Okej. Stickan funkar! Mobila bredbandet alltså.

Här kommer gårkvällens inlägg:

Och så råkar man ändra ljusinställningarna på  dataskärmen… Och hann inte se vilken inställning den hade från början… Typiskt. Och det värsta är att det gjorde mig orolig. Gav mig ångest… Det fick mig att fundera.

”Hur ser alla andra på de bilder som man lägger ut?” … ”Hur mörka är de på DERAS skärmar? … ”Och vilken är standardinställningen?” …

Det är så dumt.. Jag orkar inte ens fundera…

Just nu. Efter en LÅNG och intensiv dag, sitter jag här och inte vet VAD jag ska tänka, tycka och tro… Jag känner mig förvirrad… och tankspridd. Tittar runt i lägenheten och känner mig ängslig… För att jag känner inte riktigt att jag kan FUNDERA.. Jag kan inte SE hur jag vill att saker ser ut… Eller vart jag vill ha vad… Vad jag borde köpa… SKA köpa… Och vad som passar in…

… Och så hamnade fel jättetunga skåp, på fel sida om det andra… Då den ena har en liten hylla som man fäller ner nästan som ett bord… Och nu kom det skåpet för nära dörröppningen. I vardagsrummet.

… Vilket innebär att, nästa gång pappa kommer hit, måste vi flytta dem igen.

Saker som ska flyttas. Annat som måste köpas… Och en duschkran att vänja sig vid...

Ja. Jag kan ju inte säga att jag trivs… Än så länge.. Det är ju bara så ofullbordat… Och jag har glömt hur det var att bo i lägenhet… Man hör ju röster HELA tiden!

… Jag känner mig ensam och jag kan inte trivas… Vilsen… Och vill inte bädda ner mig. Då lägenheten känns smutsig.. Och golvet är kallt… Dessutom känns det som om jag bor tillsammans med okända människor. Då det är så lyhört..

Men. Dagen idag. Lite snabbt.

Vaknade till klockan, vid halv åtta imorse. Åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen… Satte klockan på ringning två gånger till..
Natten var jobbig. Somnade inte förrän efter tre. Kanske till och med efter fyra! … Önskade mig bort. Ville inte flytta. Ville inte ta mig an vuxenlivet…
Bad till högre makter om att få försvinna. Somna in. Och inte vakna upp igen… Aldrig ha funnits…

Ja-a… Så. Klockan blev typ nio… Och jag började dra ur lakanen ur sängen. Och packa ner det allra, allra sista.

Sedan samlade vi oss. Pappa, mamma och jag.. Och åkte iväg för att hämta nycklarna..
Vid det här laget hade jag redan ringt dit, och känt mig extra modig och stolt, för att fråga om nycklarna hade kommit… Ja, vi ville ju inte åka dit i onödan. Ifall den förra hyresgästen lämnar in dem senare idag.

Hämtade nycklarna.

Och så hem igen.
Nu blev det en snabb lunch. Innan vi åkte iväg till lägenheten med första lasset.
… Och SOM vi kämpat idag! Tunga kartonger, upp och ner för trappor. Lika tunga och tredubbelt så otympliga möbler över sig uppför… och nerför trappor…
Mjölksyra i benen… Muskler som verkade växa så det knakade… Och ett sinne som bara blev tröttare och tröttare…

Men vi kämpade på. Pappa och jag… Ja, mamma hjälpte också till lite grann.

Två vändor med släpet, blev det… Och så monterades lite möbler ihop…
Vi fyllde släpet återigen, för att flytta över lite grejer till 23åringen… Mestadels möbler…

Och sedan så skjutsade pappa hem mig… Monterade och flyttade möbler på plats… Möbler som jag nu inte känner att står ALLS okej… Jag vet ju liksom inte riktigt hur jag vill ha det… Och ångesten gör mig missnöjd…

… Jag vill inte HA ett eget boende.. För många beslut… För lätt att kräva för mycket… Allt blir för viktigt… Och frågetecken stora…

Men jag har i alla fall duschat.. Plockat iordning lite… Och bäddat rent sängen…

Ska försöka sova lite… För att imorgon är det möte med jobbcoach och personligt ombud…

God natt med er <3

1/12 – 14 kl. ca 22.00

JJag ligger renduschad. I sprillans nya lakan... I min första egna lägenhet.

Men bättre än så, blir det tyvärr inte. Inte just idag iallafall.

Är nog inne i någon slags flyttdepression... Eller "gå in i vuxenlivet-depression"...

Nej jag är nog bara osäker. Känner mig orolig. Vilsen. Inte hemma. Ensam... Och har ångest för att jag inte vet hur ha vill ha det...

Och jag är rädd för livet här... För vad som komma skall.. Ansvar. Val och beslut... Att vara vuxen...

Okej. Rätt så långt inlägg ändå. För att vara på mobilen..

Men det riktiga inlägget är sparat och läggs in när jag får internet till lägenheten.

God natt med er <3

Ska försöka sova nu.

Hmmm..

Hämta nyckel. Fixa internet... Försöka få det mobila internetet att fungera... Köpa tv... Vilken?

... Ja. Det är väl lite av det som MEST har rullat i min hjärna IDAG.. Förutom att packa släpet inför morgondagens flytt, såklart.

Jag... Ja. Jag minns inte när jag vaknade.. Men jag klev iallafall inte upp förrän klockan blev tolv... eller mer därtill.

Pappa och småsykonen hade åkt iväg tidigt. Vid sådär halv nio, till någon scifi-messa(eller hur det nu stavas)... Så lunchen skulle jag äta ensam..

Mamma höll på och packade ner saker i kartonger, ifrån köket, när jag kom ner.. Så jag började bara röja fram den lunch jag skulle ha... Och störde henne endast när jag behövde veta någonting... Då hon brukar låta lite smått irriterad eller... Ja, störd... Om man pratar med henne när hon är upptagen..

Åt min lunch. Och gick sedan upp hit och började flytta ner alla mina kartonger i hallen... Stora som små..

Jag trodde först inte att jag skulle orka bära de tyngsta av dem.. Då de kändes så HIMLA tunga, när jag packade dem..

Men det gick bättre än vad jag anade. Visst var det tungt.. Men jag drog på mig ett par arbetshandskar, och så kämpade jag mig steg för steg, nerför trappan.. Kollade noga så att jag satte varje fot på ett trappsteg och inte i tomma luften.

Varmt. Japp... Varmt. Det var ett som var säkert. Jag kände mig helt BLÖT i rygg och under hår..

Men efteråt kunde jag pusta ut för någon timme.. På bra humör och stolt över vad jag gjort..

För att nu var det bara att bära ut allt till släpet, när pappa kommer hem.

Blev en fika. Något lunchaktigt.. Vartill jag drack ett glas juice. Och ett glas vatten... Något ätbart BLEV det inte.. Men jag hade ju ätit för lite drygt en timme sedan..

Efter lunchen.. Ja, då ville pappa ta det lugnt lite. Innan vi började bära ut alla kartonger till släpet..

Själv passade jag på att testa det där mobila internetet som jag fick av pappa igår...

Intallerade det... Eller jag TRODDE att jag gjorde det iallafall!

... Allt såg bra ut.. Och efter att ha kollat lite på... Ja... Jag vet inte vad jag ska kalla det. Men iallafall där det står hur mycket surf jag har kvar. Och där man kan göra olika inställningar på nätverket och sådär...

Ja, då tänkte jag att jag kunde fylla på kortet med surftid och se om det fungerar..

Fyllde på med en veckas surf. Vilket gav mig 5gb...

Men. Grejen var den, att jag inte fick något nätverk. Jag menar. Det FANNS där. Nere i högra hörnet på min dataskärm.. Men det var hela tiden en gul trekant över... Och... Ja, det blev helt enkelt ingen signal...

Och inte heller fanns det någon programvara att "säkert bortta", när jag skulle dra ur stickan ur USB:n igen(?) ...

Ja. Men jag väntade iallafall en stund. Vi började packa ut sakerna till släpet sålänge.. 17åringen hjälpte gladerligen till. Energiskt och på gott humör..

... Och sedan när alla kartonger var ute, blev det middag. En paus för middag..

För att sedan bära ut det sista...

Så. Nu är det bara några möbler kvar. Typ underdelen av mitt skrivbord. En skohylla... Som jag använder till mina blommor... Sängen.. Och så två hyllor/skåp som vi har ärvt från mormor... Ja. Och så datorn såklart.

Men iallafall.

Efter det, testade jag återigen det mobila bredbandet..

Nu stod det registrerat att pengarna hade kommit in... Men det funkade FORTFARANDE inte!

Det tickade tid, under några få minuter... Men efter att jag hade försökt få internetet att fungera en stund, så stod det bara noll, noll, noll, noll överallt... Alltså ingen surftid kvar på kortet..

Det var en kort vecka!

Så jag vet inte...

Fick det aldrig att fungera. Så jag hoppas inte att jag har gjort något fel...

Då har jag förlorat dessa pengar på ingenting... Men inte borde de väl försvinna utan vidare? Fick det ju aldrig ens att fungera...

Funderar på ifall det är täckningen här jag bor, som det är knas på... Men då hoppas jag att det blir bättre dit jag flyttar... Och att jag inte har lyckats trolla bort den sufttid som jag köpte idag, under mina försök att få det att fungera...

J*vla internet. Vad krångligt det ska vara... Och SOM jag bråkade med det!

... Det är så svårt när man inte kan... Och att tiden som tickade, ändrades till noll, noll, noll... Ja, det skrämmer mig lite.. Då jag fifflade på den där sidan så mycket att jag inte vet VAD jag gjorde! ... Men borde de inte ha varnat för att tiden skulle försvinna ifall jag gjorde på just "det" sättet i så fall?

Jaja. Strunt i det. Gjort är i sådana fall gjort..

Vidare.

Efter att ha suttit här och försökt en stund och inte fattat någonting, gick jag ner för att se på tv. Film tillsammans med mamma och pappa. Åt lite fika. Drack lite kaffe.. Och proppade sedan i mig alla mina Dextro..

Oroade mig för mogondagen. Funderade över ifall allt skulle lösa sig när vi skulle hämta nyckeln imorgon. "Kommer vi att få den tillräckligt tidigt för att hinna flytta allt?" ...

Funderade lite ytterligare över det mobila internetet.. "Vad kunde vara fel?" ... 

Funderade även över det vanliga internetet som jag skulle beställa... Och över vilken tv jag borde köpa...

Ja, det är så mycket just nu... Tv är väl egentligen skit samma sålänge... Men just internet... Ja, det känns viktigt.. Vad låst man blir annars.. Inte BARA avsaknaden av att blogga, blir jobbig.. Utan även att det blir krångligare att betala räkningar... Och att söka information när man behöver...

Ja, mobilen finns ju... Inte inte vågar jag betala räkningar DÄRIGENOM. Nej, det vill jag ha dator till.

Ja-a... Satt kvar vid tv:n en stund. Såg på Maria Lang, tillsammans med pappa och mamma... Efter någon rysarversion av Fantomen På Operan.. Rysare. Jo, kan man väl kalla det. Snarare äcklig, enligt mig.. Blod. Och naket.

... Nu blir det iallafall sängen för spända mig... Sista natten i detta huset...

Orolig för det mesta.. Men allt löser sig nog, tids nog.

Handla mat, hygienartiklar, m.m Skaffa internet. Köpa tv... Möbler.

Ja, och så blir det till att lära sig allt vad det innebär att sköta sitt eget hem.. Betala räkningar... Ja, det har jag gjort förut... Men att hålla KOLL på alla betalningar... Ja, det blir nytt. Har ju bara haft en lite då och då förut..

Och på tisdag blir det möte.

God natt med er <3

Jag ska ta ett snabbt inlägg innan jag går och lägger mig..

Kollade lite nyheter via mobilen, när jag inte kunde sova igår natt...

Vaknade på morgonen, och låg kvar och drog mig, fram till... Ja, lunchtid.

Åt lunch...

Och sedan började jag packa det sista ur mitt rum.. För att imorgon ska vi fylla släpet med mina grejer. Och på måndag sker flytten.

Packade ner det sista. Drog upp tomatplantorna som ändå inte mådde bra, då jag inte orkade vattna dem. Så nu har jag bara paprika och min Fikus, står härinne. Vilka ska följa med mig när jag flyttar...

Ja. Jag har svårt att minnas dagen idag.. Om det har HÄNT något speciellt. Eller hur jag har mått..

Dagen gick nog mycket åt till att packa det sista.. Ja, och så tog jag en dusch efter det...

Jag har tänkt mycket framåt. Funderat. Sett bilder om hur det kan bli, i mitt huvud... Försökt hålla dem kvar...

Jag har skrivit ner lite punkter i punktlisteboken. Då det har varit mycket som rört sig däruppe(Många saker har skrivits flera gånger om).. Typ vad jag behöver köpa. Vill köpa... Hur mitt liv kommer att se ut.. KAN se ut... Hur jag ÖNSKAR att det kommer att se ut! ...

Middag. En varm macka, för min del.. Då jag inte alls var hungrig.

Lite dator efter det.. Vad jag gjorde, minns jag dock inte..

Men nu har jag iallafall fått en sticka för mobilt internet med kontantkort, från pappa.. Ska bara testa om den funkar.. För att, GÖR den det, så kommer den att användas varje gång som jag inte har tillgång till internet under några dagar, om det skulle inträffa..

Så därför funderar jag på ifall jag ska ladda den imorgon. Med typ en vecka.. Så att jag kan använda den att blogga med nu de närmaste dagarna, tills internet är beställt och har kommit... Eller borde man ladda med längre tid, ifall att man inte hinner göra av med pengarna på en vecka? ... Jag har ju ingen ANING om hur mycket man gör... Rättare sagt.. JAG gör av med på en vecka!

Men vi får se.. Är ju lite feg för nya saker... Och i det här fallet, osäker på om det är en bra eller dålig idé att använda mobilt internet... Eller ifall jag bara bör skriva på Word i några dagar.. Och sedan föra över till bloggen när internet kommit...

Men iallafall.

Dator efter maten. Minns inte vad jag gjorde...

Och sedan gick jag ner och satte mig vid tv:n, medans mamma och pappa var på julbord. 17åringen och hennes kille, på övervåningen... Och 14åringen på sitt rum... Även det, på övervåningen...

Tog med mig mitt godis. Mina Dextro... Och en hel burk med tuggummi :P

... Satt en stund... Blev hungrig... Och gick och tog mig en apelsin... och en snickers ur fruktfatet på bänken...

Hällde upp mina riesen i en skål... Men blev inte heller idag, sugen på dem... De känns bara så stora och mäktiga... Men samtidigt vill min HJÄRNA ha dem! Det känner jag. Jag dras liksom till dem... Men så tittar jag... och känner direkt att jag inte är sugen.

Mamma och pappa kom hem.. Och det blev en film.

Memma och pappa gick och la sig... 14åringen och jag satt kvar. Jag tog mig lite yoghurt..

... Och nu gick vi båda in på våra rum..

Ska väl försöka sova... Men imorgon känns som en tuff dag... Hoppas att det går bra.. Att packa släpet, menar jag..

Måndag känns ju iochförsig tuffare... Hämta nyckeln.. Hur och vart? Kommer det att bli stressigt? ... Och så FLYTTEN. Kommer allt att hinnas med? Kommer jag att må bra i den nya lägenheten? ... Och när ska jag handla mat och hygienartiklar och skit?

... Ja-a.. Med det säger jag god natt.

God natt med er <3

Dagen idag.

Social. Glädje. Inre lugn. Lite smått socialt motvillig. Ännu lite mer villig.

Press. Stress. Oro. Frustration. Uppgivenhet. Trött och sliten. Ljudkänslig. Framtidsvisioner...

Inte heller imorse, klev jag upp och åt frukost. Låg i sängen på morgonen. Efter att precis ha kommit på att jag egentligen behövde DUSCHA innan 21åringen kommer på besök.. Men nej, jag ORKADE inte. Hade ingen lust... Och jag kände bara att jag hellre låg kvar i sängen. Under oron för att behöva visa mig, skitig i håret...

Men klev sedan upp vid kvart över tio, när jag hörde lunchen skramlas fram därnere på nedervåningen.. Så. Då gick jag ner för att äta.. Och vid den här tiden, kanske man till och med kan kalla det frukost..

Mitti lunhen, kommer 21åringen över... Jag kände mig ändå rätt så lugn. Då håret inte såg så skitigt ut som jag hade förväntat mig att det skulle göra..

Det är klart.. Jag tänkte på det lite.. Men orkar jag inte duscha, så får jag skylla mig själv.

Efter lunchen, diskade jag iordning.. Och sedan hjälpte 21åringen mig att slå in 14åringens JÄTTESTORA julklapp som jag hade köpt till honom! Och den blev såå fin! Hon var även snäll och gjorde iordning en sådan där rosett av en MASSA krusade paketsnören..

Nöjda.

Sedan satt jag en stund och pratade med mamma och 21åringen. Bara vi hemma. Efter att pappa hade åkt till jobbet.

Mamma och 21åringen skulle ha sitt julbak idag. Varför 21åringen kom hit ifrån första början.. Så efter ett tag, lämnade jag dem, för att skriva ÄNNU ett mail till internetleverantören. Då jag FORTFARANDE inte kände att jag visste vad jag behövde veta. Och svaren de ger, ger också fler frågor.. Alltid.

Jag var stressad och förvirrad.. Och det spelar ingen roll HUR många gånger jag skriver ner frågor och svar. Förklarar för mig själv och kommer fram till vad som är det bästa eller mest rätta... på papper... För att nya frågetecken dyker upp... Och nya "tänk om", attackerar mig rätt som det är...

... Det är en hel vetenskap att skaffa internet. Och att inte veta vad som fungerar i just det området eller den LÄGENHETEN som jag bor i... och att samtidigt få svar från operatören, som inte stämmer överrens med deras webbsida... Eller att deras webbsida eller de själva är otydliga... Ja, det är krångligt. Läskigt. Förvirrande.. Ja. Uppstressande.

Men. Iväg med ett till mail. Fler frågor... Som jag sedan, efter 21åringens och min tripp till stan, hade fått svar på.. Ett svar som hjälpte mig MINST av alla! Och dagens kundtjänst, gav mig ett otrevligt intryck... Vilket är svårt att tyda via text.. Men ändå... Fick inte ALLS samma varma och mottagande känsla som igår!

Svaret hjälpte mig inte... Och gav mig bara fler frågetecken. Mer att älta.

Så. Jag försökte söka lite info på internet.. Men tänkte sedan, att det här MÅSTE de ju kunna hjälpa mig med! Annars struntar jag i dem. I internet iochöverhuvudtaget.. För att jag ORKAR inte. Det är BARA bloggningen som gör att det känns viktigt att ha bredband! Annars klarar jag mig med mobilen. Och kanske ett mobilt kontantkort.. Eller något.

Mailade min sista fråga.. Eller om det var TVÅ stycken. Minns inte riktigt...

... Men tillbaka en bit nu.. Hoppade ju typ över halva dagen.

Jag minns inte vad jag MER gjorde. Förutom att maila kundtjänst...

Det minns jag inte. Är så stressad och seg i huvudet...

Jo. Jag dammsög mitt golv och slog in den hemliga julklappen till 20åringen. Pussel att slå in DET paketet! Då det var format så speciellt. Till och med klippa i kartong, fick jag göra :P

Ner på nedervåningen, och lyckades fastna i 21åringens fälla!

Hon skulle precis åka till stan.. Och jag själv hade bara tänkt gå upp på övervåningen igen... Hade INGEN lust att åka någonsans och tvingas prata! Inte egentligen...

... Men hon bad så snällt. Och så många gånger... Ville inte åka ensam... Och "det skulle ju gå snabbt"... Jag fastnade när jag kom på att jag ville köpa godis :P

Så. Upp hämta jackan och mössan. Ner igen... Upp igen, för att hämta pengarna. Bra att ha, kanske. Om man ska köpa godis.

Och så åkte vi iväg. 21åringen är ju sådan som PRATAR väldigt mycket.. HELA tiden! Inte en tyst minut.. Och jag själv som är tysthetens bästa vän, kan inte ens FÖRSTÅ hur hon kan ha någonting att SÄGA hela tiden! Vart KOMMER allt ifrån?! Visst tänker jag mycket.. Nästan FÖÖR mycket.. Men ska jag prata... Nej, det finns inte så mycket...

Men svara. Ja, det kunde jag göra. Och det hände till och med, att jag själv startade eller vände på konversationer under bilresan idag ;D .. Så helt och fullständigt vantrivdes jag ju inte. Inte alls egentligen, faktiskt. Klart jag hade VALT lugnet i mitt rum. Men det gick an att umgås, när det bara var för en gångs skull ;)

In på Gina Tricot, som 21åringen skulle byta kläder på.. Och sedan tillbaka till bilen... för att hämta upp 14åringen från skolan... Och sedan 23åringen från... Ja, busstationen blev det.

21åringen var jättestressad. Då hon ville hem till julbaket igen... Och saker inte gick fort nog... Och det tycktes smitta av sig på de flesta av oss andra också... Själv kände jag mig orolig... Men det var inte så farligt.

In på Willys, för att hämta ut paket, och handla lite småsaker. Riesen och dextro, för min del..

Och sedan hem igen... 21åringen började direkt med julbaket tillsammans med mamma igen. 23åringen satte sig och höll dem sällskap. Störde lite grann.. 14åringen som var stressad och trött, gick in på sitt rum... Och jag gick direkt upp hit och stängde in mig...

Hade fått mail ifrån kundtjänst... Ja, detta var det mailet som kändes lite otrevligt... Nästan som om jag borde förstå det själv... Men samtidigt struntade hon i att svara på vissa av mina frågor.. Eller gav mig helt orelevanta svar... "Hade hon bara missförstått frågan?" ...

Började söka svaren själv.. Skrev av mig lite på den här bloggen... Mådde dåligt... Och skickade sedan frågan igen... Det jag inte kände att jag hade fått hum om ännu, på ett desperat sätt... "Nu kanske jag får svar!"

Stressad för att jag inte får det där j*vla internetet beställt någon gång. För att det inte kan vara enklare... Och frustrerad för att jag borde ha börjat med detta för flera dagar sedan!

Middag.

... Och sedan minns jag inte...

Satte jag mig här vid datorn igen(?) ... Jo. En stund, tror jag...

Och sedan ner till tv:n. För att sätta mig ensam och i lugn och ro..

Tills resten av familjeskaran kom och satte sig! Då blev det livat igen! Såå många röster... Såå högljudda. Och alla pratade på en och samma gång! Och bättre blev det då INTE när pappa kom hem och skulle ha hög volym på tv:n för att kunna höra vad de säger DÄR!

Stress. Press. Oro och osäkerhet. Punktlisteboken väl använd. Och alla hjärnans krafter, likaså. Till att försöka komma på lösningar. Planera... Och fundera. Lära mig mer... Försöka förstå...

... Men kvällen var också positiv. För att idag fick jag veta att pappa har lyckats få ledigt på måndag. Så att vi antagligen kommer att hinna flytta HELA mitt bohag redan då! Skönt att höra. Då är det bara avsaknaden av internet som kommer att vara jobbig, de första dagarna.. Men kom iallafall fram till att ett mobilt internet istället för trådlöst kunde funka, till min bärbara. Så lite som jag kommer att använda den..

Trots allt, så kommer jag fram till något under sådana här jobbiga stunder också. Så de är ju inte HELT bortkastade. Planeringarna och funderingarna GER någonting... Men jag undrar bara när jag ska vara framme.. Hur allt kommer att lösa sig.. Och rädslan att glömma... Ja, den är nog nästan värst...

Det är så mycket på en gång. Internet ta mycket överhand just nu... Men det är ju såå mycket, mycket annat också, som rör sig däruppe... samtidigt...

Syskonen åkte hem... Och vi andra, som fortfarande bor här, satt kvar vid tv:n en stund till..

.. JAG äter för ätandet skull. Bloggar... Och ska snart försöka slappna av en stund. Ser fram emot natten... Men hindar gärna fler dagar från att komma... Om det hade gått..

God natt med er <3

Hmmm.. Ord som beskriver dagen idag...

Stress. Press. Oro. Osäkerhet. Krav. Okunskap. Sega tankar.

... Gårnatten spenderade jag med att titta på videos på youtube. Började med att titta på olika valp-och hundklipp.. Och ramlade sedan in på någonting HELT annat. Psykologiskt. Mer.

... Somnade sedan... Ja, när det nu var jag la undan mobilen. Säkert någon gång runt halv fyra... Då jag kände mig RIKTIGT trött.

... Vaknade... Ja, det minns jag inte...

Men jag klev iallafall inte upp förräns efter tolv. Ja, kvart över kanske. Då pappa kom hem ifrån, vart han nu hade varit.

Han var stressad. Skulle hinna äta lunch innan han skulle åka till jobbet, vid kvart över ett. Eller när han nu brukar åka.

Ner på nedervåningen i samma veva som jag hör även mammas bil komma körandes på grusvägen. Hon hade varit och handlat.

... Lite stress med lunchen, för pappas skull..

Och precis innan han lämnade bordet för att göra sig klar, passade jag på... Nej, förresten. Det var HAN, som nämnde att det började köra ihop sig för mig, med internet nu.. Och så gav han ett förslag på ett ställe att beställa internet ifrån, som tydligen skulle vara bra...

Jag minns inte vad jag pratade med mamma om när han hade lämnat bordet. Men dagen idag har mest bestått av framtida stress. Stress inför flytt. Stress inför praktik. Stress inför internet och tv... Inför möbler och ansvar...

Ja. Stress. Oro och osäkerhet. Helt enkelt...

Efter lunchen.. Efter att ha tagit omhand efter lunchen. Gick jag upp hit och direkt började kolla upp internet... Och okunskapen gjorde mig orolig, osäker... och stressad. Hur skulle jag göra? Vad behövde jag veta? Ta reda på? Hur fungerar det i den lägenheten som JAG ska bo i? Har jag den rätta utrustningen? ... Vad ÄR den rätta utrustningen? Vad betyder alla dessa begrepp... Och ju mer info som kom upp... Desto mer förvirrad och osäker blev jag.. Och MYCKET, mycket tröttare i skallen.

Men jag SKULLE bara få ordning på det hela!

Kände mig ensam. Då ingen kunde hjälpa mig.. Lite smått uppgiven.. Pappa hade inte tid... Var ju inte hemma.. Och skulle antagligen inte hinna hjälpa mig senare heller... Vilket fick mig att även börja oroa mig inför flytten. Då jag inte visste NÄR jag skulle flytta. När pappa skulle ha tid.. Vad som behövde göras av MIG, innan vi kör igång. HUR det skulle gå till... Vart jag skulle sova när...

... När allt skulle vara klart..

Och så stressen över allt som händer därefter. Alla förväntningar och löften till min familj. Löften om att hjälpa till med deras flytt.. Förväntningar från deras sida, att jag ska orka mig iväg till dem och fira jul... och ha KUL!

Förväntningar och krav när det gäller praktik.. Och så hela alltet med att ha förlorat precis ALLT det lilla självförtroende... Den lilla självtillit om att ha en såpass stark vilja, att jag kan göra VAD som helst för att komma dit jag vill i livet.. Att jag kan göra vad som förväntas av mig, både från mitt eget håll och samhällets...

Och inte minst... Att jag kan slappna av och NJUTA av livet.

Men tillbaka.

Jag hade iallafall envisheten att inte ge upp förrän jag hade tagit mig dit jag ville vad gällde internet. Så. Jag mailade kundtjänst... och ställde alla mina frågor. Fick snabbt svar.. Och svarade tillbaka på hennes fråga... Fick ett väldigt snabbt svar tillbaka IGEN... Ett svar med info som nästan täckte ALLT som jag skulle behöva veta.. Till och med saker som jag INTE hade frågat om.

Riktigt bra... Men då jag gick och ältade frågetecken som fortfarande fick mig att må riktigt dåligt, skickade jag iväg ÄNNU ett mail... Ställde mina följdfrågor. Skickade iväg det... Och kom på två till!

... Ja. ÄNNU mer oro och ångest... Tankarna har verkligen varit SEGA idag! Jag har bara ältat och ältat. Frågetecken efter frågetecken. Över ALLT vad livet och framtiden innebär!

Tv. Internet. Möbler...

Ja, nu känns det som om jag upprepar mig... Men TILL OCH MED så små saker som VISP till bakning och matlagning, har etsat sig fast i mitt huvud idag! "Hur ska jag komma ihåg att köpa det? Jag behöver det, det och det..." . Även om jag har gjort många, många listor över saker som jag behöver.. Men allt är bara som en enda stor röra...

... Så. Det har punktats en del i min punktlistebok... Och jag har VERKLIGEN saknat min dagbok! Som har varit full i några dagar nu.. Och resten av dem är nerpackade...

Men iallafall. Efter att ha NÄSTAN löst internetproblemet... Förutom dessa små sista frågetecken som jag bara skrev ner i punktlisteboken, gick jag ner på nedervåningen och åt middag... Blev dock inte mätt... Antagligen på grund av min "regel" att inte längre bry mig... i kombination med stressen inombords...

Satte mig vid tv:n... Ja, för resten av kvällen... Om jag inte minns fel...

Och fortsatte rabbla "måste-och bordepunkter" i mitt huvud. Stressa, och försöka förmedla min stress till mamma... Som... Ja, det hjälpte ju inte så mycket..

Punktlisteboken är HELT klart det bästa för att lindra min oro, osäkerhet, förvirring och stress.. Även om inte heller DEN, kan få mig att släppa allt och slappna av för en stund.

14åringen satt med oss vid tv:n en stund. Efter att han kommit hem från bågskytten som han går på..

Och så till kvällen, drack jag en kopp te, och åt en banan och ett par småkakor...

Satt kvar BRA länge.. Ja, jag TROR faktiskt att det VAR fram tills nu..

Och tog mig sedan en skål med yoghurt och musli, och gick upp hit för att försöka koppla av lite. Fundera i lugn och ro...

Ja, jag är stressad inför morgondagen. Orolig, då jag inte är säker på vad som kommer att hända vilken dag, i all denna stressen som väntar framför oss..

Ja, ovissheten är värst.

Ja. Och så har jag fått en tid bokad med personligt ombud och min jobbcoach, till tisdag nästa vecka...

God natt med er <3

Får se om det BLIR något inlägg idag... Har nämligen inte HÄNT så mycket.

Jag kan iallafall säga som så, att jag SOV så HIMLA bra inatt. Det var såå skönt. Och jag brydde mig inte ens om att kliva upp för att äta frukost. "Ät när jag känner för det. Inga rutiner. Inga krav". Otryggt. Japp. Men nu när jag inte BRYR mig... Såå himla skönt!

Vaknade trots allt vid kvart i sju. Trots att alarmet var avstängt.. Antagligen en vana. Men gick bara en vända på toaletten. Och somnade sedan om igen..

Vaknade någon gång vid åtta. Kollade klockan... Och somnade om. Vaknade igen någon gång efter tio... Kollade klockan. Suckade. Och somnade om.

Det var såå skönt! Att bara inte BRY sig..

Nu BRUKAR jag ju inte bry mig när jag ligger och drar mig på förmiddagen.. Men idag var det någon extra lugn och trygg känsla inombords. Jag kunde ligga där HUR länge som helst.. Ja, nästan iallafall.

... Runt... Ja, jag vet inte. Efter elva någon gång. Eller om den var HALV elva, så skrev Bästisen till mig. Messade att "Jag vill ha sex!" xD Och jag var ju bara TVUNGEN att svara. Svarade "Ja, jag kan ju tyvärr inte hjälpa dig med det" :P

.. Ja, och sedan höll vi på och messade fram och tillbaka, nästan hela dagen. Ja, halva iallafall. Om både tråkigt och kul. Och det kändes faktiskt rätt så bra. Att få vara social på avstånd. Det är ju inte särskilt mycket press i det. Och slutar man skriva, så är "umgänget" över...

Jag höll mig på övervåningen hela dagen idag. Då mamma jobbade natt inatt. Och hon är så tråkig när hon sover... Och JAG är rädd att störa..

Satt på sängen och messade... Något mer vet jag inte om hände.. Jag hade lite småtråkigt.. Och funderade lite över hunddagiset, och problemen jag stöter på hela tiden. Försökte komma på lite lösningar...

Ja, jag vet inte.

Läste även någon blogg. Kollade blocket hundar... Mailen såklart...

Minns inte riktigt. Och jag har SÄKERT glömt någonting stort... Ja, hur stort det nu kan BLI när man sitter inne på ett rum hela dagen! ...

Middag. Och sedan upp hit. 17åringen hade en kille på rummet. Antar att det var kompis.. Men lät dock som något annat. Nej, inte SÅ. Men hur de pratade och fnissade tillsammans.

Så. För att slippa lyssna på obegripliga ljud som inte JAG ALLS hade med att GÖRA, satte jag på musik på mobilen, ut i högtalarna, på relativt hög volym... Och började SJUNGA. Japp. Högt och ljudligt. Så, att DE hörde MIG... Ja, det var inget frågetecken..

Vilket till slut fick mig att slås av tanken... Tänk om att börja sjunga i KÖR, kunde vara något som öppnar lite sociala vägar(?)... Man behöver inte prata särskilt mycket... Utan tiden man "umgås", kanske om jag har tur, består av näst intill ENBART sång.

Ja, jag kan sjunga i kör. Tillsammans med andra. Eller iallafall kunde jag det när jag var liten. Ja, typ lågstadieliten, och upp till 16(?) eller vart nu gränsen gick. Det var barnkör. Kyrkans barnkör. Och kören bestod i stort sätt, enbart av oss syskon. Vi var sex stycken av oss syskon, som sjöng i kören.. Och så kom det ett par tre stycken utöver oss, då och då. Och så 26åringens bästis som också gick där väldigt länge.

Ja. Så då kanske det inte var så KONSTIGT att jag kände mig trygg. För att när jag växte upp, hade mina syskon den inverkan på mig. Då blev jag som den andra sidan på en bok(eller vad man nu ska säga)... Den rollen som ENBART min Xsambo har för mig nu! Det finns INGEN annan som kan få mig att känna mig trygg i sociala situationer, just nu. Dock det enda stället där inte heller HAN kan... Hos HANS föräldrar.

Men nu tappade jag mig.

En annan sak som jag inte vet, med kör. Det är väl att det denna gången blir en VUXENKÖR i så fall. Vilket betyder att man ska lära sig SJUNGA(gjorde vi inte på den barnkören)! LÄRA sig sjunga. Då behöver man antagligen öva på att sjunga ensam. Så att man kan få vägledning och shit..

Nej. Jag vet inte.

Men sjöng iallafall en stund. Högt och tydligt. Dock där jag visste jag brukar sjunga falskt, sjöng jag tystare.

... Och sedan blev det ner till tv:n. Mamma sov i soffan. Och själv satt jag och ältade hur jag skulle kunna vara HEMMA imorgon, när jag EGENTLIGEN skulle vara på hunddagiset. Vad jag skulle säga till mamma. Och hur hon skulle reagera. Konflikträdd och osäker som jag är.. "Och om jag inget säger... Hur skulle allt te sig IMORGON, när jag dyker upp till lunchen?"

Men jag tog mig i kragen. Och sa att jag blir hemma. Drog till med en halv lögn. Halv sanning... Och kände mig sedan fortsatt spänd en stund. Tills det släppte.. Och ja-a..

... Jag har ätit typ TRE gånger, sedan jag satte mig vid tv:n! Men det var någonting som bara gjorde mig orolig en STUND "hur bra ÄR det att äta med så kort mellanrum? Hinner man förbränna det första?"... Men sedan sa jag bara till mig själv... "Äsch. Skit samma. Det är INGENTING mot vad jag har uttsatt min kropp för tidigare. Och ÄR man hungrig, så ÄR man." ...

... Och nu. Upp hit. Vänta på nästa dag. Sova.

God natt med er <3

... Känner ingen glädje i att dela med mig, längre... Snarare tvärt om.. Då det känns så jobbigt att hänga ut samma inre svaghet gång på gång.. Alltmer ofta..

... Kom på att jag ju kan låsa bloggen ett tag. Om jag vill kunna vara HELT privat och "ifred" och samtidigt inte vill få någon glugg i bloggen.. Men vi får se.

Det är trots allt en del glädje i att andra kan dela min vardag med mig... Även om det inte gör så stor skilnad i sig..

Dagen idag.. Ingenting att vara stolt över precis.. Och det känns som att... Nu finns det ingenting kvar. Ingenting av värde.. Jag VET att jag är svag och att jag inte HAR den viljan som krävs... Och nu ser jag bara inte några fler lyckade möjligheter framför mig...

Jag klev upp imorse... Röda veckan hade "äntligen" kommit... Och funderingen kom direkt. Tvivlet blev ytterligare lite starkare... "Skulle jag skjuta upp det hela några dagar?" ... "Men jag måste ju ändå in till stan. Då jag har brev att posta... Och föräldrar "att lura"... Ja. Låter kanske fel.. Men jag ville bara inte ha några som helst frågetecken eller konfrontationer när de märkte att jag var hemma och inte på hunddagiset...

Så. Jag åkte iallafall. Utan att vara helt säker på att jag skulle gå dit... Eller ifall jag bara skulle posta brevet och sedan gå och sätta mig utanför bibblan... Och springa ut och in från toaletten..

Bussen som jag tog, var JÄTTEFULL.. Och min röda vecka och oron för läckage, lättade från mitt huvud... Ja, jag glömde nog nästan BORT det.

Då bussen var så full med ungdomar som skulle till skolan, så fick jag precis se min nästa buss, åka förbi oss när vi anlände till busstationen...

SÅ.. Japp. En anledning att faktiskt TA beslutet att skriva till min jobbcoach.. Det sa liksom klick. Och jag hade bestämt mig.. Inget mer tvivel. Jag skulle till bibblan. Och låna toaletten. Låna toaletten... Och ja. Låna toaletten några gånger till.

Men när jag messade jobbcoachen och frågade om det fanns möjlighet att skjuta upp det, fick jag bara till svar att det var lika bra att få det gjort...

Och så kom hon och hämtade mig på torget..

Men jag kan ju inte säga att jag var särskilt PIGG på att vara på hunddagiset idag. Att behöva känna att jag måste vara social.. Att behöva TITTA på människor eller svara när de PRATAR med mig..

Nej. Jag kände mig EVEN MORE tillbakadragen. Osäker och rädd. Idag..

Vågade inte titta upp. Stirrade bara åt ett annat håll... Och ville mest av allt, bara fly. Springa iväg... Men då jag kände att det inte var dags för något beslut som blir fel vad jag än gör, vågade jag inte heller riskera denna praktikplatsen. Denna möjligheten...

Så. Vi åkte dit. Jag. Fortfarande lika orolig och osäker. Innerst ovillig till att vara varken bland hundar eller folk... "Det var LÄSKIGT"... Och det faktum att jag läckte och inte skulle våga gå på toaletten... Ja, tanken låg ju där och lurade i bakhuvudet.. Trots att pressen och oron över själva PRAKTIKEN. KRAVEN. Och det SOCIALA, var det som tog över...

Väl där, gick vi trots allt in.. Men det kändes INTE okej. Jag såg människorna i ögonvrån... Men jag ville hålla mig så LÅNGT ifrån dem, som möjligt.. Och jag ville inte titta rakt PÅ dem.. Inte heller riskera att behöva SÄGA någonting... Och rädslan i blotta TANKEN på den uppmärksamhet som jag kanske kunde utsättas för(!)...

... Nej. Jag ville inte. Jag vågade inte... Och frustrationen över vetskapen om att jag faktiskt bara gjorde det hela STÖRRE än vad det ÄR... Jag menar. De är ju bara MÄNNISKOR. Inga MONSTER! ... Ja, den gjorde att jag kände mig ÄNNU mer misslyckad... och gav mig ångest för att jag sabbade den här chansen och visste med mig att jag skulle göra det igen och igen... och IGEN.

För att i gymnasiet hände något... Jag upptäckte att det inte var farligt att ge upp... Under HELA min uppväxt har jag varit tapper och kämpat... Tillåtit mig själv att må dåligt... Bara för att jag trodde att... Ja, jag tror inte ens att jag visste OM någon annan verklighet... Hade ju aldrig TESTAT att ge upp.. Antagligen i rädslan för konflikter..

.. Men nu.. Ja, jag är MÄSTARE på att backa! För att det GÅR... För att det är ENKELT.

... Men jag rusade iallafall ut därifrån istället.. Och så promenerade jag med raska steg tillbaka till biblioteket... Ja, det var stängt när jag kom på morgonen..

Men nu var det öppet. Tog mig in på toaletten, det första jag gjorde.. Satt sedan på bänken i stensalen... Tills jag fick ONT i rumpan! Men ändå satt kvar ytterligare någon timme..

Toaletten igen... Säkert några gånger.. Och sedan vidare till gallerian en stund. För att sitta DÄR och glo lite ytterligare..

Tillbaka till bibblan, för ett sista toalettbesök... Och sedan bestämde jag mig för att trots allt köpa lunch.. Klockan var halv ett... Och jag hade redan bestämt mig för att det inte var så viktigt trots allt, att äta...

... Men som sagt. Lunch skulle det bli. Annars sabbar jag YTTERLIGARE en sak, ÄN en gång..

Tvivel på vägen til affären. Men köpte mig lite plocksallad.. Gick till busstationen.. Och med lite otrygghet i själen, åt jag min lunch bland allt folk. Ja, det fungerade. Men det är ingenting som jag gör om det går att undvika..

... Men skulle jag hinna med lunch innan middag... Ja, då var det dags nu.

Åkte hem.. Och så gick jag direkt upp hit och la mig på sängen.. Jag var JÄTTETRÖTT. och behövde bara sova..

Satte på musik på mobilen... Och slappnade av..

Men då jag visste att hyresvärden skulle komma med en målare, vågade jag inte tillåta mig själv att somna till.. Småsjöng lite grann för att undvika att somna. Då ögonlocken "flimrade"... Om man nu kan säga så(?)...

Och så kom de.. Sena. Efter mycket om och men.. Jag kände mig ändå rätt så trygg när de kom och knackade på min dörr.. Osäker inför det hela.. Men det var inte så farligt.. De gick ju nästan på en gång igen..

Och DÅ... DÅ kunde jag slappna av.. Men det gjore jag inte.. Jag klev upp. In på toaletten... Och även ner på nedervåningen för att äta middag tillsammans med mamma. Diskade iordning den lilla disk som var... Och gick sedan upp och la mig under filten... Utan musik, denna gången... Och ja. Jag somnade.

Vaknade igen klockan sex.. Och gick då ner och såg på tv. Och där blev jag sedan sittandes till strax innan jag skrev detta inlägget.. Det var också NU som datorn slogs på för första gången..

Vid tv:n åt jag bulle. Kakor.. Och yoghurt med kakao, russin, nötter och frön.. Bobbade i mig... Och bestämde mig för att SLUTA med alla rutiner.. Bara äta när det faller mig in.. För att jag orkar inte bry mig... Inte just nu... Då jag kommit underfund med att hundar inte ALLS är vad jag vill jobba med.. Jag ORKAR inte.. Och jag tror mig inte klara AV det... Har varken kunskap eller lugn och trygghet.. Och jag kräver alltid ALLDELES för mycket av både mig själv och hunden...!

Så. Nu blir det natten... Och det ska bli såå skönt att SOVA.

God natt med er <3