Okej. En sammanfattning om dagen idag.

Gör ett försök =)

... Igår natt var nog som vanligt en rätt så jobbig natt. Minns inte så mycket. Men minns att jag skrev av mig några gånger i min dagbok. Lite sådär... Kanske mycket frustrerat..

Men som sagt. Jag minns inte riktigt...

... Ja, ingen dagbok, tydligen... Hmm. Då var det väl något annat då :P

Men jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Klev inte upp. Utan låg kvar till klockan kvart i nio istället. Då jag inte "vågade" äta frukost eller ta min vitamintablett. Ifall det skulle visa fel på blodproverna då.. Lika bra att vara säker liksom. Även om det antagligen varken gör till eller från!

.. ANNARS var jag beredd att påbörja min nya matrutin idag ;D

Iväg jag går, till bussen.

Känner mig osäker. Och orolig. Nervös. Då jag inte visste riktigt vad jag var påväg till. Hur mycket jag skulle behöva prata.. VAD det skulle pratas om! Eller med VEM jag skulle prata!

Men jag gick dit. Ändå vid rätt så gott mod. Anmälde mig i receptionen. Och "letade" mig sedan fram till rätt "väntrum"..

Satt och väntade med blicken ner mot golvet. Obehag. Obehag. Obehag. Ville inte titta upp. Riskera att möta någons blick. Ville inte röra en fena. Riskera att dra till mig blickar... Ja, jag satt där och önskade att han inte skulle komma. Att han, som många andra, får förhinder utan att meddela..

... "Ähh. Det där blodprovet är nog inte så viktigt ändå"...

Väntan. Väntan. Lång väntan. 

Och så kom han. En trevlig, rätt så ung St-läkare. Han pratade lugnt och sansat. Vänligt och inte alls överkörande... som vissa andra läkare kan verka. Och han hade en HIMLA respekt för mina egna val och känslor! GULD VÄRD!

Däremot så frågade han mycket frågor om sådant som jag hade hoppats slippa. Det som Personligt ombud sa att "Nej det kan jag inte TÄNKA mig att han kommer att ta upp"(något liknande)... Ja, det togs upp.

... Han frågade om det förflutna. Pressade lite försiktigt efter vad som tidigare hänt. Diagnoser. Ja, och vad som händer i mitt liv just nu. Hur jag mår. Och vilka problem och bekymmer som kvarstår..

Och så undrade han lite och erbjöd olika stödformer. Terapeut, kurator, mediciner m.m Men han sa även att han behövde prata lite med sin handledare. Och att han gärna träffar mig om en månad igen. För uppföljning..

Innan vi avslutade, räknade han upp en VÄRLDANS massa olika undersökningar och prover som han ville göra! Typ EKG. Lyssna på hjärtat. Ta blodtryck och puls. Vikt och längd... Urinprov... Ja. En MASSA! Jag hann inte riktigt med... Och det slutade med att det enda som kändes okej, var just det jag kom för. Blodprov.

Så. Så blev det. Jag gick vidare till provtagningen. Väntade med en nummerlapp i handen. Blicken ner i knät. Tills jag hörde en röst. Och det var min tur.

Med denna kvinnan. Denna lite smått obehagliga och rättframma medelålders kvinnan, kände jag mig tryggare. Kunde titta henne i ögonen någorlunda. Kände mig inte särskilt spänd. Och jag kunde prata lite mer fritt. Trots att just DET, var rätt så spänt. Men inte i jämförelse till ANDRA gånger! Inte alls. Frihet =)

Efter mötet, mådde jag ändå rätt så bra. Men kriget inom mig, bubblade upp ordentligt. Jag grubblade och funderade. Ältade och försökte leta lösningar. Kände mig missnöjd och orolig. .. Och jag kunde inte komma fram till NÅGONTING. Vilket håll jag än lutade mig, kändes fel...

Ja.

Men in på affären för att köpa en MASSA ätbart och drickbart! Både onyttigt, som nyttigt. Matigt, som "snacksigt"... "Det blir ju ändå ingen rutin på någonting idag. Imorgon börjar jag" ...

.. Och. Så blev det till att leta plats att sätta sig och äta. Efter ett möte, hade jag ingen som HELST lust till att sätta mig där det gick omkring folk. Inte där det SATT folk. Eller någon kunde se eller höra mig. Ville helst inte höra eller se någon, själv heller..

Det tog sin lilla tid. Men jag hittade till slut en plats, på ett "öde" fiskeställe.

Åt och proppade. Fort och utan kontroll. Och sedan gick jag till bussen, under småångest.

Väl hemma, blev det dator en stund. Minns inte vad jag gjorde. Men ytterligare lite grubblande. Och så ColourChain på det. Läste säkert bloggar och kollade mailen. Kikade in på lägenheten för att se vart jag står... Och sedan, när mamma  åkte efter pappa till jobbet, för att se om hon kunde komma ikapp med hans mobil som han glömde, passade jag på att hoppa in i duschen.

Sedan, mer dator. Och efter en stunds grubblande, ett par sms till Xsambon. Bestämde mig för att ringa honom efter middagen. Då jag behövde prata av mig med någon..

Sagt och gjort. Vi pratade i ca en timma och femtio minuter. Tjat, tjat, tjat från min sida. Vilket fick mig att till slut inte orka prata mer. Då ältandet gjorde mig både frustrerad och förvirrad. Uppgiven och "maktlös"... Vägarna suddades ut, och jag försökte förgäves måla tillbaka dem. Hitta en lösning på detta "olevnadsbara" livet..

Så. Vi la på. Och jag gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma. Och efter en stund, kom även 14åringen och 17åringen hem och joinade.

.. Vi kollade lite kläder på internet. Mätte 17åringens byxstorlek... Pratade, och smågluttade på tv:n..

Jag kände mig framåt och glad, trots tvivlet och uppgivenheten i bakhuvudet. Och jag var aktiv i att hjälpa både 17åringen och 14åringen i vad de ville ha hjälp med. En lätt och framåt känsla ;)

Annars. Jag har skrivit några nya scheman. Så att allt ska kännas klart i huvudet, i min färd mot ett bättre liv... Och nu på kvällen, skickade jag iväg ett mail till min kontakt på kommunen för att fråga om vad som krävs för att ha rätt till kontaktperson eller liknande. Kanske är DET det enda som behövs för att ge mig en kick till att ta tag i livet och att orka/våga(?).. Vet inte riktigt hur det funkar. Men klart värt att kolla upp iallafall.

Så. Matrutiner. Och att ta sig ut ur huset varje dag, står först på min... Ja, lista ;D Sedan blir det "fysisk aktivitet" och att vara social ;) Praktikplats och flytt till eget.

God natt med er<3

... Struktur. Struktur. Struktur.. Ja, det är något som jag känner stort behov av just nu. Allra helst när det gäller ätandet. Brist på regler och struktur. Brist på någonting att förhålla mig till... Eller vad man nu ska säga... Ja... Jag känner mig helt enkelt osäker och out of controll.

Först så äter jag typ ingenting. Sedan äter jag massor. För att efter det, inte vilja äta alls. Längta efter att kunna dra mig undan och slippa helt.. För att sedan bestämma mig för att ALLTID äta mig HELT mätt! Hålla på mattider och regler för onyttigheter... Ja, vilket nästan aldrig fungerar under en längre stund...

... Men nu måste jag göra ett till försök. Och nyckeln är att äta mig ÄNNU mer mätt. Jag slarvar. Äter ALLDELES för lite. Känslan av mättnad är nästintill inte alls närvarande... Men nöjd är jag ändå. Då jag inte är ett fan av Herr Mättnad.

Men jag ska äta tills jag verkligen KÄNNER den! Och alltid samma tider. Helst även mellanmål. Vilket blir den största utmaningen(vad ska jag äta? Borde jag variera? Vad mår min kropp bäst av? Hur mycket?...). Men någonting som jag tror att är nödvändigt om jag ska undvika dessa "ätarattacker" rätt som det är!

Och så måste jag vara STARK den första tiden, och HÅLLA på dessa "regler". Så att kroppen hinner ställa in sig. Jag har ju klarat det förut. Så det borde gå en gång till.. Bra att satsa nu, när jag tycks ha tagit mig ur min stora kris ;)

Ja. Dagen idag.

Svårt att somna igår natt. Serier. Musik på radion. Kolla mobilen flera gånger. Ha ångest för att jag ansåg att jag hade "felkategoriserat" gårkvällens inlägg. Samtidigt som jag inte hade kunnat hoppa just den kategorin... Då det VERKLIGEN hörde dit! Japp. Beslutsångest. Tog ett beslut ändå. Och kunde inte släppa frågetecknet ur mitt huvud..

När jag väl släppte DET, kom nästa bekymmer. Samma bekymmer som jag "jobbat på" hela dagen idag.

... Klev upp vid... Ja, när det nu var. Runt nio. Efter att ha vaknat flera gånger tidigare. Första gången, vid halv fem. Eller vad det nu var.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Och låg kvar till tolv. Då jag klev upp för att äta lunch tillsammans med mamma och pappa.

Minnet är inte det bästa. Men lite urtvättat info om dagen, kan jag ändå ge ;)

Efter lunchen, har jag iallafall tagit tag i mitt STORA problem och bekymmer "Önskelistan". Det önskas en önskelista från var och en i familjen. För att förenkla lite för var persons "Hemliga Tomte". Vilket man kan förstå. Snacka utmaning för de personer som inte riktigt "känner" den de ska handla till. Och så är det bara EN julklapp, dessutom. Kanske vill man ge lite hintar.

Inte kände JAG för det, inte! Jag ville inte ha NÅGONTING. Och ångrade nästan lite grann, att jag inte drog mig ur det hela, från första början! JAG behöver ju ingen juklapp. Kan ju trots allt köpa till alla andra ändå.

Måste bara sticka emellan med någonting.

Jag sa iallafall till Xsambon idag, att jag inte tror att jag orkar flytta till honom. Tillbaka till H*vetets Stad. Då det känns som ett såant himla krångel att få till en flytt. Och ingen tycks vilja "stötta oss"...

Det kanske är lika bra att jag börjar om på nytt, liksom. I en helt ny stad..

Och underbara han, höll bara med. Och stöttade mig =)

Tillbaka.

Jag började iallafall söka och söka. I mitt huvud. Och på nätet. Bland gamla anteckningar. Och efter eventuella tidigare önskelistor. "Vad ville jag ha, egentligen?" ..

Tog LÅNG tid på mig. Blev både frustrerad. Tjock i skallen. Fick lite lätt ångest... Letade. Letade. Letade. Grävde på insidan av mitt pannben..

Började kolla julklappstips på olika sidor på nätet. Och fick fram en del intressanta saker, som jag satte på min lista...

Fick sedan veta att vi bara behövde skriva ner våra intressen. Inom vilka OMRÅDEN som vi var intresserade av att få julklappar ifrån... Så. Jag gjorde det också. Ska kolla igenom den imorgon. Och ta bort eller lägga till, om det behövs. Och sedan skicka iväg den till 21åringen, som är den som håller i det hela.

Annars. Jag har spelat lite ColourChain. Kollat in på lägenheten. Fått mail om lägenhetsvisning på torsdag nästa vecka.

Jag har läst bloggar. Och kollat mailen... Såklart.

Sedan. Nu till kvällen, har jag suttit i vardagsrumssoffan. Skrivit i punktlisteboken. Kollat på tv. Och ätit päron med lite grädde och kakaopulver...

... Och nu tror jag nog att det blir sängen... Om jag inte har glömt något...

Nu ska det bli ordning på livet! ... Eller?

Blodprov imorgon iallfall.

God natt med er <3

Nu vill jag att den här dagen ska ta slut. Så vi tar och bloggar. Så blir det serier sedan. Small Wonder. I väntan på natten.

Jag minns inte så mycket av gårnatten. Vad jag gjorde. Hur jag mådde. Eller ifall att jag hade lätt eller svårt för att sova..

Men jag vet iallafall att jag såg på några avsnitt av Small Wonder innan jag somnade.

Vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Men klev inte upp. Kändes lite tidigt för det. Halvsov istället vidare, och klev sedan upp vid halv tio. Då jag åt frukost..

Idag hade jag bestämt mig för att äta gröt till frukost. Strunta i den "gamla yoghurten" och.. Ja. Variera mig, helt enkelt. För en gångs skull..

Men jag var osäker. Där jag låg i sängen och drog mig. VILLE så gärna. Men skulle inte ta mig FÖR det, om det var andra människor som sprang omkring i köket eller som satt ner och åt samtidigt..

Men det var det inte. Inte idag. Jag var själv därinne, och jag konstaterade att jag nog skulle hinna både göra iordning gröten och äta den, ifred.

Det var gott. Något som jag hade LÄNGTAT efter. Men den blev inte om jag ville. Och mängden gröt, "skrämde" mig lite. Jag ville ju äta lika mycket som jag gör med yoghurt på morgonen. Men det var ju svårt att avgöra hur mycket gröt som motsvarade min normala mängd yoghurt..

Ja, det är min hjärna som bråkar med mig. Men att bara få mig FÖR att äta någonting annat än yoghurt, var rätt så stort för mig,  these days ;)

Efter frukosten, blev det upp och lägga sig igen. Bädda ner mig och sova/halvsova, fram tills klockan halv tolv... eller tolv. Minns inte riktigt..

Det blev iallafall lunch tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och 14åringen... Efter att jag ÄN en gång fick erfara att min dator lät som en mopedmotor i starten! En nervös känsla sköljde över mig. Liksom känslan av stress och irritation. För att jag då skulle behöva sätta igång med en säkerhetskopiering av alla mina filer... IGEN.

... Och DEN... Ja, DEN är en ren röra! Hela alltet.

Men efter lunchen, började jag direkt kolla igenom alla mina filer. Leta efter "infotexter" som jag tidigare har skrivit. För att på det sättet kunna LÄSA mig till, vad som är kopierat och inte. Vilken mapp vilka saker ska till. Vad som finns vart. Och hur jag tidigare tänkt. Ja, mitt upplägg, helt enkelt..

Sådana saker som HELT lämnat mitt minne!

Blev klar till slut iallafall. Och det kändes HIMLA skönt! Jag kom till slut fram till, hur jag hade lagt upp allt. Och fick lite mer ordning än innan... Dessutom skrev jag noggrannare instruktioner denna gången. För att klarare kunna minnas och förstå, nästa gång ;)

... För övrigt, har jag läst lite bloggar. Kollat upp lägenheten som jag står i kö på. För att se om det var några förändringar i köplats. Jag har gjort några blogginlägg här på bloggen... Justerat lite på WhiteBoardTavlan...

Har jag glömt något?

Det känns som om jag har suttit HÄR mycket idag. Och det känns OCKSÅ som om jag har GLÖMT någonting lite större som hänt idag...

Men jag vet inte. Kanske inte.

Middag. Och sedan lite mer dator..

Och så film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. "SilverMannen" med Kjell Bergqvist(stavning)... Skruvad serie. Men samtidigt väldigt underhållande ;D

... Och om det inte var något mer idag, så blir det sängen nu. God natt med er <3

.. Nej, jag vet inte. Ska försöka sammanfatta dagen som varit idag. För att jag vet inte om jag har så mycket annat att dela med mig av.. Känslor och sådant stuff.

Igår natt var som vanligt, en rätt så jobbig natt. Innan jag somnade. Men ändå bättre än vad natten innan var!

Men när jag låg där och grubblade, sent inpå natten, kom jag också på en av de största anledningarna till att jag INTE skulle kunna flytta tillbaka till H*vetets stad för att bo tillsammans med Xsambon igen! FÖRUTOM den enkla anledningen att jag faktiskt ständigt blir påmind om allt det som jag vill glömma! Nej, den här anledningen är större, och en del i varför jag hamnade på sjukhus gång på gång, till att BÖRJA med...

... Men jag tänker inte gå in på det. Inte idag.

Så vi går vidare.

Jag var iallafall HELT säker på att H*vetets stad och alla människor därtill, skulle vara historia för mig. Jag skulle inte orka PRATA med någon av dem. Och jag skulle bara vara tvungen att glömma allt. Gå vidare...

Vaknade imorse runt... Ja, jag minns inte. Men det var väldigt tidigt. Och timmar kvar tills någon annan i familjen skulle kliva upp..

Låg kvar i sängen. Sov vidare. Drog mig. Halvvaken. Tittade på klockan då och då... Men ville INTE kliva upp.

Klev sedan upp ur sängen, vid halv tolv. Av den enkla anledningen, att jag inte ville att 17åringen skulle knacka på, öppna dörren och se att jag fortfarande låg nerbäddad, vi tolvtiden, då det var dags för lunch.

.. Jag, slog direkt igång datorn. Hörde att den lät sådär förfärligt rasslande, som den gjorde för första gången igår... Inte med en gång. Men efter några sekunder, drog den igång som F*N... och blev sedan sådär normalt tyst, efter ca tre minuter igen.

"Jahapp. "Säkerhetskopiera alla filer", upp på whiteboardtavlan"... Man kan inte vara nog med försiktig.

Av med datorn igen, och strömmen därtill. Ner för lunch. Och därefter dammsuga av datorn ORDENTLIGT! "Kanske hjälper det?"..

Sagt och gjort. Det låg en sten bakom datorn, in mot väggen. Kan den ha skapat en vibration? Det har jag ingen ANING om. Men faktum är, att efter dammsugningen och "borttagandet" av stenen, varken rasslade eller brummade datorn när jag satte igång den igen ;)

Passade även på att dammsuga och våttorka golvet... Och när jag var klar, var jag såå varm, och fönstret åkte för första gången på länge, upp på halvglänt. Knöt fast ett resårband i en av hasparna och la sedan stenen som jag hittade bakom skrivbordet(antagligen någon gammal "desperat-promenad-hålla-i-och-inte-vilja-släppa-sten". Från när jag allför ofta promenerade mot ingenstans. När jag mådde som sämst) och la ivägen så att fönstret inte skulle blåsa igen..

Sedan andades jag bara den friska luften. Njöt av fåglarnas kvitter, och vilade ögonen på den solupplysta naturen utanför mitt fönster =)

Gjorde några blogginlägg..

Och strax därpå, började jag fundera. Göra mina plus-och minuslistor. För att försöka komma fram till vart jag egentligen vill bo. Varken här i närheten eller H*vetets Stad, har endast positiva sidor. Och faktum är, att även om H*vetets stad är den stad som jag har mått såpass dåligt i, att jag nästan dött(!), och den har en hel DRÖSE negativa sidor... Så vann den i mina plus-och minuslistor!

... Så jag är helt lost. Jag vet inte vart jag vill bo.

Nu blev det middag. Vi skulle göra varma mackor. Sagt och gjort. Åt tillsammans med familjen. Och sedan upp till datorn igen.

Idag har blivit mycket Colour Chain. MASSOR! Det är nästan det enda jag har gjort. Förutom att sitta på sängen och stirra. Nej, men kanske inte så mycket av det, just idag. Det var bara när jag grubblade, precis innan jag började med listorna.

Jag har funderat en del över vad jag ska hinna med under helgen, och känt mig lite stressad... Och jag har skjutit upp på "beställa schamo och balsam"punkten. Får försöka göra det imorgon.

... Ja-a.. Annars?

Det blev film nu till kvällen. Film och fika. Vi såg på Grease. ÄLSKAR DEN FILMEN! ÄLSKAR LÅTARNA! ÄLSKAR PERSONLIGHETERNA!!! Japp. Älska, helt enkelt. Tänk att den är från 1977(har jag för mig)..

En sista notis.

Igår när jag låg där i sängen och bara KÄMPADE för att ta slut på det sista godiset(för att mortverka att äta utan kontroll sedan), så kom jag också fram till att jag från och med nu, ska gå tillbaka till att bara äta onyttigt när jag blir BJUDEN på det. När jag blir bjuden att äta tillsammans med andra.

Det är en sådan bra regel, tycker jag. Man BEHÖVER inte godis och snacks. Kakor, glass och tårtor. Inte egentligen. Och slutar man äta sådär förbaskat mycket, så förstår även sötsuget det snart, och drar sig iväg ;) ... Och det bästa av allt... Man mår BRA av det ;D

Ja. Har jag inte glömt något, så säger jag god natt. Ska se på lite Small Wonder, innan jag somnar.

God natt med er <3

... Jag undrar om man kanske ska ta och skriva det där inlägget nu. Så att man kan mysa ner sig i sängen och se på serier sedan. Dock så är det lite tråkigt. För att säsong tre av Small Wonder tycks vara i väldigt dålig kvalitet.. Men men. Det går nog ändå :)

Igår natt var en väldigt jobbig att. Svårt att sova. Och många sådana här små anteckningar på mobilen, som jag bara gör när jag känner mig sådär extra hjälplös och "ber" frustrerat om saker och ting. Tillexempel olika slags tabletter... Att inte behöva vakna igen. Att hoppa si och så långt fram eller tillbaka i tiden...Eller bara att få somna någon gång.

... Korta anteckningar som bara jag kan se. Men som ändå känns viktiga att få "skrika ut".

Såg iallafall som vanligt, på small Wonder. Lyssnade på musik innan jag somnade. Låg vaken en bra stund...

Och vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Beredd att kliva upp och äta frukost. Men då jag inte somnade förrän efter tre, kändes det inte som något alternativ.

Låg kvar och drog mig, fram tills klockan var elva, och det var dags att kliva upp och gå till bussen.

Iväg jag for..

.. När jag kom in till stan, var det en halvtimme kvar tills mötet skulle vara. Och rastlös som man blir, när man dessutom är lite orolig, tog jag mig en promenad medans jag väntade.

Chansade på tiden. Då jag inte visste hur lång tid den rundan som jag tänkte ta, skulle ta.. Men kom iallafall dit, till 12.20 En tio minuter tidig.

Trevlig kvinna kom och öppnade dörren...

Men jag kände mig ändå inte särskilt trygg. Inte så mycket på grund av HENNE. Men jag var nog bara osäker på hela situationen. Jag visste inte vem hon var. Hur hon tänkte eller kände. Jag visste inte hur hon var som person... eller riktigt vad som skulle hända. Sägas och kommas fram till..

Och så blir det ju som vanligt, i sådana här situationer... Att jag sitter tyst och inte finner några ord till alla frågor..

Jag svarade dock på en del frågor. Och kände mig rätt så öppen, mot vad jag brukar göra.. Men OJ så spänd jag kände mig! Visste inte vad jag skulle säga. Visste inte vad jag ville... Och kände mig helt enkelt bara pressad mot väggen... Jag tycker INTE om att vara i centrum!

... Kändes rätt så hopplöst när jag lämnade byggnaden.. Chansen att kunna få en praktikplats under sådana "tajta förhållanden".. Nej, den är väldigt liten.. Och jag är rädd att jag ska hinna backa igen. Ge upp, innan jag kommer ut någonstans... Och OM jag sedan SKULLE komma ut, är jag rädd att inte våga ALLS... Och då för DEN sakens skull, backa!

... Men jag mådde bra. Idag har varit en BRA dag! Jag har MÅTT bra. Och varken tankarna eller känslorna har stört mig något nämnvärt idag. Jag har känt mig lätt och glad. Och jag har kunnat "andas fritt", rent psykiskt. Jag har kunnat SE omvärlden... Ja, med lite klarare ögon än vad jag BRUKAR... Och jag har knappt tänkt på framtiden eller situationen alls.. Vilket var välbehövt! För att de senaste veckorna har varit tyndre än Globen!

Efter mötet, tog jag mig iallafall en halvtimmes promenad ner till köpcentret. Då bussen inte skulle gå förrän om en timme..

Köpte godis och bakelse. Drickkvarg och Smoothie. Dextro och tandkräm :P Japp. Behövde tandkräm också :P

Och så FÖRSÖKTE jag köpa ett schampo. Bara ett tillfälligt sådant. Då jag inte vågar använda mitt nuvarande. Är typ rädd att bli flintis till slut. Då håret BOKSTAVLIGT faller som döda flugor!

... Men jag hittade inget. Vågade inte chansa. Och blev lite vilt frustrerad på att det inte står den information som jag vill ha, på flaskorna!

Beslutsångest. Och nervöst promenerande fram och tillbaka. Värme och rodnad i ansiktet, på grund av stressen... Och så ut därifrån UTAN schampo.

... Men fortfarande på bra humör.

Bussen hem. Och sedan direkt en dusch. För att, SOM jag hade oroat mig för hur jag skulle få chansen att duscha idag, utan att jag skulle behöva visa mig för någon först! Skitig i håret.

Utomhus, döljer ju mössan det...

Men det gick bra.

Sedan blev det dator en stund. Lite Colour Chain. Läsa bloggar. Kolla blocket. Lägenheten som jag står i kö till...

Och så en massa sötsaker på sängen.. Japp. SOM jag har ÄTIT idag! Det är ju HELT otroligt! Men jag känner bara att just ätandet bryr jag mig inte om just nu.. Det orkar jag inte. Men från och med imorgon, blir det ändring. Så ska försöka äta upp allt idag.. Annars så lär det spricka.

Ringde Xsambon och pratade med honom en stund. Behövde prata av mig lite, om mötet imorse. Och om situationen i det stora hela. Dock på BRA mycket bättre humör, och med BRA mycket lättare känslor än gångerna innan!

Det var nog bara EN gång under samtalet, som jag kände känslorna svämma över lite lätt.. Men det gick snabbt över ;)

Middag. Dock väldigt lite. Då jag ätit såå mycket, precis innan!

... Lite mer dator. ColourChain. Redigera en bild, bara på skoj. Måla lite i konturerna och sådär..

Och sedan tv, tillsammans med mamma och pappa. Fika.

Nu. Dator igen. Men påväg till sängen, för lite Small Wonder.

En lång och stressig helg framför mig. Händelselös..

Men veckan är inte långt borta ;)

God natt med er <3

.. Ja-a.. Vad ska man säga om dagen idag då?

Det har nog varit en rätt så bra dag. Jag har "levt med" att allt inte ÄR okej. Och inte brytt mig om alla dessa faktum om vart jag står i livet och hur lite allt fungerar. Levt med vetskapen om att jag antagligen aldrig kommer att ta mig framåt.. Men ändå varit på bra humör och känt mig lugn, i stort sätt hela dagen..

Jag har helt enkelt bara tagit en paus från alla pressade tankar och all missnöjdhet... Och accepterat situationen..

Positivt eller ej... Det vet jag inte. För att jag blir så frustrerad när jag märker att jag slutar bry mig... Slutar "reagera"..

Men.

Ja. Jag vaknade imorse, efter en lång natt, vid halv nio - tiden..

Läste ett mess från personligt ombud. Ett svar på mitt gårdagens frustrerade "hjälplöshetsmeddelande" ...

Läste det. La ifrån mig mobilen. Låg och "kved" en stund. Och skickade sedan ett svar tillbaka.

Jag skrev kort och gott, att jag går själv på läkarmötet på tisdag... Och tackade för hjälpen.

... Jo, jag orkar helt enkelt inte hålla på. Jag måste börja ta tag i saker själv. Börja ta ansvar och kontroll över mitt eget liv... Det tycks ju vara den enda vägen. Så jag får FÅ det att fungera!

... Det är ju ändå bara, in på vårdcentralen. Anmäla sig i receptionen, och betala. Vänta på läkaren. Säga att man tappar hår och vill ha ett blodprov för att se så att man inte lider brist på någonting. Och sedan få blodprovet taget och gå hem.

Inte värre än så. Och så ska jag ju ändå själv på möte imorgon också. Jag får lära mig, helt enkelt.. Och allt gick ju bra FÖRE personligt ombud. Så varför skulle det inte göra det nu?

Dock hade matlusten helt försvunnit. Bortblåst.

Så istället för att kliva upp och äta frukost, låg jag kvar och sov några timmar till.

Klockan tolv, tvingade jag upp mig själv för lunch.

Åt en underdel av rågkusen. Och drack en kopp kaffe, gjord på mjölk. Och sedan direkt upp hit för att sitta vid datorn.

Jag kollade nog det vanliga. Läste lite bloggar. Kollade blocket. Kontrollerade min köplats på lägenheten... Och spelade flera omgångar Colour Chain..

Sedan ramlade jag in på att göra om min bakgrund här på bloggen. Jag ville ha en som mer beskrev mina tankar och känslor. Min situation. Livet just nu..

Började fundera och fundera. Kolla bland mina bilder. Och fundera över texter. Den skulle ju förbli svart. Det visste jag ju redan..

Gjorde en bakgrund. Men blev inte nöjd. Gjorde en till. Blev halvnöjd.. Då kom jag på att ta några delar från den andra jag gjorde, och så börja om från början, med dessa delar som...

... Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Men när jag hade kommit fram till en idé som jag gillade, så behövde jag ju trixa med storleken. Så att bakgrunden inte bara skulle passa MIN dataskärm.. Och DET tog sin tid!

Jag blev jättenöjd, iallafall.

Klockan blev strax innan fyra, när jag var helt klar.

Då var det ner för en liten fika tillsammans med mamma och pappa. Då middagen skulle väntas med tills 17åringen kom hem från skolan..

Jag var rätt så inne i mig själv. Lite sådär ångesttyngd. Men inte så att det tog över helt.

Messade lite grann med Xsambon. Om hur det går med allt. Om hur segt det är. Och hur alla tycks motarbeta oss..

Och efter fikat ringde jag honom. Och vi pratade en bra stund..

Det kommer små korta stunder. Som attacker. Orsakade av någonting man hör. Något som man diskuterar. En känsla av tyngd i själen. Man pressas under golvet. Vet inte vad man ska säga. Hur man ska känna...

.. Och så börjar man leta efter anledningen...

Ja, det hände idag. Helt plötsligt när vi satt där i telefon och pratade, kom vi in på ett känsligt ämne... och lusten att prata, försvann med känslan av lugn och (halvt) frid...

Strax därefter, la vi på luren(fortfarande på bra humör). Och jag gick ner för att äta. Tacos.

... Sedan blev det dator igen...

Mer Colour Chain... Kollade kanske allt en gång till...

... Och nu när jag kommer ihåg det! Jag testade att beställa hem dessa schampon och balsam idag. Det som skulle vara väldigt bra vid hårbottensproblem. Som jag råkar ha.

Men fastnade vid min okunskap. Jag fattade inte hur man gjorde för att aktivera det där saken på bankkortet, som gör att man kan handla med det via internet... Då jag inte förstod vad en "hälsningsfras" var... Hälsning till vem, liksom :P

Men hörde efter med mamma och pappa, och gör ett nytt försök imorgon.

Ner till tv:n. Sitta där och messa med Xsambon, tills det var dags för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.

... Jag fick för mig att jag skulle försöka åka till Xsambon, så att vi kan prata tillsammans, med A-K, nästnästa vecka. Jag vet ine riktigt när det fungerar. Men det måste ju bli någonstans emellan lägenhetsvisningar, eventuellt kontraktskrivande, och praktikmöten, med mera

.. Så. Jag måste iallafall vänta in mail om visning. Vilket jag borde få. Då jag ligger på tredje plats i kön, och man inte längre kan ansöka om den.

... Ja. Nu blir det sängen för mig. God natt med er <3

... Vet inte hur mycket jag ska säga... Hur mycket det är värt att gnälla och klanka ner på livet... och sig själv(!), här på bloggen...

... För att det blir bara en massa gnäll. Gnäll. Gnäll...

... Jag VILL vara positiv. Glad. Skratta och le.. Men just nu, är inte det vad mitt sinne vill. Vad min själ känner för... Den bankar och slår, för att få komma ut. Då den vantrivs som självaste f*n därinne!

Jag orkar liksom inte bry mig om att se det ljusa i livet. Då jag inte litar på att jag kan uppnå någonting..

Igår natt när jag låg där i sängen. Nerbäddad, och inte kunde sova. Så slog det mig plötsligt som en knytnäve i magen. Ögonen fylldes med tårar, och jag ville bara gråta...

"Varför LEVER jag?". Jag kom på alla de saker som INTE skulle hända. Alla de saker som jag INTE skulle uppnå. Jag insåg hur mitt liv egentligen ser ut. Hur det HAR sett ut... Och hur jag ser min framtid...

... Och jag undrade... Ja, varför lever jag? Vad har jag för anledning? Jag kämpar utan att uppnå... Och jag bara fortsätter. Är blind för hur saker och ting går. Och känslorna som jag borde ha.. Upggivenheten och viljan att bara ge upp. Inse mig besegrad... Eller viljan att kämpa ännu hårdare...

Ja, jag känner bara att jag borde reagera starkare än vad jag gör...

Och när jag säger det, känns det såå fel.. För att jag reagerar väl? ... Eller?

Jag skrev iallafall ett inlägg i min dagbok. Ett uppgivet och frustrerat. Ett dödslängtat sådant... "Varför LEVER jag?" "Vad är MENINGEN?" ...

.. Somnade till slut, och vaknade imorse, runt åtta-halv nio. Åt frukost, och bäddade sedan ner mig i sängen igen..

Halvsov. Sov oroligt. Vred och vände på mig. Tittade på klockan. Ja, fram till klockan tolv. Då jag klev upp för lite lunch...

Efter lunchen, blev det nog datorn direkt, tror jag. Spelade lite Colour Chain och BubbleShooter. Kollade lägenheter och mailen. Läste lite bloggar...

Sedan så är det mesta grumligt och svagt i mitt minne. Jag har suttit och legat på sängen. Tråkat och väntat på att tiden ska gå. Känt mig värdelös av att inte göra någonting viktigt... Och så har jag som vanligt, funderat över situationen och mig själv.

Jag har känt mig osäker och splittrad. Kluven. Inte vetat åt vilket håll jag ska gå. Och bara ältat det faktum, att jag nu är påväg åt två olika håll, i precis samma takt. Jag kämpar som F*N för att ta mig till H*vetets stad. Pratar med Xsambon om det, för jämnan. Och jag blir frustrerad, stressad och orolig... Får ångest för att jag inte vet hur jag ska ta mig dit..

Samtidigt som jag kämpar precis lika hårt för att finna en lägenhet HÄR i närheten. För att inte svika mina föräldrar och göra dem oroliga. Och för min egen skull(!). Då jag faktiskt har testat livet i H*vetets stad flera gånger tidigare.

... Och MITTI allt detta, tror jag mig inte ens klara av det vuxna livet. Det ansvar om det innebär att bo själv. Litar inte på att jag kommer att tillåta mig själv att leva och må bra.. Om ens ÖVERLEVA(!)... När jag väl får chansen att själv välja. Att ta distans från människor och verkligheten.

Min själ KRÄVER att få komma vidare nu. Att få uppleva, upptäcka och uppnå någonting i livet. Att ge det hela en mening... Men jag kan inte tillfredställa den. Då jag bara beter mig som en jojjo. Tar mig ingenstans. Rör mig bara uppåt - lika fort neråt. Framåt - lika fort bakåt... Och snurrar en J*VLA massa!

... Och jag känner mig såå ensam.

Har pratat med Xsambon i telefon. Diskuterat det hela, och gnällt en hel del.

Pratade i ungefär en och en halv timme.

... Skrev till Personligt ombud, av ren uppgivenhet och frustration... Jag BEHÖVER ifrån den här skiten! Jag BEHÖVER röra på mig!

En del Small Wonder på mobilen.. Och messande med Xsambon..

Åt en MASSA onyttigheter! Bara VRÄKTE i mig! Då jag inte orkade längre. Och bara ville döva smärtan..

Sedan när det var dags för middag, kompenserade jag det. Eftersom att matlusten var borta... Och jag åt bara några tuggor..

Upp hit. För några avsnitt Small Wonder. Och sedan ner för lite tv.

Film med mamma, pappa och 14åringen.. En kopp kaffe...

..Och nu blir det sängen.

God natt med er <3

.. Okej. Jag ska se om jag kan komma ihåg dagen idag..

Serier igår natt. Small Wonder. Svårt att sova. Ligga vaken och stirra. Vrida och vända på sig.

... Bli lite frustrerad av att vara trött utan sömn...

Men vaknade sedan, imorse runt... Ja, rätt så tidigt. Men jag klev inte upp förrän strax innan åtta.

.. Åt lite frukost, och gick sedan upp hit och bäddade ner mig igen. I en ISKALL säng. Rent ut sagt! Eller rätt ut sagt. Vilket man nu säger.

... Jag frös iallafall som en jag vet inte vad. Och det tog lång tid innan jag "vågade" sträcka ut benen i den kalla sängen..

Kudden var by the way obehaglig hela natten. Ja, båda två. Knöliga och helt fel. Antingen så hamnade huvudet lutat med näsan ner mot madrassen. Vilket är lika med, svårt att andas. Eller så blev det tvärt om. Vilket gjorde att jag inte fick rätt stöd för huvudet...

Låg iallafall kvar i sängen, fram till klockan tolv. Då jag tvingade mig upp för lunch. Åt en lunchmacka. Blev dock inte mätt. Då jag bara hade en tunn ljus macka från helgen kvar framme. Och det var inte ens en rågkuse! Vilket annars mättar ganska så mycket bättre.

Efter lunhen, har det inte hänt mycket. Jag har tråkat mig igenom HELA dagen! Spelat BubbleShooter. Kollat mailen. Läst lite bloggar. Slumpat nya bloggar. Spelat mer BubbleShooter. Kollat lägenheter..

Flyttat ändan till sängen. Sett på lite serier. Small Wonder, såklart.

... Tillbaka till datorn igen. Tråkat, tråkat. Tråkat.

.. Spelat ännu mer BubbleShooter... ...

Ja. Jag vet inte om jag har glömt någonting. Men ska iallafall till Vårdcentralen och träffa en läkare, för provtagning, på tisdag nästa vecka. Personligt ombud ringde dem åt mig. Och hon följer även med mig dit. Såå skönt att hon finns! TROTS att det gör mig even more instängd i mig själv när det väl kommer till sociala situationer.

Jag har väntat hela dagen idag, på att Xsambon skulle höra av sig. Han skulle nämligen prata med A-K idag. Om det här med att han och jag funderar på att flytta ihop igen..

Egentligen är det ju bara att göra. Men grejen är den att jag behöver en trygghet. Någon som kommer att vara ett stöd för oss. Så att allt går rätt till denna gången, och inte rakt åt h*lvetet(!)... Som tidigare gånger!

... Och så känner jag att jag behöver hennes medhåll, för att våga svika mina föräldrar. Och för föräldrarnas skull. Så att de kan känna sig trygga med att jag flyttar 35 mil bort igen. Då är det även bra om DE vet att jag har någon där, som rycker in om det skulle hända något! Om faran åter skulle vara framme.

Väntade och väntade.

... Men ingen Xsambo.

Inte heller någon A-K som skriver och babblar på om hur osmart det vore att flytta dit. Hur jag istället borde stanna nära mina föräldrar och öppna ögonen för den hjälp som finns att få. Här där jag bor nu.. Återberätta för mig, alla de gånger som jag har frustrerat klankt ner på H*vetets stad. Påminna mig om allt det jobbiga som fanns där. Och hur jag har sagt gång på gång, att jag inte längre har några känslor för Xsambon. Hur frustrerad och irriterad. Hur SÅRAD och ensam jag har känt mig med honom..

Ja. Det låter negativt. Men han är min varmaste trygghet. Och min själsfrände i grunden...

När klockan blev... Ja, efter fem. Skrev jag till Xsambon. Och en gång till..

Sedan hörde han äntligen av sig. Han hade mailat A-K. Men inte ännu fått svar. Så vi ska ge henne några dagar. Så hör han av sig igen annars.

.. Jag skulle ju kunna prata med någon annan, för stöd. Då jag har försökt med A-K några gånger tidigare. Men hon är den enda tryggheten(förutom Xsambon) som jag HAR i H*vetets stad... Och det vore ju bra om det var någon just där. Eftersom att det är dit som jag funderar på att flytta.

Nu till kvällen. Tv. Fika. Och film. Tillsammans med mamma och pappa. Delvis 14åringen.

.. Under filmens gång, satt jag och funderade lite grann. Och jag kom fram till att, från och med nu, är jag frisk. Det är ju klart att jag är!

Jag menar. Jag tråkar hela dagarna och jag har inget liv. Men jag kan VÄLJA att ha det! Jag kan VÄLJA att vara frisk! Det är bara att kämpa som F*N, och öppna ögonen för det liv som man har omkring sig.

..För att jag är vid liv. Men jag har valt att inte leva. Jag tittar. Men jag har valt att inte se...

Jag går genom livet med svarta ögonlappar... Ignorerar allt vad livet har att ge. Och önskar hårt att det ska slänga sig över mig. Och servera mig med sig själv.

Jaja. Summan av kardemumman. Nu är jag FRISK. Punkt slut. Öppna ögonen nu, kära D. Åk till H*vetets stad och lev livet. Eller börja ta del av livet här. Utanför din dörr...

God natt med er <3