Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 9 maj 2015

Ett steg bakåt...

Av D - 9 maj 2015 00:02

... Nej, det här funkar inte. Jag måste vända håll igen... Även om det känns som ett totalt misslyckande. Och ÄNNU ett steg ifrån hoppet... ÄNNU ett steg ifrån en lösning...

Uppgiven.

 

... För att, FÖRUTOM alla mina känslomässiga och PSYKISKA bekymmer vad gäller inköp av mat, matlagning och ätandet, så har jag nu börjat få problem med magen(antagligen alla mjölkbaserade produkter)... och en slags smärta i hela kroppen... Inte så att det gör ont... Men obehagligt liksom...

 

... INNAN jag la märke till det...

... Nej, nu glömde jag vad jag skulle säga. Men det var iallafall något MER som hade slagit mig...

 

... Men men. Rabblar väl dagen idag, lite snabbt... Vill sova sedan.

 

Jag klev upp imorse, efter att ha vaknat några gånger, klockan... Runt... Ja, halv tio tror jag att den var. Och åt frukost...

Sedan satte jag mig vid tv:n och väntade tills bussen skulle gå. Men då jag var UPPE så tidigt(mot vad jag brukar) idag, så var det LÄNGE kvar tills bussen gick... Så därför bestämde jag mig för att gå till trafikplatsen ca 40 minuters promenad bort istället...

Och hamnade där, ungefär en halvtimme innan bussen skulle avgå DÄRIFRÅN...

 

Väl i stan. Jag jag skulle bara... Eller ja. Jag hade ältat väldigt mycket där på morgonen. Då ångesten kom. Osäkerheten. Och tvivlet...

Jag ville inte längre fortsätta äta som jag gör och köpa hem alla dessa råvaror... Nej, nu önskade jag bara bort allt jag hade i skåpen. Så att jag skulle slippa tänka något mer... Och så var planen att BARA köpa lördagsgodiset för nuet...

 

... Men jag var envis. Även tvivlet som berodde på rädsla och ångest, gav mig ångest i sig. Jag ville inte ge upp. Jag VÄGRADE!

... Så jag bestämde mig återigen för att jag skulle handla de saker som jag hade bestämt mig för. De saker som fanns på listan... Och varken MER eller mindre... Jag skulle inte tänka. Inte fundera... Inte något mer...

 

För att grejen är den, att någonting... En "diet" som jag började med för att SLIPPA ångest och en massa osäkra funderingar... SLIPPA känna mig utom all kontroll... och rädd...

... Ja, det hade nu blivit något så STORT igen... Jag funderade ÅTERIGEN för mycket. Och "kraven", frågetecknen... Funderingarna... De blev för stora. För intensiva... För överväldigande och skrämmande för att orka med...

 

... Men detta skulle vara kravlöst. Jag skulle ju gå på känsla HELT...

"Vad hände med DET?" ... Vad händer ALLTID med det? ALLA försök till olika sätt att äta på(ELLER andra saker, för den delen), slutar så... Med för intensiva, gnagande frågetecken och funderingar.. Krav...

.. Varför?

 

Men iallafall.. Jag blev vän med mig själv igen. Och lyckades på NÅGOT sätt lugna ner mig. Åkte in. Och gick direkt till affären... Funderade en del, på bussen, om ifall jag skulle kliva av vid en billigare, större butik idag... Men jag ORKADE inte. Och gav mig själv, ÅTERIGEN dispans(stavning) att gå till en för mig, TRYGG butik.

 

... Gick in på ÖoB först. Köpte lite gott till lördagen, som jag by the way INTE har ätit av ännu. Nej, när det gäller småätandet och suget, har dessa fasta rutiner fungerat väldigt bra. Och jag har lyckats HÅLLA på dem ;)

 

Efter det. In på matbutiken, för att komplettera för det som inte FANNS på ÖoB... Och sedan skynda tillbaka till busstationen. För att ta nästa buss hem...

Fick vänta ett tag. Men inte så mycket mer att säga om DET...

 

Väl hemma... Ja, jag hade redan kommit på att jag GLÖMT EN sak som jag skulle köpa till lördagen... Och att jag även ville HA en annan sak... som jag efter mycket om och men, hade blivit kompis med mig själv om att köpa...

... Men dessa skulle jag köpa här på butiken i byn istället... Ja, antagligen dyrare. Men...

 

In. För lite att äta. Och en kopp kaffe... Och sedan dess har jag typ suttit vid tv:n hela dagen. Ätit. Och diskat. Som vanligt, alltså...

Jag var även in på datorn en snabbis. Började försöka mig på en till uträkning. Mängd, åtgång... Ekonomi... Men orkade aldrig göra klart...

 

Bloggade lite grann...

Och sedan har det bara varit tv, tv, tv... Och ju närmre slutet av kvällen jag har kommit, desto mer säker har jag blivit på att jag måste finna en annan väg. För att när denna mat är slut...

Ja, jag köper inget mer... Inte utan en fungerande plan... En plan som fungerar för MIG. Så att jag SLIPPER lida både fysiskt och psykiskt...

... Skulle gå tillbaka till "dagen mat", om det inte vore för håret... Men någon annan idé HAR jag inte... Inte just nu...

 

Känner att min sista utväg är att kontakta någon...

Vill inte vara dum mot mig själv... Men kan inte heller fortsätta med någonting som smärtar...

Jag behöver lära mig att äta på... Ja, ett HÄLSOSAMT sätt... Så att JAG mår BRA... Men att ta emot hjälp, känns som en fälla i sig... Då jag VET jag backar när hjälpen kommer... Så varför sträcka sig efter en hand? ... Men vad GÖR jag när maten är slut och jag inte har någon plan?

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards