Okej. Det har hänt en del idag, inom mig...

Vi börjar så. Och så går vi vidare till morgonen idag. För att kvällen och natten igår, minns jag inte så mycket av. Vet att jag läste lite ur den här jättebra boken och lyssnade på musik innan jag somnade...

Ja. Men dagen idag.

Jag klev upp vid halv tio som jag alltid gör nuför tiden. Kände mig så illa tvungen att äta frukost, så att jag inte skulle bli misstänkt, påkommen av mina föräldrar, att jag inte äter som jag ska... Att jag närmare bestämt svälter.

När jag satt där och skulle ta youghurt i min lilla plastskål, var jag väldigt nervös och orolig. För att mamma var i rummet intill och gick fram och tillbaka. Ville inte att hon såg hur lite youghurt jag tog. Hällde upp ungefär halva skålen... Åt några tuggor. Ja, kanske 7teskedar... Och väntade sedan på att pappa skulle lämna köket. Sedan gick jag, snabbt som attan, och sköljde ner resten av youghurten i slasken. Och gick lugnt och tryggt. Lättad, som om jag fått godkänt på ett väldigt jobbigt prov... upp på övervåningen och satte mig vid datorn.

Bara några minuter senare, kommer pappa upp och frågar om jag vill ha kaffe. Med tuggummi i munnen, tackade jag nej. Fortsatte kolla på datorn. Läste säkert lite bloggar. Kollade nog blocket. Och kikade antagligen in en vända på lägenheterna som jag står på kö till. Var det något annat som min dator hade att bjuda på idag, så har jag redan glömt det. Så. Vi säger att det inte var det ;)

Efter att ha tråkat häruppe en bra stund, gick jag ner och satte mig runt matsalsbordet, tillsammans med mamma och pappa. Pratade lite med dem, tills det var dags att gå... Ja, till bussen.

Men idag hade jag varken ork eller lust till att vara hemifrån. Svälten hade satt sina spår. Och jag ville bara dega ner mig någonstans...

Så jag tänkte bara åka in och handla till mamma och pappa. Och sedan ta första bussen hem igen... Ja, om jag nu skulle hinna med den. Lite uppstressad kände jag mig... Men inte ALLS så farligt som förra gången! Nej, jag var rätt så lugn ändå, faktiskt =)

Jag gick lugnt in i affären. Stressade dock på den kortkorta promenaden dit. Plockade det jag skulle ha. Frågade personalen... Om de nu kallas så... vart jag kunde hitta det jag skulle ha... och frågade en annan ifall det fanns en annan sort och med en viss mängd i.

Sedan lämnade jag affären. Kom på att jag ville ha Dextro. Kanske kunde jag åtminstone tillåta mig själv att äta DET! Om inte annat. Köpte tre paket.

Men när jag kom hem, verkade det omöjligt. Jag bara ältade det faktum att jag så gärna ville äta men inte fick. Inte kunde... Mådde rätt så dåligt. Var trött och sliten. Tom i magen och rörig i sinnet.

Skrev av mig på min tredje blogg, skrev till personligt ombud och frågade om hon fick tag i dietisterna... och ringde sedan min Xsambo för att prata av mig lite...

Ja, det var skönt att prata med honom. Han har absolut inte de bästa svaren och är ingen person som jag skulle ringa för att få svar eller goda råd... Men han, när han vill, är bra på att lyssna, och den enda personen som jag vågar prata med om allt. Han är trygg och jag vet att det inte blir några konsekvenser eller konflikter genom att prata med honom. VAD jag än säger! Jag kan prata med honom om ALLT, utan att behöva skämmas för mig själv eller känna mig dum. Tack, min kära Xsambo <3

Efter samtalet med honom, ville jag såå gärna ha en lunchmacka. Klockan var två, och jag var sugen. Inte så värst hungrig. Men trött och sugen.

Så. Jag loggade återigen in på min tredje blogg och började skriva. Högt och ljudligt. Bestämt och med många utropstecken. "Nu får det vara nog!". "Nu ska jag en gång för alla, börja äta. STRUNTA i vad hjärnan vill, och vilka konsekvenser hjärnan kan hitta på!". "Jag vill må bra och vara glad, och det är inte värt att vika sig såhär resten av sitt liv"... Nej, jag ska helt enkelt vinna det här nu. Sista chansen. För att jag är starkare än vad jag visat mig vara...

Messade Xsambon och skrev "Tack för att du finns". Och åt en lunchmacka med smör och ost. Tänker inte skriva om hur jag mådde av det. Då det står i föregående inlägg.

Satte mig vid datorn en stund till. Gjorde mitt allra sista matschema. Och hoppas nu starkt på att jag orkar hålla igång denna gången!

Läste sedan några till kapitel ur min bok, och mådde relativt bra i situationen.

Gick ner och satte mig framför tv:n med mamma och 17åringen... Tills det blev storbråk mellan dem och jag kände mig väldigt illa berörd. Mamma drog in mig direkt, så att jag kände att jag hamnade i kläm mitt emellan dem. Vilket alltid är en jobbig sits.

Jag gjorde iordning maten. Åt maten. Och satte mig efter en vända på mitt rum... Skrev loggboken tror jag... vid tv:n och höll för öronen för att slippa höra 17åringen och mamma prata om saker som var jobbiga att lyssna på. Ja, jag lider av det. Mår jag dåligt själv, så gör sådana samtalsämnen, lätta som svåra, att jag mår ÄNNU sämre. Och idag orkade jag VERKLIGEN inte lyssna!

Sedan när pappa kom hem från jobbet, blev det fika. Jag åt en kanelbulle. Fanns två sorters kakor också. Men NÅGON måtta på det hela, får det ju ändå vara! ...

Ja-a... Och nu blir det nog lite till "läsa bok", efter att ha kikat lite på datorn. Lite musik i mitt öra i mörkret, nerbäddad. Och sedan sova. God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...