Jag glömde att säga.. Jag har slutat blogga. Då jag inte orkar just nu... Eller så känns det bara inte värt det...

Så det kommer med största sannolikhet inte att komma in några vanliga kvällsinlägg förrän jag har varit på det där läkarmötet. Och efter det, får vi se om jag skjutsar igång bloggen igen.

… Men sålänge slänger jag in ett inlägg när jag känner att jag vill uppdatera eller förklara något bara.

Men jag mår bra. Jag mår dåligt. Jag är glad. Jag är frustrerad. Kanske tar jag mig ut.. Träffar familjen någon gång... Men en sådan förändring får ni nog veta i så fall. Ska antagligen fira mors dag där iallafall.

... Annars blir det bara tv, promenader och "dagens mat".

Nu vet ni <3

Skrivet för några minuter sedan.

... Jag vet inte hur jag ska BESKRIVA det för att andra ska förstå. För att man ska få en hel bild av mig. För att faktum är... att texten ovan bara beskriver den del av mig som gör livet omöjligt. Men inte ANLEDNINGEN till att jag känner som jag gör...

Den beskriver inte heller hur BRA jag mår emellanåt och på vilket sätt DET blir jobbigt.. VARFÖR jag alltid ramlar tillbaka ner i ångestgropen igen...

Den beskriver lite grann.. Men man kan omöjligt få hela bilden, när jag skriver enklast på ångest och frustration..

Det jag vill säga är att jag mår bättre än vad jag kan verka göra ibland. Bara det att jag har större behov av att få utlopp för de jobbigaste känslorna(bland andra anledningar).

Största... Eller egentligen ENDA anledningen till att jag klamrar mig fast vid psykiatrin trots smärtan, är ätandet. För att DET är vad jag fruktar ska skada mig mer än vad jag egentligen önskar. Svält och smärtan därav.

... Jag vill övervinna ätandets demoner...

Strävan efter livskvalitet genom hopp och förtvivlan... Ja, det är ett mindre problem.