag nu lagt till i bokmärken. Får se hur länge dessa får hänga kvar. Kollade mailen. Blocket. Lägenheter... Minns inte om jag gjorde någonting annat...

Packade min lilla ryggsäck och knatade iväg till bussen.

Men i stan var tråkigt. Jag gick bara från bänk till bänk och brände armarna av solen. Eller egentligen var det bara exem. Satt och... Ja, promenerade för att få lite svalka. Trivdes i skuggan. Jag funderade en del över det här med maten. Var hungrig och energilös. Skrev några punkter då och då, i mitt lilla häfte... Och ville sedan bara hem. Ingen större njutning idag... Om jag inte minns fel.

När jag kom hem, satte jag mig vid datorn en stund till. Och min trötta hjärna, vet inte heller nu, vad jag hade för mig vid datorn. Men jag vet iallafall att jag bestämde mig efter mycket om och men, mycket funderingar fram och tillbaka. Osäkerhet. Oro... Rädsla. Ja, att chansa. Jag övertygade mig själv med tanken "Ska jag verkligen ha det SÅHÄR hela mitt liv?". Och så skickade jag iväg ett beskrivande mail till personligt ombud så att hon kan kontakta dietist eller liknande till mig. Efter att ha känt att jag ätit för mycket idag... När jag bara har ätit lite potatismos och en skiva kassler, på hela dagen! "Nej, såhär kan jag ju inte ha det... Livet då?!"

Jag har sett på tv, och "Maria Wern" nu på kvällen. Och jag har säkert glömt halva dagen... Men spelar roll :P Trött ju =P

God natt med er <3