Har känt mig trött och hängig... Hungrig, hela dagen idag... Ja, varav jag inte vet om det finns så mycket att skriva...

Men det gör det ju alltsom oftast ändå :)

Jag klev upp imorse efter en natt av god sömn. Lite beslutsångest och... Ja-a. Jag kan inte minnas ordet jag söker. Så jag går vidare. Jag läste iallafall ett par kapitel ur boken som jag börjat läsa, och sedan trött som jag var, somnade jag väldigt omgående... Eller kanske inte. Nu när jag tänker efter. Jag lyssnade på musik först också. Då jag inte kunde sova.

Klev upp klockan halv tio som vanligt. Kände mig tvungen att äta frukost, då mamma är hemma. Men märkte rätt så snabbt att jag inte hade behövt göra det. Då hon duschade sig igenom hela min frukost. Men mängden jag åt, var så knapp, att min kropp vetligt, inte påverkade varken energi, välmående eller vikt.

Sedan satt jag vid datorn en stund, medans jag väntade på att få gå till bussen. Hade fått svar från personligt ombud som sa att hon hade ringt vårdcentralen och att de hade sagt att man måste ha remiss från läkare för att få träffa en dietist. Men hon sa även att hon hade försökt ringa till dietisterna direkt. Men inte fått tag i dem. Hon ville se om jag inte kunde hoppa över läkarstadiet och gå direkt till en dietist... Så. Hon hör av sig när hon vet mer. Typ.

Annars så gjorde jag säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade blocket. Lägenheter... Det var säkert ingenting mer. Men som sagt. Det man gör varje dag, minns man. Resten är lätt att glömma.

Fick tråkigt efter en stund. Så gick ner på nedervåningen och satte mig vid matrumsbordet tillsammans med mamma och pappa. Och gick sedan och packade mina saker för att promenera till bussen.

Idag var kallt ute. Det blåste. Ja, rakt igenom min lurviga chokladbruna fleecejacka.

Trött som jag var. Hungrig och sliten som jag kände mig... och kallt som det var, gick jag och satte mig i gallerian direkt. Satt där och tittade in på fiket. Blev hungrigare och hungrigare. Hängigare och hängigare. Ja, ryggen började mer och mer, likna en båge. Jag längtade bara efter EN sak. Tänkte bara på en annan. Längta - Att få åka hem. Tänkte på - Mat, mat, mat. Bakelser och godis. Ideér ploppade upp i mitt huvud. Vad jag skulle försöka laga ihop när jag har flyttat hemifrån. Vad jag skulle vilja äta och dricka, om saker hade varit annorlunda. Om jag hade vågat.

Åkte hem så fort som nästa buss gick. Klockan ett, började jag promenera tillbaka till busstationen. Såg 17åringen med sin kompis. Hon såg mig. Men ingen av oss hälsade. Båda bara ignorerade varandra... Ja. Det är väl så. Hon blir sådan när hon har kompis med sig. Upptagen liksom. Och jag. Ja, jag är osocial i mig själv. Och slipper helst föra samtal med andra människor... Allra helst när jag mår lite sådär psykiskt.

Bussens stoppknappar fungerade inte. Så man fick gå fram och säga till att de stannade. Men för mig och 17åringens skull, var det en snäll kvinna som tryckte på sin knapp istället =)

Väl hemma, satte jag mig här vid datorn en stund till. Kollade mailen då och då. Väntade på en uppdatering från personligt ombud. Men inte idag. Kanske imorgon då.

Satte mig vid tv:n och väntade spänt på middagen. Det mål om dagen, jag faktiskt FÅR äta utan att känna att jag har gjort fel. Ja, bara jag inte tar för mycket då... Som jag ALLTID tycks göra! Även idag. Men jag lägger det bakom mig fort. Jag menar. Ett mål, vad kan det egentligen ställa till med(?)...

Satt sedan vid tv:n en stund till. Ja, tills nu ungefär. Pratade lite med 17åringen och mamma. Såg på Maria Wern... Ja-a... Det var nog det =) Min dag. Sålänge som jag inte har glömt någonting. Men i så fall var det nog inte så viktigt. Minnesvärt :)

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...